Imorse fick jag frågan av två klassmammor till lilla H om jag ville följa med och ta en kaffe. För 6 månader sedan hade magen lite knutit sig, för att det är så frustrerande att inte kunna prata eller förstå. Jag sa glatt ja. När jag lyckats klämma in den stora bilen i en liten ficka insåg jag att jag glömt min plånbok. Så pinsamt. Men jag kunde ju inte inte komma, när jag sagt ja. Jag gillar att ta en snabb morgonkaffe efter lämning med. Tog tag i modet, stövlade in och satte mig vid de två "mammorna" som bjudit in sas. -Ledsen men jag har ingen plånbok log jag, lika bra att få det ur sig direkt. Sen pratade vi italienska i 30 minuter, därefter vek vi alla av till våra respektive jobb. Så SKÖNT, att jag kan sitta där och förstå, svara, ställa frågor. Nu kanske talet börjar lossna mer. En var frisörska, bra, jag är i grymt behov av en sådan!
Funderar på att ta en ny intensiv kurs i juni. Min harnyss tagit slut. Men jag har ont om tid före sommaren. Anmäler mig nog ändå. Träffade en kvinna som bott här i 5 år och som pratade sämre italienska än mig, hon skulle resa hem till England för gott. Hon ångrade bittert att hon aldrig tagit tag i att lära sig italienskan bra. Det övertygade mig ytterligare att gå fler kurser. Det är 3 timmar om dagen i 4 veckor, måndag till fredag. Det blir en bra skjuts framåt. Sen påt igen i höst. Dåtid pratar jag ju bra nu, det är värre med futurum. Håller mig istället till att prata om saker som hänt, framtida saker får diskuteras längre fram *S*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, du har lagt in så underbara bilder! Gissa att jag längtar till Lago Maggiore. Det är verkligen vackert. Läste också att ni har lite hemlängtan. Vad svårt när en del av det bästa finns i vardera landet. Kul att det börjar fungera med italienskan!
Såg att du undrade om jag pratar italienska. Jag pratar för att jag gillar att prata och klarar mig bra i "familjesammanhang". Däremot är jag dålig på att använda passato remoto, passato prossimo och alla olika former korrekt. Det vikigaste (om mna inte jobbar med språket) är trots allt att kunna kommunicera. Har läst italienska på Universitetet, men har glömt det mesta. Det var väldigt intressant att läsa historia, litteratur, geografi och politik.
När jag pluggade i Perugia för 100 år sedan sa vår lärare alltid att det bästa sättet att lära sig italienska på är att umgås med italienare.
Visst har 1 års studier på universitetet i Italien och 60 poäng på universitetet i Sverige gjort sitt- men den "riktiga" italienskan lärde jag mig tillsammans med mina italienska vänner.
För övrigt tycker jag att ditt liv verkar helt underbart just nu. :-)
Nässelblom & Sara - Den mesta italienskan lär jag mig ifrån mina barn och deras vänner!! :D Tänk våra ungar förundras över att vi tar sån tiiid på oss att bli flytande. As it will EVER happen *S* Pluggar gör jag för att känna lite säkerhet...
Skicka en kommentar