Det blev mellanlanding i Zurich från Stockholm. Sen kom jag inte vidare till Lugano med flyg pga snöstorm över alperna. Det blev tåg, det var synd (läs jag svor högt och trängde mig i låååång kö för att få biljett) jag hade så sett fram emot att hämta barnen från skolan. Men istället fick jag njuta av den vackra naturen som passerade utanför mitt fönster.
Där satt flera studenter mitt emot mig och vid sidan om. De gick på universitet i Zurich förstod jag av deras kommunikation som överröstade mina tankar om landskapet kontra de personbeskrivningar jag skulle författa efter mina intervjuer i Stockholm. Jag valde ord för de olika personernas personligheter, ord som speglade det jag sett i våra möten. Kompetens är fakta och lättare att ta på, personligheten behöver tid att spegla med ord. Så hör jag studenterna prata italienska med varandra, förutom vissa som sitter raden bakom, med dem pratar flera tyska. Det kommer en kvinna gående och som frågar på franska om de känner till en stad som tåget ska stanna vid, de förklarar på perfekt franska (jag har läst vid Sorbonne och kan faktiskt höra det *S*) hur hon ska ta sig fram och vart hon kan lämna sin väska etc. En tjejs telefon ringer, hon pratar fin engelska utan vidare stark brytning. Bara i Schweiz undrar jag för mig själv. Där det är så självklart att man kan flera språk och obehindrat växlar emellan dem.
Det får mig att vilja bo kvar, en del av mig, länge. Lilla H ska få engelska from september. Nästa år börjar franska finnas på schemat för henne. 2 år senare introduceras tyska. Det låter ju förvirrande mycket. Jag vänder mig mot ena tjejen och frågar hur de klarade av så många språk som barn. Inget jag ifrågasatte svarade hon. Men jag är glad för att jag föddes i Ticino där man pratar italienska sa hon, för det är den enda kantonen som inte anser sig prata det mest överlägsna språket, där man satsar hårt på att lära ut andra språk. Intressant.
Jag fortsatte höra vad de sa medan bergen blev högre och högre utanför fönstret. Det slog mig att fräckt lyssna in på deras konversationer var en bättre italienska lektion än mina. Jag behöver ut och lyssna, kanske ta en kurs i något vardagligt och vara omringad av språket.
söndag, mars 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det sa mina italienskalärare när jag bodde i Italien- ut och umgås med italienarna, sitt inte här inne och läs grammatik! Jag tog dem på orden. :-)
Very smart :)
Skicka en kommentar