Dolcetto o scerzetto

Ok, jag kan inte stava på italienska och har ingen prestige i det. Har ett ok uttal istället woahaha. Men trick or treat på italienska, vill jag skriva.

Barnen har varit så förväntansfulla hela veckan, ritat teckningar med fula häxor och läskiga spindlar som dör. Jag sa till maken att han får följa efter nu när de går.
"- NNNNNNNEEEEEEEEJJJJJ", skrek barnen och sen gick de allena. Gud vad jag är töntig, riktig hönsmorsa.

De kom tillbaka efter 4 minuter. "-Mamma, en gubbe tog en godis och gav oss 10 franc" -Mä grattis sa jag" "Grattis? Vi vill ju ha godis!" Sen gick de iväg igen.
Pengarsvärde är det nog dags att tala om hemma hos oss. 60 pix för en cola flaska, yes please.

Jag undrar hur jag kunde vara så knäpp och bjuda in underbara vänner imorgon, en hel drös dessutom. Jag är ju skittrött, hur ska de gå. Tur att maken är så bra på att laga mat.

12 åring och självklarheter

Lille O: "Lilla H sover som en tolvåring"
Jag: "Eh"?
Lille O: " Ja sådär länge, som en tolvåring"
Lilla H: " Tonåring mamma, förstår du inte. 12+1 liksom".


Jag: "Lilla H, jag läste imorse att barn som kan två språk, det heter är tvåspråkiga, får bättre minne"
Lilla H: "Lille O är bättre på engelska än mig mamma"
Jag: "Jaha, jag tänkte då på att du kan italienska och svenska"
Lilla H: " Jaha, men det är ju lätta språk att lära sig. Franska är också ganska lätt.

Lille O: "Ska vi spela schack mamma?"
Jag: "Ok, om vi ligger på soffan, jag kan inte röra mig, Juno kickar som en galning, det gör ont"
Lille O: "Lägg dig i schack matt så han inte kan röra sig!"

Latinsk frulle

Igår morse chockade vi lilla H:s kompis Sabrinas pappa. Han kom för att hämta henne 10.30 på morgonen, hon hade sovit kvar här. Vi satt allihop vid frukostbordet i pyjamas (en no no här!)när han kom. Maken och jag tyckte ju att det var lite konstigt att komma 10.30. Han var säkert bara artig. Han såg helt chockad ut över att vi satt i pyjamas och åt frukost så sent. Vi var väl knappast så snygga heller. Sovränder i fejan och pyjamasar som sett sina bästa dagar.

Dessutom åt vi ägg, youghurt, 3 olika sorters bröd, frukt, flingor och 7 olika pålägg. Är det lunch undrade han?

Här dricker man en espresso och tar en kaka till frulle. Jag undrar hur de står sig till lunch. Hela den svenska barndomen får man ju höra att frukost är det viktigaste målet. Även våra kids som bor utomlands får höra detta. Även deras kompisar som sover över. Undra om Sabrinas pappa tycker det är propaganda när hans dotter säkert rapar upp den svenska mammans ord i bilen på väg hem...

Espresso är mitt guld

När den superdyra helautomatiska kaffeapparaten á la löften bäst på marknaden hela tiden går sönder svär jag som en borstbinda. Skitpryl. Skitskitdyra skitpryl.

Så får jag ett brev: Gentile Senora, kaffeapparatens garanti har nu gått ut och ni får själva betala servicen. Det blir dyrt. Ungefär så stod det, i korta ordalag.

Mental note: Köp inget helautomatiskt superdyrt ever again.

Play it by air

Magbild

Mitt i prick

Facit. Det är det jag är rädd för. Där satt den.

Jag är van med att ha en händelserik vardag. En vardag som jag aldrig vet vad den innehåller. Med alla kulturkrockar och språkförbistringar och osynliga koder och för oss konstiga system. Nya små byar och platser att besöka. Vi känner inte till vardagen här, den blir så händelserik, just därför. Ju mer man lär sig en ny kultur, desto mer inser man att man har att förstå. Jag gillar att knäcka dessa nötter.

I Sverige vet jag ju allt. Har facit på allt. Det är det jag inte gillar. Att titta i facit först.

Juno i svartvitt

Vi skriver Juno på magen och tar en bild. Det blir fint. I svartvitt.

Jag vaggar fram på kullerstenarna på höga boots i citta vecchia, med ett barn i varje hand. Att ha tre barn här är inte vanligt. Jag sticker ut. Precis som magen. Och bootsen. Ser komisk ut. Magen alltså. Säkert pretantionen med att försöka känna sig cool i höga boots, när man snart ska föda barn. Barnen är så fina. Mina godisbitar. Mina fina. De håller var och en mitt hjärta i sina händer.

Vi äter en panino på ett mysigt fik. Det ösregnar. Jag dricker kaffe och sneglar mot briocherna. Men det blir en fantastisk mörk mörk grön mennästanbrun dunjacka istället. Så dyr att jag egentligen inte vill skriva om inköpet. Men jag fick den för halva priset. Förra årets modell som är identisk med årets, men med snyggare huva. Vilken flax. Inte så dyr längre alltså.

Jag har presentation på ett jobb idag. Jag kramar mobilen i handen och väntar på de magiska eller jobbiga orden. Bu eller super. You never know.

La vita

Jag skulle vilja sätta mig under ett träd. Ett oerhört vackert träd, under vilken bladen dalar ner. Oupphörligt. Varje fallande blad har en karta. Jag kan välja vilken jag vill. När jag vill. Men bara på känsla.

Och sen. Se. Vart den leder mig.

Den lilla väskan

Helgen gick i rasande fart. I vårt underbara Como, där vi tidigare bodde, dit vi flyttade pga kärleken till la dolce vita, bjöds vi på godaste maten i härligaste sällskapet. Cernobbio och Como kommer för alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta. Det är mitt italien.

När man reser ut ifrån praktiska fantastiskt organiserade Schweiz och in i Italien slås vi alltid av samma sak. Arkitekturen går ifrån trist och praktisk till fantastiskt smakfulla men starka färgsammansättningar och dito arkitektur. Vi har tur att man här i Locarno tagit hjälp av italienare när man planerade våra piazzor och stråken längs vattnet.

Idag jobbar jag i rasande fart. Barnen har lov. Vi fick lov att dela upp veckan, maken och jag. Idag åker de skridskor. Imorgon åker de och jag skridskor. Eller så cyklar de och jag promenixar. Igår var det + 20 och sol, idag mulet och +17, tänk, man vaknar glad till sol. Och lite purken till moln.

Idag ska jag börja packa den där lilla väskan. BB väskan. Vem vet. Inte så många dagar kvar och jag vill vara lite förberedd. Om det går.

Just do it

Ibland ska man inte tänka, bara göra. Det kostar men smakar så gott med.

Efter skolan gick vi ner på piazzan barnen och jag, köpte världens största glassar på Paolino. Valde ett bord i solen, fast det var lite för varmt. Doppio macchiatto till mig, iste och vatten till barnen. Där satt vi och pratade om dagen.

Sen gick vi in på varuhuset globus. Barnen kikade på leksaker i en timme. Jag satte mig på en stol vid lekbordet. Lille O valde en ring noga noga, till sin kärlek Céline som fyller år på lördag. Han är romantikern själv. Just nu skriver han ett kärleksbrev som ska ges tillsammans med ringen.

På vägen till bilen köpte vi en lasagne över delikatessdisken. Nu piper ugnen. Vi käkar i soffan framför Scooby Doo.

Little Italy

När jag bodde i Australien fanns little Italy. Likaså i många länder jag besökt. Nu har jag bestämt att Gamla Stan får vara little Italy i Sverige. Smala gränder, många italienska (urk turistiska) restauranger, olaglig biltrafik, inga p-platser, turister en mass. Typ. Vi tittar på Gamla Stan. Tänk där kan barnen faktsiskt gå till skolan själv. Eller cykla. Finns ju knappt några bilar!
De skulle känna sig lite hemma i Gamla Stan tror jag, och jubla över att man kan gå själv.

Söders höjder älskar jag med. Kulturkvarter och kullerstenar.

Kungsholmen känns barnvänligt.

Stockholm bjuder på vatten och parker. Ja. Stockholm kanske det blir. Så kan jag låtsas att vi bor i Rom när mitt temprament tryter på sommaren då Gamla Stan invaderas av turister och man knappt kommer fram. Men å andra sidan. Jag är ju van med mycket folk. Jag gillar mycket folk. Bara jag kan andas hemma. Liv och rörelse berikar mig. Bara vi kan åka till alperna då och då och blicka ut över glaciärer och vidder. Dra in alpluften och störta ner för backarna. Juno får ta och lära sig åka skidor jäkligt fort, helst innan han kan gå. ; )

Förortsnojja

Jag vill inte tillbaka till förorten. Och jag kan inte säga varför inte. Jag vill att barnen ska kunna cykla till vänner och skolan. Det vill jag verkligen. Önskemålen går dock isär.

Jag vill helst bo i Rom. Men det lutar åt lägenhet i Stockholm. Vissa säger att Stockholm med barn inte är bra. Undra vad de skulle tycka om att bo i Rom med barn? Rom får bli nästa utlandsprojekt. Tur att maken tycker likadant. Varför kan vi inte bara vilja det enklaste.

Och vem kunde tro att vi skulle flytta efter vad jobbet kräver, när vi flyttade ut för att vi ville.

Årets Mama

Härliga starka Lotta är den givna kandidaten för att bli årets Mama. Jag måste puscha för henne. För att jag känner så starkt självklart att det borde bli hon. Röstar gör man här.

Jag brukar inte ha sådana här inlägg. Detta är ju dagboken till kidsen. Men Lotta är en del av vänskapskretsen, så en del av oss.

Fare taxi

Att vara taxi. Det är föräldrars lott på onsdagar i Schweiz. Det är lag på att barnen ska vara lediga efter 12.00 på onsdagar här. I alla fall i Ticino. Skolan anses mycket tuff och att barnen därför behöver vila sig ifrån den mitt i veckan. Fint barn tänk (jag inser att man kan vända på det och göra skolan mindre tuff). Svårt för oss vuxna som behöver vara lediga, men fantastiskt när man väl kommit in i rutinen. Vilken lyx. Lunch med ungarna en dag i veckan. Tillsammanstid ifrån 12.00. Men även....fare taxi, som det heter här.

Alla aktiviteter läggs på onsdags eftermiddagarna. Har man ett barn är det väl inte så farligt. Men två barn som ska köras åt olika håll på olika tider, är lite knepigare. Då blir man plötsligt taxichaffis. Vi har tur, som har ett fint nätverk med andra föräldrar, där vi kan skjutsa och ibland även få äta lunch med även andras barn.

Imorse gjorde jag något lyxigt. Jag fick en pedikyr med påjöljande fot och ben massage. Alla sinnen stärks när man är gravid, även känslan av lyx. Jag tror jag spann som en katt.

Imorgon flyger maken ut 04.00 am och kommer tillbaka midnatt samma dag. Så kan man också tolka flygförbudet. Jag tittar på honom när han mildt frågar vad jag tror om det. Jag svarar, jag tror man blir väldigt trött. Jag tänkte inte föda barn imorgon hur som haver. Jag har inte ens packat en väska. Men det är klart, bebis kan ju komma såhär knappt 4 veckor före. Fast mina kids brukar trivas där inne tills det faktiskt är BF eller lite till.

Runt, varmt och emaljigt

Jag lovade visa min favorit konst. För hon som sålde oss dessa och som ville se hur de blev på plats. Voilá! Jag ogillar ju symmetri så dessa blev perfekta, balans, men som resten av huset, inga lika kuddar i soffhörnen, inga lika tavlor invid varandra till storlek och eller färg/form. Vi är jättenöjda!

Höstlig skogspromis

Kastanjer i sitt stickiga hölje.

Vi öppnar stickiga kastanjer lilla H och jag.

Lille O minus 3 tänder. Alltid glad. När han inte är sur.

Att fånga henne på bild är en bragd. Fröken leva livet i maxfart.

Saturday and Sunday leisure

Helgens bästa:

-Lille O vet precis vad hans kompisar gillar, i detalj, hans kompis blev överlycklig av rätt låda lego. Kalas i Como.

- Sol och lång höstpromenad i skogen Monte Verita, plockandes kastanjer. Ätandes picnic i t-shirt.

-Barnens långa skapar lekar med lego, makens och mitt snackande.

- Jag har sovit som en stock hela nätterna, bragd för mig som hög gravid.

Helgens sorgliga:

- Skuttiskutti, undulat nummer två, låg död på burens botten. Hans kompis rymde för några veckor sedan, begravning i skogen. "Ska vi sjunga något, sa jag" "Blinka lilla sa lilla H" Så fick det bli.

Helgens insikt:

Jag växte upp med ABBAs låtar och Agnetas och Anni-Frids, Björn och Bennys röster, lilla H och lille O växer upp med Mamma Mia, Abbas låtar men Pierce Brosnans och Meryl Streeps och gängets pipor.

Lilla H fixar numer sitt hår själv på morgonen, supersnyggt med. Sidbena och diadem eller hårband coolt pådraget. Mammas hjälp efterfrågas inte, som förr (buhu och jippi på samma gång).

The necklessring och nattliga presenter

Jag vaknade i natt med sedvanlig kramp i vaden. Så var det så varmt med. Fick kort panik. Min vigselring satt plötsligen så hårt. Den som snurrar runt och runt i vanliga fall.
Nu hänger ringen på guldkedja runt halsen. Uppenbarligen fick jag av den, och lika uppenbarligen har jag nu samlat på mig lite vatten. Åtminstonde om natten.

Natten bjöd vidare på sömnlöshet, jag räknade på makens tips upp alla bilmärken jag kunde komma på: Aston Martin, Bentley, Citroen, Daihatsu.... Försökte tänka på sport bilar. Vid L som i Lamborghini lag jag av. Vände mig och vred mig. Fick molvärk. Aha, så känns det ju, tänkte jag. Sen somnade jag vid 05.00. 07.00 gick vår underbara lightclock på, maken satte på Mamma Mia låtarna i dotterns rum. Väldans glad musik att vakna till.

En galen höna...

Ska sluta med mitt hönseri snart. Men idag har jag gått runt som en höna, pickat frenetiskt utan uppehåll, och fått en massa gjort. Stirrat och kacklat en massa med kunder och hemmaprojekt.

Jag är egentligen helt dödstrött, men liksom uppspelt. Hönsig.

Jag har rensat ett helt barnrum ifrån en hel del massa skit och för barnsliga saker. Strukturerat, organiserat och det blev kalas. Lille O glad som en clown. Jag satt på golvet i 2 timmar. Fast jag kan egentligen inte sitta på golv, det gör alldeles för ont i bäckenet. Sen stod jag på stol och balanserade, fast jag egentligen inte borde det så kunde jag inte sluta. Var tvungen att färdigställa.

På ett ungefär har jag fått 4 projekt jag velat göra hemmavid klart, på en och samma dag. Jag har jobbat 7 timmar med. Barnen har liksom skött sig själva, varit med, lekt med lego unt so weiter.

Imorgon ska vi ha gäster. Jag slår vad om att dagens agenda utan en sekunds lugn utandning kommer att visa på visst resultat. Det vill säga, imorgon är jag väl lika pigg och underhållande som en nackad höna.

Mitt i allt stirr tittade jag på maken som jag råkade springa på här i huset under kvällen, jag sa ett namn. Han sa: det tar vi. Vi har rimligen 34 dagar på oss att ändra oss igen.

Giovedi

Ja torsdag. Sov uselt. Upp i ottan hela familjen. Lämnade barnen på skolan och sen bilen på service. Sprang in på den italienska möbelaffären för att se vad de hade, snabbt snabbt, måste hem till telco. Kom ut med tankar bara. Som lyder: "ska köpa en Kartell blå lampa till lille O". De var på rea, hans IKEA lampa är hemsk. Kartell kostar inte mycket här heller, så så får det bli.

Väl hemma hade jag fått avi om paket. Schweiz är så förgrymmat organiserat. Köade på lilla posten i vår lilla by, lämnade in avin och fick till svar att paketet kommer imorgon. Förstå. Vilken framförhållning. Vilken organisering. Vad snopet.

Jag har idag lovat mig själv att organisera upp mina projekt idag. Måste dokumentera bättre. Administrera bättre. En människa kan inte ha allt i huvudet. Det håller inte i längden. Det vet jag ju redan. Så för att slippa admin som är min akilleshäl skriver jag ett meningslöst inlägg istället.

Så tänker jag göra balkongen fin idag. Köpa nya blommor med barnen på väg hem. Kanske en pumpa med.

Dagens roliga so far " Mamma följ med oss in i dag till skolgården, jag vill pussa dig hejdå där" sa lilla H. Vi gick in alla tre. Lille O sprang som alltid direkt iväg till sina kompisar. Lilla H likaså. Jaha, där stod jag själv, pratade lite med fröknarna. Lilla H sprang upp för trapporna med sina väninnor. "Hejdå då!" ropade jag. "Är du HÄR mamma" sa en förvånad lilla H. Eh...

En vaggande höna

Är det för mycket begärt att få stå på en handikapp parkering som hög gravid i 30 minuter, när 5 i rad gapar tomma?

Nä. Det tyckte inte jag och inte heller p-lisan.

En rik höna

Ibland är jag hönsmorsa. Lika ofta som jag är en cool som en cucumber morsa.
Varje dag när jag pussar barnen hejdå tänker jag det. "Jag är så rik"!

Varje dag när jag står att väntar på att barnen kommer ut och de kommer och ger mig en puss känner jag det "Jag är så himla rik".

Som grädde på moset har jag en underbar man vid min sida, som jag delar rikedomen med.

Musica

Jag tog kort på lille O när han hade sin fiol lektion idag. Jag vet inte vad det är men det är lite magiskt att få sitta där och se på. Han säger de mest roliga sakerna, men som makes sense. Som när hon stämmer hans fiol säger han "har du tänkt på att det låter som en dålig cowboy films musik, när du stämmer fiolen. Jag tänker alltid på det, nu kommer cowboysarna!" Så skrattar han. Och hon. Och jag. Men han är mycket koncentrerad när han spelar. Det är inte lätt med stråke, noter och att balansera fiolen på en gång.

Jag tänker på fame när vi går i musikskolans korridorer. Det gnisslas, visslas, sjungs och trummas i varje rum. Jag vill nästan flytta in. Åtminstonde vill jag få vara med.

Dille

Jag har fullkomlig dille på MAOAM kolor. Fullkomlig. Alla smaker går bra.

Jag har fullkomlig dille på vår helautomatiskasuperdyraespressomaskin. Den är förjävlig. Service stup i kvarten. Bästa på marknaden för kaffesnobbar, my ass. Jag smyger ner i uteköket, där står som tur är en äkta pressare.

Två nya

Testar två nya namn:

Sam och Floyd. Ris eller ros?

Juno är så fint. Men varje gång jag läser om det står det att det är en hon. Ändå när jag tittar på namnstatistik verkar hälften av de 20 som heter det i Sverige vara män..... Jag hänger ändå upp mig på att det är en gudinna och undrar hur Juno själv kommer tänka när han är fjårtis och heter Juno alias gudinnenamn.

Så surfar jag in på Grekiska namn och finner:
Name Juno

Greek Meaning
goddess of marriage and childbirth
(onekligen kvinna) Så står det sedan men jag får inte med symbolerna att det ändå är både ett kill och tjejnamn..... Men googlar man i Sverige är det ett tjejnamn enkom. Men det låter ju som ett killnamn. Juno. Bla bla bla.

Med handen på hjärtat

Kan vår lille som snart kommer heta Juno på riktigt? Som tilltalsnamn menar jag.

Familjen här tycker det. Och vad tycker ni, med handen på hjärtat, en kille som heter Juno som liten, mellan och vem vet, kanske som en framtida bankchef.

"Bankchefen Juno angående finanskrisen: det är läge att titta ut nu, begrunda världen och skapa sig en uppfattning om läget"

Indiansommar

Igår var vi nere vid vattnet i Ascona hela dagen. Åt gott och roades av de goa kyparna på Seven Easy. Lille O blev av en sån där "vax clown som står blixtstilla tills de gör något" uppställd på hans podium. Lille O stod som han visade, fick vitt puder på sig och folksamlingen var stor. I en hel halvtimme uppträdde lille O. Det var underbart kul. Han tyckte detsamma. Teaterapa. Genom kroppsspråk kommunicerade lille O och "vaxdockan". Sen samlade han in en hel hink med pengar. Han delade med sig med lille O.

Det var +24 och vi åt glass, cyklade och avslutade med att spela volleyboll på stranden. Idag får jag såklart rent fysiskt sota för det. Men gårdagen var underbar.

I lördags var det kul, lilla H åkte skridskor och älskar det än. Killarna hämtade upp oss i Lugano på kvällen. Det var gott att ses.

Idag är det mest stress. Kunder kan verkligen vara xxxxjobbiga. Juno gillar inte när jag sitter framför datorn heller. Han kickar och boxar neråt och uppåt samtidigt. När jag ställer mig upp är han mycket lugn. Jag tycker han kunde vänta med att be mig stå upp tills han kommer ut.

Ultraljud

Jag visade lilla H den sensaste profilbilden vår BM tog häromdagen. Hon tittar leendes.

-Mamma huvudet ligger ju nedåt, vid snippan.
-Ja.
-Så det jag ser runt om huvudet är insidan av snippan?
-Nej, det är bla bla bla.
-Tänkte väl det, att ett ljud inte kan se så bra! Fast det är ultra bra!

Så sprang hon iväg och ställde sig på huvudet. Hennes värld är just nu lika upp och ner som Junos. Hon står helt enkelt på huvudet hela tiden, eller så fort hon kan.

-Är världen fin sådär upp och ner? Undrade jag som tänkte att hon kanske ville fråga mer om ultraljud.

-Självklart är den det! Ultrafin. E bello essere una bambina mamma! Det sa hon kanske för att undrstryka ultra. Men det fick mig att le stort. Sen satt vi där i soffan, två med huvet ner, en med huvet upp. Vi drack te tills vi nästan sprack.

Vem kunde för några år sen tro...

att jag skulle sitta på en yoga kurs för gravida på italienska. Inte jag i allafall.
Hon var ljuvlig lärarinnan. Kallade mig carissima hela tiden. Som ett sammanträffande skulle hon till Stockholm i nästa vecka.

Jag har varit och handlat, via H&M och köpt den årliga korgen med hårsnoddar, dessa små ting som lilla H jämt kommer hem utan. Jag gillar att hålla eget lager med förbrukningsprodukter.

Vid 16 hämtar jag min gostjej, vars lärare imorse sa "du R, jag måste bara säga, lilla H är bland den goaste och gladaste tjej jag träffat". Gissa om det gjorde min dag. Mina hormoner kände sig för att gråta, men jag lyckades le och få fram "så gott att höra".

Sen grät jag på väg till yogan när killarna skickade ett sms där det stod "vi saknar er, nu ska vi på SPA, puss killarna". Hormonerna lever sitt eget liv, fel, de tar över mitt.

Juno gillade yogan. Han var helt med. Magen mjuk och bebben lugn, men sa hej hej ibland.

Det jag skulle skriva innan mina hormoner tog över skrivandet var att lilla H och jag ska direkt till frissan efter skolan. Jag har köpt hennes favorit mellis och sen ska vi gå och se Mamma Mia. Vi går via McD, såklart. Lilla H älskar hamburgare liksom jag. Ibland får man bojkotta det italienska köket.

Not me

Jag skulle inte gifta mig tidigt. - Min man dök upp när jag var blotta 22 år fyllda. Gifte mig vid knappt 25 år fyllda.

Jag skulle inte ha barn tätt - Det är 16 månader mellan våra två äldsta barn.

Jag skulle inte driva eget företag - Jag driver eget företag.

Man ska aldrig säga aldrig. - Det ligger något i det. Lika mycket som det ligger mycket i att inte vara så obstinat i sina åsikter. Att utvärdera nuet istället. Finns inget jag är så glad för att jag träffade min man, vi är bäst för varandra. Våra pseuvdotwins, love love love each other. Jag tittar på dem ibland, deras närhet kan man ta på. Är enormt stolt över att få vara deras mamma. Jag ska göra mitt allra bästa. Allra allra bästa. Att driva eget är flexibilitet. Det passar ju mig. Jag tänker fortsätta.

Attraversiamo

"Attraversiamo" - betyder låt oss gå över.

Nu går jag över en personlig gräns jag haft, och so far känns det bra. Ibland måste man utvärdera sina gränser med. Tror jag.

Nästa vecka sätter jag en gräns för makens flygande. Tror jag.

Juno as cute as can be i vecka 34

Alltså min BM är expert på att visa profilbilder på Juno. Varje gång utropar hon -ÅHHH så söt han är!!! Man blir så glad och stolt som man kan bli. Hon är proffs på feelgood känslor. Spelar liksom ingen roll om man själv inte såg att det var hans ansikte ens...

Magen mäter 95 cm. Det är 5 cm mer än för 6 veckor sedan. Det är rätt mycket.
Kilona på Juno är 2.200 drygt. På mig +10 exakt. Då slår vi nu lille O:s graviditet, den blev +9 totalt.

Allt ser bara bra ut. Normalt, normalt, normalt. Men jag fick yoga ordinerat. Ja faktiskt ordinerat. 2 timmar varje fredag. För bara mig och Juno. Hon sa, du kommer att gå dit, träffa den härliga läraren, sen se dig om i lokalen och så njuta. Du kommer längta efter fredagrna.
Hon serverar det så bra min BM, så bra att jag redan tror henne. Jag kommer att älska yogan.

Magnesium i små påsar fick jag med. För att lugna livmoderns träning samt kramp i vader om natten. Sen är det toppen när man joggat, att ta efter ett pass, de påsar som blir över. La hon till. Just det känns långt borta. Väldigt långt faktiskt.

Av bara farten....

Jag pratar italienska fort fort nu. Men jag säger mycket och många fel. I lördags skrattade jag så åt mig själv när det flög ut : -Hai scrutti tutti sola??! Till en liten flicka på skolan. Lilla H vek sig nästan. Scrutti tutti. Jag menade scritto tutti. (skrivit allt), men snubblade av bara farten.

På min födelsedag sa lilla H: io ho scrutti tutti da sola. När jag fick en saga. (Jag har rappakalja allt själv) Hon skämtar hela tiden, har kul svar på tal. Den lilla donnan börjar förändras. No more little girl. En tjej helt enkelt. Rätt stor sådan med. Shit. Snart är tonåren här. Mindre skämt och mer skrän då gissar jag.

Girlish

Girlish blir det kanske när maken och sonen och min pappa reser ut på samma dag. 4 dagar har jag och dottra alldeles för oss själva. Det känns underbart mysigt när dottra själv säger -åh mamma, bara vi två hemma, så mysigt! Och mina hormoner sänder ut oro, jag ogillar att delar av familjen flyger och far utan att vi alla är samlade. Men de hormonerna ska jag snart ge på moppo, jag är ingen beliver när det handlar om att ta ut oro i förskott...

Lilla H och jag ser fram emot att se på inspelade idol ikväll. Äta framför TV:n och prata. Hon ska sova över hos mig med i natt har vi bestämt :) Men vi får se om hon "vågar" sova kvar, hon är hemskt hemkär när det handlar om hennes egen säng!

Jag fick förvisso både puss och kram ifrån lille O imorse innan han drog iväg med farsgubben men lilla H henne ville han inte släppa först. Hans kärlek till hans syster är stor. STOR.

Hipp hip

Skönt att man kan känna sig (stundom) hip fast nya hipp hipp hurra utropas! 36 är väl ingen ålder?

Fick skönsång imorse, finfina teckningar med små handskrivna påhittade italienska sagor till. En plånis som var en dröm att bara öppna paketet till... Och böcker. Vad är en födelsedag utan en önskad bok? Fina telefonsamtal med mer skönsång (brorsan ifrån down under var nog först!)och platta små paket med posten. Skönhetsprodukter, fina att se på, kul att leka vattenlekar med (bada). Förskotts kofta att titta på men inte ännu bära och babyprylar jag önskat mig ifrån Sverige. Finaste blåbärsblåmedmjölk flätade skärpet ifrån väninnorna här. Jag känner mig minst sagt bortskämd...


Vi åt godaste lunchen i varmaste solen ute längs vattnet. Fina pappa är här och förgyller dagen. Vi skippar tårtan på min önskan och istället köper vi med den godaste italienska glassen hem, vi väljer två smaker var och njuter vidare i trädgården. När barnen slutat skolan och hip hopen och allt vad det är en måndagseftermiddag hugger vi in på den!

No mercy

Maken ringer ifrån Milano lyrisk, det smittar av sig. Sekunden efter det att vi lägger på och jag försäkrat mig om att han tagit med sig "den ubergoda restaurangens" kort, somnar jag. 04.00 vaknar jag. Kick kick kick, kramp i vaden. Får bita i kudden för att inte skrika rakt ut. Somnade aldrig om. Tänkte på halsbrännan som blivit min nattliga vän just nu. Onda tankar.

Körde barnen till skolan. Kom på att det är fredag. Ingen fredagskänsla än, bara jag är skittrött känslor. Mötte en flyttbil a la väldigt lång på väg upp för berget. La i backen. Insåg att jag fick backa nedför branta kurviga berget med hjälp av sidospeglarna. Jag kan faktiskt inte vända mig om längre. Magen är för stor.

Lastbilschaffisen skrek åt mig. SENORA JAG HJÄLPER DIG! Men hur DÅ!!? Skrek jag tillbaka. Tänkte han liksom lägga i handbromsen på den stora tunga bilen i den branta kurvan? Han drog upp axlarna och skickade hjärtan till mig. Jag sa ett uppgivet fuck, men det hörde han inte.
Det där ordet måste jag sluta säga.

Jag är verkligen hög gravid just nu. No doubt.

Rivierans bästa kommentar

Lille O "Mamma, alla killar tittar på dig. Jag ser det alltid" (ytis svenska)

Jag skrattar och drar honom intill mig "Min lille charmör!"

Maken" Ha ha, ja du gubben, så är det" (och han överdriver kärleksfullt, tack för det :))

Lille O "Det är för att du är så tjock mamma" "De kanske inte riktigt kan tro det!"

Kalla golv och långa nätter

Juno har sparkat hela natten, jag undrar om han försökt vända sig om, det har känts som om han skakar sig fram. Jag var tvungen att 03.27 gå upp och vandra lite, för att ligga gick inte.

Man får se upp vart man sätter sina små fötter på det vita marmorgolvet som nu börjar kännas iskallt, istället för svalkande skönt. De europeiska bergskorpionerna tar sig in och skrämmer oss lika mycket som vi dem.

När jag gick runt på det kalla marmorgolvet och undrade när han skulle sluta försöka sträcka ut sig i min mage (som inte växer så mycket precis som med våra andra två förbir jag som det verkar ganska liten, men han växer) och inse faktum, det blir inte bekvämare för någon av oss.

"Ligg kvar i sängen" sa maken, som skulle till Milanos puls på morgonen. Jag låg kvar. In kom lilla H "sjuk mamma?, klapp på kinden" Sen kom lille O och drog ner täcket, la sin kind mot magen och sa "var snäll bebis och somna nu". Ensam kvar är jag och bebben som nu vekrar lugn, istället för att kliva in i kontoret tog jag datorn till TV'n och italienska morgon nyheter. Till barnens lycka har vi grundutbudet och en TV. Vi stenålders människor har kapitulerat och det känns helt ok. Jag ser nyheter följt av catwalk och tillslut en fantastisk opera, allt på 20 minuter.

It wasnt a dream

Jag druknade nästan där i det varma turkosa vattnet. I det främmande spännande landet. Det var enormt strömt och mycket höga vågor. När jag slutligen gav upp fajten mot naturens krafter kom en hand för att dra upp mig. Jag höll på att dränka en person i det varma turkosa vattnet. Desperationen när man bara får tillräckligt med luft för att precis klara sig är ett väsen starkt så starkt. Den kan lätt döda. Den har läskigt nog inga dubier.

Jag fick bearbeta att jag nästan dränkte en annan person länge. Mer än jag bearbetade att jag nästan drunknade själv. Jag kände inte tacksamhet så mycket som jag kände skuld.

I natt såg jag mig själv drunka. Precis så som det var. Istället för att dyka långt under vågorna som jag lärt mig, tumlades jag runt i dem. Jag trodde jag simmade mot ytan men slog ideligen mot botten. Vände om, fick ett kort andetag innan en ny stark våg sköljde över mig och fick min kropp att tumla runt. Och den där känslan, som tillslut infann sig, känner jag än närvaron av. Jag ger upp. Det är ok. Det kändes skönt att få den. Befriande att inte behöva kämpa vidare. Också handen. Som drog uppåt. Precis när jag gett upp.

Jag vaknade av att jag spottade flera gånger. Rakt på väggen. Vattnet var så salt. Lille O tittade förvånat på mig. Sen somnade vi om kramandes. Utan ett ord. Det var en dröm som bearbetade verkligheten cirka 16 år senare. Åtminstonde kom de andra känslorna upp till ytan först nu. Tacksamheten. Att få vara så rik. På kärlek. På livet. På lust. På äventyr. Tack.

"Du hade en mardröm i natt mamma" "Ja men den är över nu" svarade jag, när vi gemensamt fick i lille O:s trötta ben i ett par byxor.

Jag har ärligen knappt pratat om detta förut. Det var verkligen på tiden att orden fick forsa ut, och bilda en befriande ordström.