Spettaccolo

Ankie får mig att vilja fota. Ja inte för att bli utställd då, utan för att lagra fina minnen. Dessutom fick jag en insikt. Jag kanske måste ha mer ödmjuket inför min kamera. Som jag ännu inte förstått mig på. Ikväll är en stor kväll för vår lilla H. Hon ska sjunga för 700 människor. Hon längtar. Det lilla trollet.

Konserten börjar 20.00, så italienskt, efter en hel och tuff skolvecka ska de sjunga mellan 20-22. Men för henne är det normalt. Svarta kjolen och vita skjortan struken. Nytvättat hår och förväntansfulla glittrande ögon.

Jag ska fota min lilla piratessa ikväll. Den som aldrig självmant ställer sig i centrum annars, älskar däremot att stå på scen. Kanske har hon farmors skådespelar gener i sig. Och morfars filmgener. Vem vet. (fast morfar bara råkade hamna i en oscarsnominerad film, vissa människor är bara sådana)

Beach 2009

Potbelly är coolt. Bara så ni vet.

Sting me

Jag har tappat stinget. Har ingen gadd. Ränderna har tvättats ur.

Please, sting me, please! (jag tror jag pratar med mig själv....)

När återvänder hon?

Det är bara så att jag blir hemskt glömsk när jag är gravid. Varje gång har det varit likadant. Jag säger tyst för mig själv "jag måste sätta in maten i ugnen nu, jag måste sätta in maten i ugnen nu, nu är det verkligen dags, jag är jättehungrig"

Jag går till ugnen, ser maten vidbränd däri.

Om skolor, italiensk kultur och en nagel i ögat unge, jättelångt dessutom

Våra barn går i privatskola. Japp. Det finns flera anledningar till varför vi valde det. Men är de intressanta att känna till undrar jag. Nej. Skit i det. De går i privatskola iaf. Vi betalar en del för det. Då kan man ställa högre krav skriker de andra mammorna. Skolorna här är alla superbra, vilka fler krav kan man ha tänker jag. Hade vi kunnat sätta dem i den kommunala hade vi gjort det, som sagt, skolorna är ypperliga.

De äter 3 rätters ekologisk lunch, men plockar undan och fram själva. (toppen tycker en svensk morsa, de italienska tycker det kunde väl kocken göra). De har inte större klasser än max 15 i ettan och tvåan. För att alla ska få en chans att lära sig grunderna tryggt och lungt. De har stödlärare i allt och att tillgå varje dag. Det finns ingen prestige i om man går om en årskurs eller om man går till stödlärare ofta. Det är antimobbing skola, man får som elev inte gå förbi ett gråtande barn utan att fråga hur man kan hjälpa etc.

Sen att skolan är mer stängd, att man har stor respekt för lärarna som barn och förälder är på gott och ont. Det är en kulturgrej jag köper. Men jag är ju svensk, så jag kan få sticka ut. Jag går till lärarna och säger hej jag tror vi har ett problem. De andra mammorna drar till rektorn. Och ni har läst rätt, det är bara 8 pappor på denna skola som hämtar och lämnar sina barn. Alla åtta kommer ifrån ett annat land. Italienska pappor hämtar inte på skolan.

Imorse sa en mamma till mig som jag känner väl och lättade mitt hjärta för - gå till rektorn och be henne kasta ut honom! Hjälp, jag blev helt paff. Kan man inte jobba med barnen? Den killen har fått flera chanser svarade hon. Nu måste han ut!

SÅ hemsk är han inte. Men han slåss och säger taskiga saker. Till min son. Säkert till andra med. Han är äldst i klassen och den mest osäkra. Han ber min sons favorit kompis att slå O. Men mest frustrerande för O är att han säger att han ljuger. Det retar gallfeber på O. Det är inte så att O får slag i skolan dagligen. Långt ifrån. Men killen puttar honom på gympan, han sparkar hårt på fotbollen och siktar på O. Enligt O.

Jag sa allt till fröken idag, hon är bra. Hon lyssnar. Hon ber mig återkomma om O känt att det blivit förändring i nästa vecka. Tar tag i det direkt. O tycker att det är jobbigt, därför är det ett problem anser vi. Det är ett problem säger han själv. Den här killen är på honom ofta. Och jag är bara snäll men ber honom skärpa sig. Jo, O är verbal. Jag försökte länge förstå när vi pratade igår, vad som triggar den andra killen. Men O verkar faktiskt inte ha några svar. Just nu känns han väldigt oskyldig. Fröken intygade. O är positiv och glad så gott som jämt, långt ifrån en bråkstake. Snackis, men inte kaxig. Pust.

Få se vad som händer. Men inte tänker jag gå till rektorn och be henne kasta ut killen. Hjälp, vilken reaktion! Kulturkrock?

Uppmaningen rullar vidare....

För tio år sen :

1998 var ett riktigt kul år. Jag tog först min examen, fick två jobberbjudanden efter att ha jagat anställning, hade svårt att välja, två starka intressen men som skiljde sig markant. Jag fick alltså således mitt första som det kändes "riktiga" jobb. 1 augusti för 10 år sedan gifte jag mig med min make i lilla runda Ersta Kyrka på söders höjd. Vi firade tills planet tog oss på smekmånad dagen därpå. En hejdundrande kul fest som vi lite lever på än. Ha, i år får vi göra en ny skiva, hög gravid kvinna vill fira :D

5 platser jag bott på:

1. Viksjö
2. Hälsningegatan Stockholm
3. Addis Abeba
4. Richmond Surrey
4. Melbourne

5 jobb jag haft:

1. Brevbärare
2.Hemtjänst
3.Uthyrd kontorsråtta
4. Au pair
5. Researcher

5 saker jag ska göra idag:
1. Packa upp resväskan
2. Prata länge med lille O som inte har en bra kompis tid
3.Laga pannkisar
4. Läsa ut boken jag fick utav Allvarliga Anna
5. Eventuellt skicka in mina jobbkvitton.......

Update : jag fick ett mail, där stod att jag skulle lista 5 dåliga egenskaper med, ha ha, missade det, som en lite freudiansk "slip".

Ok här kommer de:

1. ivrig, vill vidare, helst direkt.
2. blir snabbt irriterad om jag redan förklarat en gång men det inte gick in....
3. lite pedant med att det inte ska ligga prylar på gemensamma ytor (typ pedant ha ha, lite?)
4. taskigt tålamod med personer jag inte gillar. De är oftast långrandiga, get to the point now will jag skrika.
5. Säger till kunder att de måste skärpa sig. Det är nog inte helt diplomatiskt alltid :D Vad man nu kallar den egenskapen...

...och hur lät detta, egna dåliga egenskaper och jag skyller ifrån mig på andra skrattar själv gott!

Provokativt

Vi hade så mysigt lilla H och jag på vår Stockholms resa. Hon är världens mest tålmodiga och omtänksamma lilla tjej. Vi fick springa till flyg, bära väskor på tåg på hemvägen, men inte ett klagomål trots att hennes smala små axlar tog på sig en tung väska. Att hennes små smala ben fick pinna på allt vad de förmådde.

Det var inte det detta skulle handla om. Nej, mina tankar snurrade hela tiden runt "snart bor vi kanske här" "vad tycker jag, vad tror jag, hur ÄR Stockholmarna egentligen, Stockholm etc etc".

Det som skrämmer mig är allt fokus på yta. Fina huset i fina förorten. Fina möblerna. Främst, skrämmer mig tävlan om den fina trädgården. Vad gör svensken mer än att inreda och spara till nya fina möbler?
Provinsiellt, kändes det. Jag vet, jag provocerar. Även mitt i stan kände jag det så. Vart är pulsen, glädjen, nyfikenheten på andra människor? Lever vi däremellan jakten på ytan?

Jag såg mig och maken sitta i soffan sent om kvällen och kika ut på vår framtida trädgård, glada över att barnen kan cykla till vänner och skolan. Att skolan handlar mer om teamwork än individuell tävlan. Att de inte har en hög med läxor om dagen. Frustrerade över att grannarna kikar in och knappt säger hej. Frustrerade över att det finns tider man klipper gräs på och att man ska klara allt själv. Man ska vara supermorsa/farsa.

Fast Anna sa klokt att man kan sticka ut. Det är inte det att inte någon av oss vågar det. Det är bara känslan. Jag tror vi lägger våra pengar på en trädgårdsmästare som får komma varje vecka(fast jag vet då sticker man ut och är snobbig och märkvärdigt oduktig), och på att resa mycket.

Jag vet, detta inlägg kommer att reta gallfeber på de flesta. Herregud, jag är ju själv svenska och har bara bott utomlands x antal år, skärp dig kvinna, typ. Men va fan, detta är mina rädslor inför en hemflytt. Helt ärliga.

Jag kommer att sakna att ringa vänner och säga HEJ, vi ska till pizzerian vid vattnet, ni och alla våra 17 ungar? Att umgås utanför hus och hem, att inte måste bjuda in. Att barnen är välkomna på restaurang före 12 års ålder. Att hemmet faktiskt både kan vara stökigt och ofixat. Att när man bjuder hem kan det fortfarande vara så, bara man har råvarorna, bara man har kul när man lagar maten tillsammans. Bara där finns ngn prosecco och några oliver att knapra på om maten tar lång tid.

Från den ena till den andra...

Tolka det inte som jobbigt. Vi njuter. Lilla H och jag. Vi träffar morfar som tar lilla H till McD,efter det att han frågat vad hon ville ha till middag, och fick hamburgare till svar. Vi träffar min guddotter, som lägligt fyllde 6 år. Vi träffar lillebror med familj och snusar på nyfödd baby och leker med lilla stora kusinen. Besöker Pampas Marina och äter våfflor och rider på hästar, tittar på barnteater och leker i parken. Allt i strålande solsken.

Idag lite möten. Lilla H med faster och mormor.

Advokado och en öl

Jag stekte vitlök, skivade cherrytomater och gul lök. Jag blev vansinnigt hungrig. Tog en avokado och åt den ståendes vid spisen, öppnade en alkoholfri öl. Och det kändes som fredag. Ölen var god. Clausthaler. Den ska jag köpa igen, smakar som vanlig öl. Sen drack jag en San bitter med is. Den tredje idag. Juno får inte mer vatten idag, jag är trött på vatten.

Vi gick på Indiana Jones. Jag somnade, om vartannat. Om vartannat vaknade jag av musiken. De tre barnen hade stora ögon. Lille O sa högt - men han är som en clown Indiana Jones mamma! De har hajjat att man inte kan göra så på riktigt, sånt som Indiana gör.

Jag har packat, lilla H har packat. Vart är nu passen?

Imorgon hoppar vi på planet till Stockholm. Sover hos pappa/morfar. Kalasfirande för guddotter på lördag dag, lördagkväll hos lillebror. Jag ska snusa på baby! Vi ska glo på melodifestivalen. Fast jag avskyr schlagers som gammal "rockböna", känns det härligt svenskt.

Maken ringde ifrån London. Vi kan väl flytta hit sa han, med mjukaste rösten. Det betyder oftast att han har ett konkret erbjudande. Och att basen skulle vara England. Jag känner efter en sekund, leker med tanken. Jag är ju halv britt. Men har ingen egentlig känsla att jag är det. Trots att jag stundom bott där som barn.

No business

Idag är vi lediga. Jag är gräsänka. Jag har 3 barn i huset. Det ösregnar. Vad ska vi hitta på?

En halvtimmes packning står på mitt och lilla H:s schema. Jag är blank. Och trött idag. Skyller på poolbygget Juno pysslar med.

Vem har lagt mitt pass någonstans??!!?

Update: Jag går ner och kikar vad barnen gör, de leker och stänger dörren. Jaha, that ends me thinking "what should a good mother do today"? Men kanske drar vi på bio i eftermiddag och fångar några regndroppar på våra nosar.

Passion for business

Inspirerar faktiskt!

Affärstidning för kvinnor. Egentligen gillar jag inte sånt, vaddå bara för kvinnor, whats the difference? Men den är inte bad. Finns i butik, fick den i lådan (ja hit! ) här kan man också look see....

http://www.passionforbusiness.se/

100 läskiga drömmar

Så kändes det i morse. Jag drömde om testet jag skulle få svar på idag. Hundra gånger, stress, fel, sorg. Varvat om mamma. När klockan ringde var jag helt svettig.

Jag ringde 09.00, men de ville återkomma. Bättre att läkaren själv ringer sa de.

Tror jag fick handsvett för första gången.

Väntade.

Hade en kort telefonkonferens.

Då ringde de.

Is i magen.

Ringde upp direkt efter jag lagt på den andra luren.

Low risk.

No tocsoplasma (eller hur det stavas)

Pffeeeww. Klappar Juno och säger att allt är nog bra.

Nu ska jag ringa och säga godmorgon till mor Brittania.

I natt tänkte jag sova gott.

Resor och feber

Att vara svensk och bo utomlands och resa "hem" är alltid extra kul. Man har några få dagar att insupa Stockholm och krama de sina hårt och länge. Dottern har lite resfeber, trots att hon är en van resenär numer. Men resfebern sitter inte i att flyga längre, utan i att träffa mormor, kusinerna etc. Varje dag frågar hon mig när vi ska träffa mormor. Resten har hon full koll på.

Igår åkte hennes mormor in på sjukhus. Jag ringde henne och sa iskallt att jag berättar inte för lilla H att hon ligger inne. Nej gör inte det, fick jag till svar. Vi är rätt lika slog det mig när jag la på. Ingen av oss tar illa upp eller förväntar oss floskler om oj och hujedamig. Vi tog tjuren vid hornen. Hur illa är det? Jaha, jag säger inget. Fy vad kallt det låter. Men huvudsaken är att jag och mamma hajjar och är samstämmiga. Och att mamma blir bra och slipper ha ont. Hon är inte skonad från smärta min mamma. Men jag har insett att jag inte kan linda in henne i bomull. Och så hoppas jag innerligt även att lilla H och mormor får sin måndag i Stockholm. Se på Indiana Jones och käka McDonalds, sånt som de gör och gillar....

Far och flyg

Maken reser som om det brann i baken på honom! England, Holland, Sverige tor tor tor.

Ja ja....., på fredag reser jag och min priatessa, sen tänkte jag inte resa mer i jobbet förrän september typ. Snart är det semester och denna månad har vi bokat resa med vänner, som går av stapeln i juli. Vi har hyrt stort hus tillsammans och resmålet är långt ifrån det vi först diskuterade. Ha ha, så kan det gå. Så har jag bokat midsommartrippen, stort släktkalas. Sen är det bara att boka hemresan i sommar, som ju ska vara i 3-4 veckor. Evigt flygande och farande.

Jag undrar, om jag har collegeklänning och (sommar) stövlar, tunn jacka och liten halsduk, är jag då klädd för Stockholmsväder? Jag orkar inte packa mer än 3 plagg och datorn. Sån är jag. Det räcker för 4 dagar, om man kan kombinera dem, that is.

Denna gång tänker jag ta på mig stövlarna hemma, så jag inte kommer med två olika, som sist....

Med säkerhet

Vet jag att jag är gravid när jag varje morgon dricker Caotina (oboy fast bättre version) med dottern. Med säkerhet vet jag att jag är gravid när jag enkelt äter upp 5 skivade morötter med citron på, på raken. -Oj var det någon som ville smaka? Häver jag ur mig när jag insett vad jag gjort. Med säkerhet vet jag att jag är gravid när jag bakar en kladdkaka en söndag kväll men sen ångrar mig och inte vill ha den. Tar ett päron istället, och slickar skålen såklart. Det är en kille tänker jag. För päron, mejerivaror och morötter åt jag till förbannelse när lille O låg i magen. Mitt sockerbehov var som bortblåst. Jag, godismonstret, återkom först när jag ammade.

Det är en tjej säger min fina väninna när hon ser min mage. För jag bär lågt. Men hallå! Jag är i mitten av fjärde månaden, vaddå bär lågt? Men så jämför vi, hon bär högt och är i samma vecka. Jag kan inget om detta. Kan man ana sånt på om magen är "hög" eller "låg". Det kanske enkom avslöjar magmusklernas existens eller noll existens?

Newsflash ;) Maken pratade med svärmor och berättade hur Juno verkar må därinne i poolbygget. Det är en tjej i magen förstod vi för kolla in infon som pålästa svärmor informerade oss om, ha ha, kolla sammanträffandet med "namnval", då vet vi, slipper vi undra om det är kille eller tjej ; D

Gudinnan Juno:

Juno var den högsta gudinnan i romersk mytologi, förknippad med gifta kvinnor och barnafödande, gift med Jupiter. Har gett namn till Juni månad.
Juno brukar jämställas med den grekiska gudinnan Hera sedan de båda var gifta med den högste guden. Till skillnad från Hera var Juno en mycket värdig, till och med drottninglik gudinna och associerades inte med svartsjuka.
Juno är också namnet på en av de fyra största asteroiderna i asteroidbältet.

Ring så svarar vi fel

Det ringer på vår hemtelefon: -Pronto.
Det ringer på min jobbmobil: -Hi, yes I can take the call now...
Det ringer på min fasta jobb v.o.i.p svenska telefon: Hej......

Det är måndag och ringer och ringer och ringer, tillslut svarar jag bara med mitt namn, lyssnar in vilket språk jag förväntas svara på och det slår slint. Jag pratar italienska med en svensk kund, jag pratar engelska när lilla H:S kompis mamma ringer och vill ta hem H, på hemtelefonen. Och jag kan inte sluta skratta åt kundens kommentar när jag babblade iväg på italienska in a pregnent confused moment: -Hola, qui parla bonjour!? Tja, så kan man ju också blanda språken...

Nu är det dags att sluta jobbdagen. Fast jag bara bockat av hälften på min lista idag. Så går det när man är ute och shoppar mat hysteriskt målmedvetet och envist, hela förmiddagen.

Sommar och mage och klänningar

Det är bra gravidmode nu, och det är ju toppen när man ska gå på galej! Ett annat stort midsommar galej väntar dessutom.......

I went crazy shopping, men det är ju inte så ofta....2 av 3 dessutom på 50% !

Ska jag ha på mig denna Odd Molly en blågul dag?

Eller ska jag ha denna Dagmar, en blågul dag?

(Denna bild fann jag hos Hotspot efter lite googling. Jag köpte den sista på Tintins rea och den togs snabbt bort! Det är den gula uppe i vänstra hörnet. )

Denna Dagmar har jag saknat, jag glömde ju min i garderoben på Gran Canaria! Inte exakt likadan men superfin tycker jag! (ok magen får puta utanför....) Halva priset på Sid&Sally!

Hjärt smärta

-Men lilla piratessan, hur gick det egentligen?

Jag hörde det själv, jag lät orolig. Lilla H biter alltid ihop, även när hon slår sig illa.

-Vaddå mamma, ser det illa ut?

-Jag får ont i hjärtat när du slår dig sådär....

-Åh nej mamma, få inte det!

Leka affär

Det är sol och snart måndags lunch,
Jag skulle kunna bjuda hela kvarteret på brunch!
Carrefour är uppköpt av Coop i detta land,
Jag har köat, knuffats, skrattat och handlat så mycket man orkar med en hand,
Den andra körde jag vagnen med,
och tålmodigt väntat i långt kassaled.
Men är det 50% på allt så är det värt varenda sekund,
förrådet är fyllt med tvättmedel, pasta, kaffebönor, presenter till vår kalas låda samt nåt wii spel,
men foten kom inte hem hel,
den är svullen och rund rund......

(måste folk köra på varann bara för att det är 50%? Kanske är det värt det när man lassar massvis med schweizisk choklad och finfina italienska kaffebönor och bjudviner?)

Vänskap och resor

Vi har snart bott utomlands i 3 år. Vi har i helgen skrattat länge och gott, njutit av den bästa maten, med riktigt goda vänner. Och det är skönt att konstatera att vi har två familjer som blivit riktigt goda vänner sent i livet. Som vi kan ringa och umgås med helt spontant och relaxed utan att samtalsämnen rinner ut. Fast vi bara känt varandra i knappt 3 respektive 2 år.

På fredag reser jag med lilla H till Stockholm. Förra våren följde lille O med mig på en helg med familjen kombination jobbresa. Detta vill han givetvis inte minnas nu när det är lilla H:s tur. Stora tårar föll och jag är värsta boven. Men jag står på mig. Att då och då dela på pseuvdotvillingarna, att få varsinn förälder för sig själv i några dagar, att få varsitt barn själv i några dagar, gör alla gott. Lilla H och jag glädjer oss att få en liten tjejresa. Att få pussa på lilla nya kusinen. Att njuta av att hon är med sin mormor mfl när jag är på jobbmöten.

Imorgon börjar en ny vecka. En händelserik jobbvecka. En res och tjejmys vecka.