fredag, mars 30, 2007

Mitt i allt...

Säger lille O: - Mamma, jag vill ha höronlurar! Så jag kan lyssna på sång i öronen!

It hasnt got a name

Så då gjorde ni er påminda, det var länge sedan ni var svåra att stoppa, omöjliga. Ränderna ni efterlämnar får mig att tänka på hötorgskonst.

Det värker, skrämmer men samtidigt lättar, tror jag. Ser jag bättre?

Så hoppet, det sista som lämnar en bor tryggt inuti mig. Kära godagodheten har väl inte rymt?

tisdag, mars 27, 2007

Jobb, jobb, jobb

snart är det påsk! Jag har verkligen fastnat i jobbträsket. Försökte komma ur det på lunchtimmen och äta lite lunch för ovanlighetens skull men klick klick så hade 20 minuter gått till att inhandla jeans och kofta på shopaholic. Förvisso trevlig stund men inte helt mättande. Sen ringde telefonen och karusellen var igång. Jag har larmet på för att inte missa att hämta de söta goa underbara som tar ner en på jorden igen. Eller stoppar karusellen.

Pannkisar, chokladpudding och ett kilo morötter har vi stoppat i oss. Härlig blandning. Liten väninna sover kvar, nu ska jag krypa ner bredvis lille O som sover i vår säng då syrran har en väninna i sin. Jag och min bok, en kopp vaniljte ska försiktigt knuffa bort varma goa O från mitten. Det är fantastiskt vad små barnakroppar kan värma en hel säng och vad gott te, snusanden och en bok kan sprida saligt lugn: )

Inga tankar

om vad jag ska skriva idag. För huvudet är fullt av berättelser (sanna och ren fiction), min egen förvisso, men främst just nu av Lasermannen, jag är i slutet av den boken och den har fängslat mig från början. Tänk att jag lämnat den så länge att läsa.

Under den boken ligger en "chokladask" jag valt att låta ligga ,för att jag vet att när jag öppnar den 631 sidiga boken kommer jag försvinna till en annan värld. Stieg Larssons 2:a, Flickan som lekte med elden blir mitt ögongodis inom kort. Längst ner ligger verb boken, där alla verb står i alla olika tempus rad efter rad efter rad zzzzzzzzzzzz.

Maken är i sverige, jag har tre sovande barn hemma. Imorgon blir det premiär för mig på svensk klubben, vet inte varför jag undvikit den. Imorgon ska jag bekanta mig iaf!

måndag, mars 26, 2007

Tolken

För 79:e gången i rad valde barnen att se på Jack Sparrow. Maken ville sitta med, men se på engelska. Av någon anledning är lille O och lilla H väldigt inne på att lära sig engelska så de sa ok. Makens italienska är ju rätt begränsad...

Lille O översatte högt, varenda mening, till sin syrra, varenda mening första 20 minutrarna! Tillslut skrattade vi så vi grät HAN KAN VARENDA MENING UTANTILL. En liten tolk, med grymt minne. Till och med syrran var djupt imponerad av att han inte missade ett enda ord. Allt var korrekt enligt henne, det flöt som om han vore en tolk : )

Lille O har alltid haft ett hästminne. Häromdagen sa han, morfar gillar jag mycket, men en gång tröstade han mig dåligt när han var barnvakt. Jag fick inga pussar som jag får av er. Då var ni på bröllop. Tro mig det var år sen och han är blotta 5...

Tjejstreck...

Varför finns inte det ordet? Nu finns det iaf, åtminstonde vill jag tro det, eftersom jag nyss skrev det.Lilla H har tuffat på sig, jättebra. Senaste dagarna har vi haft en hel del tjejstreck att reda ut : )

söndag, mars 25, 2007

Bara i Schweiz?

Det blev mellanlanding i Zurich från Stockholm. Sen kom jag inte vidare till Lugano med flyg pga snöstorm över alperna. Det blev tåg, det var synd (läs jag svor högt och trängde mig i låååång kö för att få biljett) jag hade så sett fram emot att hämta barnen från skolan. Men istället fick jag njuta av den vackra naturen som passerade utanför mitt fönster.

Där satt flera studenter mitt emot mig och vid sidan om. De gick på universitet i Zurich förstod jag av deras kommunikation som överröstade mina tankar om landskapet kontra de personbeskrivningar jag skulle författa efter mina intervjuer i Stockholm. Jag valde ord för de olika personernas personligheter, ord som speglade det jag sett i våra möten. Kompetens är fakta och lättare att ta på, personligheten behöver tid att spegla med ord. Så hör jag studenterna prata italienska med varandra, förutom vissa som sitter raden bakom, med dem pratar flera tyska. Det kommer en kvinna gående och som frågar på franska om de känner till en stad som tåget ska stanna vid, de förklarar på perfekt franska (jag har läst vid Sorbonne och kan faktiskt höra det *S*) hur hon ska ta sig fram och vart hon kan lämna sin väska etc. En tjejs telefon ringer, hon pratar fin engelska utan vidare stark brytning. Bara i Schweiz undrar jag för mig själv. Där det är så självklart att man kan flera språk och obehindrat växlar emellan dem.

Det får mig att vilja bo kvar, en del av mig, länge. Lilla H ska få engelska from september. Nästa år börjar franska finnas på schemat för henne. 2 år senare introduceras tyska. Det låter ju förvirrande mycket. Jag vänder mig mot ena tjejen och frågar hur de klarade av så många språk som barn. Inget jag ifrågasatte svarade hon. Men jag är glad för att jag föddes i Ticino där man pratar italienska sa hon, för det är den enda kantonen som inte anser sig prata det mest överlägsna språket, där man satsar hårt på att lära ut andra språk. Intressant.

Jag fortsatte höra vad de sa medan bergen blev högre och högre utanför fönstret. Det slog mig att fräckt lyssna in på deras konversationer var en bättre italienska lektion än mina. Jag behöver ut och lyssna, kanske ta en kurs i något vardagligt och vara omringad av språket.

Inlevelse

Lilla H är Capitan Jack Sparrow. Hela dagarna. Hon berättar långa haranger i detalj ur filmerna "Pirates of the Carribean/ Pirati de Carrai", mycket inlevelsefullt får vi ansiktsuttryck, kläder, ordväxling helt klar för oss. Det är fascinerande att se hur påverkad hon är av den filmen, att det gett sånt intryck, att hon vill vara honom. Då lossnade det även för mig. Jag förstod plötsligt vad jag väntat på med mitt "manus", som ju är klart men i redigeringsfas. Så fort jag klev in i redigeringsfasen la jag det på hyllan. För att återta en lugnare period, då jobbet inte tar så mycket tid. Sådana tider finns inte, om det inte är sommar såklart. Jag förstod vad jag väntat på. Ett nyckelord. Man ska vilja VARA någon av mina karaktärer. Alla ska kunna väljas ut som "preferiti". Lilla H och lille O väljer nästan alltid vem de vill vara i olika sagor och filmer. Mina karaktärer ska få blomma ut till sina fulla personligheter. Precis som man vill vara Pippi eller Annika. Madicken eller Lisabeth. Ska man kunna vilja vara Pjirr eller Pjorr, Alma eller Adrian.

Denna vecka reser maken, eviga resande. Då ska jag låta karaktärerna ta mer plats, storyn är klar men redigeringen i sin linda. Här finns ny skrivarlust!

In casa

Hemma. Efter en hektisk med effektiv vecka i Stockholm med förseningar på väg hem blev jag mött av mina kära på tågstationen istället för på flygplatsen. 5 timmar senare än utsatt. Det var gott att ha fredagsmys, utan förvisso utlovat svenskt godis, då min väska "kom bort" i alla förseningar.

Lilla H har tuffat på sig, inte nu när jag varit borta men successivt. Vi är glada att se det, hon köper inte allt, som förr. Hon verkar starkare och gladare än någonsin. Fast vi alltid tyckt hon är en glad en.

Lille O är helt inne i siffror just nu och börjar visa intresse för att skriva. Just nu ber han mig att skriva en mening, sen kopierar han den. Att först lära sig alfabetet verkar inte vara hans grej.

Idag har vi slappat, jag är helt slut efter Sthlm tempot jag själv planerade in. Men det var givande möten, positiva nya kunder, och jag tror jag gick på ren adrenalin, stundom. Att lilla Tyra fick magsjukan mitt i natten hjälpte inte upp tröttheten : )

tisdag, mars 20, 2007

Lilla H

skrev kärleksbrev igår till oss alla, mest till morfar som är på besök.

Io (jag på italienska) elscar dei oc io vil va me dei : ) Första meningen på svenskan i skrift från lilla H på "ren" italiensk/svenska : )

Zug -Locarno Locarno - Stockholm

Igår var jag i Zug och signade en massa papper för det nya bolaget. I eftermiddag åker jag till Stockholm för en ny hektiskt vecka med möten till sena kvällen men kontrasten från lugnet här "på berget" i "gökboet" är välkommen och kul. Som alltid har mina vänninor tagit sig tid att ses kvällstid. Som vanligt bor jag hos lillebror och söta Tyra med mamma Linda. De renoverar nya huset, kanske får jag Tyra för mig själv torsdag kväll *S* Hoppas på att träffa mor Brittania samma kväll, fredag morgon reser jag hem igen. På två dagar har jag 7 möten varav ett är ett nytt säljmöte. Känns spännande. Jag är en producer, inte en säljare, men jag kan nog "spela det spelet" med. Eller jag måste. Nu är jag ju egen!

Ha en bra vecka!

torsdag, mars 15, 2007

Livs kameleont

Som en kameleont ändrar jag mig mellan livsnjutare och strävare. Jag slår oftast om då och då men denna veckan har jag mest varit strävare.

Denna vecka har varit snudd på hysterisk jobwise, har knappt lämnat huset. Jag har inte lämnat huset när jag tänker efter, förutom under italienska lektionen i onsdags. Makens tempo har varit densamma. Inte optimal tajming...

Imorgon åker vi till Bosco, ett system som ligger närmare än Laax där vi skidade förra helgen, Bosco är mindre och oprövat av oss. Det ska vara strålande sol på fredag och lördag, däremot pratas det om väder omslag på söndag, så då kan vi jobba lite söndag istället.

Det är en sån lyx att bo invid alperna. För oss som gillar att skida. En skattkista som man inte kan glutta nog på ej heller låta bli att njuta av och krama varje liten snöglittrande droppe ur, så länge snö finns. Sen överger vi de vita höga och drar ner på stränderna och lagunerna istället. Schweiz är en juvel, eller Ticino är det. En juvel jag aldrig tidigare hört talas om. Det var först i Como vi blev varse om Ticino. Den italienska kantonen. Tack kära goda godheten för det.

Att skida i alperna för en spottstyver är möjligt, om man bor här. Som "Ticino bo" åker man gratis i Ticino. Nej inte helt sant. Man betalar 2400 kronor för hela familjen per år för att åka i systemen samt för nyttja alla simbassänger i kantonen, året runt. Har man betalt det och är Ticinikortshållare så behöver man inte lösa ett enda liftkort inom kantonen. Ej heller betala inträde till poolerna sommar eller vinter. Fabolous!

Att krama det mesta ur livet. När jag var liten åt jag tydligen livet enligt min mamma. Men att krama det mesta ur det kanske är det jag gör idag. I det ingår för mig att vara nära och närvarande. Som bara jag, som mamma, fru, syster, dotter och vännina. Jag lyckas inte alltid, men när jag gör det är det fulländat inombords. Stilla och njutbart. Det är en träningssak, att vara både nära och helt närvarande. I alla fall har det varit det för mig, den konsten skulle jag vilja fullända. Om det ens är möjligt. Jo vissa har det bara, de är alltid helt närvarande, ger allt 100% och med glädje. Åtminstonde upplever jag vissa i min närhet så. Ett fåtal, men de finns. I alla fall upplever jag att de finns : )

Idag har lilla H och jag gjort 4 pärlplatte elefanter i olika färger och mönster. Med och utan sadel. Med och utan betar, med och utan rivsår på (ehm ). Fast det är inte helt sant det heller, jag har bara varit tillfällig pärlfinnerska, att finna svarta respektive ljusblå i den saliga färgskala av pärlor på brickan vi hällde ut dem på. Att sitta och pilla med pärlorna fick mig inte bara att vara nära utan även helt närvarande. Pärlpill är terapi. Man blir fullkomligt lugn och ser bara mönster och färger. Man kan bara sätta på en i taget, ingen idé att försöka leka supereffektiv. All jobbstress bara rann rätt ur mig och ner i den kaosiga färgskalan där den såsmåningom smälte under strykjärnet till en svart elefant med grön sadel på : )

fredag, mars 09, 2007

Fredags sug

Hemkomen från italienskan; oggi io ho letto la forma passato prossimo. Konstigt nog kan jag imperfekt bättre än presens, så kan det gå när man lär sig ett språk genom att lyssna i ett år före man studerar : O (utan att garantera att meningen ovan är korrekt...)

Solen lyser, inte ett moln. Bergen är stolta och visar på vit fin snö på topparna. Magnolian blommar, lila och magnolia är så vackert! Jag vill inhandla utemöbler och sippa på vittvin och äta kronärtskockor i vår miniträdgård, blicka ut över Lago maggiore denna varma dag. De där utesofforna som ser ut som mörkbast och som en innesoffa ute *drömmer* Tempmätaren står på 19 grader! Det luktar blommor överallt, andas in djupt, nyser men njuter. Dofter får mig alltid att nysa, lustigt.

Jag vill även handla de där jeansen och den där skjortan från shopaholic. Mycket man vill, eller hur : ) Viljan och hoppet står mig väldigt nära, mina buddies *S*

torsdag, mars 08, 2007

Fru effektiv på besök...

Idag har jag ringt och ringt och ringt och ja ni förstår fortsättningen. Fått massor med jobb gjort och det har varit bra "matcher"med, känns super. Sen hämtade jag barnen på skolan, fick med mig Caroline, lilla H:s fina kompis. Har lagat god pasta till oss, städat/plockat som en dåre, tagit tag i tvätten, vikt, laddat om maskinen, vikt. Barnen har städat sina rum utan minsta protest, vi har borstat tänder, badat, klippt naglar och lagt fram kläder. Nu sitter jag och pluggar italienska. Imorgon bitti ska jag presentera min läxa. Snart kommer maken hem. Idag har fru effektiv varit på besök. Jag gillar henne : )

Vår, skidor och påskliljor

Måste kommentera lilla H:s morgonumör. Wow räcker som kommentar.
Våra barn är så "fina" att jag vill äta upp dem. Lille O måste vara världens lenaste 5 åring, dessutom är han nysnaggad, han som alltid haft halvlångt hår har nu superkort. Det blev faktiskt jättefint, fast jag var skeptisk. Att ha en 5 åring och en 6 åring är superkul, alla dessa kloka och roliga tankar de delger.

I mars alternativt i april ska lilla H och lille O får spela fotboll med megakänt italienskt lag. Lilla H ramlade på ett bananskal kan man säga, och ska få stå på Sansiro en heldag och "jobba" med ett lag som börjar på I : ) Vi väntar lite spänt faktiskt på datum. Snacka om påverkade av italienska hausen av fotboll, vi har dragits in nu *S*

I helgen ska vi skida i Laax med familjen Gardner, sån lyx att bo så nära alptopparna! Laax är ett superställe, vi huserar där lördag natt med Gardners.

Påskliljor har jag köpt, eller jag och barnen köpte det igår och planterade (not ställde ner plastkrukor i lerkruka) utanför huset. Welcome spring! Welcome "hubbie" som kommer hem ikväll, du är saknad.

onsdag, mars 07, 2007

Lossning v/s låsning

Nej jag vet. Man kan inte säga att lossning är motsatsen till låsning. Men jag gör det : )

Italienska kursen jag går, den intensiva som är 3 timmar i veckan är super. Det är språk lossning på gång!

tisdag, mars 06, 2007

Utmanad

Jag har blivit utmanad av superriterskan Minna. Så här gör man tydligen: Varje spelare börjar med att skriva egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1.Hm, fastnar redan. 6, var det alltså, underliga saker... Tja, jag har jäkligt långa tår, så långa att min bästis pappa skrattade så tårarna rann när jag var typ 10 år och sa på grötig skånska att mina tår ser ut som fingrar!

2. Jag daskar och nyper folk jag känner och gillar i rumpen! (såg en gång lilla H daska sin fröken i rumpen *oops*)

3. Jag kan vrida tungan på högkant, är egendomligt nog?

4. Varje gång jag hör nyheternas vinjett ropar jag TRAFIK i slutet. Det passar liksom in på denna usla vinjett. Tom maken ropar TRAFIK, ja faktiskt sen flera år tillbaka...

5. Och nu då... Jag är en mästare på att skylla ifrån mig på barnen he he he, men det är ingen i vår familj som varken tror mig eller bryr sig. Hm...

6. Jag hävdar stenhårt och ofta på att vissa saker är allmänt kända och inte skulle behöva förklaras vidare.

Jag utmanar nu då Via Fabretti, Ina, Moderna, Sunflower, Sarachella, Nässelblom & Choklad

Hu

Vad mycket jobb jag har. Jag har inte slitit mig en sekund från datorn sen jag lämnade barnen, jetlagen sitter som en pappkasse på huvudet. Jag har betat av och betat av men inte kommit någonvart. Det känns som en feberdröm, man springer fort fort men står kvar, på något underligt vis.

Jag undrar hur de små barnen klarar dagen. Att väcka dem ur deras sömn var nästan omöjligt imorse... Lilla H får vila i eftermiddag, skolan är tuff nu tycker jag, de adderar och subtraherar upp till 35 just nu, rätt vasst för en 6 åring tycker jag. Eller, kanske inte. Jag känner att jag inte har några referensramar längre. Att läsa är ingen pärs verkar det som, men hon har det givetvis svårt med vissa ord som hon helt enkelt inte vet vad de betyder. Hon är glad så jag ska släppa oron. Hon fick superbetyg med ju och älskar sina lektioner. Så varför är jag hönsig?

Lille O kan ju sova på dagis, inte för att han brukar det direkt men idag lär han göra det. Han gick som i trans tills han fick frukost. Brun om näsan pussade han mig hejdå på sitt egna vis. Två kindpussar, en på pannan och en på nosen, sen kan jag gå *S*

Jobbar vidare, måste handla mat på vägen till skolan, saknar maken, vill zzzzova

Hemma

Nu känns det som om vi är hemma. Barnen kom tillbaka till skolan igår och deras leenden och välkomnadet de fick sa så mycket. Vi är hemma nu. De trivs så bra. De var så glada för att vara "hemma" med.

Jag bevittnade en mattelektion som lilla H hade och fick magknip, nästan. Där sitter de helt knäpptysta i sitt klassrum och har mattetest, på tid, mer eller mindre på tid iaf, man måste ju inte hinna klart. Men lilla H säger att det är enkel addition på testen och tycker de är kul. Där ser man...

Det har kommit två nya killar till lille O:s klass, som amen i kyrkan typ, eller vad skriver jag. Kära goda godheten måste ha hört hans önskan om fler killar!

lördag, mars 03, 2007

Have a MAGICAL day...

Hörde vi 198 gånger i onsdags på Magic Kingdom. Ok, bra namn Magic Kingdom, perfekt ställe att besöka om man har en liten prinsessa i familjen eller små småbarn ,alternativt ungar som är lite mer försiktiga av sig. Vi tyckte det var hysteriskt (alla dessa högtalare på max på en barnpark???) och har en "bladande" (rollerblades) liten lilla H. Tur at tJack Sparrow fanns där *S* Men vi hade en bra dag, but no magical day, hysterical but ok fun day. Sea World och Bush Gardens får bra högre betyg. Önskar vi skulle ha hunnit med Discovery Cove med, för att simma med delfiner.

Lilla H som kört rollerblades från dag ett (inbyggda hjul i gympa dojjor) är riktigt haj på det, men hon är en vild tjej och olyckan var givetvis framme. I högsta fart på väg till bussen ut ur Magic Kingdom körde hon i nedförsbacke, vi ropade men hon pinnade på och flög framåt,raklång med magen nedåt, hon flög och jag såg benbrotten hända sas, det sa krasch som på film. Hon skrek. Jag sprang och fick upp henne fort. Inte ett benbrott, nejdå, i fallet försökte hon rädda sina "flickor" som hon höll i handen och var nya, på så sätt böjde hon upp ansiktet och armarna, hon gled som på vatten och skrapade upp knän, höft och armbågar. Ok det gjorde nog jäkligt ont, men helt klart räddade hennes instikt att rädda "tjejerna" hon höll i handen hennes tände roch armleder.

Soliga sista dagar. Vi hade riktigt roligt i Orlando, vi har haft en minst sagt aktiv semester och gått flera timmar varje dag. Sista dagen låg vi vid poolen iaf halva dagen : )

Hemma, jetlagade, exilbarnen undrar om vi kan flytta till amerika. Riktiga små flyttfåglar, redan blodade tänder månne? Mamma/Mormor grät i New York när vi kramades hejdå, buhu, ibland vill jag flytta hem. Varför är jag född med äventyrsådra, vore enklare om jag inte varit det. Mamma berättade att jag "åt livet" som barn, kanske gör jag det fortfarande.

Ballebanbana betyder bergochdalbana i vår familj, våra barn får inte till det, trots sin "höga ålder" *S* Jag kan säga att det var magiskt att flyga över ett solklart New York, se frihetsgudinnan samt alla skyskrapor men att åka ballebanbana över New Yorks skyskrapor var överkurs för mig. Ovädret var inte kul, vi kastades till höger och vänster och luftgroparna tog andan ur mig ibland. Men barnen tjöt av glädje, och en flygvärdinna kom gåendes innan hon spände fast sig och log mot oss som satt allra längst bak i planet: här är det alltid värst i oväder. Hon strålade liksom våra barn. BALLABANBANA tjoho, lilla H strålade som solen själv. Lille O tog bort min skyddande arm. Här var det ju fest sa de. Och det är jag glad för, hade det inte varit för deras glädjesjut hade jag börjat grina av skräck. Samtidigt var det så surrealistiskt att åka ballebanbana över New York, rätt över frihetsgudinnan.... A magical ending of a magical vacation. Och landingen var den mjukaste jag någonsin varit med om. Nu längtar jag efter min alldeles egna mjuka kudde, gäsp, jetlag är inte att leka med.

Körbärsträden blommar, påskliljorna står som i parad helt utslagna, här är det vår. Imorgon åker maken till Sverige och möten tom torsdag. Vardagen är i kapp.