Små svåra frågor

Ibland slår det mig så starkt. Det här med föräldraskap och vilken makt man har över sina små barns liv. På gott och ont. På gott och endast gott vill man ju.

Jag ringer en skola i Sverige. Som vi tänker är bra för våra barn. Jag ringer en till, som vi tänker att våra barn skulle trivas i och bli stimulerade i. Men sånt kan man ju bara gissa.

Skolorna förvånar mig. Båda svarar samma sak. Det är väl iofs en bra sak. Att få input utifrån två oberoende parter, input som är identisk.

Om vi flyttar hem igen tycker de definitivt att lilla H ska gå kvar i sin årskurs, även om hennes årskompisar går i en klass längre ner. Att hon ska fortsätta i trean. Men gå med 9 åringarna. Deras erfarenhet är, att barnen som vänder hem och börjat skolan ett år tidigare blir understimulerade annars. Det blir som att gå om fast de inte behöver det.

Lille O som är född slutet av året, alltid yngst, tycker de unisont däremot att han kan välja. Eller vi kan välja. För att han är kille är man mer försiktig? Men han likaså bör göra ett test först. Detta är en kommunal vanlig liten skola och den andra en mer internationell dito.

Shit. Tänker jag. Valet att då lilla H ska vara yngst i klassen, kanske få kortare barndom pga att gå med äldre elever men stimulerad i skolan, få sluta skolan ett år tidigare än vanligt. Är det rätt? Eller är det rätt att hon får gå om trean som hon nyss börjat, tycka lektionerna är trista men kompisarna jämngamla. Spelar sånt någon roll? Lille O, ska han som är riktigt duktig på att läsa och skriva få lite respit ett år, han som började ettan som 5 åring. Eller blir han uttråkad då?

Det finns till jul plats i trean för lilla H. Om vi ska komma hem då. I trean går en annan svensk tjej som bott i italien i 5 år, som även hon är 8 år. Det finns inga platser i tvåan. Det finns platser i ettan. Ska dessa sammanträffanden tolkas som om valet då blir enkelt. Eller ska vi söka annan skola. Shit, ens val påverkar ju onekligen dem långt fram med. Eller tar de det bara med ro, barnen alltså....