Fyra korta dagar kvar
tills vi fyra till Sverige far,
paket ska packas med snören om
en till dig och två till mig viskar jag till maken som
försiktigt undrar vad årets klapp ska vara,
allt jag kommer på som svar då jag har redan tänkt och handlat till en hel barnaskara,
egna klappar känns inte längre viktigt
bara julen blir så där på riktigt
med alla små barn förväntasfulla om vart tomten nu är
medan de lussebullskransen skär,
hunden som ivrigt tomte gröten tömmer och vuxna tisslandes och tasslandes om vart den röda dräkten sig nu gömmer...

Varför två till dig och bara en till mig undrar maken med konstig min,
samtidigt sms:ar han med sin guddotter om tröjstorleken sin,
För att jag vill ha en av dem jag köpt till dig,
och funderar på hur du ska vilja ge den tillbaka till mig!