The american way

Solen har gassat ordentligt. Idag är det moln fram till 16, som igår, helt ok med oss, vi är inga solgudar, två timmar sol räcker gott. Barnen badar ändå, det är runt 22 grader ute. Mormor läser tidningen vid poolen. Maken duschar, jag har jobbat igenom lite mail, snart ska vi på outlets, för andra gången : O

Ikväll ska maken och jag ut och äta, mormor propsar. Vi har varit trötta kvällstid, somnat tidigt. Såhär 10 dagar på amerikansk tid är vi nästan inte jetlagade mer...

Igår gick vi 10 timmar på Sea World, fabulous!!! Impressed family XXX. Imorgon är det Magic Kingdom som står på schemat, tror vi alla ser mycket fram emot det. Fast vi valde Sea World först, vattenfamiljen : )

Semester the american way är kul, men jag skulle aldrig kunna bo här och jag längtar efter "riktig mat", prosciutto, bresola, swiss cheese och sallad!!! (at least no more fried stuff)

In Florida we are

Lilla H skrattar varje gång någon kallar henne Baby/Sweetie, hon säger no problem, thank you, you are welcome, som en liten språksvamp har hon blivit, plockar upp lyssnar in. På planet gick hon på eget initiativ och bad om two coca cola please. Ok, för att blidka sin mamma, som aldrig köper hem läsk och hatar att se små barn dricka det. Så hon kom med en till mig med, för hon vet, att jag gillar det väl i mitt glas *S*

Resan gick väldigt bra, men pust det är långt... Första planet 9 timmar, från morgon till kväll. Barnen hur nöjda som helst trots att vi missat att ladda lilla Dvd:n, ehm, så pennor, papper och tja, dataspel fanns på planet, det gick väldigt smidigt. Barnfilmena hade de misslyckats totalt med, jag vet inte vad vi gjorde, läste såklart, men det planet gick ok fort.

Väl på Newark så fastnade vi lite överallt, hundar gick runt och luktade och en satte sig fint bredvid vår väska. Jag vet vad det betyder, här fanns något. Polisen med sitt artiga tonläge bad madam att öppna väskan efter att ha frågat om där fanns frukt. Jag pustade ut, har en barnslig rädlsa för att någon lägger något i min väska. Bananerna från Schweiz är bannlysta, bra vetande, så vi gick igenom argiculture tullen med. Sprang lite, fick ta av oss typ allt i röntgen sen, barfota och dana sprang vi sen till gaten, oh efter att haft en live show i att se en stora amerikanska vråla åt alla som skickar sina saker genom röntgen. Barnen var helt faschinerade av att se henne ropa åt alla, vi kände oss mer som kossor maken och jag.

Väl i gaten stod "mormor" med armarna utfällda i en stor kram. Vi boardade direkt.

Sen försvann all välkänd amerikansk service, och jag skällde som en hynda på personalen som var långt ifrån trevliga på andra planet, jag förvandlades till en italienska helt klart, galet arg för dälig service och arrogant bemötande. Vi vart seatade helt galet, ingen bredvid den andre. De tänkte inte hjälpa till, en femåring och en sexåring kunde resa själva, men notera fick absolut inte gå i gängen själva. Jag försökte berätta för personalen att våra barn inte reste själva, utan var bokade med sina föräldrar samt mormor och de pratar inte engelska sa jag, hur kan de förstå vad ni säger vice/versa, det hade de inte tänkt på och brydde sig inte om. Tillslut gick jag runt och frågade om folk kunde tänka sig att flytta om, klart de flesta var villiga, främst affärsmän ler och är vana att styva om. Jag rannsakade mig själv när jag flyger i jobbet om jag är lika bitchig som dessa amerikanska donnor som vägrade flytta sig, hade minsann bokat aisle... Hur som gick det tillslut, satt bredvid en finne tillslut som pratade svenska. Världen är liten.

Som vi njöt när vi kom fram till hotellet, på flygplatsen i Orlando stod en liten minibuss och väntade och tog oss hela 1 km till hotellet. Klockan var nu 01.00 för oss och barnen vara fortfarande vakna och glada och helt självgående! Vi ställde väskorna i rummet och gick ner för att äta, flygplansmat är inte mat som bekant och vi fick en påse chips på sista planet...

Vi beställde, åt club sandwich, påmindes om dessa stora portioner, kontrasten från den italienska köket är stort så lilla H glodde storögt, vi kan ju dela alla sa hon : ) Lille O hann somna på sin stol före maten döck upp... En öl smakade ljuvligt.

Så sov vi till 04.25 amerikanskt tid, tog ett bad lille O och jag, försökte inte störa de som sov. Men vi satt alla och åt frukost 6.00 när köket öppnade. Det är kallt ute! Men med löfte om varmare väder redan imorgon, idag blir det runt 18 grader men 04.00 var det säkert 8 grader, det är soligt men imorgon eventuellt över 23 , nästa vecka runt 28, så vi kanske stuvar om i våra planer och kör Disney grejerna först, och beachen sist.

Killarna är och hämtar bilen, "mormor" somnade om här invid mig, lilla H tittar på TV. Vi åker till S:T Petersburg idag, för att stanna i åtminstonde två nätter.

Ciao e a presto!

En ny dag

Solen skiner, barnen är i skolan, jag fick sovmorgon och maken är nu ute och vandrar. För första gången i hans liv antagligen : ) Igår spelade han tennis och i förrgår sprang han 7 kilometer, jag anar ett trendbrott *S*

Klockan är prick tolv och jag har knappt börjat jobba, åtminstonde har jag inte fått tummen ur idag. För många lösa trådar och jag vet inte vilken ev dem somjag ska börja syfast sas. Boka hotell i Sarasota? Jag har ju redan bokat Orlando veckan och fösta natten, lämnar det åt ödet och resglädjen att inte riktigt veta, tror jag, om inte andra motsätter sig det... Boka bil måste jag göra, ikväll...

Jobba med projekt A eller B, båda blir det, huller om buller nu. Tur att jag har en telefonkonferens vid 14.00, något som är bestämt iaf. Jag börjar med att skriva rapporter om dagsläget inför semestern till de olika uppdragsgivarna, så banar det säkert naturliga vägar för andra musts...

Tillägg, måste sy indiandräkten så att den passar lilla H, de som känner mig skrattar kanske nu, då jag inte kan sy. Men idag måste jag kunna, för indian ska hon vara tydligen och den dräkt vi hittade var på tok för stor. Resår i midjan borde jag väl klara av? Samt sy på fjädrar på linne? Klart jag kan, frågan är hur det sen ser ut bara : O Imorgon är det karneval i skolan!

Ciao e a presto

Överhettad

Ok det är mycket nu. Vi reser på semester på söndag. Maken har nyss bett på sina bara knän att vi ska resa light då vi säkert shoppar loss på outlets på plats. Inget problem för mig, men jag har helt glömt att tänka på alla förberedelser, som att tvätta, stryka. Har maken det? Hör maskinen gå, så antagligen...

Som nybliven egenföretagare är det mycket nu. Jag är inne i en intensiv fas och delar tiden mellan primärt 3 projekt men i verkligheten 6, där tre går på antingen halvfart eller räkmacka. Som insecure overachiver innebär kommande semester samt flertal projekt att jag nyss slutat dagen framför datorn. Med avbrott för middag och hämtning av barn, bokläsning och allmänt mys före nattning.

Så vad vill jag säga med det är att imorgon blir det nog ingen blogg. Först har jag italienska lektion 2 timmar på morgonen, sen hämtar jag barnen 11 och därefter har jag lovat att köra lilla H till Como och bästisen. Så då sitter jag hos min "bästis" här, mamman till dotterns dito och jobbar är det tänkt, dvs svarar i min mobil när den ringer. Jag är en obotlig livsnjutare i kombinationen insecure over achiver så datorn blir hemma, den kan behöva lite vila efter dagens arbetspass. Ha ha ser att det låter som en omöjlig kombination, men det går. Om man överdriver rejält i sin arbetsinsats en dag kan man surfa nästa, ibland i alla fall.

Skulle ha sänt in kaptiel 1 färdigredigerat igår, men det går inte, jag får inte till det, mitt i allt annat försvann min fantasi. Har inte skrivkramp, jag har tänk kramp, ännu värre, kan inte fokusera och höra de små rösterna som annars är kära hjärnspöken... Vänta det är skrivkramp kanske!?

Små stora händelser

Lille O som är morgonpigg väckte oss andra 09.00 i lördags och log stolt och sa: FRUKOSTEN ÄR KLAR! Vi tågade förväntansfullt upp till frukostbordet. Jag log brett när jag såg vad vår femåring hade åstadkommit helt allena medan vi andra tydligen sov djupt. Där stod våra Kungliga Dansk tallrikar, till mig och maken: till kungen och drottningen deklarerade han : ) Barnen hade fått de vanliga frukosttallrikarna, alla hade vi jos glas, alla hade fått josen upphälld, rätt jos till rätt person, killen med detaljminne. Lilla H hade en gröttallrik och han hade ur frysen tagit en risgrynsgröts korv och lagt i *S*. Tre sorters bröd, frukt och massor med pålägg, upplagt. Minst sagt hade han jobbat.Och klättrat... Det var enkom espressomaskinen han låtit bli att röra. Den blir så varm när man skummar sa han klokt. Lovely Saturday morning!

Lördag eftermiddag var vi på partyparty hela familjen i Como. Där blev lilla H uppraggad av kändis som starat barnkollektion. En heldag frågade de om hon ville vara med på fotografering på Sansiro stadium och bolla lite med känd fotbollskille. Först sa hon nej, sen sa hon ja. Nu har hon fattat, och då kom frågan, får jag pengar? HA ha ha, hon målar dagligen teckningar med siffror upp till miljonen på, till salu hela bunten. Kanske ska jag tipsa henne om Ebay : ) Men ja, hon får betalt, i kläder och leksaker. Det häftigaste är att hon ska bolla med ett helt känt fotbollslag, tycker vi, att vi får se känt lag träna på sansiro (stavning?) och att vi får bildbevis på det *S* Kan man komma i en köpt folbollströja och spritpenna som trettiotaggare och be om autografer? Nej trodde inte det, jag får förtäcka min vilja och köpa två små tröjor istället, inte till mig, oh nej nej nej : )

Sköna fredag!

Det har varit en dag full med händelser. Har aldrig haft så många telefonkonferenser på en och samma dag. Idag har jag suttit i "konferens" i 3 timmar sammanlagt. Varmt öra får man av det. Men som alltid alla eventuella frågetecken minimieras genom kommunikation.

Sen har jag varit på långlunch med 2 nyfunna väninnor, mycket trevligt och skratt.

Som grädde på moset damp ett litet paket från Mint & Vintage in idag innehållande den finaste coolaste sötaste kortärmade kavajen jag någonsin skådat. Sen njuter jag extra när jag ser detaljerna och hur välsydd och skräddad den är. Att den är köpt på 70% rea törnar inte känslan. En trikå klänning med liten puffärm i stålgrå och markerad midja men i övrigt rätt leisure satt den med som klippt och skuren! Klänningens namn är Fröken söt, kavajens Dahrling. Inga dumma namn på plagg att ha i sin garderob, bara en sån detalj ; )

Buona Domenica!

Bra bra mamma

11.45 slutar barnen skolan på onsdagar. Bara lägga ner att man ska jobba på eftermiddagen då.

11.45 möter jag två små söta som ger mig varsinn kindpuss. Mmm. Så går vi hand i hand till bilen och lämnar lilla H:s spel som hon har tillverkat idag. Hon kommer så gott som alltid hem med små kreationer. Vi lägger pengar i automaten så att bilen kan få stå kvar utan att bli lappad och jag frågar: hamburgare? De svarar: JA! Vi strosar till den Gyllene Måsen (ok inte en bra mamma, men en schysst mamma). Efter lugn lunch och betraktande av de usla små leksakerna som följer med så går vi till leksaksaffären. Vi ska köpa present till Chiara. Jag hann höra en miljon saker lille O önskade sig där inne. Lilla H vill som vanligt bara ha en sak. Samma sak forever.

Sen gick vi in i en bok affär. Jag älskar bok affärer, de hade en stor barnavdelning. Jag mös. Barnen satte genast igång att bläddra som om de var på bibblan i Sverige. Lilla H har ju börjat läsa, vi har inga böcker på italienska för en liten som precis lärt sig att läsa. Hon valde 5 små böcker, med hjälp av expediten. Hon bad att få böcker skrivna i skrivstil *S*, expediten fick henne att vilja ha böcker med stora bokstäver. Hon insåg väl efter ett tag att böcker inte skrivs i skrivstil, som hon lär sig i skolan. Hon satte sig direkt och började läsa i en bok som hon noga valt ut. Helt underbart att se. Sen vi kommit hem har hon läst en hel bok med versaler och gemener blandat. Nu har vi ett litet italienskt bibliotek bestående av 6 böcker. Vi börjar där. På ett sätt är det underbart att se henne ha knäckt läskoden och att hon kan läsa böcker med. På ett annat sätt är det lite sorgligt att det inte är på vårt gemensamma språk, utan på italienska. Det är svårare att uppmuntra hennes läsning sa jag till expediten i affären. Hon stärkte mig genom att svara att det är precis vad jag gör genom att ta henne till bok affären.

När vi kom hem behövde jag gå och köpa soppåsar. Bara i Schweiz är det nog så att man bara får kasta sin skit i speciella påsar, som kostar multum. Barnen ville inte med till macellerian (affären), som ligger 50 meter ifrån huset. För första gången sa jag ok, ni har varandra. Visa att ni klarar att ta hand om er själva i 10 minuter (fast det nog tog 5). Det bara kändes dags att börja lämna dem ministunder själva, fast tillsammans. När jag kom hem sa jag, tack för att ni tagit hand om varandra. Lille O svarade: tack för att vi fick vara hemma mamma, det klarar vi bra *S*

Nu har de klätt ut sig, lilla H i militärkläder med självlysande svärd och en dockas orangea halsduk om pannan, lille O med egen ritad kungakrona och riddarmantel. Så har de teater och säger till mig, du är en bra bra mamma. En av 100 gånger man önskat att man hade haft videokameran på: )

Höns

Hönsmamma, det var jag inte från början. Det är jag nog långt ifrån fullt ut idag. Men när det gäller skola och kompisar till barnen är det något man blir när man flyttar utomlands. Om barnen inte kan språket från början vill säga.

Efter 7 dagar hemma kom lille O till skolan idag. Han var mäkta poppis bland killarna. Han kysste sin Celine på kinden och sen fick han bamsekramen av lilla Alessia som är yngst men som bara vill gå på dagis om lille O är där. Det värmer mammahjärtat.

Lilla Hs ögon lyser när hon pratar med sina vänner. Men hon är en betraktare sen vi flyttade. Hon avvaktar andra att komma till henne. Hon inser inte sin sköna stil och hennes vänliga generösa sinne, hon tänker för mycket. Henne vill jag ibland linda in i varm bomull med styrkedroppar i. Fast hon är den mest självständigaste lilla 6 åringa jag mött är hon samtidigt en känslig tänkare. Modet hon fått gick till utmaningar som bergsklättring, skidåkning ja alla sorts sporter som är lite krävande. Hon längtar tills hon får flyga ballong och skärmflyg med sin morbror Bias. Lille O skidar, han klättrade höghöjdsbanan men han litar på att bli hjälpt. Lilla H litar där enkom på sig själv. Tänk om man fick en trea, blir den ett mellanting i personlighet eller något helt annat ; )

Nya vändor

Jag hade anmält mig till en riktig drömkurs, men så blir den inte av. För få anmälda. Jag skulle ha åkt detta tåg förra året. Lätt att vara efterklok. Jag skulle vilja ha patent på att vara förklok.

Som ett brev på posten kom Anita och sa att jag inte slipper undan. Så nu är jag istället anmäld till intensivkurs i italienska, 3 timmar i veckan. Lustigt nog fick jag precis nu ett samtal av den kvinna som håller i denna intensivkurs och som ber mig göra ett test online. Jag gjorde en paus i bloggandet, gjorde testet direkt och fick hela 18 poäng utav 35 ha ha ha. Eller Mamma Mia. Hur kan jag förbereda mig : )

De andra har gått nybörjar intensivkursen, jag har gått bakvägen. Jag förstår väldigt bra. Jag pratar väldigt fel.

Vännina på besök

I torsdags var världen horisontell för mig och konstigt nog har den blivit det igen. Igår kväll på pronto soccorso (akuten) med lille O:s öron. Hosta, snor, halsont och feber i en salig blandning. Pust.

Men trots eländet har vi däremellan stått vertikalt, hur det gick till vet vi inte, men vi mådde bra som tusan i lördags och då min väninna var här åkte vi till Splugen och skidade i perfekt snö och solig sol hela dagen. Lilla H hade sin första olycka i backen, den var inte rolig att bevittna och jag hoppar över scenariot men kontentan att hjälmen räddade henne.

Vi avslutade den dagen med att åka direkt till våra favorit restaurang i Ascona, tillsammans med holländarna. Nya vänner som är lite äldre än oss men riktigt härliga att umgås med.

I går åkte A hem, med kroppen full av hormoner kom tårarna jag log när jag vinkade hejdå. Så där har jag varit så länge, försvann med alla affärsresor och utlandsflytt tror jag.

Imorse åkte maken på affärsresa till på onsdag. Lille O sover i soffan efter att ha blivit inskopad i bilen för att köra syrran till skolan. Lilla H pussade jag hejdå i dörren till skolan. Lilla H den starka, hon log när vi sa hej fast hon fick gå in helt själv, det bekommer henne inte. Lille O väntade kvar i bilen. Lille O den mer ängslige log när han efter den långa minuten såg min nuna igen : ) Så olika som syskon ofta är.