Tappar hakan

För första gången har jag sett en lägenhet på hemnet som jag är sugen på. På en adress som jag tror blir bra för oss alla. Nära två skolor som jag definitivt kan tänka blir bra för H och O.

Bara känslan känns bra. Tidigare har inget känns lockande på riktigt.

Sen måste jag printa ner att jag tycker mina kunder är underbara, alla frågar hur jag mår och är det inte dags snart. Och alla är män utan en, tillägger jag för debattens skull. Affärsmän och kvinnor som reser och jobbar galet mycket, hur har de ens hunnit memorera. I mitt jobb träffar jag de mest fantastiska människor. Glada och super sociala. Högprestrerande utav dess like. Jag brukar retsamt kalla vissa insecure overachivers. Med risk för att det bara är jag som skrattar.

Summa sumarum deras entusiasm smittar av sig.