Hönsmamma, det var jag inte från början. Det är jag nog långt ifrån fullt ut idag. Men när det gäller skola och kompisar till barnen är det något man blir när man flyttar utomlands. Om barnen inte kan språket från början vill säga.
Efter 7 dagar hemma kom lille O till skolan idag. Han var mäkta poppis bland killarna. Han kysste sin Celine på kinden och sen fick han bamsekramen av lilla Alessia som är yngst men som bara vill gå på dagis om lille O är där. Det värmer mammahjärtat.
Lilla Hs ögon lyser när hon pratar med sina vänner. Men hon är en betraktare sen vi flyttade. Hon avvaktar andra att komma till henne. Hon inser inte sin sköna stil och hennes vänliga generösa sinne, hon tänker för mycket. Henne vill jag ibland linda in i varm bomull med styrkedroppar i. Fast hon är den mest självständigaste lilla 6 åringa jag mött är hon samtidigt en känslig tänkare. Modet hon fått gick till utmaningar som bergsklättring, skidåkning ja alla sorts sporter som är lite krävande. Hon längtar tills hon får flyga ballong och skärmflyg med sin morbror Bias. Lille O skidar, han klättrade höghöjdsbanan men han litar på att bli hjälpt. Lilla H litar där enkom på sig själv. Tänk om man fick en trea, blir den ett mellanting i personlighet eller något helt annat ; )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alessia heter min dotter! :-)
Lilla H låter som min ene tvillingson. Exakt så är han också.
Jag har ju tre barn, varav två av dem är enäggstvillingar- och alla är så olika till personligheten. Underbart att se!
/Sara- snart med ny blogg. Igen.
Ja. Av hela sitt hjärta vill man finnas där och beskydda dem - alldeles särskilt mycket när språket är främmande. De verkar så sårbara då. Samtidigt ser jag styrkan och deras förmåga att fortsätta vara sig själva och samtidigt växa in i det nya. Sårbara OCH starka! Att höra dem skratta tillsammans med de nya vännerna betyder ALLT. De är med. De ger. Och de får.
Flytten utomlands har förstärkt allting för mig. Jag känner att jag lever :-)
Sara- Hej! Ser fram emot din nya blogg! Alessia, det har min man som favvonamn. Jag gillar namnet Minnah som passar med lilla H *S* Måste nog bli en trea ha ha. Kul att läsa om andra små starka själar som har sina känslighet på samma sätt.
Norrköping - Jag instämmer, det har förstökrt allt för mig med. Inget jag kan ångra en millisekund. Trots allt som varit tufft...
Skicka en kommentar