Om skolor, italiensk kultur och en nagel i ögat unge, jättelångt dessutom

Våra barn går i privatskola. Japp. Det finns flera anledningar till varför vi valde det. Men är de intressanta att känna till undrar jag. Nej. Skit i det. De går i privatskola iaf. Vi betalar en del för det. Då kan man ställa högre krav skriker de andra mammorna. Skolorna här är alla superbra, vilka fler krav kan man ha tänker jag. Hade vi kunnat sätta dem i den kommunala hade vi gjort det, som sagt, skolorna är ypperliga.

De äter 3 rätters ekologisk lunch, men plockar undan och fram själva. (toppen tycker en svensk morsa, de italienska tycker det kunde väl kocken göra). De har inte större klasser än max 15 i ettan och tvåan. För att alla ska få en chans att lära sig grunderna tryggt och lungt. De har stödlärare i allt och att tillgå varje dag. Det finns ingen prestige i om man går om en årskurs eller om man går till stödlärare ofta. Det är antimobbing skola, man får som elev inte gå förbi ett gråtande barn utan att fråga hur man kan hjälpa etc.

Sen att skolan är mer stängd, att man har stor respekt för lärarna som barn och förälder är på gott och ont. Det är en kulturgrej jag köper. Men jag är ju svensk, så jag kan få sticka ut. Jag går till lärarna och säger hej jag tror vi har ett problem. De andra mammorna drar till rektorn. Och ni har läst rätt, det är bara 8 pappor på denna skola som hämtar och lämnar sina barn. Alla åtta kommer ifrån ett annat land. Italienska pappor hämtar inte på skolan.

Imorse sa en mamma till mig som jag känner väl och lättade mitt hjärta för - gå till rektorn och be henne kasta ut honom! Hjälp, jag blev helt paff. Kan man inte jobba med barnen? Den killen har fått flera chanser svarade hon. Nu måste han ut!

SÅ hemsk är han inte. Men han slåss och säger taskiga saker. Till min son. Säkert till andra med. Han är äldst i klassen och den mest osäkra. Han ber min sons favorit kompis att slå O. Men mest frustrerande för O är att han säger att han ljuger. Det retar gallfeber på O. Det är inte så att O får slag i skolan dagligen. Långt ifrån. Men killen puttar honom på gympan, han sparkar hårt på fotbollen och siktar på O. Enligt O.

Jag sa allt till fröken idag, hon är bra. Hon lyssnar. Hon ber mig återkomma om O känt att det blivit förändring i nästa vecka. Tar tag i det direkt. O tycker att det är jobbigt, därför är det ett problem anser vi. Det är ett problem säger han själv. Den här killen är på honom ofta. Och jag är bara snäll men ber honom skärpa sig. Jo, O är verbal. Jag försökte länge förstå när vi pratade igår, vad som triggar den andra killen. Men O verkar faktiskt inte ha några svar. Just nu känns han väldigt oskyldig. Fröken intygade. O är positiv och glad så gott som jämt, långt ifrån en bråkstake. Snackis, men inte kaxig. Pust.

Få se vad som händer. Men inte tänker jag gå till rektorn och be henne kasta ut killen. Hjälp, vilken reaktion! Kulturkrock?