Men jag tar en liten paus. Jag måste fokusera. Plötsligt har jag blivit enormt ofokuserad. Skyller iskallt på att det gror en liten i mig.
Men hon heter Hsiaoming och inte Chao Ming. Och hon har skrivit ett litet inlägg till den där som träffar henne ibland, i fantasins värld. När texten mognat en aning kommer den. Tidigare har jag bara öppnat blogger och skrivit. Kanske är det bäst för mig att göra så. Men det blir så utlämnande på något sätt. Och så undrar jag genast varför det inte kan få vara det. Hm. Det är ju bara ett experiment.
tisdag, april 29, 2008
Första, andra, tredje
Jag är själv andra generationens invandrare. Enligt statistiken. Likaså maken. Fast just nu är vi väl första generationen invandrare, då vi valt att byta land, och våra barn blir väl då andra. I sverige kallas vi numer utvandrare, inte andra generationens invandrare längre alltså. Man pratar inte om tredje generationsens invandrare väl? De blir liksom "svenskar" eller vilket land man nu bor i.
Så undrar jag om lill i magen kommer att bli schweizare likväl som svensk, eftersom den kommer att födas här. Måste ta reda på det.
Det väcktes någon slags statistik nörd i mig, hur många andra generationens invandrare utvandrar? Hur många vandrar senare tillbaka? Evigt vandrande i min familj. Nu ska även bror min som liksom mig är andra generationens invandrare, utvandra och hans barn bli andra generationen.
Nördfakta:
År 2005 utvandrade många enligt SCB, vi var fyra av siffran 38118 personer. De flesta till Storbrittanien, USA, Norge och Finland. Utvandringen steg år 2005 med 4 %.
Så undrar jag om lill i magen kommer att bli schweizare likväl som svensk, eftersom den kommer att födas här. Måste ta reda på det.
Det väcktes någon slags statistik nörd i mig, hur många andra generationens invandrare utvandrar? Hur många vandrar senare tillbaka? Evigt vandrande i min familj. Nu ska även bror min som liksom mig är andra generationens invandrare, utvandra och hans barn bli andra generationen.
Nördfakta:
År 2005 utvandrade många enligt SCB, vi var fyra av siffran 38118 personer. De flesta till Storbrittanien, USA, Norge och Finland. Utvandringen steg år 2005 med 4 %.
Tuesday morning
Maken fick för sig att kliva ur sängen 06.30, lille O strax därefter och jag och lilla H vid 07.00. När man då börjar skolan 08.30 har man tid för en mysmorgon. Varför går vi inte alltid upp "i tid" undrar man efter en lugn morgon.
Det regnar igen i Ticino. Regnperioden som ska vara i mars kom aldrig, den är här nu istället. När regnet lättar blir det väldigt varmt, långt över 20, och solen bränner. När regnet faller är det 18 grader. Vi längtar efter att dra ner till stranden med en middagskorg efter skolan. Förra året badade vi den här tiden...
Det är dags att ta tag i den lilla söta trädgården. Detta blomtest fann jag inne hos Ina, I'm tydligen a daffodil :) But I dont know...
"You have a sunny disposition and are normally one of the first to show up for the party. You don't need too much attention from the host once you get there as you are more than capable of making yourself seen and heard"
Det regnar igen i Ticino. Regnperioden som ska vara i mars kom aldrig, den är här nu istället. När regnet lättar blir det väldigt varmt, långt över 20, och solen bränner. När regnet faller är det 18 grader. Vi längtar efter att dra ner till stranden med en middagskorg efter skolan. Förra året badade vi den här tiden...
Det är dags att ta tag i den lilla söta trädgården. Detta blomtest fann jag inne hos Ina, I'm tydligen a daffodil :) But I dont know...
"You have a sunny disposition and are normally one of the first to show up for the party. You don't need too much attention from the host once you get there as you are more than capable of making yourself seen and heard"
måndag, april 28, 2008
Libanon
Jag skulle vilja åka taxi i en hel vecka. När jag åkte till centralen 07.30 på söndagsmorgonen hände det igen. Människan bakom ratten hade en utstrålning som gick att ta på, han var ifrån Libanon.
Han fick mig att prata, fast det vanligtvis är tvärtom. Vi snackade mat. Hallå, jag hatar att laga mat. Nästintill. Men libanesisk mat är ju underbart gott, jag antecknade hans recept som en tok! Varför är du inte kock frågade jag. För att jag är första generationen invandrare och inte andra generationen. Vi tar de jobb vi får, inte de vi kan. Andra generationen har det bättre.
Jag vill bara åka taxi med första generationens invandrare. De har så många berättelser, så mycket kunskap. En ny hunting ground slår det mig. Och banne mig tanken är inte dum.
Själv vill jag skriva en bok om taxiförares berättelser. Om det uppdraget landade på mitt huvud tror jag det skulle vara mitt roligaste uppdrag. Ni förstår scenariot, någon utser mig först till författare bara sådär, sen ger denna någon mig ett uppdrag. Taxinotan skulle bli gigantisk.
Han fick mig att prata, fast det vanligtvis är tvärtom. Vi snackade mat. Hallå, jag hatar att laga mat. Nästintill. Men libanesisk mat är ju underbart gott, jag antecknade hans recept som en tok! Varför är du inte kock frågade jag. För att jag är första generationen invandrare och inte andra generationen. Vi tar de jobb vi får, inte de vi kan. Andra generationen har det bättre.
Jag vill bara åka taxi med första generationens invandrare. De har så många berättelser, så mycket kunskap. En ny hunting ground slår det mig. Och banne mig tanken är inte dum.
Själv vill jag skriva en bok om taxiförares berättelser. Om det uppdraget landade på mitt huvud tror jag det skulle vara mitt roligaste uppdrag. Ni förstår scenariot, någon utser mig först till författare bara sådär, sen ger denna någon mig ett uppdrag. Taxinotan skulle bli gigantisk.
Tre av fem
Jag har inte så många väninnor här i lilla Locarno. Men ganska många sett till hur länge jag bott här. Min allra första älskade galna Cristina ifrån Columbia står i en egen division. Så har det bara blivit. Vi är kanske som natt och dag i mångt och mycket men drar helt klart ut det bästa i varandra. Vi kan skratta så tårarna flyger. Vi kan tjafsa men utan riktigt arga känslor, det rinner liksom direkt av. Så är det danskan, så är det italienskan men till hälften kroatiska och så är det hon ifrån Taiwan. Det finns fler, men inte på samma djupa plan.
Tre av dessa fem kvinnor inklusive mig själv väntar sitt tredje barn. Och, ingen av oss har faktiskt pratat barn, om längtan eller icke längtan efter en till. Vidrört men thats it. Cristina ringer mig när jag är i vecka 3 och gråter högljutt. Hon är gravid. Det var inte vad hon tänkt sig. Idag är hon lycklig. Först var det en chock. Hon tycker sig vara för gammal bara, fast hennes ålder varken syns eller märks. Mirjam som har två små killar och som är både allämnläkare och tandläkare ska få sitt barn i augusti. Cristina och jag har fått samma leverans datum. Är det ödet?
Tre av dessa fem kvinnor inklusive mig själv väntar sitt tredje barn. Och, ingen av oss har faktiskt pratat barn, om längtan eller icke längtan efter en till. Vidrört men thats it. Cristina ringer mig när jag är i vecka 3 och gråter högljutt. Hon är gravid. Det var inte vad hon tänkt sig. Idag är hon lycklig. Först var det en chock. Hon tycker sig vara för gammal bara, fast hennes ålder varken syns eller märks. Mirjam som har två små killar och som är både allämnläkare och tandläkare ska få sitt barn i augusti. Cristina och jag har fått samma leverans datum. Är det ödet?
lördag, april 26, 2008
Nej men en hårfön?
Jag smög ut till receptionen i typ pyjamas, jag känner mig ju hemma här ; )
-ursäkta jag har glömt min borste, finns det en engångskam eller så att få?
-nej, men en hårfön vill du ha det?
Ehm. Bara att traska ut fingerkammad.
Eftertanke: Nu måste jag gå, nu måste jag gå tänker jag, men jag hittar inte hotellnyckeln någonstans. Inte någonstans. Tills jag öppnar badrumskåpet. Vad tänkte jag på?
-ursäkta jag har glömt min borste, finns det en engångskam eller så att få?
-nej, men en hårfön vill du ha det?
Ehm. Bara att traska ut fingerkammad.
Eftertanke: Nu måste jag gå, nu måste jag gå tänker jag, men jag hittar inte hotellnyckeln någonstans. Inte någonstans. Tills jag öppnar badrumskåpet. Vad tänkte jag på?
fredag, april 25, 2008
Älskade unge
Jag saknar de små liven enormt! Det är bitterljuvt att vara förälder. Nää. Bittert är det fasiken inte. Det är.... en känslomässig utmaning, continiously.... Och inte blir det väl lättare ju äldre de blir? Nä, tänkte väl det.
När lilla H kavat och bestämt absolut skulle iväg på skidläger 7 år gammal led jag i tysthet hela dagarna. När hon ringde på kvällen jublade jag så högt att hon sa att jag skadade hennes öra... Fast hon sa det med ett skratt. Ljuvliga självständiga unge!
Det sista lille O sa, som istället helst är nära nära mig, var: - mamma får jag inte ge dig långa kramar på 4 dagar, är det 4?!?
I natt sover den lilla känsliga men uberkavata hos kompis. Såklart. Varje tillfälle till roligheter kniper hon. I natt sover lille O med sin pappa, kramandes sin mammas kudde. På så sätt har vi kommit på att vi iaf kramas lite. Om man tänker sig det så känns det så. Att sova hos andra eller åka på skidläger intresserar honom inte det minsta.
Och vi finns alltid i varandras hjärtan..Det mantrar vi ofta högt när det behövs lite kärlek fast vi inte kan ta i eller se varandra. Så blåser vi kärlek via stjärnorna, godnattpussar och kramar. I tysthet skickade jag iväg en hel drös till lilla H som jag inte pratat med ikväll. Och jag vet att hon gjort detsamma, faktumet gör mig barnsligt lycklig. Älskade ungar.
När lilla H kavat och bestämt absolut skulle iväg på skidläger 7 år gammal led jag i tysthet hela dagarna. När hon ringde på kvällen jublade jag så högt att hon sa att jag skadade hennes öra... Fast hon sa det med ett skratt. Ljuvliga självständiga unge!
Det sista lille O sa, som istället helst är nära nära mig, var: - mamma får jag inte ge dig långa kramar på 4 dagar, är det 4?!?
I natt sover den lilla känsliga men uberkavata hos kompis. Såklart. Varje tillfälle till roligheter kniper hon. I natt sover lille O med sin pappa, kramandes sin mammas kudde. På så sätt har vi kommit på att vi iaf kramas lite. Om man tänker sig det så känns det så. Att sova hos andra eller åka på skidläger intresserar honom inte det minsta.
Och vi finns alltid i varandras hjärtan..Det mantrar vi ofta högt när det behövs lite kärlek fast vi inte kan ta i eller se varandra. Så blåser vi kärlek via stjärnorna, godnattpussar och kramar. I tysthet skickade jag iväg en hel drös till lilla H som jag inte pratat med ikväll. Och jag vet att hon gjort detsamma, faktumet gör mig barnsligt lycklig. Älskade ungar.
In my taxi
Imorse förflyttade jag mig och min väska. Gravid kvinna med tung väska bokade taxi istället för att ta t-bana, buss. Jante försvinner med graviditet hos mig. Jag lagar inte mat när jag slipper, eftersom jag mår illa då, jag tar taxi så jag slipper bli så trött. En riktig pascha, det är jag. Jag gör liv, det tycker jag är prestation nog.
Jag har sagt det så många gånger. Jag blir nipprig av för mycket homogenitet. Jag älskar multikulti. När kulturer möts väcks de mest intressanta diskussioner. Jag lever upp, ser nytt och värderar ibland om.
Jag är ju själv ytis i ett annat land, kanske därför jag älskar att bo utomlands, alla samtal blir intressanta. I taxin som hämtade mig satt en grek, han var 50 plus och hade Gucci glasögon. Bara synen väckte mitt intresse. Jag kände mina fördomar pocka på och ville bekräfta eller döda dem. Borde ha ringt några samtal men när jag väl börjat min lilla försynta intervju om vem han var kom samtalet i full gång. Utanför "the hotel" stod vi i 20 minuter, vi hann inte ens prata klart trots det!
Jag försökte minnas hans namn men grekernas stavning är obekant för mig och bokstäverna som blev till hans namn föll snabtt ur mitt minne. Vi diskuterade Sverige, att leva och bo här och jag insåg, jag har helt andra glasögon på mig när jag värderar Sverige idag, mot när jag reste ut.
Vi viftade både vit med armarna, vi pratade italienska ett tag för skojs skull, han var verkligen språkbegåvad, vi höjde rösterna. Ändå tyckte vi precis likadant.
TIllägg: Vet ni att "Stavros" sa att han tjänar lika mycket idag som på 80-talet, sån fakta lägger jag på minnet samt beloppet som jag ogenerat frågar om för att få en full bild, att taximarknaden är helt överetablerad i Stockholm år 2008 lär jag minnas länge. Att grekernas "vägverket" bara ger tillstånd till bilar med jämna siffror att köra igenom Aten på jämna veckor etc. Jag är faktabög, samlar fakta i nästan varje möte med människor. Fakta törstig så in i. Men så minns jag bara sånt som att det kostar 20 000 Euro att föda barn i Grekland privat. Vad jag nu ska med den kunskapen till. Jag slutar aldrig ställa följdfrågor. Borde kanske blivit interrogator. Ser inget slut på följdråforna. De fortsätter i mitt huvud även när möten tagit slut.
Jag undrar vart i Stockholm hittar jag hem. Där multikulti spirar. Finns den perfekta balansen?
Jag har sagt det så många gånger. Jag blir nipprig av för mycket homogenitet. Jag älskar multikulti. När kulturer möts väcks de mest intressanta diskussioner. Jag lever upp, ser nytt och värderar ibland om.
Jag är ju själv ytis i ett annat land, kanske därför jag älskar att bo utomlands, alla samtal blir intressanta. I taxin som hämtade mig satt en grek, han var 50 plus och hade Gucci glasögon. Bara synen väckte mitt intresse. Jag kände mina fördomar pocka på och ville bekräfta eller döda dem. Borde ha ringt några samtal men när jag väl börjat min lilla försynta intervju om vem han var kom samtalet i full gång. Utanför "the hotel" stod vi i 20 minuter, vi hann inte ens prata klart trots det!
Jag försökte minnas hans namn men grekernas stavning är obekant för mig och bokstäverna som blev till hans namn föll snabtt ur mitt minne. Vi diskuterade Sverige, att leva och bo här och jag insåg, jag har helt andra glasögon på mig när jag värderar Sverige idag, mot när jag reste ut.
Vi viftade både vit med armarna, vi pratade italienska ett tag för skojs skull, han var verkligen språkbegåvad, vi höjde rösterna. Ändå tyckte vi precis likadant.
TIllägg: Vet ni att "Stavros" sa att han tjänar lika mycket idag som på 80-talet, sån fakta lägger jag på minnet samt beloppet som jag ogenerat frågar om för att få en full bild, att taximarknaden är helt överetablerad i Stockholm år 2008 lär jag minnas länge. Att grekernas "vägverket" bara ger tillstånd till bilar med jämna siffror att köra igenom Aten på jämna veckor etc. Jag är faktabög, samlar fakta i nästan varje möte med människor. Fakta törstig så in i. Men så minns jag bara sånt som att det kostar 20 000 Euro att föda barn i Grekland privat. Vad jag nu ska med den kunskapen till. Jag slutar aldrig ställa följdfrågor. Borde kanske blivit interrogator. Ser inget slut på följdråforna. De fortsätter i mitt huvud även när möten tagit slut.
Jag undrar vart i Stockholm hittar jag hem. Där multikulti spirar. Finns den perfekta balansen?
torsdag, april 24, 2008
Stockholm
visar upp sig ifrån sin allra bästa vårsida när jag råkar vara på besök. Lovely.
Dagens första frustrationskrik (ja jag är känslomänniska och skriker när andan faller på) var i lillebrorsans hall, när jag ur den vackra skopåsen jag lagt vantarna på packar upp en grå och sen en svart stövel. Gravid mossig. Annars brukar jag trippa ut i tofflorna när jag varit gravid tidigare. Måste finnas något statistisk sammanhang mellan skor och graviditet. Valet blev iaf lätt, jag reste ju hit i ett par skor med. Dem fick de bli.
Och jag är inte nojjig över klädsel. Men morgonstress och olika stövlar i ett hemland där man inte längre bor och har skor, i kombo med att jag liksom inte fattar hur man kan packa två omaka stövlar till jobbmötena utlöste skriket. Och lillebrors lilla familjs skrattsalvor följde. Då kändes det bättre,
Finfina möten och extra kul att träffa en "kollega i branschen och bloggpolare i ett och samma paket" :)
Dagens första frustrationskrik (ja jag är känslomänniska och skriker när andan faller på) var i lillebrorsans hall, när jag ur den vackra skopåsen jag lagt vantarna på packar upp en grå och sen en svart stövel. Gravid mossig. Annars brukar jag trippa ut i tofflorna när jag varit gravid tidigare. Måste finnas något statistisk sammanhang mellan skor och graviditet. Valet blev iaf lätt, jag reste ju hit i ett par skor med. Dem fick de bli.
Och jag är inte nojjig över klädsel. Men morgonstress och olika stövlar i ett hemland där man inte längre bor och har skor, i kombo med att jag liksom inte fattar hur man kan packa två omaka stövlar till jobbmötena utlöste skriket. Och lillebrors lilla familjs skrattsalvor följde. Då kändes det bättre,
Finfina möten och extra kul att träffa en "kollega i branschen och bloggpolare i ett och samma paket" :)
onsdag, april 23, 2008
tisdag, april 22, 2008
Ute på verandan vid vattnet
Idag satt jag med svensk väninna och åt på min favoritrestaurang Divino. För att fresta mig själv. Huset granne med Divino, högst upp, ligger drömlägenheten vi suktar efter. Samtidigt som känslorna drar isär. Sverige versus Locarno. Nästa år. Eller året efter. Köpa eller hyra. Vi budar och ser vart det bär hän.
Solen sken och jag brände nosen, på så sätt märker jag att jag är gravid. Bränner mig aldrig annars, men nu kommer jag gå och bränna mig hela varma sommaren. Precis som när lilla H och lille O låg i min mage. Ser ni en lättrödnäsa gömd bakom pilots i Stockholm resten av veckan är det möjligtvis jag. Äter personen dessutom på något, mer troligtvis jag.
Kan jag ha stövlar till jobbkjolen månne? Här är det för varmt men i Stockholm?
Update: Det känns bäst att börja packa nu! Planet går om 3 timmar. Men jag är snabb som en vessla. Det blir till att resa i stövletter (det är över 20 här så stövlarna packas ner) och vårjacka. Så får jag pylsa på mig under jackan men jobb blus, cardigan och såna kläder jag njuter av att inte så ofta behöva inhandla längre ; ) See you in Stockholm!
Solen sken och jag brände nosen, på så sätt märker jag att jag är gravid. Bränner mig aldrig annars, men nu kommer jag gå och bränna mig hela varma sommaren. Precis som när lilla H och lille O låg i min mage. Ser ni en lättrödnäsa gömd bakom pilots i Stockholm resten av veckan är det möjligtvis jag. Äter personen dessutom på något, mer troligtvis jag.
Kan jag ha stövlar till jobbkjolen månne? Här är det för varmt men i Stockholm?
Update: Det känns bäst att börja packa nu! Planet går om 3 timmar. Men jag är snabb som en vessla. Det blir till att resa i stövletter (det är över 20 här så stövlarna packas ner) och vårjacka. Så får jag pylsa på mig under jackan men jobb blus, cardigan och såna kläder jag njuter av att inte så ofta behöva inhandla längre ; ) See you in Stockholm!
En dags bloppshop!
Sold......
Sold.....
Jag lider lite med att jag inte använder dessa plagg. De är helt nya. Finaste Nobody Jeansen stl 27/32. Världens bästa passform men lite stora för mig i benen. De är en jämn grå, inte mörk inte ljus utan mittemellan. Kostade flera tusenlappar. Bloppar dem för 950.
Alexander Wang blusen. Den är för söt för mig. Jag gillar inte puffärm på mig själv. Grå och väldigt vacker i finaste kvalité. Stl 2 (36). Minns inte vad den kostade men långt över tusenlappen helt klart. 850 för den blir väl bra.
Om någon vill ha dem skriv snabbt, jag reser imorgon och postar dem på torsdag!
Klicka för större foton!
Pls skratta inte åt att bilderna är på sniskan. Jag är hopplös. I know. Ni får lägga er på sidan ;)
Precis som för alla andra
Tänk om allt var just så. Men annourlunda ekvationer stärker. Jag har ju vana med. Det måste väl räknas in i den nya ekvationen bebis och jobb?
Att likt många andra vara mammaledig, dra en vagn, gå på stan och fika. När man driver eget bolag blir det inte likadant. 16 veckors mammaledighet har man rätt till här. Men som egen kan man ju skita i vilket. Man är ju ändå inte ledig. Men samtidigt, jag gillar lite kaos. Jag gillar att vara egen. Jag gillar att jobba. Mycket. Fast vissa tycker man är en dålig morsa då, som jobbar samtidigt. I så fall får jag vara det. Egetbolag ger så mycket flexibilitet och mer tid för barnen i långa perioder. För mig. Och tycker man pappor är lika dåliga som pratar jobb i mobilen när de drar barnvagn?
Men så härligt det ska bli! Att få en liten bebis som får två lite äldre syskon som längtar precis som vi. Att bli en större familj som vi önskat. Ekvationer löser sig ju alltid till slut. Får vi hoppas :) Jag talar nu bara om första tiden, för att vara tydlig. Då man ammar och då man hela tiden vill vara nära sin nyfödda. Första guldtiden. Sen delar vi på mamma pappa ledighet i bästa samförstånd och samarbete. Ja det blir lite samarbete. Men man ska ju inte glömma att vi båda gärna är just föräldralediga. Med stolthet och ett leende.
Imorgon reser jag till Stockholm för några mötesdagar och familjehelg. Det vankas syskonbarn när som helst. Faktiskt igår för att vara precis. Nästa vår reser jag och bebisen på jobbmöten. Jag får fortsätta bygga mitt bolag, barnen får tid med mormor och morfar. Vilket inte tillhör vanligheten för de små utladssvenska barnen.
Och ja, jag har en make. Och vi är så jämställda vi klarar av. Annars hade ekvationen inte fungerat. Men han kan ju inte amma. Så är det ju bara.
Att likt många andra vara mammaledig, dra en vagn, gå på stan och fika. När man driver eget bolag blir det inte likadant. 16 veckors mammaledighet har man rätt till här. Men som egen kan man ju skita i vilket. Man är ju ändå inte ledig. Men samtidigt, jag gillar lite kaos. Jag gillar att vara egen. Jag gillar att jobba. Mycket. Fast vissa tycker man är en dålig morsa då, som jobbar samtidigt. I så fall får jag vara det. Egetbolag ger så mycket flexibilitet och mer tid för barnen i långa perioder. För mig. Och tycker man pappor är lika dåliga som pratar jobb i mobilen när de drar barnvagn?
Men så härligt det ska bli! Att få en liten bebis som får två lite äldre syskon som längtar precis som vi. Att bli en större familj som vi önskat. Ekvationer löser sig ju alltid till slut. Får vi hoppas :) Jag talar nu bara om första tiden, för att vara tydlig. Då man ammar och då man hela tiden vill vara nära sin nyfödda. Första guldtiden. Sen delar vi på mamma pappa ledighet i bästa samförstånd och samarbete. Ja det blir lite samarbete. Men man ska ju inte glömma att vi båda gärna är just föräldralediga. Med stolthet och ett leende.
Imorgon reser jag till Stockholm för några mötesdagar och familjehelg. Det vankas syskonbarn när som helst. Faktiskt igår för att vara precis. Nästa vår reser jag och bebisen på jobbmöten. Jag får fortsätta bygga mitt bolag, barnen får tid med mormor och morfar. Vilket inte tillhör vanligheten för de små utladssvenska barnen.
Och ja, jag har en make. Och vi är så jämställda vi klarar av. Annars hade ekvationen inte fungerat. Men han kan ju inte amma. Så är det ju bara.
måndag, april 21, 2008
Bloppis fundering
Har tänkt att jag kan ju också bloppa. Så postar jag när jag är i Sverige i veckan.... Man måste ta bilder då, inser det. Men jag undrar lite smått.....
Är det ngn som är intresserad av ett par gråa Nobody jeans, helt nya aldrig använda, världens bästa passform men som var för stora för mig. Stl 27, men stora i benen tyckte jag.
Jag har en del kläder som är finfina men som inte används. Men jag är storlek 36. Är det värt att fota för att bara ligga ute en enda dag?
Stockholms resa vankas ju på onsdag em...
Är det ngn som är intresserad av ett par gråa Nobody jeans, helt nya aldrig använda, världens bästa passform men som var för stora för mig. Stl 27, men stora i benen tyckte jag.
Jag har en del kläder som är finfina men som inte används. Men jag är storlek 36. Är det värt att fota för att bara ligga ute en enda dag?
Stockholms resa vankas ju på onsdag em...
Smégol
Det ringde på dörren. DHL. En "yes its mine! tjohoo!really? lovely lovely"
packades upp ur vackraste påse. Maken log i bakgrunden...
Det där uttrycket- jag äter upp dig, kan jag helt identifiera mig med. Just nu vill jag både äta upp the precious och maken :)
Jag känner mig som Smégol, my preeecious!
Vi är båda av åsikten att önskar man sig något får man det hellre nu än en viss dag... Och just idag är det en regndag, alldeles grått och trist. Barnen var jättetrötta imorse, lille O klämde fingret i paraplyt. Lilla H hann knappt vakna innan hon pussades hejdå. En alldeles perfekt dag att bli sådär härligt oförväntat bortskämd.
packades upp ur vackraste påse. Maken log i bakgrunden...
Det där uttrycket- jag äter upp dig, kan jag helt identifiera mig med. Just nu vill jag både äta upp the precious och maken :)
Jag känner mig som Smégol, my preeecious!
Vi är båda av åsikten att önskar man sig något får man det hellre nu än en viss dag... Och just idag är det en regndag, alldeles grått och trist. Barnen var jättetrötta imorse, lille O klämde fingret i paraplyt. Lilla H hann knappt vakna innan hon pussades hejdå. En alldeles perfekt dag att bli sådär härligt oförväntat bortskämd.
söndag, april 20, 2008
Fru Ming
Jag blundade och njöt av att sitta utomhus. Solen var obarmhärtigt varm. Jag satt på en liten rund stål stol med en gul nött dyna på, med ryggen emot cafeéts vita knottriga vägg. Tack vare en hängande balkong ovanför fick jag lite efterlängtad skugga. Runt om mig fördes diverse högljudda konversationer. Italienska, detta vackra språk, tänkte jag, de små koderna i språket börjar äntligen lossna. Jag förstår och kan följa. Jag konstaterar med ett leende där jag sitter och väntar in min väninna, att ett språk måste vara som en danspartner, antingen kan man följa eller så stapplar man runt och kliver betydelser och osynliga koder på tårna.
-Ciao cara hör jag och får en klapp på kinden. Jag öppnar ögonen och ler emot Chao Ming som ser ut som ett åskmoln.
-Trafiken säger hon. Italienarna kör över en så fort man kliver ut på gatan.
-Men du är ju här och inte överkörd ler jag.
-Hade det inte varit för att jag är så snabbfotad så hade jag varit mosad. Hon talar säkert sanning. Jag har själv sett henne kliva ut mitt i gatan med livet som insats. Obekymmrat stolt med kliv som äger.
-Vad stod det i brevet undrade jag nyfiket medan vi drack vårt svarta te.
-Varför har du inte berättat att du är gravid, undrade hon och la en hand på min mage.
-Därför att jag inte gått så långt ännu. Men det syns, jag vet.
-Det är en pojke svarar hon. Mer säger hon inte. Ögonen talar mer än hennes mun.
Kyparen tog ett fumligt steg emot oss, te och kaffe spills ut, det droppar om den gula kantstötta brickan. Ingen notis tar han om det. Serverar som om kopparna vore fyllda och meddelar att han har en dålig dag. Det är så besynnerlig dålig service fast vi är stamgäster.Vi skrattar oblygt och lättat, samtalsämnet var för tungt att föra vidare. En persons smärta, en annans lycka.
-Min mamma vill att jag ska komma hem, säger hon när skrattet börjat ebba ut. Vi har inte pratat på två år och så ber hon mig att komma hem. Att tiden rämnar och att verkligheten trasar sönder min framtid. Vi satt tysta ett tag.
-Min man hade rätt, fortsätter hon utan att sätta det i sammanhang. Man måste gemensamt ta ansvar.
-Är du gift?
-Ja, med mitt barns pappa. Vart de nu är. Chao Ming såg ner i bordet och talade tyst, hennes axlar tappade sin vanliga stolta hållning.
-Mitt fokus är oklart sa han till mig. Och nu måste jag lära mig hantera min längtan. Lämna mig aldrig sa han.
-Men ni har ingen kontakt?
-Jag får kort ibland, men han skriver inget. En gång ringde han och sa att de snart kommer hem igen. Det håller mig vid hopp. Med den rätta kärleken i medvetande finns inga hinder.... sa han till mig en gång.
Vi äter varsinn brioche under tystnad. Likt två fåglar pickar vi i oss dem. Tankarna är långt borta och sanningar svider. Förstrött får vi till slut i oss alla smulorna.
Då så, säger fru Ming :- nu ska jag kila. Och du min vän ska fundera ut det vackraste pojknamnet du känner till.
Kärleken är som en färgpalett, tänker jag där jag torkar bort smulor som ramlat ner på min växande mage. Där finns alla nyanser, i ett kort ögonblick kan de enkelt förändras ifrån rosa till rosenröd, för att till slut kanske bli nattsvart.
-Ciao cara hör jag och får en klapp på kinden. Jag öppnar ögonen och ler emot Chao Ming som ser ut som ett åskmoln.
-Trafiken säger hon. Italienarna kör över en så fort man kliver ut på gatan.
-Men du är ju här och inte överkörd ler jag.
-Hade det inte varit för att jag är så snabbfotad så hade jag varit mosad. Hon talar säkert sanning. Jag har själv sett henne kliva ut mitt i gatan med livet som insats. Obekymmrat stolt med kliv som äger.
-Vad stod det i brevet undrade jag nyfiket medan vi drack vårt svarta te.
-Varför har du inte berättat att du är gravid, undrade hon och la en hand på min mage.
-Därför att jag inte gått så långt ännu. Men det syns, jag vet.
-Det är en pojke svarar hon. Mer säger hon inte. Ögonen talar mer än hennes mun.
Kyparen tog ett fumligt steg emot oss, te och kaffe spills ut, det droppar om den gula kantstötta brickan. Ingen notis tar han om det. Serverar som om kopparna vore fyllda och meddelar att han har en dålig dag. Det är så besynnerlig dålig service fast vi är stamgäster.Vi skrattar oblygt och lättat, samtalsämnet var för tungt att föra vidare. En persons smärta, en annans lycka.
-Min mamma vill att jag ska komma hem, säger hon när skrattet börjat ebba ut. Vi har inte pratat på två år och så ber hon mig att komma hem. Att tiden rämnar och att verkligheten trasar sönder min framtid. Vi satt tysta ett tag.
-Min man hade rätt, fortsätter hon utan att sätta det i sammanhang. Man måste gemensamt ta ansvar.
-Är du gift?
-Ja, med mitt barns pappa. Vart de nu är. Chao Ming såg ner i bordet och talade tyst, hennes axlar tappade sin vanliga stolta hållning.
-Mitt fokus är oklart sa han till mig. Och nu måste jag lära mig hantera min längtan. Lämna mig aldrig sa han.
-Men ni har ingen kontakt?
-Jag får kort ibland, men han skriver inget. En gång ringde han och sa att de snart kommer hem igen. Det håller mig vid hopp. Med den rätta kärleken i medvetande finns inga hinder.... sa han till mig en gång.
Vi äter varsinn brioche under tystnad. Likt två fåglar pickar vi i oss dem. Tankarna är långt borta och sanningar svider. Förstrött får vi till slut i oss alla smulorna.
Då så, säger fru Ming :- nu ska jag kila. Och du min vän ska fundera ut det vackraste pojknamnet du känner till.
Kärleken är som en färgpalett, tänker jag där jag torkar bort smulor som ramlat ner på min växande mage. Där finns alla nyanser, i ett kort ögonblick kan de enkelt förändras ifrån rosa till rosenröd, för att till slut kanske bli nattsvart.
Nord italienska matvanor som anammats
Det slog maken och mig imorse hur vi har anammat den italienska kulturen när det handlar om mat. Vanor vi inte hade i Sverige. Den nya kulturen smyger sig på. Vi letar sällan efter att finna likheter i smak med vad vi var vana med i Sverige. Jag menar då vardagsmat. Givetvis har vi ätit allt detta i Sverige med. Men nu gör vi det på ett helt annat sätt.
Vi äter minst en parmesan i veckan, och det kan heller inte vara vilken parmesan som helst. Vi river den över pasta, sparris och skär den i bitar och doppar i balsamvinäger. Barnen älskar parmesan. Barnen äter all ost i bitar, vi hyvlar sällan.
Vi äter bresola till frukost och mellis varje dag. På macka såklart.
Vi byter helst tallrik och blandar så lite som möjligt på samma. Lille O blir äcklad av att äta t ex sallad och kött på samma tallrik :)
Vi gör sällan sås.
Vi köper den finaste olivoljan och känner lätt smakskillnad. Barnen häller gärna olja på pastan.
Vi har alltid minst 4 sorters skinkor hemma. Torkad, rökt, kokt, salami, mozzarella etc.
Vi äter mycket färsk frukt och bär och massa av olika slag (inte bara äpple päron bananer typ).
Vi äter sallad för sig med italiensk vinäger. Vi blandar inte a la svenskt manér så ofta längre. Sallad för sig, körsbärstomaterna för sig etc.
Vi lägger kvist tomater i ugnen dränkta i florsocker och balsamvinäger i över en timme.
Vi smälter ost i ugnen som vi doppar bröd i.
Vi äter bröd utan smör till middagsmaten. Vi gör rent tallrikarna med dem :)
Vi köper nästan aldrig fryst mat. Allt köps färskt över disk. Dessutom finns knappt frysmat eller halvfabrikat här.
Barnen har 3 rätters luncher i skolan. De har egen medtagen linneservett för att ha i knät (eller tyg).
Det finns säkert fler matvanor jag inte tänker på som har förändrats och när jag tänkt en del på detta är det mycket pga att barnen går i italiensk skola och tar med sig nya favoriter hem. Mat som de antagligen inte annars hade smakat.
Vi äter minst en parmesan i veckan, och det kan heller inte vara vilken parmesan som helst. Vi river den över pasta, sparris och skär den i bitar och doppar i balsamvinäger. Barnen älskar parmesan. Barnen äter all ost i bitar, vi hyvlar sällan.
Vi äter bresola till frukost och mellis varje dag. På macka såklart.
Vi byter helst tallrik och blandar så lite som möjligt på samma. Lille O blir äcklad av att äta t ex sallad och kött på samma tallrik :)
Vi gör sällan sås.
Vi köper den finaste olivoljan och känner lätt smakskillnad. Barnen häller gärna olja på pastan.
Vi har alltid minst 4 sorters skinkor hemma. Torkad, rökt, kokt, salami, mozzarella etc.
Vi äter mycket färsk frukt och bär och massa av olika slag (inte bara äpple päron bananer typ).
Vi äter sallad för sig med italiensk vinäger. Vi blandar inte a la svenskt manér så ofta längre. Sallad för sig, körsbärstomaterna för sig etc.
Vi lägger kvist tomater i ugnen dränkta i florsocker och balsamvinäger i över en timme.
Vi smälter ost i ugnen som vi doppar bröd i.
Vi äter bröd utan smör till middagsmaten. Vi gör rent tallrikarna med dem :)
Vi köper nästan aldrig fryst mat. Allt köps färskt över disk. Dessutom finns knappt frysmat eller halvfabrikat här.
Barnen har 3 rätters luncher i skolan. De har egen medtagen linneservett för att ha i knät (eller tyg).
Det finns säkert fler matvanor jag inte tänker på som har förändrats och när jag tänkt en del på detta är det mycket pga att barnen går i italiensk skola och tar med sig nya favoriter hem. Mat som de antagligen inte annars hade smakat.
lördag, april 19, 2008
Värme
Jag kom hem efter barnen i fredags. Det låg en present till mig på bordet sa lilla H. Det var en teckning på en bebis på ena sidan. På andra sidan stod det:
Mamma, iag tycker det är so spennande att vi ska fo en bebis. Heido fron H.
Mamma, iag tycker det är so spennande att vi ska fo en bebis. Heido fron H.
fredag, april 18, 2008
8 år och organisatör
Petra skriver om en 8 åring med ett helt annat öde än vår snart 8 åring. Det får mig att vilja adoptera varenda flicka i Jemen. Jag känner mig så ofta som om jag hade handfängsel och inte kan röra mig när jag får sådana insikter. Varför visste jag inte, varför gör vi inte något, vad kan man göra.
Men vilket mod, vilken organisatör. Vilken stjärna. Vilket underbart leende hon bjuder på, trots allt som hänt henne.
Vi har länge pratat om att adpotera. Men i det land vi bor i idag är inte lätt. Eller svaret vi fick; det går inte. Maken var för gammal med sina 41 år.
Vår 8 åring visade sig vara en organisatör igår, hon med, av annat slag. Men deras öden är så olika. Det känns värt att ställa dem bredvid varandra. Hon kom sist ut ur klassen, alla barnen hade gått, men hon hade två väninnor med sig. Den som kommer sist ut ligger efter här, det vet alla. Hon kom ut med ett stort smil. Vi har dekorerat hela klassrummet mamma, imorgon fyller fröken år!!!
Jag fick se. De hade ritat blommor och hjärtan och skrivit grattis fröken i stora färggranna bokstäver. De hade gjort så fint på katedern med små lappar och ställt i ordning allt finfint.
Sen började det. Mamma får jag ringa på din mobil. Jag måste kolla att Martina kommer ihåg. Hon ringer 4 olika klasskompisar och dirigerar uppgifter. Jag var helt paff. Har aldrig sett denna sida hos henne förut. Hon bad att få gå och köpa blommor. Hon valde Gerbera och någon vit fin blomma som såg ut som klockor. Jag är usel på blommor så den beskrivningen får räcka. I transparent papper tack sa hon. Sen målade hon och hennes väninnor vackra kort.
Imorse blev jag helt paff. Lilla H smilade stort. Klassrummet var dekorerat med en hel buffé! Kakor, tårtor, plastglas och tallrikar tom bestick också H:s blommor. Vilken fin klass, vilka 8 åringar!!!
Men vilket mod, vilken organisatör. Vilken stjärna. Vilket underbart leende hon bjuder på, trots allt som hänt henne.
Vi har länge pratat om att adpotera. Men i det land vi bor i idag är inte lätt. Eller svaret vi fick; det går inte. Maken var för gammal med sina 41 år.
Vår 8 åring visade sig vara en organisatör igår, hon med, av annat slag. Men deras öden är så olika. Det känns värt att ställa dem bredvid varandra. Hon kom sist ut ur klassen, alla barnen hade gått, men hon hade två väninnor med sig. Den som kommer sist ut ligger efter här, det vet alla. Hon kom ut med ett stort smil. Vi har dekorerat hela klassrummet mamma, imorgon fyller fröken år!!!
Jag fick se. De hade ritat blommor och hjärtan och skrivit grattis fröken i stora färggranna bokstäver. De hade gjort så fint på katedern med små lappar och ställt i ordning allt finfint.
Sen började det. Mamma får jag ringa på din mobil. Jag måste kolla att Martina kommer ihåg. Hon ringer 4 olika klasskompisar och dirigerar uppgifter. Jag var helt paff. Har aldrig sett denna sida hos henne förut. Hon bad att få gå och köpa blommor. Hon valde Gerbera och någon vit fin blomma som såg ut som klockor. Jag är usel på blommor så den beskrivningen får räcka. I transparent papper tack sa hon. Sen målade hon och hennes väninnor vackra kort.
Imorse blev jag helt paff. Lilla H smilade stort. Klassrummet var dekorerat med en hel buffé! Kakor, tårtor, plastglas och tallrikar tom bestick också H:s blommor. Vilken fin klass, vilka 8 åringar!!!
torsdag, april 17, 2008
Vi tänkte släppa en stor nyhet
för barnen idag. Återkommer och släpper den här med när de fått veta : )
Update:
-Lille O 6 år ikväll efter nyhetsläppet;- åh som jag har längtat efter den här dagen. Ända sen jag var liten!
-Lilla H, nej berätta nu sanningen, ÄR det sant?
En stormig sommardag föddes lilla H, för snart 8 år sedan.
En vinterdag utan snö föddes lille O, för snart 7 år sedan
Går allt nu som det ska så föds en till liten efterlängtad, beräknad på exakt samma vinterdag : )
Update:
-Lille O 6 år ikväll efter nyhetsläppet;- åh som jag har längtat efter den här dagen. Ända sen jag var liten!
-Lilla H, nej berätta nu sanningen, ÄR det sant?
En stormig sommardag föddes lilla H, för snart 8 år sedan.
En vinterdag utan snö föddes lille O, för snart 7 år sedan
Går allt nu som det ska så föds en till liten efterlängtad, beräknad på exakt samma vinterdag : )
More Marc...
Denna är finast /coolast enligt mig :)
Vintage appeal väska
Får jag ha den hela sommaren?
Party väska helt i min stil
Jag har aldrig köpt en märkesväska. Har liksom inte hajjat grejen. Jag sliter ut mina väskor. Så har italienskorna så ubermånga märkesväskor att jag blir lite obstinat. Men Marcs vill jag ha:O
Vintage appeal väska
Får jag ha den hela sommaren?
Party väska helt i min stil
Jag har aldrig köpt en märkesväska. Har liksom inte hajjat grejen. Jag sliter ut mina väskor. Så har italienskorna så ubermånga märkesväskor att jag blir lite obstinat. Men Marcs vill jag ha:O
Jo jag har en LUV väska, en stor baggig jättegrön ifrån 70 talet. Använt en gång.
onsdag, april 16, 2008
Window shopping...
Begär fick jag efter denna svarta (som är mycket större än bilden avslöjar)
Vill ha!
Så söt.......
Vill ha!
Så söt.......
Denna är grym tycker jag. Ultra modern men med stil.
Denna är kanske mer jag. Fick jag välja skulle jag ta god tid på mig. Den ovanför gillar jag skarpt.
Lite too much för mig, tror jag....
Denna är kanske mer jag. Fick jag välja skulle jag ta god tid på mig. Den ovanför gillar jag skarpt.
Lite too much för mig, tror jag....
Marc is on my mind...Jag älskar Marc by Marc Jacobs. Totally. Vilken av dessa klockor, om någon, skulle stå på er önskelista? Väskan och plånisen älskar jag...
The hotel
Jag vill bara bo där. På det lilla anspråkslösa hotellet. Tyvärr har både Wallenberg och Kamprad ögonen för samma hotell, likaså så gott som hela Sveriges skådis elit. Va f**, det är ju MITT lilla anspråkslösa hotell. De två herrarna kan väl ta in på Grand? Lobbyn ser ut som den inte fått en endaste handpåläggning sen 1904, enkelrummen är små som hytter. Men där finns både 1,2,3 och 5 stjärniga rum har jag förstått. Frukosten serveras på en bricka i rummet. Det ligger gömt mitt i stan. Nu verkar det vara fullt. Men jag fick ringa tillbaka om 45 minuter, de hade ett frågetecken på en stammis och eftersom ägaren råkar tycka jag är en trevlig pys som han sa, ska han höra efter om rummet kan släppas till lilla jag. Priset, otroliga 495 kronor. Nej, jag kommer aldrig avslöja detta hotell. Redan alldeles för många känner till det!
Jag råkar tjuvlyssna till att herr Kamprad tycker det är lite dyrt, kan man göra något med priset? Dagens förlösande skratt. Hotellets priser är så under det normala.
Update: I got it, I got it! Tänk att man kan bli så glad av att få bo på detta lilla hotell. Det är lite som att komma hem. Enkelt, lugnt om inte för många skådisar supit på kvällen, och oerhört familjärt. Hej hej "mitt namn" välkommen, ditt rum är klart. När ska vi komma upp med frukost? För inga pengar alls och så sött och genuint.
Jag råkar tjuvlyssna till att herr Kamprad tycker det är lite dyrt, kan man göra något med priset? Dagens förlösande skratt. Hotellets priser är så under det normala.
Update: I got it, I got it! Tänk att man kan bli så glad av att få bo på detta lilla hotell. Det är lite som att komma hem. Enkelt, lugnt om inte för många skådisar supit på kvällen, och oerhört familjärt. Hej hej "mitt namn" välkommen, ditt rum är klart. När ska vi komma upp med frukost? För inga pengar alls och så sött och genuint.
Är bara så trött
Fast solen lyser. Jag förhandlar kontrakt, jag medlar mellan parter. Jag försöker signa alla måsten och retunera. Idag känns det som jag är mitt i en feberdröm, jag springer men jag kommer ingen vart. S l o w m o t i o n.
Kanske har hjärnan hängt sig, eller behöver bootas om. Jag vet inte. Trött är jag och förbannade att jag inte kunde somna om när jag vaknade vid 03.00. Låg vaken tills klockan ringde.
Idag är det onsdag. Barnens bästa dagar. Skolan slutar 11.45. Vi ska på McD, för jag orkar inte laga mat. Maken kommer hem ikväll. Då ska jag krypa upp i hans famn och somna tryggt.
Kanske har hjärnan hängt sig, eller behöver bootas om. Jag vet inte. Trött är jag och förbannade att jag inte kunde somna om när jag vaknade vid 03.00. Låg vaken tills klockan ringde.
Idag är det onsdag. Barnens bästa dagar. Skolan slutar 11.45. Vi ska på McD, för jag orkar inte laga mat. Maken kommer hem ikväll. Då ska jag krypa upp i hans famn och somna tryggt.
tisdag, april 15, 2008
Allra finaste syster
Lille O och lilla H hämtas av annan, de stormar in och ropar pannkakor! Ja en viss liten kille har ju namnsdag och öppnade med stor lycka mumsandes på pannkakor en pokémon boll.
Så fick jag storyn ur två munnar. Lille O hade ont i örat i skolan. En kompis till honom gick och hämtade lilla H och sa:
-O gråter, kom kom!
-Vart är han, vart ropade lilla H högt. Hon fann sin bror i kapprummet. Hon tog med sig honom till fröken och sa:
- Jag tar med mig O upp i ert klassrum och läser lite för honom. Han har ont i örat och vill vara med mig. Fröken sa att det kunde ju gå bra såklart.
De gick upp, lilla H läste en bok för honom. Sen bestämde de sig för att gå ner. Hand i hand (som alltid, eller med en arm över den andres axlar) stövlade de ner. Lille O:s öra kändes bättre.
Livligt berättas det för mig. Lille O säger stolt. Hon är bäst min syster.
Och jag blir så lycklig. De hajjar det viktigaste i livet. Att visa kärlek och omtanke när det som bäst behövs.
Så fick jag storyn ur två munnar. Lille O hade ont i örat i skolan. En kompis till honom gick och hämtade lilla H och sa:
-O gråter, kom kom!
-Vart är han, vart ropade lilla H högt. Hon fann sin bror i kapprummet. Hon tog med sig honom till fröken och sa:
- Jag tar med mig O upp i ert klassrum och läser lite för honom. Han har ont i örat och vill vara med mig. Fröken sa att det kunde ju gå bra såklart.
De gick upp, lilla H läste en bok för honom. Sen bestämde de sig för att gå ner. Hand i hand (som alltid, eller med en arm över den andres axlar) stövlade de ner. Lille O:s öra kändes bättre.
Livligt berättas det för mig. Lille O säger stolt. Hon är bäst min syster.
Och jag blir så lycklig. De hajjar det viktigaste i livet. Att visa kärlek och omtanke när det som bäst behövs.
Hotmail suger
Så försöker jag logga in mig för att kunna svara folk och skicka bilder. Men det går inte. Hotmail säger bara att sidan inte kan visas. Suck. Så håll tillgodo ni som mailat.
Tisdags rusch
Idag har jag mycket på agendan. Tänkte skriva en till liten kort Chao Ming men det tar ju 10 minuter och det har jag inte till övers, iaf inte just nu. Fördendelen är det nog mest jag som tycker det är kul att skriva. Har ingen aning om det är kul att följa mina numer påhittade möten.
När jag ändå skriver i all hast så kastar jag ut en fråga. Vilken butik i Stockholm går du alltid in i när du är ute efter toppar/cardigans/blusar?? Vilken är din favoritbutik, eller not to miss butik?
Solen lyser ute och jag ska bege mig ut på diverse ärenden.
När jag ändå skriver i all hast så kastar jag ut en fråga. Vilken butik i Stockholm går du alltid in i när du är ute efter toppar/cardigans/blusar?? Vilken är din favoritbutik, eller not to miss butik?
Solen lyser ute och jag ska bege mig ut på diverse ärenden.
måndag, april 14, 2008
Två veckor kvar
Oj så kul att flera var allvarliga med att bo en vecka här. Om någon fortfarande är intresserad så är vecka 31 och 33 lediga.
Jag hoppas att jag inte missat att svara någon. Det har prelbokats veckor lite hit och dit, men nu har jag iaf koll på veckorna och inga prelbokningar står kvar.
Och vi har undulater, de bor förvisso ute om sommaren, men kan vara bra att veta.....
Jag hoppas att jag inte missat att svara någon. Det har prelbokats veckor lite hit och dit, men nu har jag iaf koll på veckorna och inga prelbokningar står kvar.
Och vi har undulater, de bor förvisso ute om sommaren, men kan vara bra att veta.....
Det finns inga ord
som kan beskriva tragedin som lamslår så många idag. Ändå vill jag kommentera den. Jag tänker så på hennes familj. Hennes mamma. Och det är så svårt att ta in och förstå. Bara en liten flisa av min sorg gör ont. Hur ska då hennes kännas?
Varför fick inte Engla cykla hela vägen hem den dagen. Varför.
Jag skrev tidigare att man måste leva vidare. Man måste visa barnen att världen inte bara är grym. Nu ska jag ta tag i de tankarna igen...
Varför fick inte Engla cykla hela vägen hem den dagen. Varför.
Jag skrev tidigare att man måste leva vidare. Man måste visa barnen att världen inte bara är grym. Nu ska jag ta tag i de tankarna igen...
Tjuvlyssnat
Fast detta kommer ifrån min söta väninna. Som skickar söta mail om min blogg.
Hon sitter ibland tillsammans med Björn Gustavsson på bussen. Ja eller nära alltså. Lite lustigt att jag kommer upp i hennes tankar då : ) Nu får jag lite roliga news om min lookalike (när jag inte plattar håret tilläggs som alltid). Han talar nämligen i sin mobil, en sån där jobbig passagerare ni vet.
Jag vet tex att han ska köpa en stor säng....
Björn G ska flytta med, konstigt är att jag inte har fått ett flyttkort....
Björn kan ju alltid maila mig, om han skulle känna att man glömt bort en liten viktig person, för att få adressen alltså.
Oh ja, han ska uppträda på Tyrol med, kanske ska jag boka en biljett på första raden, se till att mitt hår är totalt ofixat och se om han ser det flera andra nu påpekat :D
Hon sitter ibland tillsammans med Björn Gustavsson på bussen. Ja eller nära alltså. Lite lustigt att jag kommer upp i hennes tankar då : ) Nu får jag lite roliga news om min lookalike (när jag inte plattar håret tilläggs som alltid). Han talar nämligen i sin mobil, en sån där jobbig passagerare ni vet.
Jag vet tex att han ska köpa en stor säng....
Björn G ska flytta med, konstigt är att jag inte har fått ett flyttkort....
Björn kan ju alltid maila mig, om han skulle känna att man glömt bort en liten viktig person, för att få adressen alltså.
Oh ja, han ska uppträda på Tyrol med, kanske ska jag boka en biljett på första raden, se till att mitt hår är totalt ofixat och se om han ser det flera andra nu påpekat :D
Inte vilken måndag som helst
Den första måndagen som heter 14 april och som är år 2008. Så sa jag när barnen sömndrucket klagade på att bli väckta och var det verkligen måndag igen. Jag är lycklig som fick väcka mina barn idag. Inte alla har den möjligheten som hela Sverige är sorgset medveten om. Så svårt att ta in.
Denna måndag ska jag göra något som jag gjort förr, men det var väldigt länge sedan. Lite av en speciell måndag. Eftersom det är en speciell upplevelse.
Denna måndag reser maken till Stockholm.
Denna måndag ska jag och barnen på bio.
Man måste leva vidare.
Denna måndag ska jag göra något som jag gjort förr, men det var väldigt länge sedan. Lite av en speciell måndag. Eftersom det är en speciell upplevelse.
Denna måndag reser maken till Stockholm.
Denna måndag ska jag och barnen på bio.
Man måste leva vidare.
lördag, april 12, 2008
Ur barnamun
I bilen på väg hem från 4 timmars bad och bastu.
Jag: -Kommer ni ihåg att ni ska på restaurang i Italien ikväll med 7 andra familjer, b.la Isabell som är svenska, kommer ni ihåg henne?
Lilla H: -När har vi träffat henne?
Jag:- Vi bowlade tillsammans en gång innan vi gick hem till K och M och åt, minns du?
Lilla H:-Vem vann???
Behövs tilläggas att hon är en liten tävlingsmännsika. Nej, tänkte väl det.
Ikväll är maken och barnen på restaurang längs vattnet i Italien, ca en timme kör man till den. Men den är magisk. Magisk mat, magisk personal och ikväll magiskt sällskap. Det är en liten restaurang som bara öppnar när man är tillräckligt många och ikväll var det dags. Jag? Har en deadline och inget val. Blir hemma. Aptrist. Vad ska jag laga? Allt känns trist i jämförelse. Försökte tigga en doggybag genom maken. Fast både han och jag vet att doggybag enligt italienare bara förekommer i USA. Shit.
Jag: -Kommer ni ihåg att ni ska på restaurang i Italien ikväll med 7 andra familjer, b.la Isabell som är svenska, kommer ni ihåg henne?
Lilla H: -När har vi träffat henne?
Jag:- Vi bowlade tillsammans en gång innan vi gick hem till K och M och åt, minns du?
Lilla H:-Vem vann???
Behövs tilläggas att hon är en liten tävlingsmännsika. Nej, tänkte väl det.
Ikväll är maken och barnen på restaurang längs vattnet i Italien, ca en timme kör man till den. Men den är magisk. Magisk mat, magisk personal och ikväll magiskt sällskap. Det är en liten restaurang som bara öppnar när man är tillräckligt många och ikväll var det dags. Jag? Har en deadline och inget val. Blir hemma. Aptrist. Vad ska jag laga? Allt känns trist i jämförelse. Försökte tigga en doggybag genom maken. Fast både han och jag vet att doggybag enligt italienare bara förekommer i USA. Shit.
Sommarplanerna sprack
Vi hyr alltid ut vårt hus på sommrarna. Eftersom vi själva hyr för hutlöst pris och så är det så synd att det står tomt när det är som vackrast. Så föll alla hyresgästerna bort denna vecka. Folk har köat för att få hyra och vi har tackat nej till flera stycken. Men nu har ju de gjort andra planer.
Någon som är intresserad av att hyra 200 kvm hus i vackraste Ticino i sommar, med grandios utsikt över Lago Maggiore, nära till stränder, berg, laguner, Italien (PRada outlet ha ha). Vi bor mitt i en turiststad så här finns mycket att göra om man vill och lugnet om man vill. 4 sovrum varav 2 dubbelrum, det ena med egen ingång och skiljt ifrån de andra sovdelarna och med eget badrum. De andra sovrummen ligger invid varandra. Här finns lekprylar och de flesta bekvämligheter.
Anyone interested send me an e-mail :)
Någon som är intresserad av att hyra 200 kvm hus i vackraste Ticino i sommar, med grandios utsikt över Lago Maggiore, nära till stränder, berg, laguner, Italien (PRada outlet ha ha). Vi bor mitt i en turiststad så här finns mycket att göra om man vill och lugnet om man vill. 4 sovrum varav 2 dubbelrum, det ena med egen ingång och skiljt ifrån de andra sovdelarna och med eget badrum. De andra sovrummen ligger invid varandra. Här finns lekprylar och de flesta bekvämligheter.
Anyone interested send me an e-mail :)
fredag, april 11, 2008
Regnet öser ner men klackarna ska på
Jag har gått min sista dag på intensivkursen. Den fortsätter i maj. Enormt givande kurs. Men tufft har det varit att hinna med.
Jag har bokat resa till Stockholm.
Jag har köpt Dyrberg & Kern armband till mig själv när jag råkade få syn på en där jag promenerade till garaget och bilen :O
Jag har ätit världens godaste vegetariska lasagne till lunch.
Jag är fortfarande helt kär i iden med lägenheten.
Ikväll ska vi på baluns!
Jag har bokat resa till Stockholm.
Jag har köpt Dyrberg & Kern armband till mig själv när jag råkade få syn på en där jag promenerade till garaget och bilen :O
Jag har ätit världens godaste vegetariska lasagne till lunch.
Jag är fortfarande helt kär i iden med lägenheten.
Ikväll ska vi på baluns!
torsdag, april 10, 2008
När väggarna omfamnar en
Jag går en hel del på magkänsla. Det hus vi bor i idag är fantastiskt på många sätt. Men det är inte "vi". Det är stort, det är öppen planlösning. Men det är inte vi. Den har fantastisk fantastisk utsikt. Ok, den lever jag gärna med. Den ligger på ett berg som man kör upp och ned för, upp och ned för. Barnen leker i en park precis invid, men vår trädgård är söt och go men ack så svårtillgänglig. Att leka på gatan går inte, att cykla går inte här uppe hos oss, om man är rädd om livet vill säga. Jag gillar egentligen inte stora hus.
Vi har tittat på lägenhet nere i stan. Hittat en pärla. Den ligger vid vattenstråket med en ljuvlig och stor terass, allra högst upp med stockar och en hiss som går direkt upp i hallen. Den är inte renoverad. Egentligen är det skitfult där inne. Den är egentligen ett rum för liten för oss. Utanför ljuder restaurang livet. Vi kan gå och cykla till skolan, vi kan ta ett kvällsdopp i sjön. Barnen kan själva gå ut och över den lilla lilla bilvägen som finns mellan huset och vattnet till en lekpark. Jag kan knalla till posten. Med lägenheten kommer ett garage. Vi är bara så kära. Vi är egentligen lägenhetsmänniskor, maken och jag. Jag kan lätt leva utan trädgård! Det är läget som är så ljuvligt, utsikten har vi kvar men det är en lägenhet och downsizing for oss. Här vill jag definitivt bo när jag blir gammal sa maken. Så kände jag med. En livslång investering. Väggarna omfamnade mig. Ett rum kändes som ett i Cernobbio, där fanns ngt vänligt som log. Som ville att vi skulle flytta in.
Kan man flytta med barn till lägenhet ifrån hus eller tycker de att det är pest att inte kunna gå ut själva ? Jag menar går de ändå ut själva i timmar i trädgården? Kan jag hänga på dem en mobil och parken som jag har full överblick över skicka iväg dem själva? Eller är de för små? Kommer de att ogilla oss om de måste dela sovrum, även om det är riktigt stort?
På något sätt känner jag att mindre ytor tilltalar mig. Lägenheten är så smart planerad att man ändå kan stänga en dörr om sig och vara ifred. Lägenheten är orenoverad. Att renovera tvivlar jag på att vi har råd med. Ändå känns det så tilltalande. Är jag galen?
Vi har tittat på lägenhet nere i stan. Hittat en pärla. Den ligger vid vattenstråket med en ljuvlig och stor terass, allra högst upp med stockar och en hiss som går direkt upp i hallen. Den är inte renoverad. Egentligen är det skitfult där inne. Den är egentligen ett rum för liten för oss. Utanför ljuder restaurang livet. Vi kan gå och cykla till skolan, vi kan ta ett kvällsdopp i sjön. Barnen kan själva gå ut och över den lilla lilla bilvägen som finns mellan huset och vattnet till en lekpark. Jag kan knalla till posten. Med lägenheten kommer ett garage. Vi är bara så kära. Vi är egentligen lägenhetsmänniskor, maken och jag. Jag kan lätt leva utan trädgård! Det är läget som är så ljuvligt, utsikten har vi kvar men det är en lägenhet och downsizing for oss. Här vill jag definitivt bo när jag blir gammal sa maken. Så kände jag med. En livslång investering. Väggarna omfamnade mig. Ett rum kändes som ett i Cernobbio, där fanns ngt vänligt som log. Som ville att vi skulle flytta in.
Kan man flytta med barn till lägenhet ifrån hus eller tycker de att det är pest att inte kunna gå ut själva ? Jag menar går de ändå ut själva i timmar i trädgården? Kan jag hänga på dem en mobil och parken som jag har full överblick över skicka iväg dem själva? Eller är de för små? Kommer de att ogilla oss om de måste dela sovrum, även om det är riktigt stort?
På något sätt känner jag att mindre ytor tilltalar mig. Lägenheten är så smart planerad att man ändå kan stänga en dörr om sig och vara ifred. Lägenheten är orenoverad. Att renovera tvivlar jag på att vi har råd med. Ändå känns det så tilltalande. Är jag galen?
The list roles on
TRE namn jag går under: honung, mitt namn, mammá (italienskt uttal), faster bajskorv :O (ok det blev 4)
TRE saker som skrämmer mig: att barnen inte ska vara lyckliga, att alla mina syskon bor i olika länder och kusinerna inte lär känna varandra, fjärilar i mjölet
TRE saker jag har på mig: Blå Sass & Bide jeans, strumpor för vi har stengolv, japanknit kofta.
TRE sanningar: Jag gick inte på min lektion idag för jag hade telco, jag kommer inte duscha förrän ikväll, lille O är hemma idag fast han verkar vrålpigg!
TRE saker jag verkligen vill ha: Kanelbullar! Äppelkaka med vaniljvisp! Smågodis!
TRE saker som skrämmer mig: att barnen inte ska vara lyckliga, att alla mina syskon bor i olika länder och kusinerna inte lär känna varandra, fjärilar i mjölet
TRE saker jag har på mig: Blå Sass & Bide jeans, strumpor för vi har stengolv, japanknit kofta.
TRE sanningar: Jag gick inte på min lektion idag för jag hade telco, jag kommer inte duscha förrän ikväll, lille O är hemma idag fast han verkar vrålpigg!
TRE saker jag verkligen vill ha: Kanelbullar! Äppelkaka med vaniljvisp! Smågodis!
Dagmar har rymt!
Min svarta Dagmar har rymt. Den finns ingenstans. Obegripligt. Förhoppningsvis pryr den en spanjorska på Gran Canaria. Efter det att jag så oaktsamt lämnat den ensam kvar, hängandes i garderoben på hotellet.
Vart köper jag en ny? En svart. Ingen blå eller roströd. Jag vill ha min svarta pärla.....
Jag reser till Stockholm den 24 april, kanske är det enklare att finna en i butik?
Vart köper jag en ny? En svart. Ingen blå eller roströd. Jag vill ha min svarta pärla.....
Jag reser till Stockholm den 24 april, kanske är det enklare att finna en i butik?
onsdag, april 09, 2008
Chao Ming
Jag såg henne komma ned för trapporna vid via motta. Hon småsprang. Ett flertal nedfallna Cameliablommor som vackert prydde trappan blev mosade där under hennes vinröda ballerinaskor. Ett blomblad landade på hennes ballerina sko och stannade där, som ett litet smycke.
-Hej Chao Ming, ropade jag. Hon sken upp när hon såg mig och jag såg in i hennes varma glittrande ögon. Där fanns inte så mycket smärta som förut, något var förändrat.
-Vart är du på väg cara? undrade jag. Hon svarade att hon hade bråttom, något positivt hade hänt. Hennes mamma som inte talat med henne sen hon lämnade Taiwan med magen i vädret hade skickat ett brev. Jag såg att Chao Ming höll ett dito i sin vänstra hand.
-Du har svarat sa jag?
-Jag har svarat, sa hon och log. Äntligen fick jag möjlighet att berätta om mitt liv och vad som hänt sen jag flyttat hit. Även om alla nyheter inte är sådana som kommer att glädja min mor. Hej då, ropade jag när hon sprang iväg mot lilla postkontoret som strax skulle stänga för lunch. Vi ses, fick jag till svar.
Någon ny träff har vi inte bokat in. Jag blev nyfiken på hennes mors brev och alla de nyheter Chao Ming måste ha fått i det. Jag undrar när jag träffar henne igen, tänkte jag när jag tog samma trappa upp som Chao Ming sprungit ned för. Försiktigt klev jag över alla vackra Camelior som ramlat av sin buske och inte orkat blomma ut. Jag plockade upp tre starkt rosa som ingen ännu lyckats trampa på. För att lägga i en skål med vatten. Allt är värt en andra chans.
-Hej Chao Ming, ropade jag. Hon sken upp när hon såg mig och jag såg in i hennes varma glittrande ögon. Där fanns inte så mycket smärta som förut, något var förändrat.
-Vart är du på väg cara? undrade jag. Hon svarade att hon hade bråttom, något positivt hade hänt. Hennes mamma som inte talat med henne sen hon lämnade Taiwan med magen i vädret hade skickat ett brev. Jag såg att Chao Ming höll ett dito i sin vänstra hand.
-Du har svarat sa jag?
-Jag har svarat, sa hon och log. Äntligen fick jag möjlighet att berätta om mitt liv och vad som hänt sen jag flyttat hit. Även om alla nyheter inte är sådana som kommer att glädja min mor. Hej då, ropade jag när hon sprang iväg mot lilla postkontoret som strax skulle stänga för lunch. Vi ses, fick jag till svar.
Någon ny träff har vi inte bokat in. Jag blev nyfiken på hennes mors brev och alla de nyheter Chao Ming måste ha fått i det. Jag undrar när jag träffar henne igen, tänkte jag när jag tog samma trappa upp som Chao Ming sprungit ned för. Försiktigt klev jag över alla vackra Camelior som ramlat av sin buske och inte orkat blomma ut. Jag plockade upp tre starkt rosa som ingen ännu lyckats trampa på. För att lägga i en skål med vatten. Allt är värt en andra chans.
tisdag, april 08, 2008
Klor och nos
Det är rätt taskigt när jag tänker efter. Men det är rätt sött så jag fortsätter vara taskig morsa.
Så här låter det hemma hos oss:
-Mamma ska du inte klippa mina klor, de är jättelånga!
-Snyt nosen hjärtat!
Och ni hajjar vilka ord jag och maken valt att byta ut. Nos och klor har vi sagt sen de kom ur magen. Nos och klor säger vi alla, hemma hos oss. Men de hajjar nog att det egentligen heter näsa och naglar. Får vi hoppas.
Så här låter det hemma hos oss:
-Mamma ska du inte klippa mina klor, de är jättelånga!
-Snyt nosen hjärtat!
Och ni hajjar vilka ord jag och maken valt att byta ut. Nos och klor har vi sagt sen de kom ur magen. Nos och klor säger vi alla, hemma hos oss. Men de hajjar nog att det egentligen heter näsa och naglar. Får vi hoppas.
Snodd lista ifrån
Petra
Jag är: mätt och trött
Jag är inte: färdig med varken det ena eller det andra
Jag tycker om: att läsa
Jag tycker inte om: när folk inte pratar i klartext
Jag vill ha: en lösning på alla smärtsamma gåtor och en bit choklad?
Jag vill inte ha: lockigt hår
Jag har: varit på intensiv kurs i italienska halva dagen. Jag har öven en skitig skärm ser jag nu!
Jag har inte: gjort min redovisning för förra månaden
Jag vet: att jag imorgon ska titta på en lägenhet :O
Jag vet inte: när jag tänker skicka in mitt sk manus
Jag är: mätt och trött
Jag är inte: färdig med varken det ena eller det andra
Jag tycker om: att läsa
Jag tycker inte om: när folk inte pratar i klartext
Jag vill ha: en lösning på alla smärtsamma gåtor och en bit choklad?
Jag vill inte ha: lockigt hår
Jag har: varit på intensiv kurs i italienska halva dagen. Jag har öven en skitig skärm ser jag nu!
Jag har inte: gjort min redovisning för förra månaden
Jag vet: att jag imorgon ska titta på en lägenhet :O
Jag vet inte: när jag tänker skicka in mitt sk manus
A glance of me not Björn
Nu lägger jag upp en bild. Som jag senare kommer ta bort. Det är ingen bra bild, utan grejen var ju att visa upp mina (fetisch) nya solbrillor och samtidigt göra lite av en Linda K. Men ni ser att jag och Linda spelar i helt olika divisioner, no doubt :) Men håll tillgodo, lite ser man av mig. Även om bilden är kass och jag knappast stylad eller fin i håret som söta Linda alltid lyckas med.
Glasögon boxen a la super retro längst ner! I mitten de gröna i olika grönt. Fö min favvo färg.
Har aldrig sett ngn i Missioni glajjer tidigare. Men nu kan jag se mig själv i speglen och känna mig retro, som spegelapan above gör :)
Update: Nu som syns har jag tagit bort mitt nylle :)
Björn Gustavsson blir jag bara när jag inte plattat håret för att förtydliga. Men här är jag uberplatt för det är skitigt :=O Jag är egentligen riktigt lockig a la korkskruvar...
Glasögon boxen a la super retro längst ner! I mitten de gröna i olika grönt. Fö min favvo färg.
Har aldrig sett ngn i Missioni glajjer tidigare. Men nu kan jag se mig själv i speglen och känna mig retro, som spegelapan above gör :)
Update: Nu som syns har jag tagit bort mitt nylle :)
måndag, april 07, 2008
Barn
Det pratas förlorade barn överallt. Nyheterna i Sverige, nyheterna här. Är det pga Chao Ming jag hör detta överallt, som när man är gravid och bara ser magar överallt?
Eller är det den bistra sanningen, att barn kommer bort och inte hittas inom de där första kritiska 6 timmarna?
Vad kan man göra för att hjälpa? Hur kan man se till att barnen inte kommer bort? Ska vi följa dem överallt som i stora delar av USA? Beröva dem dess frihet och operera in ett sökchip som diskuteras i dito land? Är det att skydda sina barn?
Svår diskussion. Svårt ämne. Men ack så aktuellt och ack så nära hjärtat.
Eller är det den bistra sanningen, att barn kommer bort och inte hittas inom de där första kritiska 6 timmarna?
Vad kan man göra för att hjälpa? Hur kan man se till att barnen inte kommer bort? Ska vi följa dem överallt som i stora delar av USA? Beröva dem dess frihet och operera in ett sökchip som diskuteras i dito land? Är det att skydda sina barn?
Svår diskussion. Svårt ämne. Men ack så aktuellt och ack så nära hjärtat.
Kort
Jag tog nyligen ett taffligt kort på mig själv i spegeln. Ett typ Linda K kort, men jag skrattade mest. Hur gör hon det liksom, jag kom ut i konstiga vinkar hur jag än gjorde. Nåväl tänkte jag. En konstig vinkel bättre än ingen. Så hittar jag inte sladden till mobilen som man laddar upp bilder med. Så typiskt.
Med ett g
Chao Min stavar helt annorlunda. När vi möttes vid caféet tidig morgon frågade jag om jag sparat ner hennes namn korrekt i min telefon. Istället för att rätta mig skrattar hon gott och säger att det är fonetiskt korrekt, om man lägger till ett g. Chao Ming.
Jag har aldrig sett någon bära ett så högt mod som Chao Ming. Någon som sörjer djupt men ändå kan skratta högt och få ögonen att spraka med glitter. Min Tawainesiska väninna sprider välmående och stort hopp.
Vi drack varsinn te, ja macchiatto kändes inte alls tilltalande, jag ville testa samma te som Chao Ming drack. Och det var gott. Vitt te. Chao Ming berättade att första gången jag så burdust satte mig mittemot henne läste hon i tidningen om sitt barns försvinnande. Att jag bad henne att få låna tidningen och helt sonika bläddrar förbi artikeln. Hon berättade att hon tänkte att jag läst om barnet och pappan många många gånger och att intresset svalnat.
Jag läser sällan tidningarna här. Jag läser inte så bra, på italienska. Det berättade jag. Jag strö tittade i tidningen. Det var Chao Ming jag ville vara invid, tidningen intresserade mig inte. Hon log snett och sa att intresset för andra människor tar oss långt. Jag kände mig lät chockad av hur lätt man påverkar andra utan att känna till det. Jag kände mig lätt illamående av insikten. Någons barn saknas, denna någon sitter mittemot mig.
Någonstans hade jag inbillat mig att hon adopterat bort sitt barn.
Det var inte bara intresse som drog mig till Chao Ming. Om det ens var intresse. Det vara bara något där. Jag skulle sätta mig där hos henne och knacka på. En tillfällighet och en instinkt. Varför jag och Chao Ming ska lära känna varandra vet vi inte. Men vi båda är säkra på att det är en början på en vänskap.
Teet är nästan slut. Våra briocher har vi nonchalerat denna morgon. Det var nu något år sedan, säger hon plötsligt. En morgon var de inte där. Mer säger hon inte. Hon berättar istället om sig själv. Hon har varit försäljningschef i många år, Skandinavien var ett av hennes ansvarsområden berättar hon med ett leende. Jag har stilla studerat skandinaver, berättar hon. Liksom folket i indonesien upplever Chao Ming att ett ja i Skandinavien inte betyder ja, åtminstonde inte fullt ut. Skandinaver svarar det andra vill höra. Liksom man gör i Indonesien.
Jag begrundar det hon säger. Varenda ord. Och jag vill sitta med henne hela dagen. Men idag gick jag lydigt till min grammatik kurs. Fast, jag inser att mina möten med Chao Ming ger mer än den bästa av italienska kurser. Vi pratar italienska och hon är mycket hjälpsam och rättar mig som om hon var en privat lärarinna.
Vi har nog mycket att lära av varandra. Åtminstonde vill jag tro det.
Vad är din sorg, undrar Chao Ming och ser mig rakt i ögonen. Hennes ögon brinner. Inte av nyfikenhet, de bara brinner. Och hennes blick bränns. Eller är det kanske inuti mig det bränns?
Jag känner väl till svaret på hennes fråga men väljer att svara: -Imorgon Chao Ming.
Jag måste samla ihop både tankar intryck och mina tjocka böcker. Tiden hade runnit ut.
Jag drar ut min stol och går runt bordet och lägger armarna om henne. Så står vi en liten stund innan jag öppnar dörren och kliver ut. Ringklockan plingar samtidigt som dörren stängs, bakom mig. Ett lätt vindrag får mig att rysa. Chao Ming sitter kvar och läser dagens tidning.
Detta är det sista jag skriver om Chao Ming. Det har blivit för privat. Men jag funderar på att göra henne till en karaktär. Och kanske skriva vidare, fast inte om våra möten. Bara rent fiktivt.
Jag har aldrig sett någon bära ett så högt mod som Chao Ming. Någon som sörjer djupt men ändå kan skratta högt och få ögonen att spraka med glitter. Min Tawainesiska väninna sprider välmående och stort hopp.
Vi drack varsinn te, ja macchiatto kändes inte alls tilltalande, jag ville testa samma te som Chao Ming drack. Och det var gott. Vitt te. Chao Ming berättade att första gången jag så burdust satte mig mittemot henne läste hon i tidningen om sitt barns försvinnande. Att jag bad henne att få låna tidningen och helt sonika bläddrar förbi artikeln. Hon berättade att hon tänkte att jag läst om barnet och pappan många många gånger och att intresset svalnat.
Jag läser sällan tidningarna här. Jag läser inte så bra, på italienska. Det berättade jag. Jag strö tittade i tidningen. Det var Chao Ming jag ville vara invid, tidningen intresserade mig inte. Hon log snett och sa att intresset för andra människor tar oss långt. Jag kände mig lät chockad av hur lätt man påverkar andra utan att känna till det. Jag kände mig lätt illamående av insikten. Någons barn saknas, denna någon sitter mittemot mig.
Någonstans hade jag inbillat mig att hon adopterat bort sitt barn.
Det var inte bara intresse som drog mig till Chao Ming. Om det ens var intresse. Det vara bara något där. Jag skulle sätta mig där hos henne och knacka på. En tillfällighet och en instinkt. Varför jag och Chao Ming ska lära känna varandra vet vi inte. Men vi båda är säkra på att det är en början på en vänskap.
Teet är nästan slut. Våra briocher har vi nonchalerat denna morgon. Det var nu något år sedan, säger hon plötsligt. En morgon var de inte där. Mer säger hon inte. Hon berättar istället om sig själv. Hon har varit försäljningschef i många år, Skandinavien var ett av hennes ansvarsområden berättar hon med ett leende. Jag har stilla studerat skandinaver, berättar hon. Liksom folket i indonesien upplever Chao Ming att ett ja i Skandinavien inte betyder ja, åtminstonde inte fullt ut. Skandinaver svarar det andra vill höra. Liksom man gör i Indonesien.
Jag begrundar det hon säger. Varenda ord. Och jag vill sitta med henne hela dagen. Men idag gick jag lydigt till min grammatik kurs. Fast, jag inser att mina möten med Chao Ming ger mer än den bästa av italienska kurser. Vi pratar italienska och hon är mycket hjälpsam och rättar mig som om hon var en privat lärarinna.
Vi har nog mycket att lära av varandra. Åtminstonde vill jag tro det.
Vad är din sorg, undrar Chao Ming och ser mig rakt i ögonen. Hennes ögon brinner. Inte av nyfikenhet, de bara brinner. Och hennes blick bränns. Eller är det kanske inuti mig det bränns?
Jag känner väl till svaret på hennes fråga men väljer att svara: -Imorgon Chao Ming.
Jag måste samla ihop både tankar intryck och mina tjocka böcker. Tiden hade runnit ut.
Jag drar ut min stol och går runt bordet och lägger armarna om henne. Så står vi en liten stund innan jag öppnar dörren och kliver ut. Ringklockan plingar samtidigt som dörren stängs, bakom mig. Ett lätt vindrag får mig att rysa. Chao Ming sitter kvar och läser dagens tidning.
Detta är det sista jag skriver om Chao Ming. Det har blivit för privat. Men jag funderar på att göra henne till en karaktär. Och kanske skriva vidare, fast inte om våra möten. Bara rent fiktivt.
söndag, april 06, 2008
Ur barnamun
Lille O ståendes vid spisen: - ska jag rosta blodpuddingen åt dig?
Jag: -helst steka.
Lilla H: Kan du göra det subito snälla mamma.
Jag: Ja, jag kan göra det nu.
Lilla H: Inte nu snälla, direkt, alltså subito!
Jag: Ok jag hajjar ni översätter allt korrekt, ursäkta en slarvig morsa. Jag kan göra det: direkt.
Lilla H: Tack. Hon ler och gör typiskt italienskt tecken på att jag inte helt hajjar...... Sen säger hon nu är adesso.
Jag: -helst steka.
Lilla H: Kan du göra det subito snälla mamma.
Jag: Ja, jag kan göra det nu.
Lilla H: Inte nu snälla, direkt, alltså subito!
Jag: Ok jag hajjar ni översätter allt korrekt, ursäkta en slarvig morsa. Jag kan göra det: direkt.
Lilla H: Tack. Hon ler och gör typiskt italienskt tecken på att jag inte helt hajjar...... Sen säger hon nu är adesso.
I dag har jag.....
varit på den berömda outleten och vad fann jag.....
Gröna superretro solglasögon ifrån Missioni i den coolaste glasögon "boxen".
Den tunnaste grå tröjan ifrån Armani.
Gröna superretro solglasögon ifrån Missioni i den coolaste glasögon "boxen".
Den tunnaste grå tröjan ifrån Armani.
fredag, april 04, 2008
En brioche
ville du ha det? Jag tog in en liten korg, sa Chao Min. Jag har aldrig i hela mitt liv sett någon anledning att tacka nej till en brioche.
Det var tyst en liten stund. Min telefon ringde. Jag valde att nonchalera den.
-Vad har fört dig till Ticino? Fick jag ur mig.
-Vackra Ticino sa hon och vek undan med blicken.
Hon är nog äldre än vad jag är. Men svårt att säga. Jag gissar det baserat på hennes ögon, tänker jag där jag sitter och undrar om det var hennes fulla svar.
-Jag flyttade hit för inte så länge sedan. Jag följde ett måste. Jag var gravid vid det tillfället.
-Så du har barn? sa jag.
-Nej tyvärr inte svarade hon och såg mig rakt in i ögonen. Det brändes hemskt. Men det var en naturlig fråga och hon svarade mjukt.
-Jag beklagar oerhört. Jag la ner min brioche och torkade mig lite diskret. Jag såg ner en kort stund för att kunna behärska tårarna som lurade bakom ögonlocken.
-Ja det är hemskt sorgligt. Även fast mitt barn finns i livet. Bara inte hos mig.
Efter att ha spillt ut sin livs sorg frågade hon vem jag var. Skrattandes sa hon, vem är svenskan som burdust ber att få bli bekant. Våra samtal känns som de naturligaste i världen. Vi har möts förut, jag och Chao Min. Det var hon övertygad om.
Kommande möten kanske jag ska be om Chao Mins tillåtelse om att få spilla ut på min blogg.
Det var tyst en liten stund. Min telefon ringde. Jag valde att nonchalera den.
-Vad har fört dig till Ticino? Fick jag ur mig.
-Vackra Ticino sa hon och vek undan med blicken.
Hon är nog äldre än vad jag är. Men svårt att säga. Jag gissar det baserat på hennes ögon, tänker jag där jag sitter och undrar om det var hennes fulla svar.
-Jag flyttade hit för inte så länge sedan. Jag följde ett måste. Jag var gravid vid det tillfället.
-Så du har barn? sa jag.
-Nej tyvärr inte svarade hon och såg mig rakt in i ögonen. Det brändes hemskt. Men det var en naturlig fråga och hon svarade mjukt.
-Jag beklagar oerhört. Jag la ner min brioche och torkade mig lite diskret. Jag såg ner en kort stund för att kunna behärska tårarna som lurade bakom ögonlocken.
-Ja det är hemskt sorgligt. Även fast mitt barn finns i livet. Bara inte hos mig.
Efter att ha spillt ut sin livs sorg frågade hon vem jag var. Skrattandes sa hon, vem är svenskan som burdust ber att få bli bekant. Våra samtal känns som de naturligaste i världen. Vi har möts förut, jag och Chao Min. Det var hon övertygad om.
Kommande möten kanske jag ska be om Chao Mins tillåtelse om att få spilla ut på min blogg.
Chao Min
När jag klev över tröskeln och dörrens pling ringde, kikade jag bort mot bordet där vi satt, igår. Där satt nu två män i blåställ, de viftade vilt med sina armar och förde en högljudd konversation. Besvikelsen tog grepp om min rörelseförmåga, jag blev stillastående tills dörren for upp på mig. - Scusa senora, sa en kvinna. -Niente, colpa mia, svarade jag.
Jag hävde upp mina tunga grammatik böcker och satte mig vid baren. Beställde min macchiatto. Jag fick aldrig veta vad hon heter, tänkte jag. Jag hade bara sparat ett nummer. Typiskt att jag inte har mer tid till morgonkaffet, gårdagens 30 minuter gick på 5 minuter, så kändes det i alla fall.
Efter kort eftertanke så tryckte jag på det sparade numret i min mobil, ringer jag inte nu så ringer jag aldrig.
En lätt hand på min axel. Där stod hon, alldeles bakom mig, medan signalerna gick fram. Hon log och pekade mot ett annat bord. Där stod en te och en macchiatto. Hon frågade försiktigt om hon störde i mitt samtal. Jag log och intygade att så var inte fallet.
Hon heter Chao Min. Hon är ifrån Taiwan. Jag blev kvar där med Chao Min. Tiden rusade och lektionen jag skulle till blev tillintetgjord. Jag kunde inte förmå mig att gå dit. Nuet var där och då. Jag förblev mittemot Chao Min i över en timme.
Hon berättar om sig själv. Och snuddar då och då vid sitt öde.
På måndag ses vi igen.
Jag hävde upp mina tunga grammatik böcker och satte mig vid baren. Beställde min macchiatto. Jag fick aldrig veta vad hon heter, tänkte jag. Jag hade bara sparat ett nummer. Typiskt att jag inte har mer tid till morgonkaffet, gårdagens 30 minuter gick på 5 minuter, så kändes det i alla fall.
Efter kort eftertanke så tryckte jag på det sparade numret i min mobil, ringer jag inte nu så ringer jag aldrig.
En lätt hand på min axel. Där stod hon, alldeles bakom mig, medan signalerna gick fram. Hon log och pekade mot ett annat bord. Där stod en te och en macchiatto. Hon frågade försiktigt om hon störde i mitt samtal. Jag log och intygade att så var inte fallet.
Hon heter Chao Min. Hon är ifrån Taiwan. Jag blev kvar där med Chao Min. Tiden rusade och lektionen jag skulle till blev tillintetgjord. Jag kunde inte förmå mig att gå dit. Nuet var där och då. Jag förblev mittemot Chao Min i över en timme.
Hon berättar om sig själv. Och snuddar då och då vid sitt öde.
På måndag ses vi igen.
torsdag, april 03, 2008
Dilemma
Jag har ett manus. Eller rätt är att kalla det ett wannabe manus, ett rent hobbyprojekt. Det har värderats av en redaktör. Fick fin respons. Ett go girl på papper.
Fega jag bad en till redaktör att läsa igenom det. Det var flera veckor sedan. Hon återkom idag med att hon inte kan läsa det på flera veckor än.
Skickar jag in det, eller, väntar jag på ett till utlåtande. Jag har ju skrivit detta under flera års tid. Även om minutrarna vid datorn inte varit så långa.
Fega jag bad en till redaktör att läsa igenom det. Det var flera veckor sedan. Hon återkom idag med att hon inte kan läsa det på flera veckor än.
Skickar jag in det, eller, väntar jag på ett till utlåtande. Jag har ju skrivit detta under flera års tid. Även om minutrarna vid datorn inte varit så långa.
En kort glimt
fick jag av henne. En kort sekund varade ögonkontakten. Det jag såg var smärta. Lilla vän kom och värm dig hos mig. Jag tar dig an.
Varför känner man så för vissa. Och andra mindre. Även fast de känns och berörs.
Jag köpte henne en te. Jag satte mig ner. Väldigt burdurst. Att tränga sig på andras privata sfär så. Det var hennes bord. Hennes plats.
Hon log inte. Men ögonen tackade. Jag frågade om jag fick låna tidningen på hennes bord medan jag drack min macchiato. Jag tog mig plats hos henne. Hon sa ja. Hon snuddade min hand. Oavsiktligt. Igen såg hennes ögon in i mina. Vem är du hörde jag mig själv säga på ett främmande språk. Då log hon.
Nu har jag hennes nummer. Imorgon tar vi vår morgon kaffe tillsammans. Hon går dit varje dag. Jag tror mig ha funnit en mer än intressant livshistoria, varje dag kanske jag får en ny glimt av den. Kanske lättar hennes smärta genom att sätta ord på den. Varje dag kanske jag delar min med henne. Eller så inte.
Jag hade rätt. Hon dricker helst te. Imorgon då jag kommer misstänker jag starkt att där redan står en rykande macchiato på vårt bord.
Varför känner man så för vissa. Och andra mindre. Även fast de känns och berörs.
Jag köpte henne en te. Jag satte mig ner. Väldigt burdurst. Att tränga sig på andras privata sfär så. Det var hennes bord. Hennes plats.
Hon log inte. Men ögonen tackade. Jag frågade om jag fick låna tidningen på hennes bord medan jag drack min macchiato. Jag tog mig plats hos henne. Hon sa ja. Hon snuddade min hand. Oavsiktligt. Igen såg hennes ögon in i mina. Vem är du hörde jag mig själv säga på ett främmande språk. Då log hon.
Nu har jag hennes nummer. Imorgon tar vi vår morgon kaffe tillsammans. Hon går dit varje dag. Jag tror mig ha funnit en mer än intressant livshistoria, varje dag kanske jag får en ny glimt av den. Kanske lättar hennes smärta genom att sätta ord på den. Varje dag kanske jag delar min med henne. Eller så inte.
Jag hade rätt. Hon dricker helst te. Imorgon då jag kommer misstänker jag starkt att där redan står en rykande macchiato på vårt bord.
onsdag, april 02, 2008
Gäster med gester
Imorgon kommer svärmor på besök fast maken, han kommer hem på fredag. Det fick mig att minnas hur jag och maken for runt som irra höns första året då vi bodde i Italien sötaste Cernobbio (Como). Gästerna avlöste varandra. Vi blev till hotell. Vi servade. Makens frukostar är nu kända i vår vänkrets, vi handlade kylskåpet fyllt, vi bäddade sängar. Och om och om och om igen. Vi räknade till 27 olika besök, det första året.
Sen sa vi stopp. Hotellet stängde. Det är svårt att säga nej ni kan inte komma, till vänner. Familj är alltid välkomna. Vänner är varmt välkomna, men vi står inte längre och vinkar på trappen för att några dagar senare krama om nya anländande.
Farmor hämtar vi på stationen. Hon är inte purung längre. Men helt klart en "krutgumma", trots det oroar jag mig en aning för att hon kommer lite vilse. Men hon ville komma just den dagen, just den då vi inte kunde hämta på flygplatsen. So be it.
Sen sa vi stopp. Hotellet stängde. Det är svårt att säga nej ni kan inte komma, till vänner. Familj är alltid välkomna. Vänner är varmt välkomna, men vi står inte längre och vinkar på trappen för att några dagar senare krama om nya anländande.
Farmor hämtar vi på stationen. Hon är inte purung längre. Men helt klart en "krutgumma", trots det oroar jag mig en aning för att hon kommer lite vilse. Men hon ville komma just den dagen, just den då vi inte kunde hämta på flygplatsen. So be it.
skor skor skor skor
Fetisch. Gick in i en butik idag, hade hela 4 minuter på mig. Jag är snabb som en vessla, då jag har provstorleks storleken hann jag testa 3 par. Jag är kär kär kär, i dem alla 3. Ett par svarta, låga converse, men det var inte converse, de var blanka men inte uberblanka, utan som siden och materialet såg ut som det även fast det inte var det, de hade dock krämvita tjocka sammetssnören. Vore toppen till jeanskjol och annat. Ett par låga sommarstövlar i sandfärg, lite cowboy men bara lite lite, hålade i skaftet men ändå diskret snygga. De sista är lite galna, men jag gillar galna skor med. Höga som converse, i blankt grå med de coolaste knäppningar. Cravings. Det bästa med att enkom ha 4 minuter är att man inte hinner handla utan gott får suga på karamellen. De svarta blir mina imorgon.
En klar fördel med att bo i eller ok bredvid nära nära Italien är det stora stora utbudet skitnsygga skor!
En klar fördel med att bo i eller ok bredvid nära nära Italien är det stora stora utbudet skitnsygga skor!
Två val, hundra borden, eftersom måsten inte finns!?
Jag sitter på italienska kurs och försöker koncentrera mig noga på grammatiken. Telefonen vibrerar tyst. Shit, borde ta det. Rasterna går åt till att ringa jobbasamtal. Du talar så bra säger en annan stranieri (ytis) i min grupp. Grazie svarar jag men jag kan inte grammatik. Och så är det. Jag måste slå om, koppla bort jobb och koncentrera mig så jag hänger med.
Onsdagar innebär halvdagar för barnen, så pizza lunch tillsammans på piazzan, fick menade blickar ifrån alla barnlösa i min grupp (bara jag som har barn men är näst yngst!), jag var ju tvungen att gå 20 minuter tidigt.
Galet nog hade jag blandat ihop dagarna och min telefon ringde med en påminnelse om att jag bokat klipptid, hade bokat rätt men trott det var imorgon. Barnen följde med kompisars föräldrar till kör och simning.
Hemma jobbar, har gått igenom mail. Istället för att göra lite nödvändig research kan jag redigera klart, det tar bara 2 timmar så är det klart. Vad stoppar mig?
Onsdagar innebär halvdagar för barnen, så pizza lunch tillsammans på piazzan, fick menade blickar ifrån alla barnlösa i min grupp (bara jag som har barn men är näst yngst!), jag var ju tvungen att gå 20 minuter tidigt.
Galet nog hade jag blandat ihop dagarna och min telefon ringde med en påminnelse om att jag bokat klipptid, hade bokat rätt men trott det var imorgon. Barnen följde med kompisars föräldrar till kör och simning.
Hemma jobbar, har gått igenom mail. Istället för att göra lite nödvändig research kan jag redigera klart, det tar bara 2 timmar så är det klart. Vad stoppar mig?
tisdag, april 01, 2008
Är det inte lustigt....
när det är halv varmt i Sverige strosar man genast runt i sommarkläder. När det är halv varmt här storsar man fortfarande runt i dunjacka!
Idag är det + 20 men det är långärmad tröja och jacka som gäller, stövlar eller ballerinor verkar vara vilket som....
Själv vill jag stövla runt i dessa.....
Iklädd denna och min DKNY jeansjacka som jag fyndade i USA för 200 pix.
Idag är det + 20 men det är långärmad tröja och jacka som gäller, stövlar eller ballerinor verkar vara vilket som....
Själv vill jag stövla runt i dessa.....
Iklädd denna och min DKNY jeansjacka som jag fyndade i USA för 200 pix.
Låter meddela
att jag inte ämnar dra ett skämt idag så är detta den bistra sanningen (kanske bara för Petra och Jessika). Björn Gustavsson ställde aldrig upp på kort. Skyll på makens usla övertalningsteknik alternativt usla fototeknik.
Björn är inte förevigad där runt poolen, men han kommer igen, så fort Lago Maggiore värmts upp lite av dagens + 20 och jag ämnar doppa håret kommer han tillbaka! Utlovar kort inom en månad eller så :)
Björn är inte förevigad där runt poolen, men han kommer igen, så fort Lago Maggiore värmts upp lite av dagens + 20 och jag ämnar doppa håret kommer han tillbaka! Utlovar kort inom en månad eller så :)
Italienska för hela slanten
Det var faktiskt en kul grupp. Två schweizertyskar som försökte sälja på mig en kurs i freedancing, ett gift par. Bah! Try someone else. Men jag skrattade lite med (åt) dem, de var så härligt free spirits. Sen var där en gullig tjej ifrån Taiwan som kämpade som attan med uttalet, go rar och coolt klädd. Första intrycket är ytligt. En annan kul tjej ifrån Brasilien, blondare än mig och Björne, men kanske har hon slingor som en annan. Så en Pia, mamman i gruppen, tyska, go och rar och ville veta allt om mig. Sånt gillar jag iofs mindre. Sist men inte minst en fransyska som var rätt tyst denna gång.
Elena är vår italienska lärarinna, hon är ung och en av de gladaste och pedagogiska jag träffat, någonsin faktiskt. Det bådar gott för min 2 veckors kurs "italienska för invandrare".
Läxor fick vi, mammamia, jag minns inte ens vad dativ är. Kan man inte hålla sig till presens och snacka resten. Höhö. Nehej, bara till att studera.
Elena är vår italienska lärarinna, hon är ung och en av de gladaste och pedagogiska jag träffat, någonsin faktiskt. Det bådar gott för min 2 veckors kurs "italienska för invandrare".
Läxor fick vi, mammamia, jag minns inte ens vad dativ är. Kan man inte hålla sig till presens och snacka resten. Höhö. Nehej, bara till att studera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)