I sista sekunden.....

Har jag bestämt mig för att trots allt "entra". Fast jag slagit bort tanken en och två gånger. Igår kom det bara till mig, självklart ska jag! Det hann bli sen kväll innan jag tillslut slickade igen kuvertet. På poststämpeln skulle det absolut inte stå ett datum senare än 1 januari, det står den 30 december på min : )

Svar 1 april, senast. Små ofrivilliga fjärilar flyger runt i magen och kittlar mig. Jante sitter på axeln och mantrar "du ska icke tro att du är bättre än..."

Så får goda godheten ta vid. Tämja de små fjärilarna och kicka Jante i skrevet! (för nog är väl Jante en man!!??)

Så blev näst sista dagen på året produktiv med inslag av spänning, realism, nervositet och glädje. Symboliserar kanske nästa år? Ikväll kommer min kära storebror "Bias" med sin lilla familj för att stanna i några soliga dagar och blåsa konfetti med oss till stora nyårs moln! Vi har vinkat hej till pappa och M som vi haft en fantastisk jul med. Jag är så glad att de mina tar sig hit!

HAPPY HAPPY TILL ALLA!!!!!!!!!!!!!!

Ajouta mi!

Kära bloggvänner med italienska kunskaper !

Lilla H sitter och gör sina jul lovs läxor, vad betyder la tenda? När jag slår upp det står det "it stretches" men detta är ngt man ska kunna rita?

Grazie tanto tanto tanto! : )

Blogg utmaning

Jag har blivit utmanad av Moderna! 5 saker som jag vill ska hända nästa år:

Jag känner frid och tid och samma lust för att skriva, och att det faktiskt blir något värt att läsa med : )

Hela min familj bor nära oss! (ok inser att det inte är möjligt...)

Barnen är inte längre mörkrädda och vi får vår 160 säng för oss själva varenda natt!

Maken och jag fortsätter att vara rökfria (YES, we have quit!!!)

Jag går en intensiv kurs i italienska och blir sådär härligt flytande ( ha ha ha)


Nu skickar jag vidare utmaningen till några bloggbekanta: Linda K, Minna och Sunflower

God fortsättning!

Lilla H har fått betyg...

Mamma mia, lilla vännen. Det är skriftliga betyg och hon var väl insatt i vad som stod där. Hon kan ju läsa själv med, jag glömmer det ofta, att hon faktiskt kan läsa!

Mina italienska kunskaper är inte perfekta direkt. Jag tror jag förstått det mesta. Kanske dock Sara eller Sunflower eller ngn annan med djupare kunskaper känner sig sådär julsnäll och vill översätta tutti!!! ; )!??!

Lilla H:s första betyg, ett och halvt år efter hon satte sin fot på italienskspråkig mark, idag blotta 6 1/2 år, vad blir ett, ehm, jo 8 år tidigare är hennes mamma fick betyg, vid 14 års ålder...

Adattamento all'ambiente scolastico, interesse e partecipazione, capacitá di lavoro individuale e in gruppo: È una bambina gentile e educata. Si è inserita bene nell'ambiente scolastico. Dimostra interesse per tutte le attivitá proposte e partecipa attivamente. Ha una buona capacità di lavoro individuale e porta a termine i suoi lavori con cura e entro il tempo stabilito. Sa organizzare il suo tempo libero in modo autonomo.

Italiano: Legge parole e frasi formate con le lettere apprese finora. Comincia li prime parole.

Matematica: Legge, scrive e ordina i numeri da 0 a 9. Risolve senza difficoltá addizioni entro 9.

Studio dell'ambiente (vad är det?) : Partecipa volentieri alle attività proposte.

Educazione fisica: Rendimento molto buono. Comportamento ottimo.

Educazione musicale: Límpegno e il rendimento sono ottimi.

Educazione grafico-pittorica: Molto buono

Attività creative: Attenta e interessata verso le attività svolte. Rendimento buono. Comportamento molto buono.

Frencese/Ingelese; L'anno prossimo.

Ok, jag skrev allt. För detta vill jag spara OM boken kommer bort.

Hade hon inte själv varit så medveten om vad som stod där i betygsboken så hade jag bara ruskat om hennes hår och sagt brava. Men eftersom hon visste så väl då hon läst det själv och nästan förstått allt samt tagit hem hela tjocka pärmen med lavoro som hon gjort denna höst, där alla papper utan en hade en smiley gubbe på ,(ja vi har tittat på typp 200 blad...*S*)och då italienska är hennes andra språk och relativt nytt var jag tvungen att göra segerdansen med henne. Hon vet, ändå vill hon höra, att hon är världens bästa lilla H. Jag tog upp den ledsna gubben som satt på ett av 200 skrivblad och sa; tur att även du har brister. Då log hon och sprang iväg, i farten sa hon, jag slarvade mamma, för nästa papper såg så kul ut!

Lilla H i ett nötskal. Hon tom vet om när hon "slarvar" ; ) Henne får man inte påminna att visa saker faktist går bra, henne får man påminna att det är ok att fela, att man har hela livet på sig att lära.

Mitt i allt....

Fick jag besök av mina små söta hjärnspöken. Lille Pjirr och lille Pjorr, de små trularna som jag precis slutat skriva om. Men de är rätt obstinata trularna, de vill inte lämnas ifred, de vill vara med! Den nya idén jag skissar att skriva på, vill de vara delaktiga i. Bestämt vill de det. Så kom det bara till så mitt i allt julstök, att lille känsliga, empatiska, snälla X jag skriver om, lille pojken, går i samma klass som Alma, flickan som Pjirr och Pjorr nyss lämnat. För att hon inte längre behöver dem. Ja så kanske det får bli! Why not?

Jo... X skriver ett brev till Domodossola, där trularna bor, men hur vet han det?

(var tvungen att ta en mental note på det inre stöket med)

Eftersom jag nyss kommit hem ska jag åka iväg igen... De små exilbarnens jullov börjar strax!)

Julefrid

Kommer när tomten gått. Då ska jag ta mig en whisky! Eller nej, jag gillar inte whisky, men jag ska ta en drink med min pappa och Margaretha, pussa på maken. Krypa ner i soffan, lätta på skärpet och titta på när ungarna leker med alla nya ting. Eller.....Nej DÅ ska jag spela fotbollsspel!!! (kan inte bestämma mig om det ordet har ett eller två ssss)

Jobbar man hemifrån i eget bolag och fakturerar efter egen prestation som jag, så går halva dagar som denna åt till julstress!

Hej hej måste ut och köpa den där klappen som jag inte skulle köpa men som jag nu tycker jag ska köpa! Köp och köp och köp, det måste ha myntats kring jultetid....?
Blommor färska med, vita vita vita med grönt i, en utslagen amaryllis tänk om man kunde hitta det, annars slår de ju ut först efter nyår... Ikväll är det bak och stök med inslagning och rim och tänk om man i detta land fick betala räkningarna i SLUTET av månaden och inte jämt så här kring den 22, det är inte normalt!

Barnsligheter och juligheter

Majgadd, jag har köpt något jag aldrig anat jag skulle köpa. Men så satt han där på min axel, barnsligheten, och sa; go go GO! Så jag gick, typ, med lite möda. Det var stort och tungt såklart, även om saken åkte vagn. Kom faktiskt inte ens ut genom kassan, fick gå specialvägen genom ingången, inte lätt att vara superstor och gå emot strömmen i juletid.

Nu kan vi på hemmaplan skrika, ropa, sätta tungan i kinden, retas, glädjedansa och gråta. Tomten kommer nämligen med ett FOTBOLLSPEL. Ja ett sånt där stort med pinnar och liten boll, med 1-5 gubbar på rad som man fajtas med. He he he. Majgadd, jag säger då det, vad flög det i mig... De små exilbarnen kommer iofs lysa som guld, inte att förringa för en mamma. Minns att hela förra semestern gick åt till att stå vid ett fotbollsspel. Och vi skrek, alla fyra. Barnsligheter behövs. Japp, så är det. Ehm, har nog inte övertalat förnuftet ännu, helt.

Huset luktar saffransbullar, peppisar, kola och schakrutor. Schakrutor kan väl få vara juliga de med, de där mördegskakorna med vanilj och kakao blandat. Jo, vi tyckte iaf det. På bordet står 3 flaskor av finaste vitglögg utsmyckade med guld och rött i snörväg, lååååånga. På dem hänger en liten genomskinlig färgad påse med en liten lussebulle, peppishjärtan, kola i smörpapper och hjärtchoklader. En svensk julhälsning till barnens fröknar. Jag är både pysselfreak samt värsta tomten!! ; )

Barndoms jul

Jag vill byta med lille O och lilla H! Jag vill känna juldofter av bröd och kaka och undra vad det är föräldrarna gör, hjälpa till i sisådär 3 minuter. Sen valsa vidare och äta upp sakerna i granen. Ta fram en julbok och låta den ligga kvar på golvet, ta fram lego och fantisera i evigheter, lämna det fina jag gjort framme till nästa gång andan faller på. Om någon ramlar på det ska jag be dem vara försiktiga med MINA grejer, fast jag lämnat allt mitt på golvet. Skriva ETT julkort, rita en teckning i present till de mina.

Peta på peppishuset och pilla bort godis och socker när ingen ser. Fråga om och om igen vad jag får i julklapp i förhoppning att någon skriker ut det av leda. Be lillebror öppna paketen som kommit med posten och ligger under granen, och sen skvallra : )

Inser att jag och mina bröder var bra mycket värre än våra små. Det har inte gjort något av ovanstående. Jo de äter upp chokladen i granen. Måste tipsa dem om allt det andra!

Gah, varför blir man vuxen så snabbt ; )

Skridskofeber

Nere på piazza grande ser det ut som vinterland. Där är två stora kupoler och emellan dem en stor skridskobana. Tillfälligt uppbyggd för barn och vuxna i Locarno. I ena kupolen fikar man, eller lunchar, men de flesta sitter ute i solen. I den andra hyr man skridskor för 1 franc timmen. Runt om är det julgran a la supergrande och pynt och ljus och musik.

5 dagar i rad har vi åkt skridskor. Är man som lille O, lite vinglig och rädd, så hugger man tag i en pingvin som har två handtag, den "pattinarar" (försvenskat åker skridskor) med, lätt som en plätt! Så smart. Lille O tycker så mycket om pingvinerna att han sätter på dem både hans mössa och vantar innan han far runt runt i hög hög hastighet. Gillar man inte att ramla är pingvinen en bra vän.

Lilla H ramlar, kör fort fort, ramlar och ler och skiner som en sol. Hon snurrar med. Hon älskar det. Hon är en skridskoprinsessa, helt klart : ) Jag vet inte hur många timmar vi varit på piazza grande denna veckan, men fler lär det bli, även jag åker omkring och låtsas att det är för barnens skull. Men nej, det är något magiskt med att få upp hög hastighet på is och ändå ha kontroll. H-isnande känsla!

Kanal

Tårkanal. Kanalisera känslor. Prövningar. Nya andetag. Ny luft. Ny syn. Öppnare ögon. Hjärtligare skratt. Varmare känslor. Starkare känslor. Större öppenhet.

Det börjar i tårkanalen, med att känslorna triggar den, så är prövningen i rullning och allt med vad det innebär. Framtiden förändras. Den blir annorlunda, annorlunda är också bra. Andas djupt, den nya luften. Se klart, det nya. Känn det. Man är en del av det.

Konstaterande om konstig konst

Sitter som alltid och lyssnar på podradio. P1. De talar konst, och har den mest konstiga diskussion om konst, jag hört : )


- Vad är det för konst som folk helst vill ha idag?
- Det är mest modern konst, lite konstigare än den vanliga konsten, kan man lätt konstatera.

: )!!!??!

Hoppa!

Jag har hoppat! Vågat ta det där steget ut för branten. Det är inte att landa som är läskigt, det är att hoppa. För ett år sedan hoppade jag sist, men höll maken i handen. Ända till Italien hoppade vi då : ) Vi har landat och är i bättre skick än före vi hoppade, om man så vill. Uttrycka sig så alltså.

Nu har jag hoppat alldeles själv. Det var så läskigt före jag gjorde det, *iiiiii* känsla hela tiden, sköt på det lite, såklart. Det känns ju alltid bättre : O Men jag har hoppat nu, levt livet istället för att prata om det. Uppfyllt en dröm. Det är inte målet som är drömmen, det är vägen dit som är drömmen. Det känns bra!!! Hur jag än landar. Jag känner mig rent av lycklig av att bara ha vågat. Självkänslan jublar nog. Ja så är det, självkänslan jublar fast den inte fått bekräftan. Lustigt, det är så det fungerar! Ha jag ska bli nya Freud, det är inte att uppnå målet som bygger självkänsla, det är att närma sig målet. Dagens insikt : )!

(så bloggar Ina om mig idag. Just när jag hoppat igen, sammanträffande!!???!)

Måndag morgon

Måndag morgon. Packar nystrykta linneservetter, varsinn handduk i frotte. Små askar med papperservetter läggs ned i respektive lilla tygpåse. Oj, målarförklädet till lille O. Svabbas av. Lapparna i händerna på barnen.

Det doftar nytvättat om de små fleecetröjorna, av linne servetterna, handdukarna. Jag får en flashback till en fånig tysk reklamfilm där barnen alltid är putsade och mamman perfekt. Förutom den perfekta mamman luktar våra små barn som reklamfilmen om sköljmedel vill påskina. Nytvättade, redo att möta en ny skolvecka.

Fredag em kommer de hem med deras små tygpåsar. med kladdiga linneservetter och skitiga handdukar. Not. Allt ser ut som om det vore oanvänt. Spiller ni inte undrar jag? Nej, varför skulle vi göra det undrar de små exilbarnen. Torkar ni inte munnen på linneservetten? Nej på papper. Nästa vecka ska jag inte ens öppna de små tygpåsarna. De får tas hem för att sedan tas tillbaka. Men jag ska låtsas att jag tvättat allt. Som en god tysk mor i en reklamfilm för sköljmedel. Jag undrar ofta om den ”riktiga husmodern” kanske bor i grannens hus.

Söndag kväll

Söndag kväll. Veckans lappar spåras upp, försöks förstå.
Tja, vi har nog hajjat, tror vi ytisparents, de fylls i. Läggs på säkert ställe. En saknas, mental note, hitta fort!

Två små tygpåsar packas upp, handdukar, linneservetter kastas i maskinen med fleecetröjorna som är vardags jacka just nu. Lappen som var försvunnen hittas just där, på tvättmaskinen. Mental note, snälla häng allt på anslagstavlan! Går till anslagstavlan, hänger upp ifyllda lappar. I övrigt är tavlan tom. Tänk om någon uppfann en anslagstavla som sög till sig ”viktigheter”.

God dag Yxskaft

Förstå vilken God dag Yxskaft vi körde med här i början. Eller då i Como, dit vi flyttade först. Inte ett ord italienska kunde vi. Vi kunde inte ens säga tack rätt utan envisades med spanska, att uttala e:et bara på ordet grazie var svårt. Förstå våra icke konversationer med dagispersonalen. Blablabliblo till oss om våra barn och deras dag. Vi svarade Buona sera senora. Och undrade och undrade. Engelska kommer man inte långt med utanför Milano och Rom. Det är italienskan som ruels!

Idag 1 år och 3 månader senare förstår jag så gott som allt som sägs till mig, fast jag har rätt dåligt ordförråd när jag pratar italienska. Numer roar jag inte dagispersonalen med mina icke kunskaper, numer roar jag barnen. Våra små tolkar.

Ytis barnen har landat...

Ja sen ett litet tag tillbaka. Vet inte exakt när. Den där landingen sker ju successivt och är subjektiv. Men språkmässigt har de landat. På så sätt att de är flytande, att italienskan dominerar, och i vardagstal hemma slinker det in i italienska ord. Lille O drömmer på italienska. Han pratar italienska i sömnen.

Nu kämpar de inte längre, våra små ytisbarn. Nu är de en i gänget, inte den som tittar på och kämpar. För visst har det varit kämpigt, som barn att inte kunna leka verbalt, som förälder som inte kan hjälpa till med än med uppmuntran och kärlek. Men motgångar är inte av ondo, motgångar föder framgångar och styrka.

Ja det har ju inte varit helt lätt att flytta utomlands, men ändå inte negativt på något sätt. Men jag led med barnen i början, då de inte kunde leka "verbalt", lilla H som var 5 år kämpade och pratade ett kroppspråk som vilken skådis som helst skulle bli grön av avund på.

Lille O har alltid haft enormt lätt för sig att bli "en i gänget" så han har inte tyckt att det där med att inte kunna prata med andra barn var så jobbigt, däremot med sin fröken. Knappt fyra år gammal sa han dagligen att : - Hon HÖR inte vad jag säger :) Han förstod itne fullt ut att svenskan inte var ett världsspråk.

Lilla H var istället tyst, tills hon var säker på att det hon sa var korrekt. Lille O pratarde gladeligen svenska med de andra barnen, sen la han in den italienskan han kunde. Lille O tror fortfarande att engelska är italienska, då vi pratar så mycket engelska med våra vänner, maken och jag, han förstår även engelska väl. Det blev samma obegripliga språk och har nu kodats av :) Som svampar är småbarn har man ju hört, och det har vi hört bevis på : )

Igår hade jag samtal med fröknarna, ja både lilla H:s och lille O:s. Inte utvecklingssamtal utan ett extra samtal om hur vi upplevde barnens skola och deras trivsel etc, för att vi är nya. En superskola som följer upp alla barns trivsel!

Vi är så nöjda, för att barnen främst är så glada i skolan och av vad vi ser och känner. Vi pratade om språket såklart. Lille O:s fröken säger att O är helt flytande nu. De språkfel han gör gör även andra 5 åringar. Då det är en del att böja i italienskan så böjer alla småbarn av farten fel ibland. Men hon tycker han böjer riktigt bra, kanske för att han lyssnar mer än de andra, då det är hans andra språk. Han pratar korrekt i dåtid och futurum. Han förstår det skriva språket väl (skiljer sig mycket från talspråket) och ställer många frågor när han inte förstått. Hon tycker definitivt att han är skolmogen nästa september, utan tvekan. Jag känner mig dock tveksam till att sätta honom i skolan blotta 5 år gammal! Nåväl borde kanske gå på frökens rekommendation och låta honom följa sina kompisar...

Lilla H:s fröken säger att H pratar nästintill flytande, hon böjer korrekt men har inte samma ordförråd som en italienskspråkig 6 åring. Så hon har en timmes privatlektioner på skoltid med en språkvetare och de timmarna älskar hon, vår perfektionist. En helt fantastisk fröken som har en smart pedagogik genom att spela spel, ha en hemlig låda, en uppsjö med pekböcker för stora barn. Flanellspel med bokstäver etc.

Andrea, H:s fröken säger att, trots hennes handikapp i språket, är hon den som först lärde sig skriva, läsa och att räkna kunde hon ju bra före skolstart, så hon ligger först i alla ämnen! En fantastisk känsla att få höra det som ytisförälder. Jag trodde vi skulle få kämpa med skolan då den är tuff och på ett annat språk. Men jag antar att lilla H fortfarande kämpar, då hon ligger först utan att veta om det. Kanske ska jag berätta för henne att hon inte behöver kämpa så mer?

Hon säger att H verkar älska lektionerna, och det säger ju H med. Här har de ett betingsystem, eller så kanske man kan kalla det, barnen har egna små lådor för varje ämne, där deras fröken fyller på med de stenciler de ska ha gjort denna veckan, ligger de efter någon dag i antal, så får de läxor. På så sätt kan alla ha sin egen fart på inlärning, antal stenciler anpassas efter "mognad", sen följer man upp barn med svårigheter t ex med extrastöd. H har aldrig läxor, men har valt att ta hem skrivböcker för skojs skull. Hon vill ha läxor! Så på detta sätt vet inte de andra barnen om hur de andra ligger till, då alla jämt nästan då sitter med olika små stenciler framför sig. Ingen kan säga att jag ligger först, sist etc. Fröken deras kan lätt se vilka som behöver extra stöd. Låter bra, fungerar iaf bra för H.

En liten rapport om ytisfamiljens stora lycka i att våra barn nu är flytande i italienska! Resten av dagens blogg skriver jag till annonymous som frågar om hur det är att flytta utomlands med småbarn.

Vilken ålder och vilken personlighet man har som barn påverkar givetvis hur man upplever att börja en skola, ett liv, där man inte kan språket. För lilla H var nog 5 år och tjej svårt på så sätt att hon inte kunde leka verbalt och blev utanför gänget, men hon gav sig inte in i leken, hon valde att ställa sig utanför och betrakta. Men hon har växt enormt av den erfarenheten. Som förälder behöver man vara ett aktivt stöd varje dag här, vilket är påfrestande, eller mer korrekt är kanske att skriva att det tar mycket energi. Lilla H hade istället svenska språket så pass bra före vi flyttade, att hon med idag pratar fin, korrekt svenska.

Lille O var knappt 4 år när vi flyttade, han lärde sig italienskan snabbare tycker jag, upplever jag. Han tyckte heller inte att det var svårt att leka med andra barn. Han lekte på som förr. Men bryter idag när han pratar svenska. Italienska meningsbyggnader smyger sig in, r:en hårda etc.

Jag ångrar inte en dag att vi flyttat ut! Jag är så innerligt glad att vi vågade.
Till Anonymous - kom och kika på Locarno här är som att bo i en chokladask : ) Rom är på behörigt bekvämt avstånd *S* Här finns svenska barn i en fantastisk skola! ("reklamat" färdigt nu ha ha).

TIllägg till anononymous - vi kunde inte ETT ord italienska och vi har bott utomlands nu i 1 år och 3 månader.

I pod

I ett år har jag haft en iPod. Jag önskade mig en, jag älskar musik, verkligen uberberoende, en drivkraft. En iPod och jag känns som riktiga polare. Fick en i present på födelsedagen, förra året. Mer än ett år sedan om man ska vara pedant. Den är jättefin. Jag fick tom lite tillbehör, som är bra när man joggar t ex.

Min fina iPod och jag är inte polare, jag har försummat h*n, h*n är fortfarande jättefin, där i sin kartong. Jag är rädd för h*n, att vi inte ska förstå oss på varandra. Jag vet inte hur man gör för att starta denna vänskap, h*n vill bara prata på italienska, jag hänger inte med.

Jag joggar aldrig heller, som grädde på moset.

Nu måste jag ta tag i min vänskap, det är inte schysst att försumma bra vänner. Först ska jag bara hitta h*ns rätta funktioner, måste få kontakt. Tänk om hitta.se kunde tänka sig att ha manualer med fina länkar och automatiska downloads om man sökte på iPod Apple platt och vit!

Mamma!

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva ut i hundrade år!!!


GRATTIS PÅ DIN DAG ÄLSKADE MAMMA!

Solen lyser på de vita alptopparna, din dag till ära : )

Ytis aktivitet

Bor man utomlands och inte får se sina små söta gå lussetåg, då får man roa sig på annat sätt. Svenskorna i Como, pantertanterna, har givetvis bjudit på Lucia fest! På Pernillas restaurang som alltid, Pernilla världens bästa kocka! Pnntertanterna som alltid lockar fram de längsta skratten! Yes, I am going to Como!

Litet inslaget paket ska bytas mot annat. 16 svenskor ska ha eget lussetåg på Pernillas La bella vita! Våra sånger blir nog mer av snaps karaktär, och gåtåg aktiviteten byts årligen ut mot glaset mot munnen motion.

A domani, io vado a la festa di Lucia un po differente!
:)

Mental note: måste komma ihåg att bjuda in Zlatans fru (Ulrika?) nästa träff, hon är ju nyinflyttad! Såklart hon måste få veta om vår lilla Svedeseklubb! ; )

Superdag

Idag har jag:

1. Lämnat barnen på skola/dagis efter en lugn skön morgon där vi tom hann titta på soluppgången.
2. Jobbat häcken av mig
3. Skrivit det jag skulle.
4. Hämtat barnen på skola/dagis med bananer och dricka i handen.
5. Gått ner till skridskobanan med barnen och åkt med två bambis, en i var hand, tjohoo vi rockade! *not* Men kul hade vi : )
6. Gett efter och lagat pannkisar.
7. Lovat att efter tandborsting och pyjamas påsättning att se på Julkalendern i soffan på WebTv med barnen.
8. Natta barnen framför brasan.
9. När de sover ska jag skriva tills maken kommer hem från resa vid sisådär midnatt!

Tvillingsjälar

Vi snurrar oss runt varandra. Möts, ger, ser och skrattar. Vi leker, luft boxas och lockar fram skratt. Vi knyter rosetter på vår gemensamma livstråd. Genom att ta för oss av livet, våga hoppa, var för sig i uppmuntran och gemensamt. Vi landar tillsammans. Lindar om varandras brutna ben. Eller skålar i finaste champagne.

Morgonen gryr

Vi sitter då bilden tas i fönsterkarmen invid julgranen och tittar på solen som letar sig upp över de vita alptopparna, i det vackraste av ljus, och som speglar sig i vattnet. Magiskt.

Lilla H

Lilla H kunde inte gå på sitt ena ben imorse. I natt grät hon för att hon hade ont i benet. Det har väl somnat, tänkte jag. Vid frukosten bestämde hon sig för att hon ändå ville gå till skolan, men inte vara med på gymnastiken bara. Hon kunde gå nu, fast inte helt obehindrat. Så börjar man oroa sig. Tänk om, tänk om, tänk om det är det eller det. Så ringer jag till skolan men hon verkar må bra. Hönsmammman gick från tankar om växtvärk till helt eskalerade tankar. Sen den dag jag blev förälder blev jag blödig, orolig, dubbelorolig. För de mina.

Ikväll är det gymnastik, på torsdag med, på lördag har de uppvisning. Få se vad lilla H:s ben tänker göra. Bli bättre eller bli inbokad hos läkaren?

Bilder på ytligheter

Dunjacka, kap på outlet, billigare än på Stadium, tjohoo sa jag som letat denna färg i flera år ; )

Halsband och svart armband, alla gjorda utav min väninna Cristina. Cristina Bonilla smycken, handgjorda av henne, jolly Rogern är en amulett och där i finns bilder på våra söta små. Guld dropparna är antika och en present till mig. Jag älskar allt hon gör och bär det ofta!

Prinsessa?

Har inte slutat skratta än. Flugan på väggen historia. Fast en "närgången" fluga, kan man säga.

Jag var på tjejlunch häromdagen, nyinflyttad som jag är tänkte jag att det är ju bra och kul att snabbt träffa så många som möjligt. Kul att bli inbjuden så klart. Det var trevligt mer än kul, men ok, trevligt är bra det med.

Bredvid mig frågar en tjej en annan frågor om vart den andra bor, rätt ingående om exakt vart.
-Aha, so, do you live near this beautiful big castle?
- Aha, you can say that, but... it is not a castle it is a house, my house.
-Aha. Aha. Ok. Slut på konversationen. Bara jag som inte kan låta bli att le stort.

HA HA HA HA. Jag skrattar än. Slottkvinnan var cool, hela vägen sas. Hon var den i "samlingen" som jag skrattade tillsammans med. Cool tjej. Eller kanske borde jag skriva modest prinsessa?

Snabben!

Anonymous tack för ditt tips (ge dig tilkänna *S*)! Jag föll för Snabben och så blev det, ja labben heter helt klart Snabben nu. Döpt och klar och han blev helt klart glad över sitt namn *S*

Tack till er alla för tips!

Namn på "de mina" är nu: Alma 6 år men ser ut som 7, Pjirr och Pjorr som är trular, små figurer med runda platta näsor och inte längre än Almas lillfinger och som lagar hål i innerväggar och ger ensamma barn mod, stöd, uppmuntran och bus. Snabben, Almas labbe. Angel eller ehm Jeanette storasyster men hon har döpt om sig så nåde den som säger Jeanette. Mamma och Pappa och farmor, rätt annonyma. Också Jonathan, Almas storebror som redan blivit vuxen. Alla dessa lever nu, det känns sorgligt att på ett tag nu stänga av deras små röster i mitt huvud. Tror faktiskt inte jag klarar det. SÅ hur lång tycker ni en kapitelbok är en lagom lång kapitelbok för barn mellan 6-9 år? 6, 9, 12 eller fler? Varje kapitel ca 8 sidor (i bokform då).

Hej hej!

Det ligger snö på alperna....

Härligt härligt. Igår tog maken sig en liten paus. På väg till möte i Zug stannade han vid Andrmat. När han körde in i tunneln på väg dit regnade det. Såg alltså inte ut som om det skulle bli så härligt att åka lite skidor på vägen. Men så andra sidan tunneln, som alltid i alperna så sken solen som en propp och snön låg vit och var fin som puder!

Idag är det röd dag i Ticino, våra barn berättade att idag blev Maria gravid. Kort graviditet hon måste haft, lyckliga kvinna tänkte jag. Nu är exilpappan och barnen och handlar gran, deras alldeles egna tradition. Jag är för "picky" för att få följa med. Förstör väl nöjet eller nåt ; )

Barnen och jag ska sen på lunch hos vänner till oss alla. Sen ner på julmarknaden som fullkomligen har belamrat Locarno stad, det är supermysigt! Ett stånd är barnens där det finns saker som de har gjort. Som nunnorna säljer och där pengarna går till välgörenhet. Mycket fint såklart ska vi ner i regnet och kika på vad de gjort våra små söta. Och förhoppningsvis hitta lite pynt till granen!

Dagen tar inte slut där, sen ska vi till lovely (ehm) IKEA, köpa glögg och peppisar och håller tummen för att det finns peppdeg med, vi (ehm jag?) har lyckats äta upp allt. Jag vill göra stora hjärtan och hänga i fönstren! Vi vill garnera med smartisar och glasyr!

När vi kommer hem ska vi klä granen och sen äta middag framför brasan har vi lovat och kika på julkalendern tillsammans. Sen brukar barnen somna framför brasan på helgerna. Mysigt.

Jag ska jobba ikväll, ligger lite efter. Imorgon är det glögg fest vilket alltid är kul när man bor utomlands, svenskarna blir som galna i peppisarna och lussisarna och glöggen, lokalborna blir fascinerade, eller nåt ; )
Våra bästa vänner från Como sover över, vi äter makens goda thaigryta och sen somnar vi väl med framför brasan.

På söndag flyger exilpappan till Sverige. Med en inköpslista i fickan, inför stundande julen. Och med klappar i väskan till de små kusinerna!

Buona Domenica!

Vilken färg i granen?

Eftersom vi inte äger en enda julgranskula längre, ej heller små tomtar och trä/bast prylar att hänga i granen kan jag ju be om inspiration! För granen kan ju inte gapa tom med bara en ängel på toppen.

Vilka färger har ni i er gran, tips till mig som egntligen inte har lust att handla julesaker!? Vit/silver/röd/guld/blå? Jag har ingen inspiration alls!

Helst av allt vill jag ha igen det som var mitt men börjar ge upp, God Jul kartongen finns inte i vårt hus, så är det bara!

Sim sala bim!

Har nissarna flyttat in till oss för att spela oss ett spratt? Ett tidigt julspel kanske? En satir på julpynt och bilder på julklädda barn? (läs hur man både slipper julpynt samt att förverkliga julen.)

Varje kväll berättar jag sagor om de små tomtenissarna för lilla H och lille O, jag älskar att våra barn älskar att jag berättar sagor. Vi läser inte sagor lika ofta, men varje nattning innehåller i alla fall en saga. Igår berättade jag om saker som försvann, hur nissarna lånade och gömde favoritsaker, för att sen lägga tillbaka så att människorna skulle bli extra glada av vad de hade. Försökte väl förmedla uppskattning. De små exilbarnen somnade framför brasan huvudet fullt med sagor.

Idag har sagorna förverkligats. Inte bara julsakerna är borta, nu är även kameran borta. Och jag är ingen slarvmaja. Snälla små nissar jag lovar att uppskatta kameran när ni väljer att lägga tillbaka den på mitt vita lilla äggformade skrivbord! Ti prego!

Måste räkna Madonnas fingrar...

Hon har ju ett finger med i... allt!

Look forward to see... Och att läsa hennes barnböcker, det har jag inte hunnit med ännu. Tror jag ska köpa hennes plagg, sitta med dem på här hemma i soffan ha hennes musik i bakgrunden som jag ändå ofta har och läsa hennes barnböcker samtidigt. Liksom för att känna hur det är att vara Madonna! : )

Sökes: sierska

Vart är den? Kartongen som det står GOD JUL på? Vi har sökt letat sökt vänt upp och ner i omgångar. Den finns inte. Försvunnit i flytten. Allt vårt julpynt puts väck...

Farmors fina tomte hallå! Jag saknar din nuna! Gotlandstomtarna, de fina dyra hemgjorda som jag älskar att dra i skägget, var finns ni? Alla julkulor, nissar och träsaker väl valda, tacksamt ärvda...

Två bockar, en stor och en liten flyttade med oss. Ängeln som vi har på toppen av granen fanns i annan kartong, likaså adventsljusstaken och Buon Natale "skylten".

Tafatt pyntat i år. Med förhoppning om att en liten virkad tomte som ska sitta på den stora bocken letar sig fram till vår öppna spis! Och liksom den tecknade tomteverkstaden kan väl julkulorna och nissarna tratta efter på en lång fin rad och hoppa upp i den tomma granen!

Kära goda godheten vart finns GOD JUL lådan?

Dumburken

No more dumburken. È vero, vi har ingen TV längre. Jo, vi har hårdvaran men inte mjukvaran. Och det är befriande! Sätter man på TV'n ser man numer bara myrornas krig, inte så fördummande som såpor då man inte orkar se så länge. Ögonen går verkligen i kors av att titta på myrornas krig.

Barnen protesterar inte. Vi har ingen TV. Bye bye hemska cartoon networks och allt vad det heter. Hello WEB TV. Nyheter och julkalendern, that´s it. Jo vissa svenskproducerade program som På Spåret kan man med se på. Det räcker, jag lovar, testa!

Vad gör vi då? Jo vi pratar, vi spelar spel, vi sitter framför brasan och läser. SOm one big happy family *S*!

Barnen har sina filmer såklart, exilpappan och jag börjar med köpa serier, så man kan se när man har lust och slipper missa ett avsnitt för man råkar vara borta en kväll. Kvalitetstittande, när andan faller på. Faktiskt. Jag "ser" hur bakåtsträvande det låter. Kill your darlings sa en väninna till mig. Fast hon sa det i ett annat sammanhang, för ett annat forum. Men tänk på det. Bonde söker fru och allt vad det heter, jag menar, hallå, kill your darlings. Alltså de som bara fördummar och som man gott lever lyckligare utan!

Ser fram emot WebTV boomen dock, att fritt kunna välja när andan faller på om jag vill se en serie som jag gillar, ett naturprogram, what ever som inte är fördummande och från vilket land som helst. Hoppas jag aldrig mer kommer slå på TV'n och undra vad som finns att se. Vill jag se ska jag innan jag slår på dumburken bestämma vad. För annars finns där inget. Lättare så, inget utbud ger mer hjärngympa :)

3 månader snart utan TV och jag och maken och barnen har pratat mer än någonsin. För att dumburken bara visar myrornas krig emellan väl valda filmer. Det är lovely!

Ytligheter...

När min lillebror var här i förra veckan åkte vi till den stora outleten. Vi gick in till Prada för att kika om de hade några söta små barnkläder till superpris till hans lilla dotter Tyra. Som ploj grej.

Då såg jag den. Den bara var där. Min täckjacka. Min, min, min lät det i min hjärna precis som om fiskmåsarna i Nemo flyttat in. Den som jag sökt efter i flera år. Prada täckjacka till superpris, ja som att handla täckjacka på Stadium. Just den färgen har jag nosat efter i secondhand affärer, men stirrat mig blind på MonCler jackor som bara verkar finnas till nypris.

Djävulen bär Prada står det på bioaffischerna. Exilmamman bär Prada hon med. Som tur är står det enkom ett litet diskret PRADA på ena fickan. På min alldeles underbara icke bulliga, turkosblå dunjacka. Som inte ens jag kan frysa i. Inte ens frusna lilla jag. Den är så där snygg och sådär härligt supervarm, ja en djävulskt varmsnygg jacka helt enkelt!

Hund namn...

Vad kan en stor svart labrador heta i ett manus till en barnbok? Han är så där underbart "dumsnäll" som en labbe ofta är. Då jag haft en labrador själv ser jag ju vår underbara bortgågna Sammy framför mig och har fastnat där, för mig finns liksom inget annat hundnamn just nu. Nu vill jag ha hundnamn tips! Någon? (enkelt för barn att uttala/läsa)

Lille O:s aha upplevelse

Exilpappan och jag ömsom ler ömsom oroar oss över lille O:s italienska brytning när han pratar svenska. Kliar oss i huvudet över att hans svenska melodi bara kan försvinna sådär. Att meningsbyggnaden, R:en ja allt låter italienskt. Medan lilla H pratar perfekt svenska, fast hon väljer ibland vissa italienska ord mitt i en mening, men det är nog mer vanligt när man är tvåspråkig. Tänk, inte hade jag i min vildaste fantasi tänkt att mina barn skulle ha italienska som sitt andra "modersmål"!

Lille O idag framför brasan tittandes på sin adventskalender:

- Mamma, titta på alla numeri som är här, jag har nästan lärt mig alla!
- He he men OJ! Mamma hööörr du (alla r är starkt italienska) jag sa på italiano mitt i svenskan. Jag har glömt bort det där andra språket ibland nu. Ha ha vad konstigt förut kunde jag inte italiano, nu kan jag allt det men inte allt det där som vi pratar i Sverige! Han ler och gestikulerar vilt som alltid.

- Ha ha tänk älskling för ett år sen kom du hem från dagis och var ledsen för att du inte trodde din fröken hörde vad du sa, men hon kunde inte svenska bara, och du kunde inte italienska.

- He he mamma, och DET kommer inte hända igen, nu KAN jag italiano superbra, jag pratarrrr det hela hela dagarna och tänker inte ens. Men det där andra he he i Sverige som man pratar där, det glömmer jag ibland.

Mamma Mia tänk om jag kunde spela in honom med, harn har en charmig brytning, men det är svårt att helt förlika sig då han faktiskt har två svenska föräldrar : ) Jag satt vid datorn, redigerade lite och är glad för att jag kan skriva snabbt snabbt på datorn utan att behöva titta på tangentbordet. Tror knappt inte lille O märkte att jag skrev ner hans konversation med mig.

Hela kvällen har han kommenterat att han är italiensk nu, eller schweiz italiano säger han. Fast du är svensk sa jag. Men då sa han, kanske mamma, kanske. Som om han bestämmer sig själv vad som är hans rötter just nu. Klok unge.

Lilla H kom hem 19.00, stannade på skolan till 17 sen direkt till gymnastiken. Kom hem som ett glatt yrväder.

- Berätta om din dag sa jag. Jag har varit på skolan, ätit merenda sen ginnastica sa hon glatt.

- Jaha något kul som du vill berätta om fiskade jag vidare.

- Mamma jag har redan berättat allt för dig.

Det var dagen, att berätta mer intresserar henne inte...

Sen spelade vi Uno. Hon skrattade när jag sa uno, jag sa det på det svenska sättet, starkt uuuu, som jag alltid sagt det när jag spelat Uno som barn, har knappt reflekterat över att uno betyder ett i detta spel. Liksom spelets namn bara. Jag med föll i skratt. Snacka om hemmablind. Ungefär lika dumt som om man i Sverige tror att Nestlé är svenskt och här att man tror att Findus är Schweiziskt. Komiskt!

(Lilla H hatar att förlora, jag vägrar att låtsas förlora om och om igen, att spela spel med henne är som att se på en bra skådis, fast hon är "på riktigt" hon ömsom gråter och vrålar ömsom skrattar och hoppar i soffan *S*)

Viktigheter

Viktigheter är ett ord vi använder i vår familj. Lille O som började med det. Han är lite av en ordkonstnär ibland. Fast det kanske är ett riktigt ord? Vi använder det så frekvent att jag inte längre vet :)

Lilla H satt igår vid middagsbordet, stirrade framför sig och tittade på sin morfar, sin morbror, lilla Tyra och sen på sina föräldrar och sin bror. Hon öppnade munnen och levererade en sanning stor för en 6 åring, pangpå för en vuxen:

-Vet ni alla, det är inte pengar som är viktigt att ha, det är löven. Löven gör så att vi kan andas. Det är viktigare än att tjäna pengar, vi måste vara rädda om löven!

Vi blev alla tysta. Slogs över hur små barn kan leverera världs sanningar sådär pangpå.

-Ja svarade vi unisont. Det är träden och löven vi ska vara rädda om. Att tjäna pengar är inte viktigt i jämförelse.

Sen åt vi färdigt middagen. Lilla Tyra fick assistans av lilla H med att få skeden rätt i munnen och hon räddade även en flygande tallrik från att hamna i golvet. Proffs kusin. Lille O säger menst - men TYRA! : )