Fabian står det på kuvertet. Lilla H håller kuvertet ömt när hon kliver ut från skolan, men ändå gömt i handen. Mina hökögon får syn på det. Jag blinkar, hon ler.
Hon öppnar kuvertet i bilen. Ögonen lyser som om en ficklampa inopererats bakom de ljusa blå. - Lyssna mamma, säger hon:
"Ti amo H, la mia numero di telefono e xxxxxxxxxx" (Jag älskar dig H, mitt telefon nummer är...)
What a love letter utropade maken! Vilket enkelt bartrick utropade jag!
Lilla H lyser som solen själv. Den hon älskar älskar henne. Kärleken är stor redan vid 6 års ålder, den lyser. Alldeles oförstörd och ömtåligt underbar! Det första kärleksbrevet blev en hit. En bekräftan. Ett hopp. Ett ljus.
Just nu står hon och ringer, de skrivna siffrorna. Man kan ju undra vad hon tänker säga, den modigaste av de modiga.... Hon är självlysande, undrar om hon får ut några ord alls : )
tisdag, januari 30, 2007
Måndag eftermiddag
Solen lyser gnistrande på de vitaklädda karga alptopparna. Runt om blänker Lago Maggiore, och på sitt ödmjuka sätt speglar vattnet allt det vackra, så att man får dubbel insikt i vad naturen kan åstadkomma. Palmerna och lövträden konkurrerar om utrymme med Cameliornas vackra uppsyn.
Jag kör ner för berget, drar ner solskyddet, sätter solglasögonen på näsryggen och öppnar fönstret trots perfekt aircondition. Drar djupa andetag, luften är mild, ren och syret sprider sig i kroppen. Själen vill ha musik. Shakira, barnens nya favorit ekar ur högtalarna. Jag stänger rutan, sjunger högt med trots att det är långt ifrån min musiksmak.
Jag fickparkerar utanför skolan. Går in och får en bamsekram av lille O. Pratar med fröknar och föräldrar som väntar in klockans ringning som betyder att alla skolbarn är libra. Ding dong, jag lämnar innergården och går ut. Lilla H står redan utanför armkrok med sin kompis C. De vill leka, de vill sova över. De får det. Hos oss släcks lampan ändå vid 20.00. Det kan vara lika mysigt att sova kvar en måndag som en lördag. Jag har aldrig förstått why not om man ändå somnar samma tid som hemmavid.
Jag kör ner för berget, drar ner solskyddet, sätter solglasögonen på näsryggen och öppnar fönstret trots perfekt aircondition. Drar djupa andetag, luften är mild, ren och syret sprider sig i kroppen. Själen vill ha musik. Shakira, barnens nya favorit ekar ur högtalarna. Jag stänger rutan, sjunger högt med trots att det är långt ifrån min musiksmak.
Jag fickparkerar utanför skolan. Går in och får en bamsekram av lille O. Pratar med fröknar och föräldrar som väntar in klockans ringning som betyder att alla skolbarn är libra. Ding dong, jag lämnar innergården och går ut. Lilla H står redan utanför armkrok med sin kompis C. De vill leka, de vill sova över. De får det. Hos oss släcks lampan ändå vid 20.00. Det kan vara lika mysigt att sova kvar en måndag som en lördag. Jag har aldrig förstått why not om man ändå somnar samma tid som hemmavid.
fredag, januari 26, 2007
Back "home"
I söndags för en vecka sedan klev jag på ett flyg till Stockholm, sen sa det mest svisch. Möten hit och dit och fyra dagar dragandes på en kabinväska, en datorväska och en liten större handväska. Såg ni ett dito dragandes/kånkandes yrväder i Stockolm i veckan så var det nog jag. Hann knappt andas ut förrän det var dags att andas in igen. Hann med alla must do´s men inga desiers. Jo, jag träffade nästan hela min familj på söndagen, vi åt på Beirut Café. Jag gick med min pappa och tittade på Mads Mikkelsen på vita duken, ätandes en minst sagt sen lunch/middag som han hade med sig till sitt yrväder till dotter.
Väl hemma tyckte Murphy att det var dags för ett storbesök. Streptokocker i makens hals, svinkoppor på barnen och som grädde på moset så ordnade han så pannan la av sekunden jag klev över tröskeln. Så vi fick frysa häcken av oss ett dygn, först nu börjar huset bli lite varmare, brasan brinner och solen är på väg att bryta igenom. Här är vitt, snön lyser vit på palmen utanför. Palmen sloknar. Men ha förtröstan palm lilla, på måndag vankas 18 grader och sol!
Väl hemma tyckte Murphy att det var dags för ett storbesök. Streptokocker i makens hals, svinkoppor på barnen och som grädde på moset så ordnade han så pannan la av sekunden jag klev över tröskeln. Så vi fick frysa häcken av oss ett dygn, först nu börjar huset bli lite varmare, brasan brinner och solen är på väg att bryta igenom. Här är vitt, snön lyser vit på palmen utanför. Palmen sloknar. Men ha förtröstan palm lilla, på måndag vankas 18 grader och sol!
lördag, januari 20, 2007
Normalt i min värld
Är att träffa familjen Haugaard från Köpenhamn och familjen halvsvensk halvddansk med våra 7 gemensamma barn och att även de svensktalande barnen pratar italienska med varandra. Uteslutet.
Att jag sitter och pendlar mellan svenska och engelska och numer kastar in flera danska ord för att lättare göra mig förstodd för dansk skallarna. Och dansk skallarna försvenskar deras danska när de behagar för svensk jävlarna. Ibland hoppar vi över till engelska, som när vi verkligen inte vill att någon ska missa något i det man berättar. Som en försäkran. Fast det egentligen inte behövs, i alla fall inte längre.
En sak är dock stensäker. Jag fattar inte ett skit när barnen pratar italienska med mig. Där är jag benhård. Tack vara Ina har jag blivit obstinat på den punkten.
Tänk att danskarna ser oss svenskar som riktiga vildar när det handlar om att hantera alkohol. Och att vi ser dem likadant. Fast ingen av oss tycker det stämmer.... Hur blev vi jävlarna och de skallarna?
Att jag sitter och pendlar mellan svenska och engelska och numer kastar in flera danska ord för att lättare göra mig förstodd för dansk skallarna. Och dansk skallarna försvenskar deras danska när de behagar för svensk jävlarna. Ibland hoppar vi över till engelska, som när vi verkligen inte vill att någon ska missa något i det man berättar. Som en försäkran. Fast det egentligen inte behövs, i alla fall inte längre.
En sak är dock stensäker. Jag fattar inte ett skit när barnen pratar italienska med mig. Där är jag benhård. Tack vara Ina har jag blivit obstinat på den punkten.
Tänk att danskarna ser oss svenskar som riktiga vildar när det handlar om att hantera alkohol. Och att vi ser dem likadant. Fast ingen av oss tycker det stämmer.... Hur blev vi jävlarna och de skallarna?
fredag, januari 19, 2007
Monsters nic
Istället för Monsters Inc. För er som tittar på barnfilmer vet ni vad jag pratar om ; )Fast egentligen är det nic som jag vill berätta om. Jag har dödat hxn, släckt lågan, krossat, mosat, sparkat ut. Och det är nu 6 veckor senare en sån befrielse. Nikotinmonstret hade sitt grepp även i mig, fast jag precis som strutsen förnekat att så kunde vara fallet. Så nu 6 veckor efter att ha slutat umgås med ciggaretter så känner jag mig så stark och glad!
Får nikotinet en att bara vara halvglad, att behöva belöning genom en cigg för att känna sig "lycklig". Så barnsligt, hur har jag tänkt egentligen, att jag inte kunde hantera stress före dess att jag började röka? att en cigg är det enda som lugnar en då? Att en cigg för att fira är bättre än att pussa någon man gillar? Jag menar hjärntvättad. Och ju mer jag tänker på det desto mer arg blir jag. Vilken jäkla industri. Cigg industrin. Så sjuk och ack vad vi är lättlurade. Nikotinet är ute ur kroppen på ca 4 veckor sägs det. Sen tar det säkert bra mkt längre för annat skit att lämna kroppen. Men tankarna på att en cigg är god är så sjuk. Det kan inte finnas en enda människa som kan föreställa sig att dra ner varm rök i lungorna är gott. Ej heller kunde man ju föreställa sig att jag en dag kommer att tycka just det. Kanske därför man kämpade med de där första halsblossen, för att man inte i sin vildaste fantasi....
Får nikotinet en att bara vara halvglad, att behöva belöning genom en cigg för att känna sig "lycklig". Så barnsligt, hur har jag tänkt egentligen, att jag inte kunde hantera stress före dess att jag började röka? att en cigg är det enda som lugnar en då? Att en cigg för att fira är bättre än att pussa någon man gillar? Jag menar hjärntvättad. Och ju mer jag tänker på det desto mer arg blir jag. Vilken jäkla industri. Cigg industrin. Så sjuk och ack vad vi är lättlurade. Nikotinet är ute ur kroppen på ca 4 veckor sägs det. Sen tar det säkert bra mkt längre för annat skit att lämna kroppen. Men tankarna på att en cigg är god är så sjuk. Det kan inte finnas en enda människa som kan föreställa sig att dra ner varm rök i lungorna är gott. Ej heller kunde man ju föreställa sig att jag en dag kommer att tycka just det. Kanske därför man kämpade med de där första halsblossen, för att man inte i sin vildaste fantasi....
torsdag, januari 18, 2007
Det är ändå vinter...
Fast hör och häpna för exakt en vecka sedan hade vi 22 grader här, en enda dag, sen gick det ner till 15 och nu är det normal temperatur, en 8-9 grader. Vi har varit så skonade från sjukdomar sen vi flyttade från Sverige att jag igår när jag hämtade lille O blev ärligt förvånad över att han var sjuk. Han låg på en soffa med sin fröken läsandes för honom. Han sprang fram till mig, kändes inte varm men såg usel ut. Han sa det redan på morgonen, men vi tyckte han såg pigg ut och kändes helt kry. Det är inte lätt att vara barn ibland och samvetet som vuxen att skicka iväg en liten som faktiskt inte mår bra slår en rätt hårt det med. Han kröp upp i min famn och sen sa det pang. Febern kom som en storm och eftersom det var så länge sen någon hade feber hos oss blev han extra omhuldad. Antar jag. Filtar i soffan, mat och dricka i soffan där han efter en timme somnade, utpumpad.
Då det ändå är vinter och trots solsken varje dag och ingen nederbörd ligger snön som en gåta vit på alptopparna. Utan att någon nederbörd synts till har snön ändå letat sig dit. Maken åkte iväg på skidresa med 3 andra imorse. Lilla H fick frågan om hon tyckte det var ok att lämnas en halvtimme tidigare i skolan, ute på gården. Där andra barn med lämnas men vi har alltid stannat tills klockan ringt in. Kanske överbeskyddande? Men vi ska ju lämna lille O på förskolan och har hängt kvar tills den öppnar 08.30. Lilla H sa javisst och pussade sin pappa hejdå på skolgården och gick för att prata med en kille hon tydligen har fattat tycke för. Hon är inte direkt blyg lilla H när det handlar om söta killar. Blotta 6 år beundrar jag hennes mod. Killen är 8 år och de satt där och pratade när maken kikade över axeln på väg ut.
Jag frågade lilla H om det var ok med henne att hon gick ut ur skolan själv idag, vi brukar hämta henne innanför dörrarna. Därute står den gamla roliga nunnan och håller koll på att barnen som hämtas utanför hämtas av den som uppgett kommmer. Det går 350 barn på denna skola och hon kan namen på dem alla. Och hon lägger stolthet i det, hon ler och säger hej x och skämtar till det med blyga barn att de heter något annat. Ett charmtroll.
Ett javisst mötte mig även i den frågan. Det är svårt att veta hur mycket ansvar en liten 6 1/2 åring vill ha och behöver. Då lille O får sitta inlindad i en filt i bilen kan jag parkera precis utanför och vinka in H i bilen. Eftersom vi inte kommer att kunna låta våra barn gå till skolan själva så får vi hitta andra sätt att ge dem frihet på.
Då det ändå är vinter och trots solsken varje dag och ingen nederbörd ligger snön som en gåta vit på alptopparna. Utan att någon nederbörd synts till har snön ändå letat sig dit. Maken åkte iväg på skidresa med 3 andra imorse. Lilla H fick frågan om hon tyckte det var ok att lämnas en halvtimme tidigare i skolan, ute på gården. Där andra barn med lämnas men vi har alltid stannat tills klockan ringt in. Kanske överbeskyddande? Men vi ska ju lämna lille O på förskolan och har hängt kvar tills den öppnar 08.30. Lilla H sa javisst och pussade sin pappa hejdå på skolgården och gick för att prata med en kille hon tydligen har fattat tycke för. Hon är inte direkt blyg lilla H när det handlar om söta killar. Blotta 6 år beundrar jag hennes mod. Killen är 8 år och de satt där och pratade när maken kikade över axeln på väg ut.
Jag frågade lilla H om det var ok med henne att hon gick ut ur skolan själv idag, vi brukar hämta henne innanför dörrarna. Därute står den gamla roliga nunnan och håller koll på att barnen som hämtas utanför hämtas av den som uppgett kommmer. Det går 350 barn på denna skola och hon kan namen på dem alla. Och hon lägger stolthet i det, hon ler och säger hej x och skämtar till det med blyga barn att de heter något annat. Ett charmtroll.
Ett javisst mötte mig även i den frågan. Det är svårt att veta hur mycket ansvar en liten 6 1/2 åring vill ha och behöver. Då lille O får sitta inlindad i en filt i bilen kan jag parkera precis utanför och vinka in H i bilen. Eftersom vi inte kommer att kunna låta våra barn gå till skolan själva så får vi hitta andra sätt att ge dem frihet på.
onsdag, januari 17, 2007
Om jag hade vetat..
då när jag satt på univeristet och befann mig i en av många dagdrömmar om framtiden. Att jag den 17 januari 2007 skulle gå på kullerstensgator i en mjuk vit cashimir tröja, jeanskjol och gråa stövlar och dito färg på leggings men utan jacka. Promenerandes i solsken pratandes med väninna i en kornblå mobiltelefon på italienska, där nästa samtal var en kund och språket var engelska. Att jag skulle vara egen företagare och bo i sydeuropa. Vara inte bara glad men lycklig. Att stegen var stryda mot mina två barns skola i södra Schweiz för kramar och en gemensam eftermiddag. Att nunnor skulle möta mig i dörren med leenden och rufsandes i min sons blonda kalufs. Som ateist kom det definitivt inte in i mina drömmar. Att jag skulle kindpussas tre gånger hela tiden och ofta börja på fel sida och istället i skär pinsamhet snudda vid personens läppar, högröd. Då hade jag skrattat i mina dagdrömmar och lett och varit skeptisk.
Då under åren på uni och KTH och Sorbonne drömde jag nog mest om vem som skulle bli pappa till mina barn, för barn skulle jag definitivt ha. Vem som skulle bli min arbetsgivare och vilken roll jag skulle vilja ha handlade de också om. Det fanns två roller jag drömde om. Eller skulle ha. Den ena blev verklighet 2 månader före examen. Ibland när man har bråttom går det fort. Pappan till mina barn mötte jag då, men utanför unis "besserwissrar", han körde då taxi och han klev rakt in i mitt hjärta. Och jag in i hans liv. Blond och blåögd fast jag bara tidigare tittat åt mörka killar. Kabom!
Nu sitter jag och drömmer om hur våra barns ungdomstid och vuxentid kan bli. Men jag lämnar drömlandet. Inser att det är deras drömmar. Jag ska ha mina egna parallelt och finnas till för dem. Men som alltid blir jag snyftig och vill frysa tiden. Att ha två barn som är 5 och 6 år är en rikedom. Som tur är ingen dröm.
Då under åren på uni och KTH och Sorbonne drömde jag nog mest om vem som skulle bli pappa till mina barn, för barn skulle jag definitivt ha. Vem som skulle bli min arbetsgivare och vilken roll jag skulle vilja ha handlade de också om. Det fanns två roller jag drömde om. Eller skulle ha. Den ena blev verklighet 2 månader före examen. Ibland när man har bråttom går det fort. Pappan till mina barn mötte jag då, men utanför unis "besserwissrar", han körde då taxi och han klev rakt in i mitt hjärta. Och jag in i hans liv. Blond och blåögd fast jag bara tidigare tittat åt mörka killar. Kabom!
Nu sitter jag och drömmer om hur våra barns ungdomstid och vuxentid kan bli. Men jag lämnar drömlandet. Inser att det är deras drömmar. Jag ska ha mina egna parallelt och finnas till för dem. Men som alltid blir jag snyftig och vill frysa tiden. Att ha två barn som är 5 och 6 år är en rikedom. Som tur är ingen dröm.
tisdag, januari 16, 2007
Saker som får mig att le
Att höra lilla H prata 7 meningar på italienska för att sen översätta de 7 till perfekt svenska. Att tvåspråkigheten är så gott som fulländad. Att barnen växlar mellan svenska och italienska helt obehindrat
Att höra maken utropa - en till underbar dag, när han tittar ut över det magiska soldränkta landskapet varje morgon
Att höra GPS:en be mig svänga lätt åt vänster
Att enkom titta på Cath får mig att bubbla av skratt. Härligt med väninnor som man bara skrattar tillsammans med
Att alla som kliver in i vårt hus drars som en magnet till vårt fotbollspel och att turneringarna blir längre och längre
Att ha fått ett till jobberbjudande som jag kan anta
Att det i torsdags var 22 grader varmt här men att snön lyser vit på alptopparna och skidåkningen är bra
Att min planering känns helt ok
Att jag ska till Stockholm på Söndag och stanna till torsdag och att dessa dagar är fullproppade med spännande möten OCH familj och vänner!
Att vi ska till Florida på semseter i februari....
Att höra maken utropa - en till underbar dag, när han tittar ut över det magiska soldränkta landskapet varje morgon
Att höra GPS:en be mig svänga lätt åt vänster
Att enkom titta på Cath får mig att bubbla av skratt. Härligt med väninnor som man bara skrattar tillsammans med
Att alla som kliver in i vårt hus drars som en magnet till vårt fotbollspel och att turneringarna blir längre och längre
Att ha fått ett till jobberbjudande som jag kan anta
Att det i torsdags var 22 grader varmt här men att snön lyser vit på alptopparna och skidåkningen är bra
Att min planering känns helt ok
Att jag ska till Stockholm på Söndag och stanna till torsdag och att dessa dagar är fullproppade med spännande möten OCH familj och vänner!
Att vi ska till Florida på semseter i februari....
fredag, januari 12, 2007
Finn ett fel........
Hittade en rolig enkät/bloggutmaning hos Barnsidan som hittade den hos Linda Skugge.
Snor rakt av : )
Detta är utmaningen:
"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska inte vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."
Här är mina fem
-Jag har dansat tryckare med Bill Cosbys son (Ennis, dog som 27 åring)
-Jag har nästan druknat i vågorna i Australien
-Jag har kysst Martin Stenmarck flertal gånger
-Jag kan vrida tungan åt höger och vänster så den står "på kant"
-Jag har åkt Lambourghini med stor kändis i Como/Cernobbio
Om du vill får du gärna slänga ur dig 5 påståenden så kan vi andra få lista ut vilket du ljuger om.
Snor rakt av : )
Detta är utmaningen:
"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska inte vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."
Här är mina fem
-Jag har dansat tryckare med Bill Cosbys son (Ennis, dog som 27 åring)
-Jag har nästan druknat i vågorna i Australien
-Jag har kysst Martin Stenmarck flertal gånger
-Jag kan vrida tungan åt höger och vänster så den står "på kant"
-Jag har åkt Lambourghini med stor kändis i Como/Cernobbio
Om du vill får du gärna slänga ur dig 5 påståenden så kan vi andra få lista ut vilket du ljuger om.
torsdag, januari 11, 2007
Must do´s
Confirm tickets - check
Find hotels - orlando check, sarasota no
Plan trip - starting
Call gymnastic teacher say H dont´ want to go anymore - check
Take kids to dancing institute to pick a course they like (Street / hiphop they both have been talking about)- check
Travel to Stockholm to get a new passport asap (fabrication fault takes 3 days)- trip planned, need to book
Go to Bern for meeting - moved to Stockholm, book ticket
Call x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x - I AM calling all the time
Write reports (Target list, short report )
E-mail A and ask when I can have my answers - check
Sign up O and H for Judo course
Call dentist for my tooth
Call dentist for O check-up
Call doctor to sign in, that means find good doctor who speaks English too - check but speaks no english, -jesus I can explain coughing symptoms and O:s need for vaccin in ITALIAN ha ha ha som means check I have called, dealt with
Sign and return contract
At least once this month say I can come to tennis lessons
Call and say thanks and that O is coming to Party Saturday
Call insurance company and change options and get a new one too
Call and get a commercialista
Book interviews and kontorshotell
Go to bed before 24 and dont stay up watching Prison Break Dvd:s
Finish having holidays... -BIG check
(och så byter jag språk, must do´s är bättre på engelska, eller kommer på engelska, min hjärna är indelad i situation + språk mer än i språkfilter....)
Find hotels - orlando check, sarasota no
Plan trip - starting
Call gymnastic teacher say H dont´ want to go anymore - check
Take kids to dancing institute to pick a course they like (Street / hiphop they both have been talking about)- check
Travel to Stockholm to get a new passport asap (fabrication fault takes 3 days)- trip planned, need to book
Go to Bern for meeting - moved to Stockholm, book ticket
Call x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x - I AM calling all the time
Write reports (Target list, short report )
E-mail A and ask when I can have my answers - check
Sign up O and H for Judo course
Call dentist for my tooth
Call dentist for O check-up
Call doctor to sign in, that means find good doctor who speaks English too - check but speaks no english, -jesus I can explain coughing symptoms and O:s need for vaccin in ITALIAN ha ha ha som means check I have called, dealt with
Sign and return contract
At least once this month say I can come to tennis lessons
Call and say thanks and that O is coming to Party Saturday
Call insurance company and change options and get a new one too
Call and get a commercialista
Book interviews and kontorshotell
Go to bed before 24 and dont stay up watching Prison Break Dvd:s
Finish having holidays... -BIG check
(och så byter jag språk, must do´s är bättre på engelska, eller kommer på engelska, min hjärna är indelad i situation + språk mer än i språkfilter....)
onsdag, januari 10, 2007
I wish X come true....
Ser du stjärnan i det blå.....
För ett tag sedan svarade jag på en utmaning om 5 saker jag önskar mig detta år. Jag önskade mig egentligen 6, men det kändes greedy att skriva fler än fem *S*.
Efter en underbar dag i skidbacken med lilla H och lille O och maken så låg det ett litet mail i inkorgen och en önskan var uppfylld ; )!!! Och maken och jag som hela tiden log för att vi alla 4 nu kan åka tillsammans i backarna och att vi måste raca ikapp de små vilda barnen! Hjälp! Stanna! HALT! : ) Vem kunde ana att det utöver skidlyckan skulle ligga ett enormt trevligt (understatement) mail i min inkorg med!
Na na na na n ana na, la la LA LA!!!!!
super happy vardagsglimtare
För ett tag sedan svarade jag på en utmaning om 5 saker jag önskar mig detta år. Jag önskade mig egentligen 6, men det kändes greedy att skriva fler än fem *S*.
Efter en underbar dag i skidbacken med lilla H och lille O och maken så låg det ett litet mail i inkorgen och en önskan var uppfylld ; )!!! Och maken och jag som hela tiden log för att vi alla 4 nu kan åka tillsammans i backarna och att vi måste raca ikapp de små vilda barnen! Hjälp! Stanna! HALT! : ) Vem kunde ana att det utöver skidlyckan skulle ligga ett enormt trevligt (understatement) mail i min inkorg med!
Na na na na n ana na, la la LA LA!!!!!
super happy vardagsglimtare
tisdag, januari 09, 2007
Brända näsor
Jag öppnade stora fönstret i mitt "gökbo" och la näsan i solen. Det kändes, skönt, som om vitaminer sprang runt i kroppen. Sol sol underbara sol....
Klick klick. 5 reser till Florida i februari, Orlandos stora lekstuga samt Sarasotas vita stränder. Sol och rollercosters. Ljuva liv!
Mormor alias S följer med!! See ya in Newark 18 feb ; )
Klick klick. 5 reser till Florida i februari, Orlandos stora lekstuga samt Sarasotas vita stränder. Sol och rollercosters. Ljuva liv!
Mormor alias S följer med!! See ya in Newark 18 feb ; )
måndag, januari 08, 2007
Jobba? Ledig? Jobba? Ledig?
Jag menar är det någon som tänker svara om jag ringer idag? Första arbetsdagen efter förra årets slut? Nää. Eller? Nää. Eller?
Det bästa med att vara egen är att man bestämmer själv.
Det värsta med att vara egen är att ingen annan daskar en i rumpan. Fast jag hatar rumpdaskar ju. Det är nog bara bra saker med att vara egen. Förutom vid stora beslutsvåndor som om man ska jobba eller vara ledig. Eller när man skriver kontrakt och undrar om man är lurad eller skitsmart. Fast jag väljer att tro att jag är skitsmart och har lurat, tar bara bra beslut ; )
Jobba? Eller inte? Jobba? Eller kasta ut granen? Göra "en kemist" vid försöket att dansa ut till Pulps signatur låt. En dröm, ska göra. Galna drömmar ska förverkligas. Jag dansa ut med granen till Pulp fiction låten! Rätt svettigt jobb kan jag tänka mig, speciellt om man gör "en kemist" på vägen ; )
Det bästa med att vara egen är att man bestämmer själv.
Det värsta med att vara egen är att ingen annan daskar en i rumpan. Fast jag hatar rumpdaskar ju. Det är nog bara bra saker med att vara egen. Förutom vid stora beslutsvåndor som om man ska jobba eller vara ledig. Eller när man skriver kontrakt och undrar om man är lurad eller skitsmart. Fast jag väljer att tro att jag är skitsmart och har lurat, tar bara bra beslut ; )
Jobba? Eller inte? Jobba? Eller kasta ut granen? Göra "en kemist" vid försöket att dansa ut till Pulps signatur låt. En dröm, ska göra. Galna drömmar ska förverkligas. Jag dansa ut med granen till Pulp fiction låten! Rätt svettigt jobb kan jag tänka mig, speciellt om man gör "en kemist" på vägen ; )
söndag, januari 07, 2007
Att skida
Kan det inte få heta så. Att skida. Istället för att åka skidor. Hos oss "språksoppefamiljen" säger vi att skida.
Efter att ha skidat två dagar i orad (bra ord det med) så åker lilla H själv i alla sorts liftar! Minns som barn hur läskig jag tyckte ankarliften var i branta partier, men hon grejar det!
Efter att ha skidat två dagar i orad så åker lille O själv i backen, tjohoo! Min och exilpappans ryggar är äntligen skonade och vi kan smör åka bakom ; )
Livet i backen är livet på en pinne. Att ha backar 5 minuter från huset är livet på en guldpinne!
Efter att ha skidat två dagar i orad (bra ord det med) så åker lilla H själv i alla sorts liftar! Minns som barn hur läskig jag tyckte ankarliften var i branta partier, men hon grejar det!
Efter att ha skidat två dagar i orad så åker lille O själv i backen, tjohoo! Min och exilpappans ryggar är äntligen skonade och vi kan smör åka bakom ; )
Livet i backen är livet på en pinne. Att ha backar 5 minuter från huset är livet på en guldpinne!
lördag, januari 06, 2007
Florida v/s Thailand
Att se barnen som älskar alla havets djur på Seaworld, på Disneyland, i poolen på hotellet och mig själv på någon outlet. The American way, stort och service och bräckigt, men härligt i 10 dagar.
Thailand, folket, stränderna, lugnet, maten, lat semester.
Ok lägger till Kenya på drömlistan. Men de är för små för safari än, så stryker den snabbt.
Florida eller Thailand i februari!? Om något...
Thailand, folket, stränderna, lugnet, maten, lat semester.
Ok lägger till Kenya på drömlistan. Men de är för små för safari än, så stryker den snabbt.
Florida eller Thailand i februari!? Om något...
Ur barnamun
-Hurru hjärtat ät inte upp hela chokladkakan, vi ska snart äta carbonara, säger jag till lille O.
-Jag vet det mamma, därför skulle jag bara äta upp den här raden vet du väl. Han låter väldigt lillgammal.
-Hur visste du att vi skulle äta carbonara och snart sötnos? Jag ruskar honom i håret, det är svårt att låta bli.
-Mamma, du är så sägbar vet du väl. Du säger och säger och säger......
-Ehm, slutar ruska, går och lagar carbonarnan.
Sägbar, jag är alltså förutsägbar!!??
-Jag vet det mamma, därför skulle jag bara äta upp den här raden vet du väl. Han låter väldigt lillgammal.
-Hur visste du att vi skulle äta carbonara och snart sötnos? Jag ruskar honom i håret, det är svårt att låta bli.
-Mamma, du är så sägbar vet du väl. Du säger och säger och säger......
-Ehm, slutar ruska, går och lagar carbonarnan.
Sägbar, jag är alltså förutsägbar!!??
Walking on memory lane...
Tittar på barnen som leker leker leker. Fantasin flödar. Hela dagarna. Lille O har fyllt 5 år, en ljuv ålder, jag vill äta upp honom hela tiden. Lilla H är ju "stor" i våra ögon, blotta 6 år. De leker och har alltid lekt helt fantastiskt bra ihop. Förutom möjligtvis när lille O var helt nyfödd och lilla H slog honom på huvudet varje gång hon gick förbi... Men det gav sig efter några dagar. Jag lämnade lille O iskallt på golvet och gick ut ur rummet när lilla H var kvar. Gömde mig. Då pussade hon på honom. När jag klev in fick han sig en lätt känga. Hon var lätt att läsa : )
Nu är klockan snart 14.00 och de är sen 09.00 inne i samma fantasi. Lite rekvisita har de med sig. Byter rum ibland gör de men leken fortsätter. Även under lunchen behåller de sina egen skrivna roller.
Jag är som lite uttråkad. Maken kommer hem i kväll, jag har packat barnens väskor inför måndagen. Jag har lagt fram alla våra skidkläder till imorgon. Läser tidningen finner detta....
Lille O var nyfödd, 5 veckor. Lilla H fick insomningsproblem minst sagt när han kom. För att vi försvann till BB mitt i natten? Hennes pappa promenerade med henne på söders backar till 03.00 ibland. Hemma var jag med vår lille nyfödde 2:a som rosslade som om han vore 110 istället för 5 små veckor... Jag grät, han kämpade, maken var utpumpad, dottern sjöng där de gick på söders höjder. Vi visste inte bättre än att promenera denna period. När maken kom tillbaka var vi båda så trötta. Men någon skulle vaka. Över lille O. Efter några dagar väckte vi varandra med 30 minuters mellanrum, man bara orkade inte längre. Vi var så oroliga, så trötta och så apatiska tillslut. Då åkte vi på en magsjuka, en ordentig en. Jag bara grät vid toaletten med lille O i famnen, med en ettåring som tultade runt. Med make som just startat eget bolag.
Vi åkte tillslut in på allvar, lille O och jag. Isoleringen. Han var inte yngst, det var det enda jag mindes av denna hemska RSV tid. Jag svimmade ca 40 sekunder efter det att vi kom in. Längre än så orkade jag inte hålla mig vaken. Jo, jag minns en sjuksköterska med, hon som var inne i vårt rum efter hennes pass var slut. Så att jag fick sova. Jag vet inte hur många timmar hon var där på sin fritid. Hon väckte mig först när O var riktigt hungrig.
Varför fick vi ingen hjälp? Måste det gå så långt? Vi blev utskrivna redan kvällen efter, jag hade fått lära mig andningsmassage. Men fick inget andningslarm med mig hem. Jag var så trött att jag inte ifrågasatte något. Jag var som en robot. Inställd på att vara bara. Överleva. FIck instruktioner att komma in så fort han andades dåligt igen. Att komma orgon och eftermiddag minst för att andas i apparat. Där gick jag med tvillingvagnen genom söder till sjukhuset varje dag, var det bra? Att sitta i väntrummet med liten yvig ettåring som kladdade på allt och alla och lille O som kämpade med andan i ett rum fullt med vuxna och barn. Herregud, får det vara så? Jag som vanligtvis skriker vid orättvisor eller när något känns väldigt fel var för trött. Att lyfta ögonlocken var nästan övermäktigt. Att skrika var inte tu tal om.
Vi överlevde såklart. Men näsan var på väg under ytan. När jag ser på de få bilder som finns från den tiden så ser jag en make med påsar stora som tefat under ögonen, smal, alldeles för smal. Jag själv gick ner allt under denna tiden. Jag blev smalare än före graviditeten med. Sömnbrist. Knäcker den bästa. Ren tortyr att vaka i dagar, lägg till oro och dåligt samvete för ettan med. Hur fick vi ihop det!?
Storebror tog lilla H en natt, trots att han skulle till alperna dagen därpå och vi kräktes hos oss. Då behövde vi bara vaka över lille O, det tyckte vi var fantastiskt. Vi pratade om detta under julen, min bror sa att lilla H hade öroninflammation med samtidigt. Det hade jag helt glömt. Då var en öroninflammation som en fis i rymden, måste ha varit, annars hade jag inte glömt det. Memory lane. Sometimes sweet, other times not.
Nu är klockan snart 14.00 och de är sen 09.00 inne i samma fantasi. Lite rekvisita har de med sig. Byter rum ibland gör de men leken fortsätter. Även under lunchen behåller de sina egen skrivna roller.
Jag är som lite uttråkad. Maken kommer hem i kväll, jag har packat barnens väskor inför måndagen. Jag har lagt fram alla våra skidkläder till imorgon. Läser tidningen finner detta....
Lille O var nyfödd, 5 veckor. Lilla H fick insomningsproblem minst sagt när han kom. För att vi försvann till BB mitt i natten? Hennes pappa promenerade med henne på söders backar till 03.00 ibland. Hemma var jag med vår lille nyfödde 2:a som rosslade som om han vore 110 istället för 5 små veckor... Jag grät, han kämpade, maken var utpumpad, dottern sjöng där de gick på söders höjder. Vi visste inte bättre än att promenera denna period. När maken kom tillbaka var vi båda så trötta. Men någon skulle vaka. Över lille O. Efter några dagar väckte vi varandra med 30 minuters mellanrum, man bara orkade inte längre. Vi var så oroliga, så trötta och så apatiska tillslut. Då åkte vi på en magsjuka, en ordentig en. Jag bara grät vid toaletten med lille O i famnen, med en ettåring som tultade runt. Med make som just startat eget bolag.
Vi åkte tillslut in på allvar, lille O och jag. Isoleringen. Han var inte yngst, det var det enda jag mindes av denna hemska RSV tid. Jag svimmade ca 40 sekunder efter det att vi kom in. Längre än så orkade jag inte hålla mig vaken. Jo, jag minns en sjuksköterska med, hon som var inne i vårt rum efter hennes pass var slut. Så att jag fick sova. Jag vet inte hur många timmar hon var där på sin fritid. Hon väckte mig först när O var riktigt hungrig.
Varför fick vi ingen hjälp? Måste det gå så långt? Vi blev utskrivna redan kvällen efter, jag hade fått lära mig andningsmassage. Men fick inget andningslarm med mig hem. Jag var så trött att jag inte ifrågasatte något. Jag var som en robot. Inställd på att vara bara. Överleva. FIck instruktioner att komma in så fort han andades dåligt igen. Att komma orgon och eftermiddag minst för att andas i apparat. Där gick jag med tvillingvagnen genom söder till sjukhuset varje dag, var det bra? Att sitta i väntrummet med liten yvig ettåring som kladdade på allt och alla och lille O som kämpade med andan i ett rum fullt med vuxna och barn. Herregud, får det vara så? Jag som vanligtvis skriker vid orättvisor eller när något känns väldigt fel var för trött. Att lyfta ögonlocken var nästan övermäktigt. Att skrika var inte tu tal om.
Vi överlevde såklart. Men näsan var på väg under ytan. När jag ser på de få bilder som finns från den tiden så ser jag en make med påsar stora som tefat under ögonen, smal, alldeles för smal. Jag själv gick ner allt under denna tiden. Jag blev smalare än före graviditeten med. Sömnbrist. Knäcker den bästa. Ren tortyr att vaka i dagar, lägg till oro och dåligt samvete för ettan med. Hur fick vi ihop det!?
Storebror tog lilla H en natt, trots att han skulle till alperna dagen därpå och vi kräktes hos oss. Då behövde vi bara vaka över lille O, det tyckte vi var fantastiskt. Vi pratade om detta under julen, min bror sa att lilla H hade öroninflammation med samtidigt. Det hade jag helt glömt. Då var en öroninflammation som en fis i rymden, måste ha varit, annars hade jag inte glömt det. Memory lane. Sometimes sweet, other times not.
torsdag, januari 04, 2007
Lov
Har barnen och jag. Maken not. Vi "hänger ut" och tittar på Potter, allas stora favorit. Vi åker skridskor som syns på bild. Idag ska vi köpa fågelbad till Bianca Neve och Skuttiskutti. Dagens uppgift. Vi skulle åkt skidor, men det är inget fint väder. Skjuter det till morgondagen då det är 98% solchans!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)