För snart 10 år sen klev jag in i den lilla runda träkyrkan mitt i stan. Äntligen, sa maken när vi möttes framme vid altaret.
10 år sedan. 1 augusti ska vi fira. Maken jag och Juno. Vi tror vi blir kvar i stan. Barnen hos sin efterlängtade mormor. Vad, säg oss, vad gör ett par på sin 10 åriga bröllopsdag i Stockholm en dag eller två.
Jag vill resa med dig till New York, utropade en av oss leendes, häromdagen. Men kära du, sa den andra äkta hälften. Juno är med oss. Sant så sant. Jag flyger med intyg hem efter vecka 28. SPA är som att somna för mig. Deckarkväll är mer min melodi, men det kanske enkom låter kul.
Att strosa vi två på Stockholms gator är inte fel det heller. Bara strosa. Vi två. Kanske förbi kyrkan, äta på restaurangen vid vattnet, där vi skålade och skrattade till 04.00 den 1:a augusti 1998.
måndag, juni 30, 2008
De norra förorterna
Vi lämnade de norra förorterna bakom oss. Planets nos vände uppåt. Det kändes som att hoppa högt. Pirr i magen och skratt. Nervositeten hann inte infinna sig. Allt hade gått väldigt fort. Där fanns aldrig någon väntan. Bara massor att lyckas göra först.
-Jag har fått ett guldjobbs erbjudande, drömjobb, sa jag till maken en eftermiddag.
-Jag har fått en utlandsplacering, sa maken senare samma kväll.
Vi log båda två, vägde besluten, men inte så noga som de flesta kanske hade gjort. Vi har gemensamt att vi söker det mest exotiska, att leva i nuet, att inte fastna i trista, för oss, rutiner. Tryggheten har vi internt och tillsammans. Jag hade gjort det förr. Blodad tand.
Befrielse. Att hoppa av karriärsnurran. Jag sa upp mig. Inget nytt kontrakt signades. Jag förvånades över att jag inte kände någon rädsla. Något i mig insåg snart att frihet att välja är det största.
Huset, casa Rosa. Slottet, som barnen senare kallade det. Det omfamnade oss. Där bodde godhet. Första året förstod vi ingenting. Det var tufft, det var spännande. Svett och tårar, glädje och ibland kändes det som en enda lång semester. Vi förstod snart, ett år är för kort tid att ta barn utomlands. Vi beslutade att det i alla fall skulle bli två.
Tre palmer prasslar tre år senare förvissande om natten, om att vi är i paradiset. Vi somnar 220 mil ifrån de bekanta norra förorterna, med tunna lakan om kropparna och vidöppna fönster. Titt som tätt råder numer bekant klockspel.
Lagom mjukt, som om någon satt och viftade med en stor solfjäder över min kropp, bjuder Lago Maggiore på fläkt om natten. Sätter jag mig upp kikar jag ut över ett nattligt ljusspel som speglar sig i vattnet. Jag sträcker ut min kropp och känner mig lycklig. Vi är två resp trespråkiga idag, åtminstonde förstår vi vuxna nästan fullt ut italienskan. Jag önskar att jag kunde sträcka ut mina känslor helt, liksom jag kan med mina lemmar. Att fullt ut känna att här, just här, vill vi bo tills barnen är större. Utan några som helst tvivel.
Jag hör den blomstertid nu kommer, men bara i mitt huvud. Jag undrar. Kommer våra barn någonsin höra den i sina. Eller kommer där höras melodier som Carissima Pinocchio när de tänker tillbaka på deras barndom och skolavslutningar.
-Jag har fått ett guldjobbs erbjudande, drömjobb, sa jag till maken en eftermiddag.
-Jag har fått en utlandsplacering, sa maken senare samma kväll.
Vi log båda två, vägde besluten, men inte så noga som de flesta kanske hade gjort. Vi har gemensamt att vi söker det mest exotiska, att leva i nuet, att inte fastna i trista, för oss, rutiner. Tryggheten har vi internt och tillsammans. Jag hade gjort det förr. Blodad tand.
Befrielse. Att hoppa av karriärsnurran. Jag sa upp mig. Inget nytt kontrakt signades. Jag förvånades över att jag inte kände någon rädsla. Något i mig insåg snart att frihet att välja är det största.
Huset, casa Rosa. Slottet, som barnen senare kallade det. Det omfamnade oss. Där bodde godhet. Första året förstod vi ingenting. Det var tufft, det var spännande. Svett och tårar, glädje och ibland kändes det som en enda lång semester. Vi förstod snart, ett år är för kort tid att ta barn utomlands. Vi beslutade att det i alla fall skulle bli två.
Tre palmer prasslar tre år senare förvissande om natten, om att vi är i paradiset. Vi somnar 220 mil ifrån de bekanta norra förorterna, med tunna lakan om kropparna och vidöppna fönster. Titt som tätt råder numer bekant klockspel.
Lagom mjukt, som om någon satt och viftade med en stor solfjäder över min kropp, bjuder Lago Maggiore på fläkt om natten. Sätter jag mig upp kikar jag ut över ett nattligt ljusspel som speglar sig i vattnet. Jag sträcker ut min kropp och känner mig lycklig. Vi är två resp trespråkiga idag, åtminstonde förstår vi vuxna nästan fullt ut italienskan. Jag önskar att jag kunde sträcka ut mina känslor helt, liksom jag kan med mina lemmar. Att fullt ut känna att här, just här, vill vi bo tills barnen är större. Utan några som helst tvivel.
Jag hör den blomstertid nu kommer, men bara i mitt huvud. Jag undrar. Kommer våra barn någonsin höra den i sina. Eller kommer där höras melodier som Carissima Pinocchio när de tänker tillbaka på deras barndom och skolavslutningar.
lördag, juni 28, 2008
Balsam för själen
Vi vaknade alla sent. Vi gjorde ingenting. Badade lite i poolen i trädgården, rensade lite i rabatterna. Lavendel sa jag till maken och tittade mot den nyligen rensade tomma rabatten.
Plötsligt sjöngs och spelades det gitarr ifrån grannen. Huset som hänger på berget snett nedanför oss. Barnen våra, som älskar musik, kikade över kanten. Lille O frågade snart om de fick komma ner.
Jag varken hann höra eller reagera. Barnen sprang in i vårt hus och snart såg jag lilla H med sin gitarr på ryggen springandes ned för stentrappan till senora Maria, som vi faktiskt inte känner. I släptåg hade hon lille O som bar på uckelele och en trumma, trumpinnen i munnen.
Jag kikade på gänget nedan. Där satt 6 vuxna människor och alla spelade gitarr och sjöng, hela bordet var översvämmat med noter. Jag såg lilla H skaka hand och sedermer introducera sin lillebror. Det ordnades med stolar till de två nyanlända musikanterna.
En liten stund senare hörde jag små barnstämmor sjunga, vuxna hänga på och jamma in med gitarrerna. 2 timmar höll de gladeligen på. Lilla H vågade sig på att sjunga acapella. Lite korta pauser med applåder åt olika håll, skratt och vätskeintag var det enda som bröt sången.
Jag och maken log och det var som varm balsam för själen at höra våra små musikanter få jamma med. Jag drog lugnt upp ogräs på ogräs i den 32 gradiga luften. Ibland la jag mig ner under parasollet, drack iskalla klunkar vatten eller så tog jag en kall dusch och njöt av nuet, lugnet och av glädjen så många finner i musiken.
Mamma jag sjunger som en ängel sa senora Maria. Lilla H, som oftast inte tycker hon är duktig på något, hade fått en gnutta ny självkänsla. Det syntes. Mod har hon i alla fall konstaterar vi, gång på gång.
Plötsligt sjöngs och spelades det gitarr ifrån grannen. Huset som hänger på berget snett nedanför oss. Barnen våra, som älskar musik, kikade över kanten. Lille O frågade snart om de fick komma ner.
Jag varken hann höra eller reagera. Barnen sprang in i vårt hus och snart såg jag lilla H med sin gitarr på ryggen springandes ned för stentrappan till senora Maria, som vi faktiskt inte känner. I släptåg hade hon lille O som bar på uckelele och en trumma, trumpinnen i munnen.
Jag kikade på gänget nedan. Där satt 6 vuxna människor och alla spelade gitarr och sjöng, hela bordet var översvämmat med noter. Jag såg lilla H skaka hand och sedermer introducera sin lillebror. Det ordnades med stolar till de två nyanlända musikanterna.
En liten stund senare hörde jag små barnstämmor sjunga, vuxna hänga på och jamma in med gitarrerna. 2 timmar höll de gladeligen på. Lilla H vågade sig på att sjunga acapella. Lite korta pauser med applåder åt olika håll, skratt och vätskeintag var det enda som bröt sången.
Jag och maken log och det var som varm balsam för själen at höra våra små musikanter få jamma med. Jag drog lugnt upp ogräs på ogräs i den 32 gradiga luften. Ibland la jag mig ner under parasollet, drack iskalla klunkar vatten eller så tog jag en kall dusch och njöt av nuet, lugnet och av glädjen så många finner i musiken.
Mamma jag sjunger som en ängel sa senora Maria. Lilla H, som oftast inte tycker hon är duktig på något, hade fått en gnutta ny självkänsla. Det syntes. Mod har hon i alla fall konstaterar vi, gång på gång.
torsdag, juni 26, 2008
Eko kläder
Maken köpte eko bomulls kläder i Göteborg. Exakt hur de får eko stämpeln vet vi inte. Jag själv har fått upp ögonen för ekologiska kläder. Jag vet att en gammal klasskompis till mig öppnat en lyxsajt med ekologiska kläder b.la. Jag måste läsa på. Men ändå tänker jag, den mest miljövänliga handlingen är väl den handlingen man avstår.
Madonna
Tjejer kan. Kommer ni ihåg sådana gamla slogans. De retade gallfeber på mig som barn. Jag fattade inte varför man sa sånt dumt om självklarheter. Rent av fördummande.
Jag är gravid i början av 6:e månaden, vår tredje lilla skatt. Mitt bolag är inne på sitt andra verksamhetsår. Det har gått över förväntan. Det är bara att tacka sin stjärna eller nåt så länge det varar. Att det går att kombinera med barn och mer ledighet än jag någonsin tidigare haft i mitt arbetsliv som anställd.
Idag vann jag ett nytt kontrakt, med start i augusti/september, som löper till januari. Fast jag är gravid i 6:e månaden och ska föda ett litet barn däremellan. Det är nya tider. Eller så har vi alla insett att tjejer kan. Att även gravida tjejer kan. Men gud det där kändes tom fånigt att skriva.
Det känns som om jag kan kliva på semestertåget nu. Fast jag just kommit in i säljartagen. Jag som är en producent, gillar att jobba i kulisserna på stora bolag, research, finna rätt frågor och bedöma svar och sen dra mig ur efter leverans. Men lilla Juno kanske är en säljare. Eller så har jag funnit en ny sida av mig själv jag faktiskt känner att jag någonstans omvärderar och gillar.
Jag är gravid i början av 6:e månaden, vår tredje lilla skatt. Mitt bolag är inne på sitt andra verksamhetsår. Det har gått över förväntan. Det är bara att tacka sin stjärna eller nåt så länge det varar. Att det går att kombinera med barn och mer ledighet än jag någonsin tidigare haft i mitt arbetsliv som anställd.
Idag vann jag ett nytt kontrakt, med start i augusti/september, som löper till januari. Fast jag är gravid i 6:e månaden och ska föda ett litet barn däremellan. Det är nya tider. Eller så har vi alla insett att tjejer kan. Att även gravida tjejer kan. Men gud det där kändes tom fånigt att skriva.
Det känns som om jag kan kliva på semestertåget nu. Fast jag just kommit in i säljartagen. Jag som är en producent, gillar att jobba i kulisserna på stora bolag, research, finna rätt frågor och bedöma svar och sen dra mig ur efter leverans. Men lilla Juno kanske är en säljare. Eller så har jag funnit en ny sida av mig själv jag faktiskt känner att jag någonstans omvärderar och gillar.
Värme
Jag vill bara säga att 32 grader i skuggan är varmt.
Barnen är på stranden.
Jag sitter vid datorn.
Jag kriverar och ger snart upp.
Barnen är på stranden.
Jag sitter vid datorn.
Jag kriverar och ger snart upp.
onsdag, juni 25, 2008
Uppäten
Jag äter upp allt, och mycket. Men samtidigt blir jag uppäten. Jag står stilla. Men säg, det är väl normalt det med? 2 kilo tyngre på 20 veckor. Jag kan inte vara den enda. Måste läsa på....
Juno sparkar nu, kring 23 varje kväll. Hallå, jag vill faktiskt sova då. Kanske motionerar Juno för mycket där i magen. Eller så äter Juno upp mig. Jag ser knappast mager ut, mer normal looking, men har svalt en basketboll.
Igår i Gbg köpte jag en klänning i favoritmärke, i finaste blå och töjbart 100 % bomull, i min vanliga storlek. Skärpet i midjan behövs inte alls. Går inte heller att knäppa runt Juno, så in i garderoben till framtida smalare dagar.
Jag tycker tajt är snyggt om gravvomagar, jag tycker potbellys är snygga. Jag vågar vägra gravidkläder en stund till. Jag toppar med chanels svarta nagelack på tårna och känner mig fånigt lycklig i min nya look ; ) (på fingernaglarna kör jag alltid aningens hudfärgat men mest ser det ut som genomskinligt, som ett måste, trist kanske, men naturligt enkelt iaf).
Juno badar redan, men behöver efter en nästan heldagsarbete svalkas av. Liksom sin mor. Det är 33 grader just nu. Barnen är på stranden och snart även jag och min inneboende.
Juno sparkar nu, kring 23 varje kväll. Hallå, jag vill faktiskt sova då. Kanske motionerar Juno för mycket där i magen. Eller så äter Juno upp mig. Jag ser knappast mager ut, mer normal looking, men har svalt en basketboll.
Igår i Gbg köpte jag en klänning i favoritmärke, i finaste blå och töjbart 100 % bomull, i min vanliga storlek. Skärpet i midjan behövs inte alls. Går inte heller att knäppa runt Juno, så in i garderoben till framtida smalare dagar.
Jag tycker tajt är snyggt om gravvomagar, jag tycker potbellys är snygga. Jag vågar vägra gravidkläder en stund till. Jag toppar med chanels svarta nagelack på tårna och känner mig fånigt lycklig i min nya look ; ) (på fingernaglarna kör jag alltid aningens hudfärgat men mest ser det ut som genomskinligt, som ett måste, trist kanske, men naturligt enkelt iaf).
Juno badar redan, men behöver efter en nästan heldagsarbete svalkas av. Liksom sin mor. Det är 33 grader just nu. Barnen är på stranden och snart även jag och min inneboende.
Rik på vardagskultur
Med öppna ögon ser jag skillnader. Kan skillnaderna. Likaså våra barn, upplever jag.
Jag säger vänligt men bestämt till ett barn på Universeum som beter sig uber illa. Både barn och föräldrar ser helt chockade ut. Vänder och går tyst (are) därifrån.
Jag suckar högt åt italienaren på flygplatsen som serverar oss pizza då han högljutt och otrevligt mässar om att min eurosedel eventuellt är falsk. Hur kan han veta, acceptera den, mässar han.
Jag vet att italienaren är på dåligt humör efter en lång stressig dag, alldeles för varm i den 32 gradiga luften. Att han bara vill mässa, få ur sig irritation, men ändå kommer att ge sig. Jag behöver bara vänta ut honom en liten stund. Leka gås.
Jag vet att de svenska föräldrarna till detta barn egentligen uppskattar att jag sa till så att barnet slutade, men att de drar sig långt ifrån oss för att inte skämmas. För många av oss svenskar skäms så lätt. Även för saker som inte de själva gjort, utan barnen. Barn är barn. Oavsett vilken kultur vi tillhör.
Hade det varit omvända situationer tror jag att de italienska föräldrarna sagt, där hör du, du beter dig illa, sluta upp nu. Tittat mig i ögonen, vänligt men trött.
Att den svenske super trötta servitören sagt något helt annat, kanske något snorkigt om att barnens stolar skulle stå rakt så han kan komma förbi. Eller bara bitit ihop.
Jag har tagit upp så mycket positivt om bägge kulturer, i alla fall känner jag och uppskattar så mycket positivt här och "hemma". Men dessa två incidenter inträffade samma dag med få timmars mellanrum och jag kan inte låta bli att känna att jag är rik på vardagskultur. Jag kan och förstår. Utan att dissa eller hissa. Bara förstå. Det känns skönt.
Jag säger vänligt men bestämt till ett barn på Universeum som beter sig uber illa. Både barn och föräldrar ser helt chockade ut. Vänder och går tyst (are) därifrån.
Jag suckar högt åt italienaren på flygplatsen som serverar oss pizza då han högljutt och otrevligt mässar om att min eurosedel eventuellt är falsk. Hur kan han veta, acceptera den, mässar han.
Jag vet att italienaren är på dåligt humör efter en lång stressig dag, alldeles för varm i den 32 gradiga luften. Att han bara vill mässa, få ur sig irritation, men ändå kommer att ge sig. Jag behöver bara vänta ut honom en liten stund. Leka gås.
Jag vet att de svenska föräldrarna till detta barn egentligen uppskattar att jag sa till så att barnet slutade, men att de drar sig långt ifrån oss för att inte skämmas. För många av oss svenskar skäms så lätt. Även för saker som inte de själva gjort, utan barnen. Barn är barn. Oavsett vilken kultur vi tillhör.
Hade det varit omvända situationer tror jag att de italienska föräldrarna sagt, där hör du, du beter dig illa, sluta upp nu. Tittat mig i ögonen, vänligt men trött.
Att den svenske super trötta servitören sagt något helt annat, kanske något snorkigt om att barnens stolar skulle stå rakt så han kan komma förbi. Eller bara bitit ihop.
Jag har tagit upp så mycket positivt om bägge kulturer, i alla fall känner jag och uppskattar så mycket positivt här och "hemma". Men dessa två incidenter inträffade samma dag med få timmars mellanrum och jag kan inte låta bli att känna att jag är rik på vardagskultur. Jag kan och förstår. Utan att dissa eller hissa. Bara förstå. Det känns skönt.
onsdag, juni 18, 2008
Otröstlig
Inte borde jag sluta veckan med att skriva den rubriken. Men lilla H har med hull och hår gått in för fotbollen. Hon hejar och skriker och dömer gula kort. Likväl som hon hoppar av glädje vid alla Sveriges mål.
När hon slog upp ögonen i morse sa hon: vi kan inte grilla hos Haugaards ikväll, det är fotboll! Vi såg givetvis på fotbollen där. Lilla H grät redan vid första målet. Vid det andra var hon otröstlig. Dio, mamma mia. Helt lost i fotbollen. Hon lugnade sig ett tag, men grät igen när hon sekunden efter matchens slut sa godnatt.
Vi är stolta föräldrar. Barnen kommer inte bara hem glada ifrån skolan. De har även lyckats lära sig en hel del. Kanonfina betyg. Mest stolt är jag inte över deras högsta betyg, utan att de faktiskt båda har 5:a (av 6) i italienska. Forza! :)
(Jag tror bara föräldrar som flyttat utomlands med sina barn, till ett land där ingen av den familjen talar språket, förstår den känslan fullt ut. Jag kommer aldrig glömma hur tufft det var i början och inte heller att våra barn bara får input av italienskan på skolan).
När hon slog upp ögonen i morse sa hon: vi kan inte grilla hos Haugaards ikväll, det är fotboll! Vi såg givetvis på fotbollen där. Lilla H grät redan vid första målet. Vid det andra var hon otröstlig. Dio, mamma mia. Helt lost i fotbollen. Hon lugnade sig ett tag, men grät igen när hon sekunden efter matchens slut sa godnatt.
Vi är stolta föräldrar. Barnen kommer inte bara hem glada ifrån skolan. De har även lyckats lära sig en hel del. Kanonfina betyg. Mest stolt är jag inte över deras högsta betyg, utan att de faktiskt båda har 5:a (av 6) i italienska. Forza! :)
(Jag tror bara föräldrar som flyttat utomlands med sina barn, till ett land där ingen av den familjen talar språket, förstår den känslan fullt ut. Jag kommer aldrig glömma hur tufft det var i början och inte heller att våra barn bara får input av italienskan på skolan).
So long tutti!
Nu ska maken och jag möta upp våra barn och vänner där de njuter vid deras pool. Senare tänds grillen. Inne hos oss är det svalt svalt, utan strumpor blir fötterna till istappar på stengolvet. Ute mäter det 32 grader. I skuggan.
Vi ska grilla, bada, prata och krama sommarkramar. Vi reser om varandra hela sommaren, våra danska vänner och vi. Vi ska se fotboll såklart!
Imorgon hoppar vi på flyg till Götet. Inte vår hemstad men halva släkten bor där, på makens sida. Han är förlåten ;)
Ha en skön midsommar alla!
Vi ska grilla, bada, prata och krama sommarkramar. Vi reser om varandra hela sommaren, våra danska vänner och vi. Vi ska se fotboll såklart!
Imorgon hoppar vi på flyg till Götet. Inte vår hemstad men halva släkten bor där, på makens sida. Han är förlåten ;)
Ha en skön midsommar alla!
Jag ser det och jag ryser
Jag blandar in italienska och engelska i svenskan. Verb valen blir fel. Prepositioner likaså. Dyslexi, mina kära besökare, eller bara språksoppa?
Jag ska skärpa till mig. Försöka.
Jag ska skärpa till mig. Försöka.
Glädje och ilska i bröstkorgen
Igår firade vi min fina väninna. 39 år. Mamma Mia. Tiden rinner iväg. Men tanter är vi inte ; )
Den godaste thaimaten lagade Panita ifrån Bangkok. Typiskt min väninna, att be henne komma och laga mat. Och ja, hon är bortskämd, min väninna. Men är en person som har vett att uppskatta både det och de hon har runt om sig. Mycket. Först var jag fördomsfull, men jag har lärt mig att inte vara det åt flera håll. Och man vinner på det. På så många sätt. Fast jag kan inte låta bli att berätta för henne att de hon projektleder tar lika lång tid att organisera som att själv göra det hon projektleder dem för.
Jag föll för Panita. Hon försökte shasa bort mig ifrån köket. Men Panita och jag hade något, vi skrattade och jag räknade på thailändska när hon doppade torkade svampar i vatten. Jag älskar språk och vissa saker bara sitter. Min väninna stod helt chockad, jag gillar ju inte kök, alls. Även om jag lagar mat. Min väninna älskar att laga mat och har tjatat på mig att gå olika kurser med henne. Hon är en fantastisk kocka. Mamma mia svarar jag. Non mi interessa samt I dont have the time. Some people work. Då skrattar hon och säger att hon är avis. Sån är hon.
Min Columbianska härligt galna väninna skulle jag kunna skriva ett helt kapitel om. Hon sprider glädje och skratt. Man förstår inte alltid vad hon menar men vi skrattar mycket. Våra liv är väldigt skilda. Våra döttrar är bästa väninnor.
Panita och jag bestämde att jag ska gå min första matlagningskurs. I thailändsk matlagning. Och jag ser fram emot det. Jag älskar asisatisk mat och Panita umgås jag gärna en eftermiddag med. Plus, en människa (jag) kanske måste växa, även i köket....
Vi kör slut på barnen sa maken och jag när vi drog hemåt vid 22.30. Barnen somnade vid varsinn sida om mig i bilen. Men de är lyckliga svarade jag. Och idag går de sin sista skoldag. Lilla H skrev ett kort imorse till sin lärarinna, tack för allt du lärt mig. Jag började nästan tjura.
Igår kväll svor jag extremt vackert. Så vackert att jag nästan log. Och totalt förvånad över att jag kan svära så. Cykeltjuvar, beware, gravida kvinns kan bli galna av ilska. Jag tog honom på bar gärning. Och. Jag fick honom att be om ursäkt. Lille O:s cykel höll på att försvinna på vår lilla parkering, jag hörde något där jag stod i hallen. Tur att jag är rädd för mörker. Det resulterar nämligen extremt bra hörsel. Hade jag varit den tjuven, hade jag själv satt hjärtat i halsgropen när senoran flög ut genom ytterdörren svärandes som en borstbinda och ryckandes i cykeln och hans kläder. Maken, han skakar mest på huvudet. Galet gjort. Men alla tänker inte bra i stundens hetta.
Imorse vaknade vi med stort leende. Sol, sol sol och värme. Äntligen ska det vara slut på regnet!!! Det var 200 år sedan de hade så dålig försommar här. 200 år!
Den godaste thaimaten lagade Panita ifrån Bangkok. Typiskt min väninna, att be henne komma och laga mat. Och ja, hon är bortskämd, min väninna. Men är en person som har vett att uppskatta både det och de hon har runt om sig. Mycket. Först var jag fördomsfull, men jag har lärt mig att inte vara det åt flera håll. Och man vinner på det. På så många sätt. Fast jag kan inte låta bli att berätta för henne att de hon projektleder tar lika lång tid att organisera som att själv göra det hon projektleder dem för.
Jag föll för Panita. Hon försökte shasa bort mig ifrån köket. Men Panita och jag hade något, vi skrattade och jag räknade på thailändska när hon doppade torkade svampar i vatten. Jag älskar språk och vissa saker bara sitter. Min väninna stod helt chockad, jag gillar ju inte kök, alls. Även om jag lagar mat. Min väninna älskar att laga mat och har tjatat på mig att gå olika kurser med henne. Hon är en fantastisk kocka. Mamma mia svarar jag. Non mi interessa samt I dont have the time. Some people work. Då skrattar hon och säger att hon är avis. Sån är hon.
Min Columbianska härligt galna väninna skulle jag kunna skriva ett helt kapitel om. Hon sprider glädje och skratt. Man förstår inte alltid vad hon menar men vi skrattar mycket. Våra liv är väldigt skilda. Våra döttrar är bästa väninnor.
Panita och jag bestämde att jag ska gå min första matlagningskurs. I thailändsk matlagning. Och jag ser fram emot det. Jag älskar asisatisk mat och Panita umgås jag gärna en eftermiddag med. Plus, en människa (jag) kanske måste växa, även i köket....
Vi kör slut på barnen sa maken och jag när vi drog hemåt vid 22.30. Barnen somnade vid varsinn sida om mig i bilen. Men de är lyckliga svarade jag. Och idag går de sin sista skoldag. Lilla H skrev ett kort imorse till sin lärarinna, tack för allt du lärt mig. Jag började nästan tjura.
Igår kväll svor jag extremt vackert. Så vackert att jag nästan log. Och totalt förvånad över att jag kan svära så. Cykeltjuvar, beware, gravida kvinns kan bli galna av ilska. Jag tog honom på bar gärning. Och. Jag fick honom att be om ursäkt. Lille O:s cykel höll på att försvinna på vår lilla parkering, jag hörde något där jag stod i hallen. Tur att jag är rädd för mörker. Det resulterar nämligen extremt bra hörsel. Hade jag varit den tjuven, hade jag själv satt hjärtat i halsgropen när senoran flög ut genom ytterdörren svärandes som en borstbinda och ryckandes i cykeln och hans kläder. Maken, han skakar mest på huvudet. Galet gjort. Men alla tänker inte bra i stundens hetta.
Imorse vaknade vi med stort leende. Sol, sol sol och värme. Äntligen ska det vara slut på regnet!!! Det var 200 år sedan de hade så dålig försommar här. 200 år!
tisdag, juni 17, 2008
Rädslor
Vad är du rädd för mamma?
Mörker tycker jag fortfarande inte om vännen. Men jag har vant mig. Jag är ju ändå 35 nu.
Vad är du rädd för då?
...ordet tant. Fy fan tänker jag, tant, kalla mig vad som helst men måtte inte någon se på mig och tänka tant.
Vilken rädsla. Måste nog ringa i-landsproblemupplysningsjouren. För att få prespektiv på rädslor.
Lille O fick svaret höjder. Men ärligen, jag vägrar vara sur och präkt tant så länge jag bara orkar. Tanter suger. Kärringar och damer rockar.
Mörker tycker jag fortfarande inte om vännen. Men jag har vant mig. Jag är ju ändå 35 nu.
Vad är du rädd för då?
...ordet tant. Fy fan tänker jag, tant, kalla mig vad som helst men måtte inte någon se på mig och tänka tant.
Vilken rädsla. Måste nog ringa i-landsproblemupplysningsjouren. För att få prespektiv på rädslor.
Lille O fick svaret höjder. Men ärligen, jag vägrar vara sur och präkt tant så länge jag bara orkar. Tanter suger. Kärringar och damer rockar.
måndag, juni 16, 2008
Fniss och lycka
Tangokursen var extremt kul. Ett skådespel av romantik. Jag spelade bra tyckte jag själv, när tangoläraren svischade iväg med mig som demomaterial. Maken och jag ömsom fnissade hysteriskt. Ömsom klarade hålla blick och steg i schack. Vi börjar på kurs i september sa maken. Sen kom vi på att jag har en bula på magen.
Vi hade barnvakt med tangodansande vänners barn. Inte av, utan alla tillsammans. De andra barnen bråkar med varandra. Syskon emellan. Våra tar hand om varandra. Hur kommmer det sig diskuterade vi över thaimaten med vännerna. Ena mamman förtvivlad. En riktigt bra mamma vill jag tillägga. Barnvakterna bekräftade hennes oro. Deras barn slogs. De andra såg till varandra. Lilla H speciellt. Hon tar nästan för väl hand om. Men lille O ger tillbaka. Kärlek alltså.
Imorse sa jag till O. Du knuffas så vännen på natten. Till svar fick jag: mamma jag älskar att vara nära, det är kärlek förstår du. Tangoläraren sa samma sak. Tango är passion för dans, kärlek till musik. Men man måste vara nära, för att känna.
Vi hade barnvakt med tangodansande vänners barn. Inte av, utan alla tillsammans. De andra barnen bråkar med varandra. Syskon emellan. Våra tar hand om varandra. Hur kommmer det sig diskuterade vi över thaimaten med vännerna. Ena mamman förtvivlad. En riktigt bra mamma vill jag tillägga. Barnvakterna bekräftade hennes oro. Deras barn slogs. De andra såg till varandra. Lilla H speciellt. Hon tar nästan för väl hand om. Men lille O ger tillbaka. Kärlek alltså.
Imorse sa jag till O. Du knuffas så vännen på natten. Till svar fick jag: mamma jag älskar att vara nära, det är kärlek förstår du. Tangoläraren sa samma sak. Tango är passion för dans, kärlek till musik. Men man måste vara nära, för att känna.
söndag, juni 15, 2008
Det är härligt
Att sätta punkt för ett lyckat barnkalas. 15 barn och även vi vuxna skrattade, precis som man ska på kalas.
Slutet av dagen var tråkig, sa lilla H, dagens kalasbarn. Och vi hade faktiskt kul, men tävlingsinstinkten är stark hos henne. Sverige förlorade i sista sekunden. Vi tog ner våra svenska vajjande flaggor, där vi stod i mitten av piazza grande, framför storbilds TVn i solen. Jag stod bredvid Nuria ifrån Barcelona. Vi var goda vänner vid 1-1, men jag bjöd på en bra match kram vid 2-1. Lilla H, bjöd på tummen ner och en liten smilj flirt.
Nu är det söndagmorgon. Barnen åker rullskridskor i vårt garage. Regnet öser ner. Sommaren kommer starkt på onsdag, sägs det. Men 30+ igen. Men då, drar vi till kalla Göteborg.
I eftermiddag ska jag ta med mig maken och Juno på en tangokurs. Ja ni läste rätt. Tangokurs. Som avslutas med thaimat. Gemensamt måste vara att t:et.
Slutet av dagen var tråkig, sa lilla H, dagens kalasbarn. Och vi hade faktiskt kul, men tävlingsinstinkten är stark hos henne. Sverige förlorade i sista sekunden. Vi tog ner våra svenska vajjande flaggor, där vi stod i mitten av piazza grande, framför storbilds TVn i solen. Jag stod bredvid Nuria ifrån Barcelona. Vi var goda vänner vid 1-1, men jag bjöd på en bra match kram vid 2-1. Lilla H, bjöd på tummen ner och en liten smilj flirt.
Nu är det söndagmorgon. Barnen åker rullskridskor i vårt garage. Regnet öser ner. Sommaren kommer starkt på onsdag, sägs det. Men 30+ igen. Men då, drar vi till kalla Göteborg.
I eftermiddag ska jag ta med mig maken och Juno på en tangokurs. Ja ni läste rätt. Tangokurs. Som avslutas med thaimat. Gemensamt måste vara att t:et.
fredag, juni 13, 2008
Min dotter är så italiensk
Vi tittar på fotbollen, och hejjar idag på Italien, jag menar Schweiz har ju åkt ut!
De gör mål, italienarna. Men målet gäller inte. En italienare får en varning, för krokben. Lilla H skriker. Precis som spelarna själva gestikulerar hon vilt och ropar om och om igen, domaren har fel!!!!
Klockan är snart 19, det är 29 grader ute och grillen står och värmer. Mys och underbara kväll!
Update: ok vi skrek alla Forza Italia tillslut. Men lille O visade på sin starkaste italienska sida nyss. Maten. Tallriksmodellen a la svensk way är "skit". Där ska vara pasta enkom representerad först. Korv sen. Äckligt att blanda, säger han... Sen när smågodiset kommer fram, som maken transporterat ifrån Sverige, utbrister han besviket: jag ser inte en prick av choklad! (japp han talar italiensk svenska...)
De gör mål, italienarna. Men målet gäller inte. En italienare får en varning, för krokben. Lilla H skriker. Precis som spelarna själva gestikulerar hon vilt och ropar om och om igen, domaren har fel!!!!
Klockan är snart 19, det är 29 grader ute och grillen står och värmer. Mys och underbara kväll!
Update: ok vi skrek alla Forza Italia tillslut. Men lille O visade på sin starkaste italienska sida nyss. Maten. Tallriksmodellen a la svensk way är "skit". Där ska vara pasta enkom representerad först. Korv sen. Äckligt att blanda, säger han... Sen när smågodiset kommer fram, som maken transporterat ifrån Sverige, utbrister han besviket: jag ser inte en prick av choklad! (japp han talar italiensk svenska...)
Mentalitet
Jag njuter av mentaliteten kring barnen. Alla känner ju till italienarnas barnkärlek. Så. Utifall att föräldrar får för sig att dra på semester före terminen är helt slut garderar man att barnen inte ska missa något. Man kör skolavslutning på torsdagen veckan före. Så att så gott som alla barn kan få vara med och visa upp sina klassers konstutställningar, sjunga för sina föräldrar, ta en aperitivo med oss alla. Japp, aperitivo. Skolgården förvandlas till delikatess heaven. Även italiensk glass serveras till barn och gravida (ehm). En salig högljudd kakafoni av barn och vuxen röster. Middagen blev serverad 20.00 igår. Vi var på skol aperitivo!
A check day
Städning av hela jäkla huset - check! (och jag ansvarar "bara" för plockning, det tog till 12 iaf)
Ofrivillig måste känsla av att sortera strumpor och bygga framtida strumpsorteringssystem -check!
Röja klart i trädgården - ehm, tonight.
Sortera in allas kläder och konstatera att vi har för många - check !
Strykhög eliminerad - check !
Kärleksmums - check !
Pinjatan - på tork så halvcheck
Planera 5 kampen - check !
Ringa måste jobbsamtal - check !
Handla tårtor, överraskning till pinjatan - med H efter skolan...
Distrubrera gårdagens bilder av skolavslutning till intresserade föräldrar - check !
Ringa skolmyndigheten om svenska som homeschooling inför hösterminen till barnen - check !
UBS Bank hämta gratis biljetter till matchen på piazzan (tjoho hur kom det sig?) -check !
Ladda karmerans batterier - check !
Imorgon är det barnkalas, 16 8 åringar invaderar. Och de pratar alla italienska. Mamma Mia, diò, help ytismorsan!
Ofrivillig måste känsla av att sortera strumpor och bygga framtida strumpsorteringssystem -check!
Röja klart i trädgården - ehm, tonight.
Sortera in allas kläder och konstatera att vi har för många - check !
Strykhög eliminerad - check !
Kärleksmums - check !
Pinjatan - på tork så halvcheck
Planera 5 kampen - check !
Ringa måste jobbsamtal - check !
Handla tårtor, överraskning till pinjatan - med H efter skolan...
Distrubrera gårdagens bilder av skolavslutning till intresserade föräldrar - check !
Ringa skolmyndigheten om svenska som homeschooling inför hösterminen till barnen - check !
UBS Bank hämta gratis biljetter till matchen på piazzan (tjoho hur kom det sig?) -check !
Ladda karmerans batterier - check !
Imorgon är det barnkalas, 16 8 åringar invaderar. Och de pratar alla italienska. Mamma Mia, diò, help ytismorsan!
torsdag, juni 12, 2008
Ingen vill väl stämma mig sen?
Jag tänkte lägga upp veckans bilder. Mycket har ju handlat om fotboll. Här snor lille O bollen av en annan svensk. På villa Sassa. Där de stora killarna inom fotboll bor. Men....får man lägga upp bilder som man vill, på kändisar? Ni ser vad de hejjar där bakom på smågrabbarna väl? Det trodde iaf killarna själva. Tänk om detta hade varit Zlatan som snodde bollen ifrån x, då hade jag kunnat sälja bilden :O Slutligen, så slående eller hur, vilka av dessa barn som är hel respektive halvsvenska.
Tillägg: lille O älskar att klä upp sig på fest, som syns bland grabbsen. Synd bara att hans silverfotbollspjuck inte syns :)
Qualcuno?
Sai quando che un courso dítaliano sull internet?
Io vorrei imparare di scrivere in italiano, anche di parlare bene, pero, adesso per i miei bambini, é importante que i biglietti per la scuola e scritto corretamente. Mamma mia. I stand no chance...
Non ridere, il min italiano veramente non è bene.
Far from, men de flesta förstår io spero?
Me dica per favore, che una regola per doppio consonante?
Io vorrei imparare di scrivere in italiano, anche di parlare bene, pero, adesso per i miei bambini, é importante que i biglietti per la scuola e scritto corretamente. Mamma mia. I stand no chance...
Non ridere, il min italiano veramente non è bene.
Far from, men de flesta förstår io spero?
Me dica per favore, che una regola per doppio consonante?
It is a sound, not a light
Men det visste jag ju. Ändå frågade jag om det blev ljust där inne när ultraLJUDET gjordes. Just nu undrar jag om jag lämnat min hjärna någonstans. Vore rätt befriande att återfå den.
Som sina syskon är denna baby en snittunge. Alla värden perfekta, växt som mediankurvan visar att en snittbaby växer. Liksom sin storasyster lekte Juno med navelsträngen. Inte så vanligt att se sa vår läkare. Drog, snurrade runt den, om och om igen. Tecken på att ögonen är öppna? Glömde fråga. Aktiv liten. Svår att mäta. Igen, långt ultraljud. Kul för pappa och mamma beskådare. Tänk om man visste vad Juno känner när det är ul.
Inte ens BM sa att hon kunde se om det var en pojke eller en flicka. Surprise även för henne då.
MammaMu har gått upp 2 kilo totalt. Ja ja, det kommer. Jag äter i allafall flera mellanmål just nu. Rätt hungrig alltså. Men fortfarande främst på frukt. Och rågbröd. Suschi. Kycklingwraps. Ok, listan kan göras lång...
Som sina syskon är denna baby en snittunge. Alla värden perfekta, växt som mediankurvan visar att en snittbaby växer. Liksom sin storasyster lekte Juno med navelsträngen. Inte så vanligt att se sa vår läkare. Drog, snurrade runt den, om och om igen. Tecken på att ögonen är öppna? Glömde fråga. Aktiv liten. Svår att mäta. Igen, långt ultraljud. Kul för pappa och mamma beskådare. Tänk om man visste vad Juno känner när det är ul.
Inte ens BM sa att hon kunde se om det var en pojke eller en flicka. Surprise även för henne då.
MammaMu har gått upp 2 kilo totalt. Ja ja, det kommer. Jag äter i allafall flera mellanmål just nu. Rätt hungrig alltså. Men fortfarande främst på frukt. Och rågbröd. Suschi. Kycklingwraps. Ok, listan kan göras lång...
onsdag, juni 11, 2008
Något kul händer alltid trots allt...
Bara man "tittar" noga.
Ingen, notera ingen som spelade igår var med på träningsmatchen som utlovats, där var bara fullsatt fullkomligt förväntansfull publik. Svenskar italienare och schweizare.
Där sågs blågula tröjor överallt, press överallt, check av väskor, poliskoll (lokalpolisen ringde på min mobil och dissade min "på buss" parkering, bad mig flytta tills jag sa att jag är svensk och gravid och massa barn i släptåg, bara vänliga barnkära italienare förstår denna problematik ).Det fotades, intervjudes och spelades in. Först blev vi fotade på arenan, av svensk tidning. Dont know who. Men ingen spelare. De låg vid poolen på hotellet sas det.
När vi fått höra att de spelare vi var där för att se inte skulle komma, bestämde vi oss för att dra. Det är 30 grader och ingen vind. Inte optimalt att sitta på en läktare och titta på killar man inte ens vet vilka de är som gör hoppsa steg med sin tränare...
När vi gick ut blev vi stoppade av Aftonbladet. Intervjuade. Barnen fotades. Något kul hände ändå. Jag skickade Aftonbladet vidare till våra läktargrannar. En störtskön familj som reser efter landslaget ifrån Halmstad. Ena dagen Salzburg, nästa Lugano, tredje Innsbruck. Fantastiskt att sådana eldsjälar finns. Såg att de skrev om familjen sen med, här.
Jo Zlatan var där, men enkom på presskonferensen, inte synlig för oss vanliga.....
Ingen, notera ingen som spelade igår var med på träningsmatchen som utlovats, där var bara fullsatt fullkomligt förväntansfull publik. Svenskar italienare och schweizare.
Där sågs blågula tröjor överallt, press överallt, check av väskor, poliskoll (lokalpolisen ringde på min mobil och dissade min "på buss" parkering, bad mig flytta tills jag sa att jag är svensk och gravid och massa barn i släptåg, bara vänliga barnkära italienare förstår denna problematik ).Det fotades, intervjudes och spelades in. Först blev vi fotade på arenan, av svensk tidning. Dont know who. Men ingen spelare. De låg vid poolen på hotellet sas det.
När vi fått höra att de spelare vi var där för att se inte skulle komma, bestämde vi oss för att dra. Det är 30 grader och ingen vind. Inte optimalt att sitta på en läktare och titta på killar man inte ens vet vilka de är som gör hoppsa steg med sin tränare...
När vi gick ut blev vi stoppade av Aftonbladet. Intervjuade. Barnen fotades. Något kul hände ändå. Jag skickade Aftonbladet vidare till våra läktargrannar. En störtskön familj som reser efter landslaget ifrån Halmstad. Ena dagen Salzburg, nästa Lugano, tredje Innsbruck. Fantastiskt att sådana eldsjälar finns. Såg att de skrev om familjen sen med, här.
Jo Zlatan var där, men enkom på presskonferensen, inte synlig för oss vanliga.....
Love and school
Lilla H fann ett kärleksbrev ifrån Fabian i hennes bänk. Hon sken. Men hon älskar honom inte. Hon gjorde det. Hans kärlek består. Han skriver de vackraste italienska små kärleksorden. Maken skulle få spader. Nej det skulla han faktiskt inte. Men lite nervös är han, hur det ska bli senare år. Hon är ju hans piratessa.
Lilla H kom hem igår med alla uppgifter och prov de gjort i tvåan. Hon har ottimo på nästan allt. Diktamen där hon inte har ottimo, har hon istället massor av errore. Hon är vilsen. Jätteduktig på matte och logik samt att läsa och förståelse. Men stavningen. Anar vi släktens ordblindhet? Men samtidigt ser jag undrande på hennes små prov. En diktamen har 0 fel. De är på ca en A4sida. Många ord att stava rätt på. Nästa har 15 fel. Alldeles för många har fröken skrivit. Nästa 4 fel. Nästa 11. Ikväll ska jag känna henne på pulsen om det är något som stör henne, eller inte.
Studerade felen. Skriver lilla H e istället för é är det ett fel. Har man inte tillräckligt mellanrum mellan orden samt glömt en stor bokstav = fel. Men, de flesta felen är med dubbla konsonanter. Jesus. Hur bra ska en liten 7 åring stava... Det är för c och g samt dubbla konsonanter hon går till extra lärare i italienska denna termin. Lille O:s böcker har vi inte fått hem än. Han den lilla skrytungen ;) säger att han är super på allt. Han har lätt för sig men tänk vad olika de är. Lilla H är en supertjej (notera, det är hennes mamma som skriver :)men framhåller aldrig något. Verkar inte ha värderinar på bra och dåligt hos andra, bara hos sig själv. Får lille O frågan om hur det går i något: jättebra, jag är super på det mesta mamma... Jag äter upp hans självförtroende, njuter av det. Faktiskt. Må det spira.
Lilla H kom hem igår med alla uppgifter och prov de gjort i tvåan. Hon har ottimo på nästan allt. Diktamen där hon inte har ottimo, har hon istället massor av errore. Hon är vilsen. Jätteduktig på matte och logik samt att läsa och förståelse. Men stavningen. Anar vi släktens ordblindhet? Men samtidigt ser jag undrande på hennes små prov. En diktamen har 0 fel. De är på ca en A4sida. Många ord att stava rätt på. Nästa har 15 fel. Alldeles för många har fröken skrivit. Nästa 4 fel. Nästa 11. Ikväll ska jag känna henne på pulsen om det är något som stör henne, eller inte.
Studerade felen. Skriver lilla H e istället för é är det ett fel. Har man inte tillräckligt mellanrum mellan orden samt glömt en stor bokstav = fel. Men, de flesta felen är med dubbla konsonanter. Jesus. Hur bra ska en liten 7 åring stava... Det är för c och g samt dubbla konsonanter hon går till extra lärare i italienska denna termin. Lille O:s böcker har vi inte fått hem än. Han den lilla skrytungen ;) säger att han är super på allt. Han har lätt för sig men tänk vad olika de är. Lilla H är en supertjej (notera, det är hennes mamma som skriver :)men framhåller aldrig något. Verkar inte ha värderinar på bra och dåligt hos andra, bara hos sig själv. Får lille O frågan om hur det går i något: jättebra, jag är super på det mesta mamma... Jag äter upp hans självförtroende, njuter av det. Faktiskt. Må det spira.
Min blogg
Är det ju, och vi har fotbollsfeber. Så sluta läs nu om ni inte vill läsa om mamma Svedese som satt på läktaren framför storbildsTV:n med sina små gulblåa barn med målade flaggor i ansikte och på små händer. När vi 20.45 klev rakt in i arrangemanget och knödde ner oss på läktaren. En tid då barnen faktiskt vanligtvis sover. Hur vi blev bjudna på glass och jordgubbsdessert och massor av dricka. Av UBS bank faktiskt. Vi är ju svenskar trots allt. Hur det går ihop vette gudarna. Men så blev det. Vi var en handfull svenskar på piazzan, den var heller inte full som när Schweiz spelar men alla närvarande verkade heja på Sverige. Alla skrek när grekerna sparkade fula tjuvnyp på våra kära landsmän. Zlatan får man inte sparka på, han är ju italiensk enligt italienarna.
Jag fick faktiskt ge mig in i en mycket angelägen hektisk diskussion om Zlatan. Italienarna närvarande menade på att han inte ens pratar svenska. HA! Jag och barnen fick dem tysta på den punkten. De såg konstigt på mig när jag sa att han växt upp i Sverige med, kanske inte alla hans barnår men så gott som. Det sa jag utan att helt veta om Zlatans uppväxt. Men ändå. Igår var han svensk. Basta! (och ni ser de vilda italienska gesterna både på mamma Svedese och mina kära nuvarande landsmän väl! ) Sen skålade jag i aqua frizzante med dem.
Barnen gick ropandes 23.00 själva till bilen, pigga i benen eller iaf i huvudet av fotbollsruset, vinstruset. Som om det var de själva som vunnit skuttade de glatt i säng 23.00 och upp imorse 07.15. Ja ja, de överlever. Det är halvdag i dag som alla onsdagar.
11.45 hämtar jag upp dem och kör rakt till svenskarnas träningsmatch. Som en trist kommentator funderar jag över: vem kommer ut först på plan, Zlatan eller kanske Elmander. Ha ha. Nej det funderar jag inte över. Men jag Cecilia från Como, Anneli och flera andra svenskar med en stor hejaklack full med hel och halvsvenska ungar ska bänka oss och jag ska tyst kommentera.
Dagens kommentator kommer skilja sig ifrån övriga pressen: -Ljungberg kom in som trea, hans ögon lös, han log med hela ansiktet och vinkade glatt till sina supportrar! Speciellt mot den där ena, hon med magen, hon som jagade honom häromdagen med sin son som täckmantel. (måste jag skriva ironi här?)
Fö ska jag fota Mellbergs ögon åt Jessika. I have my best camera, med den längsta linsen. Måtte uppdraget lyckas.
Jag fick faktiskt ge mig in i en mycket angelägen hektisk diskussion om Zlatan. Italienarna närvarande menade på att han inte ens pratar svenska. HA! Jag och barnen fick dem tysta på den punkten. De såg konstigt på mig när jag sa att han växt upp i Sverige med, kanske inte alla hans barnår men så gott som. Det sa jag utan att helt veta om Zlatans uppväxt. Men ändå. Igår var han svensk. Basta! (och ni ser de vilda italienska gesterna både på mamma Svedese och mina kära nuvarande landsmän väl! ) Sen skålade jag i aqua frizzante med dem.
Barnen gick ropandes 23.00 själva till bilen, pigga i benen eller iaf i huvudet av fotbollsruset, vinstruset. Som om det var de själva som vunnit skuttade de glatt i säng 23.00 och upp imorse 07.15. Ja ja, de överlever. Det är halvdag i dag som alla onsdagar.
11.45 hämtar jag upp dem och kör rakt till svenskarnas träningsmatch. Som en trist kommentator funderar jag över: vem kommer ut först på plan, Zlatan eller kanske Elmander. Ha ha. Nej det funderar jag inte över. Men jag Cecilia från Como, Anneli och flera andra svenskar med en stor hejaklack full med hel och halvsvenska ungar ska bänka oss och jag ska tyst kommentera.
Dagens kommentator kommer skilja sig ifrån övriga pressen: -Ljungberg kom in som trea, hans ögon lös, han log med hela ansiktet och vinkade glatt till sina supportrar! Speciellt mot den där ena, hon med magen, hon som jagade honom häromdagen med sin son som täckmantel. (måste jag skriva ironi här?)
Fö ska jag fota Mellbergs ögon åt Jessika. I have my best camera, med den längsta linsen. Måtte uppdraget lyckas.
tisdag, juni 10, 2008
Jäkla tjat
På torsdag ska jag på stora ultraljudet, jösses redan i vecka 18. Första graviditeten kändes det som man fick vänta minst ett år tills det var vecka 18.
Här, får man veta vilket kön det är på detta UL. Det vill säga, de säger det bara. Här vill alla tydligen veta. Eller så är det bara kotym. I Sverige får man fråga försiktigt, det är väl nästan en "ful" fråga?
Barnen tjatar, de vill veta! Alla frågar dem, femina o maschio i mammas mage?
Lilla H vill ha en lillebror, lille O en lillasyster. Intressant.
Jag vill inte veta. Sorry kids. Så i min journal står det med röda bokstäver - DO NOT TELL THE SEX TO THE PATIENT. På tre olika språk. I fall att. Italienska, tyska och vad jag kan läsa, på engelska.
Tänker med hormonerna nu, är det inte lite lustigt, min storebror har två söner, jag i mitten en av varje och min lillebror har två döttrar. Mina två är äldst, sen kommer lillebrors etta, sen storebrors båda och minst just nu är lillebrors tvåa. Nu blir det ojämvikt bland kussarna, sett till kön that is och vår trea blir yngst. Lucky seven. Först kom flicka, sen pojke, sen flicka, sen pojke, sen pojke, sen flicka och nu blev det svårt att räkna ut framtida ordningen för mig. Flicka flicka? Gud vilket svammel..... Jag som inte vill veta vill iaf svammla.
Här, får man veta vilket kön det är på detta UL. Det vill säga, de säger det bara. Här vill alla tydligen veta. Eller så är det bara kotym. I Sverige får man fråga försiktigt, det är väl nästan en "ful" fråga?
Barnen tjatar, de vill veta! Alla frågar dem, femina o maschio i mammas mage?
Lilla H vill ha en lillebror, lille O en lillasyster. Intressant.
Jag vill inte veta. Sorry kids. Så i min journal står det med röda bokstäver - DO NOT TELL THE SEX TO THE PATIENT. På tre olika språk. I fall att. Italienska, tyska och vad jag kan läsa, på engelska.
Tänker med hormonerna nu, är det inte lite lustigt, min storebror har två söner, jag i mitten en av varje och min lillebror har två döttrar. Mina två är äldst, sen kommer lillebrors etta, sen storebrors båda och minst just nu är lillebrors tvåa. Nu blir det ojämvikt bland kussarna, sett till kön that is och vår trea blir yngst. Lucky seven. Först kom flicka, sen pojke, sen flicka, sen pojke, sen pojke, sen flicka och nu blev det svårt att räkna ut framtida ordningen för mig. Flicka flicka? Gud vilket svammel..... Jag som inte vill veta vill iaf svammla.
Ur barnamun
Det är nyttigt att få höra barns tankar, extremt nyttigt.
Morbror till lilla H: kan du tänka dig att bo i Sverige igen lilla H?
Lilla H: Javisst! Åh så kul, då får jag träffa mina kusiner varje dag!! Men...det skulle bli så väldigt jobbigt att flyga till skolan varje dag bara...... Så nej.
Sen sprang hon iväg och lekte med sin lilla kusin.
Imorse berättade lilla H roliga historier, på svenska för mig, sen samma historia på italienska till lille O. Men vännen sa jag, nog förstår din bror svenska med. Ja just det ja, det gör han ju. Så skrattade hon gott. Både åt skämtet och åt sig själv.
Morbror till lilla H: kan du tänka dig att bo i Sverige igen lilla H?
Lilla H: Javisst! Åh så kul, då får jag träffa mina kusiner varje dag!! Men...det skulle bli så väldigt jobbigt att flyga till skolan varje dag bara...... Så nej.
Sen sprang hon iväg och lekte med sin lilla kusin.
Imorse berättade lilla H roliga historier, på svenska för mig, sen samma historia på italienska till lille O. Men vännen sa jag, nog förstår din bror svenska med. Ja just det ja, det gör han ju. Så skrattade hon gott. Både åt skämtet och åt sig själv.
måndag, juni 09, 2008
Kör italienskt
Jag har bestämt mig. Inte för att det har varit någon beslutsprocess egentligen, men när jag fick idén tänkte jag, why not.
Vår piazza grande har som vanligt slagit på stora trumman och har denna gång riggat supermega storbildsTV och sittplatser, tjo och tjim kring fotbollen. Tyska landslaget bor ju här, staden visar upp sig.
Imorgon den lite dumma tiden 20.45 spelar Sverige sin första match. Ok, ytismorsan gillar fotbollsevenemang av detta slag, det bidrar kanske till beslutet. Maken är utomlands (eller hemma hur man nu ser på det) och jag och barnen ska måla svenska flaggan på kinden och sätta på oss våra Sverige tröjor. Vi kör italienskt och skiter i att det är sent och skola dan därpå. Vi kör svenskt och ska vifta med flaggor på piazzan som värsta patrioterna. Vilket vi givetvis även är.
Vår piazza grande har som vanligt slagit på stora trumman och har denna gång riggat supermega storbildsTV och sittplatser, tjo och tjim kring fotbollen. Tyska landslaget bor ju här, staden visar upp sig.
Imorgon den lite dumma tiden 20.45 spelar Sverige sin första match. Ok, ytismorsan gillar fotbollsevenemang av detta slag, det bidrar kanske till beslutet. Maken är utomlands (eller hemma hur man nu ser på det) och jag och barnen ska måla svenska flaggan på kinden och sätta på oss våra Sverige tröjor. Vi kör italienskt och skiter i att det är sent och skola dan därpå. Vi kör svenskt och ska vifta med flaggor på piazzan som värsta patrioterna. Vilket vi givetvis även är.
Den pinsamma morsan
Alternativt, fan vad envis hon är.
En svensk prinsessa var representerad samt ambassadören. Lite kända svenska näringslivsprofiler spottade jag med. Sveriges landslags kapten alias Fredirk Ljungberg och allas vår coach höll tal. Vi var en samling på ca 100 svenskar som firade nationaldagen tillsammans på villa sassa.
Lille O orkade inte vänta på att eventuellt få se en av hans idoler. Han kickade boll på den fina odlade gräsmattan. Där var ca 10 svenska, eller ska jag skriva utlandssvenska barn.
Ljungbergs korta lilla tal var slut. O var ju bredvid mig nyss, men sen helt borta. Jag jagade istället den snygga fotbollspelaren sådär svenskt diskret utan att puttas eller så, med lilla H. Hon fick en autograf. Men lille O, befann sig på " beträd ej gräset" fotbollsplan.
Jag jagade ifatt honom igen. Han kom. Hans kroppspråk sa, men är du säker att vi ser honom för när han pratade såg jag ingenting.
Jag tog O till utgången, vi gick ut. Jag såg fotbollspelarens ryggtavla vika runt ett hörn ca 30 meter framför oss. SPRING, SÄG URSÄKTA OCH JA SPRING IKAPP HONOM. Ropade jag helt osvenskt osubtilt. Vi hade publik i form av pressen.
Lille O sprang med stora kliv. Ja, så stora det nu går att ta med korta små ben. Han ropade URSÄKTA MEN HALLÅ SNÄLLA URSÄKTA MIG! Jag log, jag sprang efter med mitt poolbygge i magen på höga grå klackar.
Har du penna hör jag? Ja, vänta min mamma är rätt tjock, hon springer med pennan.
Jag kommer fram, lite flåsandes. Tjock jag? Det proffsigaste leendet och de mest glittrande ögon fastnar vi båda i. Jag rotar väldigt hystersikt i min väska, finner en stor spritpenna, ditlagd dagen till ära. Kameran glömde jag helt bort. Jag och Fredrik hade varit kul, eller jag menar, lille O och Fredrik. Såklart.
Och vart ska jag skriva? Han ler fortfarande. Vi är ofrivilligt hypnotiserade, han är fin säger O senare. Mmm, kan jag bara konstatera när jag kikar på O:s mest slitna fotboll med schweizerflaggor på, alldeles sprucken i kanterna. Den pryds nu av Fredrik Ljungbergs autograf.
En svensk prinsessa var representerad samt ambassadören. Lite kända svenska näringslivsprofiler spottade jag med. Sveriges landslags kapten alias Fredirk Ljungberg och allas vår coach höll tal. Vi var en samling på ca 100 svenskar som firade nationaldagen tillsammans på villa sassa.
Lille O orkade inte vänta på att eventuellt få se en av hans idoler. Han kickade boll på den fina odlade gräsmattan. Där var ca 10 svenska, eller ska jag skriva utlandssvenska barn.
Ljungbergs korta lilla tal var slut. O var ju bredvid mig nyss, men sen helt borta. Jag jagade istället den snygga fotbollspelaren sådär svenskt diskret utan att puttas eller så, med lilla H. Hon fick en autograf. Men lille O, befann sig på " beträd ej gräset" fotbollsplan.
Jag jagade ifatt honom igen. Han kom. Hans kroppspråk sa, men är du säker att vi ser honom för när han pratade såg jag ingenting.
Jag tog O till utgången, vi gick ut. Jag såg fotbollspelarens ryggtavla vika runt ett hörn ca 30 meter framför oss. SPRING, SÄG URSÄKTA OCH JA SPRING IKAPP HONOM. Ropade jag helt osvenskt osubtilt. Vi hade publik i form av pressen.
Lille O sprang med stora kliv. Ja, så stora det nu går att ta med korta små ben. Han ropade URSÄKTA MEN HALLÅ SNÄLLA URSÄKTA MIG! Jag log, jag sprang efter med mitt poolbygge i magen på höga grå klackar.
Har du penna hör jag? Ja, vänta min mamma är rätt tjock, hon springer med pennan.
Jag kommer fram, lite flåsandes. Tjock jag? Det proffsigaste leendet och de mest glittrande ögon fastnar vi båda i. Jag rotar väldigt hystersikt i min väska, finner en stor spritpenna, ditlagd dagen till ära. Kameran glömde jag helt bort. Jag och Fredrik hade varit kul, eller jag menar, lille O och Fredrik. Såklart.
Och vart ska jag skriva? Han ler fortfarande. Vi är ofrivilligt hypnotiserade, han är fin säger O senare. Mmm, kan jag bara konstatera när jag kikar på O:s mest slitna fotboll med schweizerflaggor på, alldeles sprucken i kanterna. Den pryds nu av Fredrik Ljungbergs autograf.
Nyanser, tankar och iakttagelser om italienare och svenskar
Som presumtiv hemvändare funderar jag på vad som karaktäriserar en hemvändare. Och min bild är subjektiv. Hemvändare är ofta nyanserade, även om svenskarnas jante inte vill höra om alla nya nyanser man som hemvändare ser Sverige och svenskar. Det blir malligt, viktigt, pretantiöst. Men det är skillnaden tänker jag. Som hemvändare (som jag varit flera gånger som barn) är man mer nyanserad. Det är de som inte vänder hem som är kritiska till det svenska samhället. Skolan, vården, skatterna etc.
Jag tänkte imorse på de skillnader jag både lägger till min know-how och uppskattar och noterar hos italienare och svenskar. Schweizarna känner jag inte alls lika bra. Trots lokal skola och kontakter på skolan får jag inte grepp om italienar -schweizarna är så annorlunda mot de nord italienare jag känner. Men vänta, bland mina kontakter känner jag lika många syditalienare.
Stockholmarna ser livet som en lek och vill helst vinna, för att visa
hur duktiga de är. Det är tröttsamt och stressigt. Tyvärr orkar inte stockholmarna (svenskar?) stanna så länge i Italien. Där vill man inte vanligtvis vara bäst. Man är inte lojal med sin arbets -plats.Fast man är där många timmar per dygn. Man vill komma upp på bekväm nivå och ha slitande assistenter under sig. Italien förblir för många svenskar det perfekta semestermålet istället. Vi vill göra karriär, klättra högt, men det är komplicerat, i Italien, med det sätt vi är vana att klättra på. Svenskar gör allt jobbet själv.
Åldern är en av de obligatoriska saker som svenskarna vill ha reda på så fort som möjligt. Andra saker är yrke och föräldrarnas yrke – något som jag aldrig hört italienare fråga om. Slår det mig.
I Italien frågar de var man kommer ifrån, varför man är där, om det är för att maten är god och solen lyser hela dagen (fast den inte gör det), men det är retoriska frågor. De frågar också om man saknar familjen. Att ta ut barnen mitt i terminen en vecka för att hälsa på mormor bemöts av ett leende. I andra semesterfall får man avslag ifrån rektorn. Italienarna tycker dessutom det är konstigt att resa utomlands. Italien är ju fantastiskt nog i sig.
Många svenskar frågar oss om det inte är läskigt att flytta utomlands. För att vi inte pratar språket. Konstigt det där. Det sägs att svenskar är så språkbegåvade. Jag vet att EU har en strävan efter att alla pratar tre europeiska språk. I Sverige pratar vi jättebra engelska. Men det är knappt trots 6 års franska studier t ex kan ta upp en fransk dagstidning och läsa ett enklare stycke. Ännu mindre troligt att vi även prenumererar på en dito för att upprätthålla språket. Då, är man i Sveirge, enomrt ambitiös. Här är man bara normal vid sånt förfarande.
Schweizarna pratar tre språk flytande. Det finns inget konstigt med det. Och det fjärde är på intåg, engelskan. Men visst är det inte konstigt säger många svenskar till sitt försvar att vara två språkiga, de har ju flera språk i det landet. Men, det är som länder i samma land. Man beblandar sig inte, förutom denna lilla italienska kanton. Attityden till språkinlärning mellan länderna skiljer sig.
En annan sak som jag ofta tänker på. I Sverige är barnen så duktiga när de lärt sig läsa första terminen i skolan. Här är det liksom en självklarhet, inget man pratar om. Det blir en tävlan i Sverige omedvetet mellan barnen när de får bekräftelse på självklarheter. Dvs att de klarar inlärning. Det slog oss i somras hur skrytsamma svenska barn är om kunskaper i jämförelse med dem här. Det kanske är bra för barnen att skryta om, jag vet inte. Här är tävlingsresultaten istället synliga. Resultaten står där. Men föräldrarna känner inte till rangordningen. Barnen däremot, vet exakt vem i klassen som är bäst på matte och hela rangordningen ner till den sämsta. I Sverige är det mest vi vuxna som känner till barnens små och stora framsteg.
Hur det påverkar barnen diskuterade vi igår med andra utlanssvenskar. Vi kom fram till att vi inte vet. Men vad vi ser hos våra barn verkar det bara konstateras. Sabrina är bästa på matte. Sophie sämst. Så är det, bara meddelas det en frukost, utan värdering. Därför, tilläggs, går Sophie till stödläraren i matte. Jaha.
Sista iakttagelsen just nu i detta långa inlägg. I Sverige skyddas mobbare, här skyddas de mobbade. Mobbar man får man varning och åker sen ut efter tredje varningen. Som svensk tog det mig ett tag att se skillnaden i attityd. Barnen åker ut när föräldern inte samarbetar. Föräldra ansvaret är större och mer självklart. Funderar jag. Samt är ansvaret på barnen större. De lär sig säga till och ifrån. De kan reglerna.
Italienarna klär sina barn i dunjackor när det är 17 grader ute. Det skrattar vi ofta åt. Livrädda för att de ska frysa. Men så sa vår lille O en dag i juni. Vart är mitt underlinne (direkt översatt)? Jag vill ha den! Det brukar vi bara ha på vintern. Men nej, han är italiensk, han vill ha undertröja, mitt i sommaren. I Sverige klär vi ju av oss till shorts så fort vi ser en vitsippa.
Jag tänkte imorse på de skillnader jag både lägger till min know-how och uppskattar och noterar hos italienare och svenskar. Schweizarna känner jag inte alls lika bra. Trots lokal skola och kontakter på skolan får jag inte grepp om italienar -schweizarna är så annorlunda mot de nord italienare jag känner. Men vänta, bland mina kontakter känner jag lika många syditalienare.
Stockholmarna ser livet som en lek och vill helst vinna, för att visa
hur duktiga de är. Det är tröttsamt och stressigt. Tyvärr orkar inte stockholmarna (svenskar?) stanna så länge i Italien. Där vill man inte vanligtvis vara bäst. Man är inte lojal med sin arbets -plats.Fast man är där många timmar per dygn. Man vill komma upp på bekväm nivå och ha slitande assistenter under sig. Italien förblir för många svenskar det perfekta semestermålet istället. Vi vill göra karriär, klättra högt, men det är komplicerat, i Italien, med det sätt vi är vana att klättra på. Svenskar gör allt jobbet själv.
Åldern är en av de obligatoriska saker som svenskarna vill ha reda på så fort som möjligt. Andra saker är yrke och föräldrarnas yrke – något som jag aldrig hört italienare fråga om. Slår det mig.
I Italien frågar de var man kommer ifrån, varför man är där, om det är för att maten är god och solen lyser hela dagen (fast den inte gör det), men det är retoriska frågor. De frågar också om man saknar familjen. Att ta ut barnen mitt i terminen en vecka för att hälsa på mormor bemöts av ett leende. I andra semesterfall får man avslag ifrån rektorn. Italienarna tycker dessutom det är konstigt att resa utomlands. Italien är ju fantastiskt nog i sig.
Många svenskar frågar oss om det inte är läskigt att flytta utomlands. För att vi inte pratar språket. Konstigt det där. Det sägs att svenskar är så språkbegåvade. Jag vet att EU har en strävan efter att alla pratar tre europeiska språk. I Sverige pratar vi jättebra engelska. Men det är knappt trots 6 års franska studier t ex kan ta upp en fransk dagstidning och läsa ett enklare stycke. Ännu mindre troligt att vi även prenumererar på en dito för att upprätthålla språket. Då, är man i Sveirge, enomrt ambitiös. Här är man bara normal vid sånt förfarande.
Schweizarna pratar tre språk flytande. Det finns inget konstigt med det. Och det fjärde är på intåg, engelskan. Men visst är det inte konstigt säger många svenskar till sitt försvar att vara två språkiga, de har ju flera språk i det landet. Men, det är som länder i samma land. Man beblandar sig inte, förutom denna lilla italienska kanton. Attityden till språkinlärning mellan länderna skiljer sig.
En annan sak som jag ofta tänker på. I Sverige är barnen så duktiga när de lärt sig läsa första terminen i skolan. Här är det liksom en självklarhet, inget man pratar om. Det blir en tävlan i Sverige omedvetet mellan barnen när de får bekräftelse på självklarheter. Dvs att de klarar inlärning. Det slog oss i somras hur skrytsamma svenska barn är om kunskaper i jämförelse med dem här. Det kanske är bra för barnen att skryta om, jag vet inte. Här är tävlingsresultaten istället synliga. Resultaten står där. Men föräldrarna känner inte till rangordningen. Barnen däremot, vet exakt vem i klassen som är bäst på matte och hela rangordningen ner till den sämsta. I Sverige är det mest vi vuxna som känner till barnens små och stora framsteg.
Hur det påverkar barnen diskuterade vi igår med andra utlanssvenskar. Vi kom fram till att vi inte vet. Men vad vi ser hos våra barn verkar det bara konstateras. Sabrina är bästa på matte. Sophie sämst. Så är det, bara meddelas det en frukost, utan värdering. Därför, tilläggs, går Sophie till stödläraren i matte. Jaha.
Sista iakttagelsen just nu i detta långa inlägg. I Sverige skyddas mobbare, här skyddas de mobbade. Mobbar man får man varning och åker sen ut efter tredje varningen. Som svensk tog det mig ett tag att se skillnaden i attityd. Barnen åker ut när föräldern inte samarbetar. Föräldra ansvaret är större och mer självklart. Funderar jag. Samt är ansvaret på barnen större. De lär sig säga till och ifrån. De kan reglerna.
Italienarna klär sina barn i dunjackor när det är 17 grader ute. Det skrattar vi ofta åt. Livrädda för att de ska frysa. Men så sa vår lille O en dag i juni. Vart är mitt underlinne (direkt översatt)? Jag vill ha den! Det brukar vi bara ha på vintern. Men nej, han är italiensk, han vill ha undertröja, mitt i sommaren. I Sverige klär vi ju av oss till shorts så fort vi ser en vitsippa.
söndag, juni 08, 2008
Fest hela....
helgen. Fest i fredags. Igår lagade vi mat hela dagen maken och jag, även barnen pysslade mycket med oss i köket. Sen kom flertal vänner till oss på middag. Med föräldrar och barn med sig, jag älskar att umgås över generationer.
Flera barn sov över. Barnen hade egen fest, helt klart. Vi såg inte våra förrän de andra små blev upphämtade vid lunchtid idag. Maken och jag stod igen i köket. Vi förberedde jordgubbssalsa, grillkött, fransk potatissallad och morotskaka. Lunchgästerna idag kom strax efter lördagsgäster lämnat. Svenska vänner ifrån Varese tågade in, med sina tre barn.
Jag fick ny luft under vingarna. Kände att inte tänka på att våra barn eventuellt puschas språkmässigt. Deras barn går i EUskola, har undervisning på engelska samt en timmes svenska lektion per dag. Utöver det givetvis även italienska. Det fungerar utmärkt. De är flytande i tre språk.
Våra gäster och maken lämnade samtidigt. Affärsresa som vi ju är så vana med i denna familj. Vi badade och tvättade hår, packade små skolväskor med den vanliga linneservetten och handduken, läxor och pennskrin.
Jag har klickat hem en hel kasse med skriv och läs material för ettagluttare och andraklassare. Våra barn vill gärna lära sig skriva och läsa korrekt på svenska. De verkar se fram emot Natur & Kulturs bokpakets ankomst lika mycket som mig. Vi ska ligga på samma nivå i den mån vi kan i svenska som svenska barn i Sverige. De är helt inne på att lägga någon eller några timmar per vecka på svenska hemundervisning. Vi skrattade när vi läste svenska tillsammans ikväll., Det gick så bra!
Lilla H sa så klokt att hon ska ju börja med franska i trean, till hösten. Hon vill gärna känna sig säker på uttalet på svenska vid läsning före dess. Men då blir det mer svenska undervisning i sommar sa jag. Hon svarade, toppen.
Flera barn sov över. Barnen hade egen fest, helt klart. Vi såg inte våra förrän de andra små blev upphämtade vid lunchtid idag. Maken och jag stod igen i köket. Vi förberedde jordgubbssalsa, grillkött, fransk potatissallad och morotskaka. Lunchgästerna idag kom strax efter lördagsgäster lämnat. Svenska vänner ifrån Varese tågade in, med sina tre barn.
Jag fick ny luft under vingarna. Kände att inte tänka på att våra barn eventuellt puschas språkmässigt. Deras barn går i EUskola, har undervisning på engelska samt en timmes svenska lektion per dag. Utöver det givetvis även italienska. Det fungerar utmärkt. De är flytande i tre språk.
Våra gäster och maken lämnade samtidigt. Affärsresa som vi ju är så vana med i denna familj. Vi badade och tvättade hår, packade små skolväskor med den vanliga linneservetten och handduken, läxor och pennskrin.
Jag har klickat hem en hel kasse med skriv och läs material för ettagluttare och andraklassare. Våra barn vill gärna lära sig skriva och läsa korrekt på svenska. De verkar se fram emot Natur & Kulturs bokpakets ankomst lika mycket som mig. Vi ska ligga på samma nivå i den mån vi kan i svenska som svenska barn i Sverige. De är helt inne på att lägga någon eller några timmar per vecka på svenska hemundervisning. Vi skrattade när vi läste svenska tillsammans ikväll., Det gick så bra!
Lilla H sa så klokt att hon ska ju börja med franska i trean, till hösten. Hon vill gärna känna sig säker på uttalet på svenska vid läsning före dess. Men då blir det mer svenska undervisning i sommar sa jag. Hon svarade, toppen.
lördag, juni 07, 2008
Even later....
Jag fastande i Fredrik Ljungbergs blick, är kvar där än. När jag slitit mig ska jag skriva om den pinsamma morsan , önskar att det istället var något mer .....fantastiskt. Ha host host ho.
fredag, juni 06, 2008
Later later
Mycket kring barn, jobb och nationaldag. Men senare, hoppas jag kunna lägga upp lite bilder!
Vi är redo att i vanligtvis soliga Ticino, där regnet droppar idag, fira svenskt. Vi ska klä upp oss och förhoppningsvis ha en once in a lifetime day.
Avslutar hos goda vänner som bor invid. Resten av helgen är party hos oss, fira lilla H med vänner som sen drar till sina hemländer för semester före oss imorgon, njuta av Varese svenskar på lunch hos oss på söndag ända tills maken drar till Stockholm sen eftermiddag.
Dagens läskiga tanke. Jag sa grattis till lilla H:S fröken som sa grattis till mig. Hon ska ha sitt första barn när vi ska ha vårt tredje, samma månad och samma vecka. Hon har mycket större mage än mig. Shit, sånt gör mig nervös, borde jag växt mer? Nästa vecka stora UL, dvs vecka18/19....
Vi är redo att i vanligtvis soliga Ticino, där regnet droppar idag, fira svenskt. Vi ska klä upp oss och förhoppningsvis ha en once in a lifetime day.
Avslutar hos goda vänner som bor invid. Resten av helgen är party hos oss, fira lilla H med vänner som sen drar till sina hemländer för semester före oss imorgon, njuta av Varese svenskar på lunch hos oss på söndag ända tills maken drar till Stockholm sen eftermiddag.
Dagens läskiga tanke. Jag sa grattis till lilla H:S fröken som sa grattis till mig. Hon ska ha sitt första barn när vi ska ha vårt tredje, samma månad och samma vecka. Hon har mycket större mage än mig. Shit, sånt gör mig nervös, borde jag växt mer? Nästa vecka stora UL, dvs vecka18/19....
onsdag, juni 04, 2008
See you!
Maken och jag drar till Zurich inom några timmar! Tar bilen över de vackra passen, äter lunch på en topp, checkar in på hotell, äter middag i stads pulsen.
Imorgon, jobb på samma ort! Barnen de söta små, hos goda vänner över natten.
See you domani!
Och så vill jag meddela att lille O och hans bekymmer med den lille klasskompisen har löst sig toppenbra. Faktum är att han skiner, är lycklig och spritter. Mycket som lossnar, tydligen, när en knut trasslas upp!
Så här fina gjorde lilla H sina inbjudningskort. Alla framsidor är hennes design.
Min snart 8 åriga dotter skriver by far vackrare än hennes mor....
Imorgon, jobb på samma ort! Barnen de söta små, hos goda vänner över natten.
See you domani!
Och så vill jag meddela att lille O och hans bekymmer med den lille klasskompisen har löst sig toppenbra. Faktum är att han skiner, är lycklig och spritter. Mycket som lossnar, tydligen, när en knut trasslas upp!
Så här fina gjorde lilla H sina inbjudningskort. Alla framsidor är hennes design.
Min snart 8 åriga dotter skriver by far vackrare än hennes mor....
tisdag, juni 03, 2008
Svenskan om landslagets hotell
Vi är titt som tätt på Villa Sassa. Det hotell som svenska landslaget valt. Det är fint, vi är där och badar, just det, är inte dyrt. Vi är där på SPA:t ibland på vintern. För att sitta i ångbastu och bada oss. Det är ett jättefint hotell. Verkligen. Maken hade överraskningsfest för mig där då jag fyllde 35, ute på verandan, med massor av vänner. Underbart kul.
Men bilderna, hallå SVD, vad har ni fotat? Bilderna är nästan usla. Även bilden på utsikten över Lugano sjön, gör sig långt ifrån rättvisa. Ok, vissa är bra, men gymmet, en liten pilatesboll och en maskin?
Det ska bli kul att få svensk mat och fira Sveriges nationaldag där nu på fredag. Imorgon anländer de fina berömda gästerna. På fredag 14.30 alla nobodys, som oss.
De har kört svenska veckor ett tag, i restaurangen. Vi har inte hunnit med att prioritera det. Men en annan svenska berättade roat att de bjöd på sill, potatismos och carpaccho. Ubersvensk kombination. ...Laxen, var är laxen?
Med det här inlägget tycker jag själv att jag spär på bilden av utladssvenskar. Alternativt bara begreppet expats. Lunch på fina hotell, mingla med ambassad folk och...ok, inte kanske det första man tänker på, käka lunch med killar som kickar på boll jäkligt bra.
Men bilderna, hallå SVD, vad har ni fotat? Bilderna är nästan usla. Även bilden på utsikten över Lugano sjön, gör sig långt ifrån rättvisa. Ok, vissa är bra, men gymmet, en liten pilatesboll och en maskin?
Det ska bli kul att få svensk mat och fira Sveriges nationaldag där nu på fredag. Imorgon anländer de fina berömda gästerna. På fredag 14.30 alla nobodys, som oss.
De har kört svenska veckor ett tag, i restaurangen. Vi har inte hunnit med att prioritera det. Men en annan svenska berättade roat att de bjöd på sill, potatismos och carpaccho. Ubersvensk kombination. ...Laxen, var är laxen?
Med det här inlägget tycker jag själv att jag spär på bilden av utladssvenskar. Alternativt bara begreppet expats. Lunch på fina hotell, mingla med ambassad folk och...ok, inte kanske det första man tänker på, käka lunch med killar som kickar på boll jäkligt bra.
Green Peace
Jag tänkte kika på bikinis, baddräkt är inte jag. Gravid eller ej. Men så slog det mig. Ligger jag på stranden i sommar så kommer nog Green Peace och puttar i mig i vattnet. Jag kommer att vara som en val. En brunval. Ovanlig sort. Kommer garanteras att puttas tillbaka i vattnet.
Ytis svenskar och pappersexercis
När Juno fötts verkar det som om maken och jag får dra till Bern. Där svenska ambassaden ligger. För båda föräldrarna måste närvara då man skriver på vilket namn barnet ska ha. All information om namn har jag enkelt funnit. Men, måste jag ringa ambassaden igen skäms jag. För att fråga om och hur barnet vårt blir svensk medborgare och eventuellt kan få dubbelt medborgarskap. Hur vi får ett litet baby pass så vi kan resa hem så småningom. Eller för den delen, bara in genom biltullarna och Italien.
Eftersom jag har hormonmossa i hjärnan sa jag för länge sen högt till alla "titta nu, jag lägger inbjudningarna till lunchen med landslaget på nationaldagen här". Alla tittade och sa, ok, bra.
De är borta. Harry på ambassaden skickar nya. Tack. Tack. Tack. Idag känns det just därför som om jag kommer att hitta dem.
Ska jag ha Odd Molly klänning eller Dagmar. Ska jag ha Odd Molly klänning eller Dagmar. Ska jag ha....jag har ju faktiskt ett val, min potbelly får plats i bägge!
Eftersom jag har hormonmossa i hjärnan sa jag för länge sen högt till alla "titta nu, jag lägger inbjudningarna till lunchen med landslaget på nationaldagen här". Alla tittade och sa, ok, bra.
De är borta. Harry på ambassaden skickar nya. Tack. Tack. Tack. Idag känns det just därför som om jag kommer att hitta dem.
Ska jag ha Odd Molly klänning eller Dagmar. Ska jag ha Odd Molly klänning eller Dagmar. Ska jag ha....jag har ju faktiskt ett val, min potbelly får plats i bägge!
måndag, juni 02, 2008
Inbjudningskort
Lilla H fyller år mitt i sommaren. Därför blir det kalas antingen före eller efter. Hon väljer före.
Idag ska vi göra inbjudningskort. Lille O hade bowlingkalas och vi designade korten därefter. Lilla H ska ha ett sommarkalas. Har ni tips på design?
Har ni tips på lekar för 15 barn?
Idag ska vi göra inbjudningskort. Lille O hade bowlingkalas och vi designade korten därefter. Lilla H ska ha ett sommarkalas. Har ni tips på design?
Har ni tips på lekar för 15 barn?
söndag, juni 01, 2008
Caro O
När jag har läst sagan ger lille O mig en lapp i handen. Han ler. Men sen är han allvarlig. Läs mamma. Kanske har jag inte stavat rätt.
Jag läser; Mi bate il coure per sempre per te.
Han rynkar sin lilla näsa lite. Skrev jag så konstigt. Jaha. Han är 6 1/2 och där, säger han, står : Mitt hjärta slår alltid för dig.
Prince charming, you got me, per sempre.
Jag läser; Mi bate il coure per sempre per te.
Han rynkar sin lilla näsa lite. Skrev jag så konstigt. Jaha. Han är 6 1/2 och där, säger han, står : Mitt hjärta slår alltid för dig.
Prince charming, you got me, per sempre.
Lets call it lovely Sunday, and anyone can change
Plötsligen kom en främmande lust över mig. Jag ville gräva i mylla, plantera och designa. Välja de vackraste tåliga blommor. Röja i vår lilla djungel.
Jag som aldrig vill pyssla i trädgården har förvandlat en djungel till enkel ögongodis. Maken har tappat hakan. Jag har ett värkande bäcken. Det är värt både syn och smärta. Jag njuter. Vi har en liten vacker 60 kvadratsmässig oas.
Fuschia klättrar invid stentrappan, camelior likaså. Kring päronträdet som växer mot husets vägg har jag rensat bort 59 tomatplantor. Jag vet, det är sorgligt. De doftar så gott, tänker jag när jag ryker bort en efter en, höga, ståtliga päron och cherry plantor. Måste ändå se sanningen i vitögat, inse att fler än 10 kan vi inte hantera. Det var det där med förra årets antal satta frön. Vi kunde ju inte ana att alla 100 skulle överleva och ta form.
Trädgården doftar mycket mynta, ögonen fastnar en stund på en mark klättrande grön snurrig växt med stora rosa blommor. Över sten och jord klättar den, blommorna ser ut som stora utspärrade ögon. Utsikten tänker jag. De kikar på Lago Maggiore. Lilla H:s solrosor satte jag under hennes fönster, så hon kan kika ut på dem. Får en tacksam puss på munnen för det. Hon noterade placeringen.
En rabatt är tom, ren ifrån massvis med ogräs. Det känns ljuvligt. Kanske får jag ett nytt ryck och planterar någon vacker tålig blomma där, kanske inte. Förvandlingen från stretig överplanterad djungel avslutades med att skölja av all stenbeläggning. Maken, balanserade senare på stege, lutad mot tre palmer, och med bågsåg fick han tilslut ner de blå bären (vad de nu är), och palmerna strechade sedan tacksamt upp sina ryggar.
Solen lyser som en propp, barnen leker i den stora runda plastpoolen, vi ligger i sofforna under parasoll och pratar. Utsikten går inte att fota, den är trolskt magiskt vacker. Jag kikar, och energi strömmar i mig. Bergen, det måste vara bergen.
Ömmande kropp mot soltorkade lakan, gör nog underverk.
Jag som aldrig vill pyssla i trädgården har förvandlat en djungel till enkel ögongodis. Maken har tappat hakan. Jag har ett värkande bäcken. Det är värt både syn och smärta. Jag njuter. Vi har en liten vacker 60 kvadratsmässig oas.
Fuschia klättrar invid stentrappan, camelior likaså. Kring päronträdet som växer mot husets vägg har jag rensat bort 59 tomatplantor. Jag vet, det är sorgligt. De doftar så gott, tänker jag när jag ryker bort en efter en, höga, ståtliga päron och cherry plantor. Måste ändå se sanningen i vitögat, inse att fler än 10 kan vi inte hantera. Det var det där med förra årets antal satta frön. Vi kunde ju inte ana att alla 100 skulle överleva och ta form.
Trädgården doftar mycket mynta, ögonen fastnar en stund på en mark klättrande grön snurrig växt med stora rosa blommor. Över sten och jord klättar den, blommorna ser ut som stora utspärrade ögon. Utsikten tänker jag. De kikar på Lago Maggiore. Lilla H:s solrosor satte jag under hennes fönster, så hon kan kika ut på dem. Får en tacksam puss på munnen för det. Hon noterade placeringen.
En rabatt är tom, ren ifrån massvis med ogräs. Det känns ljuvligt. Kanske får jag ett nytt ryck och planterar någon vacker tålig blomma där, kanske inte. Förvandlingen från stretig överplanterad djungel avslutades med att skölja av all stenbeläggning. Maken, balanserade senare på stege, lutad mot tre palmer, och med bågsåg fick han tilslut ner de blå bären (vad de nu är), och palmerna strechade sedan tacksamt upp sina ryggar.
Solen lyser som en propp, barnen leker i den stora runda plastpoolen, vi ligger i sofforna under parasoll och pratar. Utsikten går inte att fota, den är trolskt magiskt vacker. Jag kikar, och energi strömmar i mig. Bergen, det måste vara bergen.
Ömmande kropp mot soltorkade lakan, gör nog underverk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)