Hjälp

Mamma. Mia. Inte ens två veckor kvar. Bara 11 dagar. Hjälp!

Ser fram emot och vill stanna tiden, i samma mening vill jag uttrycka det men kan inte. Sitter i vår lilla fantastiska trädgård en liten stund. Jag låter solen pricka mina kinder. För fräknar har jag fått efter graviditeten! Och så blev jag övertalatd i morse. I frisörstolen. SLÄNG PLATTÅNGEN. Stay curly. Så nu är jag komikerns syrra igen. Som de skrattade vid poolen i våras när jag dök ner med platt hår och kom upp med stora lockar. Det är Björn ju. Sa de andra svenskarna helt oblygt. Fast såklart är jag inte Björn. För första gången på länge är jag väl jag. Lockigare och rockigare kommer jag hem. Maken sa shit jag har en ny fru. Han sa det uppskattande. Tur för honom. För mitt svar blev " du din nya fru behöver nya kläder by the way". Hade han inte sagt det uppskattande hade jag dragit på semester en vecka och så hade packningen vips varit hans problem. Jag anar PMS vibbar hos mig själv. Är lite på krigsstigen idag. Stress stavas det nog. Om det inte är PMS. Jag är inte så PMSig normalt. Men just nu är inget normalt. När jag känner efter. Tänka efter kan jag inte. Det känns som om det är fullt därinne. Och rörigt härute.

Så har jag bakat kärleksmums mitt i allt stök. Why not. En craving fick ta plats. Lille Matteo ligger på en tjock file i trädgården med tshirt och skrattar åt en tunkika som vajar under parasollen.

Imorgon har vi farwell party. Nu ska jag åka och handla flera lådor med vitt vin. Och då menar jag inte tetra lådor. Nej för fan. Den vita röda gröna flaggan har helt färgat mig där. Vin i tetra. Jag må vara lockigare och rockigare men även fin i kanten när det handlar om vin. Ha.

(Det där Ha bara flög ut...)

Victor goes hiphop

Victor är också ett fint namn. Ett släktnamn hos oss. Som passar bra ihop med vår andra sons namn... Väldigt bra faktiskt. Vanligt, I know, men kanske inte på småttingar idag?

Juno kommer han ändå att kallas, känns det som. Så han kan ju döpas till vad som. Om man skulle vara på ett mer krasst humör.

Igår började lilla H på hip hop dans, två gånger i veckan ska hon gå. Utanför rådde något av ett spettaccolo, alla barnen stod och gjorde klappramsor, händerna slogs emot varandra i olika former och orden strömmade i olika rim och rappakaljor ur deras munnar. Vad tjejerna gör på skolgården blev ganska uppenbart, man kunde bara le. Det var minst sagt underhållande.

Hip hopen var en hit. En stor hit. Ut kom hjulande lilla H och visade lite under lugg några moves. Hon kunde liksom inte låta bli. Hon älskar att stå på scen, men utan en scen är hon mer reserverad, så det var lätt att tolka att det varit kul.

Lille O kunde inte uppföra sig alls igår. Det var som att prata med en vägg. Jag kände mig som en hoppplös morsa. Hoppas det inte håller i sig.... När jag nattade sa jag - Du jag saknar den där fina O som bor här, idag verkar han vara på rymmen. En clown har istället flyttat in eller? Kittalde lite. - Mä mamma, jag är ju här nu! Svarade han och log. I hope he tells the truth. Uppfostran är den största utmaningen av dem alla.

På lördag är det gitarr lektioner, hoppas det blir samma hit. Lilla H har längtat så. I 1 år har hon spelat på sin gitarr hon fått av sin morbror. Första provlektionen är välkommen.

Solen skiner, det är redan + 23. Idag vankas massa jobb.