Matteo hickar massvis. Precis som han gjorde i magen. Jag lägger hans mage mot min, han viker sin lilla hand och lägger den under sitt huvud. Som en liten kudde. Precis som hans syster alltid gör. De tom vrider den inåt båda två. Det ser inte skönt ut, men uppenbarligen är det det.
Hans lilla öra ligger mot mitt hjärta. Jag smeker honom över hans lilla rygg. Benen har han dragit upp som en liten groda. Såsom bara nyfödda gör. Hickan upphör.
Vi kikar in i varandras ögon. De där simmiga mörkblå nyfödda ögonen som verkar se mer än vad vi kan se. Han gör det som böckerna säger inte är möjligt. Han lipar åt mig. Såsom jag gjorde mot honom redan första dagen. Han härmade. Som de ska, de nyfödda, men bara en dag eller två. Han gör det varje gång våra ögon möts. Lipar. Eller om man så vill, kommunicerar.
Visar inlägg med etikett Vi andra 4 skäller ideligen på varandra. Med glimten i ögat. Vi kallar honom Juno.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vi andra 4 skäller ideligen på varandra. Med glimten i ögat. Vi kallar honom Juno.. Visa alla inlägg
måndag, december 08, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)