lördag, december 30, 2006

I sista sekunden.....

Har jag bestämt mig för att trots allt "entra". Fast jag slagit bort tanken en och två gånger. Igår kom det bara till mig, självklart ska jag! Det hann bli sen kväll innan jag tillslut slickade igen kuvertet. På poststämpeln skulle det absolut inte stå ett datum senare än 1 januari, det står den 30 december på min : )

Svar 1 april, senast. Små ofrivilliga fjärilar flyger runt i magen och kittlar mig. Jante sitter på axeln och mantrar "du ska icke tro att du är bättre än..."

Så får goda godheten ta vid. Tämja de små fjärilarna och kicka Jante i skrevet! (för nog är väl Jante en man!!??)

Så blev näst sista dagen på året produktiv med inslag av spänning, realism, nervositet och glädje. Symboliserar kanske nästa år? Ikväll kommer min kära storebror "Bias" med sin lilla familj för att stanna i några soliga dagar och blåsa konfetti med oss till stora nyårs moln! Vi har vinkat hej till pappa och M som vi haft en fantastisk jul med. Jag är så glad att de mina tar sig hit!

HAPPY HAPPY TILL ALLA!!!!!!!!!!!!!!

fredag, december 29, 2006

Ajouta mi!

Kära bloggvänner med italienska kunskaper !

Lilla H sitter och gör sina jul lovs läxor, vad betyder la tenda? När jag slår upp det står det "it stretches" men detta är ngt man ska kunna rita?

Grazie tanto tanto tanto! : )

torsdag, december 28, 2006

Blogg utmaning

Jag har blivit utmanad av Moderna! 5 saker som jag vill ska hända nästa år:

Jag känner frid och tid och samma lust för att skriva, och att det faktiskt blir något värt att läsa med : )

Hela min familj bor nära oss! (ok inser att det inte är möjligt...)

Barnen är inte längre mörkrädda och vi får vår 160 säng för oss själva varenda natt!

Maken och jag fortsätter att vara rökfria (YES, we have quit!!!)

Jag går en intensiv kurs i italienska och blir sådär härligt flytande ( ha ha ha)


Nu skickar jag vidare utmaningen till några bloggbekanta: Linda K, Minna och Sunflower

onsdag, december 27, 2006

lördag, december 23, 2006

Lilla H har fått betyg...

Mamma mia, lilla vännen. Det är skriftliga betyg och hon var väl insatt i vad som stod där. Hon kan ju läsa själv med, jag glömmer det ofta, att hon faktiskt kan läsa!

Mina italienska kunskaper är inte perfekta direkt. Jag tror jag förstått det mesta. Kanske dock Sara eller Sunflower eller ngn annan med djupare kunskaper känner sig sådär julsnäll och vill översätta tutti!!! ; )!??!

Lilla H:s första betyg, ett och halvt år efter hon satte sin fot på italienskspråkig mark, idag blotta 6 1/2 år, vad blir ett, ehm, jo 8 år tidigare är hennes mamma fick betyg, vid 14 års ålder...

Adattamento all'ambiente scolastico, interesse e partecipazione, capacitá di lavoro individuale e in gruppo: È una bambina gentile e educata. Si è inserita bene nell'ambiente scolastico. Dimostra interesse per tutte le attivitá proposte e partecipa attivamente. Ha una buona capacità di lavoro individuale e porta a termine i suoi lavori con cura e entro il tempo stabilito. Sa organizzare il suo tempo libero in modo autonomo.

Italiano: Legge parole e frasi formate con le lettere apprese finora. Comincia li prime parole.

Matematica: Legge, scrive e ordina i numeri da 0 a 9. Risolve senza difficoltá addizioni entro 9.

Studio dell'ambiente (vad är det?) : Partecipa volentieri alle attività proposte.

Educazione fisica: Rendimento molto buono. Comportamento ottimo.

Educazione musicale: Límpegno e il rendimento sono ottimi.

Educazione grafico-pittorica: Molto buono

Attività creative: Attenta e interessata verso le attività svolte. Rendimento buono. Comportamento molto buono.

Frencese/Ingelese; L'anno prossimo.

Ok, jag skrev allt. För detta vill jag spara OM boken kommer bort.

Hade hon inte själv varit så medveten om vad som stod där i betygsboken så hade jag bara ruskat om hennes hår och sagt brava. Men eftersom hon visste så väl då hon läst det själv och nästan förstått allt samt tagit hem hela tjocka pärmen med lavoro som hon gjort denna höst, där alla papper utan en hade en smiley gubbe på ,(ja vi har tittat på typp 200 blad...*S*)och då italienska är hennes andra språk och relativt nytt var jag tvungen att göra segerdansen med henne. Hon vet, ändå vill hon höra, att hon är världens bästa lilla H. Jag tog upp den ledsna gubben som satt på ett av 200 skrivblad och sa; tur att även du har brister. Då log hon och sprang iväg, i farten sa hon, jag slarvade mamma, för nästa papper såg så kul ut!

Lilla H i ett nötskal. Hon tom vet om när hon "slarvar" ; ) Henne får man inte påminna att visa saker faktist går bra, henne får man påminna att det är ok att fela, att man har hela livet på sig att lära.

fredag, december 22, 2006

Mitt i allt....

Fick jag besök av mina små söta hjärnspöken. Lille Pjirr och lille Pjorr, de små trularna som jag precis slutat skriva om. Men de är rätt obstinata trularna, de vill inte lämnas ifred, de vill vara med! Den nya idén jag skissar att skriva på, vill de vara delaktiga i. Bestämt vill de det. Så kom det bara till så mitt i allt julstök, att lille känsliga, empatiska, snälla X jag skriver om, lille pojken, går i samma klass som Alma, flickan som Pjirr och Pjorr nyss lämnat. För att hon inte längre behöver dem. Ja så kanske det får bli! Why not?

Jo... X skriver ett brev till Domodossola, där trularna bor, men hur vet han det?

(var tvungen att ta en mental note på det inre stöket med)

Eftersom jag nyss kommit hem ska jag åka iväg igen... De små exilbarnens jullov börjar strax!)

Julefrid

Kommer när tomten gått. Då ska jag ta mig en whisky! Eller nej, jag gillar inte whisky, men jag ska ta en drink med min pappa och Margaretha, pussa på maken. Krypa ner i soffan, lätta på skärpet och titta på när ungarna leker med alla nya ting. Eller.....Nej DÅ ska jag spela fotbollsspel!!! (kan inte bestämma mig om det ordet har ett eller två ssss)

Jobbar man hemifrån i eget bolag och fakturerar efter egen prestation som jag, så går halva dagar som denna åt till julstress!

Hej hej måste ut och köpa den där klappen som jag inte skulle köpa men som jag nu tycker jag ska köpa! Köp och köp och köp, det måste ha myntats kring jultetid....?
Blommor färska med, vita vita vita med grönt i, en utslagen amaryllis tänk om man kunde hitta det, annars slår de ju ut först efter nyår... Ikväll är det bak och stök med inslagning och rim och tänk om man i detta land fick betala räkningarna i SLUTET av månaden och inte jämt så här kring den 22, det är inte normalt!

torsdag, december 21, 2006

Barnsligheter och juligheter

Majgadd, jag har köpt något jag aldrig anat jag skulle köpa. Men så satt han där på min axel, barnsligheten, och sa; go go GO! Så jag gick, typ, med lite möda. Det var stort och tungt såklart, även om saken åkte vagn. Kom faktiskt inte ens ut genom kassan, fick gå specialvägen genom ingången, inte lätt att vara superstor och gå emot strömmen i juletid.

Nu kan vi på hemmaplan skrika, ropa, sätta tungan i kinden, retas, glädjedansa och gråta. Tomten kommer nämligen med ett FOTBOLLSPEL. Ja ett sånt där stort med pinnar och liten boll, med 1-5 gubbar på rad som man fajtas med. He he he. Majgadd, jag säger då det, vad flög det i mig... De små exilbarnen kommer iofs lysa som guld, inte att förringa för en mamma. Minns att hela förra semestern gick åt till att stå vid ett fotbollsspel. Och vi skrek, alla fyra. Barnsligheter behövs. Japp, så är det. Ehm, har nog inte övertalat förnuftet ännu, helt.

Huset luktar saffransbullar, peppisar, kola och schakrutor. Schakrutor kan väl få vara juliga de med, de där mördegskakorna med vanilj och kakao blandat. Jo, vi tyckte iaf det. På bordet står 3 flaskor av finaste vitglögg utsmyckade med guld och rött i snörväg, lååååånga. På dem hänger en liten genomskinlig färgad påse med en liten lussebulle, peppishjärtan, kola i smörpapper och hjärtchoklader. En svensk julhälsning till barnens fröknar. Jag är både pysselfreak samt värsta tomten!! ; )

Barndoms jul

Jag vill byta med lille O och lilla H! Jag vill känna juldofter av bröd och kaka och undra vad det är föräldrarna gör, hjälpa till i sisådär 3 minuter. Sen valsa vidare och äta upp sakerna i granen. Ta fram en julbok och låta den ligga kvar på golvet, ta fram lego och fantisera i evigheter, lämna det fina jag gjort framme till nästa gång andan faller på. Om någon ramlar på det ska jag be dem vara försiktiga med MINA grejer, fast jag lämnat allt mitt på golvet. Skriva ETT julkort, rita en teckning i present till de mina.

Peta på peppishuset och pilla bort godis och socker när ingen ser. Fråga om och om igen vad jag får i julklapp i förhoppning att någon skriker ut det av leda. Be lillebror öppna paketen som kommit med posten och ligger under granen, och sen skvallra : )

Inser att jag och mina bröder var bra mycket värre än våra små. Det har inte gjort något av ovanstående. Jo de äter upp chokladen i granen. Måste tipsa dem om allt det andra!

Gah, varför blir man vuxen så snabbt ; )

onsdag, december 20, 2006

Skridskofeber

Nere på piazza grande ser det ut som vinterland. Där är två stora kupoler och emellan dem en stor skridskobana. Tillfälligt uppbyggd för barn och vuxna i Locarno. I ena kupolen fikar man, eller lunchar, men de flesta sitter ute i solen. I den andra hyr man skridskor för 1 franc timmen. Runt om är det julgran a la supergrande och pynt och ljus och musik.

5 dagar i rad har vi åkt skridskor. Är man som lille O, lite vinglig och rädd, så hugger man tag i en pingvin som har två handtag, den "pattinarar" (försvenskat åker skridskor) med, lätt som en plätt! Så smart. Lille O tycker så mycket om pingvinerna att han sätter på dem både hans mössa och vantar innan han far runt runt i hög hög hastighet. Gillar man inte att ramla är pingvinen en bra vän.

Lilla H ramlar, kör fort fort, ramlar och ler och skiner som en sol. Hon snurrar med. Hon älskar det. Hon är en skridskoprinsessa, helt klart : ) Jag vet inte hur många timmar vi varit på piazza grande denna veckan, men fler lär det bli, även jag åker omkring och låtsas att det är för barnens skull. Men nej, det är något magiskt med att få upp hög hastighet på is och ändå ha kontroll. H-isnande känsla!

Kanal

Tårkanal. Kanalisera känslor. Prövningar. Nya andetag. Ny luft. Ny syn. Öppnare ögon. Hjärtligare skratt. Varmare känslor. Starkare känslor. Större öppenhet.

Det börjar i tårkanalen, med att känslorna triggar den, så är prövningen i rullning och allt med vad det innebär. Framtiden förändras. Den blir annorlunda, annorlunda är också bra. Andas djupt, den nya luften. Se klart, det nya. Känn det. Man är en del av det.

tisdag, december 19, 2006

Konstaterande om konstig konst

Sitter som alltid och lyssnar på podradio. P1. De talar konst, och har den mest konstiga diskussion om konst, jag hört : )


- Vad är det för konst som folk helst vill ha idag?
- Det är mest modern konst, lite konstigare än den vanliga konsten, kan man lätt konstatera.

: )!!!??!

måndag, december 18, 2006

Hoppa!

Jag har hoppat! Vågat ta det där steget ut för branten. Det är inte att landa som är läskigt, det är att hoppa. För ett år sedan hoppade jag sist, men höll maken i handen. Ända till Italien hoppade vi då : ) Vi har landat och är i bättre skick än före vi hoppade, om man så vill. Uttrycka sig så alltså.

Nu har jag hoppat alldeles själv. Det var så läskigt före jag gjorde det, *iiiiii* känsla hela tiden, sköt på det lite, såklart. Det känns ju alltid bättre : O Men jag har hoppat nu, levt livet istället för att prata om det. Uppfyllt en dröm. Det är inte målet som är drömmen, det är vägen dit som är drömmen. Det känns bra!!! Hur jag än landar. Jag känner mig rent av lycklig av att bara ha vågat. Självkänslan jublar nog. Ja så är det, självkänslan jublar fast den inte fått bekräftan. Lustigt, det är så det fungerar! Ha jag ska bli nya Freud, det är inte att uppnå målet som bygger självkänsla, det är att närma sig målet. Dagens insikt : )!

(så bloggar Ina om mig idag. Just när jag hoppat igen, sammanträffande!!???!)

Måndag morgon

Måndag morgon. Packar nystrykta linneservetter, varsinn handduk i frotte. Små askar med papperservetter läggs ned i respektive lilla tygpåse. Oj, målarförklädet till lille O. Svabbas av. Lapparna i händerna på barnen.

Det doftar nytvättat om de små fleecetröjorna, av linne servetterna, handdukarna. Jag får en flashback till en fånig tysk reklamfilm där barnen alltid är putsade och mamman perfekt. Förutom den perfekta mamman luktar våra små barn som reklamfilmen om sköljmedel vill påskina. Nytvättade, redo att möta en ny skolvecka.

Fredag em kommer de hem med deras små tygpåsar. med kladdiga linneservetter och skitiga handdukar. Not. Allt ser ut som om det vore oanvänt. Spiller ni inte undrar jag? Nej, varför skulle vi göra det undrar de små exilbarnen. Torkar ni inte munnen på linneservetten? Nej på papper. Nästa vecka ska jag inte ens öppna de små tygpåsarna. De får tas hem för att sedan tas tillbaka. Men jag ska låtsas att jag tvättat allt. Som en god tysk mor i en reklamfilm för sköljmedel. Jag undrar ofta om den ”riktiga husmodern” kanske bor i grannens hus.

söndag, december 17, 2006

Söndag kväll

Söndag kväll. Veckans lappar spåras upp, försöks förstå.
Tja, vi har nog hajjat, tror vi ytisparents, de fylls i. Läggs på säkert ställe. En saknas, mental note, hitta fort!

Två små tygpåsar packas upp, handdukar, linneservetter kastas i maskinen med fleecetröjorna som är vardags jacka just nu. Lappen som var försvunnen hittas just där, på tvättmaskinen. Mental note, snälla häng allt på anslagstavlan! Går till anslagstavlan, hänger upp ifyllda lappar. I övrigt är tavlan tom. Tänk om någon uppfann en anslagstavla som sög till sig ”viktigheter”.

fredag, december 15, 2006

God dag Yxskaft

Förstå vilken God dag Yxskaft vi körde med här i början. Eller då i Como, dit vi flyttade först. Inte ett ord italienska kunde vi. Vi kunde inte ens säga tack rätt utan envisades med spanska, att uttala e:et bara på ordet grazie var svårt. Förstå våra icke konversationer med dagispersonalen. Blablabliblo till oss om våra barn och deras dag. Vi svarade Buona sera senora. Och undrade och undrade. Engelska kommer man inte långt med utanför Milano och Rom. Det är italienskan som ruels!

Idag 1 år och 3 månader senare förstår jag så gott som allt som sägs till mig, fast jag har rätt dåligt ordförråd när jag pratar italienska. Numer roar jag inte dagispersonalen med mina icke kunskaper, numer roar jag barnen. Våra små tolkar.

Ytis barnen har landat...

Ja sen ett litet tag tillbaka. Vet inte exakt när. Den där landingen sker ju successivt och är subjektiv. Men språkmässigt har de landat. På så sätt att de är flytande, att italienskan dominerar, och i vardagstal hemma slinker det in i italienska ord. Lille O drömmer på italienska. Han pratar italienska i sömnen.

Nu kämpar de inte längre, våra små ytisbarn. Nu är de en i gänget, inte den som tittar på och kämpar. För visst har det varit kämpigt, som barn att inte kunna leka verbalt, som förälder som inte kan hjälpa till med än med uppmuntran och kärlek. Men motgångar är inte av ondo, motgångar föder framgångar och styrka.

Ja det har ju inte varit helt lätt att flytta utomlands, men ändå inte negativt på något sätt. Men jag led med barnen i början, då de inte kunde leka "verbalt", lilla H som var 5 år kämpade och pratade ett kroppspråk som vilken skådis som helst skulle bli grön av avund på.

Lille O har alltid haft enormt lätt för sig att bli "en i gänget" så han har inte tyckt att det där med att inte kunna prata med andra barn var så jobbigt, däremot med sin fröken. Knappt fyra år gammal sa han dagligen att : - Hon HÖR inte vad jag säger :) Han förstod itne fullt ut att svenskan inte var ett världsspråk.

Lilla H var istället tyst, tills hon var säker på att det hon sa var korrekt. Lille O pratarde gladeligen svenska med de andra barnen, sen la han in den italienskan han kunde. Lille O tror fortfarande att engelska är italienska, då vi pratar så mycket engelska med våra vänner, maken och jag, han förstår även engelska väl. Det blev samma obegripliga språk och har nu kodats av :) Som svampar är småbarn har man ju hört, och det har vi hört bevis på : )

Igår hade jag samtal med fröknarna, ja både lilla H:s och lille O:s. Inte utvecklingssamtal utan ett extra samtal om hur vi upplevde barnens skola och deras trivsel etc, för att vi är nya. En superskola som följer upp alla barns trivsel!

Vi är så nöjda, för att barnen främst är så glada i skolan och av vad vi ser och känner. Vi pratade om språket såklart. Lille O:s fröken säger att O är helt flytande nu. De språkfel han gör gör även andra 5 åringar. Då det är en del att böja i italienskan så böjer alla småbarn av farten fel ibland. Men hon tycker han böjer riktigt bra, kanske för att han lyssnar mer än de andra, då det är hans andra språk. Han pratar korrekt i dåtid och futurum. Han förstår det skriva språket väl (skiljer sig mycket från talspråket) och ställer många frågor när han inte förstått. Hon tycker definitivt att han är skolmogen nästa september, utan tvekan. Jag känner mig dock tveksam till att sätta honom i skolan blotta 5 år gammal! Nåväl borde kanske gå på frökens rekommendation och låta honom följa sina kompisar...

Lilla H:s fröken säger att H pratar nästintill flytande, hon böjer korrekt men har inte samma ordförråd som en italienskspråkig 6 åring. Så hon har en timmes privatlektioner på skoltid med en språkvetare och de timmarna älskar hon, vår perfektionist. En helt fantastisk fröken som har en smart pedagogik genom att spela spel, ha en hemlig låda, en uppsjö med pekböcker för stora barn. Flanellspel med bokstäver etc.

Andrea, H:s fröken säger att, trots hennes handikapp i språket, är hon den som först lärde sig skriva, läsa och att räkna kunde hon ju bra före skolstart, så hon ligger först i alla ämnen! En fantastisk känsla att få höra det som ytisförälder. Jag trodde vi skulle få kämpa med skolan då den är tuff och på ett annat språk. Men jag antar att lilla H fortfarande kämpar, då hon ligger först utan att veta om det. Kanske ska jag berätta för henne att hon inte behöver kämpa så mer?

Hon säger att H verkar älska lektionerna, och det säger ju H med. Här har de ett betingsystem, eller så kanske man kan kalla det, barnen har egna små lådor för varje ämne, där deras fröken fyller på med de stenciler de ska ha gjort denna veckan, ligger de efter någon dag i antal, så får de läxor. På så sätt kan alla ha sin egen fart på inlärning, antal stenciler anpassas efter "mognad", sen följer man upp barn med svårigheter t ex med extrastöd. H har aldrig läxor, men har valt att ta hem skrivböcker för skojs skull. Hon vill ha läxor! Så på detta sätt vet inte de andra barnen om hur de andra ligger till, då alla jämt nästan då sitter med olika små stenciler framför sig. Ingen kan säga att jag ligger först, sist etc. Fröken deras kan lätt se vilka som behöver extra stöd. Låter bra, fungerar iaf bra för H.

En liten rapport om ytisfamiljens stora lycka i att våra barn nu är flytande i italienska! Resten av dagens blogg skriver jag till annonymous som frågar om hur det är att flytta utomlands med småbarn.

Vilken ålder och vilken personlighet man har som barn påverkar givetvis hur man upplever att börja en skola, ett liv, där man inte kan språket. För lilla H var nog 5 år och tjej svårt på så sätt att hon inte kunde leka verbalt och blev utanför gänget, men hon gav sig inte in i leken, hon valde att ställa sig utanför och betrakta. Men hon har växt enormt av den erfarenheten. Som förälder behöver man vara ett aktivt stöd varje dag här, vilket är påfrestande, eller mer korrekt är kanske att skriva att det tar mycket energi. Lilla H hade istället svenska språket så pass bra före vi flyttade, att hon med idag pratar fin, korrekt svenska.

Lille O var knappt 4 år när vi flyttade, han lärde sig italienskan snabbare tycker jag, upplever jag. Han tyckte heller inte att det var svårt att leka med andra barn. Han lekte på som förr. Men bryter idag när han pratar svenska. Italienska meningsbyggnader smyger sig in, r:en hårda etc.

Jag ångrar inte en dag att vi flyttat ut! Jag är så innerligt glad att vi vågade.
Till Anonymous - kom och kika på Locarno här är som att bo i en chokladask : ) Rom är på behörigt bekvämt avstånd *S* Här finns svenska barn i en fantastisk skola! ("reklamat" färdigt nu ha ha).

TIllägg till anononymous - vi kunde inte ETT ord italienska och vi har bott utomlands nu i 1 år och 3 månader.

torsdag, december 14, 2006

I pod

I ett år har jag haft en iPod. Jag önskade mig en, jag älskar musik, verkligen uberberoende, en drivkraft. En iPod och jag känns som riktiga polare. Fick en i present på födelsedagen, förra året. Mer än ett år sedan om man ska vara pedant. Den är jättefin. Jag fick tom lite tillbehör, som är bra när man joggar t ex.

Min fina iPod och jag är inte polare, jag har försummat h*n, h*n är fortfarande jättefin, där i sin kartong. Jag är rädd för h*n, att vi inte ska förstå oss på varandra. Jag vet inte hur man gör för att starta denna vänskap, h*n vill bara prata på italienska, jag hänger inte med.

Jag joggar aldrig heller, som grädde på moset.

Nu måste jag ta tag i min vänskap, det är inte schysst att försumma bra vänner. Först ska jag bara hitta h*ns rätta funktioner, måste få kontakt. Tänk om hitta.se kunde tänka sig att ha manualer med fina länkar och automatiska downloads om man sökte på iPod Apple platt och vit!

Mamma!

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva ut i hundrade år!!!


GRATTIS PÅ DIN DAG ÄLSKADE MAMMA!

Solen lyser på de vita alptopparna, din dag till ära : )

onsdag, december 13, 2006

Ytis aktivitet

Bor man utomlands och inte får se sina små söta gå lussetåg, då får man roa sig på annat sätt. Svenskorna i Como, pantertanterna, har givetvis bjudit på Lucia fest! På Pernillas restaurang som alltid, Pernilla världens bästa kocka! Pnntertanterna som alltid lockar fram de längsta skratten! Yes, I am going to Como!

Litet inslaget paket ska bytas mot annat. 16 svenskor ska ha eget lussetåg på Pernillas La bella vita! Våra sånger blir nog mer av snaps karaktär, och gåtåg aktiviteten byts årligen ut mot glaset mot munnen motion.

A domani, io vado a la festa di Lucia un po differente!
:)

Mental note: måste komma ihåg att bjuda in Zlatans fru (Ulrika?) nästa träff, hon är ju nyinflyttad! Såklart hon måste få veta om vår lilla Svedeseklubb! ; )

tisdag, december 12, 2006

Superdag

Idag har jag:

1. Lämnat barnen på skola/dagis efter en lugn skön morgon där vi tom hann titta på soluppgången.
2. Jobbat häcken av mig
3. Skrivit det jag skulle.
4. Hämtat barnen på skola/dagis med bananer och dricka i handen.
5. Gått ner till skridskobanan med barnen och åkt med två bambis, en i var hand, tjohoo vi rockade! *not* Men kul hade vi : )
6. Gett efter och lagat pannkisar.
7. Lovat att efter tandborsting och pyjamas påsättning att se på Julkalendern i soffan på WebTv med barnen.
8. Natta barnen framför brasan.
9. När de sover ska jag skriva tills maken kommer hem från resa vid sisådär midnatt!

Tvillingsjälar

Vi snurrar oss runt varandra. Möts, ger, ser och skrattar. Vi leker, luft boxas och lockar fram skratt. Vi knyter rosetter på vår gemensamma livstråd. Genom att ta för oss av livet, våga hoppa, var för sig i uppmuntran och gemensamt. Vi landar tillsammans. Lindar om varandras brutna ben. Eller skålar i finaste champagne.

Morgonen gryr



Vi sitter då bilden tas i fönsterkarmen invid julgranen och tittar på solen som letar sig upp över de vita alptopparna, i det vackraste av ljus, och som speglar sig i vattnet. Magiskt.

måndag, december 11, 2006

Lilla H

Lilla H kunde inte gå på sitt ena ben imorse. I natt grät hon för att hon hade ont i benet. Det har väl somnat, tänkte jag. Vid frukosten bestämde hon sig för att hon ändå ville gå till skolan, men inte vara med på gymnastiken bara. Hon kunde gå nu, fast inte helt obehindrat. Så börjar man oroa sig. Tänk om, tänk om, tänk om det är det eller det. Så ringer jag till skolan men hon verkar må bra. Hönsmammman gick från tankar om växtvärk till helt eskalerade tankar. Sen den dag jag blev förälder blev jag blödig, orolig, dubbelorolig. För de mina.

Ikväll är det gymnastik, på torsdag med, på lördag har de uppvisning. Få se vad lilla H:s ben tänker göra. Bli bättre eller bli inbokad hos läkaren?

Bilder på ytligheter





Dunjacka, kap på outlet, billigare än på Stadium, tjohoo sa jag som letat denna färg i flera år ; )

Halsband och svart armband, alla gjorda utav min väninna Cristina. Cristina Bonilla smycken, handgjorda av henne, jolly Rogern är en amulett och där i finns bilder på våra söta små. Guld dropparna är antika och en present till mig. Jag älskar allt hon gör och bär det ofta!

söndag, december 10, 2006

Prinsessa?

Har inte slutat skratta än. Flugan på väggen historia. Fast en "närgången" fluga, kan man säga.

Jag var på tjejlunch häromdagen, nyinflyttad som jag är tänkte jag att det är ju bra och kul att snabbt träffa så många som möjligt. Kul att bli inbjuden så klart. Det var trevligt mer än kul, men ok, trevligt är bra det med.

Bredvid mig frågar en tjej en annan frågor om vart den andra bor, rätt ingående om exakt vart.
-Aha, so, do you live near this beautiful big castle?
- Aha, you can say that, but... it is not a castle it is a house, my house.
-Aha. Aha. Ok. Slut på konversationen. Bara jag som inte kan låta bli att le stort.

HA HA HA HA. Jag skrattar än. Slottkvinnan var cool, hela vägen sas. Hon var den i "samlingen" som jag skrattade tillsammans med. Cool tjej. Eller kanske borde jag skriva modest prinsessa?

lördag, december 09, 2006

Snabben!

Anonymous tack för ditt tips (ge dig tilkänna *S*)! Jag föll för Snabben och så blev det, ja labben heter helt klart Snabben nu. Döpt och klar och han blev helt klart glad över sitt namn *S*

Tack till er alla för tips!

Namn på "de mina" är nu: Alma 6 år men ser ut som 7, Pjirr och Pjorr som är trular, små figurer med runda platta näsor och inte längre än Almas lillfinger och som lagar hål i innerväggar och ger ensamma barn mod, stöd, uppmuntran och bus. Snabben, Almas labbe. Angel eller ehm Jeanette storasyster men hon har döpt om sig så nåde den som säger Jeanette. Mamma och Pappa och farmor, rätt annonyma. Också Jonathan, Almas storebror som redan blivit vuxen. Alla dessa lever nu, det känns sorgligt att på ett tag nu stänga av deras små röster i mitt huvud. Tror faktiskt inte jag klarar det. SÅ hur lång tycker ni en kapitelbok är en lagom lång kapitelbok för barn mellan 6-9 år? 6, 9, 12 eller fler? Varje kapitel ca 8 sidor (i bokform då).

Hej hej!

fredag, december 08, 2006

Det ligger snö på alperna....

Härligt härligt. Igår tog maken sig en liten paus. På väg till möte i Zug stannade han vid Andrmat. När han körde in i tunneln på väg dit regnade det. Såg alltså inte ut som om det skulle bli så härligt att åka lite skidor på vägen. Men så andra sidan tunneln, som alltid i alperna så sken solen som en propp och snön låg vit och var fin som puder!

Idag är det röd dag i Ticino, våra barn berättade att idag blev Maria gravid. Kort graviditet hon måste haft, lyckliga kvinna tänkte jag. Nu är exilpappan och barnen och handlar gran, deras alldeles egna tradition. Jag är för "picky" för att få följa med. Förstör väl nöjet eller nåt ; )

Barnen och jag ska sen på lunch hos vänner till oss alla. Sen ner på julmarknaden som fullkomligen har belamrat Locarno stad, det är supermysigt! Ett stånd är barnens där det finns saker som de har gjort. Som nunnorna säljer och där pengarna går till välgörenhet. Mycket fint såklart ska vi ner i regnet och kika på vad de gjort våra små söta. Och förhoppningsvis hitta lite pynt till granen!

Dagen tar inte slut där, sen ska vi till lovely (ehm) IKEA, köpa glögg och peppisar och håller tummen för att det finns peppdeg med, vi (ehm jag?) har lyckats äta upp allt. Jag vill göra stora hjärtan och hänga i fönstren! Vi vill garnera med smartisar och glasyr!

När vi kommer hem ska vi klä granen och sen äta middag framför brasan har vi lovat och kika på julkalendern tillsammans. Sen brukar barnen somna framför brasan på helgerna. Mysigt.

Jag ska jobba ikväll, ligger lite efter. Imorgon är det glögg fest vilket alltid är kul när man bor utomlands, svenskarna blir som galna i peppisarna och lussisarna och glöggen, lokalborna blir fascinerade, eller nåt ; )
Våra bästa vänner från Como sover över, vi äter makens goda thaigryta och sen somnar vi väl med framför brasan.

På söndag flyger exilpappan till Sverige. Med en inköpslista i fickan, inför stundande julen. Och med klappar i väskan till de små kusinerna!

Buona Domenica!

torsdag, december 07, 2006

Vilken färg i granen?

Eftersom vi inte äger en enda julgranskula längre, ej heller små tomtar och trä/bast prylar att hänga i granen kan jag ju be om inspiration! För granen kan ju inte gapa tom med bara en ängel på toppen.

Vilka färger har ni i er gran, tips till mig som egntligen inte har lust att handla julesaker!? Vit/silver/röd/guld/blå? Jag har ingen inspiration alls!

Helst av allt vill jag ha igen det som var mitt men börjar ge upp, God Jul kartongen finns inte i vårt hus, så är det bara!

Sim sala bim!

Har nissarna flyttat in till oss för att spela oss ett spratt? Ett tidigt julspel kanske? En satir på julpynt och bilder på julklädda barn? (läs hur man både slipper julpynt samt att förverkliga julen.)

Varje kväll berättar jag sagor om de små tomtenissarna för lilla H och lille O, jag älskar att våra barn älskar att jag berättar sagor. Vi läser inte sagor lika ofta, men varje nattning innehåller i alla fall en saga. Igår berättade jag om saker som försvann, hur nissarna lånade och gömde favoritsaker, för att sen lägga tillbaka så att människorna skulle bli extra glada av vad de hade. Försökte väl förmedla uppskattning. De små exilbarnen somnade framför brasan huvudet fullt med sagor.

Idag har sagorna förverkligats. Inte bara julsakerna är borta, nu är även kameran borta. Och jag är ingen slarvmaja. Snälla små nissar jag lovar att uppskatta kameran när ni väljer att lägga tillbaka den på mitt vita lilla äggformade skrivbord! Ti prego!

Måste räkna Madonnas fingrar...

Hon har ju ett finger med i... allt!

Look forward to see... Och att läsa hennes barnböcker, det har jag inte hunnit med ännu. Tror jag ska köpa hennes plagg, sitta med dem på här hemma i soffan ha hennes musik i bakgrunden som jag ändå ofta har och läsa hennes barnböcker samtidigt. Liksom för att känna hur det är att vara Madonna! : )

onsdag, december 06, 2006

Sökes: sierska

Vart är den? Kartongen som det står GOD JUL på? Vi har sökt letat sökt vänt upp och ner i omgångar. Den finns inte. Försvunnit i flytten. Allt vårt julpynt puts väck...

Farmors fina tomte hallå! Jag saknar din nuna! Gotlandstomtarna, de fina dyra hemgjorda som jag älskar att dra i skägget, var finns ni? Alla julkulor, nissar och träsaker väl valda, tacksamt ärvda...

Två bockar, en stor och en liten flyttade med oss. Ängeln som vi har på toppen av granen fanns i annan kartong, likaså adventsljusstaken och Buon Natale "skylten".

Tafatt pyntat i år. Med förhoppning om att en liten virkad tomte som ska sitta på den stora bocken letar sig fram till vår öppna spis! Och liksom den tecknade tomteverkstaden kan väl julkulorna och nissarna tratta efter på en lång fin rad och hoppa upp i den tomma granen!

Kära goda godheten vart finns GOD JUL lådan?

tisdag, december 05, 2006

Dumburken

No more dumburken. È vero, vi har ingen TV längre. Jo, vi har hårdvaran men inte mjukvaran. Och det är befriande! Sätter man på TV'n ser man numer bara myrornas krig, inte så fördummande som såpor då man inte orkar se så länge. Ögonen går verkligen i kors av att titta på myrornas krig.

Barnen protesterar inte. Vi har ingen TV. Bye bye hemska cartoon networks och allt vad det heter. Hello WEB TV. Nyheter och julkalendern, that´s it. Jo vissa svenskproducerade program som På Spåret kan man med se på. Det räcker, jag lovar, testa!

Vad gör vi då? Jo vi pratar, vi spelar spel, vi sitter framför brasan och läser. SOm one big happy family *S*!

Barnen har sina filmer såklart, exilpappan och jag börjar med köpa serier, så man kan se när man har lust och slipper missa ett avsnitt för man råkar vara borta en kväll. Kvalitetstittande, när andan faller på. Faktiskt. Jag "ser" hur bakåtsträvande det låter. Kill your darlings sa en väninna till mig. Fast hon sa det i ett annat sammanhang, för ett annat forum. Men tänk på det. Bonde söker fru och allt vad det heter, jag menar, hallå, kill your darlings. Alltså de som bara fördummar och som man gott lever lyckligare utan!

Ser fram emot WebTV boomen dock, att fritt kunna välja när andan faller på om jag vill se en serie som jag gillar, ett naturprogram, what ever som inte är fördummande och från vilket land som helst. Hoppas jag aldrig mer kommer slå på TV'n och undra vad som finns att se. Vill jag se ska jag innan jag slår på dumburken bestämma vad. För annars finns där inget. Lättare så, inget utbud ger mer hjärngympa :)

3 månader snart utan TV och jag och maken och barnen har pratat mer än någonsin. För att dumburken bara visar myrornas krig emellan väl valda filmer. Det är lovely!

måndag, december 04, 2006

Ytligheter...

När min lillebror var här i förra veckan åkte vi till den stora outleten. Vi gick in till Prada för att kika om de hade några söta små barnkläder till superpris till hans lilla dotter Tyra. Som ploj grej.

Då såg jag den. Den bara var där. Min täckjacka. Min, min, min lät det i min hjärna precis som om fiskmåsarna i Nemo flyttat in. Den som jag sökt efter i flera år. Prada täckjacka till superpris, ja som att handla täckjacka på Stadium. Just den färgen har jag nosat efter i secondhand affärer, men stirrat mig blind på MonCler jackor som bara verkar finnas till nypris.

Djävulen bär Prada står det på bioaffischerna. Exilmamman bär Prada hon med. Som tur är står det enkom ett litet diskret PRADA på ena fickan. På min alldeles underbara icke bulliga, turkosblå dunjacka. Som inte ens jag kan frysa i. Inte ens frusna lilla jag. Den är så där snygg och sådär härligt supervarm, ja en djävulskt varmsnygg jacka helt enkelt!

Hund namn...

Vad kan en stor svart labrador heta i ett manus till en barnbok? Han är så där underbart "dumsnäll" som en labbe ofta är. Då jag haft en labrador själv ser jag ju vår underbara bortgågna Sammy framför mig och har fastnat där, för mig finns liksom inget annat hundnamn just nu. Nu vill jag ha hundnamn tips! Någon? (enkelt för barn att uttala/läsa)

Lille O:s aha upplevelse

Exilpappan och jag ömsom ler ömsom oroar oss över lille O:s italienska brytning när han pratar svenska. Kliar oss i huvudet över att hans svenska melodi bara kan försvinna sådär. Att meningsbyggnaden, R:en ja allt låter italienskt. Medan lilla H pratar perfekt svenska, fast hon väljer ibland vissa italienska ord mitt i en mening, men det är nog mer vanligt när man är tvåspråkig. Tänk, inte hade jag i min vildaste fantasi tänkt att mina barn skulle ha italienska som sitt andra "modersmål"!

Lille O idag framför brasan tittandes på sin adventskalender:

- Mamma, titta på alla numeri som är här, jag har nästan lärt mig alla!
- He he men OJ! Mamma hööörr du (alla r är starkt italienska) jag sa på italiano mitt i svenskan. Jag har glömt bort det där andra språket ibland nu. Ha ha vad konstigt förut kunde jag inte italiano, nu kan jag allt det men inte allt det där som vi pratar i Sverige! Han ler och gestikulerar vilt som alltid.

- Ha ha tänk älskling för ett år sen kom du hem från dagis och var ledsen för att du inte trodde din fröken hörde vad du sa, men hon kunde inte svenska bara, och du kunde inte italienska.

- He he mamma, och DET kommer inte hända igen, nu KAN jag italiano superbra, jag pratarrrr det hela hela dagarna och tänker inte ens. Men det där andra he he i Sverige som man pratar där, det glömmer jag ibland.

Mamma Mia tänk om jag kunde spela in honom med, harn har en charmig brytning, men det är svårt att helt förlika sig då han faktiskt har två svenska föräldrar : ) Jag satt vid datorn, redigerade lite och är glad för att jag kan skriva snabbt snabbt på datorn utan att behöva titta på tangentbordet. Tror knappt inte lille O märkte att jag skrev ner hans konversation med mig.

Hela kvällen har han kommenterat att han är italiensk nu, eller schweiz italiano säger han. Fast du är svensk sa jag. Men då sa han, kanske mamma, kanske. Som om han bestämmer sig själv vad som är hans rötter just nu. Klok unge.

Lilla H kom hem 19.00, stannade på skolan till 17 sen direkt till gymnastiken. Kom hem som ett glatt yrväder.

- Berätta om din dag sa jag. Jag har varit på skolan, ätit merenda sen ginnastica sa hon glatt.

- Jaha något kul som du vill berätta om fiskade jag vidare.

- Mamma jag har redan berättat allt för dig.

Det var dagen, att berätta mer intresserar henne inte...

Sen spelade vi Uno. Hon skrattade när jag sa uno, jag sa det på det svenska sättet, starkt uuuu, som jag alltid sagt det när jag spelat Uno som barn, har knappt reflekterat över att uno betyder ett i detta spel. Liksom spelets namn bara. Jag med föll i skratt. Snacka om hemmablind. Ungefär lika dumt som om man i Sverige tror att Nestlé är svenskt och här att man tror att Findus är Schweiziskt. Komiskt!

(Lilla H hatar att förlora, jag vägrar att låtsas förlora om och om igen, att spela spel med henne är som att se på en bra skådis, fast hon är "på riktigt" hon ömsom gråter och vrålar ömsom skrattar och hoppar i soffan *S*)

fredag, december 01, 2006

Viktigheter

Viktigheter är ett ord vi använder i vår familj. Lille O som började med det. Han är lite av en ordkonstnär ibland. Fast det kanske är ett riktigt ord? Vi använder det så frekvent att jag inte längre vet :)

Lilla H satt igår vid middagsbordet, stirrade framför sig och tittade på sin morfar, sin morbror, lilla Tyra och sen på sina föräldrar och sin bror. Hon öppnade munnen och levererade en sanning stor för en 6 åring, pangpå för en vuxen:

-Vet ni alla, det är inte pengar som är viktigt att ha, det är löven. Löven gör så att vi kan andas. Det är viktigare än att tjäna pengar, vi måste vara rädda om löven!

Vi blev alla tysta. Slogs över hur små barn kan leverera världs sanningar sådär pangpå.

-Ja svarade vi unisont. Det är träden och löven vi ska vara rädda om. Att tjäna pengar är inte viktigt i jämförelse.

Sen åt vi färdigt middagen. Lilla Tyra fick assistans av lilla H med att få skeden rätt i munnen och hon räddade även en flygande tallrik från att hamna i golvet. Proffs kusin. Lille O säger menst - men TYRA! : )

torsdag, november 30, 2006

Tanti auguri!

Lille store O, nu fem år! Lös som en sol hela sin stora dag. Ordentligt firad på dagis med, fick en bok av teckningar från alla barnen samt en kungahatt som fröken gjort, så sött och mycket uppskattad av honom. Han har bläddrat och bläddrat i sin teckingsbok, stolt!

Tänk att det är fortfarande dinos som gäller, i tre år har det varit favoriten bland ting. Böcker om dito stor favorit med, fast han gillar att "läsa", har alltid bläddrat i böcker. Stolt ägare av en silvrig fotboll med samt fotbollshandskar, helt klart influerad av sina stora kompisar William och Oliver Uno. Bollen och handskarna testades även under kalaset på plan bredvid, mycket viktigt. Riktiga vertyg men i barnslig storlek är en stor hit. Efterlyses: snickarbänk a la liten!

Stor kalas dag i går, trevliga mammor till barnen med, riktigt trevliga faktiskt. Idag fick jag 3x3 kindpussar på skolan av kvinnor jag inte tidigare känt. La Jessicas mamma, lille O:s preferitta bland tjejerna. Samt Noahs mamma, O:s nya killbästis. Han har bra smak lille O, både i barn och deras mammor ; )!

Lilla Tyra har kallat mig mamma hela veckan och hängt på min höft när det behagat henne, en liten charmig dam som vet vad hon vill. Charmig som få faktiskt. När jag nu varit med systerdotter i några dagar tror jag att jag vet hur jag blir som mormor/farmor. Alldeles för snäll *S*

Idag skulle vi alla till Alessi för att shoppa, den stora outleten där jag varit förr, men jag körde helt vilse och hem kom vi utan besök. Även GPS:en virade ihop det, helt klart på min sida, en lokalsinnebefriad manick. Som om det behövdes två dito i en och samma bil. Båda med samma övertygelse att vi är på rätt väg...

tisdag, november 28, 2006

Livstecken...

Liten söt vild ettårig brorsdotter på besök med sin far! Stor bullrig morfar med : )

Imorgon 5 års kalas för lille O och 20 vildar till! Återkommer efter det om vi överlevt!! ; ))

fredag, november 24, 2006

Ur barnamun

Lilla H: mamma, ti prego posso andare blablibloblablibloblablo....

Jag: På, svenska älskling, jag förstår ärligt inte allt du säger när du pratar så fort. Så pratar vi svenska här hemma ju.

Lilla H: Dai mamma! (Läs detta med livligt italienskt kroppsspråk) först kunde jag ingen italiano alls, då sa ni att snart kan du prata, nu när jag kan det får jag inte prata det, hur ska ni ha det!? Låt mig va, jag vill prata det jag vill!

Jag: EEeeehm.

torsdag, november 23, 2006

Bella Mercorledi

Igår spelade jag tennis på morgonen. Direkt efter lämningen av lilla H som gladeligen och lyckligt trippar in på sin skolgård. Lille O fick bli hemma med mig. Vilket innebar att han som var pyttesjuk hängde på till tennisen. Han gormade BRAVA mamma när jag slog "snygga" bollar över nätet, charmigt men fick mig helt ur balans.

Hem, snabb dusch och sen till skolan för att hämta H. Halvdag, hämtning 11.45. Ingen idé att försöka jobba, bättre att träna en sådan dag. Så blir dagen mer värdefull och nästa mer produktiv.

Lilla H hade bakat patisserier i skolan, 10 små vackra chokladbakelser med vackra dekorationer på. De var alla hennes deklarerade hon på en 6 årings stolta vis. Jag fann en liten Swiss flygplans chokladkaka i min handväska som lille O gladeligen tog emot.

Vi körde ner till vackra Ascona. Vi hade ingen jacka på oss, solen strålade, vinden lös helt med sin frånvaro. Om man kan skriva så. Vi satte oss på en uteservering och beställde lunch. Lille O pasta penne och prosciutto cotto vid sidan om. Lilla H och jag delade på en Margaritha och en sallad. Solen gassade. I långärmad t-shirt åt vi ute, restaurangen bjöd på glass. Vi brände våra näsor. Lille O gömde sig tillslut under bordet : )

Vi gick de 20 metrarna (heter det så?) till kajen, till vattnet. Lilla H pep iväg efter ett glatt rop att hon ska skaffa bröd. Lika kavat som alltid. Hon kom ut från restaurangen med en hel papperkasse med gammalt restaurang bröd! Vi matade således ankor i en dryg timme...

Sen till den stora lekplatsen invid. Där jag slogs, som jag ofta gör, över deras pseuvdotvillingskap. De leker och leker och leker och kan varandra utan och innan och ser inte världen utanför. Jag satte mig på en parkbänk och njöt av bergen vars toppar nu blivit vita. Konstig känsla när det är så varmt att ändå se att alptopparna lyser vita av pudersnö.

För att få ut så mycket som möjligt av dagen så satte vi oss på ett fik och drack kaffe. Lilla O och jag. Lilla H skummad mjölk. Att våra barn älskar kaffe förvånar många. En liten skvätt då och då kan väl inte skada tänker jag. Så när våra cappuchi var slut tog vi bilen hem. Fast vi gick aldrig in. Vi gick på de små smala kullerstensgatorna bakom vårt hus, på upptäcksfärd. Förbi senoran med hönsen som tagit lilla H till sig och som lös upp som en sol. Lilla H som älskar alla sorters djur bar på hönsen. Väl hemma insåg jag att vi inte hade någon mat hemma. Så det blev pannkakor.

Exilpappan kom hem till den stora ståtliga middagen och förgyllde, det var en vekca sen vi sågs.

onsdag, november 22, 2006

Mi ajouto!!!

Ha ha eller ajouta? eller så....typ. Jag kan inte stava alls på italienska...

Jag behöver hjälp med inbjudningstext till lille O:s kalas!

Sunflower? Sara? Någon annan?

Såhär önskar jag att jag kunde skriva på italienska :)!

Välkommen på lille O's kalas onsdagen den 29 november klockan 14.00-16.00 hemma hos O på Via B... Vi kommer att leka svenska lekar och äta stor merenda!

Osa gärna genom ett sms till o:s mamma på ....

Välkommen!

tisdag, november 21, 2006

Att säga hej och hejdå i gaten...

För det mesta är vi tillsammans familjen "exil". Men exilpappan reser en del, men inte så mycket att det på något sätt är jobbigt. Ibland kan det bli längre resor och flera dagar och då är det mindre kul. Men det sker inte så ofta att det ändå är ok. Jag reser kanske 3 dagar var 5:e vecka. vi jobbar båda hemifrån och vi njuter med av att vara ifrån varandra. Även om vi när vi är hemma vissa dagar knappt ser varandra, fast vi sitter i samma hus : o

I söndags tog vi priset. Och jag vill tro att det är en "onetimer". Samma plan som jag landade med i lilla Lugano flög exilpappan iväg med till Stockholm. Vi pussades hej och hejdå vid gaten och bytte små barnahänder med varandra. Det är ju verkligen inte klokt.

Barnen och jag åkte hem och mös, som man som föräldrer och barn gör när man i några dagar varit ifrån varandra. Vi lekte restaurang och jag var kypare, vi alla lagade maten men väl vid bordet, soffbordet med 5 tända ljus ställda i kandilabern, och med brasan tänd förvandlades barnen till en prins och en prinsessa. Jag, drottningen, bytte roll mellan kypare och drottning.

När jag gick och la mig saknade jag exilpappan. Imorgon kommer han hem, imorgon då barnen har halvdag så blir det familjemys. Välbehövligt.

måndag, november 20, 2006

Du fattas oss...

Kära du som jag nu inte kommer höra ifrån mer. Kära du. Kärt barn har många namn. Vi använde två förnamn på dig, växelvis. Det ena för kärt att inte uttala, liksom det andra. Jag tänker på dig mycket nu, och jag har tänkt på dig titt som tätt genom åren. Du fattas mig. Jag höll dig väldigt kär. Nu finns du inte mer. Eller du finns, hos mig och så många med mig. Du var min förebild i två saker. Den ena var att hålla ihop familj. Där var du drottningen. Du fattas oss.

torsdag, november 16, 2006

Segerhuva på och av och på!

Nu ligger jag i soffan i lillebrors vardagsrum. I ett regnigt men rätt varmt Stockholm!

20 pussar från båda barnen kvar på ansiktet och av maken som alltid kör mig till flygplatsen. So far lovely day. Men så delayed skylten på i Lugano. Dimman låg som tjock vispgrädde över Schweiz idag. 1 timme stod det, vilket innebar att jag skulle missa min transfer flight från Zurich. Typiskt. Jag som brukar ha tur med just sånt. Ja ja, gick igenom den lilla passkontrollen och köpte vin och konjak i lugn och ro till familjen i Sverige. Skrattade med tjejen i kassan som lyckades ha sänder 4 (!) påsar på raken när hon skulle packa åt mig. Så plingade det till när jag satte mig ner. Ett annat plan stod ledigt och kunde åka. Bara 20 minuter sen. Kanske tänkte jag skulle jag hinna ändå?

Vi landade exakt 16.05, då mitt andra plan skulle borda. Kanske kanske om jag springer hinner jag och jag sprang med datorväska, handväska ala stor och två påsar med starka vätskor. Väl framme vid min för dagen andra säkerhetskontroll blev jag ordentligt stoppad. De tryckte som alltid på pipknappen (jag är övertygad om att de gör det, den första pep jag ju inte i..) och så fick jag gå till sidan i ett bås. Muddrad, hm, händer ofta mig. Fattar inte vad i min blonda look som gör mig till misstänkt kurir... Av med byxorna skriker kvinnan nästan till mig i båset. Ok ok säger jag, lugnt. Av med strumporna skriker hon vidare. Sen tar hon mina skor och går iväg... Kommer tillbaka och ber mig klä på mig efter hon har könt på mina armbågar länge (!?).

Nu är det kört tänker jag. 16.40, det är kört! Men segerhuvan har inte svikit helt, jag ser till min glädje att planet är sent och att boardingen börjar just då. Med ett leende checkar jag in och landar på utsatt tid, vi flög ikapp.

Jag öppnar min bok på planet och inser snabbt att jag redan läst just den boken. Morrar. Killen bredvid sitter med 4 olika svenska tidningar. Jag tigger. Han ler och bjuder. Kvinnan bredvid mig på andra sidan ler när hon ser DN. Hon tigger och får. Resten av flighten sitter vi tre Schweiz boende svenskar och skrattar och diskuterar utlandssvensk boendet tills vi landar. Oerhört trevligt, rödvin och vatten och kaffe och äcklig macka. När vi landat bestämmer vi oss för att dela taxi till stan.

Till syvennde och sist en lyckad resa. Och nu ligger jag här i min lillebrors soffa : )

onsdag, november 15, 2006

Glimt av morgondagen

Så har idag känts. Jag har jobbat rätt intensivt fram tills nu. Haft en bra jobb dag och imorgon reser jag från lilla flygplatsen Lugano, där man checkar in och går ombord nästintill samtidigt. Oerhört charmigt och jag brukar låtsas att det är en privat jet, för så känns det : ) Det lilla planet (som är made in Sweden) mellanlandar 20 minuter senare i Zurich där fler passagerare stiger ombord, de är mina vänner såklart i min låtsasvärld ha ha. Sen styr kosan mot Stockholm och Arlanda. Under den dryga 2 timmars resan blir man väl omhänderatagen med när man sitter där i sina breda skinnsäten ehm fotöljer. Låter som om detta är ett dyrt alternativ, men det är det inte. Det är ju en privat jet *S*!
Bokar du några veckor före reser du till samma pris som Alitalia ger. Fantastiskt.

Imorgon när jag pussat barnen och kysst maken hejdå och väl landat på Arlanda tar jag tåget till Centralen (ehm kliver in i limon såklart!) där lillebror som alltid hämtar mig : ) Hem till lillebror och svägerska och min lilla vilda brorsdotter Tyra myra.

Måtte jag gå i säng i tid för fredagen är späckad med möten. Den avslutas med ljuv vänninne middag på Stureplan, väl efterlängtad! Och en väninnelucnh har jag med klämt in, lovely!

Lördagen stannar jag och firar min pappas födelsedag och brunchar med min storebror och svägerska och lille söte brorson William, mamma är på Sulawesi och har det säkert fantastiskt alldeles utan mig *S*!

Ciao e a presto di tutti!

tisdag, november 14, 2006

Ytismorsa svårigheter...

Lilla H är hemma idag. Med halsont och lite feber. Vi lämnade lille O vid skolan, han ville gärna ändå gå. En annan gång ska jag skriva om varför våra barn älskar denna skola, men som föräldrar ömmar våra hjärtan enormt för att så är fallet. Speciellt då vi gått igenom en period då barnen gick i annan skola och inte ville gå, alls.

Andrea lilla H:s fröken fick frågan av lilla H om hon kunde få ta med sig compiti (läxor), hon vill inte hamna efter lilla H. Fröken och lilla H gick och hämtade dagens "skörd" av stenciler som ska tränas på. Sen åkte vi via bageriet jag och lilla H, jag ögonfrossade och valde både bröd och bakelse. Lilla H frågade om det fanns pepparkakor hemma, svaret blev ja, så valde hon ingetting. Bakelser är inte hett eftertraktat om man är barn i vår familj.

Så sitter vi här mittemot varandra. Jag jobbar och lilla H gör läxor. Så kommer frågan vad heter skepp på italiano mamma, jag ska skriva det. Det ska sluta på na ne ni eller no, alternativt börja på det. Snabbt rotar jag fram vår lilla uppslagsbok och insåg att det jag ska shoppa i Stockholm dit jag åker på jobb på torsdag är en STOR uppslagsbok. Även vad heter gran mamma, inte julgran då utan trädet granträd. Jag kan inte hjälpa min 6 åriga dotter med hennes läxor. Det känns inte kul. Jag hade en dröm att sitta och lära och hjälpa mina barn, stötta i skolan. Som det ser ut nu kommer det förbli en dröm.

Men så kom senore Paganetti förbi och vi ställde i kör frågan what is pinetree in italiano? Anche ship senore Paganetti!!?? Och fick svaret Pino anche Nave! Lille O får det lättare, tills dess kanske båda jag och lilla H har lärt oss...

måndag, november 13, 2006

Skrivar dagar

Det är måndag i några timmar till. Det är fortfarande underbart väder, 18 grader idag. Kallar man det sensensommar? :: )

Jag sitter och skriver och skriver och har faktiskt kommit över min första mål linje! Känns väldigt bra. Ett steg längre fram. Nu inväntar jag kritik och kritik, he he. Sen redigering och redigering. Fast jag har nu skrivit de kapitel jag vill ha med och jag har redigerat dem var för sig. Nu måste allt sys ihop förkastas eller utvecklas : )

Utvecklas själv hade jag i alla fall tänkt bland annat lösa genom att gå den här kursen! Något jag velat göra i flera år men varken haft råd eller möjlighet till. Men nu ska drömmen förverkligas i mars, tjohoo!!!

söndag, november 12, 2006

Bella domenica

I lördags eftermiddag lämnade vi glada förväntansfulla barn för sleepover hos vänner. Jag och maken åkte till Italien på en mycket rolig fest. Där vi träffade många roliga och goa människor, som liksom oss är flyttfåglar som har barn och där vi delar mycket när det handlar om livsval och livssituation.Detta leder alltid till att man skippar eventuella fasader eller aritghetsträffar, man dyker in i diskussioner snabbt och ibland djupt, man hittar varandra om man gillar varandra efter ett möte, vilket är häftigt.

Vi skrattade länge med svenskar från Lausanne, fransmän från Paris och ett par där mannen var holländare och kvinnan grekiska. Ett underbart par. Med tre barn under 3 år och de gladaste jag träffat på länge. Roligt var med när maken och jag idag söndag körde hem längs Lago Maggiore och pratade om kvällen, var att vi alla nämnde våra barn för varandra. Vi alla förundrades över 2-4 språkighet och hur snabbt barnen lär sig. Våra är nu tvåspråkiga vilket jag tycker är häftigt att både höra och veta om. Men där fanns par med barn som talade hela 4 språk och som var från 4-11 år. Som har flyttat från Sverige till USA till Frankrike och sen till Italien. Glada härliga par. Jag har alltid känt det, många flyttfåglar är ofta så enkla att komma in på livet, glada och rent av enkla att umgås med. Det finns ingen skeptism och ungarna tar för sig och verkar så trygga. Fast man kan tro och tycka att flytta runt med några års mellanrum skulle ryka bort trygghet. Men så kände jag själv aldrig som barn när vi flyttade till Etiopien och England. Tvärtom, jag vågade och tog för mig mer av livet. Och det är precis det jag ser i våra barn och så många andra små flyttfåglar. Det och att familjerna är tajta, liksom jag upplever att vi blivit senaste året. Tajtare än någonsin.

Anlände till familjen Haugaard som haft barnen vid lunch idag. 20 grader varmt så här mitt i november, fantastiskt! Möttes med spumante, lunch och 5 glada lekande barn. Senare begav vi oss ner till fotbollsplanen, där vi spelade hejvilt, där vi klappade får på en liten 4 h gård, där vi balanserade på stenar i floden. T-shirt och 5 glada barn sparkandes på boll, knuffandes och som alla visade prov på riktigt italienska snubblingar : ) Bella domenica.

fredag, november 10, 2006

Fredagsmys kommentar

Lilla H: - Men ÅH, jag är trött på att rätta lille O hela tiden, hans svenska rättar jag jämt jämt jämt.
Lille O tittar på henne.
- Fan. Säger han.
- Man får inte svära! H är på honom direkt.
- Jag vet det, men det känns skönt när du tjatar svarar lille O.

Jag kryper ihop bakom en kudde och gömmer ett skratt....

Och det ockuperade landet...

Detta måste alla läsa.

Jag har inga ord. Hur kan vi hjälpa dessa kvinnor och barn! Den starka modiga Jamila al-Shanti och alla kvinnor och barn i Palestina. Jag vill ut och skrika! Men istället inser jag att man måste upp till kamp. Vad gör Carl Bildt här, varför fördömmer ingen detta?

torsdag, november 09, 2006

Det praktiska landet

Här bor vi 200 meter ovanför Lago Maggiore, bland alperna. Stranden knappa tio minuter bort och alptopparna når vi nästan lika fort med bergbanan.
I vår lilla by, då staden är indelad i massa olika mer eller mindre självbestämande byar, bor 200 personer. Vi har egna lila soppåsar som man måste kasta sina sopor i.

Varje dag städas gatorna fina, grannarna ler och vinkar. Alla pratar antingen italienska tyska eller franska, eller för all del alla.

På 50 meters avstånd finns en liten charmig affär som har de finaste köttet och de godaste ostarna, i övriga ä rutbudet litet men han finns där vår lokala handlare, för när vi behöver köpa något och inte vill sätta oss i bilen för att göra det. Strax före handlaren finns en liten brdöbutik med en gammal go gumma i. Hennes butik är lika dekorativ utvändigt som den luktar gott invändigt. 50 meter uppåt finns en liten vänlig post, de skickar till och med ut lappar dagen före ett paket anländer.
Det här är landet som har koll på allt :)

Bredvid oss ligger det rosa kommunhuset och likaså en fin stor lekplats. För alla de kan jag gissa 12 barnen som bor i vår by. Lilla Schweiz delar ner allt i små fyrkanter, och i varje fyrkant finns allt.

Vår lilla bykärna har en gata som heter Via Capone, den gillar jag skrapt, den är smalare än den samlaste gränden i gamla stan. Där hänger blomlåder och tvätt och vartannat. När man gått klart lilla bilfria Via Capone har man passerat tre små restauranger. I vår lilla lilla by uppe på berget kan vi tom luncha med variation :)

onsdag, november 08, 2006

Lilla H:s tolkning av villkorslöst

Lilla H -Hur mycket älskar du mig?
Jag: -Miljoner miljoner runt hela universum och tillbaka. Ovillkorligt.
Lilla H: -Vad är det?
Jag: -Att jag älskar dig vad som än händer, vad du än gör och vart du än är.
Lilla H: -Hmmm, och om jag är busig?
Jag: -Ja alltid, hela tiden, varje sekund. Kärleken är ovillkorlig alltså.
Lilla H: -Älskar du mig om jag är i fängelset.
Jag: -Ja.
Lilla H: -Du är fantastisk mamma!

tisdag, november 07, 2006

Höstligt dopp

Det var 15 grader i luften i söndags. Solen sken. Vi var på marknad i Italien, de finaste lädervaror till fantastiska priser. Marknaden låg precis invid Lago maggiore.

-Lilla H! Gå inte så nära kanten, det är halt, du kan ramla i vattnet.
-Äsch, jag ramlar inte mamma!
-Plopp!
Liten paus, det blev helt tyst, jag kikade, exilpappans ena arm försvann ner i vattnet. Det 10 gradiga vattnet.

-HA HA HA. JAG KUNDE RAMLA I!

Vi skrattade alla, det bara bubblade, det kändes befriande att skratta åt någon som druttat i sjön, speciellt när denna "någon" bjöd på sig själv.
Marknaden höll på att stänga, lilla H och jag sprang runt och försökte hitta något ombyte. Det blev strumpbyxor. Det enda som fanns i barnväg. Liten lilla H mitt på marknadsplatsen tar av sig genomblöta kläder, folk skrattar åt det otroliga att hon faktiskt ramlade i. Strumpbyxor och mammas dunväst blev det på väg till bilen. Exilpappan och lille O höll sig gömda för oss, eller de tappade bort oss. Exilmamman bar sin stora 6 åring till bilen. Herregud vad gör man när de är sju och åtta och nio, det går inte att bära stora barn när man är en mindre stor mamma.

måndag, november 06, 2006

Höstlig morgon


Vuxnheter. Allvarligheter. Höstligt. Taget ur lille O:s ordförråd.

Höstligt

lördag, november 04, 2006

Tjuvlyssnat...

Lilla H och lille O leker med plastdjur, Winx och Power Rangers.

- Här kommer konungen H! ropar O och tar fram en dino.
- Ja ta fram kanelungen den är Floras, kom kanelungen kom. Lilla H
- Va? Kanelungen vem är det? Lille O
- Jaha, ja just det så heter det kanske, ok här kommer kanelungen! Han kör fram dinon för att beskriva momentet, till dockan Flora.
- Så NU kan du ta konungen lille O, det är han där! Lilla H pekar.
- Jaha, så det finns en konung i alla fall. Vad fick du kanelungen ifrån!? Lille O
- Äsch, det var bara det att jag skojade med dig, en dino är ingen konung och kanelunge lät ja som det kunde heta så. Lilla H
- Jaha, i så fall är konungen, konungen av England, inget annat! Lille O
- Visst fint, kom min konung av ENGLAND! Lilla H tar konungen.
- Kanelungen ska bli en skorkamrat Lilla H bara så du vet, säger lille O. När han blir stor lagar han skor, en SKORKAMRAT.
- Jaha, en skorkamrat säger du. Mmm neej ehm jag tror han får bli en skomakare.
- Också en kamrat, visst? Lille O
- Också en kamrat. Lilla H
- Ok då kan de pussas konugnen av ENGLAND och Flora, men låt inte kanelungen se, kanelungar gillar inte pussar... Lille O
-SMACK! Lilla H
- Såja stackars lilla kanelungen säger lille O, det är bara lite äckligt men inget farligt. Pussar. Äckliga mjuka pussar. Fast ibland är det mjukt, ja då är det gott.

fredag, november 03, 2006

li li li lllle ooooO, lil e li le O!

Lille O älskar musik. Han sjunger hela dagarna, jämt sjungandes tralandes eller visslandes. Han lyssnar mycket på musik, bläddrar bland CD skivorna, väljer, sätter på, sjunger, dansar, diggar.

Jättetrevligt, mysigt. Men sscchhhhh! En enda sekund bara, bara en ; ) Fast en glad liten sjungandes kille ber man inte hålla tyst. Man gör det bara inte.

Nyss:

-Mamma, vet du den här låten, den, det är den jag behöver om natten!
-Vaddå?
-Jo denna, la la la, ja du hör ju, den ska jag ha i natt, hela tiden ska den gå. DÅ kommer jag sova perfekt! Glad röst, glad kille. Som imorse kräktes är nu på igen och sjunger och som har kläckt en ny idé...

Tjohoo! La la la la la la la....

torsdag, november 02, 2006

En senora på IKEA

Vi delade på oss idag. Jag och lilla H blev avsläppta vid IKEA för shopping till kontor till mig. Killarna drog vidare till Cernobbio, vår gamla fina by, för ärenden där. Lilla H och jag hade en superdag, på IKEA. Vi mös och höll om varandra som två tonåringar, hennes nya grej. Tänk allt är möjligt, att ha en lugn dag på IKEA är annars inte lätt :)

Incident: Scusa senora pero..... Gammal dam frågar oss om vi vet vart kontorsdelen ligger. Hon slår följe med oss då vi är på väg dit. Vi småpratar om IKEA, på italienska, vi båda bryter på vårt eget vis. Hon på engelska tror jag, men pratar fin italienska och brytningen inte uppenbar. Vi säger sen hej och önskar varandra en trevlig dag.

Knack, knack på axeln, hej hej igen, säger damen som nu står bakom oss i matkön, långt senare. Vi ler och småpratar om namen på möblerna som säljs. Lilla H smusslar små trekanter med mjölk på brickan, blickar upp på mig, dricker. Sju gånger sa jag att det är kaffegrädde, men det slank ner ändå.

Lilla H och jag går någon timme senare på toaletten, ut från den toaletten där vi köat kommer den trevliga damen. Hon ler stort och vi pratar lite mer, skrattar åt att de serverat köttbullar med pommesfrites och inte potatis eller mos. Hon måste varit i Sverige tänker jag då och frågar. Nej nej säger hon utan att utveckla.Hon går över till engelska, pust jag slipper koncentrera mig till max... Vi ler åt att vi bytt språk. Hej hej. Hon frågade aldrig vart vi kommer ifrån.

Lilla H och jag har ett berg på vår kundvagn, helt proppad med ditten och datten. Vi går in i i "svenskmat" affären vagnen till trots. Knack knack på axeln, SENORA, ropar den goa damen och hon skrattar gott. En go gammal dam. Dessa, säger hon igen på italienska, visar mig inlagd gurka, dessa måste du testa! Mm, säger jag, jag är svenska senora, de är utsökta tycker jag med. Vi samlar mest godis idag, jag ler och tittar ner på ett berg av pepparkakor, Ahlgrens bilar, små snapsar och glögg. Senoran skrattar rakt ut HA HA HA, tänk jag har varit på IKEA en hel dag, alla har varit otrevliga mot mig utan DU SENORA SVEDESE! Ha ha, ni svenskar kan då odla varumärken, tror jag det, som NI är borde ni regera! Jag blir nästan generad, hon kindpussar mig hejdå. Vi önskar varandra en god kväll nu.

Jag skrattar senare, ja lustigt. En svenska på IKEA, hela dagen inspringandes i samma dam. Och hon förgyllde faktiskt min och lilla Hs dag med en del skratt. Lilla H och jag sitter och väntar på killarna, vi fikar och äter hallonsnören och tänker på senoran och undrar vart hon nu kom ifrån. Senora Ingelse?

onsdag, november 01, 2006

Icke universell handling

Att handla i Sverige: Fort fort i gångarna på ICA. Fort fort lägg varorna på bandet, en och en, inte trava, fort fort betala fort fort packa varorna. Alltid samma varor. Ibland hej och hejdå men räkna inte med det.

Att handla i Italien: Knuffar i gångarna trots sakta mak, fint inpackade varor över disk som små födelsedagspaket med vackra snören som dinglar. Hej hej i kassan, varorna travas på varandra. Packa själv på stora affärn, packhjälp i små affärerna. Hej hej till barnen, ha en trevlig dag. Tittar noga på varorna noga, vissa superkvalité, vissa helt sunkna.

Att handla i Schweiz: Kan jag hjälpa? Stora vagnar i breda gångar. Rent och fräscht, inte en vara att anmärka på. Lungt tempo. En miljon varor. Inte så fint inslagna varor men fräscht, praktiskt inslaget över disk. Hej hej i kassan. Inte trava varor. Hej hej ha en trevlig dag. Ingen packhjälp.

Att handla i Frankrike: Bonjour madam! Knuff och spott och spä från gamla fina damer. Massa varor av olika kvalité. Fint inslaget över disk, vackra snören och vackra papper. Lite språkliga flörtar, charmant eller påträngande. Stopp i kassan. Trava först varor. Vänta sedan på att kassörskan packar. Jag väntar. Kön väntar. Alla väntar. Sen när allt är klart letar man upp sitt kreditkort. Inte före dess. Hej hej trevlig dag!

måndag, oktober 30, 2006

En höstlovs måndag

Höstlov. Sol. Två barn och två vuxna. Morgon. Ledighet och jobb i trixande kombination. Små utflykter. Handlande, vägandes av frukter och grönsaker av små barnahänder. Proppfull fruktskål som runnit över på bänken. Promenader och lekplatser. Picnic i bastväska. Åtminstonde packad i bastväska. Ätandes på entimmes promenad. Eftermiddags fika hos vänner.

Kväll.Sovande barn. Vuxna framför varsinn dator. Jobb och lov är en oknäckbar nöt. En nöt som kanske inte bör knäckas utan bara gluttas på. Lämnas åt sitt öde. Släktingar på väg från Cannes. Kommissionen på väg in i dvd spelaren. Ögonlocken tunga.

söndag, oktober 29, 2006

Magiska berg...och klättring

Vi bor bland alperna. Oj att det finns skörnor om dessa skönheter! Igår var vi och gick i en gyllengul skog full med kastanjer endast iklädda tunn tröja. Monte Verita. Det berg som det går flest skrönor om. Ett berg som ger energi, där de mest otroliga saker hänt, om man väljer att tro på skrönorna. En histora innehåller ibland flera 1000 underhållande ord. Jag är road av skrönor liksom jag är road av en god bok. En skröna ger inblick i kultur och mentalitet. Skörnorna kom till liv på vår 3 kilometer långa promenad. Det bodde små väsen under stenarna och vi såg upp för troll, alla fyra.

Ja nog fick vi energi. Vem får inte det av att gå på 1000 meters höjd och blicka ut över vatten, med gyllengula löv som beklätt hela marken och som dalar ner som regn och lägger sig på axlar, huvuden och hundöron? Vem får inte det som beträder denna trollskog på detta berg, med de mest fantastiska små porlande bäckar och mystiska stigar? Som endast iklädd t-shirt en höstdag andas in alpluft och havsluft samtidigt? Monte Veritá är nog en energikälla. Med eller utan skrönor.

Monte Tamaro. Söndagsutflykt. Parkerar bilen vid funicolaren, hoppar in i en äggformad gondol. Åker 1500 meter upp. Runt om är allt rött och gult i hundra nyanser. Solen skiner som på en sommardag. Vi skulle haft shorts, även på 1550 meters höjd var det 23 grader. Den 29:e oktober, på 1550 meters höjd och 23 grader. Ah, vilken vy, dalar, alper, färger och vatten. Vilken luft. Goda vänner. Servering och en lekplats utav like. Höghöjdsbana för barn. På 7 meters höjd och 6 olika stopp. Våra små ville absolut upp bland träden och klättra på smala linor. Fundersam, lille O inte ens 5 år. 7 meter upp och säkert 10 meter mellan de olika stoppen. Men såklart hjälm, säkerhetsanordning och hjälpsam personal. Ingen match.

Lille O nådde verkligen precis om han stod på tå på de smala linorna man skulle balansera över på nå upp till linan ovanför som man hasar händerna fram på, för att få någon balans. Ingen match, 2 varv för lille O. 5 för lilla H. Utan personals hjälp... Bergsklättare som fick blodad tand.

Det finns en högre bana för vuxna, en verkligt svår höghöjdsbana. Har man varit på Kolmården så är den banan de har där småbarnsbanan här. Monte Tamaros bana för större än 8 år är en höjdrädds mardröm. Och då jag råkar vara det så bävar jag för det dottern längtar till, att hon fyller åtta år och får kasta sig i linjanerna på Tamaros höghöjdsbana. På den höjden och med den vyn måste det kännas som att flyga...

fredag, oktober 27, 2006

I Nangiala är det......

21 grader och strålande sol!!!

Tjohoo!!!

Buona Domenica!!!

Solo made in Sweden...

Lille O vart tog svenskan vägen? Vi rättar och rättar, påminner och påminner. Tröttsamt mycket. Men så får man kanske inte skriva, det är vår uppgift att uppehålla svenskan på en hög nivå...

-Ge mig ostet mamma
-Osten....
-Vad vill du ha för bröd?
-Två vita bröder tack mamma.

VA!? Hjälp. Och lite ha ha ha. Fast sen magknip. Allt slutar på t just nu. Han behöver snabbt svenska som hemspråk! Lilla H skrattar, hon tycker han är kul. Han ser uppgivet på mig, -mamma förstår säger han. Ja din mamma förstår, senast idag pratade jag med min mamma som sa, nu skärpen man sig. Skärper sig mamma heter det. VA!? Skärpen som man har runt magen väl? Det trodde jag! Så skrattar jag, liksom lilla H gör åt sin bror. Jag tror jag skulle komma långt om det fanns en tävling i rolig svenska, dvs ytis svenska, främst i missförstådda ordspråk.

Och visst inser jag att lille O snart skrattar åt oss, vår italienska är knappast bättre än hans svenska. Jag har ju för er som följt exilmamman bloggen beställt 6 män istället för ägg, och ett flertal andra felsägningar. Dessutom böjer vi verben som om vi vore 3 år, fortfarande. Kanske är det något med vår släkt som driver oss till att alltid vara ytisar, en gen som liksom driver oss till att prata flera språk samtidigt i olika länder och göra soppa av det. Språksoppa. Men ärligen det är berikande att kunna blanda språk, fast det är halvt förbjudet av många, plocka de ord på olika språk som bäst och mest betyder det man vill färglägga med.

Lille O är ju made in Sweden by Swedes, men det är inte något som präglar hans språk just nu. Det är italienskan som har tagit över, och den gör det mer och mer och mer. Fast han pratar ju svenska hemma såklart. Men med italiensk meningsbyggnad och ändelser och prepositioner är verkligen helt åt fanders. Tänk om det är en en fas, eller om det bara blir så för honom. Helt italienskt.

torsdag, oktober 26, 2006

La vita perfetta....

Jag börjar verkligen digga italiensk mjukpop, jag som är mer av en rockböna om jag ska kategorisera mig, har kommit på varför jag sjunger med så gladeligen. Jag förstår! Texterna är vackra, de är ju på la bella lingua!

"La la la la vita perfetta, qualchosa che, la la la la, oh visto na na na.........."

onsdag, oktober 25, 2006

En spärr har släppt!

Nystart, vrålstart, omdaning!

Först ska det fysiska fixas, mitt gökbo, sen ska det fanimej också bli mitt gökbo, där jag ska häcka och dela in dagens timmar före 16 i två pass!

Snart så kör jag så det ryker!!!

Det känns i hela kroppen.

Sköna känsla, när en gammal spärr släppt och allt bara flödar!

Så gjorde jag det jag själv förbjudit, det jag inte skulle göra igen av olika anledningar, men så bara blev det så och det var faktiskt riktigt inspirerande, anledningen till att spärren släppte rent av. Tjohoo!

Primetime!!!!!

När är din primetime? undrade jag tyst för mig själv, den dagliga, vardagliga. Det ironiska är att den bytt plats med min tidigare non primetime. Morgonen här är ljuvlig när man blickar ut. Jag har tjatat om det, men en lisa för själen att vara högt upp och se ut över spegelblankt vatten, alper och blommor och träd kan jag ibland tycka är som tagna utav Alice i underlandet. Undra om jag någonsin får veta vad vissa av dessa heter. Jag är verkligen nyfiken och tro mig jag har en grön tumme kanske, men fingrarna är klart rädda för grönt. Hur som, efter att ha sträckt på mig, tittat lille O i ögonen som väntat en stund, kikat ut och stoppat fötterna i tofflorna, steppat in till dottra och mjukt väckt henne, så står exilpappan alias maken redan och "scramblar ägg", skivar prociutto cotto, ställer fram ostar och grapefrukter, frukt, latte, jos och obligatoriska paprikan. Jag samlar ihop barnen och kikar att de ser hela och relativt rena ut, jagar hårkalufsar med borste och sen sitter vi där vi fyra och pratar in dagen. Ja så känns det, vi pratar in dagen och alla i detta huset älskar fruktost. Sen piper de iväg, med maken, in i bilen till skolan. Min primetime fortsätter en stund till, kollar lungt in mailen, lägger upp en plan för dagen.Som oftast faller på grund av spontanitet.

Japp, min primetime är om morgonen, till vardags. Den tid jag minst värdesatte eller gillade förr. Jag har bytt kvällen mot morgonstund. Till lille O:s glädje, som delar primetime tiden med mig. Ah, vad härligt att få vara tvåspråkig och blanda språken som jag vill. På min egen blogg. Undra om jag fullt ut kommer uppleva mig bli trespråkig en dag? Igår kom jag in på en italienska kurs på distans, blev så glad för det, för att sen få ett mail att det var ett misstag. Kursen hade blivit inställd. Det mailet kan inte ha nått mig under min primetime ; )

tisdag, oktober 24, 2006

Dialog från baksätet

Jag lyssnar intensivt när jag liksom fittipaldi (ok, subjektiv känsla) tar de 27 kurvorna upp för berget mötande buss, lastbil (får de ens åka här?) och parerar vägarbeten.
Först monolog:

Lilla H: -Mamma idag var det så sorgligt att det kom en tår eller flera faktiskt.
- Jag höll fröken i handen, sen kom Igor upp bredvid mig och vi liksom tog varandras händer samtidigt utan att säga något. Så släppte jag frökens hand och höll hand med Igor istället. På väg till lunchen. Det var så sorgligt att det kändes i hela magen och Igor log och bara tittade på mig.
-Jag är nog kär i Igor, det är så sorgligt mamma. Hennes ögon glittar när jag kikar i bakspegeln och leendet tar upp hela ansiktet...

Lille O: hihihi, åh förlåt H men jag tycker det är så jobbigt eller jag menar jag vet inte om jag tycker om att du är kär i Igor. Jag vet inte vem det är!

Mamma alias jag: Åh så sött, vad härligt att vara kär H, det är mysigt att hålla i handen! O, vet du du är rolig du. He he du får väl fråga H i skolan vem det är om du vill veta vem det är.

Lilla H: -Mamma berätta för pappa med att Igor kom och tog min hand, han gillar att höra sånt! (he he he he!?)

Först var det Philip i Sverige, sen kom Giacomo i italien där hela skolan var överrens om att de var ett par, nu har Igor ryssen konkurrerat ut dem antar jag.

måndag, oktober 23, 2006

Nangiala

Kärlek, närhet och skratt. Även gökboet som råkar vara mitt kontor. Även balkongen, vardagsrummet och sovrummen. Även trädgården och parkeringsplatsen. Överallt får själen sig vitaminer. Eftersom det känns när man ser då man är där, så måste det vara så.

Vi bor i en chokladsask, innehållande de mest utsökta pralinerna. Ögongodis på högsta nivå. Utsiken är så tagande, hänförande, underbart slående att det är som vitamin för själen. Vi insåg inte hur bra vi skulle må på denna plats förrän vi satt här. Mellanlandingen i Italien, våra krokiga vägar hit var det en mening med. Utan dem hade vi aldrig hittat denna oupptäckta pärla. Det vet vi säkert.Vi hackade på ett sammanträffande, utan att själva förstå helt varför vi gjorde det så spontant och självsäkert. Nu vet vi varför. Detta är vårt Nangiala. Nangila tar en till sig utan att fråga. Så måste det vara.

Mitt i detta ögongodis passerar en av världens renaste luftpassager sägs det. Så måste det vara. Det känns och passar in i vårt nyfunna paradis. Vitamin för själ och lungor. Här är lätt att andas, vart jag än vänder mig ser jag. Att se är lätt att glömma. Här behövs inga tandpetare för att öppna våra ögon. Vi bor i en chokladask, ljuvaste sorten. Inget vill mina ögon missa, inget går obemärkt förbi. Att se smakar gott. Att se kan smaka, så måste det vara.

Att se molnens slöjor om morgonen lätta på några få minuter, att se stadens ljus refelktera sig i vattnet för att sen en efter en släckas. Att se bergens majestätiska prakt som fåfängt speglar sig och tar plats i det gröna glaciär vattnet. Där, en skärmflygare som likt en örn sakta dalar. Och där en örn. Där, ett moln som liknar en båt. Och där en båt seglandes på vattnet. Se, bergens gröna dalar, en två tre. Citronträd och palmer vajandes med lövträden, magnolia, camelia, där, där och där. Så vips dimma igen. Det är höst, det börjar bli rött och gult. Eller är det fyra dalar. Ja ett moln gömmer en till. Så måste det vara. Fyra.

Jag går ut på balkongen mitt i frukostbestyren, luften smeker mig, len och ren och frisk. Medan jag står där lättar dimman igen. Nu ser jag till andra sidan, inga dimmoln som leker kurragömma med naturen. Alperna, vattnet och förmånen att stå högt upp och blicka ner ger en vy som är vitamin för själen. Idag vankas 23 grader. Det är höst. Bara en sån sak ger vitamin åt min själ. Vi bor i Nangiala. Det är vi säkra på. Så måste det vara...

lördag, oktober 21, 2006

Repris

Jag älskar oktober. Ordens månad. Böckerna travas och traven minskar. Tusentals ord registreras och vissa landar och känns av. Bränns. Läsning under ljusa lågor. Lågor från ljus. Gärna långt in i mörkrets timmar.

fredag, oktober 20, 2006

Morgonstund

Mörkt melerade i blått visar de sig efter nattens tungandning. Vatten registreras på näthinnan, så vackert med gröna berg bakom speglandes i sig. Skrytsamt högt speglar de sig. Liten kille registreras i samma bild. Som alltid tätt intill sin mamma, tyst ditkrypen under natten. Alltid sina mörka blå öppna när mina öppnas. Hej hej gose mamma hörs. Och där ligger vackre du som alltid sist slår upp dina ljusa blå. En klapp. Hej hej.Gäspar, armar och ben som sträcks och buffar in i varandra. Leenden.

Sen blir det luddigt om fötterna när de trycker in sig i varma tofflor. Stengolv är inte en värme knarkares dröm. Sätter mig på en sängkant. Klappar. God morgon precious. Stora ljusa ögon ser in i mina. Redan morgon? Ja besvaras denna fråga måndag till fredag.

In i duschen, varma strålar länge på min rygg, slutna ögon. Jag drömmer efter längre mornar tills jag inser, att jag vaknar till en skattkista varje morgon. Mina skatter samlade under samma tak. Min morgon är glimmrande av vackraste guld.

torsdag, oktober 19, 2006

Vilsen guide hittade ändå tillbaka

En liten hand i mina två. Det blir två små händer, en liten i båda mina. Sex fötter som trampar på, lika snabbt men i olika takt. Tankar, humör och auror i en blandad trio. Vi krockade emellanåt på vår promenad, små barnaögon tåras, händer söker mina, tar i varandra och blir till en varm kram. Förmaning, vart tog min vägledning vägen, är guiden i mig vilse någonstans. Inte här. Jag är trist och grå. Det finns kärlek här hörde jag mig högt säga, men ingen bra guide, bara jag la mamma, fast på barnspråk. De skrattade då. Åt sanningen. Befriande skratt.

onsdag, oktober 18, 2006

Dagsaktuellt ordbajseri

Politik.

Po li tik
Tre språk som jag kan. Har precis insett murvlarnas tolkning av ordet. Po, betydelse= bajs på engelska, li, betydelse= där på italienska, tik, betydelse= hundtjej på svenska.

Minister =tjänsteman

Löp:
Hundtjejbajsande tjänsteman där!

Dessa jagar just nya innebörden:

Murvel (grävande journalist), betydelse= karaktärslös människa

Kliv inte över skyltarna, vi medborgare börjar snart demonstera!

Please stop hunting! Trespassing! (står det på mina....)

Go here: Journalistik = inflytande inom samhällslivet
och missuppfatta inte ordet, Politik =offentliga angelägenheter o. dyl.i hur en stat bör styras

Fler än jag som tröttnat på dålig journalistik? Är de numer utbildade till såpamanusförfattare istället?

Livs val

Vilken enkel utväg. Den är inget för mig. Vilken vacker väg in, finns det fler? Vilken brant väg, den tar jag som inte gillar höjder. Varför inte på ett språk jag inte är bekant med, för all del. Vilken stor bil! Den tar jag som ogillar att parkera. Vilken elak människa, henne vill jag förstå mig på! Ah, kan man inte bli proffs om man börjar vid 31? Låt mig ändå testa. Svårt uppdrag? Ok,come here. Utmanande. Ohomogent. Ovanligt? Som handen i handsken. Vart signerar jag?

tisdag, oktober 17, 2006

Fasad

Naken. Så naken. Unik och vacker just därför. Trär på huden, den hårda. Extra skinn på näsan. Ytan fixad. Sminkad till vem som helst. Redo för en ny vardag!

Vaken. Naken. Lägger ytan vid sidan om, men inte varje dag. Utan yta, avskalad och lycklig. Men sårbar.

Levandes, istället, för att leva med.