måndag, oktober 30, 2006

En höstlovs måndag

Höstlov. Sol. Två barn och två vuxna. Morgon. Ledighet och jobb i trixande kombination. Små utflykter. Handlande, vägandes av frukter och grönsaker av små barnahänder. Proppfull fruktskål som runnit över på bänken. Promenader och lekplatser. Picnic i bastväska. Åtminstonde packad i bastväska. Ätandes på entimmes promenad. Eftermiddags fika hos vänner.

Kväll.Sovande barn. Vuxna framför varsinn dator. Jobb och lov är en oknäckbar nöt. En nöt som kanske inte bör knäckas utan bara gluttas på. Lämnas åt sitt öde. Släktingar på väg från Cannes. Kommissionen på väg in i dvd spelaren. Ögonlocken tunga.

söndag, oktober 29, 2006

Magiska berg...och klättring

Vi bor bland alperna. Oj att det finns skörnor om dessa skönheter! Igår var vi och gick i en gyllengul skog full med kastanjer endast iklädda tunn tröja. Monte Verita. Det berg som det går flest skrönor om. Ett berg som ger energi, där de mest otroliga saker hänt, om man väljer att tro på skrönorna. En histora innehåller ibland flera 1000 underhållande ord. Jag är road av skrönor liksom jag är road av en god bok. En skröna ger inblick i kultur och mentalitet. Skörnorna kom till liv på vår 3 kilometer långa promenad. Det bodde små väsen under stenarna och vi såg upp för troll, alla fyra.

Ja nog fick vi energi. Vem får inte det av att gå på 1000 meters höjd och blicka ut över vatten, med gyllengula löv som beklätt hela marken och som dalar ner som regn och lägger sig på axlar, huvuden och hundöron? Vem får inte det som beträder denna trollskog på detta berg, med de mest fantastiska små porlande bäckar och mystiska stigar? Som endast iklädd t-shirt en höstdag andas in alpluft och havsluft samtidigt? Monte Veritá är nog en energikälla. Med eller utan skrönor.

Monte Tamaro. Söndagsutflykt. Parkerar bilen vid funicolaren, hoppar in i en äggformad gondol. Åker 1500 meter upp. Runt om är allt rött och gult i hundra nyanser. Solen skiner som på en sommardag. Vi skulle haft shorts, även på 1550 meters höjd var det 23 grader. Den 29:e oktober, på 1550 meters höjd och 23 grader. Ah, vilken vy, dalar, alper, färger och vatten. Vilken luft. Goda vänner. Servering och en lekplats utav like. Höghöjdsbana för barn. På 7 meters höjd och 6 olika stopp. Våra små ville absolut upp bland träden och klättra på smala linor. Fundersam, lille O inte ens 5 år. 7 meter upp och säkert 10 meter mellan de olika stoppen. Men såklart hjälm, säkerhetsanordning och hjälpsam personal. Ingen match.

Lille O nådde verkligen precis om han stod på tå på de smala linorna man skulle balansera över på nå upp till linan ovanför som man hasar händerna fram på, för att få någon balans. Ingen match, 2 varv för lille O. 5 för lilla H. Utan personals hjälp... Bergsklättare som fick blodad tand.

Det finns en högre bana för vuxna, en verkligt svår höghöjdsbana. Har man varit på Kolmården så är den banan de har där småbarnsbanan här. Monte Tamaros bana för större än 8 år är en höjdrädds mardröm. Och då jag råkar vara det så bävar jag för det dottern längtar till, att hon fyller åtta år och får kasta sig i linjanerna på Tamaros höghöjdsbana. På den höjden och med den vyn måste det kännas som att flyga...

fredag, oktober 27, 2006

I Nangiala är det......

21 grader och strålande sol!!!

Tjohoo!!!

Buona Domenica!!!

Solo made in Sweden...

Lille O vart tog svenskan vägen? Vi rättar och rättar, påminner och påminner. Tröttsamt mycket. Men så får man kanske inte skriva, det är vår uppgift att uppehålla svenskan på en hög nivå...

-Ge mig ostet mamma
-Osten....
-Vad vill du ha för bröd?
-Två vita bröder tack mamma.

VA!? Hjälp. Och lite ha ha ha. Fast sen magknip. Allt slutar på t just nu. Han behöver snabbt svenska som hemspråk! Lilla H skrattar, hon tycker han är kul. Han ser uppgivet på mig, -mamma förstår säger han. Ja din mamma förstår, senast idag pratade jag med min mamma som sa, nu skärpen man sig. Skärper sig mamma heter det. VA!? Skärpen som man har runt magen väl? Det trodde jag! Så skrattar jag, liksom lilla H gör åt sin bror. Jag tror jag skulle komma långt om det fanns en tävling i rolig svenska, dvs ytis svenska, främst i missförstådda ordspråk.

Och visst inser jag att lille O snart skrattar åt oss, vår italienska är knappast bättre än hans svenska. Jag har ju för er som följt exilmamman bloggen beställt 6 män istället för ägg, och ett flertal andra felsägningar. Dessutom böjer vi verben som om vi vore 3 år, fortfarande. Kanske är det något med vår släkt som driver oss till att alltid vara ytisar, en gen som liksom driver oss till att prata flera språk samtidigt i olika länder och göra soppa av det. Språksoppa. Men ärligen det är berikande att kunna blanda språk, fast det är halvt förbjudet av många, plocka de ord på olika språk som bäst och mest betyder det man vill färglägga med.

Lille O är ju made in Sweden by Swedes, men det är inte något som präglar hans språk just nu. Det är italienskan som har tagit över, och den gör det mer och mer och mer. Fast han pratar ju svenska hemma såklart. Men med italiensk meningsbyggnad och ändelser och prepositioner är verkligen helt åt fanders. Tänk om det är en en fas, eller om det bara blir så för honom. Helt italienskt.

torsdag, oktober 26, 2006

La vita perfetta....

Jag börjar verkligen digga italiensk mjukpop, jag som är mer av en rockböna om jag ska kategorisera mig, har kommit på varför jag sjunger med så gladeligen. Jag förstår! Texterna är vackra, de är ju på la bella lingua!

"La la la la vita perfetta, qualchosa che, la la la la, oh visto na na na.........."

onsdag, oktober 25, 2006

En spärr har släppt!

Nystart, vrålstart, omdaning!

Först ska det fysiska fixas, mitt gökbo, sen ska det fanimej också bli mitt gökbo, där jag ska häcka och dela in dagens timmar före 16 i två pass!

Snart så kör jag så det ryker!!!

Det känns i hela kroppen.

Sköna känsla, när en gammal spärr släppt och allt bara flödar!

Så gjorde jag det jag själv förbjudit, det jag inte skulle göra igen av olika anledningar, men så bara blev det så och det var faktiskt riktigt inspirerande, anledningen till att spärren släppte rent av. Tjohoo!

Primetime!!!!!

När är din primetime? undrade jag tyst för mig själv, den dagliga, vardagliga. Det ironiska är att den bytt plats med min tidigare non primetime. Morgonen här är ljuvlig när man blickar ut. Jag har tjatat om det, men en lisa för själen att vara högt upp och se ut över spegelblankt vatten, alper och blommor och träd kan jag ibland tycka är som tagna utav Alice i underlandet. Undra om jag någonsin får veta vad vissa av dessa heter. Jag är verkligen nyfiken och tro mig jag har en grön tumme kanske, men fingrarna är klart rädda för grönt. Hur som, efter att ha sträckt på mig, tittat lille O i ögonen som väntat en stund, kikat ut och stoppat fötterna i tofflorna, steppat in till dottra och mjukt väckt henne, så står exilpappan alias maken redan och "scramblar ägg", skivar prociutto cotto, ställer fram ostar och grapefrukter, frukt, latte, jos och obligatoriska paprikan. Jag samlar ihop barnen och kikar att de ser hela och relativt rena ut, jagar hårkalufsar med borste och sen sitter vi där vi fyra och pratar in dagen. Ja så känns det, vi pratar in dagen och alla i detta huset älskar fruktost. Sen piper de iväg, med maken, in i bilen till skolan. Min primetime fortsätter en stund till, kollar lungt in mailen, lägger upp en plan för dagen.Som oftast faller på grund av spontanitet.

Japp, min primetime är om morgonen, till vardags. Den tid jag minst värdesatte eller gillade förr. Jag har bytt kvällen mot morgonstund. Till lille O:s glädje, som delar primetime tiden med mig. Ah, vad härligt att få vara tvåspråkig och blanda språken som jag vill. På min egen blogg. Undra om jag fullt ut kommer uppleva mig bli trespråkig en dag? Igår kom jag in på en italienska kurs på distans, blev så glad för det, för att sen få ett mail att det var ett misstag. Kursen hade blivit inställd. Det mailet kan inte ha nått mig under min primetime ; )

tisdag, oktober 24, 2006

Dialog från baksätet

Jag lyssnar intensivt när jag liksom fittipaldi (ok, subjektiv känsla) tar de 27 kurvorna upp för berget mötande buss, lastbil (får de ens åka här?) och parerar vägarbeten.
Först monolog:

Lilla H: -Mamma idag var det så sorgligt att det kom en tår eller flera faktiskt.
- Jag höll fröken i handen, sen kom Igor upp bredvid mig och vi liksom tog varandras händer samtidigt utan att säga något. Så släppte jag frökens hand och höll hand med Igor istället. På väg till lunchen. Det var så sorgligt att det kändes i hela magen och Igor log och bara tittade på mig.
-Jag är nog kär i Igor, det är så sorgligt mamma. Hennes ögon glittar när jag kikar i bakspegeln och leendet tar upp hela ansiktet...

Lille O: hihihi, åh förlåt H men jag tycker det är så jobbigt eller jag menar jag vet inte om jag tycker om att du är kär i Igor. Jag vet inte vem det är!

Mamma alias jag: Åh så sött, vad härligt att vara kär H, det är mysigt att hålla i handen! O, vet du du är rolig du. He he du får väl fråga H i skolan vem det är om du vill veta vem det är.

Lilla H: -Mamma berätta för pappa med att Igor kom och tog min hand, han gillar att höra sånt! (he he he he!?)

Först var det Philip i Sverige, sen kom Giacomo i italien där hela skolan var överrens om att de var ett par, nu har Igor ryssen konkurrerat ut dem antar jag.

måndag, oktober 23, 2006

Nangiala

Kärlek, närhet och skratt. Även gökboet som råkar vara mitt kontor. Även balkongen, vardagsrummet och sovrummen. Även trädgården och parkeringsplatsen. Överallt får själen sig vitaminer. Eftersom det känns när man ser då man är där, så måste det vara så.

Vi bor i en chokladsask, innehållande de mest utsökta pralinerna. Ögongodis på högsta nivå. Utsiken är så tagande, hänförande, underbart slående att det är som vitamin för själen. Vi insåg inte hur bra vi skulle må på denna plats förrän vi satt här. Mellanlandingen i Italien, våra krokiga vägar hit var det en mening med. Utan dem hade vi aldrig hittat denna oupptäckta pärla. Det vet vi säkert.Vi hackade på ett sammanträffande, utan att själva förstå helt varför vi gjorde det så spontant och självsäkert. Nu vet vi varför. Detta är vårt Nangiala. Nangila tar en till sig utan att fråga. Så måste det vara.

Mitt i detta ögongodis passerar en av världens renaste luftpassager sägs det. Så måste det vara. Det känns och passar in i vårt nyfunna paradis. Vitamin för själ och lungor. Här är lätt att andas, vart jag än vänder mig ser jag. Att se är lätt att glömma. Här behövs inga tandpetare för att öppna våra ögon. Vi bor i en chokladask, ljuvaste sorten. Inget vill mina ögon missa, inget går obemärkt förbi. Att se smakar gott. Att se kan smaka, så måste det vara.

Att se molnens slöjor om morgonen lätta på några få minuter, att se stadens ljus refelktera sig i vattnet för att sen en efter en släckas. Att se bergens majestätiska prakt som fåfängt speglar sig och tar plats i det gröna glaciär vattnet. Där, en skärmflygare som likt en örn sakta dalar. Och där en örn. Där, ett moln som liknar en båt. Och där en båt seglandes på vattnet. Se, bergens gröna dalar, en två tre. Citronträd och palmer vajandes med lövträden, magnolia, camelia, där, där och där. Så vips dimma igen. Det är höst, det börjar bli rött och gult. Eller är det fyra dalar. Ja ett moln gömmer en till. Så måste det vara. Fyra.

Jag går ut på balkongen mitt i frukostbestyren, luften smeker mig, len och ren och frisk. Medan jag står där lättar dimman igen. Nu ser jag till andra sidan, inga dimmoln som leker kurragömma med naturen. Alperna, vattnet och förmånen att stå högt upp och blicka ner ger en vy som är vitamin för själen. Idag vankas 23 grader. Det är höst. Bara en sån sak ger vitamin åt min själ. Vi bor i Nangiala. Det är vi säkra på. Så måste det vara...

lördag, oktober 21, 2006

Repris

Jag älskar oktober. Ordens månad. Böckerna travas och traven minskar. Tusentals ord registreras och vissa landar och känns av. Bränns. Läsning under ljusa lågor. Lågor från ljus. Gärna långt in i mörkrets timmar.

fredag, oktober 20, 2006

Morgonstund

Mörkt melerade i blått visar de sig efter nattens tungandning. Vatten registreras på näthinnan, så vackert med gröna berg bakom speglandes i sig. Skrytsamt högt speglar de sig. Liten kille registreras i samma bild. Som alltid tätt intill sin mamma, tyst ditkrypen under natten. Alltid sina mörka blå öppna när mina öppnas. Hej hej gose mamma hörs. Och där ligger vackre du som alltid sist slår upp dina ljusa blå. En klapp. Hej hej.Gäspar, armar och ben som sträcks och buffar in i varandra. Leenden.

Sen blir det luddigt om fötterna när de trycker in sig i varma tofflor. Stengolv är inte en värme knarkares dröm. Sätter mig på en sängkant. Klappar. God morgon precious. Stora ljusa ögon ser in i mina. Redan morgon? Ja besvaras denna fråga måndag till fredag.

In i duschen, varma strålar länge på min rygg, slutna ögon. Jag drömmer efter längre mornar tills jag inser, att jag vaknar till en skattkista varje morgon. Mina skatter samlade under samma tak. Min morgon är glimmrande av vackraste guld.

torsdag, oktober 19, 2006

Vilsen guide hittade ändå tillbaka

En liten hand i mina två. Det blir två små händer, en liten i båda mina. Sex fötter som trampar på, lika snabbt men i olika takt. Tankar, humör och auror i en blandad trio. Vi krockade emellanåt på vår promenad, små barnaögon tåras, händer söker mina, tar i varandra och blir till en varm kram. Förmaning, vart tog min vägledning vägen, är guiden i mig vilse någonstans. Inte här. Jag är trist och grå. Det finns kärlek här hörde jag mig högt säga, men ingen bra guide, bara jag la mamma, fast på barnspråk. De skrattade då. Åt sanningen. Befriande skratt.

onsdag, oktober 18, 2006

Dagsaktuellt ordbajseri

Politik.

Po li tik
Tre språk som jag kan. Har precis insett murvlarnas tolkning av ordet. Po, betydelse= bajs på engelska, li, betydelse= där på italienska, tik, betydelse= hundtjej på svenska.

Minister =tjänsteman

Löp:
Hundtjejbajsande tjänsteman där!

Dessa jagar just nya innebörden:

Murvel (grävande journalist), betydelse= karaktärslös människa

Kliv inte över skyltarna, vi medborgare börjar snart demonstera!

Please stop hunting! Trespassing! (står det på mina....)

Go here: Journalistik = inflytande inom samhällslivet
och missuppfatta inte ordet, Politik =offentliga angelägenheter o. dyl.i hur en stat bör styras

Fler än jag som tröttnat på dålig journalistik? Är de numer utbildade till såpamanusförfattare istället?

Livs val

Vilken enkel utväg. Den är inget för mig. Vilken vacker väg in, finns det fler? Vilken brant väg, den tar jag som inte gillar höjder. Varför inte på ett språk jag inte är bekant med, för all del. Vilken stor bil! Den tar jag som ogillar att parkera. Vilken elak människa, henne vill jag förstå mig på! Ah, kan man inte bli proffs om man börjar vid 31? Låt mig ändå testa. Svårt uppdrag? Ok,come here. Utmanande. Ohomogent. Ovanligt? Som handen i handsken. Vart signerar jag?

tisdag, oktober 17, 2006

Fasad

Naken. Så naken. Unik och vacker just därför. Trär på huden, den hårda. Extra skinn på näsan. Ytan fixad. Sminkad till vem som helst. Redo för en ny vardag!

Vaken. Naken. Lägger ytan vid sidan om, men inte varje dag. Utan yta, avskalad och lycklig. Men sårbar.

Levandes, istället, för att leva med.