Svenskan om landslagets hotell

Vi är titt som tätt på Villa Sassa. Det hotell som svenska landslaget valt. Det är fint, vi är där och badar, just det, är inte dyrt. Vi är där på SPA:t ibland på vintern. För att sitta i ångbastu och bada oss. Det är ett jättefint hotell. Verkligen. Maken hade överraskningsfest för mig där då jag fyllde 35, ute på verandan, med massor av vänner. Underbart kul.

Men bilderna, hallå SVD, vad har ni fotat? Bilderna är nästan usla. Även bilden på utsikten över Lugano sjön, gör sig långt ifrån rättvisa. Ok, vissa är bra, men gymmet, en liten pilatesboll och en maskin?

Det ska bli kul att få svensk mat och fira Sveriges nationaldag där nu på fredag. Imorgon anländer de fina berömda gästerna. På fredag 14.30 alla nobodys, som oss.

De har kört svenska veckor ett tag, i restaurangen. Vi har inte hunnit med att prioritera det. Men en annan svenska berättade roat att de bjöd på sill, potatismos och carpaccho. Ubersvensk kombination. ...Laxen, var är laxen?

Med det här inlägget tycker jag själv att jag spär på bilden av utladssvenskar. Alternativt bara begreppet expats. Lunch på fina hotell, mingla med ambassad folk och...ok, inte kanske det första man tänker på, käka lunch med killar som kickar på boll jäkligt bra.