On my wish list

Tjejer med rosa broderade munnar. Den här t-shirten är min nya I want. Upprullade ärmar med liten slejf. Naivt tecknade tjejer. Underbara detaljer. Den kunde gärna få ligga i ett efterlängtat paket tillsammans med de grå jeansen (och den där andra). Men det gör den inte.




Den här lägger jag till. Den vill jag springa runt i varma sommaren som är på väg. Idag skulle vi tagit upp tidigt till alptoppen med barnen men det blir halvdag. Vi var så tröööötta i morse :) Solen värmer min rygg när jag sitter här framför datorn och läser nästa veckas schema. Denna tank dress från Sass & Bide med sitt rödvarma hjärta stödjer forskningen mot bröstcancer. Att ha med leggings, över bikinin eller under kavajen. Tycker jag. Ett sånt där givet plagg i resväskan. Nu över till skidkläderna som ligger i en hög bredvid mig :O

Tjena hej ciao ciao

Jag har haft två urtypiska svenskt versus italienskt samtal idag. Måste få ner detta i print. För minnenas skull. Hur olika vi är, kulturerna. Och hur jag "kamelontar" emellan dem.

Jag och min supergoa svenska väninna pratar (i telefon):
-Hej hur är det!?
-Åh som alltid, så jäkla trött och sliten, jobb jobb, men skit i det blablabla, åh nu ringer det på den andra, måste sticka, hörs snart, sorry, puss. Ingen av oss tycker det är konstigt att bli avbrutna, det är ju...normalt, vi chitchatar ju bara.... Hon är jag. Dvs så är jag när jag är i Stockholm. Utan tvekan.

Jag och min italienska väninna pratar vid skolan, hon ser verkligen trött ut just idag:
-Ciao come stai?!
-Bene, idag har jag en fantastisk lunch att se fram emot, önskar jag kunde ta med dig, ljuvlig kock! Härliga människor med, dem måste du träffa! Se här, jag har merenda (mellis) till barnen dina, tänkte att de kanske vilja testa detta. (hur hinner hon tänka på det!?)
-Härligt och tack! Ta med en doggybag från lunchen skämtar jag eftersom italienarna tycker det är fruktansvärt med doggybag. Du ser trött ut min vän, hänt något? Frågar jag försiktigt.
-Ha ha bella, nej då inte alls. Allt är som vanligt. Hon ler stort. Du vet, barnen vaknar på natten och själv försöker man få plats i sängen. Om så bara en kudde vore ledig, hon skrattar.

Min mobil ringer medan vi pratar. Vi båda nonchar den som den naturligaste sak. Vi har inte pratat färdigt ännu. Själv låtsas jag bara se så där cool ut när den ringer. Får jobba hårt med att inte kika om det är superviktigt, viktigt eller kan vänta. Alla får ju ändå vänta. Vi har ju inte pratat färdigt. Och jag njuter av att lyckas se henne klart i ögonen och skiljas normalt och inte pga det brinner i varenda jäkla hörn.

Det blir lång helg. Maken och jag ska bort måndag till tisdag. Bara vi... Vart? Till en alptopp. Och det är 20 graders löfte hela helgen. Här i dalen då. Hade tänkt att traska runt i ett par gråa jeans och en parkas idag, men posten tyckte det var fånigt tidigt. Uppenbarligen.

Profilbild / "She's my doll"

Det är svårt det där med integriteten. Jag tyckte mig ha funnit ett foto där jag inte egentligen syns. Men eftersom jag inte har bloggen för att vara officiell utan just anonym (eller det kändes helt enkelt inte rätt iaf) så surfade jag runt ett tag och fastnade på en klädshopsajt, av ingen anledning ; ) Så fann jag denna bild och tänkte, ja det är ju iaf min stil, även om jag inte har just de kläderna. Jeans, sån tsha och skor utan klackar och en stor väska. Så denna får det bli. Tills jag tröttnar eller känner att det är helt fel det med. Och, det finns ju bara så mycket tid och energi man bör slösa på det. Viktigare är ju att läsa in alla verb :O

Tror ni detta är jag? Eller kan detta få vara jag? ; )

Update: jag är faktiskt sådär stel s om jag ser ut på bilden. Min nackspärr är lite bättre men föga. Ja detta är nog trots allt inte en docka, utan hon den där stela med jeansen och väskan med det mesta i....

Done!!!

Adesso io ho fatto una grande cosa.! Ha ha. Om det står det jag ville skriva så står det: idag har jag gjort något stort! Jag lämnade tre små glada barn på skolan (en liten lånetjej, jag är ju mamma Svedese....). Den ena har fått sova på en magisk madrass hela natten. Hon saknade sin mamma vid läggdags och fram kom den. Madrassen som man drömmer de häftigaste drömmar på. Och så blev det. Imorse lät hon oss veta hennes fantastiska drömmar :)
Sen åkte jag förbi scoula italiana. Skrev in mig!

Jag börjar alltså en intensivkurs i italiensk grammatik dagen efter vår semester. 3 timmar 5 dagar i veckan i en månad. Fick göra ett test. Hamnade mellan livello A3 och B1. Hm, kan jag aldrig liksom vara sådär självklar i mina kunskaper. Så snackade vi lite. Hon sa: men du kan ju redan prata bra. Men så förklarade jag att allt är på gehör, kan ingen grammatik. Så enades vi. Att tänka på det på var sitt håll. Skulle jag kunna tänka mig att studera passato prossimo och alla presensformer före kursen? Nja : ) When? Ha ha. Alla presensformer kan jag ju på gehör, men såklart, enkom de jag använt mig av och snappat upp. Lika bra att få grunden tänker jag, börja lägre ner. Säkert apsvårt ändå. Låt se. Men hur som haver språken kär, snart jag en italiana är! *önsketänkande*

Språkcentrat

Härliga Sara och jag kommunicerar på italienska. Ok, färglägger en aning. Vi utbytte några kortare meningar. Det är nämligen så att jag upplever att mitt språkcentra är fullt. Det finns liksom bara en sida på språkfiltret italienska och det är förståelsen. Jag mäktar inte med att lära mig ett fjärde språks grammatik. Jag har tragglat svenskan, engelskan (ha de två fick jag ju gratis iofs...) och franskan. Jag kan tre språk, tror jag att jag har tänkt. Liksom slagit mig själv lagom lätt på axlen. -Sei bravissima dja!

Men det är jag inte. Jag bor här. Jag måste köpa till mig en baksida på det italienska språkfiltret. Den där man även talar och skriver bra. Att hajja räcker inte. Tror jag ska sluta leka struts och gå min allra första språk kurs i italienska. Får bli en intensivo. Annars kommer jag bara lägga av. All or nothing. Jepp, jag ska kolla upp kurser i Mars. This I promise myself.

(har tidigare tagit hela 5 lektioner plus min grannes hjälp i Cernobbio, de få gångerna slutade med att vi satt och skrattade och pratade italiensk politik!)

Sol och vårare lektyr

Sol och vårare är vi ju många. Livslusten och ute timmarna mångdubblas. Här kommer våren med stormsteg. Igår var det 14 grader i skuggan. Pang, träden blommar av Camelior och 100 andra sorter jag inte lärt mig namnen på. Palmerna vajar glatt efter att ha varit uppbundna utifall snö skulle ha fallit. Blomlådorna får nya färger i lådan. Det är dubblet så mycket männsikor ute. Alla "sol och vårar".

Och jag tänker flera gånger om dagen, måste köpa kepsar i rätt storlek till barnen. Måste köpa andra glajjer till barnen än H&M:s. Riktiga UV skydd hos optikern. Måste ställa solkräm i hallen, badrummet och lägga i deras skolväskor. Nej det är inte högsommar än. Men solen bränner när man står i dess strålar. Och det var inte länge sedan vi fick reda på att lille O hade cellförändringar i det där hemska märket som opererades bort.

Det är borta, jag inser det, men läkarens ord ringer i mina öron rätt ofta. Därför skickar jag ut dem i cyberymden. - Det räcker med en keps på huvudet, solglasögon så barnen slipper starr som vuxna. Men främst: barn klarar mycket, men solen ska man undvika smart. Lär dem sätta på sig kepsen lika naturligt som trosorna. Främst: tänk keps. Då lille O hade sitt märke som opererades bort på huvudet, tänker jag: främst keps. Barn är ju smarta, de drar sig till skuggan av sig själva. Kepsen skyddar dem på äventyren mellan skuggplatserna. Solkräm är ju en självklarhet.

Mamma Espagna

I lördags stod vi i Knuds (danskskalle, som alla andra skandinaver är här. För att vara tydlig så störtdiggar vi danskskallar) kök, barn och vuxna minglade i huset. Knuts svärmor är Spanjorska. Hon pratar inte italienska, men förstår. Jag har ju läst spanska 2 år så tänkte jag, jag erbjuder mig att laga barnmaten med henne. Det är då det händer. De här underbara kulturkrockarna.

-Yo hjälper dig senora, med barnmaten. Ler.
-Ah, informera mig då vem som är ansvarig här nu. Hon ler stort och ser ut som en typiskt spansk tanta. Svensk som jag är svarar jag:
-Låt mig, jag lagar den gärna! (såklart, hjälper vi gärna till!)
En liten glimt i ögat av förvåning. Då inser jag. Hon erbjöd mig "hennes" kök som en gest, som man normalt avböjer. Då givetvis senora Espagnas mat är godare än min!

Senora Espagna är fantastisk i köket. Hon kluver en lök i handen direkt ovanför pannan i de finaste små bitar, utan att skära sig det minsta, med den vassate kniv. Fler trick visade hon mig där i köket. Ganska snabbt "gav" jag henne hennes kök tillbaka. Hon ledde, jag följde. Med alla gester och spanska ord jag kunde komma på visade jag min uppskattning. Och den var ärlig. För att återställa min tidigare oförskämda stil att komma där och tro att jag minsann kan laga en tonno, tomato (på spanska, visst?), alio etc etc pasta....

segaråttan

Taskigt att kalla sin dotter för råtta kanske. Men segråtta, det är ju godis, sött och färglatt och ....segt.

Hon kommer hem till onsdagens lunch och haltar.

- Vad har hänt?
-Äsch inget. Faktiskt. Inget speciellt.
-Det säger du bara för att du har skridskoåkning i eftermiddag, säg nu, vad har hänt.
-Det tänker jag inte säga. Jo ok. Efter skridskoåkningen!

Så slinker hon iväg i pannkaksoset med sin väninna, jag hör hur dörren stängs. Hon är en seg liten råtta och jag lär inte få veta förrän efter skridskoåkningen. Hon känner väl efter själv tänker jag, om hon klarar att halta runt där på isen. Antagligen tänker jag så för att jag själv hade insisterat på att få försöka i alla fall. Den där envisheten är nog nedärvd.

"window shopping"

Dessa Notify går jag gärna runt i.... (kommer jag någonsin tröttna på jeans månne)


Sass & Bide och jag är bästisar. Dessa vill jag gärna ha till en oversized t-shirt.



Mamma (läs italienskt ). Den är jag. Och på tok för dyr. Window shopping är gratis, pffew. See by Chloé at its best. What a parka.

Värme

Lille O tidigare i dag:
-Mamma ti ricordi att inatt du höll om mig och jag dig?
-Ja min goding. Du slingrade dig om mig som en kobra ;)(rättar svenskan)
-Mmm, du förstår att em, det tycker jag är så gosigt och varmt! Jag drömde på italienska att min penna stilo var borta i skolan och fröken var arg.
-Så är det därför kastar du in italienska i svenskan och slingrar dig hårt runt mig?
-Nej nej, jag slingrar mig för att det är gosigt. Bara därför.

Så är det extra lilla onda i nacken borta, av de små orden. Undrar hur länge lille O är liten och trasslar in sina ben och armar runt mig om natten....

Let´s try harder

Det var ca 2 1/2 år sen jag beställde 6 män inne på bageriet en lördagmorgon i Cernobbio. Vi hade inte bott i Italien länge då. Ingen av oss kunde någon italienska. Men ack så vi kämpade. 6 ägg skulle jag beställt, men som sagt jag bjöd bageriet på dagens skratt. Senoran förklarade att 6 män kunde hon inte sälja mig så tidigt en lördag. Ehm.

Detta mail kom idag. Det finns fler som verkligen försöker. Det roliga är att vi ju nu förstår italienska. Men ok. Vi förstår iaf slutet :O

Hi mr,

i'm sorry, i don' t no why , but the payement will only this evening doing. I reallly apologyse and i hope that's this well be the the good one's !!!
This is the Ammount that's we pay back.
I'm sorra for my english, i hope its now all correct.

Best Regards

En light me

Forumlerar om detta. Jag går i gång på lampor. Och just italienska. Dessa är mina darlings. Som jag valt att lägga mina surt förvärvade på. De röda skrivbordslamporna (ja vi har varsinn så vi slipper turas om), the silver globe, den är av handblåst glas, livsfarligt ömtålig, värsta diskokulan ovanför köksbordet. Den är stor stor och man ser roliga gubbar i den. Som att vara på grönans spegelsal. I love. Jag garvar åt varje människa som springer förbi. He he. Och sist men inte minst flos:en. Den är crazy och underbar på en gång. Den tog det 3 dagar att få ihop, bara en sån grej :) Maken nästan kastade den i golvet. Ha host. Snart kommer en till crazy darling lampada. Om två veckor. Enligt lampaffären då.

Update: Då Anna så fint skrev vart de kommer ifrån och vem designern är gör jag detsamma. För att jag ju fascineras av personerna bakom. Ok, bara en, min favvo: Achille Castiglioni Hans ansikte säger 1000 ord, tycker jag. Så la jag till en finare bild jag fann på nätet på lampan han designat. Vår fyndade vi på outlet. The silver globe heter egenligen Globo di Luce och är ifrån FontanaArte, designad av Menghi. De röda skrivbordslamporna är ifrån Lumina och heter Naomi.

En bok tack

Idag tänkte jag be att få ställa de som kikar in en fråga. Då jag är en bokmal, som bor utomlands, och tyvärr inte läser på italienska. Och då det engelska utbudet är rätt tunt här. Så väl i Sverige hetsköper jag böcker. Men har ofta ont om tid. Ibland är köpaboktiden förlagd till Arlanda airport. Men det är ok, jag är ett pocketfreak. Så inför min kommande Stockholmsresa, har ni böcker att rekommendera?

Ni som läst Anna Gavalda, har hon bara skrivit två böcker? (ok, kan googla fram det..)

Innan boken är slut...

måste jag minnas att säga att alla borde läsa den. Att läsa Lolita i Teheran. Gå och köp eller låna på bibblan.

Italianos

Barnen har varsinn kompis hemma. De ska sova över. Japp på en måndag. Tokigt tycker vissa. Jag tycker det är underbart. Samma läggtid gäller ändå och jag kräver storsta möjliga tystnad vid 20.00 och de respekterar det.

Nu skulle jag önska att jag kunde spela in en video. De spelar fotbollsspel barnen. Kakafoni är förordet. Höjda upprörda röster, inga svordomar men nära, de balanserar. Mellan varje boll är deras kroppsspråk minst sagt uppspelt. Lilla H sätter fingrarna mot varandra och gungar handen inåtvänd framochtillbaka när hon anklagas för att ha gett sig själv 2 poäng istället för 1. Som om hon klagade på domaren i Inter efter ha fått gult kort. W:s kroppsspråk tillbaka är uppgivet en arm så långt ut det går åt ena hållet och den andra åt den andra. De andra två hejjar på varsinn spelare högt och ljudligt. Alla skrattar. Så koncentration. Man hör bollen fara hit och dit. De är grymma på detta, de små liven. Sen kakafonin igen, kroppsspråket, det ljuvliga italienska/latinska. Det slutar lika italienskt. Pussar och kramar, hejarop och buarop. Fotbollsspel är en stund av allvar och lek i en härlig blandning.

Update: de lämnade spelet hand i hand, W och H, kom fram till oss och den ene höjde den andras hand till skyarna. Det är viktigt att visa fram en vinnare, att skaka hand och att hylla och dissa. Ha ha.

Kärlek till jeans

Jag älskar dem i alla dess former! Utsvängda, tajta, super tajta, baggy, som kjol, ballong, lång, kortkort. Slitna, häliga, strikta, mörka,ljusa, gråa och svarta.

Nu gör jag rum i garderoben för dessa darlings, mjuka och underbara. Borde förlägga mig med köpstopp ett tag. Så då gör jag det. Slut på köp. Enkelt. Ett tag. En bikini bara. Annars får jag gå näck på stranden. Inte så lämpligt. Igår kastade jag alla gamla. De bara höll inte. Här badar man ju flera gånger om dagen om sommaren och sommaren är lång. Förra året fann jag ingen jag gillade. De som överlevde förra säsongen har ingen färg eller resår kvar. Hamnade i sopen. Bland äppleskal, fiskrester och lindt papper.

Mid-day and still Monday

Tiden har rasat iväg. Jag har ringt alla viktiga samtal. På to do listan har jag strykit redovisning. Pffew. Jag har svårt för att hålla redo på kvitton och papper i allmänhet. Trots de snygga pärmarna.

Har bestämt mig för att inom kort fota mina små darlings. Min passion. Och det är så spännande som något som lyser. Där design och färg är viktigare än själva riktningen av ljuset. He he. Mina favvo lampor. Senaste tillskottet, Global luce och de knallröda skrivbordslamporna. De kom hit tillslut. "Möblerna" jag beställt. Fantastico! Ok, självklart......en saknas, är restad, bara två veckor till :)

Monday morning

Och jag jobber!

Helgen var full med grym nack och axelont, det känns som om någon opererat in en tegelsten i höger axeln.... Den var även full med vänner och skidåkning. Inte för mig då, jag led i solen i restaurangen på toppen med min väninna ifrån London och Cecilia ifrån Como : )

Njuter så av att se våra barn skida. De älskar det. Maken skidade ett tag med 5 barn själv, ingen över 7 år. Han är grym på sånt. Och cool. Barnen åker förvisso bra men jag hade inte låtit lilla H och hennes kompis Nina åka stolsliften själva. Men de grejar det såklart. Men ändå.

Ett par pilots

För Linda att kika på. Men dessa är ju shades. Men rätt ljusa, svårt att fånga på bild. Försökte fånga droppen eftersom jag inte vill fota mig själv. Men kolla noga, jag är ju där i ena glaset, lite ironiskt : ) Hur som de är väl uberklassiska men i lite kvinnlig form, lite mindre men ändå stora, droppiga och den bruna ramen... Fick en utläggning när jag köpte dessa. En låt oss säga mycket engagerad design italiano gick lös på varenda låda i hela butiken. Förbryllad av att jag dissade Cavalli och bling bling. Sen sa han: AHA, de ska du ha. Efter 45 minuter i en butik är jag lättköpt. Men jag diggar dem. De är ursköna på och lagom liksom. PRADA höll jag i hela vägen till kassan. Men jag fick ge mig, de nuddade kinderna. Big no no :)

Långt inlägg om pilots. Jag har nackspärr. Familjen ute på galej, io tutto solo. Ska sortera bilder i datorn.

Hur gör man en profilbild

egentligen?

Update:
Egentligen bör man nog skriva, hur ser man till att lägga upp en profilbild som följer med när man kommenterar?

Hela dagen har nämligen gått åt till att :
1. fira kunds kloka beslut att vi är klara med varandra (for now, come back!) = projekt i hamn!
2. Vara extremt trött efter nattsudd.
3. Boka semester. Barnen har tjatat. Nu hade vi råd, vi drar (om ngr veckor). Lite oense om resmål dock. 8 dagar kan vi vara borta. Jetlag orkar jag inte med på så kort tid. Ej heller långflyg. Men bada ska vi ändå. Och....det bästa....min bästis är där hon med ; )

Slutsats. Nästa vecka måste jag jobba. På riktigt. Inget surfa runt och lalla då. Amen och fingrarna lite i kors.

Om 40 minuter ska jag fredagsmysa med lille och lilla O och H. Överraska med varsinn ny vårjacka. Inbilla mig att de faktiskt helst vill vara med mig och inte alls ta hem en kompis eller sova över hos någon. Det sista jag sa när maken åkte ner till skolan var: -INGA KOMPISAR! PLEASE! BARA VÅRA! Io, the ego.

Trevlig helg alla!

Gårdagens skatter

Förutom att själen fick näring så fick givetvis garderoben tillskott. Oundvikligt. Corso Como dieci, Mamma mia, känner ni till det? Som att blanda Net a porter fast upphöjt i 4 typ och blanda utbudet med italienska design torget, om det nu hade funnits. Lägg till en gård i mitten och världens serivce och godaste juicer och kaffe. Shacceraton där är ett måste. Likaså jordgubbs och någonting juicen. Acia? Så hette nog frukten. Så folket runt om. Bokaffären ovanpå och galleriet invid. Lycka i en liten ytlighets ask ; )

Nya pilot glasögon, D&G för första gången. För att pilot är mer jag, passar mina jeans och de där D&G var otippat nog mina. Inget blingbling, men ändå. De var jag. Om ni förstår. Kallas även terminalglasögon?

En ljusgrå/svagt silvrig halvblank vårjacka, rätt sportig. Föll bara för den *pladask*

En svart klänning i cool form och i trikå, super leisure men cool. Givet plagg i resväskan. Lite accessoarer till så voila, party! Armanis strumpbyxor med, ha ha, räffliga, de håller i evinnerlighet och låg i en trevlig 70% korg. Grå och svarta.

Rockigt linne, svart med tryck men utan att man ser vem som står bakom. Sånt tål jag inte. Ok, Chloe gör snygga tshirts som de trycker Chloe på, i dovt svart på svart, en sån tålde jag att köpa en gång och använder rätt gärna.... Ingen är väl helt konsekvent?

Jag föll pladask för en smaragdgrön Furla väska. Fantastiskt att window shopping är gratis. Liksom lite kärlek, som en flört och sen hejhej... då. Jag är en kvinna som inte värderar att lägga lusentappar på en väska. Fast jag kan bli kär. En dag kanske. Åh, jag har en, faktsikt! En fantastisk supergrön räfflad LV väska. Fyndad på secondhand affär. Ifrån 70-talet. Den använder jag aldrig, konstigt, för den är stor och formen som en ihopdragbar påse. Min stil. Inget LV tryck eller så. Kanske borde jag plocka fram den. Jeans däremot. De kan få kosta hur mycket de vill, konstigt det där.

Så där på den stora bokaffären försvann shopoholican som vanligt. Vaknade först ur mitt rosarus när maken ringde och undrade vart jag hade vilsat bort mig. Åh, du vet, jag är i den där underbara stora bokaffären, svarade jag. Du vet? Nej, jag vet inte det. Bara du åker in till Milano och försvinner in i en bokaffär i 2 timmar. Ja, så är det kanske. När jag strosade där bland böckerna fann jag en bok av Åsne Seierstad
som hon signerat på plats. På engelska "With the backs to the world". Den tog jag, var liksom lite roligt och förvånande. Åsne i Milano. Det är den enda av hennes tre böcker jag inte läst.

En av mina favoriter stod där prydligt i engelska hörnan och väntade på mig. 44 Scotland Street av Alexander McCall Smith. Hans språk är lovely. Hans historier så enkla och fascinerande. En fantastisk författare. De italienska böckerna fick sig en klapp på ryggen. Det blev ingen denna gång.

Min pärla

Jag köpte en bil i höstas. För första gången har vi två bilar. En familjebil och... min pärla. Ni hör hur ägig jag är va. En öppen pärla. Så när vi körde där i Milano igår så bara älskar jag det. Inte bara trafiken och rytmen. Jag roas så av att bucklor hör till. Åh titta en pärla till ropar jag! Men såklart, en lite bucklig pärla. Ungefär som människor. Finns där inga avtryck i ögonen så finns man inte. Om man är en bil i Italien så har man lite avtryck. Milano, Rom, Como, Firenze spelar ingen roll. Är man en bil i italien har man bucklor.Inget man kör till verkstan för direkt.

Så minsann, vi trängde ju in oss på en minificka, backsensorn skrek pip hela tiden. Det gör den ju alltid i Italien. Skriker och skriker fast det faktiskt finns 5 millimeter kvar!När vi kom tillbaka så var där ett avtryck. Min pärla är numer italiensk.

Näring

Jag bara måste ha varit latinare i ett tidigare liv. När jag är mitt i pulsen så är jag hemma i mig själv. Lycklig, trygg i vem jag är. När man skriker idiota, mamma mia dai (och annat ;) men ändå ler i något samförstånd till sina medtrafikanter där i Milanos puls är jag hemma. När bilen tillslut klämts in i en ficka i ett parkeringshus och man trycker på sin dosa så man hör blippet och klackarna klipperi kloppar mot golvet och tänker: un café så står det där. Även i ett trångt parkeringshus i centrala Milano står den bara där, espresso maskinen som de som lyckats parkera själva kan göra sig en espresso. Ah, exakt vad som behövs där och då. Sen, pulsen. Folket. Alternativen. Tempot.

Senare på dagen, dags att ta sig till Via Montebello 7, restaurangen La Fiorista, en pärla, maten utsökt utsökt, atmosfären perfekt. Att hämta ut bilen är idioti, jag har ju en plats. Ställer mig i taxikö, trängs med afterworkare främst. En donna tränger sig, värsta kakafonin utbryter. Jag viftar lika hejvilt jag. Tillslut är det min tur och jag och gänget bakom mig säger självklart trevlig kväll till varandra. Vi har ju utfajtat ett mindre krig tillsammans. Vi är polare. Jag är en latinare i hjärtat. No doubt.

"Totally out of office"

shopping in Milan today :O!

Super busy!

Lunch at my favourite coffeebar, quick panino, doppio macchiatto, heaps of people wanting the same mozza,pomodoro panini fightning to reach whenever barman yeals "una Raffa pronta!".

Aperitivo with old (beautiful) boss and friends.

Dinner with husband and friends.

So long!

(Kids with friends and e-mails left unread, cell probably forgotten in car, car parked in tiny garage and probably impossible to get out again)

Update: 11.00 stänger kontoret. Och det beslutar jag alldeles själv, eget bolag = I am the boss : O (and a good one, at least nice and.....considerate ; )

Update 2: Dagen började riktigt glammigt, klockan 06.50 satt jag och avlusade lilla H.

Smått och gott

Det är inte så mycket svenskt, i matväg, jag saknar. IKEA finns ju här för sill och kaviar. Chokladen och maten här är ju fantastisk, mörk len krämig ljus vit choklad i alla former och smaker av finaste märke till lowprice om man är svensk. Och slow food överallt. Men kära små underbara goda svarta salta fiskar, salta grodor, gröna grodor, rosa och bruna svampar, gelehallon, nappar och coca-cola flaskor, jag saknar er!

Maken kommer hem ifrån Norge idag. Finns det smågodis där månne? Glömde att fråga. Lär bli varse om några timmar.......

17 kurvor och 6 minuter

Är det ner till skolan. Vi ska åka snart, de börjar 08.30 varje dag. Sen dyker jag in på en bar och tar en macchiatto. Jag och C vanligtvis. Danskan som jag kommit att älska. En snabb shot av espresso. Sen börjar dagen. Jag vaknar först här. 17 kurvor och 10 minuter senare är jag hemma, beroende på hur många bussar jag möter i de smala branta kurvorna. Jag kör utan att tänka, växlar upp och ner som Fitipaldi, backar i branta lutningar och kurvor men snor företräde på väg upp, parkerar på en femma, utan att blinka. Vana förblindar.

09.15 börjar jag jobba. 17 kurvor och 10 minuter senare.

Buona Notte

Våra två. Pseuvdotvillingarna som kom med 16 månaders mellanrum.

Jag, sittandes på golvet i vårt sovrum, makens och mitt, sorterandes tröjor i en av garderoberna. Våra två, som alltid liggandes i vår dubbelsäng. Varannan natt byter de sida, för jämlikhetens skull. Ingen vill ligga närmast dörren. Lilla H med jätte sköldpaddan och lille O med jätte hunden.

De läser högt i varsinn bok. Lille O tröttnar på att störas av H:s bok och sätter sig en stund bakom dörren. Lilla H tittar fundersamt på honom och meddelar att hon kan läsa tyst om han vill. Lille O hoppar i säng igen och lägger sig nära nära. De har koll på klockan på nattduksbordet. 20.20 ska de släcka.

20.20. -Mamma pussa oss, vi ska sova nu. Jag dyker fram bland en hög av tröjor. Det är noga nu att inte göra fel. Vem pussade jag först igår, det bara måste man minnas. 3 pussar och fyra skakar till lilla H först. Som tjuter när hon blir skakad och alltid ber om fler. Puss lille O, lika många skakar.

Lille O gosar in sig. Så nära han kan utan att hans syster ska klaga på att det blir för trångt. De tittar på varandra. Han fick ett ok i hennes blick. De läser varann lika bra som de läser böcker. Han lägger armen om sin syster och kryper ännu närmare. Lilla H släcker. Det tar tre minuter. Sen sover de.

Jag satt där på sängkanten och mindes vaknätter och långa sena promenader på söders höjder. Fast minnena kändes ganska bleka, utan tydliga bilder och färg. Som ett gammalt fotografi som blivit utsatt för för mycket sol. Som om all kärlek mellan och till barnen suddat ut alla konturer. Ett minne som inte fullt ut längre går att ta fram.

Vitsen med målet

No more to do. I 'am done. Tutto finito. Vet inte vad jag ska göra nu. Det kliar i fingrarna, faktiskt. Vill börja om, ha ett nytt kul mål. I did it känslan har inte infunnit sig ännu. För what did I exactly do, egentligen.

Låt mig veta. Vad är vitsen med mål. Att det sen är över, eller att det blir en ny början? Jag är rädd för att mitt mål var vägen dit. Inte rädd men misstänker. En ny början har jag inte sett ännu. Låt se om jag lyckas ha muskler nog att dra mig upp på toppen. Om jag lyckas ställa mig upp där på den lilla toppen och göra 700 segertecken. Få känna sergersmaken i munnen. Men har jag förresten inte redan nått målet? Eller......... ramlar jag snart neråt......*iiiiiiiiiiiiiidunk* Merda. Upp och leka gås.

Följer upp detta längre fram. När jag sett ljuset. Alternativt blivit en gås.

Hjärterum

När lille O föddes var han perfekt. Den där stunden av stillhet. Lycka. Kärlek och förundran. Sen följde kaos. Ut kom ett halvt hjärta. Ett perfekt halvt hjärta. En halv moderkaka. Rummet fylldes snabbt. Det skreks och väsnades. Jag minns bara barnmorskans ansikte av alla främlingar, tätt framför mitt, munnen rörde sig. Allt jag såg tydligt var maken och lille O på hans bröst borta vid fönstret. Tills det blev svart.

Ett perfekt hjärta pusslades senare ihop med andra halvan. Som var lika perfekt. Naturen är vacker. Otvivelaktigt. Typiskt tvillingkaka sa de. Så vackert sa de. Titta sa de. Barnmorskan torkade en tår. Men där var ju bara ett barn. Och han är en tvilling. Vår lille O. Jag har ännu inte berättat det för honom. Har inte vetat hur. Alla som känner honom väl ser att han är en tvilling. I själen.

Jag har ett hjärterum för hans tvilling. Ett rum med kärlek. Den kärleken känns svår att flytta. Ett tomrum med kärlek. Barnmorskan sa att det är viktigt att minnas att han är en tvilling. Även om tvillingen vände om före vi hann ses. De låg tätt och delade enrummare längre än vi trott. Har jag läst min journal så slarvigt med flit frågar jag mig idag.

Kanske därför vi gärna vill ha fler barn. Jag vet inte. Finns ingen anledning för oss att analysera. Det räcker ju med att man vill. Vi trodde vi skulle få ett till barn i slutet av sommaren. Men verkligheten ville annorlunda. Vi torkade våra tårar och fick en ny insikt av vad ödmjukhet innebär. Kanske att fylla det där tomrummet med. Lille O:s tvilling som så vackert oegoistiskt gav bort sin kärlek till den som var honom närmast. Och den lill* som vände om.

Flytta eller inte

Beslutsångesten pyr som det tjockaste suraste vedträt.

Ska vi köpa hus här eller i Sverige. I höst eller nästa höst. Tänk om svaret bara var så där givet.

Personlig väckarklocka

-Det är morgon. Paus.
-Öppna ögonen sakta sakta. Paus.
-Lungt, sakta sakta. Paus.
-Solen skiner. Smekning på kinden.
-Mamma, det är morgon. Konstaterande.

Läs med den mjukaste röst. Lenaste. Vänligaste.

Lilla H. Hennes omtänksamhet är som balsam för själen.

Man kan länge nonchalera väckarklockan. Även om vi har en lightwatch eftersom vi är familjen tonåring om morgonen. En lightwatch med fågelkvitter. 2 mobiler som ringer utifall att med galna ringsignaler. 3 i samma säng som leker struts. Lilla H dock, henne slår man upp ögonen mot och beundrar med största tacksamhet. Till lilla H vaknar man mer än gärna. Numer. Alla vaknätter och lilla H:s tidigare sömnstörningar är som bortglömda. Minnet omprogrammerat. She is an angel.

I did it and they are monsters

Lilla H och lille O är pseuvdotwins. Jag lyckades bli gravid när lilla H var 6 hela månader. Det var en chock. Jag helammar ju? Men en positiv, det va som fan chock. Tyckte vi båda. Lilla H slog honom mest på huvudet när lille O var ute ur magen. Kanske inte lika positiv "chock" för dem just då.

Det märks att de är pseuvdotwins, de leker som bästisar, kramas och säger rätt ofta att de älskar varann. Och......de retar gallfeber på varandra (på, usch min svenska tryter...) slåss inte nämnvärt, faktiskt knappt men gap och ret och skrik. Igår var en hallelujla I did it dag. Höjde inte rösten eller röt lägg av, basta och andra passande synonymer en enda gång. Och båda var hemma hela dagen. Det var min utmaning. Men de antog den, de har så jäkla bra intution de små liven. De kände helt enkelt att "mamma kommer ändå inte att ryta idag". Så de lekte som två underbarn hela dagen, sa bara söta saker och skrattade hjärtligt. Det är sant. Det handlar alltså om oss, de känner av det. Ingen rekations dag? Ok, då kan vi ha roligt på annat sätt.

Och jag inser en sak. Jag svär en hel del här på min egen blogg. Jag har kommit på att jag faktiskt svär en hel del i tankarna. Högt kommer bara shit ut. Kanske borde jag gå en skrivarkurs och lära mig färglägga det skrivna (och tänkta) språket på annat sätt än med jävlar och fan. Alternativt, köra samma stil högt, färglägga språket lite mer än med ett mesigt "shit".

Kärlek på post

Lilla H fick 30 CHF med sig till skidlägret. Inte så mycket, men som fickpengar en vecka ändå en del för en 7 1/2 åring. Jag vet ju att en vatten, bara det, kostar en del i systemen. Svårt det där, man vill inte skicka med för mycket, inte heller för lite. 30 CHF blev det iaf. Fickpengar till typ coca-cola som hon annars inte får köpa för häxmorsan waoha. Och annat gott. Hon valde annorlunda. Hon är omtänksam lilla H. Det är bara förnamnet, helt ärligt. Ett barn som funderar mycket på hur andra har det och hur hon kan hjälpa. Nog om det. Lilla H visade det sig la en stor del av sina småpengar på vykort och frimärken.

Idag kom ett vykort med skidbacke på framsidan. Kan man inte italienska är det kanske svårt att läsa denna svenska. Men fanns inte K,J,Ä,Å Ö på svenska skulle det kanske stavas såhär: Hei mamma. ia elscar dei iete myce. Det e iete myce. H

Hon skrev på svenska! Fast ingen lärt henne. Hon brukar alltid "safea" och skriva på italienska när hon skriver.

För den som inte följt bloggen så var det lilla H som innerligt ville åka på skidläger och som älskade det. Varje gång hon ringde hem tjöt (inte grinade utan glädjerop) jag i telefonen av saknad. Det var det hon ville förmedla tror jag med kortet, that she loves me even though she is away, ombytta roller ; )

Love is in the air.....

Na na na na na, la la la la la. Ni hör Barry Manilows röst va? Eller var det inte han, well well, LOVE day right? Skickar ett hjärta till alla som dimper in här idag, blåååås, watch out or catch!

Jag står på benen och mår bra = lovely.
Barnen är hemma och mår uselt = poverinos...
Maken kom hem med hjärtebarnshjärtan, en till lilla H och en till lille O. Så har vi läst på "hemsidan" som lille O säger, om vad hjärtebarn är. De bär dem stolt. Lille O undrade om han får mer kärlek nu när han har ett hjärta där över hjärtat? Pussunge. Tankar går till änglabarn och hjärtebarn. Kan inte skriva mer än så. Ord blir ibland så tafatt fattigt.

När jag redan kände mig så där hallelulig fick jag syn på en allahjärtansdagpresent, eller två(!). Dio, grazie amore! Inte dio då. Damernas värld (för en ytissvensk är det en gåva!) och en fin liten vit låda med mjukt i. My god, I´m spoilt! Så såhär på dagen då jag mår lite bättre ska jag klä mig filippigt och läsa Damernas...högt för barnen?

Maken fick en doppio macchiato med ett hjärta i, det var svårt att få till, ändå ligger jag väl på minus. -Och min, sa han med hundögon? Gulp. Men jag har ju varit sjuk! (gäller?) Och, sen när valentinade vi varann? Sen nu! Svarade han och drack upp macchiation, leendes mot hjärtat.

Maken gömmer alltid presenterna, födelsedag som valentinpresent. Jag får alltid upptäcka dem. Det tycker jag som älskar spänning är så underbart. Som att bli barn på nytt. VAR kan den vara? Idag låg den på bordet förvisso. Då jag inte förväntade mig något, så att jag inte skulle missa den. Diskret, lite under alla de där pappren som vi måste sortera. Det kanske var en pik ; )

Absolut inte

På lunchen idag (då barnen äter hemma på onsdagar) bestämde vi oss för att göra läxorna direkt efter vi ätit klart. Lilla H har aldrig läxor, den flinka lilla damen, så då skriver hon och jag svenska istället. Snart sitter uttalet på alla vokalerna, så långt har vi kommit.... Läser gör hon perfekt även på svenska. Det är det där med stavningen, den är låt oss säga, rent av italiensk.

Lilla H-Varför gör vi detta mamma?
Jag-För att det är viktigt att kunna skriva på svenska med.
Lilla H (O spetsar öronen) - Varför då?
Jag- Om vi flyttar till Sverige igen t ex. Och börjar skolan där.
Lilla H- Absolut inte mamma. Jag bor här.

Och jag ser det så tydligt. Lilla H bor här med hjärta och själ. Hon är den som är mest integrerad. No doubt. Och no doubt sitter vi parents i skiten, om vi ska flytta barnen.

Se där se där....

Från att inte ha skrivit något om shopping på uberlänge (för att det inte funnits något att skriva om) så har det blivit massa "se där se där vad hon handlar minsann". Ska kicka jante i skrevet för att ja, se där se där.

Detta var ett högst personligt inlägg, riktad till högra axeln, där den jäkeln tagit första parkett.

Se där 2. Jag kan resa mig ur sängen. Maken kommer hem i kväll. Längtar efter en lång kram. Att höra hans röst nära nära. Ena barnet är och sjunger i kör, den andra cyklar och den första som sjunger ska snart till konståkningen och den som cyklar ska då till simning. Tur att man har vänner som kan ta över körningen dagar som denna. Onsdagarna är guld för barnen. Alla skolor i hela riket stänger 11.45. Med motiveringen att skolorna är så tuffa, de behöver vila. All sport som önskas utövas schemaläggs på onsdagar. Vila ifrån skolbänken är det i alla fall....

Valentines?

Om ni har en Valentine, hur firar ni då? Vad köps?

Oggi

Lustigt ord. Oggi =idag. Oggi är jag sjuk. För sjuk för att svara i telefon, för att ringa nödvändiga samtal. Så är det bara. Vid 15 igår föll jag ihop som en trasa. Sen kräktes jag helvilt. Urk. J hjälpte med alla barnen. Under tiden jag ligger här i sängen med min laptop drömmer jag om mina Oddisar samt min Hunky Dory Japan Knit (blue). Den är helt fantastisk, man kan stänga den som man vill. Om man ammar ett måste, ha ha. Uberpraktisk och cool på samma gång. Extra fin tycker jag med det där linnet som man egentligen behöver byst för med som funkar finfint ändå i liten storlek (inbillning). Den under, slitna jeans och Japan knit, perfect to go. Jag har verkligen gått överstyr. Jag har inte kunnat hålla fingrarna i schak alls. De ligger och väntar på att jag ska bli frisk snart. Kläderna alltså, inte fingrarna...

Så kan jag rekommendera alla andra som ogillar att knata runt i affärer, Tin Tin of Scandinavia.

Big mama Svedese

Ring.... på hemtelefonen som brukar betyda att skolan ringer, en av skatterna sjuka antaglien.

-Pronto
-R?
-Si, bonjourno, qui parla?
-Ciao, sono Chiara mama della Martina.
- Ciao! Come stai (jag har bara pratat med henne utanför skolan förut)?
- Jag är ledsen för att jag stör dig, jag vet att du jobbar hemifrån.
-Niente!
- Jag har en fråga till dig, jag och min yngsta dotter är sjuka och min man är ute och reser, jag undrar om du skulle kunna tänka dig att hämta Martina idag. Hon tycker mycket om lilla H och er familj. Om om det skulle gå bra.
- Volontieri, självklart. Inga problem.
-Tack tack, skratt, jag har ju sett dig hämta familjen H:s barns b.la ofta ofta och tänkte att kanske har du inget emot det.
-Ingenting alls, vi har gärna barnens kompisar hemma hos oss.
-Igen tack. Då ringer jag ikväll, min väninna hämtar upp henne.
-Ja jag är ensam med barnen så att köra hem henne är svårare.

Det roliga med detta samtal är att barnen här går inte hem till varandra som vi gör i Sverige. Men vi har låtsas som om vi inte hajjat det och har därför barn hos oss flera gånger i veckan och föräldrarna har helt anammat vårt tänk. Så det sprider sig :) Så får vi se när lilla M blir upphämtad ikväll. Det är nämligen så att vi äter 18.30 men de oftast vid 20.00 när våra kryper i säng.....

0 vuxenpoäng

Idag strejkar jag. Solen lyser som en propp, fåglarna kvittrar och cameliorna blommar hejvilt längs bergskanterna. Alptopparna lyser vita och speglas i lago maggiore som i sin tur glittrar och bär runt en massa båtar. Jag är i sagans värld. Så känns det. Nu har jag slutat glo ut och insett det. Torkat min rinnande näsa. Stoppat upp tussar i varje borre, hällt upp lite te, tagit en "akvedon." Satt mailen på "I´m temporary out of the office" Jag strejkar ifrån vuxenvärlden och stannar kvar i sagans värld, skriver ett litet kapitel på min dröm. So long, vi ses i Domodossola!

På krigsstigen?

Ok jag är sjuk. Har kortare stubin, helt klart.

Ring.
-Pronto
- Senora x?
- Si
- Jag ringer ifrån möbelaffären, dina möbler är 2 veckor försenade.
- Ma va van.... typ.
- Senora?
- Si, sorry, det är 4:e gången ni ringer och säger att möblerna är försenade. De handlar alltid om två veckor.
-Oj då, ledsen senora X.
Jag tyst.
-Om två veckor senora x.
-Nästa gång ni ringer har möblerna kommit väl?
- Ha en trevlig dag då senora X.
-Ha en trevlig dag.

Sjuk? Jaha, då ska vi se...

Det är mina tankar som talar. Det går inte att vara sjuk när man är egenföretagare. Eller med en make som reser. Helt klart en baksida av egenföretagandet. Om jag någonsin "tar" en anställning igen ska jag komma ihåg att man kan sjukskriva sig. Alltså om man måste. Man kan även få betalt under sin sjukdom när man ligger där i soffan och mår pyton i Sverige, en del iaf väl? FANTASTIC.

Skål amica mia

Var på barnkalas i dag, barnen och jag, maken reste till Sthlm. Det var ett märkligt kalas. Där vann 15 av 20 barn saker i tävlingar, man vann genom slumpen. Att man gissade rätt tal t ex, utan att behöva räkna. 15 barn var glada, 5 grät. Åh vad svensk jag insåg att jag var. I Sverige vinner ju alla! Ser ingen vits med att barn ska lära sig att stora massan är vinnare och en liten klump är förlorare. Speciellt inte att det är slumpen som gör det. Vi var i Italien ska tilläggas. I Schwiez (Ticino)är man ganska svensk sett till barnkultur. Tack kära goda godheten för det. De kan väl få vara barn och vinna allihopa, tro på det fina med livet när de är små, vad för ont kommer av det.

Var redan pissed off när frågan kom. Ok. Irriterad. Inte på humör att försvara svenskheten med att båda jobbar, båda sköter barn etc. Bitsk. Inte ofta jag är det. Men så blev det.

-Varför jobbar du sa du?
-Det sa jag inte, någon annan berättade uppenbarligen det.
-Åh, ja just det, varför jobbar du?
-Frågan ska vara, vad jobbar du med, inte varför men ok nu får du svaret. Jag jobbar för att jag gillar att tänka, stimuleras, resa, bygga både bolag och relationer, intervjua och tjäna pengar. (ni vet det är synd om kvinnor som måste jobba när de har barn, då är mannen misslyckad.)

Så gick svenskan därifrån. Den "stackars" svenska kvinnan som måste jobba för att mannen inte tjänar tillräckligt med pengar. Uppenbarligen inte fotbollsproffs, som maken till frun som så fint ställde frågan.

-Vad sa du till henne undrade min väninna som sett mig upprörd.
Jag berättade.
-Ha ha ha, vet du vem det är?
-Jag skiter i vem det är.
-Alla andra smörar för henne. Och titta! Hennes dotter puttade bort den där ungen så att hon kunde sitta brevid lilla H.
-För att lilla H både skiter i och inte vet vem hon är. Så skrattade vi min tyska väninna och jag, åt situationen. Och kände oss helt malplacé. Fotbollsfrun höjde sitt champagneglas mot mig och log. Vad tänkte hon då tänkte jag. Det var som i Como, som på film. Jag har sen den tiden så mycket underlag till en bok om fotbollsfruar till A/C Milan och Inter spelare. Fast.... Det är mest rätt sorgligt, jag har svårt att se det komiska i det när jag själv inte är inblandad. En såpa skrivare blir jag nog aldrig, även om den skulle vara baserad på fakta : )

Och varför erbjöd ingen mig champagne utan enkom jasminte? Varför har bara jag jeans och t-shirt på barnkalas? Läs allt med humor, för det är ju riktigt komiskt!

Mellanland

Jag saknar ibland den svenska effektiviteten, att "alla" är så rationella. Inga utsvävande svar där samma åsikt vädras i fyrtioåtta olika meningar, där man bara byt ut orden mot synonymer, over and over. Italienarna är superduktiga på synonymer. På att säga samma sak på tusen olika sätt. Att sätta ord på känslor och känna om allt mellan himmel och jord. Innan italienskan satt ok undrade jag om jag verkligen hajjade vad de sa. De sa ju samma sak om och om igen. Vad missade jag liksom.

Sist jag var i Sverige, som ju inte heller är sällan, saknade jag så att se kroppsspråk, att få naturlig ögonkontakt med människor som rörde sig på samma platser som mig, och att någon faktiskt drog tag i mig med sina långa utläggningar och vädrade sin åsikt. Alla glodde ner i golvet och inga armar eller ansiktuttryck fladdrade vart jag än såg. Alla var i sin egen värld där alla andra som befann sig på samma plats bara var stumdöva statister.

Detta gjorde mig så paff. Det blev så bildligt. Och lite sorgligt. Jag kände så starkt att jag blev nedstämd av Stockholm.

Tänk om man kunde blanda. Italienskt och svenskt. I en perfekt mix. Där kösystem och system öht faktiskt respekteras till viss del iaf, där ögonkontakt, leenden och samtal mellan främlingar var lika naturligt som att man säger hej till sina kollegor.

Finalmente

Hon är hemma. 3 timmar sen. Bussen körde faktiskt fel. 7 timmar satt 52 barn mellan 7 och 14 år på en buss som irrade runt. När de kom fram såg jag lilla H kika runt bland alla föräldrar, hon fick syn på oss och sken upp. Det var en lång kram och jag kände alla mina spänningar släppa ha ha, hon var hel cool. Satte sig i bilen, slog huvuet i taket och mumlade att det var bättre på lägret. He he. Shit.

Lille O kan inte sluta krama lilla H. Jag njuter av alla små stories som hon för ovanligehtens skull bjuder på. Den ena är sorglig, de återstående 99 är alla roliga. Mest handlar de om olika människor på lägret och hur många vänner hon fått. ALLA mamma ALLA var så snälla och vi har haft såååå roligt! Får jag åka nästa år med?

Den sorgliga eller jobbiga historien handlar om att lilla H tappades bort. Själv säger hon att det var hennes fel. Ehm, hon skyddar sina ledare från hönsmamman. Jag blir ändå stolt av storyn. Hon vet hur man gör när man inte hittar, när man inte kan tala språket. Hon åkte åt höger i en backe när de andra körde ner till vänster. Efter en lång svår backe som hon berättar att hon åkte ner för så fort hon kunde så började hon gråta. Hon var rädd. Hon hade ju insett att alla andra åkt åt andra hållet. Det var i slutet av dagen. Hon visste att liftarna snart skulle stänga. Hon körde ner till liftkillarna säger hon och sa parla italiano? Svenska? English? (hon förstår en del men pratar iofs inte själv nämnvärt...) Non non non fick hon till svar men liftkillarna tog hennes hand, torkade hennes tårar. Hon pekade på sig själv, sa sitt namn. Pekade mot vägen sa scuola di shi, pekade på sina skidor och visade att hon tillhörde en grupp genom att sätta handen över pannan som man kikar. Visade 10 fingrar och pekade på personer. En grupp alltså. Skidgrupp. Andrea sa hon sen mellan tårarna. Pekade på deras walkietalkie. Killarna ropar ut på franska att de har en liten tjej som pratar italienska hos sig, som frågar efter en Andrea Monaco, hon mindes hans efternamn! Inom 15 minuter blir hon upphämtad. Fan vad hon är bra. 7 år och så jäkla vis. Hon kunde lika gärna ha stått och bölat tills ngn förhoppningsvis tog hand om henne.

Mycket lär man sig säkert på ett skidläger, mest utvecklas man nog, och då menar jag inte just skidåkning.

Hm, du ovan!

Här överst, alltså ovan, där rubriken Var dags glimit står borde det ju vara resväskor, kartonger, italienska, svenska, schweiziska flaggan, ett och annat flygplan och två små barn, ev en hel svensson familj på 4 med hamster ist för hund. Kanske ett hemmakontor i en hörna och massa telefoner. Vi har 6 telefoner i detta hus, dvs med olika nummer. Enormt begåvat och opraktiskt men som vi bedömt som relativt nödvändigt. Hemmajobbare, flera bolag, 3 mobiler också en hemtelefon med schweiziskt nummer. Den ringer iofs aldrig. Ha ha. Ska vi sålla telefonnumer så blir det hemtelefonen som ryker först! Detta inlägg handlar inte om något som ni förstått.

Någon som har en sådan bild som jag kan få ha som header!?

Nähä på norrländska. Då ska jag återgå till att äta bullar som jag och lille O bakat. Samt har jag bakat Nässelbloms goda chokladkaka. Maken står och rör i massa kastruller och pannor, det luktar asiatiskt. I kväll får vi gäster!

Mamma, vad har du för adress?

7 1/2 år är hon. 7 1/2. Alldeles för tidigt att vilja åka på skidläger. Om man frågar mig. Jag längtar ihjäl mig efter att ha henne hemma igen. Det känns som om någon snott henne.

Samtal ikväll:
-ciao Mamá!!! (jepp italienskt mama sound)
-ciao bellissima, carissima älskling, HUR ÄR DET?
-Mamma, hinner inte berätta. Jo, Gioia fick åka hem idag, hon fick feber! Sen undrar jag bara "vad har du för adress"?
-Vad vi har för adress, VI menar du (jag kommer bli en hemsk tonårsmorsa*gulp*)
-Ja, vårt hus där NI är.
-xxx xxx xxx xxx xxx
-Tack! Jag skickar kort och berättar hur det är. Puss! Hon lägger på! I örat på hönsmorsan.

Snopen min. Men skön *vårdotterärsjälvständigkänsla*. Dock snopen. En minut fick jag prata. Skitunge.

Maken: -är vår piratessa glad?
Jag: - Japp glad. JÄTTEGLAD. Hon skickar kort.

Vi ler i samförstånd. Läger är skit för föräldrar. Inbilla er inget annat.

materiell och fysisk lycka

Finns? Jo det gör det ju såklart. Om än tillfällig. Och viss bestående.

Jag är nyklippt, känner mig tillfälligt skitsnygg! Tjohoo ; )
Jag skidar varje dag, benen ömmar, tjohoo!
Jag har 2 nya Odd Molly toppar, tjohoo!
Maken har skämt bort mig i julas med den finaste Attling ringen som nyss blev klar, tjohoo!
Jag har foxtown och Pradas outlet ständigt runt hörnet, tjohoo!
Jag har lyckats lokalisera de snyggaste trådlösa hörlurarna till TV:n, tjohoo! (I love internet)

Materiell lycka varar inte länge heter det. Men jo, i min garderob finns en hel del långvarig kärlek. Jag är picky, väljer så noga och det mesta håller över säsonger och trender. Tycker jag då :O Möblerna och då kanske speciellt våra lampor. Mina lampor ska jag kanske skriva. Jag, har, handplockat, dem, noga. De kommer aldrig säljas eller kastas. Alltså, de handplockade. Vilken fetish. Lampor.

Snart är den korta busiga pagen utväxt och nästa kläders säsong malätna. Typ. Alltså känslan. He he. Tur att man då kan ringa sin ubersnackiga frisör igen och få sig en lezione in italiano samtidigt som man kortar ner stråna. Men jag är lat när det handlar om sånt. Väntar in i det sista för att ringa parlaparla frissan. Maken har speckat schema när han reser och mina resor nej DÅ hinns det inte köpas kläder :) Och här på "alptoppen" finner man inte mycket. Prada outleten finns ju *love* men är man lat så tar man sig ju inte dit ofta utan snarare sällan.

Shopping är inte ngt jag gillar alls om det inte är lampor eller möbler. Klädaffärer går jag grymt snabbt igenom. Enkom in i de jag vet jag gillar, det går fort, in ut, eller in betala ut. Tur att jag inte orkar såsa omkring bland paltor i evinnerlighet. Då hade jag behövt sitta på plånisen.

bild board

Det är så skönt att man får skriva även hur man vill i sin egen blogg. Bild board är ett jättebra ord, tycker jag. Våra barn har en massa andra blandningar de uppfinner och lägger till sitt vokabulär. Som faccian (ansiktet) storissimo etc. Tvåspråkighet ger mer än dubbelt så stort vokabulär ; )

Pierres önskade lite bilder. Dessa tog jag bakom vårt hus igår, när vi skidade!

Den första är en kik åt vänster om man står i skidbacken. Eller rakt fram om man står inne vårt hus. Måste försöka fota vår trädgård. Som kanske bara ska kallas för uteplats. Men det är en trädgård med gräs och allt, 3 palmträd och ett päronträd. Vindruvsrankor som hänger finns med. En liten dusch, staket runt denna ska trädgård och sen stup rakt ner. Vårt uterum är hela 80 kvm. Tänk er den annonsen hemma i Sverige: Hus 200 kvm. Trädgård 80 kvm. Här är det helt normalt. And I love it. Trädgårdsarbete är inget för mig. Som att bo i stor lägenhet och med liten privat plätt utanför. Utan insyn och därför heller inte tillsyn (läs skötsel)

Vill man se bilder härifrån så får man även se lille O, som numer kan titulera sig snowboardåkare. Killen svängde redan första dan. Livet är orättvist. Jag ramlade i en hel vecka före jag kunde svänga ens åt ett håll. Ok han har fördel med sina 6 år.

Kik rakt fram ned för backen är bild 3..... När jag flyger över detta massiva alppass ca 1 ggr per månad från Lugano till Stockholm inser jag varför det tog Hannibal ca 30 år att komma igenom Schweiz. Ok han hade väl elefanter, men det är MASSIVT. Förstå, 30 år!

Varför vägrar blogger mig att göra mellanrum mellan stycken? Dessutom mellan vissa stycken bara? Argh.

locarnos väder

MeteoSvizzera - Previsioni locali: "

Giorno, dataTempoTemperaturaSolePrecipitazioneProbabilità di raffiche di vento >45 km/h

Me, 06.02. -2/10 stor sol! C70-100%
Gi, 07.02. -1/11 Stor sol! C70-100%
Ve, 08.02. -2/12 Stor sol! C70-100%
Sa, 09.02. -1/13 stor sol! C70-100%
Do, 10.02. 0/12 Stor sol! C70-100%
Lu, 11.02. 0/12 stor sol! C70-100%
Ma, 12.02. 0/12 stor sol! C70-100%
Me, 13.02. 0/10 stor sol! C70-100%
Gi, 14.02. 0/10 storl sol! C70-100%


Av ngn anledning kom inte den där stora solen med. Den som visar på inga moln bara sol! Så jag fick skriva till det ; ) Nu drar vi till skidbacken med lille O:s snowboard under armen, vi har sportlov!

billboard

Ok jag överdriver. Men jag hajjar inte hur det gick till. Idag rensade jag bland alla magasin jag valt att spara. År 2007 var jag i tidningen 2 gånger. Eller i två olika magasin. Helt superytliga artiklar. Den ena totalt ihop ljugen av en sk journalist. Fattar inte hur det gick till att jag hamnade i dessa tidningar. Så totalt inte jag. Fast jag vet ju, jag vart övertalad av "senora C". Borde väl spara dem tänkte jag när jag rensade. Men va fan, den ena är ihopljugen men kul att spara kanske just därför. I den andra är barnen med, den sparar jag såklart. Så de kan skratta åt hur deras föräldrar såg ut när de "var unga": O

facelift

Ibland måste man väl? Göra en facelift!

På sitt liv alltså :)

Två stora projekt har gått i hamn. Jag har nu "bara" två att jobba med. Det betyder ca 4 timmars jobb per dag. Hade jag det så förut? Mamma mia. Måtte ingen potentiell kund ringa mig på mycket länge. Jag är nämligen fullt upptagen med att göra en facelift! Utvärdera, rita upp och sen in till operation. Operation livskvalité.

bio och danska

Tänk att flytta till italiensk språkigt land (kanton) och bli flytande i danska. Här bor så många danskar. I början fattade jag ingeting av deras grötiga "holl nu opp mor" etc. Idag blandar jag in danska i svenska! Måtte det inte hålla i sig ; ) Igår sa jag " jag ska ta ner till Locarno".

På mitt CV om jag någonsin ska skriva ett igen ska där stå Språk: svenska/engelska modersmål. Danska/Norska mycket god förståelse. Franska/Italienska talar hyfsat god förståelse. Alltså av allt på mitt CV är språken det jag är mest stolt över. Det är mer berikande än en filkand, MBA whatever. Förutom ens barn då såklart.

Idag har jag översatt ett mail på italienska till svenska till min bror som fått ett mail på italienska, ni vet italienarna, de tror alla kan italienska och mailar ut på sitt modersmål fast koncernspråket är engelska ; ) Sen har jag gått och sett Alvin Superstar med lille O på italienska och tror fasiken jag hajjade vartenda ord! Tänk om man bara kunde prata lika bra.

smulan

Jag kallar henne det. Fast hon inte är en smula. Det och min skatt. Och tusen andra smeknamn. Hon har inte ringt ännu. Jippie, det kan bara betyda att hon inte behöver oss, att hon har kul!

two to go....

Then what? *iii*

bungy Jump

Navelsträngen har hoppat Bungy Jump, den sträcks ut och jag längtar tills det där lilla rycket drar till och du kommer studsande tillbaka, om så bara tillfälligt tills nästa äventyr. Att ha barn är som att åka berg och dalbana. Man pendlar mellan skratt och förtvivlan i tvära kast.

Lilla H är just nu och åker skidor i franska Schweiz. Här sitter jag i ett regningt Ticino med lillebror, vi ska gå på bio. Maken är i Zurich. Längtar tills jag fått höra att allt förhoppningsvis är kanonbra i kväll...

Också ska jag träna hela dagen på att inte agera spanska inkvisitionen med 1000 frågor när vi talas vid-allt bra? -sov du gott? -mår du bra? - hur var skidgruppeen?- lärarna? -vännerna? etc etc i evinnerlighet....

Mi amore.......

Cara ti manqua dja! Jag saknar dig redan. I morse vinkade vi av lilla H 7 1/2 år och förväntansfull och glad i hågen. Lite nervös men mest glad. De satte sig nästan längst bak i bussen småtjejerna. De sa hej hej till en ledare och klev sonika på. Där fick de sitta ett tag. En liten kille ville inte med. Men tillslut bestämde även han sig för att kliva på. Vi håller tummarna för att de får en urfin och rolig vecka och härliga barndomsminnen!

Stolta är vi. Lite lite oro finns men det känns som om hon är i goda händer. Det jag oroar mig för är att hon kan bli sjuk. Lillebror har legat i 40 graders feber i 2 dagar. En liten halvannonym bild på tjejerna tryckta mot rutan som ritar hjärtan och skickar dramatiska slängkyssar ; )