Så känns det nu. Vi har en grupp att identifiera oss med. Det vill säga svenskar. Och detta låter väl knäppt, vi är ju svenskar. Men vi har nu något vi tidigare valt bort och känner en ny tillhörighet. I över ett år har vi varit utan, helt, på alla språk. Komiskt nog handlar den nyfunna tillhörigheten om svensk TV. Barnen sitter i soffan och tittar på bolibompa med stora ögon och lille O skrattar rakt ut. Jag tog datorn hit för att svara på lite strömail och kommer på mig själv att känna tillhörighet och lite lycka över att hajja alla ord TV:n spottar ur sig!
Anledningen ifrån början att skaffa TV igen var inte saknaden utav den, utan ren och skär språkundervisning för våra ytis barn. Eller skyller vi enkom på det!? *S*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja tänk så mycket språket gör i ens liv. Det är ju fantastiskt.
Hej Izora, kul att du kikar in här :) Ja tänk vad glad autlandssvenskar blir av lite dumburk :)
Hej Izora, kul att du kikar in här :) Ja tänk vad glad autlandssvenskar blir av lite dumburk :)
Skicka en kommentar