Hela världen är här

Ibland får jag mig en skön världslig känsla så att säga. Och inte då i förringande mening utan verkligen en värdslig en.

Igår var halv columbianska halv skottska barn här och lekte med våra svenska (i stort, kvars engelska, estniska). Idag är halv danska halv spanska barn här och imorse lekte barn från italien, halv svenska halv danska, svenska, spanska och franska barn. Tillsammans gick de på engelska lekskola, hoppade runt på stora färgprickar vartefter deras fröken ropade ut färg på färg. En kul hopp och lär lek om man ska tro våra barn.

Engelska lärarinnan sa: Today we have learnt the verbs and about our body. Our legs can walk, our hands can take, unt so weither. Ha ha. -That was not English sa jag leendes. -No I know, that was a very bad thing to say to the parents of my English students, that is if you want the kids to come back sa hon och skrattade. -That response was even worse tänkte jag och läste imorse om annan skön rappakalja (och alla fördomar besannades tyvärr angående dessa tävlingar)