Fniss och lycka

Tangokursen var extremt kul. Ett skådespel av romantik. Jag spelade bra tyckte jag själv, när tangoläraren svischade iväg med mig som demomaterial. Maken och jag ömsom fnissade hysteriskt. Ömsom klarade hålla blick och steg i schack. Vi börjar på kurs i september sa maken. Sen kom vi på att jag har en bula på magen.

Vi hade barnvakt med tangodansande vänners barn. Inte av, utan alla tillsammans. De andra barnen bråkar med varandra. Syskon emellan. Våra tar hand om varandra. Hur kommmer det sig diskuterade vi över thaimaten med vännerna. Ena mamman förtvivlad. En riktigt bra mamma vill jag tillägga. Barnvakterna bekräftade hennes oro. Deras barn slogs. De andra såg till varandra. Lilla H speciellt. Hon tar nästan för väl hand om. Men lille O ger tillbaka. Kärlek alltså.

Imorse sa jag till O. Du knuffas så vännen på natten. Till svar fick jag: mamma jag älskar att vara nära, det är kärlek förstår du. Tangoläraren sa samma sak. Tango är passion för dans, kärlek till musik. Men man måste vara nära, för att känna.