Här gick jag som barn, en stund. Världen är stor och ska upptäckas fick jag lära mig, det har jag efterlevt *S* Blodad tand, på gott och ont heter det. Vad är det onda med att "ta del av" flera delar av världen egentligen?
I teorins värld just nu, skulle våra barn kunna bli elever vid samma skola, jag som inte har några rötter kan ändå kanske sy ihop några?
Rötter är för mig inte så viktigt har jag insett, annat har ersatt viktigheten i det, jag tillhör ändå.
"Tänk, det finns folk som bott i samma hus hela sin uppväxt" slog det mig för 12 år sedan när jag träffade maken som är född och uppvuxen i samma lägenhet mitt i Stockholm. Han skrattade åt min spontanta kommentar, det är ju liksom självklart. Men ändå, i min värld, så udda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jamen visst är det konstigt! Nu är jag i och för sig bara runtflyttad i Sverige, men rotlösheten finns där ändå. Länge gjorde den att det kvittade mig var jag bodde bara mina saker var med, för de var mitt hem, men nu har jag rotat mig. I ett visst hus, inte på orten i sig egentligen (för den är TRIST); och barnen har rotat sig, så fastän det är min dröm att flytta utomlands lär det aldrig bli av. Lite sorgligt faktiskt....
Milena - allt är möjligt ; )
Skicka en kommentar