Jag stänger dörren efter mig, joggar iväg. Har med flit mina mörkaste solglasögon på. Där runt krönet är det. Det stora bygget. Liggandes mitt på min rutt, mitt i uppförsbacken. Bygget innebär visslingar, hejarop och allmänt stohej varenda gång jag springer förbi där. För att italienare är sådana. Glada hejjarop, trevliga, uppskattande. Dilemmat är att jag är svenska. Jag har inte lärt mig hantera ens icke personligt smicker (detta är ju obligatoriskt stohej när en kvinna lubbar förbi). Så jag ler genant och ofrivilligt varje gång, till deras stora nöje. En italienska ler inte, tror jag. Här skulle jag behöva input av italienskor. Än idag, efter drygt två år i bella Italia och bella Svizzera rodnar jag varje gång jag får en kommentar på gatan. Och italienarna är som bekant väldigt generösa med sådant. Stort tillägg, understrycket tillägg: på ett extremt icke påhoppande sätt utan gentilt gentlemannamässigt smicker.
Även kvinnor är titt som tätt generösa med smicker till okända. Ok, bortsett från norra italien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, smicker och trevliga kommentarer hör vardagen till. Det är bara tacka och ta emot. :) Ibland kan det till och med förgylla ens dag. Italienarna är inte blyga med att säga tvärtom heller. Vilket är bra. Däremot italienskor, de få jag träffade, hade svårt för mig. Jag har utseendet nära deras, men kommer från ett land där tjejer har "stora bröst, blont hår och långa ben" och som tar deras killar. Hrm... Jag fick i alla fall aldrig ngn bra kommentar från dem.
Hej Sunflower - :) Ja det är väl det, bara att njuta så länge man kan få en kommentar *S* Kvinnorna i norra Italien hade ofta ett ont öga till mig men i södra Italien tycker jag det är annorlunda!
*asg*, känner igen mig från Spanien.
Okända nyktra svenskar (de flesta) ger aldrig en komplimang. Jag har varit med om det 1 ggr i Sverige. Men han var förståss inte svensk, kom fram till mig mitt på dagen och sa;
-Jag måste bara få säga att du är så himla söt, bli ínte arg jag ville bara säga det.
Hur skulle man kunna bli arg för en sån kommentar? Men det är kanske det man förväntar sig i Sverige? Att tjejen ska ta illa upp känna sig trakasserad, jag har ingen aning. Han gjorde definitivt min dag bättre.
Om Italienskor ler har jag ingen aning om, men i Spanien bör man bara gå förbi, obrydd och låta komplimangerna hagla/Jenny
Jenny - Jag måste jobba på mitt pokerfejs, helt klart *S*
Känner så igen det där... *skrattar*. Vi är väl inte precis överrösta med varken komplimanger el beröm i vårt Jante land ;)
Men nu kl 0810 innan jag ska till o väcka sonen så har jag läst igenom HELA din blogg!!! *gapskratt* Det är sant!! Jag blir helt fascinerad av dig o ditt sätt att skriva. Har suttit här o skrattat högt till dina inlägg om barnen o deras kommentarer, blivit sorgsen o känt igen mig med barn o sjukdom... Du skriver helt underbart, njuter av dina texter...
Försöker hitta din mailadress, men lyckas inte... Maila mig du hittar min adr på bloggen...
Kramar
Dubbelörnen - *rodnar* jo faktiskt, vilken komplimang, ska kika Jante i x och le istället *S* Tack! Roligt att det var kul läsning och OJ HELA ha ha. Jag surfar in hos dig och söker din adress. Då jag valt att vara så annonym som möjligt så ar jag inte velat lägga ut ngn här.
Skicka en kommentar