Jag får beröm för min italienska. Jag pratar skitdåligt. Enkom på gehör. Jag klarar mig, jag för konversationer men låter som en riktig tölp. Ofta blir det stumt. Jag orkar försöka, kommer en bit in i diskussionen, men inser snart att ordförrådet är kasst, det går liksom bara inte. Orden rullar av tungan, det blir stumt.
Nu ska jag läsa tidningen varje dag. Eller ett magasin. Jag lyssnar på radion hela dagen, alltid något. (När jag inte lyssnar på James Blunt that is).
Hinnner inte med en kurs just nu, för jag SKA skriva. Japp det ska jag. Tack för pepp B.B! Jag är på G och svarar snart på mail :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Då ska jag avslöja dig en hemlighet! ;) Italienare älskar när man pratar italienska och de berömmer. De är inte som fransmän som avfärdar en om man inte pratar perfekt och rättar en hela tiden. Hörde det av några jag umgick med som hade varit i Frankrike och gått på kurser i franska. Italienare rättar också men på ett mycket trevligt sätt. De liksom gör det till ett skämt. De gånger jag har blivit rättad, till och med i affären, så har jag aldrig tagit illa vid. Prata på, du ska se att du kommer vidare! Kram
Sunflower - jepp jag har bott i Paris i 6 månader, blev rättad innan jag hann öppna munnen ; ) Italienarna är bra på at berömma :)
Skicka en kommentar