är fördelen med. Maken och jag jobbar båda hemifrån. Ok vissa dagar ser vi inte varandra, telefonerna bara ringer. Andra dagar är lyxdagar med massor av tid. Älskar att vi är kungar över vår egen tid, att flexibiliteten finns. Även fast vi givetvis viker mycket tid till jobb emellanåt.
Dagens nackdel:
Maken lägger på telefonen: - åh har du joggat?
Jag stolt :-ja, på bra tid med! (som värsta joggarnissanörden).
Maken: - Mm, men du jag ligger före dig, kom igen när du springer 1.5 mil med att prata bra tid HA HAHA. Han ler overkligt stort och godmodigt. Ögonen glittrar av retglädje.
Jag trotsigt: - Jag är 5 år yngre än dig, jag har alltså 5 år på mig eftersom du började jogga i år.
Maken tyst för sig själv:- jag glömmer jämt bort det där, att hon har 5 år på sig....
Jag på väg nerför trappan: - I can HEAR you!
Maken: - Yeah yeah. Lyssna nu då: 1-5 mil på en timme!!!!!
Ashole och fan vad bra han är, från storrökare till joggarnisse på ett år. Så himla duktig. Jag låter honom glänsa, han råkar vara värd det. : )
tisdag, september 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, jag har tänkt fråga så många gånger hur det går med låta-bli-att-röka-projektet för er båda, men framför allt för maken din, eftersom han ju var värre nere i träsket än du (väl?). Tolkar detta som att det går lysande för honom. Låt honom lysa i det också!! Från mig som hejar på honom på avstånd då!
Han la bara av, men det var tufft för att ta den lätta versionen, nu är det snart 1 år sedan!! (november)Han är unikt duktig:D!!!
Jag klarar mig fint utan, men var inte direkt beroende så för mig var det mer en ståndpunkt. Jag kan nog ta en cigg ngngång, men minns inte när det sist var...
Beundrar din man som verkar ha varit rejält i träsket :) Då kan man bjuda honom på nöjet en viss självgodhet *fniss*
Min kära man har försökt flera gånger o ännu inte lyckats. Motivationen finns nog där men själva beslutet saknas. Tog han hjälp av några nikotinplåster el liknande?
Kram
Hej dubbelörnen -Nej ingen hjälp. Vilket jag tror hjälpte honom. Han tog liksom tjuren vid hornen direkt. Tror det är det bästa sättet. Men viljan att det är slut over done with måste vara där. Han har alltid sagt att han skulle sluta före 40, han la av fyllda 39. Men det var oerhört svårt i början och krävde mkt självdisciplin, nya rutiner och en hel skåpa dåligt humör ; )
Oooppss, ännu mer beundransvärt... Tror nog också at detta eg är den enda vägen även för min man... Det där med dåligt humör... tror du det hjälper om jag sätter honom på att klyva brasved *asg*...
Kramar
Skicka en kommentar