En vaggande höna

Är det för mycket begärt att få stå på en handikapp parkering som hög gravid i 30 minuter, när 5 i rad gapar tomma?

Nä. Det tyckte inte jag och inte heller p-lisan.

En rik höna

Ibland är jag hönsmorsa. Lika ofta som jag är en cool som en cucumber morsa.
Varje dag när jag pussar barnen hejdå tänker jag det. "Jag är så rik"!

Varje dag när jag står att väntar på att barnen kommer ut och de kommer och ger mig en puss känner jag det "Jag är så himla rik".

Som grädde på moset har jag en underbar man vid min sida, som jag delar rikedomen med.

Musica

Jag tog kort på lille O när han hade sin fiol lektion idag. Jag vet inte vad det är men det är lite magiskt att få sitta där och se på. Han säger de mest roliga sakerna, men som makes sense. Som när hon stämmer hans fiol säger han "har du tänkt på att det låter som en dålig cowboy films musik, när du stämmer fiolen. Jag tänker alltid på det, nu kommer cowboysarna!" Så skrattar han. Och hon. Och jag. Men han är mycket koncentrerad när han spelar. Det är inte lätt med stråke, noter och att balansera fiolen på en gång.

Jag tänker på fame när vi går i musikskolans korridorer. Det gnisslas, visslas, sjungs och trummas i varje rum. Jag vill nästan flytta in. Åtminstonde vill jag få vara med.

Dille

Jag har fullkomlig dille på MAOAM kolor. Fullkomlig. Alla smaker går bra.

Jag har fullkomlig dille på vår helautomatiskasuperdyraespressomaskin. Den är förjävlig. Service stup i kvarten. Bästa på marknaden för kaffesnobbar, my ass. Jag smyger ner i uteköket, där står som tur är en äkta pressare.

Två nya

Testar två nya namn:

Sam och Floyd. Ris eller ros?

Juno är så fint. Men varje gång jag läser om det står det att det är en hon. Ändå när jag tittar på namnstatistik verkar hälften av de 20 som heter det i Sverige vara män..... Jag hänger ändå upp mig på att det är en gudinna och undrar hur Juno själv kommer tänka när han är fjårtis och heter Juno alias gudinnenamn.

Så surfar jag in på Grekiska namn och finner:
Name Juno

Greek Meaning
goddess of marriage and childbirth
(onekligen kvinna) Så står det sedan men jag får inte med symbolerna att det ändå är både ett kill och tjejnamn..... Men googlar man i Sverige är det ett tjejnamn enkom. Men det låter ju som ett killnamn. Juno. Bla bla bla.

Med handen på hjärtat

Kan vår lille som snart kommer heta Juno på riktigt? Som tilltalsnamn menar jag.

Familjen här tycker det. Och vad tycker ni, med handen på hjärtat, en kille som heter Juno som liten, mellan och vem vet, kanske som en framtida bankchef.

"Bankchefen Juno angående finanskrisen: det är läge att titta ut nu, begrunda världen och skapa sig en uppfattning om läget"

Indiansommar

Igår var vi nere vid vattnet i Ascona hela dagen. Åt gott och roades av de goa kyparna på Seven Easy. Lille O blev av en sån där "vax clown som står blixtstilla tills de gör något" uppställd på hans podium. Lille O stod som han visade, fick vitt puder på sig och folksamlingen var stor. I en hel halvtimme uppträdde lille O. Det var underbart kul. Han tyckte detsamma. Teaterapa. Genom kroppsspråk kommunicerade lille O och "vaxdockan". Sen samlade han in en hel hink med pengar. Han delade med sig med lille O.

Det var +24 och vi åt glass, cyklade och avslutade med att spela volleyboll på stranden. Idag får jag såklart rent fysiskt sota för det. Men gårdagen var underbar.

I lördags var det kul, lilla H åkte skridskor och älskar det än. Killarna hämtade upp oss i Lugano på kvällen. Det var gott att ses.

Idag är det mest stress. Kunder kan verkligen vara xxxxjobbiga. Juno gillar inte när jag sitter framför datorn heller. Han kickar och boxar neråt och uppåt samtidigt. När jag ställer mig upp är han mycket lugn. Jag tycker han kunde vänta med att be mig stå upp tills han kommer ut.

Ultraljud

Jag visade lilla H den sensaste profilbilden vår BM tog häromdagen. Hon tittar leendes.

-Mamma huvudet ligger ju nedåt, vid snippan.
-Ja.
-Så det jag ser runt om huvudet är insidan av snippan?
-Nej, det är bla bla bla.
-Tänkte väl det, att ett ljud inte kan se så bra! Fast det är ultra bra!

Så sprang hon iväg och ställde sig på huvudet. Hennes värld är just nu lika upp och ner som Junos. Hon står helt enkelt på huvudet hela tiden, eller så fort hon kan.

-Är världen fin sådär upp och ner? Undrade jag som tänkte att hon kanske ville fråga mer om ultraljud.

-Självklart är den det! Ultrafin. E bello essere una bambina mamma! Det sa hon kanske för att undrstryka ultra. Men det fick mig att le stort. Sen satt vi där i soffan, två med huvet ner, en med huvet upp. Vi drack te tills vi nästan sprack.

Vem kunde för några år sen tro...

att jag skulle sitta på en yoga kurs för gravida på italienska. Inte jag i allafall.
Hon var ljuvlig lärarinnan. Kallade mig carissima hela tiden. Som ett sammanträffande skulle hon till Stockholm i nästa vecka.

Jag har varit och handlat, via H&M och köpt den årliga korgen med hårsnoddar, dessa små ting som lilla H jämt kommer hem utan. Jag gillar att hålla eget lager med förbrukningsprodukter.

Vid 16 hämtar jag min gostjej, vars lärare imorse sa "du R, jag måste bara säga, lilla H är bland den goaste och gladaste tjej jag träffat". Gissa om det gjorde min dag. Mina hormoner kände sig för att gråta, men jag lyckades le och få fram "så gott att höra".

Sen grät jag på väg till yogan när killarna skickade ett sms där det stod "vi saknar er, nu ska vi på SPA, puss killarna". Hormonerna lever sitt eget liv, fel, de tar över mitt.

Juno gillade yogan. Han var helt med. Magen mjuk och bebben lugn, men sa hej hej ibland.

Det jag skulle skriva innan mina hormoner tog över skrivandet var att lilla H och jag ska direkt till frissan efter skolan. Jag har köpt hennes favorit mellis och sen ska vi gå och se Mamma Mia. Vi går via McD, såklart. Lilla H älskar hamburgare liksom jag. Ibland får man bojkotta det italienska köket.

Not me

Jag skulle inte gifta mig tidigt. - Min man dök upp när jag var blotta 22 år fyllda. Gifte mig vid knappt 25 år fyllda.

Jag skulle inte ha barn tätt - Det är 16 månader mellan våra två äldsta barn.

Jag skulle inte driva eget företag - Jag driver eget företag.

Man ska aldrig säga aldrig. - Det ligger något i det. Lika mycket som det ligger mycket i att inte vara så obstinat i sina åsikter. Att utvärdera nuet istället. Finns inget jag är så glad för att jag träffade min man, vi är bäst för varandra. Våra pseuvdotwins, love love love each other. Jag tittar på dem ibland, deras närhet kan man ta på. Är enormt stolt över att få vara deras mamma. Jag ska göra mitt allra bästa. Allra allra bästa. Att driva eget är flexibilitet. Det passar ju mig. Jag tänker fortsätta.

Attraversiamo

"Attraversiamo" - betyder låt oss gå över.

Nu går jag över en personlig gräns jag haft, och so far känns det bra. Ibland måste man utvärdera sina gränser med. Tror jag.

Nästa vecka sätter jag en gräns för makens flygande. Tror jag.

Juno as cute as can be i vecka 34

Alltså min BM är expert på att visa profilbilder på Juno. Varje gång utropar hon -ÅHHH så söt han är!!! Man blir så glad och stolt som man kan bli. Hon är proffs på feelgood känslor. Spelar liksom ingen roll om man själv inte såg att det var hans ansikte ens...

Magen mäter 95 cm. Det är 5 cm mer än för 6 veckor sedan. Det är rätt mycket.
Kilona på Juno är 2.200 drygt. På mig +10 exakt. Då slår vi nu lille O:s graviditet, den blev +9 totalt.

Allt ser bara bra ut. Normalt, normalt, normalt. Men jag fick yoga ordinerat. Ja faktiskt ordinerat. 2 timmar varje fredag. För bara mig och Juno. Hon sa, du kommer att gå dit, träffa den härliga läraren, sen se dig om i lokalen och så njuta. Du kommer längta efter fredagrna.
Hon serverar det så bra min BM, så bra att jag redan tror henne. Jag kommer att älska yogan.

Magnesium i små påsar fick jag med. För att lugna livmoderns träning samt kramp i vader om natten. Sen är det toppen när man joggat, att ta efter ett pass, de påsar som blir över. La hon till. Just det känns långt borta. Väldigt långt faktiskt.

Av bara farten....

Jag pratar italienska fort fort nu. Men jag säger mycket och många fel. I lördags skrattade jag så åt mig själv när det flög ut : -Hai scrutti tutti sola??! Till en liten flicka på skolan. Lilla H vek sig nästan. Scrutti tutti. Jag menade scritto tutti. (skrivit allt), men snubblade av bara farten.

På min födelsedag sa lilla H: io ho scrutti tutti da sola. När jag fick en saga. (Jag har rappakalja allt själv) Hon skämtar hela tiden, har kul svar på tal. Den lilla donnan börjar förändras. No more little girl. En tjej helt enkelt. Rätt stor sådan med. Shit. Snart är tonåren här. Mindre skämt och mer skrän då gissar jag.

Girlish

Girlish blir det kanske när maken och sonen och min pappa reser ut på samma dag. 4 dagar har jag och dottra alldeles för oss själva. Det känns underbart mysigt när dottra själv säger -åh mamma, bara vi två hemma, så mysigt! Och mina hormoner sänder ut oro, jag ogillar att delar av familjen flyger och far utan att vi alla är samlade. Men de hormonerna ska jag snart ge på moppo, jag är ingen beliver när det handlar om att ta ut oro i förskott...

Lilla H och jag ser fram emot att se på inspelade idol ikväll. Äta framför TV:n och prata. Hon ska sova över hos mig med i natt har vi bestämt :) Men vi får se om hon "vågar" sova kvar, hon är hemskt hemkär när det handlar om hennes egen säng!

Jag fick förvisso både puss och kram ifrån lille O imorse innan han drog iväg med farsgubben men lilla H henne ville han inte släppa först. Hans kärlek till hans syster är stor. STOR.

Hipp hip

Skönt att man kan känna sig (stundom) hip fast nya hipp hipp hurra utropas! 36 är väl ingen ålder?

Fick skönsång imorse, finfina teckningar med små handskrivna påhittade italienska sagor till. En plånis som var en dröm att bara öppna paketet till... Och böcker. Vad är en födelsedag utan en önskad bok? Fina telefonsamtal med mer skönsång (brorsan ifrån down under var nog först!)och platta små paket med posten. Skönhetsprodukter, fina att se på, kul att leka vattenlekar med (bada). Förskotts kofta att titta på men inte ännu bära och babyprylar jag önskat mig ifrån Sverige. Finaste blåbärsblåmedmjölk flätade skärpet ifrån väninnorna här. Jag känner mig minst sagt bortskämd...


Vi åt godaste lunchen i varmaste solen ute längs vattnet. Fina pappa är här och förgyller dagen. Vi skippar tårtan på min önskan och istället köper vi med den godaste italienska glassen hem, vi väljer två smaker var och njuter vidare i trädgården. När barnen slutat skolan och hip hopen och allt vad det är en måndagseftermiddag hugger vi in på den!

No mercy

Maken ringer ifrån Milano lyrisk, det smittar av sig. Sekunden efter det att vi lägger på och jag försäkrat mig om att han tagit med sig "den ubergoda restaurangens" kort, somnar jag. 04.00 vaknar jag. Kick kick kick, kramp i vaden. Får bita i kudden för att inte skrika rakt ut. Somnade aldrig om. Tänkte på halsbrännan som blivit min nattliga vän just nu. Onda tankar.

Körde barnen till skolan. Kom på att det är fredag. Ingen fredagskänsla än, bara jag är skittrött känslor. Mötte en flyttbil a la väldigt lång på väg upp för berget. La i backen. Insåg att jag fick backa nedför branta kurviga berget med hjälp av sidospeglarna. Jag kan faktiskt inte vända mig om längre. Magen är för stor.

Lastbilschaffisen skrek åt mig. SENORA JAG HJÄLPER DIG! Men hur DÅ!!? Skrek jag tillbaka. Tänkte han liksom lägga i handbromsen på den stora tunga bilen i den branta kurvan? Han drog upp axlarna och skickade hjärtan till mig. Jag sa ett uppgivet fuck, men det hörde han inte.
Det där ordet måste jag sluta säga.

Jag är verkligen hög gravid just nu. No doubt.

Rivierans bästa kommentar

Lille O "Mamma, alla killar tittar på dig. Jag ser det alltid" (ytis svenska)

Jag skrattar och drar honom intill mig "Min lille charmör!"

Maken" Ha ha, ja du gubben, så är det" (och han överdriver kärleksfullt, tack för det :))

Lille O "Det är för att du är så tjock mamma" "De kanske inte riktigt kan tro det!"

Kalla golv och långa nätter

Juno har sparkat hela natten, jag undrar om han försökt vända sig om, det har känts som om han skakar sig fram. Jag var tvungen att 03.27 gå upp och vandra lite, för att ligga gick inte.

Man får se upp vart man sätter sina små fötter på det vita marmorgolvet som nu börjar kännas iskallt, istället för svalkande skönt. De europeiska bergskorpionerna tar sig in och skrämmer oss lika mycket som vi dem.

När jag gick runt på det kalla marmorgolvet och undrade när han skulle sluta försöka sträcka ut sig i min mage (som inte växer så mycket precis som med våra andra två förbir jag som det verkar ganska liten, men han växer) och inse faktum, det blir inte bekvämare för någon av oss.

"Ligg kvar i sängen" sa maken, som skulle till Milanos puls på morgonen. Jag låg kvar. In kom lilla H "sjuk mamma?, klapp på kinden" Sen kom lille O och drog ner täcket, la sin kind mot magen och sa "var snäll bebis och somna nu". Ensam kvar är jag och bebben som nu vekrar lugn, istället för att kliva in i kontoret tog jag datorn till TV'n och italienska morgon nyheter. Till barnens lycka har vi grundutbudet och en TV. Vi stenålders människor har kapitulerat och det känns helt ok. Jag ser nyheter följt av catwalk och tillslut en fantastisk opera, allt på 20 minuter.

It wasnt a dream

Jag druknade nästan där i det varma turkosa vattnet. I det främmande spännande landet. Det var enormt strömt och mycket höga vågor. När jag slutligen gav upp fajten mot naturens krafter kom en hand för att dra upp mig. Jag höll på att dränka en person i det varma turkosa vattnet. Desperationen när man bara får tillräckligt med luft för att precis klara sig är ett väsen starkt så starkt. Den kan lätt döda. Den har läskigt nog inga dubier.

Jag fick bearbeta att jag nästan dränkte en annan person länge. Mer än jag bearbetade att jag nästan drunknade själv. Jag kände inte tacksamhet så mycket som jag kände skuld.

I natt såg jag mig själv drunka. Precis så som det var. Istället för att dyka långt under vågorna som jag lärt mig, tumlades jag runt i dem. Jag trodde jag simmade mot ytan men slog ideligen mot botten. Vände om, fick ett kort andetag innan en ny stark våg sköljde över mig och fick min kropp att tumla runt. Och den där känslan, som tillslut infann sig, känner jag än närvaron av. Jag ger upp. Det är ok. Det kändes skönt att få den. Befriande att inte behöva kämpa vidare. Också handen. Som drog uppåt. Precis när jag gett upp.

Jag vaknade av att jag spottade flera gånger. Rakt på väggen. Vattnet var så salt. Lille O tittade förvånat på mig. Sen somnade vi om kramandes. Utan ett ord. Det var en dröm som bearbetade verkligheten cirka 16 år senare. Åtminstonde kom de andra känslorna upp till ytan först nu. Tacksamheten. Att få vara så rik. På kärlek. På livet. På lust. På äventyr. Tack.

"Du hade en mardröm i natt mamma" "Ja men den är över nu" svarade jag, när vi gemensamt fick i lille O:s trötta ben i ett par byxor.

Jag har ärligen knappt pratat om detta förut. Det var verkligen på tiden att orden fick forsa ut, och bilda en befriande ordström.

Note to self

Jag kan föra mig riktigt bra. Men jag är inte så korrekt. Det är ok. Kanske tom bra för själen. Eller i alla fall för att kunna njuta. Ja, jag är glad för det har jag bestämt mig för. Att ha lätt till skratt och att få göra milt obscena italienska tecken till sånt som tynger. Allvarliga saker. Inte ge det för mycket utrymme. Att samtidigt ge utrymme till roliga saker med. Eller mest menar jag nog.

Smultron tycker en galenpanna är ok. Vet inte om jag är det. Men jag tog det konstigt nog som en komplimang. Fast det var nog jag som skrev ordet först. Detta blev snurrigt. Har ni inte läst Smultron ännu, så gör det. Hon är precis så, som smultron är, som tur är trär hon dem dagligen på tråd, så man får mer.

Note 2: Man måste inte hjälpa andra, om det kan stjälpa en själv. I alla fall inte när man knappt får ett tack. Blasé tack undanbedes. Fan vad schysst vill jag höra istället. Eller det jag vill få är feedback, vad det ledde till. Eller borde jag skriva: förvänta dig inte ett stort tack eller att du blir lyckligare av att ev. fälla krokben för dig själv. Det är ju liksom inte att vara snäll sett till en själv. Ännu mindre är det smart.