Vart firar ni semester i sommar? (firar man semester, tja, jo det är väl korrekt. Man kan ju även bara ha semester. Utan att fira så mycket. Låter lugnare)
Vi är ju redan utomlands med sjöar, hav och flera länder in på knuten så stannar här och ser oss om ett tag. Sen drar vi till ett härligt sommar Stockholm!
måndag, maj 12, 2008
Röda korset och Burma
Hjälp de överlevande i Burma!
Ville bara skrika ut det...
Och nu vill jag gärna hjälpa kina med....Mamma mia.
Ville bara skrika ut det...
Och nu vill jag gärna hjälpa kina med....Mamma mia.
Mästare hitåt
Jag behöver en trädgårdsmästare. Fast vi bara har en pytteliten underbar trädgård.
Jag har gjort helt fel. Inbillat mig att man kan plantera som i Sverige, att hundra små frön blir 10 plantor. Här blir det just 100. Hjälp. Tomatplantorna tar över, cherry, päron you name it. Jag satte allt. Snart kan man inte längre gå utan att trampa på plantor.
Jag behöver lära mig hur jag planterar i en trädgård som ständigt står i sol, men som ändå har årstider sett till temperatur. Jag måste ringa en trädgårdsmästare. Som jag kan få strutta efter och lära mig säga pomodoro cherry utav.
Jag har gjort helt fel. Inbillat mig att man kan plantera som i Sverige, att hundra små frön blir 10 plantor. Här blir det just 100. Hjälp. Tomatplantorna tar över, cherry, päron you name it. Jag satte allt. Snart kan man inte längre gå utan att trampa på plantor.
Jag behöver lära mig hur jag planterar i en trädgård som ständigt står i sol, men som ändå har årstider sett till temperatur. Jag måste ringa en trädgårdsmästare. Som jag kan få strutta efter och lära mig säga pomodoro cherry utav.
söndag, maj 11, 2008
utlandsvenska barn
Vi leker frisör, jag älskar den leken. Att bli pillad i håret är som att få massage för mig, total avslappning.
Lilla H : Jaha, vill du ha benet i mitten eller?
Jag: Eh.....du menar mittbena?
Lilla H: ojojoj du har massor med möss i håret! Nu måste vi tvätta.
Jag: Eller löss?
Vid läggdags: -Mamma jag hatar den svenska klockan! Allt är tvärtom, det är faktiskt apjobbigt att tänka tvärtom hela tiden! (och jag undrar, säger man apjobbigt?)
Imorse enades vi om att hon kan säga tio och femtiotre, precis som förken ur, det är faktiskt korrekt, även om man kanske säger 7 minuter i 11. Då slutade hon hata. Pffew. Sen frågade hon om senora ur finns i Italien/schweiz. Allt tänks dubbelt. Jag glömmer ofta det. I have no clue, någon?
Lilla H : Jaha, vill du ha benet i mitten eller?
Jag: Eh.....du menar mittbena?
Lilla H: ojojoj du har massor med möss i håret! Nu måste vi tvätta.
Jag: Eller löss?
Vid läggdags: -Mamma jag hatar den svenska klockan! Allt är tvärtom, det är faktiskt apjobbigt att tänka tvärtom hela tiden! (och jag undrar, säger man apjobbigt?)
Imorse enades vi om att hon kan säga tio och femtiotre, precis som förken ur, det är faktiskt korrekt, även om man kanske säger 7 minuter i 11. Då slutade hon hata. Pffew. Sen frågade hon om senora ur finns i Italien/schweiz. Allt tänks dubbelt. Jag glömmer ofta det. I have no clue, någon?
Morsdag
Idag är det faktiskt morsdag. Här. Väcktes imorse till italiensk ja må hon leva (jo tack). Svensk flagga och frukost på bricka. Tre små mästerverk och blommor las med leenden ovanpå mitt täcke. Ti voglio tanto bene mamma, stod det på ett hjärta ifrån lille O. Jag elscar dig jette muche stod det på en vacker teckning ifrån Lilla H, som även gjort en fin fjäril av toarulle, pärlor och ståltråd.
Maken pussade oss hejdå vid 13 tiden. Resa igen. Sen dess har vi har kastat freesbe och åkt rollerblades. Åskan lurade så vi gick hem tidigare än vi ville.
Jag börjar få en ordentlig mage. Den putar ut och shortsen passar inte. Funderar över middagen. Det står still. Passar att skriva om middag och putmage i samma stycke...
Barnen leker hela tiden, dessa underbara fantasilekar.
Och nu skulle jag vilja hoppa in i bilen och äta middag hos goda vänner eller familj. Alldeles uttråkad. Och törstig på sällskap. Satte upp det på "varför vi ska flytta till Sverige" listan. Inte att förringa...
Maken pussade oss hejdå vid 13 tiden. Resa igen. Sen dess har vi har kastat freesbe och åkt rollerblades. Åskan lurade så vi gick hem tidigare än vi ville.
Jag börjar få en ordentlig mage. Den putar ut och shortsen passar inte. Funderar över middagen. Det står still. Passar att skriva om middag och putmage i samma stycke...
Barnen leker hela tiden, dessa underbara fantasilekar.
Och nu skulle jag vilja hoppa in i bilen och äta middag hos goda vänner eller familj. Alldeles uttråkad. Och törstig på sällskap. Satte upp det på "varför vi ska flytta till Sverige" listan. Inte att förringa...
fredag, maj 09, 2008
Tanken är fri
Att släppa tanken lös. Genom att ta sig en lång prommis. De springer och hoppar och pockar på, vissa samtidigt, vissa allena. Precis som små barn vandrar de runt och upptäcker. Ibland tar de ögonen till hjälp. Ibland stänger de av allt utan själva andningen.
Idag gick de lösa i en hel timme. I det vackraste solsken traskade, hoppade och flöt de lätta som korkar över det glittrande vattnet. Flög över de färgsprakande bergen över små och stora hus, rosenbuskar, palmer, citronträd...
En tanke sprang så fort att den aldrig kom hem igen, men jag tänkte fånga in den nästa prommis.
Idag gick de lösa i en hel timme. I det vackraste solsken traskade, hoppade och flöt de lätta som korkar över det glittrande vattnet. Flög över de färgsprakande bergen över små och stora hus, rosenbuskar, palmer, citronträd...
En tanke sprang så fort att den aldrig kom hem igen, men jag tänkte fånga in den nästa prommis.
torsdag, maj 08, 2008
Dinner on me
Ikväll hämtar jag upp min väninna och kör ner till Ascona. Där ska vi sitta vid vattenkanten, kika på bergen och äta gott och prata prata prata! Jag ska förhöra henne lite om Kroatien som vi planerar att besöka i sommar. Mirjam är nämligen kroat, vem bättre att fråga!
Juno
Har ni sett Juno? Jag älskar henne. Denna 16 åring är snäppet coolare än någon annan filmatiserad person. Filmen är en underbar feelgood movie. Men jag grät med, fast jag är ju gravid. Kan gråta till Nassim Al Fakir på Anaconda med. För att han verkar vara så go.
Tror jag ska kalla bebben i magen Juno. Det är ett kvinnligt namn, men låter maskulint i Italien. Juno it is!
Lilla H var baby Ru, lille O var "happy hoppsan" och nu Juno. Eller lucky seven. Eftersom det blir barnbarn nummer 7 på min sida.
Ja inte mina barnbarn såklart.
Tror jag ska kalla bebben i magen Juno. Det är ett kvinnligt namn, men låter maskulint i Italien. Juno it is!
Lilla H var baby Ru, lille O var "happy hoppsan" och nu Juno. Eller lucky seven. Eftersom det blir barnbarn nummer 7 på min sida.
Ja inte mina barnbarn såklart.
Rumpa och rygg
Jag promenerade till och från i 7 timmar igår. Jag har träningsvärk. Iofs säger det väl mer om hur otränad jag är, än något annat. Eller så är det det extra kilot magen nu väger som gör det. Jag har redan putmage. Ska man ha det i vecka 14? Brorsan sa att det ser ut som en tantmage. Fan också.
Korsord och likör
När lille O gör sina korsords läxor som följt med hem ifrån skolan ler jag åt kontrasterna.
Det börjar med bladlus, det fortsätter till skorsten och slutar med likör och cigarr.
Tvivlar starkt på att likör och cigarr skulle finnas med på 6 års i Sveriges korsord. Här...en del av allmänbildningen.
Det börjar med bladlus, det fortsätter till skorsten och slutar med likör och cigarr.
Tvivlar starkt på att likör och cigarr skulle finnas med på 6 års i Sveriges korsord. Här...en del av allmänbildningen.
onsdag, maj 07, 2008
En bara vara dag
Fast jag uträttat massa ärenden. Men det har känts som en nuet dag, en lyx dag. Fördelen med att vara egen, man planerar tiden själv. Först nu har jag gått igenom dagens mail.
Idag har jag och barnen varit i nuet och gått gått gått. Lämning på skolan. En lång te. En timme senare lämnar en av nunnorna lille O till mig på skolan. Vi knatade 20 minuters promenad till il dottore. Hälsokontroll och vaccination som inte blev av. Vi insåg att vi hade olika vaccinationsprogram. Vi knatade tillbaka, lämnade lille O på skolan. Jag köpte vatten, det är +26, jag handlade t shirts till lilla H som växer så det knakar. Lille O däremot håller sig på nedre delen av alla kurvor i längd.
Tillbaka till skolan upp för den långa backen. Halvdag för barnen. Vi gick alla tre ner till stan igen. Valde varsinn panini, varsinn dricka och satte oss på en parkbänk. Barnen bläddrade 190 gånger bland sina fotbollsbilder, bytte några.
Vi tog en glass på vägen då vi knatade till frisören i den smala gränden i citta vecchia, gamla stan. Lilla H och jag satte oss på frisörens trapp och gullade med hennes lilla hund, försökte lära henne konster. Det gick sådär trots mutor. Lille O kom ut som en liten stilig kille fast med en liten rakad spindel därbak. Frisören sa att hon inte kunde låta bli, han tjatade så. Jag kan bara le. Han vet vad han vill. Men vilken idé, och vilken talang att kunna raka till en liten spindel. Och jag gav honom fria händer. Det är hans hår. Jag satt ju på trappen och väntade med betalningen bara.
Vi gick och hälsade på deras goda vän Igor i gamla stan, som leker i sina föräldrars restaurang. Vi fick en cola var och gick alla tillsammans till kiosken för att köpa fler fotbollsbilder för deras veckopeng...
Vi flyttade bilen för att inte få parkeringsböter men det hade vi redan fått... Gick sedan till vattnet. Lekte i parken tills det var dags att lämna lille O på kalas. Lilla H cyklade under tiden. Jag fortsatte att promenera och blicka ut över det sagolika vattnet och de trolska bergen. Titt som tätt kikandes mot lägenheten vi nu fått lönelöfte om. Att man kan välja så mycket i livet. Och att det för barnen antagligen påverkar dem för resten av deras liv. En barndom här bland alper och stränder och italienska. En barndom i sydeuropa. Eller en barndom i Sverige bland svenskar och svenskhet.
Nu är vi hemma och fötterna är varma. Solen skiner och nu ska vi bada i poolen på tomten. Tända grillen, röra bland kolen och senare serverar flitiga kockan, korv med bröd. Tills solen går ner. Då kryper vi väl in och såsmåningom i säng. Vi tre tillsammans.
Idag har jag och barnen varit i nuet och gått gått gått. Lämning på skolan. En lång te. En timme senare lämnar en av nunnorna lille O till mig på skolan. Vi knatade 20 minuters promenad till il dottore. Hälsokontroll och vaccination som inte blev av. Vi insåg att vi hade olika vaccinationsprogram. Vi knatade tillbaka, lämnade lille O på skolan. Jag köpte vatten, det är +26, jag handlade t shirts till lilla H som växer så det knakar. Lille O däremot håller sig på nedre delen av alla kurvor i längd.
Tillbaka till skolan upp för den långa backen. Halvdag för barnen. Vi gick alla tre ner till stan igen. Valde varsinn panini, varsinn dricka och satte oss på en parkbänk. Barnen bläddrade 190 gånger bland sina fotbollsbilder, bytte några.
Vi tog en glass på vägen då vi knatade till frisören i den smala gränden i citta vecchia, gamla stan. Lilla H och jag satte oss på frisörens trapp och gullade med hennes lilla hund, försökte lära henne konster. Det gick sådär trots mutor. Lille O kom ut som en liten stilig kille fast med en liten rakad spindel därbak. Frisören sa att hon inte kunde låta bli, han tjatade så. Jag kan bara le. Han vet vad han vill. Men vilken idé, och vilken talang att kunna raka till en liten spindel. Och jag gav honom fria händer. Det är hans hår. Jag satt ju på trappen och väntade med betalningen bara.
Vi gick och hälsade på deras goda vän Igor i gamla stan, som leker i sina föräldrars restaurang. Vi fick en cola var och gick alla tillsammans till kiosken för att köpa fler fotbollsbilder för deras veckopeng...
Vi flyttade bilen för att inte få parkeringsböter men det hade vi redan fått... Gick sedan till vattnet. Lekte i parken tills det var dags att lämna lille O på kalas. Lilla H cyklade under tiden. Jag fortsatte att promenera och blicka ut över det sagolika vattnet och de trolska bergen. Titt som tätt kikandes mot lägenheten vi nu fått lönelöfte om. Att man kan välja så mycket i livet. Och att det för barnen antagligen påverkar dem för resten av deras liv. En barndom här bland alper och stränder och italienska. En barndom i sydeuropa. Eller en barndom i Sverige bland svenskar och svenskhet.
Nu är vi hemma och fötterna är varma. Solen skiner och nu ska vi bada i poolen på tomten. Tända grillen, röra bland kolen och senare serverar flitiga kockan, korv med bröd. Tills solen går ner. Då kryper vi väl in och såsmåningom i säng. Vi tre tillsammans.
tisdag, maj 06, 2008
Lilla H
Hon har blivit så stor. Hon hinner inte lyssna. Hon hinner bara vara med kompisar och tänka på sitt. Skolan hinner hon med också. Men att lyssna på sina föräldrar lägger hon inte så stor vikt vid. Vi babblar så mycket, verkar det som.
Efter diverse aktiviteter med hennes pappa möttes vi alla nere i vackra Muralto och beställde middag på ett enkelt litet hak, som ändå har bra mat. Och det bästa, ligger mitt emot lekplatsen. Barnen tränar gå över vägen själva, lite bilar, och föräldrar vid vägkanten. Bra.
Vid middagen berättade jag att lilla bebisen bröt nyckelbenet när den kom ut.
Lilla H: - VA!!!!??? VART ÄR HON, VART ÄR HON!?
Jag: Eh, med sin mamma, pappa och syster såklart.
Lilla H:- Ah, det är inte din bebis, aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhh. Jag hörde inte.
Efter diverse aktiviteter med hennes pappa möttes vi alla nere i vackra Muralto och beställde middag på ett enkelt litet hak, som ändå har bra mat. Och det bästa, ligger mitt emot lekplatsen. Barnen tränar gå över vägen själva, lite bilar, och föräldrar vid vägkanten. Bra.
Vid middagen berättade jag att lilla bebisen bröt nyckelbenet när den kom ut.
Lilla H: - VA!!!!??? VART ÄR HON, VART ÄR HON!?
Jag: Eh, med sin mamma, pappa och syster såklart.
Lilla H:- Ah, det är inte din bebis, aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhh. Jag hörde inte.
Nyfött barn namnges direkt
här. Samt även i Italien, vad jag vet. Alltså, när barnet kikat ut frågar de om namn. Här finns inga 2 månader att bestämma sig på. Om ni undrar varför vi spånar namn : )
Kom med namnförslag närsomhelst, jag blir bara glad!
Själv har jag namnet Irma som favorit sedan länge. Samt gillar jag Dante. Två namn som fungerar på svenska, engelska samt i Italien. Men maken sväljer inte bettet helt och jag känner att vi måste "se oss om". Vi har en "Anna" Som egentligen heter Hannah och som fått italienarna att lära sig säga H, som nästan låter exakt likadant på engelska och svenska. Vi har en Oliver som fungerar perfekt på alla tre språk.
Var valet helt mitt skulle en liten kille få heta Ossian. Vore valet makens skulle tjejen få heta Julia eller Alessia. Rösta och kom med nya namn!
En liten snabbt hoppkastad namnlista:
Femina:
Irma
Julia
Alessia
Greta (inte så snyggt på engelska men var min kära farmors namn, i Italien funkar det bra)
Sophia
Bianca
Mascio:
Ossian
Dante
Benjamin
Viggo ,tack Rana!
Samuel, tack anonym!
Milton.....kom jag på senare. Funderar...
Elton! Tack Johanna, coolt namn
Kom med namnförslag närsomhelst, jag blir bara glad!
Själv har jag namnet Irma som favorit sedan länge. Samt gillar jag Dante. Två namn som fungerar på svenska, engelska samt i Italien. Men maken sväljer inte bettet helt och jag känner att vi måste "se oss om". Vi har en "Anna" Som egentligen heter Hannah och som fått italienarna att lära sig säga H, som nästan låter exakt likadant på engelska och svenska. Vi har en Oliver som fungerar perfekt på alla tre språk.
Var valet helt mitt skulle en liten kille få heta Ossian. Vore valet makens skulle tjejen få heta Julia eller Alessia. Rösta och kom med nya namn!
En liten snabbt hoppkastad namnlista:
Femina:
Irma
Julia
Alessia
Greta (inte så snyggt på engelska men var min kära farmors namn, i Italien funkar det bra)
Sophia
Bianca
Mascio:
Ossian
Dante
Benjamin
Viggo ,tack Rana!
Samuel, tack anonym!
Milton.....kom jag på senare. Funderar...
Elton! Tack Johanna, coolt namn
måndag, maj 05, 2008
En liten brorsdotter!!!
04.55 kom ett sms, nu jävlar blir det bebis stod det. Och ja det var i sista sekund denna lilla tjej kikade ut, för idag var hon 14 dagar "sen" och skulle annars ha vräkts!
Lillebror är tvåbarnsfar till två små tjejer :) Denna lilla flicka blev det så att jag namngav. I januari hade de en liten namnlist på sitt kylskåp och jag skrev oblygt till Holly. Holly blev det!
Jag gråter en tår och kikar på flyg hem, att ta lilla H och lille O i varsinn hand och resa till Stockholm när maken ändå är bortrest och skolan stängd. Om det inte är för hiskeliga priser.
Så kikar jag emot min babyticker, 199 dagar mellan kusinerna, not bad.
Namngav min bästa väninnas lilla tös för nu två år sedan. Det är en Saga sa jag, en Saga blev det. Själv har jag inga namn till vårt numer lilla foster. Tipsa gärna, vi är helt blanka.
Lillebror är tvåbarnsfar till två små tjejer :) Denna lilla flicka blev det så att jag namngav. I januari hade de en liten namnlist på sitt kylskåp och jag skrev oblygt till Holly. Holly blev det!
Jag gråter en tår och kikar på flyg hem, att ta lilla H och lille O i varsinn hand och resa till Stockholm när maken ändå är bortrest och skolan stängd. Om det inte är för hiskeliga priser.
Så kikar jag emot min babyticker, 199 dagar mellan kusinerna, not bad.
Namngav min bästa väninnas lilla tös för nu två år sedan. Det är en Saga sa jag, en Saga blev det. Själv har jag inga namn till vårt numer lilla foster. Tipsa gärna, vi är helt blanka.
söndag, maj 04, 2008
Keps
Idag + 26, cykling, volleyboll och picninc med vänner = fab!
Så läser jag detta i tidningen:
"Hudcancer extra farlig på huvudet,
Hudcancerformen malignt melanom är extra farlig när den sätter sig på nacke, hals eller hjässa. Det visar en ny medicinsk undersökning i USA. Håkan Olsson, som är professor i onkologi betonar vikten av att regelbundet själv syna kroppen efter fläckar, uppger SR Örebro. Det man ska titta efter är färgade fläckar i huden som har ojämn färg, som är beklädda med sår eller som växer i storlek säger Håkan Olsson. "
Eftersom vår lille O har opererat bort cellförändringar på huvudet just, får jag magknip varje gång jag påminns. Och känner att jag måste betona viktigheten av keps på barns huvud. Vuxna med för all del, men barnen måste vi som vuxna skydda. Även om jag helst vill glömma och inte alls helst prata om det så måste jag påminna alla. Keps, solen är grym för små barnahjässor.... Även för dem som är som våra barn, små pepparkakor. Även de måste skyddas noga.
Så läser jag detta i tidningen:
"Hudcancer extra farlig på huvudet,
Hudcancerformen malignt melanom är extra farlig när den sätter sig på nacke, hals eller hjässa. Det visar en ny medicinsk undersökning i USA. Håkan Olsson, som är professor i onkologi betonar vikten av att regelbundet själv syna kroppen efter fläckar, uppger SR Örebro. Det man ska titta efter är färgade fläckar i huden som har ojämn färg, som är beklädda med sår eller som växer i storlek säger Håkan Olsson. "
Eftersom vår lille O har opererat bort cellförändringar på huvudet just, får jag magknip varje gång jag påminns. Och känner att jag måste betona viktigheten av keps på barns huvud. Vuxna med för all del, men barnen måste vi som vuxna skydda. Även om jag helst vill glömma och inte alls helst prata om det så måste jag påminna alla. Keps, solen är grym för små barnahjässor.... Även för dem som är som våra barn, små pepparkakor. Även de måste skyddas noga.
lördag, maj 03, 2008
Vilken surprise!
Härliga Minna har gjort min dag. Förstå, det kommer ett brev ifrån någon som egentligen inte alls visste om min adress, men som är himla bra på att googla : ) Och med brevet låg en "på tjocken present" och symbolen är perfekt. Jag bär mitt barn, fast på presenten på mitt skal istället för i maggen ; ) Tack snälla söta, jag är verkligen glad och den passar korta lilla jag!
Huset är tyst
Vi såg på äventyrsfilm allihopa igår, till 22.30. Huset är tyst men jag är minsann vaken. Sen jag blev gravid har jag blivit relativt morgonpigg. Konstigt nog kan jag inte ligga kvar i sängen.
Funderar över när det är dags att köpa mammakläder, klämmer in mig i jeans än men nu är det för varmt för jeans, går över till tshirt klänningar och korta leggings. Magen har växt hela 3 centimeter. I Stockholm var den gigantisk, men det var bara gaser, försvann på hemmaplan igen.
Tänkte baka så här om morgonen när barn och make sover. Men kommer för mitt liv inte på vad. Honungs och lingonbröd och ehm sockerkaka?
Update: Huset är snart fullt! Solen lyser, det är 25 grader och kväll, vi ska äta hemmagjord sushi, fisksoppa och jordgubbar med grädde med familjen dansk/spansk och familjen columbiansk/skottsk. I lilla trädgården, ungar och allt, som alltid, relaxed.....
Funderar över när det är dags att köpa mammakläder, klämmer in mig i jeans än men nu är det för varmt för jeans, går över till tshirt klänningar och korta leggings. Magen har växt hela 3 centimeter. I Stockholm var den gigantisk, men det var bara gaser, försvann på hemmaplan igen.
Tänkte baka så här om morgonen när barn och make sover. Men kommer för mitt liv inte på vad. Honungs och lingonbröd och ehm sockerkaka?
Update: Huset är snart fullt! Solen lyser, det är 25 grader och kväll, vi ska äta hemmagjord sushi, fisksoppa och jordgubbar med grädde med familjen dansk/spansk och familjen columbiansk/skottsk. I lilla trädgården, ungar och allt, som alltid, relaxed.....
fredag, maj 02, 2008
Färglös färg och levande människor som motiv
När kikar på tavlan tänker jag ibland tillbaka på den tiden.
Tiden då jag upplevde att allt snurrade runt karriär, och jag runt den. Sov inte många timmar per natt innan jag i ottan drog på mig jobbkläderna igen. Då och nu, liksom ännu tidigare i mitt liv, såg jag det som en uniform jag drog på mig. Tvångskläder. Nästintill.
Jag drog alltid av mig skoluniformströjan i England, kastade den slarvigt runt axlarna, om midjan. Jag fick ofta bastning för det. Lite mognare alternativt mer formad av samhället försökte jag istället personifiera dresscoden så gott jag förmådde och vågade. En gång gick jag till jobbet i slips. Jag var provokativ i 20 års åldern. Slips på kvinnor var inte inne då. Men i gubbvärlden sa det sitt. Slipsar talar. Tyvärr. Fast min snackade tvärtom språket.
Det jag tänkte på just idag var hur jag totalt kan falla för motiv. Jag som inte kan måla för mitt liv, men som är del av konstnärsfamilj. Svarta fåret när det handlar om att hålla i och dra penseldrag. Mina motiv var föga intressanta, vackra eller inbjudandet till vidare konversation.
Tavlan köpte jag då, mitt i karriärsnurran som jag med lättnad lämnat bakom mig. Ändå har jag aldrig varit så framgångsrik på jobbet som nu. Är det inte ironiskt. När man släpper viktigheten i mentala ryggdunkar kan man glatt slå sig själv på axeln. Utan att någon känner till eller är närvarande.
Den hänger i vårt vardagsrum, den är inte stor. Den heter Flamenco och är målad i svartvitt. Jag fick syn på den kort efter jag fått smaka hur det känns att få en bonus. Min livs första. Sen dess har jag iofs bara fått ett fåtal dito när jag tänker efter.
Jag vandrade på Söders höjder, längs Hornsgatan. Ett litet galleri stannade jag invid, för den äldre mannen stod på trappan och sa glatt hej medan han rökte sin pipa. I ögonvrån hängde den. Och hela min bonus och flera timmar gick, då han charmerande gav mig en snabblektion i konst. Jag stövlade ut med ramen under armen. Flera timmar hade min make väntat på mig. Tiden stod still där i galleriet.
Jag vände på tavlan hemma i vårt vardagsrum, med hans ord ringande i mina öron.
-När som helst köper jag tillbaka den!
Där står: "Moderna Museet 1958". Konstnären kanske inte är känd, eller så är han det. Men hans svartvita flamenco är både en fantastisk kontrast och skildring av livet. Alla nyanser mellan svart och vitt, i svartvitt.
Så har det hänt igen. Kärlek och förundran till färg och form. Rund e-mailjtavla i annorlunda lila. Jag gillar vanligtvis inte lila. Men jag såg hela världens naivitet och fulländning. Jag var bara tvungen att knacka på och be att få....
Och jag har ingen aning om hur eller om jag får hit den. Eller om någon annan som beskådar dessa känner något överhuvudtaget.
Tiden då jag upplevde att allt snurrade runt karriär, och jag runt den. Sov inte många timmar per natt innan jag i ottan drog på mig jobbkläderna igen. Då och nu, liksom ännu tidigare i mitt liv, såg jag det som en uniform jag drog på mig. Tvångskläder. Nästintill.
Jag drog alltid av mig skoluniformströjan i England, kastade den slarvigt runt axlarna, om midjan. Jag fick ofta bastning för det. Lite mognare alternativt mer formad av samhället försökte jag istället personifiera dresscoden så gott jag förmådde och vågade. En gång gick jag till jobbet i slips. Jag var provokativ i 20 års åldern. Slips på kvinnor var inte inne då. Men i gubbvärlden sa det sitt. Slipsar talar. Tyvärr. Fast min snackade tvärtom språket.
Det jag tänkte på just idag var hur jag totalt kan falla för motiv. Jag som inte kan måla för mitt liv, men som är del av konstnärsfamilj. Svarta fåret när det handlar om att hålla i och dra penseldrag. Mina motiv var föga intressanta, vackra eller inbjudandet till vidare konversation.
Tavlan köpte jag då, mitt i karriärsnurran som jag med lättnad lämnat bakom mig. Ändå har jag aldrig varit så framgångsrik på jobbet som nu. Är det inte ironiskt. När man släpper viktigheten i mentala ryggdunkar kan man glatt slå sig själv på axeln. Utan att någon känner till eller är närvarande.
Den hänger i vårt vardagsrum, den är inte stor. Den heter Flamenco och är målad i svartvitt. Jag fick syn på den kort efter jag fått smaka hur det känns att få en bonus. Min livs första. Sen dess har jag iofs bara fått ett fåtal dito när jag tänker efter.
Jag vandrade på Söders höjder, längs Hornsgatan. Ett litet galleri stannade jag invid, för den äldre mannen stod på trappan och sa glatt hej medan han rökte sin pipa. I ögonvrån hängde den. Och hela min bonus och flera timmar gick, då han charmerande gav mig en snabblektion i konst. Jag stövlade ut med ramen under armen. Flera timmar hade min make väntat på mig. Tiden stod still där i galleriet.
Jag vände på tavlan hemma i vårt vardagsrum, med hans ord ringande i mina öron.
-När som helst köper jag tillbaka den!
Där står: "Moderna Museet 1958". Konstnären kanske inte är känd, eller så är han det. Men hans svartvita flamenco är både en fantastisk kontrast och skildring av livet. Alla nyanser mellan svart och vitt, i svartvitt.
Så har det hänt igen. Kärlek och förundran till färg och form. Rund e-mailjtavla i annorlunda lila. Jag gillar vanligtvis inte lila. Men jag såg hela världens naivitet och fulländning. Jag var bara tvungen att knacka på och be att få....
Och jag har ingen aning om hur eller om jag får hit den. Eller om någon annan som beskådar dessa känner något överhuvudtaget.
Mer sol.....
Det låg en lapp på mitt skrivbord. Vikt, ut ramlade ett tuggummi. Lilla H älskar tuggummin, det kan bara vara hon tänker jag.
Där står "Forlat mamma, jag elscar dei saclart" (byt ut c mot k och a mot å i mot j)
Jag ropar på henne. Förlåt för vaddå vännen?
Jag skrek på dig igår mamma, när jag hade Maria här, att det var ditt fel att jag ramlade på cykeln i vattenpölen, att du var dum som sa att jag skulle cykla på basketplan.
Jag: Det är sant och tack för att du säger förlåt. Men du, säg det gärna till mig istället för att skriva det. Så behöver du inte ge bort tuggummin för att du har dåligt samvete. Ett förlåt räcker längre.
Lilla H: Det är så jobbigt att säga förlåt och titta i ögonen. Jag får ont i hela kroppen av det och jag får väl ge bort vad jag vill?
Jag ser ett evigt brev växlande framöver, speciellt i tonåren? Jag menar ifrån lilla H till mig.
Där står "Forlat mamma, jag elscar dei saclart" (byt ut c mot k och a mot å i mot j)
Jag ropar på henne. Förlåt för vaddå vännen?
Jag skrek på dig igår mamma, när jag hade Maria här, att det var ditt fel att jag ramlade på cykeln i vattenpölen, att du var dum som sa att jag skulle cykla på basketplan.
Jag: Det är sant och tack för att du säger förlåt. Men du, säg det gärna till mig istället för att skriva det. Så behöver du inte ge bort tuggummin för att du har dåligt samvete. Ett förlåt räcker längre.
Lilla H: Det är så jobbigt att säga förlåt och titta i ögonen. Jag får ont i hela kroppen av det och jag får väl ge bort vad jag vill?
Jag ser ett evigt brev växlande framöver, speciellt i tonåren? Jag menar ifrån lilla H till mig.
Så kom solen
Efter två dagar med rejäl bondförkylning tittar solen fram. Regnet här förbryllar, det är normalt strandliv som gäller ifrån mitten av April. Idag är det toppenväder och snart stundas stranden, hårklippning för barnen, som båda vill kapa en hel del, blir fint tror jag.
Senaste dagarna pratar vi med nytt allvar på att flytta hem nästa sensommar. Att barnen får gå i sin egen årskurs sett till ålder, och på så sätt gå om trean respektive tvåan, som de ska börja här till hösten. Låt oss se om vi nu sätter de planerna i verket. Nya känslor har dykt upp om hur sent vi vill flytta våra barn, även om det är hem och till ett språk de behärskar. Vi gör plus och minus listor på vårt liv här och hur det skulle se ut "hemma". Vilka plus som är mer bonus och vilka som känns mer beständiga.
Vi letar en svensk lågstadielärare i Stockholm som vill knäcka lite extra en timme om dagen i en vecka till våra små som vill känna att de kan skriva även på svenska. De frågar själva efter det och jag tror det beror till viss del på att de vill känna total samhörighet med svenskan. Svårt att förklara men utlandsbarn tänker mycket på språk har jag insett, nog mer än jag kan ana. Varför man på svenska säger t ex coolt fast det är engelska, jämför det med det andra språket de behärskar lika väl och som säger figo. De kommenterar hur många italienska ord som finns i svenskan. Lille O som ganska ofta har italiensk meningsbyggnad på svenska har själv börjat ifrågasätta varför den inte är likadan. Dessutom undrar han varför kineserna har ett eget alfabet och om man kan få lära sig det snart.
Det går flera timmar till italienska läxor vardagsdags och för mig och maken att själva lära ut svenska under veckodagarna här känns för tufft för barnen. Tror en timme om dagen i en vecka räcker för dem att knäcka de flesta ljud koder då de redan läser så pass bra (fast på italienska) och behärskar svenskan så bra i tal. Och att då ha en utomstående lärare, de är så vana att visa stor respekt och fokusera med lärare, med föräldrar är det en helt annan sak tydligen : )
Många funderingar på sistonde. Stora beslut. Drömlägenheten lämnar vi tills vi känner oss absolut till 120% säkra. Om man nu någonsin ens kan vara det.
Senaste dagarna pratar vi med nytt allvar på att flytta hem nästa sensommar. Att barnen får gå i sin egen årskurs sett till ålder, och på så sätt gå om trean respektive tvåan, som de ska börja här till hösten. Låt oss se om vi nu sätter de planerna i verket. Nya känslor har dykt upp om hur sent vi vill flytta våra barn, även om det är hem och till ett språk de behärskar. Vi gör plus och minus listor på vårt liv här och hur det skulle se ut "hemma". Vilka plus som är mer bonus och vilka som känns mer beständiga.
Vi letar en svensk lågstadielärare i Stockholm som vill knäcka lite extra en timme om dagen i en vecka till våra små som vill känna att de kan skriva även på svenska. De frågar själva efter det och jag tror det beror till viss del på att de vill känna total samhörighet med svenskan. Svårt att förklara men utlandsbarn tänker mycket på språk har jag insett, nog mer än jag kan ana. Varför man på svenska säger t ex coolt fast det är engelska, jämför det med det andra språket de behärskar lika väl och som säger figo. De kommenterar hur många italienska ord som finns i svenskan. Lille O som ganska ofta har italiensk meningsbyggnad på svenska har själv börjat ifrågasätta varför den inte är likadan. Dessutom undrar han varför kineserna har ett eget alfabet och om man kan få lära sig det snart.
Det går flera timmar till italienska läxor vardagsdags och för mig och maken att själva lära ut svenska under veckodagarna här känns för tufft för barnen. Tror en timme om dagen i en vecka räcker för dem att knäcka de flesta ljud koder då de redan läser så pass bra (fast på italienska) och behärskar svenskan så bra i tal. Och att då ha en utomstående lärare, de är så vana att visa stor respekt och fokusera med lärare, med föräldrar är det en helt annan sak tydligen : )
Många funderingar på sistonde. Stora beslut. Drömlägenheten lämnar vi tills vi känner oss absolut till 120% säkra. Om man nu någonsin ens kan vara det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)