Cut it out

Min frisör är enormt charmig. Hon är faktiskt riktigt duktig med, sett till reslutatet. Vi sitter och pratar politik, hon är grym i ämnet. Jag älskar att höra om hennes syn på den italienska politiken, eftersom hon är sicilianska har hon starka åsikter. Eller kanske på grund av. Italienskan min får sig dessutom en rejäl boost varje gång jag är där. Hon rättar mig ohämmat.

Det är å andra sidan rent av komiskt hur hon kunde bli frisör, för någon klumpigare människa har jag nog aldrig träffat. Det är ingen avslappnande stund framför en tidning, att gå till Anna.

Jag säger niente (det gör inget) hela tiden, tills jag inte orkar längre. Jag ger faktiskt tillslut upp och nonchar hennes scusi, mamma mia hur gick det etc.

När hon la färg i håret på mig tappade hon ideligen foliepapper på golvet. Hon skvätte färg på mitt förkläde hela fyra gånger. När hon sköljde ur schampoo hällde hon vatten i mina öron tills jag inte hörde hennes scusi längre. När hon klippte var hon tyst och hemskt koncentrerad, men lyckades tappa saxen två gånger. Hon lyckades även med bragden att få in mitt hår i fel sida av hårfönen. By then, sa jag bara ok men säg mig varför är sicilianska maffian så känd men inte den napolitanska? Då lös hon upp, hennes ämne. Tabuämnen, som bara en galen svenska tar upp.

Det blev snyggt, intressant och en aningens obekväm upplevelse, de två timmarna hos frissan.