Det där att övervinna. Jag har aldrig haft den där grundkondisen så många andra verkar ha. Som bara kan snöra på sig joggingskorna efter 2 års uppehåll och ändå utan problem kan lubba 5 kilometer. Jag har aldrig fattat hur det är möjligt. För mig har det inte varit det.
Sedan jag fick ont i ryggen ofta och mycket insåg jag att jag behöver jogga just, enligt massageterapeut. Det hon sa stämmer, det bygger för mig rätt muskler, speciellt terräng löpning. Jag har lyckats. Knäcka den där första "detärnästanomöjligtattorkaochvilja". Jag springer nu 3.5 kilometer i uppförsochnedförsbackar här på berget (brant tro mig) i samma takt. Det tog mig idag 20 minuter. Jag känner magmusklerna jobba både uppåt och nedåt. Jag har klarat att springa minst en gång i veckan, som flest 4, men det hände bara en vecka *S*. Summasumarum det är skönt. Och springer jag på plattmark orkar jag utan probelm 7 kilometer, sen tar det emot igen. Men, resonerar jag, varför skulle jag vilja springa längre än 7 kilometer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det måste vara en fantastisk känsla! Och bra för mig att läsa att det går att komma dithän. Jagskabara först... :)
Hej Ina - åh jag skulle bara så länge, tills jag fick ont. DÅ först fick jag en anledning :O
Kikar runt hos dig o din blogg är verkligen skön...
Lägger till dig i mina länkar för jag vill gärna fortsätta läsa om ditt italienliv...
Kramar
Dubbelörnen - Åh tack! Glad :) Jag gör detsamma, så fort jag listat ut hur. Vilsen sen jag bytte formatmall :O
Skicka en kommentar