Un disastro

Om man skulle vara pappersnissa och få syn på våra "små" högar, ja faktiskt i mer än 3 rum, skulle man säkert kallsvettas. Vi kallsvettas. Ofta. Kickar undan minnet av högarna titt som tätt. Vi leker struts och lägger papper på hög. Rätt dumt, verkligen puckat, då man kanske inte kan tro vid åsynen av högarna att vi vet att flera gånger om året, kanske varje månad, behöver vi något av alla de papper som ligger i en stor oordning antingen på kontoret, i hallen eller i den där högen på bordet. Mycket tid spills och ännu fler nerver retas. Så dumt. Hur kommer det sig att visa har fina excel ark och vackra (nåväl) pärmar i ordning och så har man oss. Strutsarna som ständigt talar om att få ordning på de där högarna. Will never happen, gissar jag. Men ambitionen finns där varje månad. Vi har samma akilleshäl och skämtar med varandra om att vi faktiskt skulle älska den andre mer om den blev ansvarig för alla papper. Ha ha. Ingen av oss går på det. Tyvärr.,... Det enda vi har åstadkommit med våra olika övertalningskampanjer är att maken oftare lagar mat i utbyte mot att jag hanterar ekonomin. Urk, jag gick med på det. Pest eller kolera för mig. Han gillar att laga mat så då slipper jag i alla fall koleran *S*

Kära goda godheten kan du inte komma hit och sätta upp ett idealiskt enkelt "hålla ordning på viktiga papper system" ?