Det slår mig att våra barn säger mamma och pappa på italienskt vis. A:na har ändrats. Pappino och Mammino kommer också ibland, tillsammans med ti voglio tanto bene.
Fler och fler italienska ord smyger sig in i svenskan. Även maken och jag smyger in dem. Sen skärper vi oss och talar perfekt svenska, men så ska man säga något snabbt och då blandar vi patetiskt nog både in engelska och italienska, om vi ska återge någon konversation vi har haft med någon på italienska eller engelska. Inte konstigt egentligen. Men intressant hur språkfiltrerna nu inte är helt separerade utan lägger sig över varandra och pendlar rapidfort mellan engelska/italienska och svenska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar