In Florida we are

Lilla H skrattar varje gång någon kallar henne Baby/Sweetie, hon säger no problem, thank you, you are welcome, som en liten språksvamp har hon blivit, plockar upp lyssnar in. På planet gick hon på eget initiativ och bad om two coca cola please. Ok, för att blidka sin mamma, som aldrig köper hem läsk och hatar att se små barn dricka det. Så hon kom med en till mig med, för hon vet, att jag gillar det väl i mitt glas *S*

Resan gick väldigt bra, men pust det är långt... Första planet 9 timmar, från morgon till kväll. Barnen hur nöjda som helst trots att vi missat att ladda lilla Dvd:n, ehm, så pennor, papper och tja, dataspel fanns på planet, det gick väldigt smidigt. Barnfilmena hade de misslyckats totalt med, jag vet inte vad vi gjorde, läste såklart, men det planet gick ok fort.

Väl på Newark så fastnade vi lite överallt, hundar gick runt och luktade och en satte sig fint bredvid vår väska. Jag vet vad det betyder, här fanns något. Polisen med sitt artiga tonläge bad madam att öppna väskan efter att ha frågat om där fanns frukt. Jag pustade ut, har en barnslig rädlsa för att någon lägger något i min väska. Bananerna från Schweiz är bannlysta, bra vetande, så vi gick igenom argiculture tullen med. Sprang lite, fick ta av oss typ allt i röntgen sen, barfota och dana sprang vi sen till gaten, oh efter att haft en live show i att se en stora amerikanska vråla åt alla som skickar sina saker genom röntgen. Barnen var helt faschinerade av att se henne ropa åt alla, vi kände oss mer som kossor maken och jag.

Väl i gaten stod "mormor" med armarna utfällda i en stor kram. Vi boardade direkt.

Sen försvann all välkänd amerikansk service, och jag skällde som en hynda på personalen som var långt ifrån trevliga på andra planet, jag förvandlades till en italienska helt klart, galet arg för dälig service och arrogant bemötande. Vi vart seatade helt galet, ingen bredvid den andre. De tänkte inte hjälpa till, en femåring och en sexåring kunde resa själva, men notera fick absolut inte gå i gängen själva. Jag försökte berätta för personalen att våra barn inte reste själva, utan var bokade med sina föräldrar samt mormor och de pratar inte engelska sa jag, hur kan de förstå vad ni säger vice/versa, det hade de inte tänkt på och brydde sig inte om. Tillslut gick jag runt och frågade om folk kunde tänka sig att flytta om, klart de flesta var villiga, främst affärsmän ler och är vana att styva om. Jag rannsakade mig själv när jag flyger i jobbet om jag är lika bitchig som dessa amerikanska donnor som vägrade flytta sig, hade minsann bokat aisle... Hur som gick det tillslut, satt bredvid en finne tillslut som pratade svenska. Världen är liten.

Som vi njöt när vi kom fram till hotellet, på flygplatsen i Orlando stod en liten minibuss och väntade och tog oss hela 1 km till hotellet. Klockan var nu 01.00 för oss och barnen vara fortfarande vakna och glada och helt självgående! Vi ställde väskorna i rummet och gick ner för att äta, flygplansmat är inte mat som bekant och vi fick en påse chips på sista planet...

Vi beställde, åt club sandwich, påmindes om dessa stora portioner, kontrasten från den italienska köket är stort så lilla H glodde storögt, vi kan ju dela alla sa hon : ) Lille O hann somna på sin stol före maten döck upp... En öl smakade ljuvligt.

Så sov vi till 04.25 amerikanskt tid, tog ett bad lille O och jag, försökte inte störa de som sov. Men vi satt alla och åt frukost 6.00 när köket öppnade. Det är kallt ute! Men med löfte om varmare väder redan imorgon, idag blir det runt 18 grader men 04.00 var det säkert 8 grader, det är soligt men imorgon eventuellt över 23 , nästa vecka runt 28, så vi kanske stuvar om i våra planer och kör Disney grejerna först, och beachen sist.

Killarna är och hämtar bilen, "mormor" somnade om här invid mig, lilla H tittar på TV. Vi åker till S:T Petersburg idag, för att stanna i åtminstonde två nätter.

Ciao e a presto!