Spettaccolo

Ankie får mig att vilja fota. Ja inte för att bli utställd då, utan för att lagra fina minnen. Dessutom fick jag en insikt. Jag kanske måste ha mer ödmjuket inför min kamera. Som jag ännu inte förstått mig på. Ikväll är en stor kväll för vår lilla H. Hon ska sjunga för 700 människor. Hon längtar. Det lilla trollet.

Konserten börjar 20.00, så italienskt, efter en hel och tuff skolvecka ska de sjunga mellan 20-22. Men för henne är det normalt. Svarta kjolen och vita skjortan struken. Nytvättat hår och förväntansfulla glittrande ögon.

Jag ska fota min lilla piratessa ikväll. Den som aldrig självmant ställer sig i centrum annars, älskar däremot att stå på scen. Kanske har hon farmors skådespelar gener i sig. Och morfars filmgener. Vem vet. (fast morfar bara råkade hamna i en oscarsnominerad film, vissa människor är bara sådana)