Minns så väl lille O:s kommentar en dag efter det att han gått på dagis i Italien i en vecka.
-Mamma de HÖR inte på vad jag säger!!!
Han talade ju svenska såklart, något annat visste han ju inte...
Lille O nu känner jag något liknande, om än mycket senare....:
-Jag orkar inte HÖRA italienska mer. Same but different.
Förvånade mig själv över hur jag suckade när jag slog på radion nyss, italiano italiano. Frustation av att inte hänga med.... Även om jag förstår så mycket har jag långt kvar.
Barnen ler åt oss när vi pratar italienska. Min grammatik verkar ok i stort men lilla H säger -Mamma du låter som en proprio svenska när du pratar italienska! Men..... jag ÄR ju det. Bara för att du kan vara språk kameliont utan att det är den minsta ansträngning, har man ibland lust att svara :). Jösses, barn har fantastiska förmågor! Man borde introducera flera språk till barn, de klarar det utan minsta frågetecken kring grammatik och får perfekt uttal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar