Kastanjer i sitt stickiga hölje.
Vi öppnar stickiga kastanjer lilla H och jag.
Lille O minus 3 tänder. Alltid glad. När han inte är sur.
Att fånga henne på bild är en bragd. Fröken leva livet i maxfart.måndag, oktober 20, 2008
Höstlig skogspromis
Kastanjer i sitt stickiga hölje. Vi öppnar stickiga kastanjer lilla H och jag.Lille O minus 3 tänder. Alltid glad. När han inte är sur.
Att fånga henne på bild är en bragd. Fröken leva livet i maxfart.
Saturday and Sunday leisure
Helgens bästa:
-Lille O vet precis vad hans kompisar gillar, i detalj, hans kompis blev överlycklig av rätt låda lego. Kalas i Como.
- Sol och lång höstpromenad i skogen Monte Verita, plockandes kastanjer. Ätandes picnic i t-shirt.
-Barnens långa skapar lekar med lego, makens och mitt snackande.
- Jag har sovit som en stock hela nätterna, bragd för mig som hög gravid.
Helgens sorgliga:
- Skuttiskutti, undulat nummer två, låg död på burens botten. Hans kompis rymde för några veckor sedan, begravning i skogen. "Ska vi sjunga något, sa jag" "Blinka lilla sa lilla H" Så fick det bli.
Helgens insikt:
Jag växte upp med ABBAs låtar och Agnetas och Anni-Frids, Björn och Bennys röster, lilla H och lille O växer upp med Mamma Mia, Abbas låtar men Pierce Brosnans och Meryl Streeps och gängets pipor.
Lilla H fixar numer sitt hår själv på morgonen, supersnyggt med. Sidbena och diadem eller hårband coolt pådraget. Mammas hjälp efterfrågas inte, som förr (buhu och jippi på samma gång).
-Lille O vet precis vad hans kompisar gillar, i detalj, hans kompis blev överlycklig av rätt låda lego. Kalas i Como.
- Sol och lång höstpromenad i skogen Monte Verita, plockandes kastanjer. Ätandes picnic i t-shirt.
-Barnens långa skapar lekar med lego, makens och mitt snackande.
- Jag har sovit som en stock hela nätterna, bragd för mig som hög gravid.
Helgens sorgliga:
- Skuttiskutti, undulat nummer två, låg död på burens botten. Hans kompis rymde för några veckor sedan, begravning i skogen. "Ska vi sjunga något, sa jag" "Blinka lilla sa lilla H" Så fick det bli.
Helgens insikt:
Jag växte upp med ABBAs låtar och Agnetas och Anni-Frids, Björn och Bennys röster, lilla H och lille O växer upp med Mamma Mia, Abbas låtar men Pierce Brosnans och Meryl Streeps och gängets pipor.
Lilla H fixar numer sitt hår själv på morgonen, supersnyggt med. Sidbena och diadem eller hårband coolt pådraget. Mammas hjälp efterfrågas inte, som förr (buhu och jippi på samma gång).
fredag, oktober 17, 2008
The necklessring och nattliga presenter
Jag vaknade i natt med sedvanlig kramp i vaden. Så var det så varmt med. Fick kort panik. Min vigselring satt plötsligen så hårt. Den som snurrar runt och runt i vanliga fall.
Nu hänger ringen på guldkedja runt halsen. Uppenbarligen fick jag av den, och lika uppenbarligen har jag nu samlat på mig lite vatten. Åtminstonde om natten.
Natten bjöd vidare på sömnlöshet, jag räknade på makens tips upp alla bilmärken jag kunde komma på: Aston Martin, Bentley, Citroen, Daihatsu.... Försökte tänka på sport bilar. Vid L som i Lamborghini lag jag av. Vände mig och vred mig. Fick molvärk. Aha, så känns det ju, tänkte jag. Sen somnade jag vid 05.00. 07.00 gick vår underbara lightclock på, maken satte på Mamma Mia låtarna i dotterns rum. Väldans glad musik att vakna till.
Nu hänger ringen på guldkedja runt halsen. Uppenbarligen fick jag av den, och lika uppenbarligen har jag nu samlat på mig lite vatten. Åtminstonde om natten.
Natten bjöd vidare på sömnlöshet, jag räknade på makens tips upp alla bilmärken jag kunde komma på: Aston Martin, Bentley, Citroen, Daihatsu.... Försökte tänka på sport bilar. Vid L som i Lamborghini lag jag av. Vände mig och vred mig. Fick molvärk. Aha, så känns det ju, tänkte jag. Sen somnade jag vid 05.00. 07.00 gick vår underbara lightclock på, maken satte på Mamma Mia låtarna i dotterns rum. Väldans glad musik att vakna till.
torsdag, oktober 16, 2008
En galen höna...
Ska sluta med mitt hönseri snart. Men idag har jag gått runt som en höna, pickat frenetiskt utan uppehåll, och fått en massa gjort. Stirrat och kacklat en massa med kunder och hemmaprojekt.
Jag är egentligen helt dödstrött, men liksom uppspelt. Hönsig.
Jag har rensat ett helt barnrum ifrån en hel del massa skit och för barnsliga saker. Strukturerat, organiserat och det blev kalas. Lille O glad som en clown. Jag satt på golvet i 2 timmar. Fast jag kan egentligen inte sitta på golv, det gör alldeles för ont i bäckenet. Sen stod jag på stol och balanserade, fast jag egentligen inte borde det så kunde jag inte sluta. Var tvungen att färdigställa.
På ett ungefär har jag fått 4 projekt jag velat göra hemmavid klart, på en och samma dag. Jag har jobbat 7 timmar med. Barnen har liksom skött sig själva, varit med, lekt med lego unt so weiter.
Imorgon ska vi ha gäster. Jag slår vad om att dagens agenda utan en sekunds lugn utandning kommer att visa på visst resultat. Det vill säga, imorgon är jag väl lika pigg och underhållande som en nackad höna.
Mitt i allt stirr tittade jag på maken som jag råkade springa på här i huset under kvällen, jag sa ett namn. Han sa: det tar vi. Vi har rimligen 34 dagar på oss att ändra oss igen.
Jag är egentligen helt dödstrött, men liksom uppspelt. Hönsig.
Jag har rensat ett helt barnrum ifrån en hel del massa skit och för barnsliga saker. Strukturerat, organiserat och det blev kalas. Lille O glad som en clown. Jag satt på golvet i 2 timmar. Fast jag kan egentligen inte sitta på golv, det gör alldeles för ont i bäckenet. Sen stod jag på stol och balanserade, fast jag egentligen inte borde det så kunde jag inte sluta. Var tvungen att färdigställa.
På ett ungefär har jag fått 4 projekt jag velat göra hemmavid klart, på en och samma dag. Jag har jobbat 7 timmar med. Barnen har liksom skött sig själva, varit med, lekt med lego unt so weiter.
Imorgon ska vi ha gäster. Jag slår vad om att dagens agenda utan en sekunds lugn utandning kommer att visa på visst resultat. Det vill säga, imorgon är jag väl lika pigg och underhållande som en nackad höna.
Mitt i allt stirr tittade jag på maken som jag råkade springa på här i huset under kvällen, jag sa ett namn. Han sa: det tar vi. Vi har rimligen 34 dagar på oss att ändra oss igen.
Giovedi
Ja torsdag. Sov uselt. Upp i ottan hela familjen. Lämnade barnen på skolan och sen bilen på service. Sprang in på den italienska möbelaffären för att se vad de hade, snabbt snabbt, måste hem till telco. Kom ut med tankar bara. Som lyder: "ska köpa en Kartell blå lampa till lille O". De var på rea, hans IKEA lampa är hemsk. Kartell kostar inte mycket här heller, så så får det bli.
Väl hemma hade jag fått avi om paket. Schweiz är så förgrymmat organiserat. Köade på lilla posten i vår lilla by, lämnade in avin och fick till svar att paketet kommer imorgon. Förstå. Vilken framförhållning. Vilken organisering. Vad snopet.
Jag har idag lovat mig själv att organisera upp mina projekt idag. Måste dokumentera bättre. Administrera bättre. En människa kan inte ha allt i huvudet. Det håller inte i längden. Det vet jag ju redan. Så för att slippa admin som är min akilleshäl skriver jag ett meningslöst inlägg istället.
Så tänker jag göra balkongen fin idag. Köpa nya blommor med barnen på väg hem. Kanske en pumpa med.
Dagens roliga so far " Mamma följ med oss in i dag till skolgården, jag vill pussa dig hejdå där" sa lilla H. Vi gick in alla tre. Lille O sprang som alltid direkt iväg till sina kompisar. Lilla H likaså. Jaha, där stod jag själv, pratade lite med fröknarna. Lilla H sprang upp för trapporna med sina väninnor. "Hejdå då!" ropade jag. "Är du HÄR mamma" sa en förvånad lilla H. Eh...
Väl hemma hade jag fått avi om paket. Schweiz är så förgrymmat organiserat. Köade på lilla posten i vår lilla by, lämnade in avin och fick till svar att paketet kommer imorgon. Förstå. Vilken framförhållning. Vilken organisering. Vad snopet.
Jag har idag lovat mig själv att organisera upp mina projekt idag. Måste dokumentera bättre. Administrera bättre. En människa kan inte ha allt i huvudet. Det håller inte i längden. Det vet jag ju redan. Så för att slippa admin som är min akilleshäl skriver jag ett meningslöst inlägg istället.
Så tänker jag göra balkongen fin idag. Köpa nya blommor med barnen på väg hem. Kanske en pumpa med.
Dagens roliga so far " Mamma följ med oss in i dag till skolgården, jag vill pussa dig hejdå där" sa lilla H. Vi gick in alla tre. Lille O sprang som alltid direkt iväg till sina kompisar. Lilla H likaså. Jaha, där stod jag själv, pratade lite med fröknarna. Lilla H sprang upp för trapporna med sina väninnor. "Hejdå då!" ropade jag. "Är du HÄR mamma" sa en förvånad lilla H. Eh...
onsdag, oktober 15, 2008
En vaggande höna
Är det för mycket begärt att få stå på en handikapp parkering som hög gravid i 30 minuter, när 5 i rad gapar tomma?
Nä. Det tyckte inte jag och inte heller p-lisan.
Nä. Det tyckte inte jag och inte heller p-lisan.
En rik höna
Ibland är jag hönsmorsa. Lika ofta som jag är en cool som en cucumber morsa.
Varje dag när jag pussar barnen hejdå tänker jag det. "Jag är så rik"!
Varje dag när jag står att väntar på att barnen kommer ut och de kommer och ger mig en puss känner jag det "Jag är så himla rik".
Som grädde på moset har jag en underbar man vid min sida, som jag delar rikedomen med.
Varje dag när jag pussar barnen hejdå tänker jag det. "Jag är så rik"!
Varje dag när jag står att väntar på att barnen kommer ut och de kommer och ger mig en puss känner jag det "Jag är så himla rik".
Som grädde på moset har jag en underbar man vid min sida, som jag delar rikedomen med.
tisdag, oktober 14, 2008
Musica
Jag tog kort på lille O när han hade sin fiol lektion idag. Jag vet inte vad det är men det är lite magiskt att få sitta där och se på. Han säger de mest roliga sakerna, men som makes sense. Som när hon stämmer hans fiol säger han "har du tänkt på att det låter som en dålig cowboy films musik, när du stämmer fiolen. Jag tänker alltid på det, nu kommer cowboysarna!" Så skrattar han. Och hon. Och jag. Men han är mycket koncentrerad när han spelar. Det är inte lätt med stråke, noter och att balansera fiolen på en gång.
Jag tänker på fame när vi går i musikskolans korridorer. Det gnisslas, visslas, sjungs och trummas i varje rum. Jag vill nästan flytta in. Åtminstonde vill jag få vara med.
Jag tänker på fame när vi går i musikskolans korridorer. Det gnisslas, visslas, sjungs och trummas i varje rum. Jag vill nästan flytta in. Åtminstonde vill jag få vara med.
Dille
Jag har fullkomlig dille på MAOAM kolor. Fullkomlig. Alla smaker går bra.
Jag har fullkomlig dille på vår helautomatiskasuperdyraespressomaskin. Den är förjävlig. Service stup i kvarten. Bästa på marknaden för kaffesnobbar, my ass. Jag smyger ner i uteköket, där står som tur är en äkta pressare.
Jag har fullkomlig dille på vår helautomatiskasuperdyraespressomaskin. Den är förjävlig. Service stup i kvarten. Bästa på marknaden för kaffesnobbar, my ass. Jag smyger ner i uteköket, där står som tur är en äkta pressare.
Två nya
Testar två nya namn:
Sam och Floyd. Ris eller ros?
Juno är så fint. Men varje gång jag läser om det står det att det är en hon. Ändå när jag tittar på namnstatistik verkar hälften av de 20 som heter det i Sverige vara män..... Jag hänger ändå upp mig på att det är en gudinna och undrar hur Juno själv kommer tänka när han är fjårtis och heter Juno alias gudinnenamn.
Så surfar jag in på Grekiska namn och finner:
Name Juno
Greek Meaning
goddess of marriage and childbirth
(onekligen kvinna) Så står det sedan men jag får inte med symbolerna att det ändå är både ett kill och tjejnamn..... Men googlar man i Sverige är det ett tjejnamn enkom. Men det låter ju som ett killnamn. Juno. Bla bla bla.
Sam och Floyd. Ris eller ros?
Juno är så fint. Men varje gång jag läser om det står det att det är en hon. Ändå när jag tittar på namnstatistik verkar hälften av de 20 som heter det i Sverige vara män..... Jag hänger ändå upp mig på att det är en gudinna och undrar hur Juno själv kommer tänka när han är fjårtis och heter Juno alias gudinnenamn.
Så surfar jag in på Grekiska namn och finner:
Name Juno
Greek Meaning
goddess of marriage and childbirth
(onekligen kvinna) Så står det sedan men jag får inte med symbolerna att det ändå är både ett kill och tjejnamn..... Men googlar man i Sverige är det ett tjejnamn enkom. Men det låter ju som ett killnamn. Juno. Bla bla bla.
måndag, oktober 13, 2008
Med handen på hjärtat
Kan vår lille som snart kommer heta Juno på riktigt? Som tilltalsnamn menar jag.
Familjen här tycker det. Och vad tycker ni, med handen på hjärtat, en kille som heter Juno som liten, mellan och vem vet, kanske som en framtida bankchef.
"Bankchefen Juno angående finanskrisen: det är läge att titta ut nu, begrunda världen och skapa sig en uppfattning om läget"
Familjen här tycker det. Och vad tycker ni, med handen på hjärtat, en kille som heter Juno som liten, mellan och vem vet, kanske som en framtida bankchef.
"Bankchefen Juno angående finanskrisen: det är läge att titta ut nu, begrunda världen och skapa sig en uppfattning om läget"
Indiansommar
Igår var vi nere vid vattnet i Ascona hela dagen. Åt gott och roades av de goa kyparna på Seven Easy. Lille O blev av en sån där "vax clown som står blixtstilla tills de gör något" uppställd på hans podium. Lille O stod som han visade, fick vitt puder på sig och folksamlingen var stor. I en hel halvtimme uppträdde lille O. Det var underbart kul. Han tyckte detsamma. Teaterapa. Genom kroppsspråk kommunicerade lille O och "vaxdockan". Sen samlade han in en hel hink med pengar. Han delade med sig med lille O.
Det var +24 och vi åt glass, cyklade och avslutade med att spela volleyboll på stranden. Idag får jag såklart rent fysiskt sota för det. Men gårdagen var underbar.
I lördags var det kul, lilla H åkte skridskor och älskar det än. Killarna hämtade upp oss i Lugano på kvällen. Det var gott att ses.
Idag är det mest stress. Kunder kan verkligen vara xxxxjobbiga. Juno gillar inte när jag sitter framför datorn heller. Han kickar och boxar neråt och uppåt samtidigt. När jag ställer mig upp är han mycket lugn. Jag tycker han kunde vänta med att be mig stå upp tills han kommer ut.
Det var +24 och vi åt glass, cyklade och avslutade med att spela volleyboll på stranden. Idag får jag såklart rent fysiskt sota för det. Men gårdagen var underbar.
I lördags var det kul, lilla H åkte skridskor och älskar det än. Killarna hämtade upp oss i Lugano på kvällen. Det var gott att ses.
Idag är det mest stress. Kunder kan verkligen vara xxxxjobbiga. Juno gillar inte när jag sitter framför datorn heller. Han kickar och boxar neråt och uppåt samtidigt. När jag ställer mig upp är han mycket lugn. Jag tycker han kunde vänta med att be mig stå upp tills han kommer ut.
fredag, oktober 10, 2008
Ultraljud
Jag visade lilla H den sensaste profilbilden vår BM tog häromdagen. Hon tittar leendes.
-Mamma huvudet ligger ju nedåt, vid snippan.
-Ja.
-Så det jag ser runt om huvudet är insidan av snippan?
-Nej, det är bla bla bla.
-Tänkte väl det, att ett ljud inte kan se så bra! Fast det är ultra bra!
Så sprang hon iväg och ställde sig på huvudet. Hennes värld är just nu lika upp och ner som Junos. Hon står helt enkelt på huvudet hela tiden, eller så fort hon kan.
-Är världen fin sådär upp och ner? Undrade jag som tänkte att hon kanske ville fråga mer om ultraljud.
-Självklart är den det! Ultrafin. E bello essere una bambina mamma! Det sa hon kanske för att undrstryka ultra. Men det fick mig att le stort. Sen satt vi där i soffan, två med huvet ner, en med huvet upp. Vi drack te tills vi nästan sprack.
-Mamma huvudet ligger ju nedåt, vid snippan.
-Ja.
-Så det jag ser runt om huvudet är insidan av snippan?
-Nej, det är bla bla bla.
-Tänkte väl det, att ett ljud inte kan se så bra! Fast det är ultra bra!
Så sprang hon iväg och ställde sig på huvudet. Hennes värld är just nu lika upp och ner som Junos. Hon står helt enkelt på huvudet hela tiden, eller så fort hon kan.
-Är världen fin sådär upp och ner? Undrade jag som tänkte att hon kanske ville fråga mer om ultraljud.
-Självklart är den det! Ultrafin. E bello essere una bambina mamma! Det sa hon kanske för att undrstryka ultra. Men det fick mig att le stort. Sen satt vi där i soffan, två med huvet ner, en med huvet upp. Vi drack te tills vi nästan sprack.
Vem kunde för några år sen tro...
att jag skulle sitta på en yoga kurs för gravida på italienska. Inte jag i allafall.
Hon var ljuvlig lärarinnan. Kallade mig carissima hela tiden. Som ett sammanträffande skulle hon till Stockholm i nästa vecka.
Jag har varit och handlat, via H&M och köpt den årliga korgen med hårsnoddar, dessa små ting som lilla H jämt kommer hem utan. Jag gillar att hålla eget lager med förbrukningsprodukter.
Vid 16 hämtar jag min gostjej, vars lärare imorse sa "du R, jag måste bara säga, lilla H är bland den goaste och gladaste tjej jag träffat". Gissa om det gjorde min dag. Mina hormoner kände sig för att gråta, men jag lyckades le och få fram "så gott att höra".
Sen grät jag på väg till yogan när killarna skickade ett sms där det stod "vi saknar er, nu ska vi på SPA, puss killarna". Hormonerna lever sitt eget liv, fel, de tar över mitt.
Juno gillade yogan. Han var helt med. Magen mjuk och bebben lugn, men sa hej hej ibland.
Det jag skulle skriva innan mina hormoner tog över skrivandet var att lilla H och jag ska direkt till frissan efter skolan. Jag har köpt hennes favorit mellis och sen ska vi gå och se Mamma Mia. Vi går via McD, såklart. Lilla H älskar hamburgare liksom jag. Ibland får man bojkotta det italienska köket.
Hon var ljuvlig lärarinnan. Kallade mig carissima hela tiden. Som ett sammanträffande skulle hon till Stockholm i nästa vecka.
Jag har varit och handlat, via H&M och köpt den årliga korgen med hårsnoddar, dessa små ting som lilla H jämt kommer hem utan. Jag gillar att hålla eget lager med förbrukningsprodukter.
Vid 16 hämtar jag min gostjej, vars lärare imorse sa "du R, jag måste bara säga, lilla H är bland den goaste och gladaste tjej jag träffat". Gissa om det gjorde min dag. Mina hormoner kände sig för att gråta, men jag lyckades le och få fram "så gott att höra".
Sen grät jag på väg till yogan när killarna skickade ett sms där det stod "vi saknar er, nu ska vi på SPA, puss killarna". Hormonerna lever sitt eget liv, fel, de tar över mitt.
Juno gillade yogan. Han var helt med. Magen mjuk och bebben lugn, men sa hej hej ibland.
Det jag skulle skriva innan mina hormoner tog över skrivandet var att lilla H och jag ska direkt till frissan efter skolan. Jag har köpt hennes favorit mellis och sen ska vi gå och se Mamma Mia. Vi går via McD, såklart. Lilla H älskar hamburgare liksom jag. Ibland får man bojkotta det italienska köket.
onsdag, oktober 08, 2008
Not me
Jag skulle inte gifta mig tidigt. - Min man dök upp när jag var blotta 22 år fyllda. Gifte mig vid knappt 25 år fyllda.
Jag skulle inte ha barn tätt - Det är 16 månader mellan våra två äldsta barn.
Jag skulle inte driva eget företag - Jag driver eget företag.
Man ska aldrig säga aldrig. - Det ligger något i det. Lika mycket som det ligger mycket i att inte vara så obstinat i sina åsikter. Att utvärdera nuet istället. Finns inget jag är så glad för att jag träffade min man, vi är bäst för varandra. Våra pseuvdotwins, love love love each other. Jag tittar på dem ibland, deras närhet kan man ta på. Är enormt stolt över att få vara deras mamma. Jag ska göra mitt allra bästa. Allra allra bästa. Att driva eget är flexibilitet. Det passar ju mig. Jag tänker fortsätta.
Jag skulle inte ha barn tätt - Det är 16 månader mellan våra två äldsta barn.
Jag skulle inte driva eget företag - Jag driver eget företag.
Man ska aldrig säga aldrig. - Det ligger något i det. Lika mycket som det ligger mycket i att inte vara så obstinat i sina åsikter. Att utvärdera nuet istället. Finns inget jag är så glad för att jag träffade min man, vi är bäst för varandra. Våra pseuvdotwins, love love love each other. Jag tittar på dem ibland, deras närhet kan man ta på. Är enormt stolt över att få vara deras mamma. Jag ska göra mitt allra bästa. Allra allra bästa. Att driva eget är flexibilitet. Det passar ju mig. Jag tänker fortsätta.
Attraversiamo
"Attraversiamo" - betyder låt oss gå över.
Nu går jag över en personlig gräns jag haft, och so far känns det bra. Ibland måste man utvärdera sina gränser med. Tror jag.
Nästa vecka sätter jag en gräns för makens flygande. Tror jag.
Nu går jag över en personlig gräns jag haft, och so far känns det bra. Ibland måste man utvärdera sina gränser med. Tror jag.
Nästa vecka sätter jag en gräns för makens flygande. Tror jag.
Juno as cute as can be i vecka 34
Alltså min BM är expert på att visa profilbilder på Juno. Varje gång utropar hon -ÅHHH så söt han är!!! Man blir så glad och stolt som man kan bli. Hon är proffs på feelgood känslor. Spelar liksom ingen roll om man själv inte såg att det var hans ansikte ens...
Magen mäter 95 cm. Det är 5 cm mer än för 6 veckor sedan. Det är rätt mycket.
Kilona på Juno är 2.200 drygt. På mig +10 exakt. Då slår vi nu lille O:s graviditet, den blev +9 totalt.
Allt ser bara bra ut. Normalt, normalt, normalt. Men jag fick yoga ordinerat. Ja faktiskt ordinerat. 2 timmar varje fredag. För bara mig och Juno. Hon sa, du kommer att gå dit, träffa den härliga läraren, sen se dig om i lokalen och så njuta. Du kommer längta efter fredagrna.
Hon serverar det så bra min BM, så bra att jag redan tror henne. Jag kommer att älska yogan.
Magnesium i små påsar fick jag med. För att lugna livmoderns träning samt kramp i vader om natten. Sen är det toppen när man joggat, att ta efter ett pass, de påsar som blir över. La hon till. Just det känns långt borta. Väldigt långt faktiskt.
Magen mäter 95 cm. Det är 5 cm mer än för 6 veckor sedan. Det är rätt mycket.
Kilona på Juno är 2.200 drygt. På mig +10 exakt. Då slår vi nu lille O:s graviditet, den blev +9 totalt.
Allt ser bara bra ut. Normalt, normalt, normalt. Men jag fick yoga ordinerat. Ja faktiskt ordinerat. 2 timmar varje fredag. För bara mig och Juno. Hon sa, du kommer att gå dit, träffa den härliga läraren, sen se dig om i lokalen och så njuta. Du kommer längta efter fredagrna.
Hon serverar det så bra min BM, så bra att jag redan tror henne. Jag kommer att älska yogan.
Magnesium i små påsar fick jag med. För att lugna livmoderns träning samt kramp i vader om natten. Sen är det toppen när man joggat, att ta efter ett pass, de påsar som blir över. La hon till. Just det känns långt borta. Väldigt långt faktiskt.
tisdag, oktober 07, 2008
Av bara farten....
Jag pratar italienska fort fort nu. Men jag säger mycket och många fel. I lördags skrattade jag så åt mig själv när det flög ut : -Hai scrutti tutti sola??! Till en liten flicka på skolan. Lilla H vek sig nästan. Scrutti tutti. Jag menade scritto tutti. (skrivit allt), men snubblade av bara farten.
På min födelsedag sa lilla H: io ho scrutti tutti da sola. När jag fick en saga. (Jag har rappakalja allt själv) Hon skämtar hela tiden, har kul svar på tal. Den lilla donnan börjar förändras. No more little girl. En tjej helt enkelt. Rätt stor sådan med. Shit. Snart är tonåren här. Mindre skämt och mer skrän då gissar jag.
På min födelsedag sa lilla H: io ho scrutti tutti da sola. När jag fick en saga. (Jag har rappakalja allt själv) Hon skämtar hela tiden, har kul svar på tal. Den lilla donnan börjar förändras. No more little girl. En tjej helt enkelt. Rätt stor sådan med. Shit. Snart är tonåren här. Mindre skämt och mer skrän då gissar jag.
Girlish
Girlish blir det kanske när maken och sonen och min pappa reser ut på samma dag. 4 dagar har jag och dottra alldeles för oss själva. Det känns underbart mysigt när dottra själv säger -åh mamma, bara vi två hemma, så mysigt! Och mina hormoner sänder ut oro, jag ogillar att delar av familjen flyger och far utan att vi alla är samlade. Men de hormonerna ska jag snart ge på moppo, jag är ingen beliver när det handlar om att ta ut oro i förskott...
Lilla H och jag ser fram emot att se på inspelade idol ikväll. Äta framför TV:n och prata. Hon ska sova över hos mig med i natt har vi bestämt :) Men vi får se om hon "vågar" sova kvar, hon är hemskt hemkär när det handlar om hennes egen säng!
Jag fick förvisso både puss och kram ifrån lille O imorse innan han drog iväg med farsgubben men lilla H henne ville han inte släppa först. Hans kärlek till hans syster är stor. STOR.
Lilla H och jag ser fram emot att se på inspelade idol ikväll. Äta framför TV:n och prata. Hon ska sova över hos mig med i natt har vi bestämt :) Men vi får se om hon "vågar" sova kvar, hon är hemskt hemkär när det handlar om hennes egen säng!
Jag fick förvisso både puss och kram ifrån lille O imorse innan han drog iväg med farsgubben men lilla H henne ville han inte släppa först. Hans kärlek till hans syster är stor. STOR.
måndag, oktober 06, 2008
Hipp hip
Skönt att man kan känna sig (stundom) hip fast nya hipp hipp hurra utropas! 36 är väl ingen ålder?
Fick skönsång imorse, finfina teckningar med små handskrivna påhittade italienska sagor till. En plånis som var en dröm att bara öppna paketet till... Och böcker. Vad är en födelsedag utan en önskad bok? Fina telefonsamtal med mer skönsång (brorsan ifrån down under var nog först!)och platta små paket med posten. Skönhetsprodukter, fina att se på, kul att leka vattenlekar med (bada). Förskotts kofta att titta på men inte ännu bära och babyprylar jag önskat mig ifrån Sverige. Finaste blåbärsblåmedmjölk flätade skärpet ifrån väninnorna här. Jag känner mig minst sagt bortskämd...
Vi åt godaste lunchen i varmaste solen ute längs vattnet. Fina pappa är här och förgyller dagen. Vi skippar tårtan på min önskan och istället köper vi med den godaste italienska glassen hem, vi väljer två smaker var och njuter vidare i trädgården. När barnen slutat skolan och hip hopen och allt vad det är en måndagseftermiddag hugger vi in på den!
Fick skönsång imorse, finfina teckningar med små handskrivna påhittade italienska sagor till. En plånis som var en dröm att bara öppna paketet till... Och böcker. Vad är en födelsedag utan en önskad bok? Fina telefonsamtal med mer skönsång (brorsan ifrån down under var nog först!)och platta små paket med posten. Skönhetsprodukter, fina att se på, kul att leka vattenlekar med (bada). Förskotts kofta att titta på men inte ännu bära och babyprylar jag önskat mig ifrån Sverige. Finaste blåbärsblåmedmjölk flätade skärpet ifrån väninnorna här. Jag känner mig minst sagt bortskämd...
Vi åt godaste lunchen i varmaste solen ute längs vattnet. Fina pappa är här och förgyller dagen. Vi skippar tårtan på min önskan och istället köper vi med den godaste italienska glassen hem, vi väljer två smaker var och njuter vidare i trädgården. När barnen slutat skolan och hip hopen och allt vad det är en måndagseftermiddag hugger vi in på den!
fredag, oktober 03, 2008
No mercy
Maken ringer ifrån Milano lyrisk, det smittar av sig. Sekunden efter det att vi lägger på och jag försäkrat mig om att han tagit med sig "den ubergoda restaurangens" kort, somnar jag. 04.00 vaknar jag. Kick kick kick, kramp i vaden. Får bita i kudden för att inte skrika rakt ut. Somnade aldrig om. Tänkte på halsbrännan som blivit min nattliga vän just nu. Onda tankar.
Körde barnen till skolan. Kom på att det är fredag. Ingen fredagskänsla än, bara jag är skittrött känslor. Mötte en flyttbil a la väldigt lång på väg upp för berget. La i backen. Insåg att jag fick backa nedför branta kurviga berget med hjälp av sidospeglarna. Jag kan faktiskt inte vända mig om längre. Magen är för stor.
Lastbilschaffisen skrek åt mig. SENORA JAG HJÄLPER DIG! Men hur DÅ!!? Skrek jag tillbaka. Tänkte han liksom lägga i handbromsen på den stora tunga bilen i den branta kurvan? Han drog upp axlarna och skickade hjärtan till mig. Jag sa ett uppgivet fuck, men det hörde han inte.
Det där ordet måste jag sluta säga.
Jag är verkligen hög gravid just nu. No doubt.
Körde barnen till skolan. Kom på att det är fredag. Ingen fredagskänsla än, bara jag är skittrött känslor. Mötte en flyttbil a la väldigt lång på väg upp för berget. La i backen. Insåg att jag fick backa nedför branta kurviga berget med hjälp av sidospeglarna. Jag kan faktiskt inte vända mig om längre. Magen är för stor.
Lastbilschaffisen skrek åt mig. SENORA JAG HJÄLPER DIG! Men hur DÅ!!? Skrek jag tillbaka. Tänkte han liksom lägga i handbromsen på den stora tunga bilen i den branta kurvan? Han drog upp axlarna och skickade hjärtan till mig. Jag sa ett uppgivet fuck, men det hörde han inte.
Det där ordet måste jag sluta säga.
Jag är verkligen hög gravid just nu. No doubt.
Rivierans bästa kommentar
Lille O "Mamma, alla killar tittar på dig. Jag ser det alltid" (ytis svenska)
Jag skrattar och drar honom intill mig "Min lille charmör!"
Maken" Ha ha, ja du gubben, så är det" (och han överdriver kärleksfullt, tack för det :))
Lille O "Det är för att du är så tjock mamma" "De kanske inte riktigt kan tro det!"
torsdag, oktober 02, 2008
Kalla golv och långa nätter
Juno har sparkat hela natten, jag undrar om han försökt vända sig om, det har känts som om han skakar sig fram. Jag var tvungen att 03.27 gå upp och vandra lite, för att ligga gick inte.
Man får se upp vart man sätter sina små fötter på det vita marmorgolvet som nu börjar kännas iskallt, istället för svalkande skönt. De europeiska bergskorpionerna tar sig in och skrämmer oss lika mycket som vi dem.
När jag gick runt på det kalla marmorgolvet och undrade när han skulle sluta försöka sträcka ut sig i min mage (som inte växer så mycket precis som med våra andra två förbir jag som det verkar ganska liten, men han växer) och inse faktum, det blir inte bekvämare för någon av oss.
"Ligg kvar i sängen" sa maken, som skulle till Milanos puls på morgonen. Jag låg kvar. In kom lilla H "sjuk mamma?, klapp på kinden" Sen kom lille O och drog ner täcket, la sin kind mot magen och sa "var snäll bebis och somna nu". Ensam kvar är jag och bebben som nu vekrar lugn, istället för att kliva in i kontoret tog jag datorn till TV'n och italienska morgon nyheter. Till barnens lycka har vi grundutbudet och en TV. Vi stenålders människor har kapitulerat och det känns helt ok. Jag ser nyheter följt av catwalk och tillslut en fantastisk opera, allt på 20 minuter.
Man får se upp vart man sätter sina små fötter på det vita marmorgolvet som nu börjar kännas iskallt, istället för svalkande skönt. De europeiska bergskorpionerna tar sig in och skrämmer oss lika mycket som vi dem.
När jag gick runt på det kalla marmorgolvet och undrade när han skulle sluta försöka sträcka ut sig i min mage (som inte växer så mycket precis som med våra andra två förbir jag som det verkar ganska liten, men han växer) och inse faktum, det blir inte bekvämare för någon av oss.
"Ligg kvar i sängen" sa maken, som skulle till Milanos puls på morgonen. Jag låg kvar. In kom lilla H "sjuk mamma?, klapp på kinden" Sen kom lille O och drog ner täcket, la sin kind mot magen och sa "var snäll bebis och somna nu". Ensam kvar är jag och bebben som nu vekrar lugn, istället för att kliva in i kontoret tog jag datorn till TV'n och italienska morgon nyheter. Till barnens lycka har vi grundutbudet och en TV. Vi stenålders människor har kapitulerat och det känns helt ok. Jag ser nyheter följt av catwalk och tillslut en fantastisk opera, allt på 20 minuter.
onsdag, oktober 01, 2008
It wasnt a dream
Jag druknade nästan där i det varma turkosa vattnet. I det främmande spännande landet. Det var enormt strömt och mycket höga vågor. När jag slutligen gav upp fajten mot naturens krafter kom en hand för att dra upp mig. Jag höll på att dränka en person i det varma turkosa vattnet. Desperationen när man bara får tillräckligt med luft för att precis klara sig är ett väsen starkt så starkt. Den kan lätt döda. Den har läskigt nog inga dubier.
Jag fick bearbeta att jag nästan dränkte en annan person länge. Mer än jag bearbetade att jag nästan drunknade själv. Jag kände inte tacksamhet så mycket som jag kände skuld.
I natt såg jag mig själv drunka. Precis så som det var. Istället för att dyka långt under vågorna som jag lärt mig, tumlades jag runt i dem. Jag trodde jag simmade mot ytan men slog ideligen mot botten. Vände om, fick ett kort andetag innan en ny stark våg sköljde över mig och fick min kropp att tumla runt. Och den där känslan, som tillslut infann sig, känner jag än närvaron av. Jag ger upp. Det är ok. Det kändes skönt att få den. Befriande att inte behöva kämpa vidare. Också handen. Som drog uppåt. Precis när jag gett upp.
Jag vaknade av att jag spottade flera gånger. Rakt på väggen. Vattnet var så salt. Lille O tittade förvånat på mig. Sen somnade vi om kramandes. Utan ett ord. Det var en dröm som bearbetade verkligheten cirka 16 år senare. Åtminstonde kom de andra känslorna upp till ytan först nu. Tacksamheten. Att få vara så rik. På kärlek. På livet. På lust. På äventyr. Tack.
"Du hade en mardröm i natt mamma" "Ja men den är över nu" svarade jag, när vi gemensamt fick i lille O:s trötta ben i ett par byxor.
Jag har ärligen knappt pratat om detta förut. Det var verkligen på tiden att orden fick forsa ut, och bilda en befriande ordström.
Jag fick bearbeta att jag nästan dränkte en annan person länge. Mer än jag bearbetade att jag nästan drunknade själv. Jag kände inte tacksamhet så mycket som jag kände skuld.
I natt såg jag mig själv drunka. Precis så som det var. Istället för att dyka långt under vågorna som jag lärt mig, tumlades jag runt i dem. Jag trodde jag simmade mot ytan men slog ideligen mot botten. Vände om, fick ett kort andetag innan en ny stark våg sköljde över mig och fick min kropp att tumla runt. Och den där känslan, som tillslut infann sig, känner jag än närvaron av. Jag ger upp. Det är ok. Det kändes skönt att få den. Befriande att inte behöva kämpa vidare. Också handen. Som drog uppåt. Precis när jag gett upp.
Jag vaknade av att jag spottade flera gånger. Rakt på väggen. Vattnet var så salt. Lille O tittade förvånat på mig. Sen somnade vi om kramandes. Utan ett ord. Det var en dröm som bearbetade verkligheten cirka 16 år senare. Åtminstonde kom de andra känslorna upp till ytan först nu. Tacksamheten. Att få vara så rik. På kärlek. På livet. På lust. På äventyr. Tack.
"Du hade en mardröm i natt mamma" "Ja men den är över nu" svarade jag, när vi gemensamt fick i lille O:s trötta ben i ett par byxor.
Jag har ärligen knappt pratat om detta förut. Det var verkligen på tiden att orden fick forsa ut, och bilda en befriande ordström.
tisdag, september 30, 2008
Note to self
Jag kan föra mig riktigt bra. Men jag är inte så korrekt. Det är ok. Kanske tom bra för själen. Eller i alla fall för att kunna njuta. Ja, jag är glad för det har jag bestämt mig för. Att ha lätt till skratt och att få göra milt obscena italienska tecken till sånt som tynger. Allvarliga saker. Inte ge det för mycket utrymme. Att samtidigt ge utrymme till roliga saker med. Eller mest menar jag nog.
Smultron tycker en galenpanna är ok. Vet inte om jag är det. Men jag tog det konstigt nog som en komplimang. Fast det var nog jag som skrev ordet först. Detta blev snurrigt. Har ni inte läst Smultron ännu, så gör det. Hon är precis så, som smultron är, som tur är trär hon dem dagligen på tråd, så man får mer.
Note 2: Man måste inte hjälpa andra, om det kan stjälpa en själv. I alla fall inte när man knappt får ett tack. Blasé tack undanbedes. Fan vad schysst vill jag höra istället. Eller det jag vill få är feedback, vad det ledde till. Eller borde jag skriva: förvänta dig inte ett stort tack eller att du blir lyckligare av att ev. fälla krokben för dig själv. Det är ju liksom inte att vara snäll sett till en själv. Ännu mindre är det smart.
Smultron tycker en galenpanna är ok. Vet inte om jag är det. Men jag tog det konstigt nog som en komplimang. Fast det var nog jag som skrev ordet först. Detta blev snurrigt. Har ni inte läst Smultron ännu, så gör det. Hon är precis så, som smultron är, som tur är trär hon dem dagligen på tråd, så man får mer.
Note 2: Man måste inte hjälpa andra, om det kan stjälpa en själv. I alla fall inte när man knappt får ett tack. Blasé tack undanbedes. Fan vad schysst vill jag höra istället. Eller det jag vill få är feedback, vad det ledde till. Eller borde jag skriva: förvänta dig inte ett stort tack eller att du blir lyckligare av att ev. fälla krokben för dig själv. Det är ju liksom inte att vara snäll sett till en själv. Ännu mindre är det smart.
DIMAT
Igår satt jag på föräldramöte. Och jag förstod allt (italienskan alltså). Detta skriver jag inte för att skryta, utan för att notera det för mig själv. (Fast jag skryter för mig själv utan att skämmas ha ha!)
Här i Schweiz har man utvecklat ett eget mattesystem. Det är helt fascinerande. Låt oss säga att vi behövde 2 timmar för att förstå det, hon sa att barnen förstod mycket snabbare hur det är uppbyggt. Men jag är imponerad. Hoppas Sverige kopierar DIMAT. För det verkar onekligen kul tänk och som det uppmuntrar till lärande. En metod där barnen mycket självständigt tar sig för lärandet. De är ute på en piratresa (fast de är snälla pirater), de landar på små öar och det finns en skatt att hämta allra längst bort. Hur stor skatten blir beror ju på vilken nivå man är på. Alla skatter värderas lika högt. Flummigt låter det. Men ärligt, det de lär sig är långt ifrån flummigt.
Man börjar på F (lätt) i ett ämne, säg geometri, när man klarat av F så får man resa vidare till M (medelsvårt) i det ämnet, tillslut kommer man till D (svårt). Man kan hamna hos hajjarna, och då behöver man räddas av en kompis som landat vid nästa ö. Man ber själv om hjälp, kompisen som är där (eller läraren men barnen tycker det är roligare att hitta kompisar på öarna) och så lär man verbalt ut till den som behöver fiskas upp ur mattetrasslet. Förstå sig på hajjarna.
Vet inte om någon förstod. Men lilla H lyser, mattetimmarna är superspännande! Men man kan inte bara läsa siffrorna och t ex multiplicera säger hon, man måste se om där finns hinder med, i texten, det är oftast de som är hajjarna förklarar hon. Har man klarat sig till en ö i bastänket i ett ämne, så ber läraren barnet att färglägga en ruta för det. Som betyder klart. Jobbar man enkom i ett ämne målar läraren rött för det ämnet ett tag. Man behöver alla baser för att gå vidare, men man får resa på i geometri havet rätt länge t ex innan man får rödflagg (se upp, andra priater är längre fram i andra matte ämnen, man behöver kompisar för att kunna fiskas upp om man hamnar i vattnet!)
Fan, varför fick inte jag lära mig matte så. För mig fanns bara rätt eller fel. Röd penna eller en stjärna. Inget kul tankesätt eller resa att vara på. Jag gillade inte matte.
Hur lär man ut matte i Sverige idag? Jag låter som om jag dissar Sverige i inlägg på inlägg, så är det inte. Jag är nog mest kluven, lite rädd och osäker på hur våra små italienare till barn kommer att digga att bo i Sverige. Och denna mening har jag skrivit om flera gånger. För till viss del dissar jag jag både Sve och Italien och Schweiz, det får man kanske även....
Här i Schweiz har man utvecklat ett eget mattesystem. Det är helt fascinerande. Låt oss säga att vi behövde 2 timmar för att förstå det, hon sa att barnen förstod mycket snabbare hur det är uppbyggt. Men jag är imponerad. Hoppas Sverige kopierar DIMAT. För det verkar onekligen kul tänk och som det uppmuntrar till lärande. En metod där barnen mycket självständigt tar sig för lärandet. De är ute på en piratresa (fast de är snälla pirater), de landar på små öar och det finns en skatt att hämta allra längst bort. Hur stor skatten blir beror ju på vilken nivå man är på. Alla skatter värderas lika högt. Flummigt låter det. Men ärligt, det de lär sig är långt ifrån flummigt.
Man börjar på F (lätt) i ett ämne, säg geometri, när man klarat av F så får man resa vidare till M (medelsvårt) i det ämnet, tillslut kommer man till D (svårt). Man kan hamna hos hajjarna, och då behöver man räddas av en kompis som landat vid nästa ö. Man ber själv om hjälp, kompisen som är där (eller läraren men barnen tycker det är roligare att hitta kompisar på öarna) och så lär man verbalt ut till den som behöver fiskas upp ur mattetrasslet. Förstå sig på hajjarna.
Vet inte om någon förstod. Men lilla H lyser, mattetimmarna är superspännande! Men man kan inte bara läsa siffrorna och t ex multiplicera säger hon, man måste se om där finns hinder med, i texten, det är oftast de som är hajjarna förklarar hon. Har man klarat sig till en ö i bastänket i ett ämne, så ber läraren barnet att färglägga en ruta för det. Som betyder klart. Jobbar man enkom i ett ämne målar läraren rött för det ämnet ett tag. Man behöver alla baser för att gå vidare, men man får resa på i geometri havet rätt länge t ex innan man får rödflagg (se upp, andra priater är längre fram i andra matte ämnen, man behöver kompisar för att kunna fiskas upp om man hamnar i vattnet!)
Fan, varför fick inte jag lära mig matte så. För mig fanns bara rätt eller fel. Röd penna eller en stjärna. Inget kul tankesätt eller resa att vara på. Jag gillade inte matte.
Hur lär man ut matte i Sverige idag? Jag låter som om jag dissar Sverige i inlägg på inlägg, så är det inte. Jag är nog mest kluven, lite rädd och osäker på hur våra små italienare till barn kommer att digga att bo i Sverige. Och denna mening har jag skrivit om flera gånger. För till viss del dissar jag jag både Sve och Italien och Schweiz, det får man kanske även....
måndag, september 29, 2008
Njutning
Det är en ren njutning att tala italienska. Att få vistas i Italien. Äta och dricka. Men inte att bo. Tyvärr. För jäkla krångligt. Men vi bortser ifrån det ett tag.
Senza niente - är det inte ett underbart ord. Utan ingenting. Un brioche senza niente....
Det bad iaf maken och jag om till frukosten vid havet i Lerici, en croissant utan ingenting. Att doppa det utsökta kaffet i. Sanden var vit, havet varmt och solen skön.
Innan vi åkte till Lerici hade jag ett möte på italienska, i hela 2 timmar. Det är en njutning att få ta Dantes vackra språk (jo, för det var Dante som var upphovsman till den moderna italienskan, när man tvärtemot alla andra Europiska länder (Frankrike, Spanien, Portugal etc) valde den största mest inflytelserika stadens dialekt, till att bli hela landets språk, så reste man landet runt i Italien och valde det vackraste...Så härligt italienskt, inte sant?) i sin mun och känna att man hanterar det. Världens vackraste språk. Även om varje mening jag bygger har små fel, så är det en njutning att ta orden i min mun. Att man bara pratar italienska i Italien gör mig inget. Jag skulle byta ut både engelska och franska kunskaperna utan att tveka, om jag var tvungen. För att inte tala om de underbara uttrycken som finns på italienska. Men jag tar dem en annan gång.
Stor njutning är det att äta en äkta pizza med mjuk tunn men ändå degig botten, buffallo mozzarella och tomat på. Bara så. För så ska den ätas. Inte med tusen saker på, amerikaniserad. I Stockholm finns inga goda pizzor, tyvärr, om man smakat en riktig tunt men mjuk degig ändå botten i Italien, en vanlig Margaritha, extra buffallo mozza och italienska passerade tomater, så är varje ciao ciao pizza ett hån mot storebrodern i pizzalandet. Bäst är de i Napoli, pizzornas stad.
Glassen. Mövenpick och alla andra släng er i väggen. Det är i Italien man ska äta glass. Tvärtemot pizzan ska man däremot testa så många olika smaker som helst. Och hur ofta som helst om man frågar mig. Att man dessutom av försäljaren tillfrågas: Vackra du, vilken smak önskas? Bella. Hur ska våra barn förstå att i Sverige ler inte folk åt dem 0och säger; hej där sötnos, du vackra, carina, bella/bello på gatan. Att där är de mest andras ungar? Att de inte själva kan dyka in i folks barnvagnar och säga åhhh söta söta. För föräldrarna är inte vana och kanske rädda för bakterierna våra bär på. Att i Sverige är tonåringarna coola, de pendlar inte mellan att köra moppe och sedan hoppa av, växla några coola ord med polarn till att vända sig om och säga - HEJ SÖTNOS, lilla pojken, vill du sitta en stund på min moppe? Vad heter du? Ha ha du är en goding...etc. (överdriver jag det stela i svenskheten? Jag överdriver iaf inte det härliga i italienskheten)
Italien är njutningens land. Språket, maten och klimatet. För mig.
(och jag blir alldeles lycklig av boken jag läser, hon, författarinnan, har samma intryck av Italien som mig själv. Kunde varit mina ord, mina tankar och min lust hon beskriver som sin egen.).
Jag och maken kommer nog för alltid vara Italienofiler. Så länge vi har förmågan att njuta. Som jag hoppas är tills det där berycktade ljuset tar oss upp i, förhoppningsvis, Italienska himlen.
Senza niente - är det inte ett underbart ord. Utan ingenting. Un brioche senza niente....
Det bad iaf maken och jag om till frukosten vid havet i Lerici, en croissant utan ingenting. Att doppa det utsökta kaffet i. Sanden var vit, havet varmt och solen skön.
Innan vi åkte till Lerici hade jag ett möte på italienska, i hela 2 timmar. Det är en njutning att få ta Dantes vackra språk (jo, för det var Dante som var upphovsman till den moderna italienskan, när man tvärtemot alla andra Europiska länder (Frankrike, Spanien, Portugal etc) valde den största mest inflytelserika stadens dialekt, till att bli hela landets språk, så reste man landet runt i Italien och valde det vackraste...Så härligt italienskt, inte sant?) i sin mun och känna att man hanterar det. Världens vackraste språk. Även om varje mening jag bygger har små fel, så är det en njutning att ta orden i min mun. Att man bara pratar italienska i Italien gör mig inget. Jag skulle byta ut både engelska och franska kunskaperna utan att tveka, om jag var tvungen. För att inte tala om de underbara uttrycken som finns på italienska. Men jag tar dem en annan gång.
Stor njutning är det att äta en äkta pizza med mjuk tunn men ändå degig botten, buffallo mozzarella och tomat på. Bara så. För så ska den ätas. Inte med tusen saker på, amerikaniserad. I Stockholm finns inga goda pizzor, tyvärr, om man smakat en riktig tunt men mjuk degig ändå botten i Italien, en vanlig Margaritha, extra buffallo mozza och italienska passerade tomater, så är varje ciao ciao pizza ett hån mot storebrodern i pizzalandet. Bäst är de i Napoli, pizzornas stad.
Glassen. Mövenpick och alla andra släng er i väggen. Det är i Italien man ska äta glass. Tvärtemot pizzan ska man däremot testa så många olika smaker som helst. Och hur ofta som helst om man frågar mig. Att man dessutom av försäljaren tillfrågas: Vackra du, vilken smak önskas? Bella. Hur ska våra barn förstå att i Sverige ler inte folk åt dem 0och säger; hej där sötnos, du vackra, carina, bella/bello på gatan. Att där är de mest andras ungar? Att de inte själva kan dyka in i folks barnvagnar och säga åhhh söta söta. För föräldrarna är inte vana och kanske rädda för bakterierna våra bär på. Att i Sverige är tonåringarna coola, de pendlar inte mellan att köra moppe och sedan hoppa av, växla några coola ord med polarn till att vända sig om och säga - HEJ SÖTNOS, lilla pojken, vill du sitta en stund på min moppe? Vad heter du? Ha ha du är en goding...etc. (överdriver jag det stela i svenskheten? Jag överdriver iaf inte det härliga i italienskheten)
Italien är njutningens land. Språket, maten och klimatet. För mig.
(och jag blir alldeles lycklig av boken jag läser, hon, författarinnan, har samma intryck av Italien som mig själv. Kunde varit mina ord, mina tankar och min lust hon beskriver som sin egen.).
Jag och maken kommer nog för alltid vara Italienofiler. Så länge vi har förmågan att njuta. Som jag hoppas är tills det där berycktade ljuset tar oss upp i, förhoppningsvis, Italienska himlen.
torsdag, september 25, 2008
Bara åk
Jag skulle ju inte blogga, i allafall inte så här tätt. Det skulle vara stressigt nu. Än så länge så glider projekten som bästa skidvaxen under de finaste skidorna. Jag njuter just nu av det, även om det finns massa hinder att hoppa över längre fram, främst i det nya projektet. Men det är ju inte nu.
Solen lyser från klarblå himmel och ute är det 22 grader, solen ska få värma våra kroppar på rivieran redan imorgon eftermiddag. Här, där man är så sträng med att få ta ut barnen en endaste dag ur skolan frågade vi lite lätt, kan vi hämta dem vid lunch, vi vill göra en minisemester. Ja men visst sa barnens lärare i kör, de är ju aldrig sjuka eller borta så det går utmärkt. Tack för det, och ja, här böjer man sig lätt för lärarna. De har verkligen power. Jag kan nästan se mig själv niga "tack då senora". Ha ha. Never. Men kroppspråket förmedlar nog detsamma, trots allt.
Vi packar liten väska med badkläder och linnen och shorts, jeans till kvällen. Vi bor vansinnigt billigt men bra, precis på stranden. Off season is truly lovely.
På lördag tänker jag dricka fantastiskt goda macchiattos, doppa croissanter i sylt och se solen gå upp över medelhavet. Läsa boken som maken "presentade mig", mellan sandslottsbyggen och betygsättning av dotterns hjulande (ni vet, Spanien 8 poäng, aha, Sverige 10 poäng etc), klappa på Juno som börjar göra mig påmind om att det är dags snart. Livmodern tränar titt som tätt och det känns bekant,läskigt och alldeles naturligt. Det är ca 60 dagar till att föda barn och det känns fortfarande så väldigt långt borta. Moto Boy, som många hyllar är laddad i ipoden, till hans fantastiska Beat heart vill jag andas ut Juno. (och ni fattar väl att "andas ut" är en dagdröm. Jag mer skriker ut, plågas ut, dör ut, allt utan andas iaf.)
Juno som vi ännu inte vet vad han heter. Men det lutar åt Vincent. Det lutar åt Victor. David tycker lille O. Alla är fina. Milo sa jag, men nej sa de andra. Det är ju Tintins hund. Jaha.
Tror jag ska roa mig med att skriva namn i sanden, sudda med hälen, skriva ny med tån, om och om igen. Så ska jag visa lilla H och lille O sandleken. Rutan, minns ni, där man tänker på namn på 4 personer man tycker om, säg ett tal, det blev Vincent.
Kanske är det så Juno får sitt tilltalsnamn. I Lerici på starnden, lekandes rutan. Ser det framför mig, maken sa 11, vi räknande, det blev XXXXX. Hans andranamn är klart, det är samma som hotellet heter, det som vi ska bo på. Samma som lille O har. Mitt flicknamn, som även är ett förnamn. Jag vann, enkel match. 1-0 jag versus sveriges rikes namnlagar när det gäller dubbla efternamn. Man får ju annars inte sammanföra släkter, i Sverige, genom efternamn. Så vi låtsas, att det är ett andranamn.
Solen lyser från klarblå himmel och ute är det 22 grader, solen ska få värma våra kroppar på rivieran redan imorgon eftermiddag. Här, där man är så sträng med att få ta ut barnen en endaste dag ur skolan frågade vi lite lätt, kan vi hämta dem vid lunch, vi vill göra en minisemester. Ja men visst sa barnens lärare i kör, de är ju aldrig sjuka eller borta så det går utmärkt. Tack för det, och ja, här böjer man sig lätt för lärarna. De har verkligen power. Jag kan nästan se mig själv niga "tack då senora". Ha ha. Never. Men kroppspråket förmedlar nog detsamma, trots allt.
Vi packar liten väska med badkläder och linnen och shorts, jeans till kvällen. Vi bor vansinnigt billigt men bra, precis på stranden. Off season is truly lovely.
På lördag tänker jag dricka fantastiskt goda macchiattos, doppa croissanter i sylt och se solen gå upp över medelhavet. Läsa boken som maken "presentade mig", mellan sandslottsbyggen och betygsättning av dotterns hjulande (ni vet, Spanien 8 poäng, aha, Sverige 10 poäng etc), klappa på Juno som börjar göra mig påmind om att det är dags snart. Livmodern tränar titt som tätt och det känns bekant,läskigt och alldeles naturligt. Det är ca 60 dagar till att föda barn och det känns fortfarande så väldigt långt borta. Moto Boy, som många hyllar är laddad i ipoden, till hans fantastiska Beat heart vill jag andas ut Juno. (och ni fattar väl att "andas ut" är en dagdröm. Jag mer skriker ut, plågas ut, dör ut, allt utan andas iaf.)
Juno som vi ännu inte vet vad han heter. Men det lutar åt Vincent. Det lutar åt Victor. David tycker lille O. Alla är fina. Milo sa jag, men nej sa de andra. Det är ju Tintins hund. Jaha.
Tror jag ska roa mig med att skriva namn i sanden, sudda med hälen, skriva ny med tån, om och om igen. Så ska jag visa lilla H och lille O sandleken. Rutan, minns ni, där man tänker på namn på 4 personer man tycker om, säg ett tal, det blev Vincent.
Kanske är det så Juno får sitt tilltalsnamn. I Lerici på starnden, lekandes rutan. Ser det framför mig, maken sa 11, vi räknande, det blev XXXXX. Hans andranamn är klart, det är samma som hotellet heter, det som vi ska bo på. Samma som lille O har. Mitt flicknamn, som även är ett förnamn. Jag vann, enkel match. 1-0 jag versus sveriges rikes namnlagar när det gäller dubbla efternamn. Man får ju annars inte sammanföra släkter, i Sverige, genom efternamn. Så vi låtsas, att det är ett andranamn.
onsdag, september 24, 2008
Hyper active parents eller bara en (hög) gravid kvinnas dagbok kanske
Jag menar, det är ingen som pratar om oss föräldrar, som tvingas att bli hyperaktiva. Vi pratar bara om barnen, som potentiellt hyperaktiva. Vi pratar om det är för mycket för dem, för lite pusch, för mycket push, för ditten och datten. (och läs ny allt med en god nypa salt, jag är inte allvarlig jämt!)
Jag klassar mig själv som ofrivilligt hyperaktiv, när maken är bortrest. Måndag: upp 07.00, laga frukost, se till att de har sina miljoner saker med sig i väskan till skolan, göra sig i ordning och kasta ett öga på att barnen gör detsamma. Till skolan 08.10. Hej hej fröknar, hejdå puss puss barn älskar er hela dan, 3 nya lappar att läsa och (förstå!) signera, minnas att lägga i barnens plastfickor när de kommer hem, anteckna i familjens kalender. Jobba, helst i superhög takt så man även hinner klart en del av det man vill leverera. Hämta 16.15, köra till hiphopen (varför får jag alltid ta alla andras ungar med?), handla mat med sonen under tiden , köra till fiol lektion, coacha läxa med lilla H under tiden. Få instruktioner om lille O's fiol läxa fast jag ifrån säger mig den, den är hans att komma ihåg väl? Hemma 18.30, laga mat. Se till att lilla H duschar fast hon inte vill, lägga fram kläder till morgonen så den blir lugn. Hur hann huset bli så stökigt? Plocka. Läsa lite med barnen, lyssna in dem, pussas, gosa. ZZZ (jag tror jag somnar först?)
2 dagar i veckan hiphop, en dag gitarr = lilla H.
Fotboll en dag och fiol en annan = lille O. Mycket logistik, mycket körning och en jäkla massa energi. Men klart de ska få spela ett instrument och ha en aktivitet var....
Det är väl så vi parents inte blir soffpotatisar....
Jag tycker någon ska skriva en bok till barnen i all curling och hyperactive children-books djungel. De är ju läskunniga de små liven. En bok om hyper parents, att de då och då måste få skolka ifrån körningar (som är oundvikliga när man bor en bit bort) för att det kan bli för mycket för dem. Ja, att föräldrar ibland behöver ha tråkigt, inget att göra, att då till exempel läsa bok istället. Som lättsmälta Lyckan, kärleken och meningen med livet som maken kom hem med mitt i natten....
Reminder: Lille O drog igår ut den ena framtanden alldeles själv, sen grät han som om han verkligen förlorat någon, ett hjärtskärande gråt. "Jag var så nervös mamma", var det han sa. Vi kramades tills han somnade. I morse strålade han, och tandfen han undrar om han ska tro på efter hans mors fantastiska fantasi berättelse om henne (haha, I love stories) eller inte hade iaf tagit tanden och lämnat 5 franc. Sen slog det mig att hon kanske är en snålis? En hyperfé som inte har hunnit fundera på om det varit inflation sen 1979 när hon tappade tänderna....
Jag klassar mig själv som ofrivilligt hyperaktiv, när maken är bortrest. Måndag: upp 07.00, laga frukost, se till att de har sina miljoner saker med sig i väskan till skolan, göra sig i ordning och kasta ett öga på att barnen gör detsamma. Till skolan 08.10. Hej hej fröknar, hejdå puss puss barn älskar er hela dan, 3 nya lappar att läsa och (förstå!) signera, minnas att lägga i barnens plastfickor när de kommer hem, anteckna i familjens kalender. Jobba, helst i superhög takt så man även hinner klart en del av det man vill leverera. Hämta 16.15, köra till hiphopen (varför får jag alltid ta alla andras ungar med?), handla mat med sonen under tiden , köra till fiol lektion, coacha läxa med lilla H under tiden. Få instruktioner om lille O's fiol läxa fast jag ifrån säger mig den, den är hans att komma ihåg väl? Hemma 18.30, laga mat. Se till att lilla H duschar fast hon inte vill, lägga fram kläder till morgonen så den blir lugn. Hur hann huset bli så stökigt? Plocka. Läsa lite med barnen, lyssna in dem, pussas, gosa. ZZZ (jag tror jag somnar först?)
2 dagar i veckan hiphop, en dag gitarr = lilla H.
Fotboll en dag och fiol en annan = lille O. Mycket logistik, mycket körning och en jäkla massa energi. Men klart de ska få spela ett instrument och ha en aktivitet var....
Det är väl så vi parents inte blir soffpotatisar....
Jag tycker någon ska skriva en bok till barnen i all curling och hyperactive children-books djungel. De är ju läskunniga de små liven. En bok om hyper parents, att de då och då måste få skolka ifrån körningar (som är oundvikliga när man bor en bit bort) för att det kan bli för mycket för dem. Ja, att föräldrar ibland behöver ha tråkigt, inget att göra, att då till exempel läsa bok istället. Som lättsmälta Lyckan, kärleken och meningen med livet som maken kom hem med mitt i natten....
Reminder: Lille O drog igår ut den ena framtanden alldeles själv, sen grät han som om han verkligen förlorat någon, ett hjärtskärande gråt. "Jag var så nervös mamma", var det han sa. Vi kramades tills han somnade. I morse strålade han, och tandfen han undrar om han ska tro på efter hans mors fantastiska fantasi berättelse om henne (haha, I love stories) eller inte hade iaf tagit tanden och lämnat 5 franc. Sen slog det mig att hon kanske är en snålis? En hyperfé som inte har hunnit fundera på om det varit inflation sen 1979 när hon tappade tänderna....
tisdag, september 23, 2008
Today
Dimma, lite snö på topparna man inte ser. Vid lunch ska det vara 20 grader och sol.
måndag, september 22, 2008
En riktig fighter
Ens egna stund av vemod blåses bort av andras verklighet ibland. Där vi finner det svårt att andas eller vad det kan vara, blir det så futtigt banalt, när man tar del av människor som Madde, hennes starka fina mamma och älskade pojkvän. Jag är så berörd att jag inte vet vilka ord jag ska skriva här. De verkar mest stapla sig på varandra. Det jag vill få fram är att uppmuntra till mer hjälp. Tusenlappar och empati hör ibland samman. För hur kan vi annars hjälpa om inte genom bidrag till mer stöd och forskning. Det är väl då empati?
Annat än starkt emapti går i allafall inte att känna när man läser Maddes mammas inlägg, när Madde själv skrev och hennes pojkväns blogg.
En upphovsman vid namn Peter är klok, jag länkar till där pengar verkligen bidrar i barns och föräldrars och anhörigas tuffa vardag. När man kan bör man ge extra näring. Så känns det i allafall för mig.
http://www.barncancerfonden.se/1452
Annat än starkt emapti går i allafall inte att känna när man läser Maddes mammas inlägg, när Madde själv skrev och hennes pojkväns blogg.
En upphovsman vid namn Peter är klok, jag länkar till där pengar verkligen bidrar i barns och föräldrars och anhörigas tuffa vardag. När man kan bör man ge extra näring. Så känns det i allafall för mig.
http://www.barncancerfonden.se/1452
Nya andetag
Andetag, det är inte "jag" att skriva det. Men det kanske jag borde ibland. Men jag har nog en förmåga att andas lätt, för det mesta.
Jag känner mig vemodig. Hormoner kanske. Maken i annat land. Men solen lyser och barnen och jag hade en mysig morgon, om än trött sådan. Hon sa att hon hade ont i magen lilla H. Jag masserade en stund och lilla H gick sen och borstade tänderna. Lite stygn av magont har jag nu sen dess, för lilla H vet jag ju har riktigt ont i magen när hon säger lite. Ändå körde jag ner henne till skolan och jag tänkte när jag lämnade henne på skolgården: hon ser inte ut som sitt vanliga jag.
Så går tankarna till gammal mark. Jag är bra på att bryta ny mark. Att stega upp och sätta bo. Liksom en fiskare kasta ut lina på lina och tillslut finna de där fina fiskarna man vill ha runt om sig. Utan att äta upp dem. Men att välja om och noga. Det finns ingen anledning att dra upp de små. Jag tror att det är nyttigt att välja om sina relationer, även om de är gamla. Att inte försoffa dem.
Gammal mark står vi på igen om 5 månader. Om nu planerna hålls. Om inget oförutsätt händer. Jag undrar hur gärna jag vill stå på gammal mark. Jag tänker att jag gillar oförutsägbarhet, om den klingar i positiv anda.
Jag känner mig vemodig. Hormoner kanske. Maken i annat land. Men solen lyser och barnen och jag hade en mysig morgon, om än trött sådan. Hon sa att hon hade ont i magen lilla H. Jag masserade en stund och lilla H gick sen och borstade tänderna. Lite stygn av magont har jag nu sen dess, för lilla H vet jag ju har riktigt ont i magen när hon säger lite. Ändå körde jag ner henne till skolan och jag tänkte när jag lämnade henne på skolgården: hon ser inte ut som sitt vanliga jag.
Så går tankarna till gammal mark. Jag är bra på att bryta ny mark. Att stega upp och sätta bo. Liksom en fiskare kasta ut lina på lina och tillslut finna de där fina fiskarna man vill ha runt om sig. Utan att äta upp dem. Men att välja om och noga. Det finns ingen anledning att dra upp de små. Jag tror att det är nyttigt att välja om sina relationer, även om de är gamla. Att inte försoffa dem.
Gammal mark står vi på igen om 5 månader. Om nu planerna hålls. Om inget oförutsätt händer. Jag undrar hur gärna jag vill stå på gammal mark. Jag tänker att jag gillar oförutsägbarhet, om den klingar i positiv anda.
fredag, september 19, 2008
Ut -flykt
Vi har smidigt två helgplaner. Antaglien för att vi båda har massor med jobb. Eller kanske för att solen är varm och himlen blå.
Vi drar på lördag en bit runt Maggiore, stannar där vi vill, via Alessi outlet på utvägen för att kanske för sista gången fynda fynd. Förhoppningsvis kastruller, eftersom maken ständigt bränner sönder våra. Barnen ska välja restaurang längs vattnet i Italien. Vi är hemma redan samma dag, när det känns dags. Helgen bjuder på sensommarvärme, som var dag just nu.
Vi drar på lördag en bit runt Maggiore, stannar där vi vill, via Alessi outlet på utvägen för att kanske för sista gången fynda fynd. Förhoppningsvis kastruller, eftersom maken ständigt bränner sönder våra. Barnen ska välja restaurang längs vattnet i Italien. Vi är hemma redan samma dag, när det känns dags. Helgen bjuder på sensommarvärme, som var dag just nu.
Helgen efter åker vi till Italienska rivieran. Lerici. Där ska vi bo på mitt namne hotell. Dessutom med goda vänner. Vi drar redan på fredagseftermiddagen och är framme till middag. Dagen efter äter vi frukost blickande ut över strand och hav. Det tar 2 1/2 till att få doppa fötterna i medelhavet.
En mammas skryt och funderingar
Lille O har av sin pappa på en kväll lärt sig spela blinka lilla på fiolen. Nästan helt perfekt, men visst, falska toner piper ut de med. Men jag är impad av hans vilja och jag trodde det tog lång tid att lära sig plocka ut noterna. Även om det nu låter sådär.
Tänk att hans pappas gamla talanger sitter i. Han har inte hållt i en fiol sen 1977 typ.
Ok, det lät rätt illa först. Riktigt illa, men bättre då O tog över fiolen och la hans små fingrar på de täta strängarna hans pappas fingrar inte lyckades separara med sina stora. Åtminstonde skyllde maken på det.
Juno, verkar inte gilla fiolen nämnvärt än så länge. Han bökar och sparkar till de falska höga tonerna. Eller så ägnar han sig åt modern dans. Möjligen.
När jag höll för öronen på Juno så gott det gick (jag vet ju inte hur han ligger men gissar neråt ha ha) tänkte jag på att Juno kanske får familjens mörka drag. Utseendemässigt menar jag. Vi fyra är så blonda och blåögda, med skiftande nyanser. Men på min sida är jag och pappa de enda blonda, på makens sida är de blonda i hans närmsta familj, men resten har bruna ögon. Kanske höll jag för Junos ögon istället för hans öron, och han telepaterade mörka färger till fiolspelet.
Tänk att hans pappas gamla talanger sitter i. Han har inte hållt i en fiol sen 1977 typ.
Ok, det lät rätt illa först. Riktigt illa, men bättre då O tog över fiolen och la hans små fingrar på de täta strängarna hans pappas fingrar inte lyckades separara med sina stora. Åtminstonde skyllde maken på det.
Juno, verkar inte gilla fiolen nämnvärt än så länge. Han bökar och sparkar till de falska höga tonerna. Eller så ägnar han sig åt modern dans. Möjligen.
När jag höll för öronen på Juno så gott det gick (jag vet ju inte hur han ligger men gissar neråt ha ha) tänkte jag på att Juno kanske får familjens mörka drag. Utseendemässigt menar jag. Vi fyra är så blonda och blåögda, med skiftande nyanser. Men på min sida är jag och pappa de enda blonda, på makens sida är de blonda i hans närmsta familj, men resten har bruna ögon. Kanske höll jag för Junos ögon istället för hans öron, och han telepaterade mörka färger till fiolspelet.
torsdag, september 18, 2008
Ordkonstnär
Lille O är ibland ordkonstnärernas Mozart. Det är inte nya ord så mycket som han hittar på, det är förmågan att genom dem meddela sig. Främst när han talar känslor, blir jag ofta stum.
Fiol maestran (lärarinnan):
-Varför vill du spela fiol? Känner du någon som spelar fiol? Som du vet är det ett svårt instrument att lära sig.
- Jag känner ingen, men jag har sett en konsert på TV och jag har tänkt på hur det skulle kännas att ha fiolen sådär under hakan och så nära inpå få höra den vackra musiken. För piano och gitarr är liksom fint, men inte vackert, som fiolmusik. Den vackraste musiken. Det vackraste instrumentet. Också gillar jag stråken, hur man drar den, så där snabbt (han gestikulerar) vid sista tonen. Därför, vill jag lära mig spela fiol.
Det var som om han verkligen längtat efter att berätta varför. Att få frågan. Få sätta ord på hans vilja och känslor. Han pratade med stor värme och intensitet. Lille O snart 7 år.
Rummet blev tyst. Helt tyst. Sen log hon och sa, du kommer bli en intressant student. Vi ses på tisdagar då! Han skakade väldigt artigt hand med henne. Hela timmen med henne var han som en annan pojke. Blyg (för första gången?), lugn och väldigt uppmärksam på hennes instruktioner.
Fiol maestran (lärarinnan):
-Varför vill du spela fiol? Känner du någon som spelar fiol? Som du vet är det ett svårt instrument att lära sig.
- Jag känner ingen, men jag har sett en konsert på TV och jag har tänkt på hur det skulle kännas att ha fiolen sådär under hakan och så nära inpå få höra den vackra musiken. För piano och gitarr är liksom fint, men inte vackert, som fiolmusik. Den vackraste musiken. Det vackraste instrumentet. Också gillar jag stråken, hur man drar den, så där snabbt (han gestikulerar) vid sista tonen. Därför, vill jag lära mig spela fiol.
Det var som om han verkligen längtat efter att berätta varför. Att få frågan. Få sätta ord på hans vilja och känslor. Han pratade med stor värme och intensitet. Lille O snart 7 år.
Rummet blev tyst. Helt tyst. Sen log hon och sa, du kommer bli en intressant student. Vi ses på tisdagar då! Han skakade väldigt artigt hand med henne. Hela timmen med henne var han som en annan pojke. Blyg (för första gången?), lugn och väldigt uppmärksam på hennes instruktioner.
tisdag, september 16, 2008
For my information
FYI, står ju i vartannat jobb mail.
FMI: om du verkligen måste spotta, spotta långt!
Igår kunde man se en mäkta gravid kvinna spotta på barnens skolgård. Det flög nämligen in en stor fluga rakt in i min skrattande mun. Sannolikheten är liten men tydligen inte tillräckligt liten. Till alla barnens stora förtjusning spottade en mamma, rakt framför barnen, lärarna och nunnorna. De fick sig ett skratt de med, spottloskan landade rakt på den stora bollen som numer är en del av mig. Med en grann spottloska på den utstickande magen kikade jag generat upp mot de skrattande ungarna och nunnorna. Sen ner på flugan, som faktiskt flög iväg, tyvärr torkade han inte upp efter sig. Skit fluga.
Med en grann fläck på magen körde vi tjejerna till hiphopen, lille O och jag. Sen vandrade vi i 40 minuter för att hitta den där fiolaffären som vi sökte efter. Väl där stod vi som stumma. Det var som att kliva in i en annan värld. Varken lille O eller jag ville lämna den. Där luktade och lät ljuvligt. Harry Potters trollstavsaffär var det, bara det att här fanns det stråkar i lådorna istället. Lika gammalt och dammigt, lika mystiskt och lika hjälpsam gubbe. På samma sätt som Potter testade vilken trollstav som passade honom, testade lille O vilken stråke som var hans.
FMI: om du verkligen måste spotta, spotta långt!
Igår kunde man se en mäkta gravid kvinna spotta på barnens skolgård. Det flög nämligen in en stor fluga rakt in i min skrattande mun. Sannolikheten är liten men tydligen inte tillräckligt liten. Till alla barnens stora förtjusning spottade en mamma, rakt framför barnen, lärarna och nunnorna. De fick sig ett skratt de med, spottloskan landade rakt på den stora bollen som numer är en del av mig. Med en grann spottloska på den utstickande magen kikade jag generat upp mot de skrattande ungarna och nunnorna. Sen ner på flugan, som faktiskt flög iväg, tyvärr torkade han inte upp efter sig. Skit fluga.
Med en grann fläck på magen körde vi tjejerna till hiphopen, lille O och jag. Sen vandrade vi i 40 minuter för att hitta den där fiolaffären som vi sökte efter. Väl där stod vi som stumma. Det var som att kliva in i en annan värld. Varken lille O eller jag ville lämna den. Där luktade och lät ljuvligt. Harry Potters trollstavsaffär var det, bara det att här fanns det stråkar i lådorna istället. Lika gammalt och dammigt, lika mystiskt och lika hjälpsam gubbe. På samma sätt som Potter testade vilken trollstav som passade honom, testade lille O vilken stråke som var hans.
lördag, september 13, 2008
Ljus
Jag gick ut för att fånga det vackra ljuset. Ljuset över den glittrande sjön, omgiven av gröna dramatiska berg, på vilka molnen hängde som draperier. Himlen blottade sin vackra kvällsfärg emellan molnens fladder. Jag hann bara vända om, så var ljuset borta. Det enda som lös upp mitt synfält slog ut framför ögonen på mig. Fast det inte är en nattblomma gissar jag att den liksom jag, fångade det allra sista av dagens ljus.
Regnet faller som den vänaste regndusch. Inifrån huset hörs gitarrspel och kyrkklockan invid bjuder på lika falska toner. Gemensamt är det ihärdiga, återkommande.
torsdag, september 11, 2008
Scenario overkligt
Tänk er en väldigt gravid kvinna som flyger iväg för att träffa en potentiell kund. Ett säljmöte. Om ett mycket stort uppdrag. Några mail växlas emellan den potentiella kunden och mig och veckorna går. Jag har sett det som framtida prospekt. Vi fick bra kontakt. Men jag är ju även hög gravid, det var ett stort projekt, ett längre projekt. Ett projekt där man noga går igenom hela stora internationella verksamheten.
Just precis för någon timme sedan damp ett mail in (mail liksom inte samtal) att vi kör tillsammans. Jag har fortfarande inte lyckats stänga munnen. Det är för overkligt. De sa ja till offerten på varje punkt. Jag är höggravid, de vet att jag inte kan flyga längre, men säger att de litar till min kompetens och känsla. Jag har som tur är backup om det kniper.
Därför alla goa som läser här titt som tätt, drar sig den hög gravida kvinnan sig in i jobbdjungeln med ett projekt för många, och det sista större än jag drömt om att få axla allena, tillbaka. Alltså, jag tar en time out ifrån att blogga. Jag kommer inte hinna. Jag hoppas jag hinner färdigställa detta på 4-5 veckor. Jag ser mig själv drukna lite i jobb ett tag och ler samtidigt åt faktumet att jag kan vara mammaledig längre.
Bye bye for a while (skriver kanske då och då) och håll tummarna att jag inte tagit mig vatten över huvudet. Risken finns.
Innan jag drar mig tillbaka ett tag så kan jag berätta att den där fina svarta väskan kom nu, den är ljuvlig. En finfin present! :D
Just precis för någon timme sedan damp ett mail in (mail liksom inte samtal) att vi kör tillsammans. Jag har fortfarande inte lyckats stänga munnen. Det är för overkligt. De sa ja till offerten på varje punkt. Jag är höggravid, de vet att jag inte kan flyga längre, men säger att de litar till min kompetens och känsla. Jag har som tur är backup om det kniper.
Därför alla goa som läser här titt som tätt, drar sig den hög gravida kvinnan sig in i jobbdjungeln med ett projekt för många, och det sista större än jag drömt om att få axla allena, tillbaka. Alltså, jag tar en time out ifrån att blogga. Jag kommer inte hinna. Jag hoppas jag hinner färdigställa detta på 4-5 veckor. Jag ser mig själv drukna lite i jobb ett tag och ler samtidigt åt faktumet att jag kan vara mammaledig längre.
Bye bye for a while (skriver kanske då och då) och håll tummarna att jag inte tagit mig vatten över huvudet. Risken finns.
Innan jag drar mig tillbaka ett tag så kan jag berätta att den där fina svarta väskan kom nu, den är ljuvlig. En finfin present! :D
Cut it out
Min frisör är enormt charmig. Hon är faktiskt riktigt duktig med, sett till reslutatet. Vi sitter och pratar politik, hon är grym i ämnet. Jag älskar att höra om hennes syn på den italienska politiken, eftersom hon är sicilianska har hon starka åsikter. Eller kanske på grund av. Italienskan min får sig dessutom en rejäl boost varje gång jag är där. Hon rättar mig ohämmat.
Det är å andra sidan rent av komiskt hur hon kunde bli frisör, för någon klumpigare människa har jag nog aldrig träffat. Det är ingen avslappnande stund framför en tidning, att gå till Anna.
Jag säger niente (det gör inget) hela tiden, tills jag inte orkar längre. Jag ger faktiskt tillslut upp och nonchar hennes scusi, mamma mia hur gick det etc.
När hon la färg i håret på mig tappade hon ideligen foliepapper på golvet. Hon skvätte färg på mitt förkläde hela fyra gånger. När hon sköljde ur schampoo hällde hon vatten i mina öron tills jag inte hörde hennes scusi längre. När hon klippte var hon tyst och hemskt koncentrerad, men lyckades tappa saxen två gånger. Hon lyckades även med bragden att få in mitt hår i fel sida av hårfönen. By then, sa jag bara ok men säg mig varför är sicilianska maffian så känd men inte den napolitanska? Då lös hon upp, hennes ämne. Tabuämnen, som bara en galen svenska tar upp.
Det blev snyggt, intressant och en aningens obekväm upplevelse, de två timmarna hos frissan.
Det är å andra sidan rent av komiskt hur hon kunde bli frisör, för någon klumpigare människa har jag nog aldrig träffat. Det är ingen avslappnande stund framför en tidning, att gå till Anna.
Jag säger niente (det gör inget) hela tiden, tills jag inte orkar längre. Jag ger faktiskt tillslut upp och nonchar hennes scusi, mamma mia hur gick det etc.
När hon la färg i håret på mig tappade hon ideligen foliepapper på golvet. Hon skvätte färg på mitt förkläde hela fyra gånger. När hon sköljde ur schampoo hällde hon vatten i mina öron tills jag inte hörde hennes scusi längre. När hon klippte var hon tyst och hemskt koncentrerad, men lyckades tappa saxen två gånger. Hon lyckades även med bragden att få in mitt hår i fel sida av hårfönen. By then, sa jag bara ok men säg mig varför är sicilianska maffian så känd men inte den napolitanska? Då lös hon upp, hennes ämne. Tabuämnen, som bara en galen svenska tar upp.
Det blev snyggt, intressant och en aningens obekväm upplevelse, de två timmarna hos frissan.
onsdag, september 10, 2008
Tjuvlyssnat
Som en löpenld till morsan gick ryktet. Väldigt italienskt.... Och med strålande ögon berättas det.
Tjuvlyssnat av Giacomo på toaletten, som berättade för sin mamma, som berättade för min väninna som berättade för mig. Allt inom 3 timmar. Vilken löpeld.
Alessandro till lilla H i badrummet på skolan: H jag bara älskar dig, hela dagarna.
Lilla H: Jag älskar dig med Ale.
Ale: Tänk att vi kan prata såhär med varandra utan att någon hör oss.
Lilla H: Fniss.
Ale: Du är verkligen vacker.
Lilla H: Du med.
Giacomo satt på en toa i badrummet han med. Men det visste såklart inte lilla H och främst inte Ale. Nyfikna morsan försökte titta henne i ögonen väl hemma, och frågade om något extra kul hänt idag. Men nej, en vanlig rolig dag mamma, blev till svar.
Fast jag skriver det ändå. För när hon väl får bloggen att läsa är det nog kul att påminnas om.
Tjuvlyssnat av Giacomo på toaletten, som berättade för sin mamma, som berättade för min väninna som berättade för mig. Allt inom 3 timmar. Vilken löpeld.
Alessandro till lilla H i badrummet på skolan: H jag bara älskar dig, hela dagarna.
Lilla H: Jag älskar dig med Ale.
Ale: Tänk att vi kan prata såhär med varandra utan att någon hör oss.
Lilla H: Fniss.
Ale: Du är verkligen vacker.
Lilla H: Du med.
Giacomo satt på en toa i badrummet han med. Men det visste såklart inte lilla H och främst inte Ale. Nyfikna morsan försökte titta henne i ögonen väl hemma, och frågade om något extra kul hänt idag. Men nej, en vanlig rolig dag mamma, blev till svar.
Fast jag skriver det ändå. För när hon väl får bloggen att läsa är det nog kul att påminnas om.
He really is an angel
Vår lille uppstickare just nu. Lille O. I en kaxig fas, snart 7 år. Han som alltid pratar. Alltid. Igår kväll låg jag och läste i min säng medan barnen somnade i sina sängar. Lille O tassade in till mig. Kröp ner i sängen och sa hej mamma, jag sover med dig. Sån är han. Han meddelar sig. Lilla H hade frågat om det går att krypa ner. Inte för att jag ber om det, utan för att sån är hon.
-Mamma det var mässa i skolan idag. Säger han plötsligt.
-Jaså, oj, sånt har ju inte jag koll på som du vet.
-Nej jag vet det mamma. Du tror ju på kära goda godheten.
-Ja just det sötnos, hur var det då? Många föräldrar där?
-Åh, vet du, det är så vackert. Verkligen vackert i kyrkan. Alla sånger är så vackra. Så kikar jag upp mot taket och de vackra målningarna, ser ljuset som strömmar in på dem. Det är verkligen fint. Jag gillar mässor. Om bara prästen kunde sluta prata i tid. Han säger väldigt mycket. Men jag vet inte vad.
Han borrar in sig mot mitt bröst, lägger min arm bekvämt under hans huvud, vi ler och jag rufsar lite i hans långa hår. Han somnar på en sekund.
You can only love him. Och jag måste säga att mötena med kyrkan som barnen får här låter långt ifrån negativt :) Vad man än som vuxen tror på eller inte tror på.
-Mamma det var mässa i skolan idag. Säger han plötsligt.
-Jaså, oj, sånt har ju inte jag koll på som du vet.
-Nej jag vet det mamma. Du tror ju på kära goda godheten.
-Ja just det sötnos, hur var det då? Många föräldrar där?
-Åh, vet du, det är så vackert. Verkligen vackert i kyrkan. Alla sånger är så vackra. Så kikar jag upp mot taket och de vackra målningarna, ser ljuset som strömmar in på dem. Det är verkligen fint. Jag gillar mässor. Om bara prästen kunde sluta prata i tid. Han säger väldigt mycket. Men jag vet inte vad.
Han borrar in sig mot mitt bröst, lägger min arm bekvämt under hans huvud, vi ler och jag rufsar lite i hans långa hår. Han somnar på en sekund.
You can only love him. Och jag måste säga att mötena med kyrkan som barnen får här låter långt ifrån negativt :) Vad man än som vuxen tror på eller inte tror på.
tisdag, september 09, 2008
Happy birthday and weaknesses
Fyller man år i graviditetsvecka 33/34 finns det inte mycket att önska mer än vila. Men ändå, from me to me. Att jag snart fyller år är givetvis bara ett dåligt svepskäl.
På torsdag ska jag klippa mig. De finaste korta frisyrer lockar. Lite mörkare slingor lockar. En mer cool/markerande page lockar. Tipsa gärna om snygga frisyr bilder, jag känner mig redo att testa nytt.
Victor goes hiphop
Victor är också ett fint namn. Ett släktnamn hos oss. Som passar bra ihop med vår andra sons namn... Väldigt bra faktiskt. Vanligt, I know, men kanske inte på småttingar idag?
Juno kommer han ändå att kallas, känns det som. Så han kan ju döpas till vad som. Om man skulle vara på ett mer krasst humör.
Igår började lilla H på hip hop dans, två gånger i veckan ska hon gå. Utanför rådde något av ett spettaccolo, alla barnen stod och gjorde klappramsor, händerna slogs emot varandra i olika former och orden strömmade i olika rim och rappakaljor ur deras munnar. Vad tjejerna gör på skolgården blev ganska uppenbart, man kunde bara le. Det var minst sagt underhållande.
Hip hopen var en hit. En stor hit. Ut kom hjulande lilla H och visade lite under lugg några moves. Hon kunde liksom inte låta bli. Hon älskar att stå på scen, men utan en scen är hon mer reserverad, så det var lätt att tolka att det varit kul.
Lille O kunde inte uppföra sig alls igår. Det var som att prata med en vägg. Jag kände mig som en hoppplös morsa. Hoppas det inte håller i sig.... När jag nattade sa jag - Du jag saknar den där fina O som bor här, idag verkar han vara på rymmen. En clown har istället flyttat in eller? Kittalde lite. - Mä mamma, jag är ju här nu! Svarade han och log. I hope he tells the truth. Uppfostran är den största utmaningen av dem alla.
På lördag är det gitarr lektioner, hoppas det blir samma hit. Lilla H har längtat så. I 1 år har hon spelat på sin gitarr hon fått av sin morbror. Första provlektionen är välkommen.
Solen skiner, det är redan + 23. Idag vankas massa jobb.
Juno kommer han ändå att kallas, känns det som. Så han kan ju döpas till vad som. Om man skulle vara på ett mer krasst humör.
Igår började lilla H på hip hop dans, två gånger i veckan ska hon gå. Utanför rådde något av ett spettaccolo, alla barnen stod och gjorde klappramsor, händerna slogs emot varandra i olika former och orden strömmade i olika rim och rappakaljor ur deras munnar. Vad tjejerna gör på skolgården blev ganska uppenbart, man kunde bara le. Det var minst sagt underhållande.
Hip hopen var en hit. En stor hit. Ut kom hjulande lilla H och visade lite under lugg några moves. Hon kunde liksom inte låta bli. Hon älskar att stå på scen, men utan en scen är hon mer reserverad, så det var lätt att tolka att det varit kul.
Lille O kunde inte uppföra sig alls igår. Det var som att prata med en vägg. Jag kände mig som en hoppplös morsa. Hoppas det inte håller i sig.... När jag nattade sa jag - Du jag saknar den där fina O som bor här, idag verkar han vara på rymmen. En clown har istället flyttat in eller? Kittalde lite. - Mä mamma, jag är ju här nu! Svarade han och log. I hope he tells the truth. Uppfostran är den största utmaningen av dem alla.
På lördag är det gitarr lektioner, hoppas det blir samma hit. Lilla H har längtat så. I 1 år har hon spelat på sin gitarr hon fått av sin morbror. Första provlektionen är välkommen.
Solen skiner, det är redan + 23. Idag vankas massa jobb.
måndag, september 08, 2008
Vincent
Jag testar ett nytt namn, och det fastnar. Just nu heter Juno Vincent. And I like it.
Viggo och Dante, står kvar. Men Vincent rockar just nu. Hjälp. Förstå, vi har 3 timmar på oss att besluta vad han heter efter det att han är född. Porco Zio och massa andra svordomar våra barn inte får ta i mun.
(Jag sa till barnmorskan - men hjälp 3timmar, det är ju ingetting! Hon sa: -Men vaddå, hur gör ni i Sverige? - Vi har tre månader på oss, men de får såklart ett personnummer först. Hon skrek:- Men dio, stackars svenska nyfödda barn, de heter bara ett nummer! Och igen, underbara kulturkrockar, som ger mig nya synsätt)
Viggo och Dante, står kvar. Men Vincent rockar just nu. Hjälp. Förstå, vi har 3 timmar på oss att besluta vad han heter efter det att han är född. Porco Zio och massa andra svordomar våra barn inte får ta i mun.
(Jag sa till barnmorskan - men hjälp 3timmar, det är ju ingetting! Hon sa: -Men vaddå, hur gör ni i Sverige? - Vi har tre månader på oss, men de får såklart ett personnummer först. Hon skrek:- Men dio, stackars svenska nyfödda barn, de heter bara ett nummer! Och igen, underbara kulturkrockar, som ger mig nya synsätt)
Nya nätverk
Varje möte med människor och med nya länder och kulturer ger mig glädjen att knyta nya kontakter. Annorlunda, spännande, tankefulla och oundvikligt i livet, sorgliga.
Jag känner att det är dags för mig att utvidga ett annat slags nätverk och inspireras. Women in progress, kanske är värt varenda öre. Jag tänker testa!
Men nu tänker jag "minsann" ta med mig telefonen ut i solen, lägga mig i solstolen och bränna näsan lite lätt i + 26 och strålande sol. Det är ljuvligt att bestämma över sin egen tid, som egen. Vilken progress :)
Jag känner att det är dags för mig att utvidga ett annat slags nätverk och inspireras. Women in progress, kanske är värt varenda öre. Jag tänker testa!
Men nu tänker jag "minsann" ta med mig telefonen ut i solen, lägga mig i solstolen och bränna näsan lite lätt i + 26 och strålande sol. Det är ljuvligt att bestämma över sin egen tid, som egen. Vilken progress :)
Maraton pussel
Alla bitar måste passa in perfekt. Ingen kant får tryckas in med minsta våld. Smidigt och lättsamt och med lättnad ska de läggas dit, en efter en.
Det är inte livspusslet. Det är flyttpusslet. Att flytta utomlands och hemvända är som att flytta inom Sverige upphöjt i 4. Inskrivning, utskrivning, skoltester (japp våra barn testas in i årskursen över sina årsgamla har vi lärt oss), flyttfirma som kan EES regler, uppsägning kontrakt på dagen korrekt, sjukförsäkringar som lappar, vaccin till bebbar i rätt land. Skolpeng in och utskrivning ur skola. Signaturer mellan skolor. Pusslet är stort och vi har bara börjat lägga ramarna och anar litegrann motivet.
Jag började skriva blogg för att längre fram minnas. Dessa finfina år utomlands. Dess utmaning och guldkanter. Jag är så glad för den pushen jag fick att börja blogga. Jag var motstridig mot forumet först. Men idag tacksam att jag lät mig övertygas. Jag ska till mina barn trycka den i bokform, lite rensad möjligen på trams, så att de när de blir större kan läsa om sina år i Italien och Schweiz, utifrån mitt perspektiv.
När vi flyttat hem och kommit på plats kommer denna blogg ha nått sin slut. Lite grann ser jag fram emot det. Även om det kommer att kännas lite tomt kan jag tänka mig. Att blogga på hemmaplan om de mina kommer jag inte att göra.
Det är inte livspusslet. Det är flyttpusslet. Att flytta utomlands och hemvända är som att flytta inom Sverige upphöjt i 4. Inskrivning, utskrivning, skoltester (japp våra barn testas in i årskursen över sina årsgamla har vi lärt oss), flyttfirma som kan EES regler, uppsägning kontrakt på dagen korrekt, sjukförsäkringar som lappar, vaccin till bebbar i rätt land. Skolpeng in och utskrivning ur skola. Signaturer mellan skolor. Pusslet är stort och vi har bara börjat lägga ramarna och anar litegrann motivet.
Jag började skriva blogg för att längre fram minnas. Dessa finfina år utomlands. Dess utmaning och guldkanter. Jag är så glad för den pushen jag fick att börja blogga. Jag var motstridig mot forumet först. Men idag tacksam att jag lät mig övertygas. Jag ska till mina barn trycka den i bokform, lite rensad möjligen på trams, så att de när de blir större kan läsa om sina år i Italien och Schweiz, utifrån mitt perspektiv.
När vi flyttat hem och kommit på plats kommer denna blogg ha nått sin slut. Lite grann ser jag fram emot det. Även om det kommer att kännas lite tomt kan jag tänka mig. Att blogga på hemmaplan om de mina kommer jag inte att göra.
lördag, september 06, 2008
Allowence
Kan betyda helt annat. Men det var den rubriken som föll sig på.
Jag har njutit, i några dagar nu. Själv och tillsammans med barnen ibland, ibland med maken. Vi njuter i förväg. Åt lille Junos ankomst. Ovh vi tillåter oss det. Att glädjas nu.
Detta genom att ha tvättat alla hans nya, samt ifrån bror och syster begagnade, kläder. I bästa allergitvättmedel. Såklart. Ha ha. Så är man, som mor. Ibland. Vi har vikt och lagt de små gulliga kläderna i fina små högar. De fyllde två lådor. Varken mer eller mindre.
Jag har nog aldrig varit så förberedd. Redo. Fast jag njuter av den korta stund vi har kvar att sova allena i sängen. Lille O har precis flyttat ut ju, på eget bevåg. Han kommer inte ens när det åskar, han, den liksom amen i kyrkan, har kommit vargtimmen. Varenda natt i snart 7 år.
Imorse skrattade vi, maken och jag. Jesus. Vi får ha sängen ifred i 2 månader. Lite rå humor som vi har skrattade vi åt att vi sa att man borde kanske lobotomeras. När man återvinner det där man längat efter, har man bäddat för en ny liten att ta bort just det. Med glädje dessutom.
Snart börjar det om. Antar jag. Vakennätter och magknips skrik. Och det känns så välkommet.
Jag har njutit, i några dagar nu. Själv och tillsammans med barnen ibland, ibland med maken. Vi njuter i förväg. Åt lille Junos ankomst. Ovh vi tillåter oss det. Att glädjas nu.
Detta genom att ha tvättat alla hans nya, samt ifrån bror och syster begagnade, kläder. I bästa allergitvättmedel. Såklart. Ha ha. Så är man, som mor. Ibland. Vi har vikt och lagt de små gulliga kläderna i fina små högar. De fyllde två lådor. Varken mer eller mindre.
Jag har nog aldrig varit så förberedd. Redo. Fast jag njuter av den korta stund vi har kvar att sova allena i sängen. Lille O har precis flyttat ut ju, på eget bevåg. Han kommer inte ens när det åskar, han, den liksom amen i kyrkan, har kommit vargtimmen. Varenda natt i snart 7 år.
Imorse skrattade vi, maken och jag. Jesus. Vi får ha sängen ifred i 2 månader. Lite rå humor som vi har skrattade vi åt att vi sa att man borde kanske lobotomeras. När man återvinner det där man längat efter, har man bäddat för en ny liten att ta bort just det. Med glädje dessutom.
Snart börjar det om. Antar jag. Vakennätter och magknips skrik. Och det känns så välkommet.
fredag, september 05, 2008
Boom
Det har åskat i exakt 24 timmar nu. Jag är rätt trött på att bli bländad och att fönstrerna skallrar. BOOM! Another day in thunderland, verkar det som.....
Ser fram emot fredagsmys. Mamma Mia film och kanske jag bakar i åskvädret, mellan samtal och mail konversation. Usch, kvitton ska redovisas. Min akilleshäl. Kvitton. De bara försvinner, fast jag lägger dem på ett speciellt ställe så är det alltid någon som rymt sin kos. Kvitton och strumpor verkar ha ett eget hide-out, varifrån de garvar åt mig virrpanna som söker och söker. Alltid utan resultat.
Ser fram emot fredagsmys. Mamma Mia film och kanske jag bakar i åskvädret, mellan samtal och mail konversation. Usch, kvitton ska redovisas. Min akilleshäl. Kvitton. De bara försvinner, fast jag lägger dem på ett speciellt ställe så är det alltid någon som rymt sin kos. Kvitton och strumpor verkar ha ett eget hide-out, varifrån de garvar åt mig virrpanna som söker och söker. Alltid utan resultat.
torsdag, september 04, 2008
Skit också and a walk away
I går kväll var de på uselt humör. Verkligen i luven på varandra. Jag skrek.
-Wääääääääääääää!!!!!
De hajjar verkligen till då. Jag gör inte det så ofta....
-Jag saknar pappa, sa lilla H.
-Jag med sa lille O. De tittade på mig under lugg.Mot mig, den elaka. Som skriker.
-Jag med, sa jag. Så skrattade vi åt att vi tyckte likadant.... ända tills vi blev sura igen.
För ett litet tag sedan träffade jag en kvinna i jobbet. Den tjusigaste kvinna jag sett i hela mitt liv. Hon var asiatisk. Jag kunde bara konstatera att tiden flög. Inte för att hon var så tjusig. Hela hennes person och kroppsspråk var ljuvligt faktiskt. Jag fann mig själv fantisera, jag tar hennes snygga pjuck och resterande outfit och låtsas att jag är hon för en dag. Hon får hålla tillgodo med att vara mig.
Jag klev ur fantasins värld och nyligen in i mina nya svarta mocka Navy Boot stövletter, som jag fyndade i rean på Zurich flygplats. De är ljuvliga på, som tofflor för fötter som trampar fram med 9 extra kilo. Finaste mocka och kuliga bows livar upp trött kvinna.
Fast de gjorde sig inte så bra på bild, ser jag.
-Wääääääääääääää!!!!!
De hajjar verkligen till då. Jag gör inte det så ofta....
-Jag saknar pappa, sa lilla H.
-Jag med sa lille O. De tittade på mig under lugg.Mot mig, den elaka. Som skriker.
-Jag med, sa jag. Så skrattade vi åt att vi tyckte likadant.... ända tills vi blev sura igen.
För ett litet tag sedan träffade jag en kvinna i jobbet. Den tjusigaste kvinna jag sett i hela mitt liv. Hon var asiatisk. Jag kunde bara konstatera att tiden flög. Inte för att hon var så tjusig. Hela hennes person och kroppsspråk var ljuvligt faktiskt. Jag fann mig själv fantisera, jag tar hennes snygga pjuck och resterande outfit och låtsas att jag är hon för en dag. Hon får hålla tillgodo med att vara mig.
Jag klev ur fantasins värld och nyligen in i mina nya svarta mocka Navy Boot stövletter, som jag fyndade i rean på Zurich flygplats. De är ljuvliga på, som tofflor för fötter som trampar fram med 9 extra kilo. Finaste mocka och kuliga bows livar upp trött kvinna.
Fast de gjorde sig inte så bra på bild, ser jag.
Grazia och morgonpasset
Igår kom maken hem efter en oväderslanding i Milano. Men sig plockade han Expressen och SVD. Man blir ju sådär barnsligt lycklig av svenska tidningar så fort man bor utomlands. Som ett äkta gift par kröp vi ner i sängen med varsinn tidning ;) Men, väldigt fort insåg jag att i Expressen stod det inte något. Inte något alls. Jag tog upp min svarta Grazia istället, ögongodis och iaf några artiklar. Dessutom alltid även en kurs i italienska.
Så lyssnar jag ofta på zuppa inglese som morgonradio. Ett italienskt program. Men så kom jag på, jag kan ju lyssna på webradio (dah!). Är det morgonpasset som gäller eller tipsa mig gärna!
onsdag, september 03, 2008
unbelievable
Mi scusi. Scusate. Veramente. Jag ber verkligen om ursäkt. Jag går in på min hotmail och där ligger 42 mail ifrån personer som läser min blogg! Jag är helt chockad. Jag är ju usel på att gå in och läsa mail där. Men ska kika in oftare. Tack för fina kommentarer! Jag är överväldigad.
Mitt i allt läsande hörde jag tydligt hur glas krossas. Jag har nu letat runt i huset. Börjar tro att det spökar. Jag hittar inget krossat glas.
Någon skrev att min blogg är som att läsa en må bra bok, att vi verkar ha ett rikt måbraliv. Och så är det nog ofta när man bor utomlands av egen fri vilja. Man lever tätt på varandra känslomässigt, med mer tid för varandra och för att upptäcka. Tillsammans. Men den första tiden kantas av en hel del taggar. Den då man inte kan språket, koderna, kulturen. Den första tiden är tuff. Och enormt lärorik. Nu surfar vi på vågen, nu när vi kommit upp på brädan. Vi fångade nog vågen för ca 2 år sedan.
Igen jag bugar och bockar. Och känner mig tacksam. Så fint att folk mailar små konfettibrev!
Mitt i allt läsande hörde jag tydligt hur glas krossas. Jag har nu letat runt i huset. Börjar tro att det spökar. Jag hittar inget krossat glas.
Någon skrev att min blogg är som att läsa en må bra bok, att vi verkar ha ett rikt måbraliv. Och så är det nog ofta när man bor utomlands av egen fri vilja. Man lever tätt på varandra känslomässigt, med mer tid för varandra och för att upptäcka. Tillsammans. Men den första tiden kantas av en hel del taggar. Den då man inte kan språket, koderna, kulturen. Den första tiden är tuff. Och enormt lärorik. Nu surfar vi på vågen, nu när vi kommit upp på brädan. Vi fångade nog vågen för ca 2 år sedan.
Igen jag bugar och bockar. Och känner mig tacksam. Så fint att folk mailar små konfettibrev!
En solros till
Nu blir jag påmind om att snart ska man in i blöjträsket igen. Shit... känns som ett bra ord på det.
Små solrosor
Jag ser hur lilla H blommar sen bara i måndags. Hon går i terza (trean) och är på den stora skolgården. Sånt som jag tänkte innan om att "shit, det kanske är lite läskigt". Hönsmorsa.
Hon. Älskar det. Hon leker med dem i fyran och femman, tillsammans med en tjej till i hennes klass. Idag är hon hembjuden till en i fyran.
Man ser ju hur ens barn blommar och trivs, på små små saker. Som lilla H:s samtal om skolan. Hur hon kliver in i skolan. Hur hon kliver ut ur skolan. Humör och att hon ger sig i kast med att vara stor. Imorse sa jag ärligt att jag inte sovit en blund. Juno kickade som attan och det åskade som bara den. Hon klädde på sig snabbt. Gick upp och dukade bordet för frukost. Jag skiner, fina unge. Härliga tid. För man vet ju, att tuffa tider för ens barn onekligen kommer. Lille O satt under tiden och lät sig påpassas, allt emedan han om och om upplyste oss om hans lösa tänder, visade oss att bägge hans framtänder nu kan stå rakt ut. Om tungan får putta på.
Lille O är störst med sina snart 7 år (ha ha) på sin skolgård. Tvåan. Fotbollsmålet är äntligen deras. De har väntat i två är på att få "äga" fotbollsmålen, de små tvåorna. Efter skolan fortsätter lille O kicka boll på asfaltsparken invid oss, med de stora grabbarna. Men han har vunnit respekt och vänskap bland dem. Jag glädjer mig till att våra pseuvdotvillingar har varsitt liv och inte längre är så beroende av den andres närvaro.
Själv är jag ingen solros idag. Det regnar. Jag m å s t e producera och jag har knappt sovit. Barnen följer båda med kompisar hem. Ikväll ska vi gå på öppet hus på en gitarrskola, vi tre. Det ska bli kul. Maken kommer hem lagom till läggdags.
Hon. Älskar det. Hon leker med dem i fyran och femman, tillsammans med en tjej till i hennes klass. Idag är hon hembjuden till en i fyran.
Man ser ju hur ens barn blommar och trivs, på små små saker. Som lilla H:s samtal om skolan. Hur hon kliver in i skolan. Hur hon kliver ut ur skolan. Humör och att hon ger sig i kast med att vara stor. Imorse sa jag ärligt att jag inte sovit en blund. Juno kickade som attan och det åskade som bara den. Hon klädde på sig snabbt. Gick upp och dukade bordet för frukost. Jag skiner, fina unge. Härliga tid. För man vet ju, att tuffa tider för ens barn onekligen kommer. Lille O satt under tiden och lät sig påpassas, allt emedan han om och om upplyste oss om hans lösa tänder, visade oss att bägge hans framtänder nu kan stå rakt ut. Om tungan får putta på.
Lille O är störst med sina snart 7 år (ha ha) på sin skolgård. Tvåan. Fotbollsmålet är äntligen deras. De har väntat i två är på att få "äga" fotbollsmålen, de små tvåorna. Efter skolan fortsätter lille O kicka boll på asfaltsparken invid oss, med de stora grabbarna. Men han har vunnit respekt och vänskap bland dem. Jag glädjer mig till att våra pseuvdotvillingar har varsitt liv och inte längre är så beroende av den andres närvaro.
Själv är jag ingen solros idag. Det regnar. Jag m å s t e producera och jag har knappt sovit. Barnen följer båda med kompisar hem. Ikväll ska vi gå på öppet hus på en gitarrskola, vi tre. Det ska bli kul. Maken kommer hem lagom till läggdags.
tisdag, september 02, 2008
Var beredd på att vaska av ansiktet
En väninna till mig driver Barnsidan. Hon både intervjuar och skriver egen blogg. Alltid intressanta intervjuoffer och välgenomtänkt egen blogg. Det är värt ett besök!
Senaste intervjun är verkligen riktigt sorglig. Man kikar in i en kvinnas liv som miste sin man mitt i livet. En man som lämnade två små barn efter sig. Samtidigt som tårarna tränger upp och såsmåningom dalar ner över kinderna får man sig den där tankeställaren. Hur bra man har det. Vilken gåva det är att få vara en familj. Även hur man kan hjälpa sina vänner, när de, om någonsin, hamnar i behov av stöd och hjälp.
Senaste intervjun är verkligen riktigt sorglig. Man kikar in i en kvinnas liv som miste sin man mitt i livet. En man som lämnade två små barn efter sig. Samtidigt som tårarna tränger upp och såsmåningom dalar ner över kinderna får man sig den där tankeställaren. Hur bra man har det. Vilken gåva det är att få vara en familj. Även hur man kan hjälpa sina vänner, när de, om någonsin, hamnar i behov av stöd och hjälp.
Dagens bra och så det som inte varit så bra
Klockan 09.30 har dagen redan varit händelserik...
Dagens mindre bra....
Lille O fullkomligen sov på mig i natt. Juno sparkade och jag puttade. Lille O sov som en stock men kröp snart tillbaka med sina små ben slängda över mig och armarna runt min "smala midja".
På väg hem upp på slingriga berget mötte jag en vändande lastbil. Jag la i backen, för att signalera till bilen bakom att vi behöver backa nedåt. Bilen bakom backade rakt in i bilen bakom honom..... Jag körde så fort jag kunde komma förbi lastbilen iväg utan att lyssna på vilka ord som hörde ihop med det vilda kroppsspråket :O
En ödla hade smitit in i vårt kök, jag hade glömt balkongdörren öppen. Han fångades i plastburk men släppte sin svans på golvet. Svansen levde sitt eget liv i säkert 15 minuter. Yack!
Maken bortrest sen igår morse. Läser för länge på nätterna då. Åsa Linderbergs bok "Mig äger ingen" slut. Tittar i pocketskafferiet och känner mig inte sugen på någon.
Dagens bra....
Barnen lyckliga att lämnas i skolan
Före skolhämtning ska jag besöka BB/förlossningen och en väninnas lilla flicka!
Ett projekt kan vara i mål
Vi tog varsinn copetta glass på piazza grande efter skolan, smakade ljuvligt i värmen och rann ner toppenfint med en cappuccino.
Mina hjälpsamma två stora hjälpte mig att handla på vägen till bilen. De plockade, de packade och sen bar de påsen. De glömde dock helt att ta med den ut ur bilen och in i kylen ; D
Dagens mindre bra....
Lille O fullkomligen sov på mig i natt. Juno sparkade och jag puttade. Lille O sov som en stock men kröp snart tillbaka med sina små ben slängda över mig och armarna runt min "smala midja".
På väg hem upp på slingriga berget mötte jag en vändande lastbil. Jag la i backen, för att signalera till bilen bakom att vi behöver backa nedåt. Bilen bakom backade rakt in i bilen bakom honom..... Jag körde så fort jag kunde komma förbi lastbilen iväg utan att lyssna på vilka ord som hörde ihop med det vilda kroppsspråket :O
En ödla hade smitit in i vårt kök, jag hade glömt balkongdörren öppen. Han fångades i plastburk men släppte sin svans på golvet. Svansen levde sitt eget liv i säkert 15 minuter. Yack!
Maken bortrest sen igår morse. Läser för länge på nätterna då. Åsa Linderbergs bok "Mig äger ingen" slut. Tittar i pocketskafferiet och känner mig inte sugen på någon.
Dagens bra....
Barnen lyckliga att lämnas i skolan
Före skolhämtning ska jag besöka BB/förlossningen och en väninnas lilla flicka!
Ett projekt kan vara i mål
Vi tog varsinn copetta glass på piazza grande efter skolan, smakade ljuvligt i värmen och rann ner toppenfint med en cappuccino.
Mina hjälpsamma två stora hjälpte mig att handla på vägen till bilen. De plockade, de packade och sen bar de påsen. De glömde dock helt att ta med den ut ur bilen och in i kylen ; D
måndag, september 01, 2008
Dagens skörd
Trädgården har jag lovat att fota. Men det följde med ett syskonpar hem idag och de tog all min energi. Nej det är inte sant. Jag var nere i trädgården. Plockade tomater. Glömde kameran. Orkade inte upp och ner igen.
De som syns ovan var lördagens skörd. 1 kilo körsbärstomater. Nu, är de nedfrysta och en del kylskåpskall pomodorosås. Perfekt att plocka upp till lunch och riva lite parmesan över pastan och såsen, en kvist basilika e buon apetito!
(päronen äter vi som de är...)
Små svåra frågor
Ibland slår det mig så starkt. Det här med föräldraskap och vilken makt man har över sina små barns liv. På gott och ont. På gott och endast gott vill man ju.
Jag ringer en skola i Sverige. Som vi tänker är bra för våra barn. Jag ringer en till, som vi tänker att våra barn skulle trivas i och bli stimulerade i. Men sånt kan man ju bara gissa.
Skolorna förvånar mig. Båda svarar samma sak. Det är väl iofs en bra sak. Att få input utifrån två oberoende parter, input som är identisk.
Om vi flyttar hem igen tycker de definitivt att lilla H ska gå kvar i sin årskurs, även om hennes årskompisar går i en klass längre ner. Att hon ska fortsätta i trean. Men gå med 9 åringarna. Deras erfarenhet är, att barnen som vänder hem och börjat skolan ett år tidigare blir understimulerade annars. Det blir som att gå om fast de inte behöver det.
Lille O som är född slutet av året, alltid yngst, tycker de unisont däremot att han kan välja. Eller vi kan välja. För att han är kille är man mer försiktig? Men han likaså bör göra ett test först. Detta är en kommunal vanlig liten skola och den andra en mer internationell dito.
Shit. Tänker jag. Valet att då lilla H ska vara yngst i klassen, kanske få kortare barndom pga att gå med äldre elever men stimulerad i skolan, få sluta skolan ett år tidigare än vanligt. Är det rätt? Eller är det rätt att hon får gå om trean som hon nyss börjat, tycka lektionerna är trista men kompisarna jämngamla. Spelar sånt någon roll? Lille O, ska han som är riktigt duktig på att läsa och skriva få lite respit ett år, han som började ettan som 5 åring. Eller blir han uttråkad då?
Det finns till jul plats i trean för lilla H. Om vi ska komma hem då. I trean går en annan svensk tjej som bott i italien i 5 år, som även hon är 8 år. Det finns inga platser i tvåan. Det finns platser i ettan. Ska dessa sammanträffanden tolkas som om valet då blir enkelt. Eller ska vi söka annan skola. Shit, ens val påverkar ju onekligen dem långt fram med. Eller tar de det bara med ro, barnen alltså....
Jag ringer en skola i Sverige. Som vi tänker är bra för våra barn. Jag ringer en till, som vi tänker att våra barn skulle trivas i och bli stimulerade i. Men sånt kan man ju bara gissa.
Skolorna förvånar mig. Båda svarar samma sak. Det är väl iofs en bra sak. Att få input utifrån två oberoende parter, input som är identisk.
Om vi flyttar hem igen tycker de definitivt att lilla H ska gå kvar i sin årskurs, även om hennes årskompisar går i en klass längre ner. Att hon ska fortsätta i trean. Men gå med 9 åringarna. Deras erfarenhet är, att barnen som vänder hem och börjat skolan ett år tidigare blir understimulerade annars. Det blir som att gå om fast de inte behöver det.
Lille O som är född slutet av året, alltid yngst, tycker de unisont däremot att han kan välja. Eller vi kan välja. För att han är kille är man mer försiktig? Men han likaså bör göra ett test först. Detta är en kommunal vanlig liten skola och den andra en mer internationell dito.
Shit. Tänker jag. Valet att då lilla H ska vara yngst i klassen, kanske få kortare barndom pga att gå med äldre elever men stimulerad i skolan, få sluta skolan ett år tidigare än vanligt. Är det rätt? Eller är det rätt att hon får gå om trean som hon nyss börjat, tycka lektionerna är trista men kompisarna jämngamla. Spelar sånt någon roll? Lille O, ska han som är riktigt duktig på att läsa och skriva få lite respit ett år, han som började ettan som 5 åring. Eller blir han uttråkad då?
Det finns till jul plats i trean för lilla H. Om vi ska komma hem då. I trean går en annan svensk tjej som bott i italien i 5 år, som även hon är 8 år. Det finns inga platser i tvåan. Det finns platser i ettan. Ska dessa sammanträffanden tolkas som om valet då blir enkelt. Eller ska vi söka annan skola. Shit, ens val påverkar ju onekligen dem långt fram med. Eller tar de det bara med ro, barnen alltså....
Ja va fan
Sa en väninna i somras. När jag lite halv bekymmrat sa att jag oftast ser svårigheter utifrån den ljusa sidan. Livet blir ju liksom mer skratt då. Väl. Eller är man en rotlös wannabe glader om man är som jag. Ni vet, i en sån där ärlighets blottar moment då man undrar hur man uppfattas. Om man har fel, andra eventuellt skulle veta bättre än en själv. Ni hajjar. Fast jag la till ett frågetecken efter då. Utifall att jag kanske gömmer huvudet i sanden för problem och svårigheter.
Ja va fan. Du är en skön kontrast till alla neggor. Ta bort frågetecknet darling! Sa hon.
Så jag gör det. Varje dag har faktiskt en glimt, eller fler. Med utropstecken! Fast det skrev jag inte i headern.
Så jag tänker sluta känna att jag ibland måste vara neggig. Eller kanske mer korrekt, inte får vara så himla positiv. För att passa in ni vet, i det där mönstret man ändå vill ha ett alldeles eget utav. Den svåra balansgången mellan jaget och dom:et.
Ibland är jag också neggig, uppriven och sur. Men det rinner av så fort. Eller. Fel. Jag orkar inte ge det all min energi. Jag riktar det nog rätt rättframt mot källan.
Ja va fan. Du är en skön kontrast till alla neggor. Ta bort frågetecknet darling! Sa hon.
Så jag gör det. Varje dag har faktiskt en glimt, eller fler. Med utropstecken! Fast det skrev jag inte i headern.
Så jag tänker sluta känna att jag ibland måste vara neggig. Eller kanske mer korrekt, inte får vara så himla positiv. För att passa in ni vet, i det där mönstret man ändå vill ha ett alldeles eget utav. Den svåra balansgången mellan jaget och dom:et.
Ibland är jag också neggig, uppriven och sur. Men det rinner av så fort. Eller. Fel. Jag orkar inte ge det all min energi. Jag riktar det nog rätt rättframt mot källan.
Första skoldagen
Vi satt i bilen på väg ner till skolan. Radion fullkomligen skriker ut och om och om igen:
- IDAG ÄR DET FÖRSTA SKOLDAGEN PÅ VÄLDIGT VÄLDIGT VÄLDIGT LÄNGE. GRATTIS ALLA FÖRÄLDRAR, ÄNTLIGEN ÄR DET 1 SEPTEMBER!!!!
Lille O och jag skrattade. Lilla H som alltid är lite nervös vid skolstarter, och som idag byter skolgård, till de stora barnens gård, var lite mer i sin egen värld. Så typiskt italienskt, och härligt ärligt, tycker jag. Att de skriker ut grattis till alla föräldrar, i ett land som inte har fritids eller så, att idag är det dagen D. Lille O sa tack tack senore, vi har förstått, till radioprataren. Vi kikade på varandra i backspegeln, log.
Jag tror vi alla är ganska glada att skolan nu börjar igen. Fast sommaren varit lång och härlig. Väl vid skolan var det trafiksoppa. Såklart. Så är det här. Alla har varningsblinkers på, står helt galet och blockerar hela gatan. Även vi. Det finns inga parkeringsplatser. Jag var dessutom borta ifrån bilen i 20 minuter. Men, ingen är förvånad en dag som denna. 1 september. Alla vill pussa barnen hejdå på gården. Vare sig det finns parkeringsplats eller ej gör man det bara.
Bon lavoro skrek lille O och hans söta fästmö fnissandes, det sista vi hörde av dem. Lilla H stod som den bektraktare hon först är invid 3 av sina bästisar, med en kalasinbjudan ihanden ifrån Alessandro. På skolgården rådde feststämning, bland de vuxna. Ettorna var nervösa, treorna spända och tvåorna ägde skolgården.
- IDAG ÄR DET FÖRSTA SKOLDAGEN PÅ VÄLDIGT VÄLDIGT VÄLDIGT LÄNGE. GRATTIS ALLA FÖRÄLDRAR, ÄNTLIGEN ÄR DET 1 SEPTEMBER!!!!
Lille O och jag skrattade. Lilla H som alltid är lite nervös vid skolstarter, och som idag byter skolgård, till de stora barnens gård, var lite mer i sin egen värld. Så typiskt italienskt, och härligt ärligt, tycker jag. Att de skriker ut grattis till alla föräldrar, i ett land som inte har fritids eller så, att idag är det dagen D. Lille O sa tack tack senore, vi har förstått, till radioprataren. Vi kikade på varandra i backspegeln, log.
Jag tror vi alla är ganska glada att skolan nu börjar igen. Fast sommaren varit lång och härlig. Väl vid skolan var det trafiksoppa. Såklart. Så är det här. Alla har varningsblinkers på, står helt galet och blockerar hela gatan. Även vi. Det finns inga parkeringsplatser. Jag var dessutom borta ifrån bilen i 20 minuter. Men, ingen är förvånad en dag som denna. 1 september. Alla vill pussa barnen hejdå på gården. Vare sig det finns parkeringsplats eller ej gör man det bara.
Bon lavoro skrek lille O och hans söta fästmö fnissandes, det sista vi hörde av dem. Lilla H stod som den bektraktare hon först är invid 3 av sina bästisar, med en kalasinbjudan ihanden ifrån Alessandro. På skolgården rådde feststämning, bland de vuxna. Ettorna var nervösa, treorna spända och tvåorna ägde skolgården.
lördag, augusti 30, 2008
Helt sagolikt
Vi tog bilen 20 minuter till Valle Verzasca. En bro jag lovar att fota. Den går som en bergochdalbana över den vackraste lagunen. Vi och våra bästa vänner här, klev sakta över den. Iaf jag som är höjdrädd. Vi och familjen colombian-skotttarna som kallar oss efter snart 4 år "the Swedish".
Vi solade på klipporna, skrattade gott åt våra magar, eftersom vi är i samma vecka, otroligt nog. Badade i den sagolika men iskalla lagunen. Maken och ett av barnen hoppade ifrån en 6 meter hög klippa rakt ner i det iskalla vattnet...
Vi skrattade vid pic nic lunchen åt lilla H. Som berättade för oss alla outoftheblue om när hon var hos tandläkaren med skolan. Att hon fick en pastabit i munnen. Hon blåste upp ena kinden och visade hur obekvämt det var.
En pasta sa vi? Japp som rigatoni, svarade hon. Jag skrattade så och hon är så skön att hon bjuder på det. Vad är det då undrade hon. En bomullsgrjej som suger upp spottet. Hon skrattade gott efter det att hennes förvånade min upphört. Sen la hon till - men jag som berättade för hela skolan att jag fick en rigatone i munnen!
Vi avslutade med en piatto ticinese på en grotto invid en annan lagun. Utsikten tar andan ur en. Osten och procciutton smälter i munnen. Det är sensommar. 30 grader och färgen på våra kroppar har efter denna vecka igen nyansen brun.
Vi solade på klipporna, skrattade gott åt våra magar, eftersom vi är i samma vecka, otroligt nog. Badade i den sagolika men iskalla lagunen. Maken och ett av barnen hoppade ifrån en 6 meter hög klippa rakt ner i det iskalla vattnet...
Vi skrattade vid pic nic lunchen åt lilla H. Som berättade för oss alla outoftheblue om när hon var hos tandläkaren med skolan. Att hon fick en pastabit i munnen. Hon blåste upp ena kinden och visade hur obekvämt det var.
En pasta sa vi? Japp som rigatoni, svarade hon. Jag skrattade så och hon är så skön att hon bjuder på det. Vad är det då undrade hon. En bomullsgrjej som suger upp spottet. Hon skrattade gott efter det att hennes förvånade min upphört. Sen la hon till - men jag som berättade för hela skolan att jag fick en rigatone i munnen!
Vi avslutade med en piatto ticinese på en grotto invid en annan lagun. Utsikten tar andan ur en. Osten och procciutton smälter i munnen. Det är sensommar. 30 grader och färgen på våra kroppar har efter denna vecka igen nyansen brun.
fredag, augusti 29, 2008
Syskonkärlek
Barnen väntar verkligen på att få hålla i sin lillebror. Få se honom. Vara med honom. Lära känna honom. Det är som om de redan fått mer plats i deras hjärtan.
-Vad gör du lille O, undrade jag när jag igår klev in i hans rum.
-Ordnar i min garderob.
-Jaha, men varför ställer du ut korgarna med strumpor och kalsonger under skrivbordet?
-De står bra där mamma, verkligen. Och hur hade du annars tänkt att Junos kläder ska få plats? 2 hyllor det räcker väl mamma? Jag tyckte inte resväskan med hans kläder var så stor...
Vad säger man. Såklart ska Junos kläder nu ligga där. Lille O har ordnat och tänkt. Jag kunde bara le och säga, fint av dig vännen.
-Vad gör du lille O, undrade jag när jag igår klev in i hans rum.
-Ordnar i min garderob.
-Jaha, men varför ställer du ut korgarna med strumpor och kalsonger under skrivbordet?
-De står bra där mamma, verkligen. Och hur hade du annars tänkt att Junos kläder ska få plats? 2 hyllor det räcker väl mamma? Jag tyckte inte resväskan med hans kläder var så stor...
Vad säger man. Såklart ska Junos kläder nu ligga där. Lille O har ordnat och tänkt. Jag kunde bara le och säga, fint av dig vännen.
torsdag, augusti 28, 2008
Go girl. Fast det funkar inte....
Go girl säger jag till mig själv. Om en sådan banal sak som att gå och baka en enkel sockerkaka till oss.
Barnen och maken kikar på Alvin och gänget. Jag vill verkligen baka en kaka. Men jag gör det inte. Jesus. Tänk så svårt kan det va att lyfta sig och göra något man vill.
Jag undrar om jag kommer mig för snart. Jag vill verkligen bjuda på varm caotina och mjuk pepparkaks sockerkaka.
Barnen och maken kikar på Alvin och gänget. Jag vill verkligen baka en kaka. Men jag gör det inte. Jesus. Tänk så svårt kan det va att lyfta sig och göra något man vill.
Jag undrar om jag kommer mig för snart. Jag vill verkligen bjuda på varm caotina och mjuk pepparkaks sockerkaka.
Trädgårds magi
Tänk att vår lilla trädgård bara tar 2 timmar att få fin så fin igen. Lavendeln står givakt i ljuslila i den ena rabatten. Jag kikar upp på 3 galet höga solrosor. Vi planterade två i försommras. De är ca 2 1/2 meter nu. De kikar mot solen som står högt över bergen på andra sidan Maggiore. Lille O vattnar stolt alla blommor och plantor.
Vi plockar körsbärstomater, 28 stycken på tre minuter, barnen och jag. Sen gick vi upp och tryckte ner dem utan skal i kvällens pastasås. Imorgon blir det pasta pomodoro till lunch. Där hänger säkert 50 mogna små tomater till. Lilla H finner de understa, de som gömmer sig allra bäst.
Päronträdet som växer mot husväggen bjuder på söta stora päron i år. Vi provsmakade samma päron alla 4. Mums. Det är bara vindruvorna kvar nu. Omogna hänger de i klassar över det typiskt italienska fasta stenbordet. Vin gör man av dem. Jag lägger ut dem i en korg, till förbipasserande. Vin gör jag inte.
Klockan är 18.00 och vi går in, det är fortfrande 26 grader ute. Lagom nu. Juno och jag tycker det är för varmt annars. Juno log idag mot mig. På ultraljudet. Det såg iaf ut så. Jag skrattade och han vinkade. Faktiskt. I min värld var det precis så. När han sparkar och jag sjunger slutar han buffas. En annan slags magi.
Vi plockar körsbärstomater, 28 stycken på tre minuter, barnen och jag. Sen gick vi upp och tryckte ner dem utan skal i kvällens pastasås. Imorgon blir det pasta pomodoro till lunch. Där hänger säkert 50 mogna små tomater till. Lilla H finner de understa, de som gömmer sig allra bäst.
Päronträdet som växer mot husväggen bjuder på söta stora päron i år. Vi provsmakade samma päron alla 4. Mums. Det är bara vindruvorna kvar nu. Omogna hänger de i klassar över det typiskt italienska fasta stenbordet. Vin gör man av dem. Jag lägger ut dem i en korg, till förbipasserande. Vin gör jag inte.
Klockan är 18.00 och vi går in, det är fortfrande 26 grader ute. Lagom nu. Juno och jag tycker det är för varmt annars. Juno log idag mot mig. På ultraljudet. Det såg iaf ut så. Jag skrattade och han vinkade. Faktiskt. I min värld var det precis så. När han sparkar och jag sjunger slutar han buffas. En annan slags magi.
onsdag, augusti 27, 2008
Sen sommarvärme
Det är fortfarande sommar. Jag smälter lite för varje sekund. Känns det som. Snart är det nog bara en pöl kvar. 30 grader känns så varmt nu. Jag drömmer om en stor pool jag kan dyka ner i. Där jag kan ligga med syrgastuber och kika upp på hur ytan dunstar sakta sakta. Helst hela dagen. Med avbrott för god mat och massor med frukt. Jag har blivit tillfällig fruktoman. Igår åt jag upp en persika, ett äpple, en banan och en hel ask med hallon. Barnen undrade vad jag tänkte på när jag åt alla själv. Fy fy mig. Jag tänkte inte alls. Bara svalde.
Idag har vi försökt slutföra sommarläxorna. Försökt jobba. Lyckats med att packa skolväskorna. Måste dokumentera för mig själv vad de innehåller en skolstart här i södra Schweiz.
Liten tygväska med linneservett och handduk. Märkt tandborste och tandkräm. Lunchväskan lilla H:s svart i botten med fjärilar på i salig härlig färgskala. Lille O:s vit med gröna äpplen på.
Varsitt par crocs, innetofflor.
Pennskrin med allt i. Sudd, blyerts, tusch, klister,linjal, pennväsare som jag envisas med att kalla temporale (åska) istället för temperino, som är korrekt. De skrattar gott. Som jag skrattade åt min ytis mamma, som barn. Ok, jag retas som vuxen med. Nu får jag igen med råge. Min mors svenska är by far bättre än min italienska.
Gympapåse med innetofflor mjuka samt kläder, just nu korta tygshorts och linne. Det är så varmt ju.
En hel stor ask med 30 olika färgpennor, ej tusch.
En plastmapp för kommande läxor, märkt med namn.
Betygsboken.
Snart, alla sommarläxor. Lille O har 13 stenciler kvar. Poverino. Lilla H har 5 kvar. De sitter just nu och jag förundras över att lille O har 50 räknetal på en enda stencil. Han är 6 1/2. Han klagar. Jag instämmer. Det är för mycket.
Idag har vi försökt slutföra sommarläxorna. Försökt jobba. Lyckats med att packa skolväskorna. Måste dokumentera för mig själv vad de innehåller en skolstart här i södra Schweiz.
Liten tygväska med linneservett och handduk. Märkt tandborste och tandkräm. Lunchväskan lilla H:s svart i botten med fjärilar på i salig härlig färgskala. Lille O:s vit med gröna äpplen på.
Varsitt par crocs, innetofflor.
Pennskrin med allt i. Sudd, blyerts, tusch, klister,linjal, pennväsare som jag envisas med att kalla temporale (åska) istället för temperino, som är korrekt. De skrattar gott. Som jag skrattade åt min ytis mamma, som barn. Ok, jag retas som vuxen med. Nu får jag igen med råge. Min mors svenska är by far bättre än min italienska.
Gympapåse med innetofflor mjuka samt kläder, just nu korta tygshorts och linne. Det är så varmt ju.
En hel stor ask med 30 olika färgpennor, ej tusch.
En plastmapp för kommande läxor, märkt med namn.
Betygsboken.
Snart, alla sommarläxor. Lille O har 13 stenciler kvar. Poverino. Lilla H har 5 kvar. De sitter just nu och jag förundras över att lille O har 50 räknetal på en enda stencil. Han är 6 1/2. Han klagar. Jag instämmer. Det är för mycket.
tisdag, augusti 26, 2008
Juno
Är fortfarande en liten godisbit i magen. Där levs lite rövare, men sådär lagom. Mest hickas det. Magen börjar bli i vägen när jag ska knyta skor. Köpte de mest ljuvliga mocka stövletter med stora bows på på Zurich flygplats. Helt utan klack, mjuka som tofflor. Jag längtar tills värmen går under 25 strecket och jag kan leka höst i dem. De behöver inte knytas ju. Perfekta mamma stövletter.
+ snart 9 kilo. Vecka 28 drygt. För att återgå till väsentligheter.
Det är en liten kille! Jag kallar honom numero tre, som sen blev Treo för att göra det italienskt, som sen blev ett gott skratt. Men sanningen är den att man har just tre timmar på sig att namnge barnen här efter det att de fötts. Lite huvudvärk får man ju av det. Han är vår nummer tre. Om man kan räkna kärlek i antal.
Och vi bollar namn, men inga fastnar som klister ska.
On the list:
Dante
Viggo
Gordon
Noah
Theo (istället för Treo)
Collin
Vincent
Och jag förundras över längtan denne lille individ väcker. Jag längtar oerhört efter att få möta hans blick. Att få andas in honom. Le mot honom. Känna hans värme på mitt bröst. Det är 12 veckor kvar. Ge och ta. Jag önskar det var 2, eller så. Fast jag ska vara glad att jag mår så bra, om än börjar jag bli lite tröttare och gå saktare. Dags att dra ner på tempot. Välkommen höst.
+ snart 9 kilo. Vecka 28 drygt. För att återgå till väsentligheter.
Det är en liten kille! Jag kallar honom numero tre, som sen blev Treo för att göra det italienskt, som sen blev ett gott skratt. Men sanningen är den att man har just tre timmar på sig att namnge barnen här efter det att de fötts. Lite huvudvärk får man ju av det. Han är vår nummer tre. Om man kan räkna kärlek i antal.
Och vi bollar namn, men inga fastnar som klister ska.
On the list:
Dante
Viggo
Gordon
Noah
Theo (istället för Treo)
Collin
Vincent
Och jag förundras över längtan denne lille individ väcker. Jag längtar oerhört efter att få möta hans blick. Att få andas in honom. Le mot honom. Känna hans värme på mitt bröst. Det är 12 veckor kvar. Ge och ta. Jag önskar det var 2, eller så. Fast jag ska vara glad att jag mår så bra, om än börjar jag bli lite tröttare och gå saktare. Dags att dra ner på tempot. Välkommen höst.
We are back
Tyst här på sistone... Massor har hänt, så mycket att det känns som ett halvår sedan vi kikade ut över Lago Maggiore.
Skönt att vara hemma. Om en vecka börjar skolan för barnen. Tillbaka till skjutsandet mellan skola och aktivitet. Läxläsning om kvällarna. Gos framför en bok och en kopp te. Det känns välkommet.
Lille O har blivit stor under sommaren. Så känns det. Stor liten kille, snart 7 år. Han fortsätter vara en ordkonstnär på svenska. Imponerar med sitt vokabulär och egen komponering.
Lilla H ar blivit en tweenie. En mogen liten stor tjej. Som lossar linan mer och mer mellan sig och sina föräldrar. Att boarda ett plan och hitta platser före resterande familjen, att ta sig för och förekomma oss andra. Jag ser att hon njuter av det. Vi inväntar hormonernas anfall. Förhoppningsvis får hon vara liten tjej ett tag till. Det känns som om flickors barndom är kortare än killars. För kort.
Barnen gick över till italienska i den sekund vi landade. Annars har vi alla pratat svenska hela sommaren. Förutom med de miljoner italienare, jag färglägger givetvis antalet en liten aning, vi sprang på i Stockholm.
Redan på Malpensa igår kväll då vi landade, började vi le åt det italienska sättet. Det verbala smiskandet mellan folk som väntar på sitt bagage alldeles för länge i lagom påfrestande värme, är ett livfullt och väldigt högljutt spektakel.
Skönt att vara hemma. Om en vecka börjar skolan för barnen. Tillbaka till skjutsandet mellan skola och aktivitet. Läxläsning om kvällarna. Gos framför en bok och en kopp te. Det känns välkommet.
Lille O har blivit stor under sommaren. Så känns det. Stor liten kille, snart 7 år. Han fortsätter vara en ordkonstnär på svenska. Imponerar med sitt vokabulär och egen komponering.
Lilla H ar blivit en tweenie. En mogen liten stor tjej. Som lossar linan mer och mer mellan sig och sina föräldrar. Att boarda ett plan och hitta platser före resterande familjen, att ta sig för och förekomma oss andra. Jag ser att hon njuter av det. Vi inväntar hormonernas anfall. Förhoppningsvis får hon vara liten tjej ett tag till. Det känns som om flickors barndom är kortare än killars. För kort.
Barnen gick över till italienska i den sekund vi landade. Annars har vi alla pratat svenska hela sommaren. Förutom med de miljoner italienare, jag färglägger givetvis antalet en liten aning, vi sprang på i Stockholm.
Redan på Malpensa igår kväll då vi landade, började vi le åt det italienska sättet. Det verbala smiskandet mellan folk som väntar på sitt bagage alldeles för länge i lagom påfrestande värme, är ett livfullt och väldigt högljutt spektakel.
fredag, augusti 15, 2008
Skulle det kännas rätt?
Får vi plats vi snart fem hemvändare i ett radhus på 125 kvm. Kommer det känns trångt att downsiza 75 kvm? Eller bara som i min dröm, bekvämt. Small garden, small house. Mer tid till annat. Mer pengar till annat. Eller bara trängre och irriterande.
torsdag, augusti 14, 2008
Klokt
Att bara vara tillsammans. Bara så. Inget mer. Låta ord komma och tystnader vila. Om vartannat.
Imorgon åker vi ut på landet. Kanske kommer där och då känslan över mig, den som jag söker efter. Suktar efter. Känslan om vart någonstans i Stockholm med omnejd jag vill sätta bo.
Imorgon åker vi ut på landet. Kanske kommer där och då känslan över mig, den som jag söker efter. Suktar efter. Känslan om vart någonstans i Stockholm med omnejd jag vill sätta bo.
onsdag, augusti 13, 2008
Italiensk mark i Stockholm
Idag strosade vi i stan, barnen och jag. Vi gick in i en möbelaffär på Drottninggatan, med mormor och farbror Bengt. Jag kände igen alla italienska former och färger. Jag känner väl till dess höga prislappar. Jag har en stor fallenhet för italiensk design, i nästan alla dess former.
- Bambini sa jag, titta inte röra. Som en god svensk mor. Speciellt du på dina heelys lilla H, fai attenzione per favore...
- Du får köra på dina hjul så mycket du vill tjejen, sa butiksinnehavaren. Och testa varje soffa och fotölj som du känner dig för att sitta lite i. Sa butiksinnehavaren.
-Du killen, fortsatte han. Känn på mattorna, rör vid tygen, och berätta för mig sen vilken du föredrar.
Lille O valde den dyraste och läckraste fotöljen i hela butiken. Lilla H "heelyade" runt och kunde inte välja.
Själv föll jag för en grön fotölj, som han hävdade var det nya "ägget". En dröm.
Lyckliga trottade vi alla ut. Lite italiensk barnkultur mitt i Stockholm fick oss att le. Stort.
- Bambini sa jag, titta inte röra. Som en god svensk mor. Speciellt du på dina heelys lilla H, fai attenzione per favore...
- Du får köra på dina hjul så mycket du vill tjejen, sa butiksinnehavaren. Och testa varje soffa och fotölj som du känner dig för att sitta lite i. Sa butiksinnehavaren.
-Du killen, fortsatte han. Känn på mattorna, rör vid tygen, och berätta för mig sen vilken du föredrar.
Lille O valde den dyraste och läckraste fotöljen i hela butiken. Lilla H "heelyade" runt och kunde inte välja.
Själv föll jag för en grön fotölj, som han hävdade var det nya "ägget". En dröm.
Lyckliga trottade vi alla ut. Lite italiensk barnkultur mitt i Stockholm fick oss att le. Stort.
tisdag, augusti 12, 2008
Alive and kicking
Idag känner jag mig mer alive. Har sovit ut. Så ljuvligt det är. Varför gör man inte alltid det. Downsizar schemat så att det alltid får plats, alla semesterdagar. Eller varför inte varenda dag!
Solen skiner och Juno är den snällaste lill i magen. Jag mår toppen, jag orkar fortfarande gå på Skansen och sen direkt till Grönan och komma hem 12 timmar senare. Jag påminns bara om att Juno växer därinne när jag knuffar folk och bord med magen. Häromdagen välte jag ett helt litet runt bord med massor med glas på. Krasch. Jag skrattade så jag grät. Jag glömde bort att man inte bara kan ställa sig rakt upp när man är i vecka 26, utan faktiskt först drar ut stolen. Servitrisen skrattade inte.
Jag har nu gått upp 7 kilo minus 200 hekto. Vecka 26 eller 27. Jag erkänner att jag inte har grym koll på det.
Solen skiner och Juno är den snällaste lill i magen. Jag mår toppen, jag orkar fortfarande gå på Skansen och sen direkt till Grönan och komma hem 12 timmar senare. Jag påminns bara om att Juno växer därinne när jag knuffar folk och bord med magen. Häromdagen välte jag ett helt litet runt bord med massor med glas på. Krasch. Jag skrattade så jag grät. Jag glömde bort att man inte bara kan ställa sig rakt upp när man är i vecka 26, utan faktiskt först drar ut stolen. Servitrisen skrattade inte.
Jag har nu gått upp 7 kilo minus 200 hekto. Vecka 26 eller 27. Jag erkänner att jag inte har grym koll på det.
måndag, augusti 11, 2008
Semester längtan
Jag längtar tillbaka till doften av mynta, att sitta på trappan och kika ut över Lago Maggiore. Samtidigt älskar jag att vara här och krama nära och kära. Men livet är hektiskt. Det är jobb och träffar och barn, i en salig blandning. Tiden går i rasande fart. Vi lämnade lugnet där vi låg under äppelträdet i Rosendals trädgård, maken och jag på vår bröllopsdag. Jag saknar det samtidigt som hjulet som snurrar just nu är mer än spännande. Behöver bara en kall stentrappa att sitta och andas djupt på.
lördag, juli 26, 2008
En lugnande doft av mynta
Tvättmaskinen går för fullt. Lakanen torkar på en knapp minut, känns det som. Medan vinden leker kurragömma med lakanen gassar solen, och slår rekord i torkningstid.
Lite senare läggs samma lakan på sängarna igen, för att imorgon bitti packas ihop och stuvas in i linneskåp. En nattsömn smutsar inga lakan, som det känns.
Ett stilla regn börjar falla, riktigt fint sommarstril. Bra, tycker vi som nyss legat på knä i trädgården för att inför semestern få fint, i de lätt skötta rabatterna. Skulle man kunna kalla en trädgård minimalistisk så vore det nog rätt ord på vår.
Lavendel mot stenvägg, palmer mot allmän stentrappa, päronträd mot husvägg, vinrankor ovanför stenbord och två solrosor, lika höga som lilla H. Körsbärstomatplantor. Klängerväxter invid stentrappa, och vildvuxen mynta som jag jämt fajtas med, de vill leva överallt och jag har släppt dem rätt fritt. Precis som tonåringar, gör de ändå som de vill.
40 kvm gräsplätt med soffor och bord och givetvis en stor parasoll ovanför. En pool med, tänk att den fick plats. Utan att det känns trångt. Eller så har vi vant oss, med små trädgårdar.
Regnet framkallar myntans lugnande doft. Den får mig att andas djupt. Att vilja vara nära. Att stänga hus och packa för dryga fyra veckor tar tid. Jag sätter mig ner på ett av stentrappstegen, tänker att jag måste snart rädda den torkade tvätten. Mitt öga följer två ödlor som leker på husväggen i regnet. Djupt andetag, drar in den blandade sommardoften som dagen bjuder på.
Ikväll är det fyrverkerier på sjön minns jag. Då sitter vi på första parkett i vår lilla trädgård. Bra sätt att känna sig avfirad på. Ifrån den varma sommaren och bella Ticino. Men snart sitter jag nog här igen. På min och ödlornas stentrappa, som jag lärt mig att andas oerhört lätt på. Både in och ut. Korta och långa stunder. Låta tankarna komma och gå, få vandra iväg med ögonen över glittrande vatten och färgsprackande blommor. Precis som sekundrarna, går tiden fort när jag sitter där, och jag njuter av varenda en.
Lite senare läggs samma lakan på sängarna igen, för att imorgon bitti packas ihop och stuvas in i linneskåp. En nattsömn smutsar inga lakan, som det känns.
Ett stilla regn börjar falla, riktigt fint sommarstril. Bra, tycker vi som nyss legat på knä i trädgården för att inför semestern få fint, i de lätt skötta rabatterna. Skulle man kunna kalla en trädgård minimalistisk så vore det nog rätt ord på vår.
Lavendel mot stenvägg, palmer mot allmän stentrappa, päronträd mot husvägg, vinrankor ovanför stenbord och två solrosor, lika höga som lilla H. Körsbärstomatplantor. Klängerväxter invid stentrappa, och vildvuxen mynta som jag jämt fajtas med, de vill leva överallt och jag har släppt dem rätt fritt. Precis som tonåringar, gör de ändå som de vill.
40 kvm gräsplätt med soffor och bord och givetvis en stor parasoll ovanför. En pool med, tänk att den fick plats. Utan att det känns trångt. Eller så har vi vant oss, med små trädgårdar.
Regnet framkallar myntans lugnande doft. Den får mig att andas djupt. Att vilja vara nära. Att stänga hus och packa för dryga fyra veckor tar tid. Jag sätter mig ner på ett av stentrappstegen, tänker att jag måste snart rädda den torkade tvätten. Mitt öga följer två ödlor som leker på husväggen i regnet. Djupt andetag, drar in den blandade sommardoften som dagen bjuder på.
Ikväll är det fyrverkerier på sjön minns jag. Då sitter vi på första parkett i vår lilla trädgård. Bra sätt att känna sig avfirad på. Ifrån den varma sommaren och bella Ticino. Men snart sitter jag nog här igen. På min och ödlornas stentrappa, som jag lärt mig att andas oerhört lätt på. Både in och ut. Korta och långa stunder. Låta tankarna komma och gå, få vandra iväg med ögonen över glittrande vatten och färgsprackande blommor. Precis som sekundrarna, går tiden fort när jag sitter där, och jag njuter av varenda en.
fredag, juli 25, 2008
Upp och om packning
Vi har precis packat upp. Tvättat upp. Nu ska det packas igen. Men, jag är ju mästaren. Woahaha. Lilla H klar. Check. Men, sist jag såg mina pilots var hon skyldig...
Lille O är helt klar att resa till...ja det syns vart om man läser på hatten...
Juno har tjockat på sig, eller morsan har iaf det, 5.4 kilo upp. Juno har även visat sig. Det vill säga, no more vilket kön secret. Juno reser lätt med sin mor. Inte mycket kläder behövs till den ene, den andre får inte plats i mycket. Tänkte lägga upp en magbild, en fin bild tycker jag själv. Men där går gränsen kände jag. På vad jag vill visa upp på bloggen. På söndag reser vi igen, till bella Svezia. Jag längtar efter mina bröder, mina föräldrar, mina bästa väninnor och andra vänner. Och så ska jag känna efter noga. Om det är i Sverige vi vill bo om ett drygt år.Maken och jag konstaterade att om man bortser ifrån ett relativt stökigt förråd så skulle vi kunna börja packa imorgon. Många flyttar skapar tillslut ordning, och framförallt downsizing. Jag tror jag vet varenda pinal vi har, på gott och ont. Och det var inte korrekt svenska. Lille O behöver Sverige denna sommar, för svenskans skull. Han är en sån italienare, men samtidigt en ordmästare, sånt som tvåspråkighet ibland ger. Lilla H pratar nästan helt felfri svenska och italienska, tänk så olika det kan bli.
tisdag, juli 22, 2008
Tillfälligt avbrott...
I semesterlunken. Hemma igen. Här är 27-30 grader, varmt och skönt. Lago Maggiore glittrar och viftar med sin generösa solfjäder så vi inte alls känner att vi smälter bort, så som vi gjorde i Palma.
Lille O fick svår öroninflammation och vi flög med fingrarna i kors, som ju betyder tur på engelska. Det fungerade. Stackars barn, hans sista tre dagar var ingen semester och vi sov knappt någon av oss två. De andra sover så djupt, lucky bastards, as you can say.
Vi har huset fullt av gäster. Jag har fått nya uppdrag, mitt i semesterlunken. Som då får ett tillfälligt avbrott.
På söndag blir det Sverige. I fyra veckor. Sporadiskt bloggande och semester och jobb varvat.
So long!
Lille O fick svår öroninflammation och vi flög med fingrarna i kors, som ju betyder tur på engelska. Det fungerade. Stackars barn, hans sista tre dagar var ingen semester och vi sov knappt någon av oss två. De andra sover så djupt, lucky bastards, as you can say.
Vi har huset fullt av gäster. Jag har fått nya uppdrag, mitt i semesterlunken. Som då får ett tillfälligt avbrott.
På söndag blir det Sverige. I fyra veckor. Sporadiskt bloggande och semester och jobb varvat.
So long!
torsdag, juli 10, 2008
Buone vacanze!
Vi kommer tillbaka om ett tag. Imorgon fyller lilla H åtta år, det firar vi b.la med att åka utomlands med goda vänner. Tills dess önskar jag alla sköna dagar!
onsdag, juli 09, 2008
Lavendeldoft och betydelser
Jag planterar lavendel. Det är + 32 grader och inte ett moln. Jag jobbar lite emellanåt. Det är givetvis alldeles för varmt att plantera över huvudtaget. Men ikväll ska vi ju äta ute på il Divino, barnen ska hoppa trampolin och vi ska äta italiensk glass, strosandes längs vattnet.
Juno kickar i magen. Jag går in. Jag håller med. Det är för varmt att sitta knäböjd i solen.
Jag ligger på soffan och säger: om du är en tjej kicka nu. Kick! Hela magen hoppade. Sånt man kan roa sig med när man är gravid. Maken log. Barnen är hos kompisar idag. Smilla, sa jag. Den leende eller smånynnande.
-Det tar vi, sa maken. Smilla Juno Isabella?
- Det tar vi sa jag.
Sen satte jag mig igen vid datorn och tänkte, eller Malva. Den mjuka. Eller.......
Lilla H:s namn betyder den lovsjungandes. Hon sjunger hela dagarna. Lille O:s namn betyder olivträd. Se han blev en italienare. Bor där olivträden växer.
Mitt namn betyder ungt ko namn. Vad tänkte mina föräldrar på? Och jag heter inte Rosa.
Makens namnbetydelse är bättre: den rike. Kan inte jag få vara den snygga då? ;D En snygg ung ko. Men just det, jag bor ju i Schweiz! Kossornas himmelrike. Fattas nu bara att maken blir rik. Fast vi är båda rika. Enormt. Vad annars kan man skatta sig som snart trebarns föräldrar.
Juno kickar i magen. Jag går in. Jag håller med. Det är för varmt att sitta knäböjd i solen.
Jag ligger på soffan och säger: om du är en tjej kicka nu. Kick! Hela magen hoppade. Sånt man kan roa sig med när man är gravid. Maken log. Barnen är hos kompisar idag. Smilla, sa jag. Den leende eller smånynnande.
-Det tar vi, sa maken. Smilla Juno Isabella?
- Det tar vi sa jag.
Sen satte jag mig igen vid datorn och tänkte, eller Malva. Den mjuka. Eller.......
Lilla H:s namn betyder den lovsjungandes. Hon sjunger hela dagarna. Lille O:s namn betyder olivträd. Se han blev en italienare. Bor där olivträden växer.
Mitt namn betyder ungt ko namn. Vad tänkte mina föräldrar på? Och jag heter inte Rosa.
Makens namnbetydelse är bättre: den rike. Kan inte jag få vara den snygga då? ;D En snygg ung ko. Men just det, jag bor ju i Schweiz! Kossornas himmelrike. Fattas nu bara att maken blir rik. Fast vi är båda rika. Enormt. Vad annars kan man skatta sig som snart trebarns föräldrar.
tisdag, juli 08, 2008
Cernobbio
När jag började blogga var vi nyligen invandrade till Italien. Jag skrev då som Exilmamman om språket, kulturen och den stora omställningen.
Vackraste Cernobbio. Tillbaka dit där makenoch jag satt en dag i maj år 2005 och sa: vi flyttar hit. Den vackraste plats vi sett.
Cernobbio som bara ligger 1 timme ifrån där vi bor idag. Idag, tar vi en liten memorylane day, vi ska till vår finaste piazza, förbi underbara casa Rosa som vi bodde i, bada i lidot vid lago di Como. Göra allt det som vi gjorde då vi bodde där. Lunch på vårt café, glass vid vår favvo bar, bad i vårt lido, aperitivo på piazzan emedan barnen leker i parken invid.
Åskan har gett sig. Det är hett igen. Snart, snart jobbar jag inte ens halvdagar längre. Snart snart blir vår lilla H, vår förstfödda, 8 år.
Vackraste Cernobbio. Tillbaka dit där makenoch jag satt en dag i maj år 2005 och sa: vi flyttar hit. Den vackraste plats vi sett.
Cernobbio som bara ligger 1 timme ifrån där vi bor idag. Idag, tar vi en liten memorylane day, vi ska till vår finaste piazza, förbi underbara casa Rosa som vi bodde i, bada i lidot vid lago di Como. Göra allt det som vi gjorde då vi bodde där. Lunch på vårt café, glass vid vår favvo bar, bad i vårt lido, aperitivo på piazzan emedan barnen leker i parken invid.
Åskan har gett sig. Det är hett igen. Snart, snart jobbar jag inte ens halvdagar längre. Snart snart blir vår lilla H, vår förstfödda, 8 år.
måndag, juli 07, 2008
Ranta runt
För det mesta knallar jag nu runt i sandaler av olika slag. Även dykskor åker på, när vi bestämmer oss för att bada i laguner, där det är stenig botten som skär när man dras med lite lätt av en ström.
Jag föll pladask för ett par vita gympadojjor ifrån DKNY i Göteborg, vita med silverdetaljer. Och de är lika bekväma som fina. Idag är jag glad att det regnar och klampar runt på det kalla marmorgolvet i mina mjuka gympadojjor. För ut kan man ju inte gå.
Regnet här är som att kliva ut under fallande vattenhinkar. Man kan inte gå en meter utan att bli dygnsur. Paraplyer går garanterat sönder under vattenfallet utomhus. Regnkappa känns omöjligt klibbigt i värmen. Dessutom äger vi inga. Jag har aldrig köpt. Ha! Så svensk är jag tydligen. Det är inomhus som gäller, i vita gympadojjor med silverdetaljer. Ibland roar man sig lätt.
Jag kikar in på net-a-porter. Marc by Marc visar ett på ljuvliga mocca stövlar i brunt, guldbrunt. Och jag kikar på mina. Som jag köpte av min columbianska väninna alias designer i våras. Vi konstaterar att de ser nästan exakt likadana ut. Hennes design kom först. De är handsydda och spikade i sulan, ljuvliga till kanonpris i jämförelse. I höst ska jag ranta runt i dem istället.
Jag föll pladask för ett par vita gympadojjor ifrån DKNY i Göteborg, vita med silverdetaljer. Och de är lika bekväma som fina. Idag är jag glad att det regnar och klampar runt på det kalla marmorgolvet i mina mjuka gympadojjor. För ut kan man ju inte gå.
Regnet här är som att kliva ut under fallande vattenhinkar. Man kan inte gå en meter utan att bli dygnsur. Paraplyer går garanterat sönder under vattenfallet utomhus. Regnkappa känns omöjligt klibbigt i värmen. Dessutom äger vi inga. Jag har aldrig köpt. Ha! Så svensk är jag tydligen. Det är inomhus som gäller, i vita gympadojjor med silverdetaljer. Ibland roar man sig lätt.
Jag kikar in på net-a-porter. Marc by Marc visar ett på ljuvliga mocca stövlar i brunt, guldbrunt. Och jag kikar på mina. Som jag köpte av min columbianska väninna alias designer i våras. Vi konstaterar att de ser nästan exakt likadana ut. Hennes design kom först. De är handsydda och spikade i sulan, ljuvliga till kanonpris i jämförelse. I höst ska jag ranta runt i dem istället.
Juno is at least growing
Det kickas i magen, det boxas, det hickas. Tränas helt enkelt. Magen är som en basketboll. Det är sommar och varmt. Titt som tätt lägger jag bägge händerna på magen och säger hej du lilla.
Det har nu gått runt 21 veckor sen alla hjärtans dag då Juno lyckades boa i sitt lilla ägg. Ett valentinbarn kan man nog kalla det då.
Lilla H sjunger ofta för magen. Lille O kramar runt den. Det är himla gott.
Jag lyckas inte kliva upp i vikt så bra säger de. Knappt 4 kilo nu, 3.5. Man ska ha gått upp minst mellan 5-7 kilo säger varje bok. Bara min läkare känns lugn. Och jag undrar varför jag stressas av vikten. Det är ju min tredje graviditet. Jag vet. Det kommer sen. Eller jag tror i alla fall det.
Tänk att få tre friska barn. Vilken gåva.
På fredag ska vi ut och flyga. Vi ska semestra i värme i annat land. I goda vänners lag. Veckan efter ska vi göra ultraljud igen. Barnen har jag lovat får följa med. De är lyriska. Att jag inte kom på det förut. Klart de ska få vara med och kika!
Det har nu gått runt 21 veckor sen alla hjärtans dag då Juno lyckades boa i sitt lilla ägg. Ett valentinbarn kan man nog kalla det då.
Lilla H sjunger ofta för magen. Lille O kramar runt den. Det är himla gott.
Jag lyckas inte kliva upp i vikt så bra säger de. Knappt 4 kilo nu, 3.5. Man ska ha gått upp minst mellan 5-7 kilo säger varje bok. Bara min läkare känns lugn. Och jag undrar varför jag stressas av vikten. Det är ju min tredje graviditet. Jag vet. Det kommer sen. Eller jag tror i alla fall det.
Tänk att få tre friska barn. Vilken gåva.
På fredag ska vi ut och flyga. Vi ska semestra i värme i annat land. I goda vänners lag. Veckan efter ska vi göra ultraljud igen. Barnen har jag lovat får följa med. De är lyriska. Att jag inte kom på det förut. Klart de ska få vara med och kika!
lördag, juli 05, 2008
Pronto Soccorso (akuten)
Av någon anledning så måste man som barn någongång testa om man kan skaka en lyktstolpe.
-Skaka inte lampan, den kanske kan falla, säger man som vuxen. Men, tänker man, inte sjutton ramlar en lampa ner av ett barns skak.
-Ok då, svarade lille O och slutade skaka lampan.
Efter honom kom en kompis som testade samma sak.
-Krasch! !!!
Lille O fick en fallande glaslampa i huvudet. Blod i den blonda kalufsen och fallande stora tårar ned för de bruna kinderna. Glassplitter i den redan så sydda hårbotten.
-Niente, lugnar lille O den skärrade kompisen mitt i tårar och blod. (det gör inget).
Vi sitter igen på akuten. En glasbit lyckades jag plocka ut, men att göra rent gick inte trots en hel alsolsprit flaska.
-Mamma inte igen, jag vill inte sy!
Lille O har sytt och skadat sitt huvud alldeles för många gånger. Denna gången klistrade de igen hacket. Sprejade sen på skyddande lack, som plåster så att det inte kommer in bakterier i värmen. Han hade tur i oturen. En fallande gatlykta kan skada en alldeles fruktansvärt. Han fick den på sidan av huvudet, en del av lampan.
Han är besviken på att läkaren inte kunde fixa så att han får bada i den 32 gradiga värmen. Men jag inser att han har blivit en liten stor på sista tiden. Han bad mig inte sitta bredvid honom när läkaren plockade glas och tvättade. Jag frågade istället om jag fick sitta bredvid honom. Tog hans hand, han log lite snett och sa - det är lugnt mamma, men tog min hand. 6 1/2 och stor, indeed.
-Skaka inte lampan, den kanske kan falla, säger man som vuxen. Men, tänker man, inte sjutton ramlar en lampa ner av ett barns skak.
-Ok då, svarade lille O och slutade skaka lampan.
Efter honom kom en kompis som testade samma sak.
-Krasch! !!!
Lille O fick en fallande glaslampa i huvudet. Blod i den blonda kalufsen och fallande stora tårar ned för de bruna kinderna. Glassplitter i den redan så sydda hårbotten.
-Niente, lugnar lille O den skärrade kompisen mitt i tårar och blod. (det gör inget).
Vi sitter igen på akuten. En glasbit lyckades jag plocka ut, men att göra rent gick inte trots en hel alsolsprit flaska.
-Mamma inte igen, jag vill inte sy!
Lille O har sytt och skadat sitt huvud alldeles för många gånger. Denna gången klistrade de igen hacket. Sprejade sen på skyddande lack, som plåster så att det inte kommer in bakterier i värmen. Han hade tur i oturen. En fallande gatlykta kan skada en alldeles fruktansvärt. Han fick den på sidan av huvudet, en del av lampan.
Han är besviken på att läkaren inte kunde fixa så att han får bada i den 32 gradiga värmen. Men jag inser att han har blivit en liten stor på sista tiden. Han bad mig inte sitta bredvid honom när läkaren plockade glas och tvättade. Jag frågade istället om jag fick sitta bredvid honom. Tog hans hand, han log lite snett och sa - det är lugnt mamma, men tog min hand. 6 1/2 och stor, indeed.
fredag, juli 04, 2008
Det glädjer så
när man upplever stark integration, som så ofta sker genom barnen. Lilla H har speciellt en väninna som är "proprio italiana" och vars familj verkligen tagit in oss alla i deras gemenskap. De är utan tvekan bästa väninnor, de lyser när de ser varandra, de har samma intressen, de visar respekt och kärlek. Underbart.
Hennes mamma ringer mig ofta. Vi har samtal på 30 minuter på italienska. Hon har all överseende i världen av mina språkliga misstag. Hon skrattar hjärtligt, vilket glädjer mig, när jag verkligen trampar i klaveret. Man kramar en kudde, inte ett kök, t ex....
Idag är hon hos oss, lilla Sabrina. Nästa onsdag är lilla H med dem. När vi kommer tillbaka från vår långa kommande Sverige tripp är lilla H medbjuden till Garda land med deras familj. Jag önskar, sa Sabrina till lilla H, att du var min syster. Då kan vi vara systrar, fast på låtsas, svarade lilla H, när de sågs i morse.
Det glädjer mig extra att se att barnen har äkta vänskap här. Samtidigt smärtar ju kunskapen att vi kan flytta. Som på alla mynt finns två sidor. Man kan njuta av vetskapen att man har vänner i flera länder, liksom man kan välja att sörja de man flyttar ifrån.
Jag har alltid valt det första.
Världen krymper, avstånd är inte så stora längre. Kan man språket, koderna, kuturen och har vännerna där, kan man välja att spendera sommaren tillsammans med dem man annars inte kan umgås med.
Flyttar vi härifrån kommer vi åka skidor här. Flyttar vi härifrån kommer vi spendera sommrar här. Det vet vi säkert. Tänk att kunna åka på sommarläger i Italien, som 10 åring t ex, med nära vänner. Fast man är svensk och bor i Sverige. Att kunna bjuda in en god vän från Schweiz/Italien att hälsa på oss i Sverige, en vecka eller två.
Hennes mamma ringer mig ofta. Vi har samtal på 30 minuter på italienska. Hon har all överseende i världen av mina språkliga misstag. Hon skrattar hjärtligt, vilket glädjer mig, när jag verkligen trampar i klaveret. Man kramar en kudde, inte ett kök, t ex....
Idag är hon hos oss, lilla Sabrina. Nästa onsdag är lilla H med dem. När vi kommer tillbaka från vår långa kommande Sverige tripp är lilla H medbjuden till Garda land med deras familj. Jag önskar, sa Sabrina till lilla H, att du var min syster. Då kan vi vara systrar, fast på låtsas, svarade lilla H, när de sågs i morse.
Det glädjer mig extra att se att barnen har äkta vänskap här. Samtidigt smärtar ju kunskapen att vi kan flytta. Som på alla mynt finns två sidor. Man kan njuta av vetskapen att man har vänner i flera länder, liksom man kan välja att sörja de man flyttar ifrån.
Jag har alltid valt det första.
Världen krymper, avstånd är inte så stora längre. Kan man språket, koderna, kuturen och har vännerna där, kan man välja att spendera sommaren tillsammans med dem man annars inte kan umgås med.
Flyttar vi härifrån kommer vi åka skidor här. Flyttar vi härifrån kommer vi spendera sommrar här. Det vet vi säkert. Tänk att kunna åka på sommarläger i Italien, som 10 åring t ex, med nära vänner. Fast man är svensk och bor i Sverige. Att kunna bjuda in en god vän från Schweiz/Italien att hälsa på oss i Sverige, en vecka eller två.
torsdag, juli 03, 2008
Curls and presents
Imorse satte jag klockan, vi är sådana sjusovare. 09.00 satt jag duschad och redo för konferens samtal. Tidigaste morgonen denna vecka. 10.00 satt jag hos frissan. Hon har tjatat att jag ska låta mina lockar vara, att lära mig hantera dem. Ok, sa jag. Nu sitter jag som en "kort hårig" (halvvägs till axlarna) Carrie, ha ha. I wish. Men lite kul är det med lockarna ändå.
Idag är det hett. Och fuktigt. Det ska bli värsta åskan idag, det som enkom vanligtvis åskar nattetid. Barnen målar, vid målarstativ, den andra målar ett smyckeskrin, hon fick i födelsedagspresent.
Sen vill jag se Arn. Men barnen är kanske för små.
Lilla H fyller 8 år nästa fredag, samma dag som vi drar till Palma. Maken och jag diskuterar alltid småirriterat presentinköp. Jag älskar att köpa presenter. Han tycker fler än 2 är för mycket. Men, säger jag, är det inte fint att få det man önskar sig en gång per år, att verkligen fira. Är listan lång så givetivs inte. Men en stor och 4 små tycker jag. Ha ha. Inte han, nähä. Men jag har köpt en bokhylla (fatta en 8 åring som önskar sig det måste ha det!), ett litet polly pocket hus, guitarr hero , en ängel (hon samlar), dans kläder till hip hop kursen (idag var det 50% när jag gick förbi, kunde inte låta bli..., men maken vet inte om det såklart, än...). Är det för mycket?
Jag hade gärna köpt plattTV med, tycker det är bra att de kan kika på Tv i sina rum när vi har massa gäster t ex. Men totalt onödigt, I know. Däremot såg jag hos frissan i tidningen Grazia ett barnrum jag tänker sno ideér ifrån. Där var ett lågt lågt bord, med en stor kudde framför och på stod datorskärm och barnens spel. Vi har alla de alteraljerna, här ska möbleras i åskvädret som drar in just precis nu.
Idag är det hett. Och fuktigt. Det ska bli värsta åskan idag, det som enkom vanligtvis åskar nattetid. Barnen målar, vid målarstativ, den andra målar ett smyckeskrin, hon fick i födelsedagspresent.
Sen vill jag se Arn. Men barnen är kanske för små.
Lilla H fyller 8 år nästa fredag, samma dag som vi drar till Palma. Maken och jag diskuterar alltid småirriterat presentinköp. Jag älskar att köpa presenter. Han tycker fler än 2 är för mycket. Men, säger jag, är det inte fint att få det man önskar sig en gång per år, att verkligen fira. Är listan lång så givetivs inte. Men en stor och 4 små tycker jag. Ha ha. Inte han, nähä. Men jag har köpt en bokhylla (fatta en 8 åring som önskar sig det måste ha det!), ett litet polly pocket hus, guitarr hero , en ängel (hon samlar), dans kläder till hip hop kursen (idag var det 50% när jag gick förbi, kunde inte låta bli..., men maken vet inte om det såklart, än...). Är det för mycket?
Jag hade gärna köpt plattTV med, tycker det är bra att de kan kika på Tv i sina rum när vi har massa gäster t ex. Men totalt onödigt, I know. Däremot såg jag hos frissan i tidningen Grazia ett barnrum jag tänker sno ideér ifrån. Där var ett lågt lågt bord, med en stor kudde framför och på stod datorskärm och barnens spel. Vi har alla de alteraljerna, här ska möbleras i åskvädret som drar in just precis nu.
onsdag, juli 02, 2008
Sommarläxor och svenska undervisning
Lilla H och lille O har ca 30 stenciler vackert inklistrade i en fin skrivbok var, i sommarläxa. Repetion på senaste året. Böckerna ligger framme och de sitter ibland och gör en sida eller fler.
Jag slår i vårt italiensk svenska lexikon under tiden. Lär mig ord på bäver, flod och annat. Bygger mitt ordförråd. Idag har jag läst igenom halva c. Undrar stilla om det är klokt att läsa lexikon uppifrån och ner, och om jag minns fler än tre nya ord.
När jag frågar barnen vad ett ord jag ser i deras böcker betyder, förklarar de på underbaraste barnavis.
Det är när massor med vatten faller mamma, ner i nytt vatten, som en brant vattenbacke = vattenfall.
Det är ett djur, ser lite ut som en ekorre, men större. Den äter träd och bor vid nog vid vatten, åtminstonde äter den fisk. Tröga jag fick slå upp det. Det är ju bäver såklart.
Jag har denna veckan ägnat många timmar åt att försöka starta en förening i Sverige, genom Skolverket går all kommunikation, för att få svenska undervisning i hemmet till barnen. Jag blir som det ser ut just nu av alla papper rektor i höst. Håller tummarna för att detta går igenom. Då får barnen samma svenska undervisning, men av mig, som svenska barn i deras ålder i Sverige. Först, ska jag bara beta av en bunt papper och paragrafer.....
Jag slår i vårt italiensk svenska lexikon under tiden. Lär mig ord på bäver, flod och annat. Bygger mitt ordförråd. Idag har jag läst igenom halva c. Undrar stilla om det är klokt att läsa lexikon uppifrån och ner, och om jag minns fler än tre nya ord.
När jag frågar barnen vad ett ord jag ser i deras böcker betyder, förklarar de på underbaraste barnavis.
Det är när massor med vatten faller mamma, ner i nytt vatten, som en brant vattenbacke = vattenfall.
Det är ett djur, ser lite ut som en ekorre, men större. Den äter träd och bor vid nog vid vatten, åtminstonde äter den fisk. Tröga jag fick slå upp det. Det är ju bäver såklart.
Jag har denna veckan ägnat många timmar åt att försöka starta en förening i Sverige, genom Skolverket går all kommunikation, för att få svenska undervisning i hemmet till barnen. Jag blir som det ser ut just nu av alla papper rektor i höst. Håller tummarna för att detta går igenom. Då får barnen samma svenska undervisning, men av mig, som svenska barn i deras ålder i Sverige. Först, ska jag bara beta av en bunt papper och paragrafer.....
tisdag, juli 01, 2008
Ett tusen ett
Som en vargmamma lurar hon om sommarnätterna. Morrar med jämna mellanrum. Jag är van med att vargmamman vandrar runt bergen, dovt klagar hon, skyddar de sina. Jag sover rakt igenom det, eller lyssnar till henne när jag somnar.
I natt hördes inte vargmamman. Oden och Tor slog till och överröstade alla nattliga ljud. Det smällde så högt att jag bara kunde tänka på fallande bomber över krigshärjade länder. Hur man rycks upp ur sin sömn och undrar hur långt borta de som faller faller, vilket håll de är på väg. Det smällde om och om igen utan mellanrum. Högre än någon smäll jag någonsin hört. Om och om igen.
Hela huset skakade. Ytterdörren for upp, fönster slog. Blixtrarna förvandlade natten till dag. Trots att vi blundade höll vi för ögonen. Det vita ljuset gjorde ont. Barnen gömde sig mellan sina föräldrar. Juno vände och vände sig, oroligt. Maken och jag gömde oss vi med. Naturen slog till, med råge. Man kan bara vänta ut och respektera.
Åskstormen drog runt och runt, stundom minskade Tors vrede, men snart kunde vi ytterligare och gång på gång inte ens hinna räkna till ett tusen ett.
I natt hördes inte vargmamman. Oden och Tor slog till och överröstade alla nattliga ljud. Det smällde så högt att jag bara kunde tänka på fallande bomber över krigshärjade länder. Hur man rycks upp ur sin sömn och undrar hur långt borta de som faller faller, vilket håll de är på väg. Det smällde om och om igen utan mellanrum. Högre än någon smäll jag någonsin hört. Om och om igen.
Hela huset skakade. Ytterdörren for upp, fönster slog. Blixtrarna förvandlade natten till dag. Trots att vi blundade höll vi för ögonen. Det vita ljuset gjorde ont. Barnen gömde sig mellan sina föräldrar. Juno vände och vände sig, oroligt. Maken och jag gömde oss vi med. Naturen slog till, med råge. Man kan bara vänta ut och respektera.
Åskstormen drog runt och runt, stundom minskade Tors vrede, men snart kunde vi ytterligare och gång på gång inte ens hinna räkna till ett tusen ett.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)