Alive and flytting

Vi lever. Det var bara det.

Och att jag tyckte Sverige sög när ingen hjälpte mamman med babybjörnen med baby i och två små barn bredvid vid bagagebandet. Fast flygresan gick toppen. Jag och de tre små rockade.

Flyttfirman är en dag sen. Man orkar ju inte ens bli förbannad.

Skolan är med beröm godkänd. Phu. Det var en jobbig nervös söndag och en fantastisk måndag. Fantastisk. Vilket välkommande.

Så har jag skrattat mycket och skällt mycket sen jag landade. Måste säga att jag so far träffat himla sköna härliga karaktärer. Svenskar är kul ju! Speciellt hon på skatteverket. Jo faktiskt.

Så har vi köpt nya sängar jag och maken. Vi har blivit vuxna och sover snart i en 180 säng. Det var på tiden kan man säga. Det är rea på Stalands möbler. Och ingen dålig sådan heller!

Så satte vi kaffet i halsen

Jag skulle kunnat ha skrivit what the fuck i rubriken med. För det var vad jag sa. När flyttfirman nyss ringde oss och sa "Vi ses klockan 14.00!" En klämkäck jäkel. "Javisst, ok, 14.00 på fredag, min man tar emot" "Fredag!? Nej idag!"

Så tänkte jag. Fan vilket roligt sista inlägg härifrån. Så många gånger som jag skrivit om hur underbart oorganiserade italienarna är. Det fick jag äta upp nu. Det är en svensk flyttfirma. Eller.....är det vi som blivit italienska och helt förträngt....

Arrivederci

Barnen leker hos Celine och Martina. Får sms och samtal hela tiden. Alla vill bjuda in och leka. Fina vänner. Fina människor. Cath hämtar våra barn ikväll och tar hem dem till sig. Deras barn vill också leka. Där sover de och imorgon kör jag dem till andra vänner. En fick vi tacka nej tack till.

Jag vill också leka. Men jag organiserar och packar. Jobbar och leker med bebis. Allt i en salig röra.

Äntligen är det vår sa Celines pappa imorse. Det är 22 grader i skuggan. Jag tycker det är sommar. Barnen badar i deras pool och känner jag dem rätt kommer de inte upp frivilligt.

Lilla H vill inte bo i lägenhet. Jag försöker med smoothtalk hur kul stadsliv kan vara. Sen gav jag mig. Hon är för vis. Hon vet vad hon vill. Men ändå, kanske kommer hon att gilla det.

De är helt på om att flytta. Vi umgås med våra vänner varje kväll. Har inte lagat middag på flera dagar.

Jag tänker gå ut i solen nu. En liten stund bara. Vila ögonen på Lago Maggiore och njuta. Om två dagar är vi hemvändare.

Moments and life moves on

Lille M har fått en gudmor. Vi grät båda två. Det var ett fint ögonblick.

Värmen kommer och går. Lika så insikter. Tänk. Vi har uppfyllt en stor dröm. Att flytta utomlands, till Italien. Att det sen blev Schweiz vet vi inte riktigt hur det gick till. Men vi har nu i snart 3 år bott i denna vackra miljö. Omringade av italienska och alper, av vatten och av blomstrande färg fyrverkri. Också ett magiskt år i Como. Som för alltid finns i mitt hjärta. My place.

Vi flyttade ut modiga. Vi kommer hem visare, mognare och rikare på erfarenheter och liv. Vi var fyra när vi flyttade ut. Nu är vi fem.

Jag har fått nya glasögon. Det är inte svårt att skriva under på att man värderar annorlunda efter några utlandsår. Värderar nytt. Och hur mycket mer man värderar det man tidigare tog för givet. Glasögonen har nu vidvinkellinser. Och det är ganska befriande. Små saker som jag brydde mig om tidigare, små energitjuvar är helt väck. Jag vet inte hur mycket jag har förändrats. Men jag vet att jag har det. Jag känner mig lugnare och så fanatiskt nöjd. Jag jagar inte längre. I alla fall inte just nu.

Givetvis har vi fler drömmar vi vill uppfylla. Vissa små. Andra större.

Överväldigande...

Presenter, böcker, avskedsfester, collage och fina fina kommentarer och varma kramar på skolan. Sista dagen idag. Fina betyg och nintendo förbud ändå. Man får inte slåss. Inte ens lite. Usch, jag är en strega.

Jag har bakat kärleksmums i oändlighet mitt emellan packning, administrationen med alla uppsägningar och utsrkivning och Matteo samt mitt jobb. Dygnets 24 timmar utnyttjas till fullo. På så sätt att Matteo inte sover. Han bara kliar sig. Nu testar jag att sluta med mjölk. Tänk om.

8 dagar tills vi reser hem. Hemvänder. Har barnen hajjat det?

Ni skulle inte tro det om jag sa det, jag kan knappt tro det själv, men.....mitt i allt har vi gäster. Vänner från förr, som bara damp in och inte verkar vilja resa hem igen.

Hjälp

Mamma. Mia. Inte ens två veckor kvar. Bara 11 dagar. Hjälp!

Ser fram emot och vill stanna tiden, i samma mening vill jag uttrycka det men kan inte. Sitter i vår lilla fantastiska trädgård en liten stund. Jag låter solen pricka mina kinder. För fräknar har jag fått efter graviditeten! Och så blev jag övertalatd i morse. I frisörstolen. SLÄNG PLATTÅNGEN. Stay curly. Så nu är jag komikerns syrra igen. Som de skrattade vid poolen i våras när jag dök ner med platt hår och kom upp med stora lockar. Det är Björn ju. Sa de andra svenskarna helt oblygt. Fast såklart är jag inte Björn. För första gången på länge är jag väl jag. Lockigare och rockigare kommer jag hem. Maken sa shit jag har en ny fru. Han sa det uppskattande. Tur för honom. För mitt svar blev " du din nya fru behöver nya kläder by the way". Hade han inte sagt det uppskattande hade jag dragit på semester en vecka och så hade packningen vips varit hans problem. Jag anar PMS vibbar hos mig själv. Är lite på krigsstigen idag. Stress stavas det nog. Om det inte är PMS. Jag är inte så PMSig normalt. Men just nu är inget normalt. När jag känner efter. Tänka efter kan jag inte. Det känns som om det är fullt därinne. Och rörigt härute.

Så har jag bakat kärleksmums mitt i allt stök. Why not. En craving fick ta plats. Lille Matteo ligger på en tjock file i trädgården med tshirt och skrattar åt en tunkika som vajar under parasollen.

Imorgon har vi farwell party. Nu ska jag åka och handla flera lådor med vitt vin. Och då menar jag inte tetra lådor. Nej för fan. Den vita röda gröna flaggan har helt färgat mig där. Vin i tetra. Jag må vara lockigare och rockigare men även fin i kanten när det handlar om vin. Ha.

(Det där Ha bara flög ut...)

Sockerärtsgrönt

Igår var jag med ena danskskallan på den berömda outleten. Ah... Jisses, där kan man shoppa! Men jag nöjde mig med att köpa ett par ärtgröna moccasiner (läs klassiska seglarskor) i finaste skinn. Det höll på att bli ett par blå dito ifrån PRADA. Men det blev Bagatti och ett par svarta sandaler med hälgömmare (mina hälar är inte vackra, tack för att det finns sandaler med skinnlapp där bak!) för halva priset av PRADA pjucken.

Så lite petit bateau till barnen. Det är bara så att deras mjuka små bomullsplagg är något jag älskar. Underkläder ska vara så där mjuka på små mjuka barnkroppar. (och fint är att storlek 14 år passar mig och mjukaste linnena att ha under fick även jag).

Och jag vet att det är mäkta italienskt att ha underlinnen, och ack så skönt....

Danskskallar

De e fö fan int klokt. Ja taler dansk.

Idag har jag hört mig själv säga: "Ja men de e gott". Så har jag sagt och säger ofta "De blir perfekt" och i kväll sa dottra "kan jag be å få en till potat"

De e fö fan int svensk!!!!

Varför svenskar emigrerar till södra europa

Previsione per Locarno

©MeteoSvizzera, 01.04.2009, 09:55

Sole tutti giorni

Gi, 02.04. 18 C bara sol
Ve, 03.04. 18 C bara sol
Sa, 04.04. 21 C bara sol
Do, 05.04.23 C bara sol
Lu, 06.04.22 C bara sol

Ånger

Jag skrev det där om stay hungry stay foolish. Så kom maken hem mitt i nassen. Jag viskade stora bokstäver i hans öra: SYDNEY! Han sa ja. Nu styr vi om flyttlasset!

Yesright you are: Om man läser etiketten och är född här förstår man direkt. Här får man nämligen inte ljuga första april men man får en fisk på ryggen" :) Men ha! kul att jag fick ngn att undra iaf :D

Livet

Jag läser nu på kvällen en blogg jag följt ganska så länge. Jag minns inte hur jag hamnade hos henne. I går natt gick hon bort. Fina krigarprinsessa. Jag har så svårt att tro det. Mina tankar går spridda. Till fina Sabina, till hennes kära och till min barndomsväninna som kämpade samma sjukdom men som somnade in för många år sedan.

Jag måste dra mig tillbaka till mitt eget nuet. Jag njuter mycket av livet men känner i stunder som dessa att jag vill pressa ut mer. Allt. Stay hungry stay foolish. I de fyra orden finns mycket att läsa ut och ju äldre jag blir desto bättre lyckas jag. Desto mer vill jag.

Stay hungry stay foolish.

Tre små troll

Jag sov inte många sammanhängande minuter i natt. Lille M kliar och kliar sig. Skitdumma eksem. Jag glömde ställa om klockan på mobilen, så larmet ringde för sent. För självklart somnade jag in gott ca 06.30. Jag och de tre små barnen klev upp 07.30 men hann ändå alla äta en relativt lugn fruktost, klä oss och borsta ut trollhåret. Det var som om minutrarna var extra långa i morse.

Så satt de där. Alla tre med extra yvigt hår på den lilla vita puffen, framför tv:n medan morsan serverade mackor och te. Håret deras stod på ända. Vi tvättade det ju igår men eftersom de var så himla beslutsamma om att inte blåsa håret efteråt lät jag det gå. Det var liksom lagom kaos med att natta tre små barn allena efter bad och stök. De fnittrade ända in i sömnen. Förstod aldrig varför.

Tillbaka till trollhåret. Jag var bara tvungen att ta en bild. Men givetvis var batterierna döda. Givetvis. Så jag brände fast bilden på näthinnan. Liten mosig M i famnen på lille O, benen var det lite så där med, en åt ena hållet, den andra under kroppen. Men det såg inte O och lille M verkade inte minsta bekymrad, han såg på tv med sna älskade syskon. Lilla H invid, med armen om sina bröder. Håret på alla tre, rakt upp. Damn vad söta de är. De små trollen.

Family and friends

I en salig mix hela helgen. Inte en lugn sekund faktiskt. Huset huller om buller och möbler som plockas ut och får nya hem. Mat som lagas och bord som dukas om och om igen. Barna röster skratt och allvar. Helgen är slut men vi vann en timme. Den timmen ska jag sitta och dricka te och förbereda mig för en skriknatt. Sorry Matteo men det är slut med nattamacka nu. Slut sa mamma. Om du inte tänker skrika alltför länge. Då kanske jag ger mig. Trots att jag bestämt mig. Trötthet och björntjänster är ju ofta förenade. Men vafasiken. Klart vi klarar det.

Countdown

Pratade nyss med min fina väninna. Insåg att vi bara bor här i 20 dagar till. Bara 20 dagar till. Bara 20 dagar tills jag och de tre små knoddarna boardar ett plan med en one way ticket i handen. Imorgon är det bara 19 dagar. Jag har snöat in på detta.

Jag insåg att vi kan träffas hur mycket som helst. Hon sa: en dag varje vecka sätter vi upp en dejt. Hur fantastiskt är inte det!

Jag har två fina som jag känt sen mannaminne som vi alla har varsinn trea. Ok en fick trean och tvåan samtidigt. Alla små bebbar födda mer eller mindre samtidigt. Nej, en kommer när som helst. Men det känns som nyss Matteo satte fötterna på jorden. Har ni för den delen tänkt på att det blåser inte på månen, det står ju så i alla böcker. Men när amerikanerna satte ner sin flagga blåste det på den. Den vajjade så där fint. Snart sätter vi iallafall ner vår flagga på svensk mark. En multicolore flagga tror jag det blir.

Jag har en svärmor

Som man kan sitta och lyssna till timme efter timme. Krypa upp i soffan linda in sig i en filt och och orden tar en till en annan värld. Bara babyskrik drar mig tillbaka igen. Hennes liv borde dokumenteras. Jag önskar att jag kunde det.

Den skrattande babyn

Så känns det. Efter det att föräldrarna hajjat att han har exsem och behandlat dem förvandlades han till den gladaste "lille skit" jag mött. Han bubblar av skratt. Behöver bara få en blick så hör man babyhesa skrattet bubbla upp. 4 månader och stark som Bamse med. Och älskar att kika i (på) böcker. En superhero alltså!

Countdown

Det känns som om mina rötter just nu hänger i luften.

Uppochnervända världen

Allt är galet. Allt känns galet.

Galet sorgligt och härligt galet så har jag idag bokat mig och våra tre små kids på ett plan till Stockholm. En enkelbiljett. Home ticket. No return.

Öppna ett skåp hemma hos var dags glimtarfamiljen och du ser perfekt ordning. Det med känns galet härligt och galet ovanligt. Vi kommer hinna. Det är jag idag övertygad om.

Jag ringer försäkringskassan. Ser fram emot delad mamma och pappaledighet väl hemma. Sverige är galet pissdålig på effektiv hantering av återvändande landsmän. Ja faktiskt. Det tar TRE månader eller har man otur som handläggaren sa FYRA att bli inskriven i försäkringskassan och Sverige igen. Fast man är svensk med svenska personnummer.

Jag ser mig och våra tre kids uppradade på skatteverket samma dag som vi landar på svensk mark. För vi måste dit den dagen in persona. Annars får de inte börja skolan. Ändå tar folkbokföringen tid den med. Titta. Det blev pajkastning på Sverige. Det måste jag kanske sluta med.

Det tog 4 månader för Matteo att få ett födelsebevis i Schweiz. Men här är vi ändå ytisar. På något sätt accepterar jag det bättre.

Vilka jäkla skitungar!

Lille O: Jobbar du mamma?
Jag: Inte direkt, läser mail, men andra mail, inte jobbmail.
Lille O: Vad står det?
Jag: Att jag inte vann skrivartävlingen, ej heller bland de 20 bästa.
Lille O: Vilka jäkla skitungar!!!!!!! Du som är så bra! Fina mamma.

Packelipack

Vi vänder på varje pinal. I love downsizing. Lilla H har inte så många pinaler. Hon är ingen materialgirl. Därför föll det sig naturligt att börja med att gå igenom hennes rum. Lille O:s måste man samla mod till sig för att entra. Där ligger monster i alla vrår som går att finna.

-Vännen hjälp till här, fungerar denna ritgrej?
-Oh mamma så jobbigt ska vi gå igenom ALLT det där?!

Jag kikar ner, där finns ett stick,virk,sykit. En ritmaskin samt en studsboll och en trollerilåda. Lådan bredvid finns en hög italienska och en hög svenska böcker och den invid den mjukisdjur, ca exakt 7, resten har hon gett bort. Tutti.

Bokhyllan fanns inget att downsiza ej heller i skrivbordet, perfekt ordning. Nej hon är inte pedant det märker man när man kikar in i hennes garderob!