Men jag tar en liten paus. Jag måste fokusera. Plötsligt har jag blivit enormt ofokuserad. Skyller iskallt på att det gror en liten i mig.
Men hon heter Hsiaoming och inte Chao Ming. Och hon har skrivit ett litet inlägg till den där som träffar henne ibland, i fantasins värld. När texten mognat en aning kommer den. Tidigare har jag bara öppnat blogger och skrivit. Kanske är det bäst för mig att göra så. Men det blir så utlämnande på något sätt. Och så undrar jag genast varför det inte kan få vara det. Hm. Det är ju bara ett experiment.
tisdag, april 29, 2008
Första, andra, tredje
Jag är själv andra generationens invandrare. Enligt statistiken. Likaså maken. Fast just nu är vi väl första generationen invandrare, då vi valt att byta land, och våra barn blir väl då andra. I sverige kallas vi numer utvandrare, inte andra generationens invandrare längre alltså. Man pratar inte om tredje generationsens invandrare väl? De blir liksom "svenskar" eller vilket land man nu bor i.
Så undrar jag om lill i magen kommer att bli schweizare likväl som svensk, eftersom den kommer att födas här. Måste ta reda på det.
Det väcktes någon slags statistik nörd i mig, hur många andra generationens invandrare utvandrar? Hur många vandrar senare tillbaka? Evigt vandrande i min familj. Nu ska även bror min som liksom mig är andra generationens invandrare, utvandra och hans barn bli andra generationen.
Nördfakta:
År 2005 utvandrade många enligt SCB, vi var fyra av siffran 38118 personer. De flesta till Storbrittanien, USA, Norge och Finland. Utvandringen steg år 2005 med 4 %.
Så undrar jag om lill i magen kommer att bli schweizare likväl som svensk, eftersom den kommer att födas här. Måste ta reda på det.
Det väcktes någon slags statistik nörd i mig, hur många andra generationens invandrare utvandrar? Hur många vandrar senare tillbaka? Evigt vandrande i min familj. Nu ska även bror min som liksom mig är andra generationens invandrare, utvandra och hans barn bli andra generationen.
Nördfakta:
År 2005 utvandrade många enligt SCB, vi var fyra av siffran 38118 personer. De flesta till Storbrittanien, USA, Norge och Finland. Utvandringen steg år 2005 med 4 %.
Tuesday morning
Maken fick för sig att kliva ur sängen 06.30, lille O strax därefter och jag och lilla H vid 07.00. När man då börjar skolan 08.30 har man tid för en mysmorgon. Varför går vi inte alltid upp "i tid" undrar man efter en lugn morgon.
Det regnar igen i Ticino. Regnperioden som ska vara i mars kom aldrig, den är här nu istället. När regnet lättar blir det väldigt varmt, långt över 20, och solen bränner. När regnet faller är det 18 grader. Vi längtar efter att dra ner till stranden med en middagskorg efter skolan. Förra året badade vi den här tiden...
Det är dags att ta tag i den lilla söta trädgården. Detta blomtest fann jag inne hos Ina, I'm tydligen a daffodil :) But I dont know...
"You have a sunny disposition and are normally one of the first to show up for the party. You don't need too much attention from the host once you get there as you are more than capable of making yourself seen and heard"
Det regnar igen i Ticino. Regnperioden som ska vara i mars kom aldrig, den är här nu istället. När regnet lättar blir det väldigt varmt, långt över 20, och solen bränner. När regnet faller är det 18 grader. Vi längtar efter att dra ner till stranden med en middagskorg efter skolan. Förra året badade vi den här tiden...
Det är dags att ta tag i den lilla söta trädgården. Detta blomtest fann jag inne hos Ina, I'm tydligen a daffodil :) But I dont know...
"You have a sunny disposition and are normally one of the first to show up for the party. You don't need too much attention from the host once you get there as you are more than capable of making yourself seen and heard"
måndag, april 28, 2008
Libanon
Jag skulle vilja åka taxi i en hel vecka. När jag åkte till centralen 07.30 på söndagsmorgonen hände det igen. Människan bakom ratten hade en utstrålning som gick att ta på, han var ifrån Libanon.
Han fick mig att prata, fast det vanligtvis är tvärtom. Vi snackade mat. Hallå, jag hatar att laga mat. Nästintill. Men libanesisk mat är ju underbart gott, jag antecknade hans recept som en tok! Varför är du inte kock frågade jag. För att jag är första generationen invandrare och inte andra generationen. Vi tar de jobb vi får, inte de vi kan. Andra generationen har det bättre.
Jag vill bara åka taxi med första generationens invandrare. De har så många berättelser, så mycket kunskap. En ny hunting ground slår det mig. Och banne mig tanken är inte dum.
Själv vill jag skriva en bok om taxiförares berättelser. Om det uppdraget landade på mitt huvud tror jag det skulle vara mitt roligaste uppdrag. Ni förstår scenariot, någon utser mig först till författare bara sådär, sen ger denna någon mig ett uppdrag. Taxinotan skulle bli gigantisk.
Han fick mig att prata, fast det vanligtvis är tvärtom. Vi snackade mat. Hallå, jag hatar att laga mat. Nästintill. Men libanesisk mat är ju underbart gott, jag antecknade hans recept som en tok! Varför är du inte kock frågade jag. För att jag är första generationen invandrare och inte andra generationen. Vi tar de jobb vi får, inte de vi kan. Andra generationen har det bättre.
Jag vill bara åka taxi med första generationens invandrare. De har så många berättelser, så mycket kunskap. En ny hunting ground slår det mig. Och banne mig tanken är inte dum.
Själv vill jag skriva en bok om taxiförares berättelser. Om det uppdraget landade på mitt huvud tror jag det skulle vara mitt roligaste uppdrag. Ni förstår scenariot, någon utser mig först till författare bara sådär, sen ger denna någon mig ett uppdrag. Taxinotan skulle bli gigantisk.
Tre av fem
Jag har inte så många väninnor här i lilla Locarno. Men ganska många sett till hur länge jag bott här. Min allra första älskade galna Cristina ifrån Columbia står i en egen division. Så har det bara blivit. Vi är kanske som natt och dag i mångt och mycket men drar helt klart ut det bästa i varandra. Vi kan skratta så tårarna flyger. Vi kan tjafsa men utan riktigt arga känslor, det rinner liksom direkt av. Så är det danskan, så är det italienskan men till hälften kroatiska och så är det hon ifrån Taiwan. Det finns fler, men inte på samma djupa plan.
Tre av dessa fem kvinnor inklusive mig själv väntar sitt tredje barn. Och, ingen av oss har faktiskt pratat barn, om längtan eller icke längtan efter en till. Vidrört men thats it. Cristina ringer mig när jag är i vecka 3 och gråter högljutt. Hon är gravid. Det var inte vad hon tänkt sig. Idag är hon lycklig. Först var det en chock. Hon tycker sig vara för gammal bara, fast hennes ålder varken syns eller märks. Mirjam som har två små killar och som är både allämnläkare och tandläkare ska få sitt barn i augusti. Cristina och jag har fått samma leverans datum. Är det ödet?
Tre av dessa fem kvinnor inklusive mig själv väntar sitt tredje barn. Och, ingen av oss har faktiskt pratat barn, om längtan eller icke längtan efter en till. Vidrört men thats it. Cristina ringer mig när jag är i vecka 3 och gråter högljutt. Hon är gravid. Det var inte vad hon tänkt sig. Idag är hon lycklig. Först var det en chock. Hon tycker sig vara för gammal bara, fast hennes ålder varken syns eller märks. Mirjam som har två små killar och som är både allämnläkare och tandläkare ska få sitt barn i augusti. Cristina och jag har fått samma leverans datum. Är det ödet?
lördag, april 26, 2008
Nej men en hårfön?
Jag smög ut till receptionen i typ pyjamas, jag känner mig ju hemma här ; )
-ursäkta jag har glömt min borste, finns det en engångskam eller så att få?
-nej, men en hårfön vill du ha det?
Ehm. Bara att traska ut fingerkammad.
Eftertanke: Nu måste jag gå, nu måste jag gå tänker jag, men jag hittar inte hotellnyckeln någonstans. Inte någonstans. Tills jag öppnar badrumskåpet. Vad tänkte jag på?
-ursäkta jag har glömt min borste, finns det en engångskam eller så att få?
-nej, men en hårfön vill du ha det?
Ehm. Bara att traska ut fingerkammad.
Eftertanke: Nu måste jag gå, nu måste jag gå tänker jag, men jag hittar inte hotellnyckeln någonstans. Inte någonstans. Tills jag öppnar badrumskåpet. Vad tänkte jag på?
fredag, april 25, 2008
Älskade unge
Jag saknar de små liven enormt! Det är bitterljuvt att vara förälder. Nää. Bittert är det fasiken inte. Det är.... en känslomässig utmaning, continiously.... Och inte blir det väl lättare ju äldre de blir? Nä, tänkte väl det.
När lilla H kavat och bestämt absolut skulle iväg på skidläger 7 år gammal led jag i tysthet hela dagarna. När hon ringde på kvällen jublade jag så högt att hon sa att jag skadade hennes öra... Fast hon sa det med ett skratt. Ljuvliga självständiga unge!
Det sista lille O sa, som istället helst är nära nära mig, var: - mamma får jag inte ge dig långa kramar på 4 dagar, är det 4?!?
I natt sover den lilla känsliga men uberkavata hos kompis. Såklart. Varje tillfälle till roligheter kniper hon. I natt sover lille O med sin pappa, kramandes sin mammas kudde. På så sätt har vi kommit på att vi iaf kramas lite. Om man tänker sig det så känns det så. Att sova hos andra eller åka på skidläger intresserar honom inte det minsta.
Och vi finns alltid i varandras hjärtan..Det mantrar vi ofta högt när det behövs lite kärlek fast vi inte kan ta i eller se varandra. Så blåser vi kärlek via stjärnorna, godnattpussar och kramar. I tysthet skickade jag iväg en hel drös till lilla H som jag inte pratat med ikväll. Och jag vet att hon gjort detsamma, faktumet gör mig barnsligt lycklig. Älskade ungar.
När lilla H kavat och bestämt absolut skulle iväg på skidläger 7 år gammal led jag i tysthet hela dagarna. När hon ringde på kvällen jublade jag så högt att hon sa att jag skadade hennes öra... Fast hon sa det med ett skratt. Ljuvliga självständiga unge!
Det sista lille O sa, som istället helst är nära nära mig, var: - mamma får jag inte ge dig långa kramar på 4 dagar, är det 4?!?
I natt sover den lilla känsliga men uberkavata hos kompis. Såklart. Varje tillfälle till roligheter kniper hon. I natt sover lille O med sin pappa, kramandes sin mammas kudde. På så sätt har vi kommit på att vi iaf kramas lite. Om man tänker sig det så känns det så. Att sova hos andra eller åka på skidläger intresserar honom inte det minsta.
Och vi finns alltid i varandras hjärtan..Det mantrar vi ofta högt när det behövs lite kärlek fast vi inte kan ta i eller se varandra. Så blåser vi kärlek via stjärnorna, godnattpussar och kramar. I tysthet skickade jag iväg en hel drös till lilla H som jag inte pratat med ikväll. Och jag vet att hon gjort detsamma, faktumet gör mig barnsligt lycklig. Älskade ungar.
In my taxi
Imorse förflyttade jag mig och min väska. Gravid kvinna med tung väska bokade taxi istället för att ta t-bana, buss. Jante försvinner med graviditet hos mig. Jag lagar inte mat när jag slipper, eftersom jag mår illa då, jag tar taxi så jag slipper bli så trött. En riktig pascha, det är jag. Jag gör liv, det tycker jag är prestation nog.
Jag har sagt det så många gånger. Jag blir nipprig av för mycket homogenitet. Jag älskar multikulti. När kulturer möts väcks de mest intressanta diskussioner. Jag lever upp, ser nytt och värderar ibland om.
Jag är ju själv ytis i ett annat land, kanske därför jag älskar att bo utomlands, alla samtal blir intressanta. I taxin som hämtade mig satt en grek, han var 50 plus och hade Gucci glasögon. Bara synen väckte mitt intresse. Jag kände mina fördomar pocka på och ville bekräfta eller döda dem. Borde ha ringt några samtal men när jag väl börjat min lilla försynta intervju om vem han var kom samtalet i full gång. Utanför "the hotel" stod vi i 20 minuter, vi hann inte ens prata klart trots det!
Jag försökte minnas hans namn men grekernas stavning är obekant för mig och bokstäverna som blev till hans namn föll snabtt ur mitt minne. Vi diskuterade Sverige, att leva och bo här och jag insåg, jag har helt andra glasögon på mig när jag värderar Sverige idag, mot när jag reste ut.
Vi viftade både vit med armarna, vi pratade italienska ett tag för skojs skull, han var verkligen språkbegåvad, vi höjde rösterna. Ändå tyckte vi precis likadant.
TIllägg: Vet ni att "Stavros" sa att han tjänar lika mycket idag som på 80-talet, sån fakta lägger jag på minnet samt beloppet som jag ogenerat frågar om för att få en full bild, att taximarknaden är helt överetablerad i Stockholm år 2008 lär jag minnas länge. Att grekernas "vägverket" bara ger tillstånd till bilar med jämna siffror att köra igenom Aten på jämna veckor etc. Jag är faktabög, samlar fakta i nästan varje möte med människor. Fakta törstig så in i. Men så minns jag bara sånt som att det kostar 20 000 Euro att föda barn i Grekland privat. Vad jag nu ska med den kunskapen till. Jag slutar aldrig ställa följdfrågor. Borde kanske blivit interrogator. Ser inget slut på följdråforna. De fortsätter i mitt huvud även när möten tagit slut.
Jag undrar vart i Stockholm hittar jag hem. Där multikulti spirar. Finns den perfekta balansen?
Jag har sagt det så många gånger. Jag blir nipprig av för mycket homogenitet. Jag älskar multikulti. När kulturer möts väcks de mest intressanta diskussioner. Jag lever upp, ser nytt och värderar ibland om.
Jag är ju själv ytis i ett annat land, kanske därför jag älskar att bo utomlands, alla samtal blir intressanta. I taxin som hämtade mig satt en grek, han var 50 plus och hade Gucci glasögon. Bara synen väckte mitt intresse. Jag kände mina fördomar pocka på och ville bekräfta eller döda dem. Borde ha ringt några samtal men när jag väl börjat min lilla försynta intervju om vem han var kom samtalet i full gång. Utanför "the hotel" stod vi i 20 minuter, vi hann inte ens prata klart trots det!
Jag försökte minnas hans namn men grekernas stavning är obekant för mig och bokstäverna som blev till hans namn föll snabtt ur mitt minne. Vi diskuterade Sverige, att leva och bo här och jag insåg, jag har helt andra glasögon på mig när jag värderar Sverige idag, mot när jag reste ut.
Vi viftade både vit med armarna, vi pratade italienska ett tag för skojs skull, han var verkligen språkbegåvad, vi höjde rösterna. Ändå tyckte vi precis likadant.
TIllägg: Vet ni att "Stavros" sa att han tjänar lika mycket idag som på 80-talet, sån fakta lägger jag på minnet samt beloppet som jag ogenerat frågar om för att få en full bild, att taximarknaden är helt överetablerad i Stockholm år 2008 lär jag minnas länge. Att grekernas "vägverket" bara ger tillstånd till bilar med jämna siffror att köra igenom Aten på jämna veckor etc. Jag är faktabög, samlar fakta i nästan varje möte med människor. Fakta törstig så in i. Men så minns jag bara sånt som att det kostar 20 000 Euro att föda barn i Grekland privat. Vad jag nu ska med den kunskapen till. Jag slutar aldrig ställa följdfrågor. Borde kanske blivit interrogator. Ser inget slut på följdråforna. De fortsätter i mitt huvud även när möten tagit slut.
Jag undrar vart i Stockholm hittar jag hem. Där multikulti spirar. Finns den perfekta balansen?
torsdag, april 24, 2008
Stockholm
visar upp sig ifrån sin allra bästa vårsida när jag råkar vara på besök. Lovely.
Dagens första frustrationskrik (ja jag är känslomänniska och skriker när andan faller på) var i lillebrorsans hall, när jag ur den vackra skopåsen jag lagt vantarna på packar upp en grå och sen en svart stövel. Gravid mossig. Annars brukar jag trippa ut i tofflorna när jag varit gravid tidigare. Måste finnas något statistisk sammanhang mellan skor och graviditet. Valet blev iaf lätt, jag reste ju hit i ett par skor med. Dem fick de bli.
Och jag är inte nojjig över klädsel. Men morgonstress och olika stövlar i ett hemland där man inte längre bor och har skor, i kombo med att jag liksom inte fattar hur man kan packa två omaka stövlar till jobbmötena utlöste skriket. Och lillebrors lilla familjs skrattsalvor följde. Då kändes det bättre,
Finfina möten och extra kul att träffa en "kollega i branschen och bloggpolare i ett och samma paket" :)
Dagens första frustrationskrik (ja jag är känslomänniska och skriker när andan faller på) var i lillebrorsans hall, när jag ur den vackra skopåsen jag lagt vantarna på packar upp en grå och sen en svart stövel. Gravid mossig. Annars brukar jag trippa ut i tofflorna när jag varit gravid tidigare. Måste finnas något statistisk sammanhang mellan skor och graviditet. Valet blev iaf lätt, jag reste ju hit i ett par skor med. Dem fick de bli.
Och jag är inte nojjig över klädsel. Men morgonstress och olika stövlar i ett hemland där man inte längre bor och har skor, i kombo med att jag liksom inte fattar hur man kan packa två omaka stövlar till jobbmötena utlöste skriket. Och lillebrors lilla familjs skrattsalvor följde. Då kändes det bättre,
Finfina möten och extra kul att träffa en "kollega i branschen och bloggpolare i ett och samma paket" :)
onsdag, april 23, 2008
tisdag, april 22, 2008
Ute på verandan vid vattnet
Idag satt jag med svensk väninna och åt på min favoritrestaurang Divino. För att fresta mig själv. Huset granne med Divino, högst upp, ligger drömlägenheten vi suktar efter. Samtidigt som känslorna drar isär. Sverige versus Locarno. Nästa år. Eller året efter. Köpa eller hyra. Vi budar och ser vart det bär hän.
Solen sken och jag brände nosen, på så sätt märker jag att jag är gravid. Bränner mig aldrig annars, men nu kommer jag gå och bränna mig hela varma sommaren. Precis som när lilla H och lille O låg i min mage. Ser ni en lättrödnäsa gömd bakom pilots i Stockholm resten av veckan är det möjligtvis jag. Äter personen dessutom på något, mer troligtvis jag.
Kan jag ha stövlar till jobbkjolen månne? Här är det för varmt men i Stockholm?
Update: Det känns bäst att börja packa nu! Planet går om 3 timmar. Men jag är snabb som en vessla. Det blir till att resa i stövletter (det är över 20 här så stövlarna packas ner) och vårjacka. Så får jag pylsa på mig under jackan men jobb blus, cardigan och såna kläder jag njuter av att inte så ofta behöva inhandla längre ; ) See you in Stockholm!
Solen sken och jag brände nosen, på så sätt märker jag att jag är gravid. Bränner mig aldrig annars, men nu kommer jag gå och bränna mig hela varma sommaren. Precis som när lilla H och lille O låg i min mage. Ser ni en lättrödnäsa gömd bakom pilots i Stockholm resten av veckan är det möjligtvis jag. Äter personen dessutom på något, mer troligtvis jag.
Kan jag ha stövlar till jobbkjolen månne? Här är det för varmt men i Stockholm?
Update: Det känns bäst att börja packa nu! Planet går om 3 timmar. Men jag är snabb som en vessla. Det blir till att resa i stövletter (det är över 20 här så stövlarna packas ner) och vårjacka. Så får jag pylsa på mig under jackan men jobb blus, cardigan och såna kläder jag njuter av att inte så ofta behöva inhandla längre ; ) See you in Stockholm!
En dags bloppshop!
Sold......
Sold.....
Jag lider lite med att jag inte använder dessa plagg. De är helt nya. Finaste Nobody Jeansen stl 27/32. Världens bästa passform men lite stora för mig i benen. De är en jämn grå, inte mörk inte ljus utan mittemellan. Kostade flera tusenlappar. Bloppar dem för 950.
Alexander Wang blusen. Den är för söt för mig. Jag gillar inte puffärm på mig själv. Grå och väldigt vacker i finaste kvalité. Stl 2 (36). Minns inte vad den kostade men långt över tusenlappen helt klart. 850 för den blir väl bra.
Om någon vill ha dem skriv snabbt, jag reser imorgon och postar dem på torsdag!
Klicka för större foton!
Pls skratta inte åt att bilderna är på sniskan. Jag är hopplös. I know. Ni får lägga er på sidan ;)
Precis som för alla andra
Tänk om allt var just så. Men annourlunda ekvationer stärker. Jag har ju vana med. Det måste väl räknas in i den nya ekvationen bebis och jobb?
Att likt många andra vara mammaledig, dra en vagn, gå på stan och fika. När man driver eget bolag blir det inte likadant. 16 veckors mammaledighet har man rätt till här. Men som egen kan man ju skita i vilket. Man är ju ändå inte ledig. Men samtidigt, jag gillar lite kaos. Jag gillar att vara egen. Jag gillar att jobba. Mycket. Fast vissa tycker man är en dålig morsa då, som jobbar samtidigt. I så fall får jag vara det. Egetbolag ger så mycket flexibilitet och mer tid för barnen i långa perioder. För mig. Och tycker man pappor är lika dåliga som pratar jobb i mobilen när de drar barnvagn?
Men så härligt det ska bli! Att få en liten bebis som får två lite äldre syskon som längtar precis som vi. Att bli en större familj som vi önskat. Ekvationer löser sig ju alltid till slut. Får vi hoppas :) Jag talar nu bara om första tiden, för att vara tydlig. Då man ammar och då man hela tiden vill vara nära sin nyfödda. Första guldtiden. Sen delar vi på mamma pappa ledighet i bästa samförstånd och samarbete. Ja det blir lite samarbete. Men man ska ju inte glömma att vi båda gärna är just föräldralediga. Med stolthet och ett leende.
Imorgon reser jag till Stockholm för några mötesdagar och familjehelg. Det vankas syskonbarn när som helst. Faktiskt igår för att vara precis. Nästa vår reser jag och bebisen på jobbmöten. Jag får fortsätta bygga mitt bolag, barnen får tid med mormor och morfar. Vilket inte tillhör vanligheten för de små utladssvenska barnen.
Och ja, jag har en make. Och vi är så jämställda vi klarar av. Annars hade ekvationen inte fungerat. Men han kan ju inte amma. Så är det ju bara.
Att likt många andra vara mammaledig, dra en vagn, gå på stan och fika. När man driver eget bolag blir det inte likadant. 16 veckors mammaledighet har man rätt till här. Men som egen kan man ju skita i vilket. Man är ju ändå inte ledig. Men samtidigt, jag gillar lite kaos. Jag gillar att vara egen. Jag gillar att jobba. Mycket. Fast vissa tycker man är en dålig morsa då, som jobbar samtidigt. I så fall får jag vara det. Egetbolag ger så mycket flexibilitet och mer tid för barnen i långa perioder. För mig. Och tycker man pappor är lika dåliga som pratar jobb i mobilen när de drar barnvagn?
Men så härligt det ska bli! Att få en liten bebis som får två lite äldre syskon som längtar precis som vi. Att bli en större familj som vi önskat. Ekvationer löser sig ju alltid till slut. Får vi hoppas :) Jag talar nu bara om första tiden, för att vara tydlig. Då man ammar och då man hela tiden vill vara nära sin nyfödda. Första guldtiden. Sen delar vi på mamma pappa ledighet i bästa samförstånd och samarbete. Ja det blir lite samarbete. Men man ska ju inte glömma att vi båda gärna är just föräldralediga. Med stolthet och ett leende.
Imorgon reser jag till Stockholm för några mötesdagar och familjehelg. Det vankas syskonbarn när som helst. Faktiskt igår för att vara precis. Nästa vår reser jag och bebisen på jobbmöten. Jag får fortsätta bygga mitt bolag, barnen får tid med mormor och morfar. Vilket inte tillhör vanligheten för de små utladssvenska barnen.
Och ja, jag har en make. Och vi är så jämställda vi klarar av. Annars hade ekvationen inte fungerat. Men han kan ju inte amma. Så är det ju bara.
måndag, april 21, 2008
Bloppis fundering
Har tänkt att jag kan ju också bloppa. Så postar jag när jag är i Sverige i veckan.... Man måste ta bilder då, inser det. Men jag undrar lite smått.....
Är det ngn som är intresserad av ett par gråa Nobody jeans, helt nya aldrig använda, världens bästa passform men som var för stora för mig. Stl 27, men stora i benen tyckte jag.
Jag har en del kläder som är finfina men som inte används. Men jag är storlek 36. Är det värt att fota för att bara ligga ute en enda dag?
Stockholms resa vankas ju på onsdag em...
Är det ngn som är intresserad av ett par gråa Nobody jeans, helt nya aldrig använda, världens bästa passform men som var för stora för mig. Stl 27, men stora i benen tyckte jag.
Jag har en del kläder som är finfina men som inte används. Men jag är storlek 36. Är det värt att fota för att bara ligga ute en enda dag?
Stockholms resa vankas ju på onsdag em...
Smégol
Det ringde på dörren. DHL. En "yes its mine! tjohoo!really? lovely lovely"
packades upp ur vackraste påse. Maken log i bakgrunden...
Det där uttrycket- jag äter upp dig, kan jag helt identifiera mig med. Just nu vill jag både äta upp the precious och maken :)
Jag känner mig som Smégol, my preeecious!
Vi är båda av åsikten att önskar man sig något får man det hellre nu än en viss dag... Och just idag är det en regndag, alldeles grått och trist. Barnen var jättetrötta imorse, lille O klämde fingret i paraplyt. Lilla H hann knappt vakna innan hon pussades hejdå. En alldeles perfekt dag att bli sådär härligt oförväntat bortskämd.
packades upp ur vackraste påse. Maken log i bakgrunden...
Det där uttrycket- jag äter upp dig, kan jag helt identifiera mig med. Just nu vill jag både äta upp the precious och maken :)
Jag känner mig som Smégol, my preeecious!
Vi är båda av åsikten att önskar man sig något får man det hellre nu än en viss dag... Och just idag är det en regndag, alldeles grått och trist. Barnen var jättetrötta imorse, lille O klämde fingret i paraplyt. Lilla H hann knappt vakna innan hon pussades hejdå. En alldeles perfekt dag att bli sådär härligt oförväntat bortskämd.
söndag, april 20, 2008
Fru Ming
Jag blundade och njöt av att sitta utomhus. Solen var obarmhärtigt varm. Jag satt på en liten rund stål stol med en gul nött dyna på, med ryggen emot cafeéts vita knottriga vägg. Tack vare en hängande balkong ovanför fick jag lite efterlängtad skugga. Runt om mig fördes diverse högljudda konversationer. Italienska, detta vackra språk, tänkte jag, de små koderna i språket börjar äntligen lossna. Jag förstår och kan följa. Jag konstaterar med ett leende där jag sitter och väntar in min väninna, att ett språk måste vara som en danspartner, antingen kan man följa eller så stapplar man runt och kliver betydelser och osynliga koder på tårna.
-Ciao cara hör jag och får en klapp på kinden. Jag öppnar ögonen och ler emot Chao Ming som ser ut som ett åskmoln.
-Trafiken säger hon. Italienarna kör över en så fort man kliver ut på gatan.
-Men du är ju här och inte överkörd ler jag.
-Hade det inte varit för att jag är så snabbfotad så hade jag varit mosad. Hon talar säkert sanning. Jag har själv sett henne kliva ut mitt i gatan med livet som insats. Obekymmrat stolt med kliv som äger.
-Vad stod det i brevet undrade jag nyfiket medan vi drack vårt svarta te.
-Varför har du inte berättat att du är gravid, undrade hon och la en hand på min mage.
-Därför att jag inte gått så långt ännu. Men det syns, jag vet.
-Det är en pojke svarar hon. Mer säger hon inte. Ögonen talar mer än hennes mun.
Kyparen tog ett fumligt steg emot oss, te och kaffe spills ut, det droppar om den gula kantstötta brickan. Ingen notis tar han om det. Serverar som om kopparna vore fyllda och meddelar att han har en dålig dag. Det är så besynnerlig dålig service fast vi är stamgäster.Vi skrattar oblygt och lättat, samtalsämnet var för tungt att föra vidare. En persons smärta, en annans lycka.
-Min mamma vill att jag ska komma hem, säger hon när skrattet börjat ebba ut. Vi har inte pratat på två år och så ber hon mig att komma hem. Att tiden rämnar och att verkligheten trasar sönder min framtid. Vi satt tysta ett tag.
-Min man hade rätt, fortsätter hon utan att sätta det i sammanhang. Man måste gemensamt ta ansvar.
-Är du gift?
-Ja, med mitt barns pappa. Vart de nu är. Chao Ming såg ner i bordet och talade tyst, hennes axlar tappade sin vanliga stolta hållning.
-Mitt fokus är oklart sa han till mig. Och nu måste jag lära mig hantera min längtan. Lämna mig aldrig sa han.
-Men ni har ingen kontakt?
-Jag får kort ibland, men han skriver inget. En gång ringde han och sa att de snart kommer hem igen. Det håller mig vid hopp. Med den rätta kärleken i medvetande finns inga hinder.... sa han till mig en gång.
Vi äter varsinn brioche under tystnad. Likt två fåglar pickar vi i oss dem. Tankarna är långt borta och sanningar svider. Förstrött får vi till slut i oss alla smulorna.
Då så, säger fru Ming :- nu ska jag kila. Och du min vän ska fundera ut det vackraste pojknamnet du känner till.
Kärleken är som en färgpalett, tänker jag där jag torkar bort smulor som ramlat ner på min växande mage. Där finns alla nyanser, i ett kort ögonblick kan de enkelt förändras ifrån rosa till rosenröd, för att till slut kanske bli nattsvart.
-Ciao cara hör jag och får en klapp på kinden. Jag öppnar ögonen och ler emot Chao Ming som ser ut som ett åskmoln.
-Trafiken säger hon. Italienarna kör över en så fort man kliver ut på gatan.
-Men du är ju här och inte överkörd ler jag.
-Hade det inte varit för att jag är så snabbfotad så hade jag varit mosad. Hon talar säkert sanning. Jag har själv sett henne kliva ut mitt i gatan med livet som insats. Obekymmrat stolt med kliv som äger.
-Vad stod det i brevet undrade jag nyfiket medan vi drack vårt svarta te.
-Varför har du inte berättat att du är gravid, undrade hon och la en hand på min mage.
-Därför att jag inte gått så långt ännu. Men det syns, jag vet.
-Det är en pojke svarar hon. Mer säger hon inte. Ögonen talar mer än hennes mun.
Kyparen tog ett fumligt steg emot oss, te och kaffe spills ut, det droppar om den gula kantstötta brickan. Ingen notis tar han om det. Serverar som om kopparna vore fyllda och meddelar att han har en dålig dag. Det är så besynnerlig dålig service fast vi är stamgäster.Vi skrattar oblygt och lättat, samtalsämnet var för tungt att föra vidare. En persons smärta, en annans lycka.
-Min mamma vill att jag ska komma hem, säger hon när skrattet börjat ebba ut. Vi har inte pratat på två år och så ber hon mig att komma hem. Att tiden rämnar och att verkligheten trasar sönder min framtid. Vi satt tysta ett tag.
-Min man hade rätt, fortsätter hon utan att sätta det i sammanhang. Man måste gemensamt ta ansvar.
-Är du gift?
-Ja, med mitt barns pappa. Vart de nu är. Chao Ming såg ner i bordet och talade tyst, hennes axlar tappade sin vanliga stolta hållning.
-Mitt fokus är oklart sa han till mig. Och nu måste jag lära mig hantera min längtan. Lämna mig aldrig sa han.
-Men ni har ingen kontakt?
-Jag får kort ibland, men han skriver inget. En gång ringde han och sa att de snart kommer hem igen. Det håller mig vid hopp. Med den rätta kärleken i medvetande finns inga hinder.... sa han till mig en gång.
Vi äter varsinn brioche under tystnad. Likt två fåglar pickar vi i oss dem. Tankarna är långt borta och sanningar svider. Förstrött får vi till slut i oss alla smulorna.
Då så, säger fru Ming :- nu ska jag kila. Och du min vän ska fundera ut det vackraste pojknamnet du känner till.
Kärleken är som en färgpalett, tänker jag där jag torkar bort smulor som ramlat ner på min växande mage. Där finns alla nyanser, i ett kort ögonblick kan de enkelt förändras ifrån rosa till rosenröd, för att till slut kanske bli nattsvart.
Nord italienska matvanor som anammats
Det slog maken och mig imorse hur vi har anammat den italienska kulturen när det handlar om mat. Vanor vi inte hade i Sverige. Den nya kulturen smyger sig på. Vi letar sällan efter att finna likheter i smak med vad vi var vana med i Sverige. Jag menar då vardagsmat. Givetvis har vi ätit allt detta i Sverige med. Men nu gör vi det på ett helt annat sätt.
Vi äter minst en parmesan i veckan, och det kan heller inte vara vilken parmesan som helst. Vi river den över pasta, sparris och skär den i bitar och doppar i balsamvinäger. Barnen älskar parmesan. Barnen äter all ost i bitar, vi hyvlar sällan.
Vi äter bresola till frukost och mellis varje dag. På macka såklart.
Vi byter helst tallrik och blandar så lite som möjligt på samma. Lille O blir äcklad av att äta t ex sallad och kött på samma tallrik :)
Vi gör sällan sås.
Vi köper den finaste olivoljan och känner lätt smakskillnad. Barnen häller gärna olja på pastan.
Vi har alltid minst 4 sorters skinkor hemma. Torkad, rökt, kokt, salami, mozzarella etc.
Vi äter mycket färsk frukt och bär och massa av olika slag (inte bara äpple päron bananer typ).
Vi äter sallad för sig med italiensk vinäger. Vi blandar inte a la svenskt manér så ofta längre. Sallad för sig, körsbärstomaterna för sig etc.
Vi lägger kvist tomater i ugnen dränkta i florsocker och balsamvinäger i över en timme.
Vi smälter ost i ugnen som vi doppar bröd i.
Vi äter bröd utan smör till middagsmaten. Vi gör rent tallrikarna med dem :)
Vi köper nästan aldrig fryst mat. Allt köps färskt över disk. Dessutom finns knappt frysmat eller halvfabrikat här.
Barnen har 3 rätters luncher i skolan. De har egen medtagen linneservett för att ha i knät (eller tyg).
Det finns säkert fler matvanor jag inte tänker på som har förändrats och när jag tänkt en del på detta är det mycket pga att barnen går i italiensk skola och tar med sig nya favoriter hem. Mat som de antagligen inte annars hade smakat.
Vi äter minst en parmesan i veckan, och det kan heller inte vara vilken parmesan som helst. Vi river den över pasta, sparris och skär den i bitar och doppar i balsamvinäger. Barnen älskar parmesan. Barnen äter all ost i bitar, vi hyvlar sällan.
Vi äter bresola till frukost och mellis varje dag. På macka såklart.
Vi byter helst tallrik och blandar så lite som möjligt på samma. Lille O blir äcklad av att äta t ex sallad och kött på samma tallrik :)
Vi gör sällan sås.
Vi köper den finaste olivoljan och känner lätt smakskillnad. Barnen häller gärna olja på pastan.
Vi har alltid minst 4 sorters skinkor hemma. Torkad, rökt, kokt, salami, mozzarella etc.
Vi äter mycket färsk frukt och bär och massa av olika slag (inte bara äpple päron bananer typ).
Vi äter sallad för sig med italiensk vinäger. Vi blandar inte a la svenskt manér så ofta längre. Sallad för sig, körsbärstomaterna för sig etc.
Vi lägger kvist tomater i ugnen dränkta i florsocker och balsamvinäger i över en timme.
Vi smälter ost i ugnen som vi doppar bröd i.
Vi äter bröd utan smör till middagsmaten. Vi gör rent tallrikarna med dem :)
Vi köper nästan aldrig fryst mat. Allt köps färskt över disk. Dessutom finns knappt frysmat eller halvfabrikat här.
Barnen har 3 rätters luncher i skolan. De har egen medtagen linneservett för att ha i knät (eller tyg).
Det finns säkert fler matvanor jag inte tänker på som har förändrats och när jag tänkt en del på detta är det mycket pga att barnen går i italiensk skola och tar med sig nya favoriter hem. Mat som de antagligen inte annars hade smakat.
lördag, april 19, 2008
Värme
Jag kom hem efter barnen i fredags. Det låg en present till mig på bordet sa lilla H. Det var en teckning på en bebis på ena sidan. På andra sidan stod det:
Mamma, iag tycker det är so spennande att vi ska fo en bebis. Heido fron H.
Mamma, iag tycker det är so spennande att vi ska fo en bebis. Heido fron H.
fredag, april 18, 2008
8 år och organisatör
Petra skriver om en 8 åring med ett helt annat öde än vår snart 8 åring. Det får mig att vilja adoptera varenda flicka i Jemen. Jag känner mig så ofta som om jag hade handfängsel och inte kan röra mig när jag får sådana insikter. Varför visste jag inte, varför gör vi inte något, vad kan man göra.
Men vilket mod, vilken organisatör. Vilken stjärna. Vilket underbart leende hon bjuder på, trots allt som hänt henne.
Vi har länge pratat om att adpotera. Men i det land vi bor i idag är inte lätt. Eller svaret vi fick; det går inte. Maken var för gammal med sina 41 år.
Vår 8 åring visade sig vara en organisatör igår, hon med, av annat slag. Men deras öden är så olika. Det känns värt att ställa dem bredvid varandra. Hon kom sist ut ur klassen, alla barnen hade gått, men hon hade två väninnor med sig. Den som kommer sist ut ligger efter här, det vet alla. Hon kom ut med ett stort smil. Vi har dekorerat hela klassrummet mamma, imorgon fyller fröken år!!!
Jag fick se. De hade ritat blommor och hjärtan och skrivit grattis fröken i stora färggranna bokstäver. De hade gjort så fint på katedern med små lappar och ställt i ordning allt finfint.
Sen började det. Mamma får jag ringa på din mobil. Jag måste kolla att Martina kommer ihåg. Hon ringer 4 olika klasskompisar och dirigerar uppgifter. Jag var helt paff. Har aldrig sett denna sida hos henne förut. Hon bad att få gå och köpa blommor. Hon valde Gerbera och någon vit fin blomma som såg ut som klockor. Jag är usel på blommor så den beskrivningen får räcka. I transparent papper tack sa hon. Sen målade hon och hennes väninnor vackra kort.
Imorse blev jag helt paff. Lilla H smilade stort. Klassrummet var dekorerat med en hel buffé! Kakor, tårtor, plastglas och tallrikar tom bestick också H:s blommor. Vilken fin klass, vilka 8 åringar!!!
Men vilket mod, vilken organisatör. Vilken stjärna. Vilket underbart leende hon bjuder på, trots allt som hänt henne.
Vi har länge pratat om att adpotera. Men i det land vi bor i idag är inte lätt. Eller svaret vi fick; det går inte. Maken var för gammal med sina 41 år.
Vår 8 åring visade sig vara en organisatör igår, hon med, av annat slag. Men deras öden är så olika. Det känns värt att ställa dem bredvid varandra. Hon kom sist ut ur klassen, alla barnen hade gått, men hon hade två väninnor med sig. Den som kommer sist ut ligger efter här, det vet alla. Hon kom ut med ett stort smil. Vi har dekorerat hela klassrummet mamma, imorgon fyller fröken år!!!
Jag fick se. De hade ritat blommor och hjärtan och skrivit grattis fröken i stora färggranna bokstäver. De hade gjort så fint på katedern med små lappar och ställt i ordning allt finfint.
Sen började det. Mamma får jag ringa på din mobil. Jag måste kolla att Martina kommer ihåg. Hon ringer 4 olika klasskompisar och dirigerar uppgifter. Jag var helt paff. Har aldrig sett denna sida hos henne förut. Hon bad att få gå och köpa blommor. Hon valde Gerbera och någon vit fin blomma som såg ut som klockor. Jag är usel på blommor så den beskrivningen får räcka. I transparent papper tack sa hon. Sen målade hon och hennes väninnor vackra kort.
Imorse blev jag helt paff. Lilla H smilade stort. Klassrummet var dekorerat med en hel buffé! Kakor, tårtor, plastglas och tallrikar tom bestick också H:s blommor. Vilken fin klass, vilka 8 åringar!!!
torsdag, april 17, 2008
Vi tänkte släppa en stor nyhet
för barnen idag. Återkommer och släpper den här med när de fått veta : )
Update:
-Lille O 6 år ikväll efter nyhetsläppet;- åh som jag har längtat efter den här dagen. Ända sen jag var liten!
-Lilla H, nej berätta nu sanningen, ÄR det sant?
En stormig sommardag föddes lilla H, för snart 8 år sedan.
En vinterdag utan snö föddes lille O, för snart 7 år sedan
Går allt nu som det ska så föds en till liten efterlängtad, beräknad på exakt samma vinterdag : )
Update:
-Lille O 6 år ikväll efter nyhetsläppet;- åh som jag har längtat efter den här dagen. Ända sen jag var liten!
-Lilla H, nej berätta nu sanningen, ÄR det sant?
En stormig sommardag föddes lilla H, för snart 8 år sedan.
En vinterdag utan snö föddes lille O, för snart 7 år sedan
Går allt nu som det ska så föds en till liten efterlängtad, beräknad på exakt samma vinterdag : )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)