Gult och rött faller ned. Blad, de är så stora tänker jag. De regnar ner i hoper. Jag älskar hösten och vill lägga mig ner och göra änglar, insupa färgerna och fylla lungorna med höst. Ronjas vårskrik är mitt höst skrik. Ett tvunget måste.
Det är kanske 14 grader om morgonen , graderna klättrar upp till strax över 20 vissa dagar. Luften smeker inte längre kroppen så där varmt och skönt. Den piggar istället upp. Solen är fortfarande varm men luften skvallrar om höst.
Jag inser att min tid är dyrbar. Jag har mycket jobb. Det går bra och är roligt men kräver fokusering. Jag fokuserar lätt just nu. Jag har massor med energi, idéér och tar mig för. Jag lämnar också sånt som inte driver till maxad fritid. Fri tid. Jag har jobbat ända in på småtimmarna de senaste dagarna, men med glädje. Idag tog jag ledigt. Barnen med vänner till dem och jag tog med oss frukter i alla färger upp på berget bakom oss. Gondolen som går på en lina, den som är i glas. Det kändes som om man satt i ett flygande växthus idag. Färglåda nedanför, himlen ovanför. Vi klev av vid 1000 meter över Lago Maggiore.
Vi sprang runt i de uppställda indantälten och gömde oss för varandra. Gick indianstigar och åt picnicen i litet fantasi slott. Jagade och samlade vackra höst saker. Sen klistrade vi vackra höst saker på papper. Vi såg en ny film, åt godis fast det är onsdag. Tände ljus.
Jag stänger inte ner mina framtida memoarer. Jag fortsätter. Om än mer glest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
MERAVIGLIOSO!!!
Harlig beskrivning som far mig att tanka pa barndomens hostintryck. Kul att se att du inte kastar in handduken. Glest va bene. Vad jobbar du med? (om jag far vara nyfiken) Kram fran soderut
Hej Åsa :) Vart bor du ngnstans i bella Italia? Söderut väl? Ska till Verona och Toscana snart och söker tips men det kanske är norr över för dig ; )
Kul att du läser här! Hur är hösten i sud? Åh, jag jobbar med låt oss säga att finna människor, i egen regiha ha annonym vill jag ju va ;) (hoppas du ändå fick en hint)
Har nog kikat in här varje dag o hoppats... Glad blir jag att hitta ett nytt inlägg fr dig! Bloggen ska ju aldrig bli ett tvång, man skriver när man känner för det, ibland mer o ibland mindre. Det är ju även så för mig.
Jag älskar också hösten, som du kanske redan sett fr bilderna inne hos mig *ler*.
Så underbart du beskriver er höstdag. Undrar om jag som är höjdrädd skulle greja en glasad gondola *skrattar*. Visst är det skänt at göra något oväntat en helt vanlig vardag?!
Glad o se dig här igen
Varma höstkramar
Ja, vad roligt att du skriver även om det inte blir lika ofta. Vilken underbar dag med barnen! Det låter som ett härligt äventyr, en sådan dag som alltid finns kvar i minnet.
Jojo, jag ar langst ner. Puglia. Hmmmm....finna manniskor.....Sherlock nagonting da.....jag forstar.
Hej dubbelörnen :)
Nässel - *vink vink*
Åsa . AH, Puglia. Yes I am Sherlock ; )
Det gläder jag mig åt! Har tittat in här och saknat dina inlägg - du skriver så fint och medryckande.
Skicka en kommentar