Jag nattade lilla H och lille O i vår dubbelsäng igår. Som vi ofta gör. Läser en saga, låtsas åker "ballebanbana" genom att spänna fast dem med mina armar, med de små huvuderna på mitt bröst och sedan hoppa så mycket vi kan med kropparna och studsa upp och ner, pussa godnatt och sen somnar de viskandes och fnittrandes ganska fort.
När maken och jag går och lägger oss har vi flyttfirma först, då vi bär in barnen i deras egna rum. Där de egentligen sover bäst och helst. Det är lille O som tycker livet som barn är orättvist, att två vuxna får sova i samma säng fast de inte är mörkrädda. Men så trottar han alltid tillbaka till oss igen vid 2 snåret och som ett statement till denna orättvisa lägger han sig i mitten och kramar om en av oss. Han är en "natt tankare", lille O, bygger på sitt närhetsförråd.
När jag bar över långa lilla H sa hon "dai mamma, lämna mi stare" i sömnen, helt blundandes. När jag la henne tillrätta i hennes säng mumlade hon " Mmm, freddo... skönt" "Mi piace stare qui, per favore, non mi toccare, blablabli blo" Ingen mer svenska kom där i mumlet.
Så ser jag på svenskamammor.com att de har en kurs för föräldrar till tvåspråkiga barn, det är folkuniversitetet som ligger bakom. Den känner jag mig enormt sugen på att läsa (webkurs) för att stötta dem så bra som möjligt. Vi har ju svenska regel här hemma och det har aldrig varit någon issue alls tidigare. Men nu säger de mycket på italienska titt som tätt, mellan dem främst, och det måste ju vara ok tänker jag. De måste få prata vilket språk de vill emellan sig, så länge vi håller på svenskan gentemot oss. Förutom idag på lunchen då vi har andra barn på lunch, då pratar vi alla italienska istället och det är riktigt kul, vi skrattar lite åt det barnen och jag, att vi byter språk då. Eller rättelse, de skrattar åt min italienska som alla säger låter som om jag kom ifrån Sicilien. Hur det nu gick till....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Min farbror med sin familj har bott i Tyskland i tio år (där fick man inget uppehållstillstånd så de var tvungna att flytta tillbaka till hemlandet, då där kriget varit slut i flera år) så barnen har mer eller mindre vuxir upp där. Lillkillen var 4-5 år när de flydde och flickan var 10-11, om jag inte minns fel (tiden flyger). Så tio år senare var de tyskspråkiga. De fick tenta av tyskan när de började skolan i hemlandet igen. De brädade lärarna! :) De pratar tyska sinnsemellen och det funkar bra. Många där nere som nu är tyskspråkiga, och då och då pratar tyska med varandra. Vilket är bra för att underhålla språket. Men de tappade inte mycket alls var det gäller modersmålet, speciellt i jämförelse med mig. Jag har tappat jättemycket. Jag förstår mycket mer än jag kan uttrycka mig muntligt och skriftligt. Jag tror att barn är mycket mer kapabla att lära sig fler språk och använda sig utav de, än vuxna. Jag tror inte dina barn kommer ha några svårigheter ifall ni flyttar tillbaka till Sverige. Visst kommer det vara svårt en period, men sen kommer det gå över. Kul att de pratar italienska i sömnen! :)
Instämmer med Sunflower, tror inte att det blir några större svårigheter när och om ni kommer tillbaka till Sverige. Min egen upplevelse är att språken berikar enormt, det finns så många fler ord att använda, man känner sig RIKARE helt enkelt :-) Och att höra barnen kommunicera på det andra språket är en fröjd. Vi talar svenska hemma och är inte strikta med att korrigera barnen. Kanske för att vi flyttar tllbaka till Sverige så snart...
Min lilla Silvia borjar sa smatt prata 2 sprak. Hon ar for kack nar hon sager "dai mamma", "piccola bimba" ecc. Jag forsoker prata svenska sa mycket som mojligt, men det blir ju lite svarare nar man ar den enda svensktalande foraldern. Jag tror dock att hon magasinerar allt och kan ta fram och damma av svenskan vid senare tillfalle.
Jag tycker det låter som ni gör helt rätt. Det viktigaste kring tvåspråkighet efter vad jag lärt mig är att man är konsekvent när man använder vilket språk. Dvs att ni är konsekventa i att prata svenska när ni är i familjen (utan att korrigera barnen när de säger fel såvida de inte undrar om vad rätt ord, snarare upprepa men med rätt ord om man vill rätta i såfall typ "ja, du vill gå till skogen" om de nu inte hittade ordet för skog). Att ni pratar italienska med icke-svensktalande är även det fullt logiskt och helt rätt enligt vad jag lärt mig.
Det jag lärt (och ser på min dotter) är att barn lär sig språk som de behöver använda. Min dotters aktiva engelska lossnade tex när hon träffade släkten i USA för där funkade inte svenska alls.
Hej alla- har inte hunnit med att svara. Tack! Så kul att läsa och det är ju faktiskt fantastiskt att de är helt tvåspråkiga, pratar bägge språk i sömnen, växlar utan minsta lilla ansträngning mellan språken och att de är så bra på att fråga så fort de inte förstår ett ord. Min italienska släpper mer och mer det är underbart men jag kommer aldrig behärska den så bra som dem :)
Skicka en kommentar