Sveriges nationaldag here we come

Det regnar massor. Det åskade nyss. Det är varmt och kvavt. Jag packar stora och små kläder. Imorgon kör jag och barnen till Malpensa, reser via Köpenhamn till Stockholm. Åker direkt till fest.

Jag sa till barnen 20.00 att de måste sova NU, lite för argt. Jag hade en coachintervju inbokad 20.30. Jag är alldeles för mesig betyder det. Kvällen är barnens och min tillsammans, kandidaterna portförbjuds from nu dessa timmar. Natta barn ska vara en lugn mysig aktivitet, jag gillar inte att brista i humöret då. Nu låter det värre än det var, så jag lägger ner en massa invecklade snurriga förklaringar.

Håll tummarna för att mitt lokalsinne (vem, vart?) hittar inte bara till Malpensa utan även till långtidsparkeringen Park2000. Ja jag har varit där förr. Det betyder föga i italienska morgontrafiken för mig. Tyvärr. Lustigt nog kan jag så många flygplatser utan och innan, jag vet vilket håll gaten ligger, jag kan butikernas läge, vart de serverar god lattemacchiatto, vart toaletter finns och en massa annat. Det är bara vägar som är förvirrande lika och svåra att finna.

Om jag ska komma isäng före jag ska upp igen måste jag sluta nu. Packa var det, städa iordning, leta pass (suck) och inte glömma alla jobbpapper, telefonnummer och att städa ur fåglarna, bla bla blabla.