Känslominnen är nog de största av minnen. Lille O såg Davide gråta imorse, han ville inte lämna sin mamma och vara i skolan. Normalt, de är små och han är helt ny, som de fleste i O:s klass. Lille O går fram och säger -ciao amico, voi andare con me? (Hej kompis, vill du gå med mig?)
Davide torkade tårarna. Lille O tog hans hand. Tårarna återkom för lille D när mamman sa hejdå och O sa -Non ti preoccoparti, oggi che gymnastica! (Tänk inte på det tror jag det betyder, idag är det gymnastik!)
Jag, nunnan C och mamman bara log. Jag är stolt lille O och säker på att du minns dina första dagar både på skola 1 och 2.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar