You never know

Som ett kinderägg är han. Lika go och så vet man ju aldrig. Om man får duscha och borsta tänderna menar jag. Så därför gör jag både och samtidigt. Så blir det ingen överrasking. Utan bara choklad.

Han snackar Matteo, mycket, sjunger med. Faktiskt.

Även om jag är avis när barnen och maken kommer hem med bruna näsor och rosiga kinder för andra dagen i rad ikväll är det gott. Att få vara ensam med honom. När de andra är hemma ser jag inte röken av honom. Barnen flyger in och på honom direkt. Jag hör ofta pappa tigga till sig en stund med sin son. Han står på sig, och får några minuter han med.

Igår bakade jag en potatis och broccoli paj och sen mer peppisar med dottra, lussisar på dagen. Så mycket tid brukar jag inte ägna i köket.