Brukar maken säga. Som Emil till Alfred. Eller var det Alfred till Emil. Jag har inte bestämt mig om jag känner mig som Emil eller Anton när han säger det. Skulle han rufsa mig i håret samtidigt hade jag helt klart varit Emil. Fast ibland är jag nog Alfred, den där lugna som med lite list räddar Emil ur snickarbon.
Maken ringer ifrån London, där strålar solen idag, här ösregnar det. Jag fick en längtan efter London, att strosa där med min make, att överge mitt kaosiga skrivbord.
Vore jag där idag skulle jag flyga över Trafalgar Square som Mary Poppins, för att undvika fågelbajs på de italienska skorna. Vidare runt Big Ben fast som Peter Pan, för att få lite "gamla England" känsla, kanske leka lite med visarna, vara Emil, han kunde nog klassas som en behörig vild pojke till Peters följe. En eftermiddags scones på Harrods drickandes Princess Di´s dedikerade te kan passa efter att ha blivit jagad av mina medbritter i hög svart hatt för att ha tjuvat tiden. Avslutar eftermiddagen med att sitta som en vaxdocka på teatern, still av fascination. Kan vi sedan smälta vaxen och röra lederna hade jag tagit min Du i handen och genast bytt ut Emil och Alfred till att vara huvudpersonerna i Nottinghill, för en drink. Jag tror nu när jag talar om min dag i London att vi i natt chekar in här, så att vi kan vinka godnatt till prins W!
Vad gör ni ikväll? ; )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Här är en familj som är barnsligt förtjust i Peter Pan så vi hänger gärna mer *skrattar*...
Men det blev en lugn kväll på gården, sonen njöt av höstkvällen o fullmånen innan mörkret kom. Han cyklade inne i köpingen, dirt o street o allt vad det nu heter... Stjärnorna lyser så klara, vi har hela södra himlvalvet utanför oss...
Kvällskramar
Alfred var det, inte Anton *s*
Och din dröm om dagen i London låter härlig.
Ibland undrar man, tro mig ja har läst Emil 1000 gånger, otrolit, tack :) Som du ser så står det Alfred nu ; )
Min dröm var nästan verklig då maken ringde ifrån Trafalgar och sparkade runt duvorna på väg till teatern. En sekunds verkligehetsflykt kan kännas verklig*S*
Igår kväll letade jag tidningar... Jag var sur och grinig. Vill ha tillbaka den som en gång var jag. Innan jag fick barn. Får man säga så? För jag älskar dem ju över allt annat! Det är bara det att ibland blir det lite mycket... av allt. Och när allt jag hittade att läsa, när jag låg där däckad i soffan, var föräldratidningar – ja, då brast allt. :-) Och jag önskade att jag var i Rom.
Men idag mår jag bättre.
Hej Sara - gillade du länken, fann du ngt där förutomdå just F tidningar? ; )
Klart man får säga så, igår var jag i London du i Rom, köp en travellers magazine istället och få bilder på mentala flykten ; )
Ja, länken är superbra! Tack!
Har precis köpt en resetidning faktiskt! :-)
Nu är det dags att få upp några tvillingar ur badet...
Great :) Ha ha nu har jag lagt upp bild på mig själv, du vet var...*S*
Skicka en kommentar