Idag har Joline sin första italienska lektion. Ville bara dokumentera det. För att sen se hur mycket hon lärt sig den dagen då hon reser hem till Sverige igen:)
Jag skrev just ett långt inlägg om jag vem jag är. Sen kom jag in på debatten "häckla" inom bloggvärlden. Jag skrev att jag tycker det är så förvånadsvärt att så många (och över 30) häcklar bara för att fenomenet blogg tillåter det. Jag skrev något om att jag själv lämnat bloggar jag tidigare gillat för att de häcklar i liten eller stor skara och om deras lilla hejarklack som kommenterar glatt med fniss och skratt och "det tycker jag med." Men sen kände jag att detta om häckling som ju knappast är ett nytt fenomen gjorde min röda tråd i inlägget osynlig. Och att häckling, även om det är dagens debatt i bloggvärlden inte hör hemma i vad min blogg handlar om, normalt. Fast jag fascineras av dessa bloggare som bygger på sin spegelbild genom bloggen. Och förundras, ibland med rädsla. Wow, de har blogg power. Vad nu det är för någonting. Nu talar jag om en liten skala häcklare. Inga andra. För att inte vara det minsta otydlig.
Det jag försökte skriva i blogg inlägget jag raderat var; tack till er som blottat er. Och om att jag startade blogga på osäkra ben, undrandes om jag hörde hemma i bloggvärlden eller inte. Jag står fortfarande på osäkra ben. Ok, detta och häckling hör inte ihop, men det ena ledde till det andra idag.
Jag vill dokumentera livet utomlands med barn, som ytismorsa, kultur krockar etc. Se min egen förändring genom åren. För det vet jag av erfarenhet att varje gång man bor utomlands kommer man hem lite mer "internationell" och lite mindre svensk. Oavsiktligt. Språket ändras till och från det med. Ja allt sånt om barnen främst och om min resa. Ja sa ju upp mig då när vi flyttade, från en rätt ok karriär och tackade i all hast nej till mitt drömjobb. Toppjobb i mina ögon. Vad skulle hända sen visste jag inte. Känslan att tacka nej ringde kvar i mig som ljuv musik. Det var befriande att säga upp sig från press och prestaionsångest där och då. Utan att vilja säga upp min framtida kariärr.
Och jag har inte blivit häcklad, I dont do hasseling myself either. Medan jag funderar på om jag ska fortsätta att blogga eller inte tar jag en liten paus. Jag behöver känna mer än tänka. Inte för att jag är rädd för häckling utan för att jag är osäker på vad jag tycker om bloggande. Så fick jag det sagt. Kanske för att jag är en osäker själ i vissa sammanhang, jag gillar raka puckar men har alltid varit livrädd vad folk och fä tycker. Nej fel, att de missuppfattar mig och tycker något jag inte är eller står för. Det vore ju synd att spela jeopardy där tänker jag ibland :) Till viss del är jag obekväm med att blotta mig som man ändå gör i en blogg. Då vissa saker kan ryckas ur kontexten sas och användas mot mig. Samtidigt funderar jag på hur viktigt det är för mig, att saker och ting kan missuppfattas och att jag ibland ger sken av något som inte är, för att personen tolkade det så. Men summasumarum, jag är ansvarig för mig själv, egen lycka och välbefinnande. Så långt det är möjligt då.
Äsch, nu låter jag som en osäker själ, minst sagt. Jag är nog mer en funderande, balanserande själ. Just nu har jag tappat balansen och funderar på hur jag återtar den :) Läs allt detta med en nypa salt så blir det nog bra.
Over and out i min lilla paus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Oj, vad mycket du har skrivit. Jag har inte hunnit titta in hos dig på ett tag, har haft för mycket att göra och sedan varit borta ett tag. Men jag brukar läsa det du skriver och skulle verkligen sakna dig här i bloggvärlden. Du skriver tänkvärt, roligt och inspirerande utifrån din vardag. Dessutom har du en alldeles speciell plats hos mig, för du var den första som kommenterade hos mig när jag började blogga för drygt ett år sedan. Ha det bra!
Hej Nässel! Jag är glad för den speciella platsen och din blogg är den enda matbloggen som inspirerar en icke glad i köket jag :)! Jag älskar din blogg. Jag tar en paus, så hör jag av mig sen. Antagligen för att kombinationen att älska att skriva spontant som jag har och gör i kombination med min integritet inte just nu drar jämt ;) Jag ska istället medan jag pausar skriva på en dröm. Bättre att lägga tiden där. så skriver jag ibland ner mina mental notes om ytismamma livet, sparar dem utan att publicera tills och om det känns rätt.
Jag är den som verkligen kommer att sakna dig... blev så glad över att hitta till dig. Du skriver härligt, personligt o med humor!
Hacklande o annat sk*t kanske finns... el så är jag bara lycklit befriad fr sånt. Tycker jag bara fått postiva erfarenheter fr bloggandet, tack o lov ;). Har även träffat flera av bloggarna IRL o de har varit precis lika trevliga som deras bloggar.
Förstår om du tar en paus men hoppas verkligen du hittar ut igen...
Varmaste kramar
Hej dubbelörnen - tack, jag blir verkligen glad för dina kommentarer! :) Nej häckling hör egentligen inte hit, som jag skrev. Jag har också bara bra erfarenheter, men för att måla med stora penseldrag känner jag att bloggning, trots all positivitet jag upplevt, kanske inte är jag. I dont know. Jag återkommer säkert när jag saknar att skriva för mycket :)
Jag förstår dig. Jag kommer sakna dig! Behöver jag säga mer?! :) Ta hand om dig! Kram
Hej Sunflower :) - Tack!
Jag tycker att du gor ratt som tar en paus och naturligtvis hoppas jag (som ovriga) att du kommer tillbaka inom kort. Du verkar ratt fundersam och behover nog skingra dina ideèr. Sjalv ar jag "nybloggare" och marker emellanat att jag blir forblindad av besok/dag och ibland glommer varfor jag borjade skriva - behovet av att uttrycka mig pa svenska och att halla vanner o familj med news. In bocca al lupo! Kramar fran Asa Terrona
Skicka en kommentar