Eftersom jag inte tror på spådomar etc och inte gillar att b li spådd så har jag ändå gjort det. He he host host. Enkom, givetvis, för att möjligheten så att säga hoppade upp i knät på mig. Såklart. På så sätt var det ju inte jag som sökte upp en spådam, utan det blev som man säger "bara".
Det var ett år sedan. Hon sa att jag skulle få mycket framgång i för mig kärt intresse, MEN att jag först var tvungen att gå igenom en stor sorg. Hon var verkligen engagerad och förklarade vägen dit, igenom sorgen och sa att om ett år vet du vad jag talar om.
Det läskiga är....just det, att sorgen som för mig då hängde framför näsan på mig men som jag inte såg för jag ville inte slog ner mig totalt och på knä, liggandes, kämpandes. What hit me i en serie passade in på mig. DUNK, AJ. Och den nyfikne får undra. Och nu då, jo idag vaknade den stora livsglada optimisten i mig och undrar girigt FRAMGÅNGEN DÅ : )
"Kära goda godheten, framgången då!?!?"
onsdag, augusti 29, 2007
Jag har funderat.....
och värderat. Det är så mycket uppfostringsböcker, självkänsla och självförtroende teorier. ...
Jag har redigerat bort tidigare bloggen om detta, det blev rörigt helt enkelt, och det ena tar inte ut det andra. Att bygga självkänsla är ju megasuperviktigt såklart. Jag vill bara påminna, i uppsjö av uppfostringsteorier och i dagens prestations samhälle, glöm inte att påminna barnen, lära barnen, göra det självklart, uppvigla till att ta för sig i skrattet! Att vara glad och ha kul är lika viktigt som att få bra betyg. Typ. Det ville jag säga.
Jag har redigerat bort tidigare bloggen om detta, det blev rörigt helt enkelt, och det ena tar inte ut det andra. Att bygga självkänsla är ju megasuperviktigt såklart. Jag vill bara påminna, i uppsjö av uppfostringsteorier och i dagens prestations samhälle, glöm inte att påminna barnen, lära barnen, göra det självklart, uppvigla till att ta för sig i skrattet! Att vara glad och ha kul är lika viktigt som att få bra betyg. Typ. Det ville jag säga.
Hela världen är här
Ibland får jag mig en skön världslig känsla så att säga. Och inte då i förringande mening utan verkligen en värdslig en.
Igår var halv columbianska halv skottska barn här och lekte med våra svenska (i stort, kvars engelska, estniska). Idag är halv danska halv spanska barn här och imorse lekte barn från italien, halv svenska halv danska, svenska, spanska och franska barn. Tillsammans gick de på engelska lekskola, hoppade runt på stora färgprickar vartefter deras fröken ropade ut färg på färg. En kul hopp och lär lek om man ska tro våra barn.
Engelska lärarinnan sa: Today we have learnt the verbs and about our body. Our legs can walk, our hands can take, unt so weither. Ha ha. -That was not English sa jag leendes. -No I know, that was a very bad thing to say to the parents of my English students, that is if you want the kids to come back sa hon och skrattade. -That response was even worse tänkte jag och läste imorse om annan skön rappakalja (och alla fördomar besannades tyvärr angående dessa tävlingar)
Igår var halv columbianska halv skottska barn här och lekte med våra svenska (i stort, kvars engelska, estniska). Idag är halv danska halv spanska barn här och imorse lekte barn från italien, halv svenska halv danska, svenska, spanska och franska barn. Tillsammans gick de på engelska lekskola, hoppade runt på stora färgprickar vartefter deras fröken ropade ut färg på färg. En kul hopp och lär lek om man ska tro våra barn.
Engelska lärarinnan sa: Today we have learnt the verbs and about our body. Our legs can walk, our hands can take, unt so weither. Ha ha. -That was not English sa jag leendes. -No I know, that was a very bad thing to say to the parents of my English students, that is if you want the kids to come back sa hon och skrattade. -That response was even worse tänkte jag och läste imorse om annan skön rappakalja (och alla fördomar besannades tyvärr angående dessa tävlingar)
100 tysta inlägg
Har jag gjort. Det har hänt så mycket. Stort som smått. Semesterskratt och livet i smått.
Men jag har inte fått ner det ännu. Kanske kommer de snart, om andan och tiden infinner sig samtidigt.
Men jag har inte fått ner det ännu. Kanske kommer de snart, om andan och tiden infinner sig samtidigt.
måndag, augusti 20, 2007
Moderskänslor
Det är de som spökar. Jag har fångat känslorna och spikat upp dem på min alldeles egna "mental note" känsloanslagstavla. Där står: Du upplever att du är ansvarig för deras lycka och att lyckan är större där ni inte är, eftersom de flyttades från bra till tufft men nu är likställt bra.
Vart är bäst?
Mental note 2: Måste jag ta reda på det?
Mental note 3: Korrigering av ettan. Jag vill försäkra mig om att det är bättre att flytta om 1-2 än idag, som redan är försent. Måste något vara bäst?
Thoughts arguing about to be put in print: Researcha om barn som flyttat tillbaka till Sverige efter 3-4 år och hur svårt det är för dem. Fast det är jag inte så orolig för egentligen. Jag är enkom orolig för att de inte får kompisar de gillar och väljer själva. Borde jag vara det? Lilla H kommer hem i 2:an eller 3:an och lille O en klass under.
arrgggh: Jag orkar inte känna/tänka mer. Borde nog istället enkom lyssna till dem, och de har ju inte bett om att få flytta "hem"...
Vart är bäst?
Mental note 2: Måste jag ta reda på det?
Mental note 3: Korrigering av ettan. Jag vill försäkra mig om att det är bättre att flytta om 1-2 än idag, som redan är försent. Måste något vara bäst?
Thoughts arguing about to be put in print: Researcha om barn som flyttat tillbaka till Sverige efter 3-4 år och hur svårt det är för dem. Fast det är jag inte så orolig för egentligen. Jag är enkom orolig för att de inte får kompisar de gillar och väljer själva. Borde jag vara det? Lilla H kommer hem i 2:an eller 3:an och lille O en klass under.
arrgggh: Jag orkar inte känna/tänka mer. Borde nog istället enkom lyssna till dem, och de har ju inte bett om att få flytta "hem"...
Obotlig romantiker borttappad
Det är en konstig känsla att inte ha ett hem. Alltså att vandra runt på någorlunda ägd mark och i omgivningar man känner väl. Som med allt har man när man möter en ny plats en nyförälskelsefas, en spänningsfas, en kärfas och sen en fas där man är ganska nollställd. Missförstå mig inte. Jag är långt ifrån nollställd gentemot där vi bor. Här är magiskt. Det slår mig dock att jag förvånar mig själv över att känna behov att bo där jag äger och känner till.
En väninna sa till mig. Kontroll är bara en romantisering, kontroll finns ju egentligen inte. Den är bara en falsk upplevelse sas. Kanske finns det ett behov av att romantisera kring ägt boende trots den delade insikten om att kontroll inte finns...
En väninna sa till mig. Kontroll är bara en romantisering, kontroll finns ju egentligen inte. Den är bara en falsk upplevelse sas. Kanske finns det ett behov av att romantisera kring ägt boende trots den delade insikten om att kontroll inte finns...
Utlandsvenska barn
-Det hörs att er minsta är utlandssvensk.
-Mm, bryter vår minsta menar du?
-Nej, men man kan ibland ana en dialekt men inte förstå vart den kommer ifrån sas. Jag menade mer vilka ord och ordningen de kommer i.
Jag har lyssnat hela sommaren vad min väninna syftade på. Detta har jag hört bla:
Lilla H: Kära söta goda mamma! (nästan rätt men ändå rätt : ) )
Lille O: Jösses Amanda! (Amalia är det väl?)
Lilla H: Tjo fadde rittan rambo!
Lille O: Du ska inte tro det blir soooommar ifall inte nån kommer snart. *S*
Japp, det finns flera till och säkert säger väl icke utlandssvenska barn liknande titt som tätt?
Vi är hemma, det känns......som om de två år vi skulle bott utomlands har gått. Precis som de har. Men väldigt fort har de gått samtidigt som det känns väldigt länge sedan vi bodde i Sverige. Jag tror jag är relativt mätt nu på att bo utomlands. Jag ska känna efter noga i höst......
-Mm, bryter vår minsta menar du?
-Nej, men man kan ibland ana en dialekt men inte förstå vart den kommer ifrån sas. Jag menade mer vilka ord och ordningen de kommer i.
Jag har lyssnat hela sommaren vad min väninna syftade på. Detta har jag hört bla:
Lilla H: Kära söta goda mamma! (nästan rätt men ändå rätt : ) )
Lille O: Jösses Amanda! (Amalia är det väl?)
Lilla H: Tjo fadde rittan rambo!
Lille O: Du ska inte tro det blir soooommar ifall inte nån kommer snart. *S*
Japp, det finns flera till och säkert säger väl icke utlandssvenska barn liknande titt som tätt?
Vi är hemma, det känns......som om de två år vi skulle bott utomlands har gått. Precis som de har. Men väldigt fort har de gått samtidigt som det känns väldigt länge sedan vi bodde i Sverige. Jag tror jag är relativt mätt nu på att bo utomlands. Jag ska känna efter noga i höst......
torsdag, augusti 02, 2007
Pill i naveln
Jag känner mig lättre än någonsin, vi bara pillar i naveln. Jag njuter av vädret fast det lämnar solsken att önska. "Hemma" är det 25 grader mitt i natten, svenska sommaren är därför toppen i år då vi vet att vi får så mycket sol snart och då längtar man efter lite moln och regn. Vi trallar runt i de 3 par byxor vi tog med oss och njuter av ledighet ute på Tynningö. Här trivs vi så bra. Vänner kommer och går. Barnen känns så stora i år. Vi dröjer oss kvar till 14 augusti, sen via Köpenhamn till Amsterdam och därefter hem. Ja för hem är ju där man bor.
Jag njuter av syskonbarn och familj och vänner. Känner att jag vill ha dem nära. Samtidigt hör jag att de sällan ses ändå vintertid och undrar om vi ändå vinner kvalitetstid med de vi håller av genom att enkom husera här 4 veckor per år.
Tack för alla kommentarer. Jag har inte slutat blogga! Inte medvetet. Jag har bara semester, om än lång sådan :) Jag blir alltid varm av alla kommentarer och hoppas ni fortsätter kika in trots ibland längre avbrott.
Jag njuter av syskonbarn och familj och vänner. Känner att jag vill ha dem nära. Samtidigt hör jag att de sällan ses ändå vintertid och undrar om vi ändå vinner kvalitetstid med de vi håller av genom att enkom husera här 4 veckor per år.
Tack för alla kommentarer. Jag har inte slutat blogga! Inte medvetet. Jag har bara semester, om än lång sådan :) Jag blir alltid varm av alla kommentarer och hoppas ni fortsätter kika in trots ibland längre avbrott.
tisdag, juni 19, 2007
Girasole (solros)
Imorgon börjar sommarlovet för barnen!
Imorgon börjar sommarlovet för mig!
Imorgon är början på 10 veckors kvalitetstid!
Lille O:s solros som togs hem igår får bli symbol för sommar 2007, vi vänder näsan mot solen med största möjliga leende, eller med stora gäspen för att slumra lite.
Det kändes rastlöst igår. Det känns befriande idag. Lazyness ,time to pilla i naveln :)
Imorgon börjar sommarlovet för mig!
Imorgon är början på 10 veckors kvalitetstid!
Lille O:s solros som togs hem igår får bli symbol för sommar 2007, vi vänder näsan mot solen med största möjliga leende, eller med stora gäspen för att slumra lite.
Det kändes rastlöst igår. Det känns befriande idag. Lazyness ,time to pilla i naveln :)
måndag, juni 18, 2007
Inte i mina tankar
har det någonsin tidigare tänkts att jag ska bo i Schweiz.
Inte heller att jag ska förstå italienska så pass mycket att jag i 40 minuter är med i en fråge panel på italienska där vi avhandlar användandet av internet i Schweiz.
Att mina barn ska kunna ett språk flytande, ett som jag själv inte är flytande i. Ha ha att jag dagligen frågar dem vad saker betyder och inte alltid förstår vad de säger i sina lekar med varandra. En favvoslyssla "earsdropping" i barnalekar.
Att jag skulle lyssna på en rektor som har sitt avslutningstal på italienska och förstå.
Att jag skulle först bo i Italien 1 år för att sen flytta vidare till Schweiz.
Att jag skulle bo utomlands med min familj utan att veta när det var dags för hemflytt igen.
Att min 6 åriga dotter skulle invänta sina betyg med skala 1-6 efter sitt första skolår,
Att jag kanske skulle slå slag i saken och köpa min drömbil. En liten men kaxig sak som jag har en enorm konstig villha känsla till.
Att jag skulle ha eget företag och snuva kunder från stora drakar. Om inte annat en kortare tid (aj aj *peppar peppar*)
Att jag skulle mynta godagodheten och be se upp till henne *S*
En sak till, att jag skulle köra stor bil upp på slingrigt berg ibland flera gånger om dagen. Som höjdrädd finns det inte ens i den vildaste fantasin.
Inte heller att jag ska förstå italienska så pass mycket att jag i 40 minuter är med i en fråge panel på italienska där vi avhandlar användandet av internet i Schweiz.
Att mina barn ska kunna ett språk flytande, ett som jag själv inte är flytande i. Ha ha att jag dagligen frågar dem vad saker betyder och inte alltid förstår vad de säger i sina lekar med varandra. En favvoslyssla "earsdropping" i barnalekar.
Att jag skulle lyssna på en rektor som har sitt avslutningstal på italienska och förstå.
Att jag skulle först bo i Italien 1 år för att sen flytta vidare till Schweiz.
Att jag skulle bo utomlands med min familj utan att veta när det var dags för hemflytt igen.
Att min 6 åriga dotter skulle invänta sina betyg med skala 1-6 efter sitt första skolår,
Att jag kanske skulle slå slag i saken och köpa min drömbil. En liten men kaxig sak som jag har en enorm konstig villha känsla till.
Att jag skulle ha eget företag och snuva kunder från stora drakar. Om inte annat en kortare tid (aj aj *peppar peppar*)
Att jag skulle mynta godagodheten och be se upp till henne *S*
En sak till, att jag skulle köra stor bil upp på slingrigt berg ibland flera gånger om dagen. Som höjdrädd finns det inte ens i den vildaste fantasin.
torsdag, juni 14, 2007
Så vips gör man något
fel och så något nytt och bra.
Bakom varje buske finns en polis i detta land. Jag klagar inte, här är enormt säkert och ändå varm atomsfär. Jag körde för fort igår, hela 8 kilometer. Givetvis var det för att jag hade bråttom, jag var lite sen till skolan. Ännu senare blev jag såklart. Men poliserna var enormt trevliga och sa oj ska du hämta barn då skyndar vi oss att skriva en bot! Service även då man gjort en överträdelse. Lilla H skrattade när jag kom, satt där ute med den roliga nunnan och några få barn till som väntade. -Mamma för första gången har jag med väntat! Jag tror det var spännande att få vara bland de sista.
Jag och maken snörade på oss joggingskorna före vi lämnade barnen på skolan. Vi körde ner till vattnet, sprang hör och häpna 7 kilometer! Sen sprang vi ut i sjön och dök under. Kroppen känns lycklig och avslappnad. Nu SKA våra barn lära sig cykla (nej vi har inte lärt dem *iii*), att jogga är underbart, ok ibland, eller kanske bara efteråt :)
Bakom varje buske finns en polis i detta land. Jag klagar inte, här är enormt säkert och ändå varm atomsfär. Jag körde för fort igår, hela 8 kilometer. Givetvis var det för att jag hade bråttom, jag var lite sen till skolan. Ännu senare blev jag såklart. Men poliserna var enormt trevliga och sa oj ska du hämta barn då skyndar vi oss att skriva en bot! Service även då man gjort en överträdelse. Lilla H skrattade när jag kom, satt där ute med den roliga nunnan och några få barn till som väntade. -Mamma för första gången har jag med väntat! Jag tror det var spännande att få vara bland de sista.
Jag och maken snörade på oss joggingskorna före vi lämnade barnen på skolan. Vi körde ner till vattnet, sprang hör och häpna 7 kilometer! Sen sprang vi ut i sjön och dök under. Kroppen känns lycklig och avslappnad. Nu SKA våra barn lära sig cykla (nej vi har inte lärt dem *iii*), att jogga är underbart, ok ibland, eller kanske bara efteråt :)
onsdag, juni 13, 2007
Italiensk skattjakt!
Ok det där med inbjudan var ju lätt. Jag klarade det galant tillsammans med dottra :D
Men NU har jag problem. Det ska bli skattjakt med ledtrådar som slutar med en skattkarta. Kartan leder till en clown :D! Men detta vet inte dottra om och jag kan ju inte be om hennes super italienska kunskaper utan att avsläja vart skatten kommer att vara....
Ok, jag har försökt själv, kom med rödpennan!!!
1. Vai alla(eh ihopskrivning?) piccola recinto con sabbia per trouvare la prossima "ledtråd"!
2. Vai alla grande macchina nera, guardare sotto per la prossima "ledtråd"!
3. Vai alle uccellini e fai una domanda de loro per trouvare a prossima ledtråd!
4. Vai alla piscina che e nella nostra jardino per trouvare la prossima ledtråd!
5. Hora avete trouvato la carta per del tesoro!!!! Guarda insieme e vai! (okbljer galet va?)
Hur usel är min italiano månne, själv tycker jag ju detta låter super *S* PF aiouta!
Men NU har jag problem. Det ska bli skattjakt med ledtrådar som slutar med en skattkarta. Kartan leder till en clown :D! Men detta vet inte dottra om och jag kan ju inte be om hennes super italienska kunskaper utan att avsläja vart skatten kommer att vara....
Ok, jag har försökt själv, kom med rödpennan!!!
1. Vai alla(eh ihopskrivning?) piccola recinto con sabbia per trouvare la prossima "ledtråd"!
2. Vai alla grande macchina nera, guardare sotto per la prossima "ledtråd"!
3. Vai alle uccellini e fai una domanda de loro per trouvare a prossima ledtråd!
4. Vai alla piscina che e nella nostra jardino per trouvare la prossima ledtråd!
5. Hora avete trouvato la carta per del tesoro!!!! Guarda insieme e vai! (okbljer galet va?)
Hur usel är min italiano månne, själv tycker jag ju detta låter super *S* PF aiouta!
måndag, juni 11, 2007
Allt handlar om tajming
och attityd. Det har jag hävdat i många år nu och står stenhårt fast vid.
En liten glimt av vardag angående tajming är ju att vara i Stockholm i soligt värre väder:D!!! Vilken fest det blev, när vi hann varva ner maken och jag. Vid mig vid rodret är det inte mycket tid för sånt fick han mig att inse. Effektivast vinner inte. Eller att vinna tid (pressa tiden?) är inte alltid effektivt. Hur man nu väljer att se det.
Tajming är ju bra för att hinna med bokat flyg med. Jag och barnen var ute i god tid. Jag körde helt korrekt. Men det blev stopp. Den där extra timmen jag laddat med "i fall att" rök direkt. Jag blev tiom tvungen att meddela barnen att vi kanske inte hinner med flyget. Det suckades och småbarnatummar blev röda av att hålla i dem hårt hårt. Det slutade med att köerna faktiskt släppte, jag hade då 6 kilometer kvar, 11 minuter före check-in stängde. Hur vi hann? Det kan kära godagodheten svara på. Barnen var hjältar, de sprang, jag sprang först, jag ropade ITS OKEY (det visade sig fungera bra för att få folk att skuffa undan lite) till alla jag knuffade undan för att komma fram, längst fram that is, i kön till checkin, förbi alla väskor och människor på vägen dit. Bilen hoppade vi ur på terminalen. Den stod inte olagligt mer än ca 7 minuter, trots horder med folk. Tjejen i check-in sa ojoj du har en halv minut tillgodo! Inga nyheter för mig men glädjande. Sen sa hon spring till gaten med barnen. Jag sa till barnen och mig själv, spring till bilen. Vi körde 3 kilometer till Parcheggio Sud. Det kändes lite galet när vi borde ha sprungit mot gaten. Vi hann trots trotset, vi pressade tiden ;). Barnen är hjältar att resa med. Mina hjältar. Ok, mina och exilpappans. Det är jag innerligt glad för. Att dela den lyckan barn innebär.
Vi har insett, pratat, känt efter. Vi lever där vi är, fortsätter värdera nuet. Vi bestämmer inget om när och vart. Vi är ett tag till.
Slutpresentationer i mass. Hoppas höra av mig med fler glimtar snart. Ifrån Sverige finns flera. Nuglimt är: det regnar, det luktar te och lingongrova med kaviar. Min smpt server strular. På sämsta valda tid. Jag älskar och mår bra.
Dagsglimtar av tankar på flygresan hem: Har man inga rötter ska man flyga istället. Rötter kanske mest är betungande kom jag på häromdagen? Jag som kan flyga fritt kanske inte ska försöka odla rötter? Då kanske man känner sig som en vingklippt fågel. En fågel i bur. I mitt nästa liv vill jag vara, en liten syrsa bara. Skicar en puss till min mamma, och flikar in mille tack. Jag lyssnar mellan mina försök att stundom hinna före klockan.
En liten glimt av vardag angående tajming är ju att vara i Stockholm i soligt värre väder:D!!! Vilken fest det blev, när vi hann varva ner maken och jag. Vid mig vid rodret är det inte mycket tid för sånt fick han mig att inse. Effektivast vinner inte. Eller att vinna tid (pressa tiden?) är inte alltid effektivt. Hur man nu väljer att se det.
Tajming är ju bra för att hinna med bokat flyg med. Jag och barnen var ute i god tid. Jag körde helt korrekt. Men det blev stopp. Den där extra timmen jag laddat med "i fall att" rök direkt. Jag blev tiom tvungen att meddela barnen att vi kanske inte hinner med flyget. Det suckades och småbarnatummar blev röda av att hålla i dem hårt hårt. Det slutade med att köerna faktiskt släppte, jag hade då 6 kilometer kvar, 11 minuter före check-in stängde. Hur vi hann? Det kan kära godagodheten svara på. Barnen var hjältar, de sprang, jag sprang först, jag ropade ITS OKEY (det visade sig fungera bra för att få folk att skuffa undan lite) till alla jag knuffade undan för att komma fram, längst fram that is, i kön till checkin, förbi alla väskor och människor på vägen dit. Bilen hoppade vi ur på terminalen. Den stod inte olagligt mer än ca 7 minuter, trots horder med folk. Tjejen i check-in sa ojoj du har en halv minut tillgodo! Inga nyheter för mig men glädjande. Sen sa hon spring till gaten med barnen. Jag sa till barnen och mig själv, spring till bilen. Vi körde 3 kilometer till Parcheggio Sud. Det kändes lite galet när vi borde ha sprungit mot gaten. Vi hann trots trotset, vi pressade tiden ;). Barnen är hjältar att resa med. Mina hjältar. Ok, mina och exilpappans. Det är jag innerligt glad för. Att dela den lyckan barn innebär.
Vi har insett, pratat, känt efter. Vi lever där vi är, fortsätter värdera nuet. Vi bestämmer inget om när och vart. Vi är ett tag till.
Slutpresentationer i mass. Hoppas höra av mig med fler glimtar snart. Ifrån Sverige finns flera. Nuglimt är: det regnar, det luktar te och lingongrova med kaviar. Min smpt server strular. På sämsta valda tid. Jag älskar och mår bra.
Dagsglimtar av tankar på flygresan hem: Har man inga rötter ska man flyga istället. Rötter kanske mest är betungande kom jag på häromdagen? Jag som kan flyga fritt kanske inte ska försöka odla rötter? Då kanske man känner sig som en vingklippt fågel. En fågel i bur. I mitt nästa liv vill jag vara, en liten syrsa bara. Skicar en puss till min mamma, och flikar in mille tack. Jag lyssnar mellan mina försök att stundom hinna före klockan.
tisdag, juni 05, 2007
Sveriges nationaldag here we come
Det regnar massor. Det åskade nyss. Det är varmt och kvavt. Jag packar stora och små kläder. Imorgon kör jag och barnen till Malpensa, reser via Köpenhamn till Stockholm. Åker direkt till fest.
Jag sa till barnen 20.00 att de måste sova NU, lite för argt. Jag hade en coachintervju inbokad 20.30. Jag är alldeles för mesig betyder det. Kvällen är barnens och min tillsammans, kandidaterna portförbjuds from nu dessa timmar. Natta barn ska vara en lugn mysig aktivitet, jag gillar inte att brista i humöret då. Nu låter det värre än det var, så jag lägger ner en massa invecklade snurriga förklaringar.
Håll tummarna för att mitt lokalsinne (vem, vart?) hittar inte bara till Malpensa utan även till långtidsparkeringen Park2000. Ja jag har varit där förr. Det betyder föga i italienska morgontrafiken för mig. Tyvärr. Lustigt nog kan jag så många flygplatser utan och innan, jag vet vilket håll gaten ligger, jag kan butikernas läge, vart de serverar god lattemacchiatto, vart toaletter finns och en massa annat. Det är bara vägar som är förvirrande lika och svåra att finna.
Om jag ska komma isäng före jag ska upp igen måste jag sluta nu. Packa var det, städa iordning, leta pass (suck) och inte glömma alla jobbpapper, telefonnummer och att städa ur fåglarna, bla bla blabla.
Jag sa till barnen 20.00 att de måste sova NU, lite för argt. Jag hade en coachintervju inbokad 20.30. Jag är alldeles för mesig betyder det. Kvällen är barnens och min tillsammans, kandidaterna portförbjuds from nu dessa timmar. Natta barn ska vara en lugn mysig aktivitet, jag gillar inte att brista i humöret då. Nu låter det värre än det var, så jag lägger ner en massa invecklade snurriga förklaringar.
Håll tummarna för att mitt lokalsinne (vem, vart?) hittar inte bara till Malpensa utan även till långtidsparkeringen Park2000. Ja jag har varit där förr. Det betyder föga i italienska morgontrafiken för mig. Tyvärr. Lustigt nog kan jag så många flygplatser utan och innan, jag vet vilket håll gaten ligger, jag kan butikernas läge, vart de serverar god lattemacchiatto, vart toaletter finns och en massa annat. Det är bara vägar som är förvirrande lika och svåra att finna.
Om jag ska komma isäng före jag ska upp igen måste jag sluta nu. Packa var det, städa iordning, leta pass (suck) och inte glömma alla jobbpapper, telefonnummer och att städa ur fåglarna, bla bla blabla.
måndag, juni 04, 2007
Jag känner mig för att skriva en dikt
eller något som liknar en dikt. Jag kommer bara till första meningen. Sen blir det mest konstigt. Det jag vill skriva men inte riktigt får ner är "Det känns som om jag sitter i ett väntrum". Men det finns en fortsättning, obearbetad och spontan skriven utan eftertanke: En opersonlig sal, den liknar en gate på en flygplats. Ändå är den min. Vissa kommer, andra går, men alla ansiktslösa. Jag sitter på min stol och inser att det är lång tid tills det är min tur. Inser att tiden är min vän och inte min fiende. Att väntan är utmaningen här. Det ligger förväntan i stämningen i mitt väntrum. Förväntan på vad som sker när det faktiskt är min tur. Även en del skepsis för det annorlunda. Jag vet inte vad som döljer sig i min väntan, vilken dörr som är ingång och vilken som är utgång. Går det att välja? Bör jag välja? Finns det kanske en köbiljett till vardera dörr, valde jag i så fall att bara se den ena? Kanske måste jag sen köa om igen. För att tillhöra rätt kö. Fel leder ingen vart. Handlar det om hur man ser på ingång och utgång, om det nu ens finns två dörrar? Om de ansiktslösa förväntande får munnar, vilka ord kommer då sen därur? I min väntan hoppas jag att jag blir ense med mig själv att annorlunda och nytt i fler sammanhang än de man själv väljer leder till bra saker. Att tappad kontroll inte är farligt, att "ovald annorlunda" ger större insikt. Att passiv väntan kan leda framåt.
söndag, juni 03, 2007
Jag tror att jag med
strejkar... Vet inte varför. Kanske för att det är mycket jobb just nu, eller för att det bara är mycket.
Jag hoppas att jag snart finner glädje i att skriva ner fler vardags glimtar.
Jag hoppas att jag snart finner glädje i att skriva ner fler vardags glimtar.
måndag, maj 21, 2007
Det är inte mlöjligt...
Sist jag flög för ca 2 veckor sedan fastnade jag rejält i SAS strejken. Nu ringer Malpensa airport mig och säger att det är strejk och att mitt plan är inställt. Det är bara för mycket.
söndag, maj 20, 2007
Summer time and not so much time
Kontraster. Precis som jag gillar att leva. Jag pendlar mellan att vara på stranden och sola nosen och doppa tårna i Lago Maggiore med familj och vänner och att jobba intensivt. Just nu har vi vänner ifrån Sverige på besök och har alldeles för mycket att bubbla om för att hinna blogga. Vi har mött pappa i Toulouse och suttit på gatstump och snott franskt trådlöst. Tänkte blogga därifrån gatan men hann bara igenom mina mail innan det var läge att åka. Vi har semestrat, kört ca 200 mil, badat i San Remo, sovit på skadedjur i Menton och huserat i franska landsbygden i regn och rusk och lite sol.
Imorgon reser vänner hem, jobb tar vid och på tisdag är det Göteborg som gäller. Det kom hastigt på. Jag ska intervjua flertal på 36 timmar. Hoppas jag hinner klippa håret där i Göteborg. Intensiv tid, det är högsommar och varmt, solen bränner och snart om ungeför tre veckor är mitt jobb lungt igen. Projekt avslutat och barnen har 11 veckors sommar semester. Här finns inte fritids. Skolan stänger och barnen är hemma. Kanske har jag nästan lika många veckors ledighet. Kanske inte. Jag gillar viss ovisshet och massor av flexibilitet. Men borde väl ut och "sälja". Vi får se hur nästa månad ser ut. Korta perioder i taget och nuet närvarande sas. Jag tänker aktivt på det och känner att jag lyckas ganska bra. Eller bra faktiskt.
2 år till max tror vi, sen flyttar vi till Sverige igen. För gott eller för en stund. Skönt att inte skriva framtiden i sten. Däremot tror jag vi njuter och nyttjar tiden utomlands till fullo om vi har en deadline. Vilket vi nu verkar överens om att vi vill ha. Isf blev det ca 4 år drygt utomlands. När vi reste ut sa vi 2. Så det kan bli.
Imorgon reser vänner hem, jobb tar vid och på tisdag är det Göteborg som gäller. Det kom hastigt på. Jag ska intervjua flertal på 36 timmar. Hoppas jag hinner klippa håret där i Göteborg. Intensiv tid, det är högsommar och varmt, solen bränner och snart om ungeför tre veckor är mitt jobb lungt igen. Projekt avslutat och barnen har 11 veckors sommar semester. Här finns inte fritids. Skolan stänger och barnen är hemma. Kanske har jag nästan lika många veckors ledighet. Kanske inte. Jag gillar viss ovisshet och massor av flexibilitet. Men borde väl ut och "sälja". Vi får se hur nästa månad ser ut. Korta perioder i taget och nuet närvarande sas. Jag tänker aktivt på det och känner att jag lyckas ganska bra. Eller bra faktiskt.
2 år till max tror vi, sen flyttar vi till Sverige igen. För gott eller för en stund. Skönt att inte skriva framtiden i sten. Däremot tror jag vi njuter och nyttjar tiden utomlands till fullo om vi har en deadline. Vilket vi nu verkar överens om att vi vill ha. Isf blev det ca 4 år drygt utomlands. När vi reste ut sa vi 2. Så det kan bli.
torsdag, maj 10, 2007
Röd flagg
Min inkorg är full av små röda flaggor, så fort jag lyckats flagga av någon dimper en till rödflagga in. När ska de där andra mailen öppnas? Borde alltså inte blogga ens kort, men så tänker jag på där jag sitter med ögonen klistrade på de röda flaggorna vad vår egen lilla falggstång sa. Så prioriterar jag att skriva ner det för framtiden. Vad gör 3 minuters paus?
Lilla H tittar på etiketten i sina nya shorts: -MAMMA här står det 8 år, jag har väl inte blivit 8 år!!!?? Stora ögon.
Jag: - Nej du är fortfarande 6 år men det är för att du är lång som en 8 åring som det står det i dina kläder.
Lilla H:- OJ, jösses så lång man kan vara då! Hon skuttar runt med ett stort leende.
Ja det är hennes pappas ben, och hennes farfars längd. Helt klart!
Lilla H tittar på etiketten i sina nya shorts: -MAMMA här står det 8 år, jag har väl inte blivit 8 år!!!?? Stora ögon.
Jag: - Nej du är fortfarande 6 år men det är för att du är lång som en 8 åring som det står det i dina kläder.
Lilla H:- OJ, jösses så lång man kan vara då! Hon skuttar runt med ett stort leende.
Ja det är hennes pappas ben, och hennes farfars längd. Helt klart!
tisdag, maj 08, 2007
Plötsligt händer det....
Sägs det ju. Men nej jag har inte vunnit något i TRISS bemärkelse. Men jag har förlängt livet med ett gott skratt.
sonen: -MMM, det är GUDSÖKT!
Och ja vore jag troende ska det ju stå, (trogen skrev jag först, trogen gud ha ha?) skulle jag hålla med, det är 32 grader varmt och en kall dricka med is i blir då gudsökt :D
sonen: -MMM, det är GUDSÖKT!
Och ja vore jag troende ska det ju stå, (trogen skrev jag först, trogen gud ha ha?) skulle jag hålla med, det är 32 grader varmt och en kall dricka med is i blir då gudsökt :D
Enastående vecka....
Maken är i Sverige, tillslut kom han dit. Han liksom jag har otur med förseningar och annat. Vojne. Denna vecka är alltså jag och barnen enastående som det så galant heter! Ja, ibland lever vi med varannveckor principen. Då är det så där extra kul när man kommer hem och är alla fyra. Och det är inte helt illa att ensam få rå om sina små söta, slippa dela kramarna med någon annan, ha ha ha ego jag.
Fast det är klart ibland blir man frustrerad av att aldrig kunna jobba en hel dag. Men då finns ju kvällen då man ändå är allena, barnen sover och olästa mail ligger och glor på en tills de öppnas.
Igår hade jag det stora modet (så känns det!) att öppna mappen Pjirr och Pjorr, men så ringde jag lillebror istället och vips var en dryg timme borta. John Blund stod på tröskeln och kastade sovdamm mot min vilja. Jag kröp ner bredvid barnen i min säng där de somnade bredvid mig efter att ha sett Myror i Brallan. Men så fick jag tvinga upp ögonen och lägga lille O i sin säng. Han lägger stolthet i att ha lärt sig att inte krypa in hos oss mitt i natten. Lilla H som aldrig kommer om natten, verkligen aldrig, fick istället ligga kvar och slog förvånat upp ögonen i morse och sa: -MAMMA har JAG gått hit!!??" Fast så var det ju inte förklarade jag och då sa hon, jaha du var mörkrädd och ville ha sällskap. Som om det vore det naturligaste i världen att ha en mörkrädd mamma man ska sova bredvid *S* Men hon har rätt, den där lilla som kan läsa mig som en öppen bok.
Fast det är klart ibland blir man frustrerad av att aldrig kunna jobba en hel dag. Men då finns ju kvällen då man ändå är allena, barnen sover och olästa mail ligger och glor på en tills de öppnas.
Igår hade jag det stora modet (så känns det!) att öppna mappen Pjirr och Pjorr, men så ringde jag lillebror istället och vips var en dryg timme borta. John Blund stod på tröskeln och kastade sovdamm mot min vilja. Jag kröp ner bredvid barnen i min säng där de somnade bredvid mig efter att ha sett Myror i Brallan. Men så fick jag tvinga upp ögonen och lägga lille O i sin säng. Han lägger stolthet i att ha lärt sig att inte krypa in hos oss mitt i natten. Lilla H som aldrig kommer om natten, verkligen aldrig, fick istället ligga kvar och slog förvånat upp ögonen i morse och sa: -MAMMA har JAG gått hit!!??" Fast så var det ju inte förklarade jag och då sa hon, jaha du var mörkrädd och ville ha sällskap. Som om det vore det naturligaste i världen att ha en mörkrädd mamma man ska sova bredvid *S* Men hon har rätt, den där lilla som kan läsa mig som en öppen bok.
söndag, maj 06, 2007
Liten bruten näsa
I lördags före vi fick 3 familjer på besök tog barnen och jag en promenad. Bakom ett hotell några minuter ifrån oss finns en park med en stor trampolin i, skyddsnät runt och galet stor. En sådan trampolin som var och varannan granne hade hemma i Sverige, som vi vägrade inhandla och bröt mönstret av runda hoppmattor man såg när man flög över Stockholms förorterna.
En sekund hann hon hoppa lilla H. Två andra tjejer flög in, jag ropade faktiskt -calma när de flög in. Såg scenariot framför mig. Mina flugviktare till barn kommer liksom Nasse då det blåser flyga iväg.... Mycket riktigt, lilla H och lille O flög iväg och rätt in i varandra. Lilla H:s näsa bröts av på en sekund. Fast det visste vi ju inte då. Jag bar hem min långa snart sjuåring genom de smala gränderna. Vi packade in näsan i is. Det gjorde inte så ont efter ett tag. Hon sa att nu kunde väl gästerna komma? Jag hann hoppa i en klänning och rufsa om håret och lilla H var redan uppe och studsade med sin boxarnäsa. Den var stor som storpotäten i hennes lilla ansikte.
Hela kvällen strålade hon med sin storpotät. Vi hade ringt läkare som sa att vi skulle avvakta. Imorse var den blå, men tack vare is i flera timmar inte så svullen. Men ändå långt ifrån vanlig. Hon fick röngta den lilla blåa potatisnäsan. Den var av. Men hade inte flyttat sig. Behövdes inte brytas tillbaka. Pust. Och pust igen. Lilla tappra, alltid lika hög smärtgräns sa jag till maken. Jaa, som hennes mamma, sa han till svar. Jaa kanske är det så, sitter sånt i generna?
Hon mår bra och har inte ont. Läkaren sa att hon gott kunde få paracetamol i några dagar. Men hallå, hon har ju inte ont, då kan man väl inte hälla i henne smärtstillande? Van att de överdoserar barn här och i Italien, jag tror jag hoppar det tills hon knystar om att det gör ont.
En sekund hann hon hoppa lilla H. Två andra tjejer flög in, jag ropade faktiskt -calma när de flög in. Såg scenariot framför mig. Mina flugviktare till barn kommer liksom Nasse då det blåser flyga iväg.... Mycket riktigt, lilla H och lille O flög iväg och rätt in i varandra. Lilla H:s näsa bröts av på en sekund. Fast det visste vi ju inte då. Jag bar hem min långa snart sjuåring genom de smala gränderna. Vi packade in näsan i is. Det gjorde inte så ont efter ett tag. Hon sa att nu kunde väl gästerna komma? Jag hann hoppa i en klänning och rufsa om håret och lilla H var redan uppe och studsade med sin boxarnäsa. Den var stor som storpotäten i hennes lilla ansikte.
Hela kvällen strålade hon med sin storpotät. Vi hade ringt läkare som sa att vi skulle avvakta. Imorse var den blå, men tack vare is i flera timmar inte så svullen. Men ändå långt ifrån vanlig. Hon fick röngta den lilla blåa potatisnäsan. Den var av. Men hade inte flyttat sig. Behövdes inte brytas tillbaka. Pust. Och pust igen. Lilla tappra, alltid lika hög smärtgräns sa jag till maken. Jaa, som hennes mamma, sa han till svar. Jaa kanske är det så, sitter sånt i generna?
Hon mår bra och har inte ont. Läkaren sa att hon gott kunde få paracetamol i några dagar. Men hallå, hon har ju inte ont, då kan man väl inte hälla i henne smärtstillande? Van att de överdoserar barn här och i Italien, jag tror jag hoppar det tills hon knystar om att det gör ont.
fredag, maj 04, 2007
Café Merlin
Imorse fick jag frågan av två klassmammor till lilla H om jag ville följa med och ta en kaffe. För 6 månader sedan hade magen lite knutit sig, för att det är så frustrerande att inte kunna prata eller förstå. Jag sa glatt ja. När jag lyckats klämma in den stora bilen i en liten ficka insåg jag att jag glömt min plånbok. Så pinsamt. Men jag kunde ju inte inte komma, när jag sagt ja. Jag gillar att ta en snabb morgonkaffe efter lämning med. Tog tag i modet, stövlade in och satte mig vid de två "mammorna" som bjudit in sas. -Ledsen men jag har ingen plånbok log jag, lika bra att få det ur sig direkt. Sen pratade vi italienska i 30 minuter, därefter vek vi alla av till våra respektive jobb. Så SKÖNT, att jag kan sitta där och förstå, svara, ställa frågor. Nu kanske talet börjar lossna mer. En var frisörska, bra, jag är i grymt behov av en sådan!
Funderar på att ta en ny intensiv kurs i juni. Min harnyss tagit slut. Men jag har ont om tid före sommaren. Anmäler mig nog ändå. Träffade en kvinna som bott här i 5 år och som pratade sämre italienska än mig, hon skulle resa hem till England för gott. Hon ångrade bittert att hon aldrig tagit tag i att lära sig italienskan bra. Det övertygade mig ytterligare att gå fler kurser. Det är 3 timmar om dagen i 4 veckor, måndag till fredag. Det blir en bra skjuts framåt. Sen påt igen i höst. Dåtid pratar jag ju bra nu, det är värre med futurum. Håller mig istället till att prata om saker som hänt, framtida saker får diskuteras längre fram *S*
Funderar på att ta en ny intensiv kurs i juni. Min harnyss tagit slut. Men jag har ont om tid före sommaren. Anmäler mig nog ändå. Träffade en kvinna som bott här i 5 år och som pratade sämre italienska än mig, hon skulle resa hem till England för gott. Hon ångrade bittert att hon aldrig tagit tag i att lära sig italienskan bra. Det övertygade mig ytterligare att gå fler kurser. Det är 3 timmar om dagen i 4 veckor, måndag till fredag. Det blir en bra skjuts framåt. Sen påt igen i höst. Dåtid pratar jag ju bra nu, det är värre med futurum. Håller mig istället till att prata om saker som hänt, framtida saker får diskuteras längre fram *S*
torsdag, maj 03, 2007
Naiv nedräkning...
Det är så barnsligt naivt, men ändå räknar jag dagarna nu. Det blev framflyttat, utlåtandet i tävlingen som jag entrade. Sista dagen är snart och dagarna är sådant antal att jag räknar ner. Men jag vet att helt oerfaren vinner inte sådana tävlingar. Men räkna ner kan jag ju vare sig jag är vinnaren eller inte. Läste om antalet som liksom jag velat vara med. Galet stort. Den som vinner borde vara riktigt bra!
Skriver som mina små filurer skapta i fantasins värld: en förlorare är någon som antagligen inte har ett enda blåmärke att berätta om!
Om mina små filurer varit en tamaguchi hade de varit små änglar nu, tur att det tryckta ordet aldrig kan dö. Men synd att jag inte lyssnar till dem och öppnar deras mapp och skriver klart deras saga så att de kan sluta pocka på så mycket uppmärksamhet, de är helt klart hesa av tjat:D
Skriver som mina små filurer skapta i fantasins värld: en förlorare är någon som antagligen inte har ett enda blåmärke att berätta om!
Om mina små filurer varit en tamaguchi hade de varit små änglar nu, tur att det tryckta ordet aldrig kan dö. Men synd att jag inte lyssnar till dem och öppnar deras mapp och skriver klart deras saga så att de kan sluta pocka på så mycket uppmärksamhet, de är helt klart hesa av tjat:D
tisdag, maj 01, 2007
Tanti, tanit tanti
Det är mycket nu. Jag har skrivit flera bloggar i mitt huvud men inte hunnit få ner dem. Nu är allt som bortlåst. Men det handlade om strejken som gjorde att jag på 3 dagar besökte 6 flygplatser. Att jag hamnade i Stockholm en natt och fick fira min brorsons 1 årsdag!
Barnen har haft sina bästa vänner ifrån Sverige på besök. Dagarna var fyllda med barnskratt. Underbart.
Jag jobbar massor. Vi ska åka till pappa i Frankrike. Vi pratar om när vi ska flytta hem igen. Ja faktiskt. Just nu har jag hemlängtan. Jag saknar människorna. Allt annat är bättre här. Men man kan ju inte flytta svenskarna till oss. Det betyder vår familj och vänner. Det som triggade samtalet har givetvis med jobb att göra. Hemlängtan för första gången för mig, denna utlandstid. Kanske blir det hemflytt om ett år. Kanske inte.
Barnen har haft sina bästa vänner ifrån Sverige på besök. Dagarna var fyllda med barnskratt. Underbart.
Jag jobbar massor. Vi ska åka till pappa i Frankrike. Vi pratar om när vi ska flytta hem igen. Ja faktiskt. Just nu har jag hemlängtan. Jag saknar människorna. Allt annat är bättre här. Men man kan ju inte flytta svenskarna till oss. Det betyder vår familj och vänner. Det som triggade samtalet har givetvis med jobb att göra. Hemlängtan för första gången för mig, denna utlandstid. Kanske blir det hemflytt om ett år. Kanske inte.
onsdag, april 25, 2007
Tur och retur samt tur och otur
07.07 bussen från Locarno Monti. 07.30 tåget till Bellinzona. 08.00 flygbussen till Malpensa. 11.25 flyget till CPH. 14.10 planet till Gbg. 1Efter att ha beskrivit min försvunna väska alldeles för länge kastade jag mig in i taxi 23 minuter före taget gick.14.55 tåget till Falkenberg. Det höll jag på att missa. Om det inte varit för Issa, taxichaffisen, som flög ut ur sin bil och la benen på ryggen med min dataväska i handen till tåget och höll i det tills jag med mina lite kortare ben jagade ikapp min väska och en leende Issa. Han skulle ha en ros i Expressen! :)
Taxi till företag X och sena möten. Inget bagage. Sova med linser.
Inget bagage. Fastnade i strejken på Kastrup. Inget smink, samma kläder. Nåväl duschad och med gott humör och utan prestige satte jag mig igen i taxi. Möten varje timme. Taxi till lilla centrumet. Fann inga kläder, men linser och lite smink. Taxi hotell. Hotellrum. Samlar ihop dagen i skrivna ord. Att jobba på hotellrum är super, det finns inget annat att göra än att plita på. Jag är nog lite hög av intensiv och utmanande men enormt givande dag. Ska fortsätta rida på min adrenalin våg. Rätt vad det är tar hungern över och restaurang måste uppsökas. Längtar efter husmanskost. Mina väska anlände nu. Hm.
Taxi till företag X och sena möten. Inget bagage. Sova med linser.
Inget bagage. Fastnade i strejken på Kastrup. Inget smink, samma kläder. Nåväl duschad och med gott humör och utan prestige satte jag mig igen i taxi. Möten varje timme. Taxi till lilla centrumet. Fann inga kläder, men linser och lite smink. Taxi hotell. Hotellrum. Samlar ihop dagen i skrivna ord. Att jobba på hotellrum är super, det finns inget annat att göra än att plita på. Jag är nog lite hög av intensiv och utmanande men enormt givande dag. Ska fortsätta rida på min adrenalin våg. Rätt vad det är tar hungern över och restaurang måste uppsökas. Längtar efter husmanskost. Mina väska anlände nu. Hm.
fredag, april 20, 2007
Jordgubbar i vitt
Jag sitter här och äter de saftigaste och rödaste jordgubbarna. Med sked, så att jag slipper bli röd om fngertopparna : ) Jag har beställt tunika/klänning i vitt från shopaholic och ser fram emot att den dimper ner i lådan. Allt jag har köpt därifrån älskar jag. Jag köper sällan kläder numer, här finns inget för mig, som det känns. Så det är inte lyx att nätshoppa, det är halvlyx bara *S*
Det är fredag, nästa vecka är full med möten i södra Sverige. Spännande, det där kontraktet har blivit full med aktivitet och jag andas djupt och lungt och ler. Det kommer gå bra, för att det måste!
Vi ska grilla i vår miniträdgård ikväll, grillspett, mmm. Maken har full aktivitet att se till att gräsmattan inte bränns sönder av solen. Har inhandlat spridare med tajmer etc. Jag ler varje gång han tittar förbryllat på vår lilla matta. Den har blivit hans huvudbry, rätt komiskt om man är jag. Jag retas därför en del. Han verkar leka gås och gilla sin nyfunna hobby.
Italienska lektionen i morse var bra. Jag tvingades i 1 1/2 timme prata i dåtid. Nu kan jag prata i passatto prossimo och i imperfekt. Super. Bara futurum kvar *S*
Det är fredag, nästa vecka är full med möten i södra Sverige. Spännande, det där kontraktet har blivit full med aktivitet och jag andas djupt och lungt och ler. Det kommer gå bra, för att det måste!
Vi ska grilla i vår miniträdgård ikväll, grillspett, mmm. Maken har full aktivitet att se till att gräsmattan inte bränns sönder av solen. Har inhandlat spridare med tajmer etc. Jag ler varje gång han tittar förbryllat på vår lilla matta. Den har blivit hans huvudbry, rätt komiskt om man är jag. Jag retas därför en del. Han verkar leka gås och gilla sin nyfunna hobby.
Italienska lektionen i morse var bra. Jag tvingades i 1 1/2 timme prata i dåtid. Nu kan jag prata i passatto prossimo och i imperfekt. Super. Bara futurum kvar *S*
torsdag, april 19, 2007
Un disastro
Om man skulle vara pappersnissa och få syn på våra "små" högar, ja faktiskt i mer än 3 rum, skulle man säkert kallsvettas. Vi kallsvettas. Ofta. Kickar undan minnet av högarna titt som tätt. Vi leker struts och lägger papper på hög. Rätt dumt, verkligen puckat, då man kanske inte kan tro vid åsynen av högarna att vi vet att flera gånger om året, kanske varje månad, behöver vi något av alla de papper som ligger i en stor oordning antingen på kontoret, i hallen eller i den där högen på bordet. Mycket tid spills och ännu fler nerver retas. Så dumt. Hur kommer det sig att visa har fina excel ark och vackra (nåväl) pärmar i ordning och så har man oss. Strutsarna som ständigt talar om att få ordning på de där högarna. Will never happen, gissar jag. Men ambitionen finns där varje månad. Vi har samma akilleshäl och skämtar med varandra om att vi faktiskt skulle älska den andre mer om den blev ansvarig för alla papper. Ha ha. Ingen av oss går på det. Tyvärr.,... Det enda vi har åstadkommit med våra olika övertalningskampanjer är att maken oftare lagar mat i utbyte mot att jag hanterar ekonomin. Urk, jag gick med på det. Pest eller kolera för mig. Han gillar att laga mat så då slipper jag i alla fall koleran *S*
Kära goda godheten kan du inte komma hit och sätta upp ett idealiskt enkelt "hålla ordning på viktiga papper system" ?
Kära goda godheten kan du inte komma hit och sätta upp ett idealiskt enkelt "hålla ordning på viktiga papper system" ?
onsdag, april 18, 2007
När?
Frågan kommer ofta nu. Från familj och vänner "hemma". När ska ni hem? Hem sa lilla H frågande, undrande, förvånat. Som om hon inte förstod. Vilket hon inte gjorde den gången hon hörde på vårt samtal med besökande vänner. Detta är ju hemma för henne.
Det är svårt att förklara att även fast man bor utomlands är det ett hem. Det är svårt att veta vart hemma är. Födelselandet eller där man bor. Vi vet inte när vi ska "hem". Vi vet inte och pratar sällan om det maken och jag. Det måste betyda att vi trivs : )
Det är svårt att förklara att även fast man bor utomlands är det ett hem. Det är svårt att veta vart hemma är. Födelselandet eller där man bor. Vi vet inte när vi ska "hem". Vi vet inte och pratar sällan om det maken och jag. Det måste betyda att vi trivs : )
La dolce vita...
Ja vad är det. De personer som har funderat för mycket på det i min bekantskapskrets har inte blivit lyckligare. För mig innehåller dolce vita mycket flexibilitet, bredvid en hel del annat såklart.
Vi sitter här, maken och jag, på vårt berg med den milsvida utsikten. Vi sitter ofta mitt emot varandra. Vi har varistt v.o.i.p nummer, det både hörs och ser ut som om vi sitter kvar i Stockholm. Det ringer stundom mycket, vi knackar på våra datorer. Helt olika arbeten och kompetens har vi. Men vi sitter här och jobbat tillsammans. Vi saknar inte kollegor invid, det är lungt och arbetsron är hög. Kollegor/kunder har vi ändå, men på distans. Perfekt i vårt tyckte.
Några gånger om dagen bjuder vi varandra på en nygjord cappucco eller doppio macciatto. Ibland tar vi tajmout och sitter på balkonen eller i trädgården och bollar ideér och problem och glädjeämnen. Vi hämtar barnen 04.15 varje dag utan onsdagen, då redan vid 11.45. Vi är oftast ute i parken invid och spelar basket eller kickar boll tills en av oss ropar att det är mat. Sen spelar vi spel inne, just nu är det något barnen gärna vill göra. Ibland när barnen sover jobbar vi en stund igen. Tiden mellan 16.15 och 19 är nästan helig hos oss. Vi slipper stressa till och från jobb. Vi bor och jobbar på samma ställe och för oss fungerar det utmärkt.
TV:n är skrotad och ingen saknar den, alls. Vi sitter här på vårt berg och kikar ut över Lago Maggiore, lika vackert varje gång man lyfter blicken. Vi umgås, vi jobbar. Familjetids termometern visar på topp, ensamtiden är väl underhållen den med, vi reser ju och så titt som tätt. Det är vuxentiden som kanske är lite sämre underhållen. Men vi är ju en ung familj, eller en familj med unga barn, hur man nu vill ha det. Det har vi ju valt att vara och i och med det valet har vi gjort vårt yttersta för att investera det mesta av vår tid tillsammans med barnen. Ju mer tid man har med sina barn, desto mer vill man vara med dem. Vi kan varandra vi 4, utan och innan. När livet titt som tätt slår en i huvudet är det en grund som jag är tacksam för att vi byggt upp.
Vi sitter här, maken och jag, på vårt berg med den milsvida utsikten. Vi sitter ofta mitt emot varandra. Vi har varistt v.o.i.p nummer, det både hörs och ser ut som om vi sitter kvar i Stockholm. Det ringer stundom mycket, vi knackar på våra datorer. Helt olika arbeten och kompetens har vi. Men vi sitter här och jobbat tillsammans. Vi saknar inte kollegor invid, det är lungt och arbetsron är hög. Kollegor/kunder har vi ändå, men på distans. Perfekt i vårt tyckte.
Några gånger om dagen bjuder vi varandra på en nygjord cappucco eller doppio macciatto. Ibland tar vi tajmout och sitter på balkonen eller i trädgården och bollar ideér och problem och glädjeämnen. Vi hämtar barnen 04.15 varje dag utan onsdagen, då redan vid 11.45. Vi är oftast ute i parken invid och spelar basket eller kickar boll tills en av oss ropar att det är mat. Sen spelar vi spel inne, just nu är det något barnen gärna vill göra. Ibland när barnen sover jobbar vi en stund igen. Tiden mellan 16.15 och 19 är nästan helig hos oss. Vi slipper stressa till och från jobb. Vi bor och jobbar på samma ställe och för oss fungerar det utmärkt.
TV:n är skrotad och ingen saknar den, alls. Vi sitter här på vårt berg och kikar ut över Lago Maggiore, lika vackert varje gång man lyfter blicken. Vi umgås, vi jobbar. Familjetids termometern visar på topp, ensamtiden är väl underhållen den med, vi reser ju och så titt som tätt. Det är vuxentiden som kanske är lite sämre underhållen. Men vi är ju en ung familj, eller en familj med unga barn, hur man nu vill ha det. Det har vi ju valt att vara och i och med det valet har vi gjort vårt yttersta för att investera det mesta av vår tid tillsammans med barnen. Ju mer tid man har med sina barn, desto mer vill man vara med dem. Vi kan varandra vi 4, utan och innan. När livet titt som tätt slår en i huvudet är det en grund som jag är tacksam för att vi byggt upp.
Italienska för nybörjare
Min italienska lärarinna tror att jag förstår allt. Hon pratar på som om vi är gamla väninnor och min kunskap i språket mig lika förtrolig som hon med mig. Hon har rätt, jag förstår nästan allt. Så varför pratar jag som en ytis upphöjt i 10 när jag förstår varje böjning, varje tempus och nästan alla ord? Är inte förståelse centret ihopkopplat med talcentret? Nej, uppenbarligen inte.
tisdag, april 17, 2007
vardags glimtar
-Måste du alltid sova på mig lille O?
-Mmm
-Det kan väl knappast vara skönt för dig heller, sängen är bra mjukare än mig, säger jag i förhoppning om att han ska tänka på det...
-Mm, mjukare men inte lenare mamma. Du är bäst att sova på!
-Jag älskar dig, du är världens finaste, smart och rolig, härlig på miljoner sätt osv osv viskar jag i lilla H:s öra när hon ska somna. Varje ord har mening och varje känsla kläs i ord.
-Mamma, säg bara inte att jag är en prinsessa, för det vill jag inte vara, jag är din alldeles egna pirat tjej!
Som en propp står solen, sommaren är här just nu, men nog bara på besök. Vi är bruna som pepparkakor efter strandbesök. Vinterskor och jackor syns inte längre till i hallen. Där står små söta sandaler och joggingskor.
-Hej är det x?
-Ja, hej x, sen en massa formella artigheter.
-Du får uppdraget, när kan du komma?
-Svarar något artigt och glatt. Bokar datum. Inom mig SKRIKER JAG VA FAN DET ÄR INTE KLOKT; JAG FICK KONTRAKTET!!!! Så jobbet äter upp tiden ett tag, det är spännande, nerkittlande och en massa känslor samtidigt. Fru disciplin och herr stress bråkar om utrymme. Bye bye!
-Mmm
-Det kan väl knappast vara skönt för dig heller, sängen är bra mjukare än mig, säger jag i förhoppning om att han ska tänka på det...
-Mm, mjukare men inte lenare mamma. Du är bäst att sova på!
-Jag älskar dig, du är världens finaste, smart och rolig, härlig på miljoner sätt osv osv viskar jag i lilla H:s öra när hon ska somna. Varje ord har mening och varje känsla kläs i ord.
-Mamma, säg bara inte att jag är en prinsessa, för det vill jag inte vara, jag är din alldeles egna pirat tjej!
Som en propp står solen, sommaren är här just nu, men nog bara på besök. Vi är bruna som pepparkakor efter strandbesök. Vinterskor och jackor syns inte längre till i hallen. Där står små söta sandaler och joggingskor.
-Hej är det x?
-Ja, hej x, sen en massa formella artigheter.
-Du får uppdraget, när kan du komma?
-Svarar något artigt och glatt. Bokar datum. Inom mig SKRIKER JAG VA FAN DET ÄR INTE KLOKT; JAG FICK KONTRAKTET!!!! Så jobbet äter upp tiden ett tag, det är spännande, nerkittlande och en massa känslor samtidigt. Fru disciplin och herr stress bråkar om utrymme. Bye bye!
torsdag, april 12, 2007
Ord som bränns...
Ordförståelse. Vokabulär. Jag trodde mig ha det, ett stort vokabulär där ordförståelsen är god. Ändå har två ord fått ny innebörd. Som om jag inte helt kunde greppa dem tidigare. Insikt och omställning. Att se när man sett. Att göra nytt när nytt kliver in genom dörren. Att ställa om när annat tar plats. Att se in, inse, sikta blicken.
onsdag, april 11, 2007
Svensk emigrant?
Är du svensk emigrant? Fick den frågan nyss, kunde inte svara. Är jag det? Tja är man utskriven ur Sverige på eget begär torde man väl vara det.... Det lät bara så....definitivt och dramatiskt på något sätt. Jag har lättare att förlika mig med att jag är invandrare, för det känner jag och är ju på ett så uppenbart sätt när jag är här i Ticino och kämpar med att få italienskan på plats och bygga umgänge och nätverk. När jag är i Sverige mitt födelseland, är jag emigrant då om jag är invandrare här?
Är jag svensk då jag har en utländsk mor och svensk far men uppväxt till största del i Sverige? Eller andra generationsensinvandrare? Eller både och? Eller inget av det? Bara halv halv. När jag är i England är jag emigrant då fast jag aldrig bott där? Eller bara halv engelsk med dito pass men utan att finnas med i någon statistik? Vad är jag? Kan jag inte bara få vara jag utan en massa stämplar.
Är jag svensk då jag har en utländsk mor och svensk far men uppväxt till största del i Sverige? Eller andra generationsensinvandrare? Eller både och? Eller inget av det? Bara halv halv. När jag är i England är jag emigrant då fast jag aldrig bott där? Eller bara halv engelsk med dito pass men utan att finnas med i någon statistik? Vad är jag? Kan jag inte bara få vara jag utan en massa stämplar.
Snöslott och sandboll
Det är helt fantastiskt vackert hela tiden. Jag har sagt det förr, det bör sägas igen, det är så förbannat vackert! Bergens dramatiska linjer och toppar, vattnets gröna glitter med flertal båtar guppande i sig, höjden, skärmflygarna och stränderna.
Vi har i påsk gått skattjakt bland palmerna, vi har njutit av lilla Saga som är en bebis som man gott vill behålla : ) Vi har farmor här, vi har skrattat och förfasat oss över dokumentären Erik Fichtelisus gjort. Erik som vi var på babysång med, maken, barnen och jag *S*
Vi har åkt skidor ena dagen i finfin snö och strålande sol och klätt av oss till t-shirt. Vi har suttit på stranden och barnen har badat i Lago Maggiore! Vilken årstid, från snö till sand, bara att välja. Vi har klättrathöghöjdsbana och njutit och njuter fortfarande av grader klart över 20 strecket. Igår visade termometern 27. Solkrämen är redan väl bekant.
Idag ska maken och jag ha en dag för bara oss. Det händer nästan aldrig, man får helt enkelt passa på när farmor är här och smita iväg. Den berömda viktiga tillsammanstiden.....
Vi har i påsk gått skattjakt bland palmerna, vi har njutit av lilla Saga som är en bebis som man gott vill behålla : ) Vi har farmor här, vi har skrattat och förfasat oss över dokumentären Erik Fichtelisus gjort. Erik som vi var på babysång med, maken, barnen och jag *S*
Vi har åkt skidor ena dagen i finfin snö och strålande sol och klätt av oss till t-shirt. Vi har suttit på stranden och barnen har badat i Lago Maggiore! Vilken årstid, från snö till sand, bara att välja. Vi har klättrathöghöjdsbana och njutit och njuter fortfarande av grader klart över 20 strecket. Igår visade termometern 27. Solkrämen är redan väl bekant.
Idag ska maken och jag ha en dag för bara oss. Det händer nästan aldrig, man får helt enkelt passa på när farmor är här och smita iväg. Den berömda viktiga tillsammanstiden.....
tisdag, april 03, 2007
Påskpresent
Jag har blivit ordentligt smickrad idag. Tänk, visst smicker verkligen sätter sig som ett glädjerus i kroppen. Jag har blivit rekommenderad till en stor stor kund av en stor stor kund. Ja ni fattar känslan. Lilla jag leverera till stora dem? : ) Fast egentligen är det ju inte nytt att jobba med stora kunder, jag har bara inte gjort det i egen regi utan med det stora stora namnet bakom mig.
Idag kommer svärmor, på torsdag kommer Anki och Pontus med bebbe. Huset fullt över påsken. Det ska bli 20 grader och vi ska blanda strandbesök med alptoppar och skidåkning, vi ska måla ägg och vi ska äta massor med smågodis!
Buona Pasqua!
Idag kommer svärmor, på torsdag kommer Anki och Pontus med bebbe. Huset fullt över påsken. Det ska bli 20 grader och vi ska blanda strandbesök med alptoppar och skidåkning, vi ska måla ägg och vi ska äta massor med smågodis!
Buona Pasqua!
fredag, mars 30, 2007
It hasnt got a name
Så då gjorde ni er påminda, det var länge sedan ni var svåra att stoppa, omöjliga. Ränderna ni efterlämnar får mig att tänka på hötorgskonst.
Det värker, skrämmer men samtidigt lättar, tror jag. Ser jag bättre?
Så hoppet, det sista som lämnar en bor tryggt inuti mig. Kära godagodheten har väl inte rymt?
Det värker, skrämmer men samtidigt lättar, tror jag. Ser jag bättre?
Så hoppet, det sista som lämnar en bor tryggt inuti mig. Kära godagodheten har väl inte rymt?
tisdag, mars 27, 2007
Jobb, jobb, jobb
snart är det påsk! Jag har verkligen fastnat i jobbträsket. Försökte komma ur det på lunchtimmen och äta lite lunch för ovanlighetens skull men klick klick så hade 20 minuter gått till att inhandla jeans och kofta på shopaholic. Förvisso trevlig stund men inte helt mättande. Sen ringde telefonen och karusellen var igång. Jag har larmet på för att inte missa att hämta de söta goa underbara som tar ner en på jorden igen. Eller stoppar karusellen.
Pannkisar, chokladpudding och ett kilo morötter har vi stoppat i oss. Härlig blandning. Liten väninna sover kvar, nu ska jag krypa ner bredvis lille O som sover i vår säng då syrran har en väninna i sin. Jag och min bok, en kopp vaniljte ska försiktigt knuffa bort varma goa O från mitten. Det är fantastiskt vad små barnakroppar kan värma en hel säng och vad gott te, snusanden och en bok kan sprida saligt lugn: )
Pannkisar, chokladpudding och ett kilo morötter har vi stoppat i oss. Härlig blandning. Liten väninna sover kvar, nu ska jag krypa ner bredvis lille O som sover i vår säng då syrran har en väninna i sin. Jag och min bok, en kopp vaniljte ska försiktigt knuffa bort varma goa O från mitten. Det är fantastiskt vad små barnakroppar kan värma en hel säng och vad gott te, snusanden och en bok kan sprida saligt lugn: )
Inga tankar
om vad jag ska skriva idag. För huvudet är fullt av berättelser (sanna och ren fiction), min egen förvisso, men främst just nu av Lasermannen, jag är i slutet av den boken och den har fängslat mig från början. Tänk att jag lämnat den så länge att läsa.
Under den boken ligger en "chokladask" jag valt att låta ligga ,för att jag vet att när jag öppnar den 631 sidiga boken kommer jag försvinna till en annan värld. Stieg Larssons 2:a, Flickan som lekte med elden blir mitt ögongodis inom kort. Längst ner ligger verb boken, där alla verb står i alla olika tempus rad efter rad efter rad zzzzzzzzzzzz.
Maken är i sverige, jag har tre sovande barn hemma. Imorgon blir det premiär för mig på svensk klubben, vet inte varför jag undvikit den. Imorgon ska jag bekanta mig iaf!
Under den boken ligger en "chokladask" jag valt att låta ligga ,för att jag vet att när jag öppnar den 631 sidiga boken kommer jag försvinna till en annan värld. Stieg Larssons 2:a, Flickan som lekte med elden blir mitt ögongodis inom kort. Längst ner ligger verb boken, där alla verb står i alla olika tempus rad efter rad efter rad zzzzzzzzzzzz.
Maken är i sverige, jag har tre sovande barn hemma. Imorgon blir det premiär för mig på svensk klubben, vet inte varför jag undvikit den. Imorgon ska jag bekanta mig iaf!
måndag, mars 26, 2007
Tolken
För 79:e gången i rad valde barnen att se på Jack Sparrow. Maken ville sitta med, men se på engelska. Av någon anledning är lille O och lilla H väldigt inne på att lära sig engelska så de sa ok. Makens italienska är ju rätt begränsad...
Lille O översatte högt, varenda mening, till sin syrra, varenda mening första 20 minutrarna! Tillslut skrattade vi så vi grät HAN KAN VARENDA MENING UTANTILL. En liten tolk, med grymt minne. Till och med syrran var djupt imponerad av att han inte missade ett enda ord. Allt var korrekt enligt henne, det flöt som om han vore en tolk : )
Lille O har alltid haft ett hästminne. Häromdagen sa han, morfar gillar jag mycket, men en gång tröstade han mig dåligt när han var barnvakt. Jag fick inga pussar som jag får av er. Då var ni på bröllop. Tro mig det var år sen och han är blotta 5...
Lille O översatte högt, varenda mening, till sin syrra, varenda mening första 20 minutrarna! Tillslut skrattade vi så vi grät HAN KAN VARENDA MENING UTANTILL. En liten tolk, med grymt minne. Till och med syrran var djupt imponerad av att han inte missade ett enda ord. Allt var korrekt enligt henne, det flöt som om han vore en tolk : )
Lille O har alltid haft ett hästminne. Häromdagen sa han, morfar gillar jag mycket, men en gång tröstade han mig dåligt när han var barnvakt. Jag fick inga pussar som jag får av er. Då var ni på bröllop. Tro mig det var år sen och han är blotta 5...
Tjejstreck...
Varför finns inte det ordet? Nu finns det iaf, åtminstonde vill jag tro det, eftersom jag nyss skrev det.Lilla H har tuffat på sig, jättebra. Senaste dagarna har vi haft en hel del tjejstreck att reda ut : )
söndag, mars 25, 2007
Bara i Schweiz?
Det blev mellanlanding i Zurich från Stockholm. Sen kom jag inte vidare till Lugano med flyg pga snöstorm över alperna. Det blev tåg, det var synd (läs jag svor högt och trängde mig i låååång kö för att få biljett) jag hade så sett fram emot att hämta barnen från skolan. Men istället fick jag njuta av den vackra naturen som passerade utanför mitt fönster.
Där satt flera studenter mitt emot mig och vid sidan om. De gick på universitet i Zurich förstod jag av deras kommunikation som överröstade mina tankar om landskapet kontra de personbeskrivningar jag skulle författa efter mina intervjuer i Stockholm. Jag valde ord för de olika personernas personligheter, ord som speglade det jag sett i våra möten. Kompetens är fakta och lättare att ta på, personligheten behöver tid att spegla med ord. Så hör jag studenterna prata italienska med varandra, förutom vissa som sitter raden bakom, med dem pratar flera tyska. Det kommer en kvinna gående och som frågar på franska om de känner till en stad som tåget ska stanna vid, de förklarar på perfekt franska (jag har läst vid Sorbonne och kan faktiskt höra det *S*) hur hon ska ta sig fram och vart hon kan lämna sin väska etc. En tjejs telefon ringer, hon pratar fin engelska utan vidare stark brytning. Bara i Schweiz undrar jag för mig själv. Där det är så självklart att man kan flera språk och obehindrat växlar emellan dem.
Det får mig att vilja bo kvar, en del av mig, länge. Lilla H ska få engelska from september. Nästa år börjar franska finnas på schemat för henne. 2 år senare introduceras tyska. Det låter ju förvirrande mycket. Jag vänder mig mot ena tjejen och frågar hur de klarade av så många språk som barn. Inget jag ifrågasatte svarade hon. Men jag är glad för att jag föddes i Ticino där man pratar italienska sa hon, för det är den enda kantonen som inte anser sig prata det mest överlägsna språket, där man satsar hårt på att lära ut andra språk. Intressant.
Jag fortsatte höra vad de sa medan bergen blev högre och högre utanför fönstret. Det slog mig att fräckt lyssna in på deras konversationer var en bättre italienska lektion än mina. Jag behöver ut och lyssna, kanske ta en kurs i något vardagligt och vara omringad av språket.
Där satt flera studenter mitt emot mig och vid sidan om. De gick på universitet i Zurich förstod jag av deras kommunikation som överröstade mina tankar om landskapet kontra de personbeskrivningar jag skulle författa efter mina intervjuer i Stockholm. Jag valde ord för de olika personernas personligheter, ord som speglade det jag sett i våra möten. Kompetens är fakta och lättare att ta på, personligheten behöver tid att spegla med ord. Så hör jag studenterna prata italienska med varandra, förutom vissa som sitter raden bakom, med dem pratar flera tyska. Det kommer en kvinna gående och som frågar på franska om de känner till en stad som tåget ska stanna vid, de förklarar på perfekt franska (jag har läst vid Sorbonne och kan faktiskt höra det *S*) hur hon ska ta sig fram och vart hon kan lämna sin väska etc. En tjejs telefon ringer, hon pratar fin engelska utan vidare stark brytning. Bara i Schweiz undrar jag för mig själv. Där det är så självklart att man kan flera språk och obehindrat växlar emellan dem.
Det får mig att vilja bo kvar, en del av mig, länge. Lilla H ska få engelska from september. Nästa år börjar franska finnas på schemat för henne. 2 år senare introduceras tyska. Det låter ju förvirrande mycket. Jag vänder mig mot ena tjejen och frågar hur de klarade av så många språk som barn. Inget jag ifrågasatte svarade hon. Men jag är glad för att jag föddes i Ticino där man pratar italienska sa hon, för det är den enda kantonen som inte anser sig prata det mest överlägsna språket, där man satsar hårt på att lära ut andra språk. Intressant.
Jag fortsatte höra vad de sa medan bergen blev högre och högre utanför fönstret. Det slog mig att fräckt lyssna in på deras konversationer var en bättre italienska lektion än mina. Jag behöver ut och lyssna, kanske ta en kurs i något vardagligt och vara omringad av språket.
Inlevelse
Lilla H är Capitan Jack Sparrow. Hela dagarna. Hon berättar långa haranger i detalj ur filmerna "Pirates of the Carribean/ Pirati de Carrai", mycket inlevelsefullt får vi ansiktsuttryck, kläder, ordväxling helt klar för oss. Det är fascinerande att se hur påverkad hon är av den filmen, att det gett sånt intryck, att hon vill vara honom. Då lossnade det även för mig. Jag förstod plötsligt vad jag väntat på med mitt "manus", som ju är klart men i redigeringsfas. Så fort jag klev in i redigeringsfasen la jag det på hyllan. För att återta en lugnare period, då jobbet inte tar så mycket tid. Sådana tider finns inte, om det inte är sommar såklart. Jag förstod vad jag väntat på. Ett nyckelord. Man ska vilja VARA någon av mina karaktärer. Alla ska kunna väljas ut som "preferiti". Lilla H och lille O väljer nästan alltid vem de vill vara i olika sagor och filmer. Mina karaktärer ska få blomma ut till sina fulla personligheter. Precis som man vill vara Pippi eller Annika. Madicken eller Lisabeth. Ska man kunna vilja vara Pjirr eller Pjorr, Alma eller Adrian.
Denna vecka reser maken, eviga resande. Då ska jag låta karaktärerna ta mer plats, storyn är klar men redigeringen i sin linda. Här finns ny skrivarlust!
Denna vecka reser maken, eviga resande. Då ska jag låta karaktärerna ta mer plats, storyn är klar men redigeringen i sin linda. Här finns ny skrivarlust!
In casa
Hemma. Efter en hektisk med effektiv vecka i Stockholm med förseningar på väg hem blev jag mött av mina kära på tågstationen istället för på flygplatsen. 5 timmar senare än utsatt. Det var gott att ha fredagsmys, utan förvisso utlovat svenskt godis, då min väska "kom bort" i alla förseningar.
Lilla H har tuffat på sig, inte nu när jag varit borta men successivt. Vi är glada att se det, hon köper inte allt, som förr. Hon verkar starkare och gladare än någonsin. Fast vi alltid tyckt hon är en glad en.
Lille O är helt inne i siffror just nu och börjar visa intresse för att skriva. Just nu ber han mig att skriva en mening, sen kopierar han den. Att först lära sig alfabetet verkar inte vara hans grej.
Idag har vi slappat, jag är helt slut efter Sthlm tempot jag själv planerade in. Men det var givande möten, positiva nya kunder, och jag tror jag gick på ren adrenalin, stundom. Att lilla Tyra fick magsjukan mitt i natten hjälpte inte upp tröttheten : )
Lilla H har tuffat på sig, inte nu när jag varit borta men successivt. Vi är glada att se det, hon köper inte allt, som förr. Hon verkar starkare och gladare än någonsin. Fast vi alltid tyckt hon är en glad en.
Lille O är helt inne i siffror just nu och börjar visa intresse för att skriva. Just nu ber han mig att skriva en mening, sen kopierar han den. Att först lära sig alfabetet verkar inte vara hans grej.
Idag har vi slappat, jag är helt slut efter Sthlm tempot jag själv planerade in. Men det var givande möten, positiva nya kunder, och jag tror jag gick på ren adrenalin, stundom. Att lilla Tyra fick magsjukan mitt i natten hjälpte inte upp tröttheten : )
tisdag, mars 20, 2007
Lilla H
skrev kärleksbrev igår till oss alla, mest till morfar som är på besök.
Io (jag på italienska) elscar dei oc io vil va me dei : ) Första meningen på svenskan i skrift från lilla H på "ren" italiensk/svenska : )
Io (jag på italienska) elscar dei oc io vil va me dei : ) Första meningen på svenskan i skrift från lilla H på "ren" italiensk/svenska : )
Zug -Locarno Locarno - Stockholm
Igår var jag i Zug och signade en massa papper för det nya bolaget. I eftermiddag åker jag till Stockholm för en ny hektiskt vecka med möten till sena kvällen men kontrasten från lugnet här "på berget" i "gökboet" är välkommen och kul. Som alltid har mina vänninor tagit sig tid att ses kvällstid. Som vanligt bor jag hos lillebror och söta Tyra med mamma Linda. De renoverar nya huset, kanske får jag Tyra för mig själv torsdag kväll *S* Hoppas på att träffa mor Brittania samma kväll, fredag morgon reser jag hem igen. På två dagar har jag 7 möten varav ett är ett nytt säljmöte. Känns spännande. Jag är en producer, inte en säljare, men jag kan nog "spela det spelet" med. Eller jag måste. Nu är jag ju egen!
Ha en bra vecka!
Ha en bra vecka!
torsdag, mars 15, 2007
Livs kameleont
Som en kameleont ändrar jag mig mellan livsnjutare och strävare. Jag slår oftast om då och då men denna veckan har jag mest varit strävare.
Denna vecka har varit snudd på hysterisk jobwise, har knappt lämnat huset. Jag har inte lämnat huset när jag tänker efter, förutom under italienska lektionen i onsdags. Makens tempo har varit densamma. Inte optimal tajming...
Imorgon åker vi till Bosco, ett system som ligger närmare än Laax där vi skidade förra helgen, Bosco är mindre och oprövat av oss. Det ska vara strålande sol på fredag och lördag, däremot pratas det om väder omslag på söndag, så då kan vi jobba lite söndag istället.
Det är en sån lyx att bo invid alperna. För oss som gillar att skida. En skattkista som man inte kan glutta nog på ej heller låta bli att njuta av och krama varje liten snöglittrande droppe ur, så länge snö finns. Sen överger vi de vita höga och drar ner på stränderna och lagunerna istället. Schweiz är en juvel, eller Ticino är det. En juvel jag aldrig tidigare hört talas om. Det var först i Como vi blev varse om Ticino. Den italienska kantonen. Tack kära goda godheten för det.
Att skida i alperna för en spottstyver är möjligt, om man bor här. Som "Ticino bo" åker man gratis i Ticino. Nej inte helt sant. Man betalar 2400 kronor för hela familjen per år för att åka i systemen samt för nyttja alla simbassänger i kantonen, året runt. Har man betalt det och är Ticinikortshållare så behöver man inte lösa ett enda liftkort inom kantonen. Ej heller betala inträde till poolerna sommar eller vinter. Fabolous!
Att krama det mesta ur livet. När jag var liten åt jag tydligen livet enligt min mamma. Men att krama det mesta ur det kanske är det jag gör idag. I det ingår för mig att vara nära och närvarande. Som bara jag, som mamma, fru, syster, dotter och vännina. Jag lyckas inte alltid, men när jag gör det är det fulländat inombords. Stilla och njutbart. Det är en träningssak, att vara både nära och helt närvarande. I alla fall har det varit det för mig, den konsten skulle jag vilja fullända. Om det ens är möjligt. Jo vissa har det bara, de är alltid helt närvarande, ger allt 100% och med glädje. Åtminstonde upplever jag vissa i min närhet så. Ett fåtal, men de finns. I alla fall upplever jag att de finns : )
Idag har lilla H och jag gjort 4 pärlplatte elefanter i olika färger och mönster. Med och utan sadel. Med och utan betar, med och utan rivsår på (ehm ). Fast det är inte helt sant det heller, jag har bara varit tillfällig pärlfinnerska, att finna svarta respektive ljusblå i den saliga färgskala av pärlor på brickan vi hällde ut dem på. Att sitta och pilla med pärlorna fick mig inte bara att vara nära utan även helt närvarande. Pärlpill är terapi. Man blir fullkomligt lugn och ser bara mönster och färger. Man kan bara sätta på en i taget, ingen idé att försöka leka supereffektiv. All jobbstress bara rann rätt ur mig och ner i den kaosiga färgskalan där den såsmåningom smälte under strykjärnet till en svart elefant med grön sadel på : )
Denna vecka har varit snudd på hysterisk jobwise, har knappt lämnat huset. Jag har inte lämnat huset när jag tänker efter, förutom under italienska lektionen i onsdags. Makens tempo har varit densamma. Inte optimal tajming...
Imorgon åker vi till Bosco, ett system som ligger närmare än Laax där vi skidade förra helgen, Bosco är mindre och oprövat av oss. Det ska vara strålande sol på fredag och lördag, däremot pratas det om väder omslag på söndag, så då kan vi jobba lite söndag istället.
Det är en sån lyx att bo invid alperna. För oss som gillar att skida. En skattkista som man inte kan glutta nog på ej heller låta bli att njuta av och krama varje liten snöglittrande droppe ur, så länge snö finns. Sen överger vi de vita höga och drar ner på stränderna och lagunerna istället. Schweiz är en juvel, eller Ticino är det. En juvel jag aldrig tidigare hört talas om. Det var först i Como vi blev varse om Ticino. Den italienska kantonen. Tack kära goda godheten för det.
Att skida i alperna för en spottstyver är möjligt, om man bor här. Som "Ticino bo" åker man gratis i Ticino. Nej inte helt sant. Man betalar 2400 kronor för hela familjen per år för att åka i systemen samt för nyttja alla simbassänger i kantonen, året runt. Har man betalt det och är Ticinikortshållare så behöver man inte lösa ett enda liftkort inom kantonen. Ej heller betala inträde till poolerna sommar eller vinter. Fabolous!
Att krama det mesta ur livet. När jag var liten åt jag tydligen livet enligt min mamma. Men att krama det mesta ur det kanske är det jag gör idag. I det ingår för mig att vara nära och närvarande. Som bara jag, som mamma, fru, syster, dotter och vännina. Jag lyckas inte alltid, men när jag gör det är det fulländat inombords. Stilla och njutbart. Det är en träningssak, att vara både nära och helt närvarande. I alla fall har det varit det för mig, den konsten skulle jag vilja fullända. Om det ens är möjligt. Jo vissa har det bara, de är alltid helt närvarande, ger allt 100% och med glädje. Åtminstonde upplever jag vissa i min närhet så. Ett fåtal, men de finns. I alla fall upplever jag att de finns : )
Idag har lilla H och jag gjort 4 pärlplatte elefanter i olika färger och mönster. Med och utan sadel. Med och utan betar, med och utan rivsår på (ehm ). Fast det är inte helt sant det heller, jag har bara varit tillfällig pärlfinnerska, att finna svarta respektive ljusblå i den saliga färgskala av pärlor på brickan vi hällde ut dem på. Att sitta och pilla med pärlorna fick mig inte bara att vara nära utan även helt närvarande. Pärlpill är terapi. Man blir fullkomligt lugn och ser bara mönster och färger. Man kan bara sätta på en i taget, ingen idé att försöka leka supereffektiv. All jobbstress bara rann rätt ur mig och ner i den kaosiga färgskalan där den såsmåningom smälte under strykjärnet till en svart elefant med grön sadel på : )
fredag, mars 09, 2007
Fredags sug
Hemkomen från italienskan; oggi io ho letto la forma passato prossimo. Konstigt nog kan jag imperfekt bättre än presens, så kan det gå när man lär sig ett språk genom att lyssna i ett år före man studerar : O (utan att garantera att meningen ovan är korrekt...)
Solen lyser, inte ett moln. Bergen är stolta och visar på vit fin snö på topparna. Magnolian blommar, lila och magnolia är så vackert! Jag vill inhandla utemöbler och sippa på vittvin och äta kronärtskockor i vår miniträdgård, blicka ut över Lago maggiore denna varma dag. De där utesofforna som ser ut som mörkbast och som en innesoffa ute *drömmer* Tempmätaren står på 19 grader! Det luktar blommor överallt, andas in djupt, nyser men njuter. Dofter får mig alltid att nysa, lustigt.
Jag vill även handla de där jeansen och den där skjortan från shopaholic. Mycket man vill, eller hur : ) Viljan och hoppet står mig väldigt nära, mina buddies *S*
Solen lyser, inte ett moln. Bergen är stolta och visar på vit fin snö på topparna. Magnolian blommar, lila och magnolia är så vackert! Jag vill inhandla utemöbler och sippa på vittvin och äta kronärtskockor i vår miniträdgård, blicka ut över Lago maggiore denna varma dag. De där utesofforna som ser ut som mörkbast och som en innesoffa ute *drömmer* Tempmätaren står på 19 grader! Det luktar blommor överallt, andas in djupt, nyser men njuter. Dofter får mig alltid att nysa, lustigt.
Jag vill även handla de där jeansen och den där skjortan från shopaholic. Mycket man vill, eller hur : ) Viljan och hoppet står mig väldigt nära, mina buddies *S*
torsdag, mars 08, 2007
Fru effektiv på besök...
Idag har jag ringt och ringt och ringt och ja ni förstår fortsättningen. Fått massor med jobb gjort och det har varit bra "matcher"med, känns super. Sen hämtade jag barnen på skolan, fick med mig Caroline, lilla H:s fina kompis. Har lagat god pasta till oss, städat/plockat som en dåre, tagit tag i tvätten, vikt, laddat om maskinen, vikt. Barnen har städat sina rum utan minsta protest, vi har borstat tänder, badat, klippt naglar och lagt fram kläder. Nu sitter jag och pluggar italienska. Imorgon bitti ska jag presentera min läxa. Snart kommer maken hem. Idag har fru effektiv varit på besök. Jag gillar henne : )
Vår, skidor och påskliljor
Måste kommentera lilla H:s morgonumör. Wow räcker som kommentar.
Våra barn är så "fina" att jag vill äta upp dem. Lille O måste vara världens lenaste 5 åring, dessutom är han nysnaggad, han som alltid haft halvlångt hår har nu superkort. Det blev faktiskt jättefint, fast jag var skeptisk. Att ha en 5 åring och en 6 åring är superkul, alla dessa kloka och roliga tankar de delger.
I mars alternativt i april ska lilla H och lille O får spela fotboll med megakänt italienskt lag. Lilla H ramlade på ett bananskal kan man säga, och ska få stå på Sansiro en heldag och "jobba" med ett lag som börjar på I : ) Vi väntar lite spänt faktiskt på datum. Snacka om påverkade av italienska hausen av fotboll, vi har dragits in nu *S*
I helgen ska vi skida i Laax med familjen Gardner, sån lyx att bo så nära alptopparna! Laax är ett superställe, vi huserar där lördag natt med Gardners.
Påskliljor har jag köpt, eller jag och barnen köpte det igår och planterade (not ställde ner plastkrukor i lerkruka) utanför huset. Welcome spring! Welcome "hubbie" som kommer hem ikväll, du är saknad.
Våra barn är så "fina" att jag vill äta upp dem. Lille O måste vara världens lenaste 5 åring, dessutom är han nysnaggad, han som alltid haft halvlångt hår har nu superkort. Det blev faktiskt jättefint, fast jag var skeptisk. Att ha en 5 åring och en 6 åring är superkul, alla dessa kloka och roliga tankar de delger.
I mars alternativt i april ska lilla H och lille O får spela fotboll med megakänt italienskt lag. Lilla H ramlade på ett bananskal kan man säga, och ska få stå på Sansiro en heldag och "jobba" med ett lag som börjar på I : ) Vi väntar lite spänt faktiskt på datum. Snacka om påverkade av italienska hausen av fotboll, vi har dragits in nu *S*
I helgen ska vi skida i Laax med familjen Gardner, sån lyx att bo så nära alptopparna! Laax är ett superställe, vi huserar där lördag natt med Gardners.
Påskliljor har jag köpt, eller jag och barnen köpte det igår och planterade (not ställde ner plastkrukor i lerkruka) utanför huset. Welcome spring! Welcome "hubbie" som kommer hem ikväll, du är saknad.
onsdag, mars 07, 2007
Lossning v/s låsning
Nej jag vet. Man kan inte säga att lossning är motsatsen till låsning. Men jag gör det : )
Italienska kursen jag går, den intensiva som är 3 timmar i veckan är super. Det är språk lossning på gång!
Italienska kursen jag går, den intensiva som är 3 timmar i veckan är super. Det är språk lossning på gång!
tisdag, mars 06, 2007
Utmanad
Jag har blivit utmanad av superriterskan Minna. Så här gör man tydligen: Varje spelare börjar med att skriva egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1.Hm, fastnar redan. 6, var det alltså, underliga saker... Tja, jag har jäkligt långa tår, så långa att min bästis pappa skrattade så tårarna rann när jag var typ 10 år och sa på grötig skånska att mina tår ser ut som fingrar!
2. Jag daskar och nyper folk jag känner och gillar i rumpen! (såg en gång lilla H daska sin fröken i rumpen *oops*)
3. Jag kan vrida tungan på högkant, är egendomligt nog?
4. Varje gång jag hör nyheternas vinjett ropar jag TRAFIK i slutet. Det passar liksom in på denna usla vinjett. Tom maken ropar TRAFIK, ja faktiskt sen flera år tillbaka...
5. Och nu då... Jag är en mästare på att skylla ifrån mig på barnen he he he, men det är ingen i vår familj som varken tror mig eller bryr sig. Hm...
6. Jag hävdar stenhårt och ofta på att vissa saker är allmänt kända och inte skulle behöva förklaras vidare.
Jag utmanar nu då Via Fabretti, Ina, Moderna, Sunflower, Sarachella, Nässelblom & Choklad
1.Hm, fastnar redan. 6, var det alltså, underliga saker... Tja, jag har jäkligt långa tår, så långa att min bästis pappa skrattade så tårarna rann när jag var typ 10 år och sa på grötig skånska att mina tår ser ut som fingrar!
2. Jag daskar och nyper folk jag känner och gillar i rumpen! (såg en gång lilla H daska sin fröken i rumpen *oops*)
3. Jag kan vrida tungan på högkant, är egendomligt nog?
4. Varje gång jag hör nyheternas vinjett ropar jag TRAFIK i slutet. Det passar liksom in på denna usla vinjett. Tom maken ropar TRAFIK, ja faktiskt sen flera år tillbaka...
5. Och nu då... Jag är en mästare på att skylla ifrån mig på barnen he he he, men det är ingen i vår familj som varken tror mig eller bryr sig. Hm...
6. Jag hävdar stenhårt och ofta på att vissa saker är allmänt kända och inte skulle behöva förklaras vidare.
Jag utmanar nu då Via Fabretti, Ina, Moderna, Sunflower, Sarachella, Nässelblom & Choklad
Hu
Vad mycket jobb jag har. Jag har inte slitit mig en sekund från datorn sen jag lämnade barnen, jetlagen sitter som en pappkasse på huvudet. Jag har betat av och betat av men inte kommit någonvart. Det känns som en feberdröm, man springer fort fort men står kvar, på något underligt vis.
Jag undrar hur de små barnen klarar dagen. Att väcka dem ur deras sömn var nästan omöjligt imorse... Lilla H får vila i eftermiddag, skolan är tuff nu tycker jag, de adderar och subtraherar upp till 35 just nu, rätt vasst för en 6 åring tycker jag. Eller, kanske inte. Jag känner att jag inte har några referensramar längre. Att läsa är ingen pärs verkar det som, men hon har det givetvis svårt med vissa ord som hon helt enkelt inte vet vad de betyder. Hon är glad så jag ska släppa oron. Hon fick superbetyg med ju och älskar sina lektioner. Så varför är jag hönsig?
Lille O kan ju sova på dagis, inte för att han brukar det direkt men idag lär han göra det. Han gick som i trans tills han fick frukost. Brun om näsan pussade han mig hejdå på sitt egna vis. Två kindpussar, en på pannan och en på nosen, sen kan jag gå *S*
Jobbar vidare, måste handla mat på vägen till skolan, saknar maken, vill zzzzova
Jag undrar hur de små barnen klarar dagen. Att väcka dem ur deras sömn var nästan omöjligt imorse... Lilla H får vila i eftermiddag, skolan är tuff nu tycker jag, de adderar och subtraherar upp till 35 just nu, rätt vasst för en 6 åring tycker jag. Eller, kanske inte. Jag känner att jag inte har några referensramar längre. Att läsa är ingen pärs verkar det som, men hon har det givetvis svårt med vissa ord som hon helt enkelt inte vet vad de betyder. Hon är glad så jag ska släppa oron. Hon fick superbetyg med ju och älskar sina lektioner. Så varför är jag hönsig?
Lille O kan ju sova på dagis, inte för att han brukar det direkt men idag lär han göra det. Han gick som i trans tills han fick frukost. Brun om näsan pussade han mig hejdå på sitt egna vis. Två kindpussar, en på pannan och en på nosen, sen kan jag gå *S*
Jobbar vidare, måste handla mat på vägen till skolan, saknar maken, vill zzzzova
Hemma
Nu känns det som om vi är hemma. Barnen kom tillbaka till skolan igår och deras leenden och välkomnadet de fick sa så mycket. Vi är hemma nu. De trivs så bra. De var så glada för att vara "hemma" med.
Jag bevittnade en mattelektion som lilla H hade och fick magknip, nästan. Där sitter de helt knäpptysta i sitt klassrum och har mattetest, på tid, mer eller mindre på tid iaf, man måste ju inte hinna klart. Men lilla H säger att det är enkel addition på testen och tycker de är kul. Där ser man...
Det har kommit två nya killar till lille O:s klass, som amen i kyrkan typ, eller vad skriver jag. Kära goda godheten måste ha hört hans önskan om fler killar!
Jag bevittnade en mattelektion som lilla H hade och fick magknip, nästan. Där sitter de helt knäpptysta i sitt klassrum och har mattetest, på tid, mer eller mindre på tid iaf, man måste ju inte hinna klart. Men lilla H säger att det är enkel addition på testen och tycker de är kul. Där ser man...
Det har kommit två nya killar till lille O:s klass, som amen i kyrkan typ, eller vad skriver jag. Kära goda godheten måste ha hört hans önskan om fler killar!
lördag, mars 03, 2007
Have a MAGICAL day...
Hörde vi 198 gånger i onsdags på Magic Kingdom. Ok, bra namn Magic Kingdom, perfekt ställe att besöka om man har en liten prinsessa i familjen eller små småbarn ,alternativt ungar som är lite mer försiktiga av sig. Vi tyckte det var hysteriskt (alla dessa högtalare på max på en barnpark???) och har en "bladande" (rollerblades) liten lilla H. Tur at tJack Sparrow fanns där *S* Men vi hade en bra dag, but no magical day, hysterical but ok fun day. Sea World och Bush Gardens får bra högre betyg. Önskar vi skulle ha hunnit med Discovery Cove med, för att simma med delfiner.
Lilla H som kört rollerblades från dag ett (inbyggda hjul i gympa dojjor) är riktigt haj på det, men hon är en vild tjej och olyckan var givetvis framme. I högsta fart på väg till bussen ut ur Magic Kingdom körde hon i nedförsbacke, vi ropade men hon pinnade på och flög framåt,raklång med magen nedåt, hon flög och jag såg benbrotten hända sas, det sa krasch som på film. Hon skrek. Jag sprang och fick upp henne fort. Inte ett benbrott, nejdå, i fallet försökte hon rädda sina "flickor" som hon höll i handen och var nya, på så sätt böjde hon upp ansiktet och armarna, hon gled som på vatten och skrapade upp knän, höft och armbågar. Ok det gjorde nog jäkligt ont, men helt klart räddade hennes instikt att rädda "tjejerna" hon höll i handen hennes tände roch armleder.
Soliga sista dagar. Vi hade riktigt roligt i Orlando, vi har haft en minst sagt aktiv semester och gått flera timmar varje dag. Sista dagen låg vi vid poolen iaf halva dagen : )
Hemma, jetlagade, exilbarnen undrar om vi kan flytta till amerika. Riktiga små flyttfåglar, redan blodade tänder månne? Mamma/Mormor grät i New York när vi kramades hejdå, buhu, ibland vill jag flytta hem. Varför är jag född med äventyrsådra, vore enklare om jag inte varit det. Mamma berättade att jag "åt livet" som barn, kanske gör jag det fortfarande.
Ballebanbana betyder bergochdalbana i vår familj, våra barn får inte till det, trots sin "höga ålder" *S* Jag kan säga att det var magiskt att flyga över ett solklart New York, se frihetsgudinnan samt alla skyskrapor men att åka ballebanbana över New Yorks skyskrapor var överkurs för mig. Ovädret var inte kul, vi kastades till höger och vänster och luftgroparna tog andan ur mig ibland. Men barnen tjöt av glädje, och en flygvärdinna kom gåendes innan hon spände fast sig och log mot oss som satt allra längst bak i planet: här är det alltid värst i oväder. Hon strålade liksom våra barn. BALLABANBANA tjoho, lilla H strålade som solen själv. Lille O tog bort min skyddande arm. Här var det ju fest sa de. Och det är jag glad för, hade det inte varit för deras glädjesjut hade jag börjat grina av skräck. Samtidigt var det så surrealistiskt att åka ballebanbana över New York, rätt över frihetsgudinnan.... A magical ending of a magical vacation. Och landingen var den mjukaste jag någonsin varit med om. Nu längtar jag efter min alldeles egna mjuka kudde, gäsp, jetlag är inte att leka med.
Körbärsträden blommar, påskliljorna står som i parad helt utslagna, här är det vår. Imorgon åker maken till Sverige och möten tom torsdag. Vardagen är i kapp.
Lilla H som kört rollerblades från dag ett (inbyggda hjul i gympa dojjor) är riktigt haj på det, men hon är en vild tjej och olyckan var givetvis framme. I högsta fart på väg till bussen ut ur Magic Kingdom körde hon i nedförsbacke, vi ropade men hon pinnade på och flög framåt,raklång med magen nedåt, hon flög och jag såg benbrotten hända sas, det sa krasch som på film. Hon skrek. Jag sprang och fick upp henne fort. Inte ett benbrott, nejdå, i fallet försökte hon rädda sina "flickor" som hon höll i handen och var nya, på så sätt böjde hon upp ansiktet och armarna, hon gled som på vatten och skrapade upp knän, höft och armbågar. Ok det gjorde nog jäkligt ont, men helt klart räddade hennes instikt att rädda "tjejerna" hon höll i handen hennes tände roch armleder.
Soliga sista dagar. Vi hade riktigt roligt i Orlando, vi har haft en minst sagt aktiv semester och gått flera timmar varje dag. Sista dagen låg vi vid poolen iaf halva dagen : )
Hemma, jetlagade, exilbarnen undrar om vi kan flytta till amerika. Riktiga små flyttfåglar, redan blodade tänder månne? Mamma/Mormor grät i New York när vi kramades hejdå, buhu, ibland vill jag flytta hem. Varför är jag född med äventyrsådra, vore enklare om jag inte varit det. Mamma berättade att jag "åt livet" som barn, kanske gör jag det fortfarande.
Ballebanbana betyder bergochdalbana i vår familj, våra barn får inte till det, trots sin "höga ålder" *S* Jag kan säga att det var magiskt att flyga över ett solklart New York, se frihetsgudinnan samt alla skyskrapor men att åka ballebanbana över New Yorks skyskrapor var överkurs för mig. Ovädret var inte kul, vi kastades till höger och vänster och luftgroparna tog andan ur mig ibland. Men barnen tjöt av glädje, och en flygvärdinna kom gåendes innan hon spände fast sig och log mot oss som satt allra längst bak i planet: här är det alltid värst i oväder. Hon strålade liksom våra barn. BALLABANBANA tjoho, lilla H strålade som solen själv. Lille O tog bort min skyddande arm. Här var det ju fest sa de. Och det är jag glad för, hade det inte varit för deras glädjesjut hade jag börjat grina av skräck. Samtidigt var det så surrealistiskt att åka ballebanbana över New York, rätt över frihetsgudinnan.... A magical ending of a magical vacation. Och landingen var den mjukaste jag någonsin varit med om. Nu längtar jag efter min alldeles egna mjuka kudde, gäsp, jetlag är inte att leka med.
Körbärsträden blommar, påskliljorna står som i parad helt utslagna, här är det vår. Imorgon åker maken till Sverige och möten tom torsdag. Vardagen är i kapp.
tisdag, februari 27, 2007
The american way
Solen har gassat ordentligt. Idag är det moln fram till 16, som igår, helt ok med oss, vi är inga solgudar, två timmar sol räcker gott. Barnen badar ändå, det är runt 22 grader ute. Mormor läser tidningen vid poolen. Maken duschar, jag har jobbat igenom lite mail, snart ska vi på outlets, för andra gången : O
Ikväll ska maken och jag ut och äta, mormor propsar. Vi har varit trötta kvällstid, somnat tidigt. Såhär 10 dagar på amerikansk tid är vi nästan inte jetlagade mer...
Igår gick vi 10 timmar på Sea World, fabulous!!! Impressed family XXX. Imorgon är det Magic Kingdom som står på schemat, tror vi alla ser mycket fram emot det. Fast vi valde Sea World först, vattenfamiljen : )
Semester the american way är kul, men jag skulle aldrig kunna bo här och jag längtar efter "riktig mat", prosciutto, bresola, swiss cheese och sallad!!! (at least no more fried stuff)
Ikväll ska maken och jag ut och äta, mormor propsar. Vi har varit trötta kvällstid, somnat tidigt. Såhär 10 dagar på amerikansk tid är vi nästan inte jetlagade mer...
Igår gick vi 10 timmar på Sea World, fabulous!!! Impressed family XXX. Imorgon är det Magic Kingdom som står på schemat, tror vi alla ser mycket fram emot det. Fast vi valde Sea World först, vattenfamiljen : )
Semester the american way är kul, men jag skulle aldrig kunna bo här och jag längtar efter "riktig mat", prosciutto, bresola, swiss cheese och sallad!!! (at least no more fried stuff)
måndag, februari 19, 2007
In Florida we are
Lilla H skrattar varje gång någon kallar henne Baby/Sweetie, hon säger no problem, thank you, you are welcome, som en liten språksvamp har hon blivit, plockar upp lyssnar in. På planet gick hon på eget initiativ och bad om two coca cola please. Ok, för att blidka sin mamma, som aldrig köper hem läsk och hatar att se små barn dricka det. Så hon kom med en till mig med, för hon vet, att jag gillar det väl i mitt glas *S*
Resan gick väldigt bra, men pust det är långt... Första planet 9 timmar, från morgon till kväll. Barnen hur nöjda som helst trots att vi missat att ladda lilla Dvd:n, ehm, så pennor, papper och tja, dataspel fanns på planet, det gick väldigt smidigt. Barnfilmena hade de misslyckats totalt med, jag vet inte vad vi gjorde, läste såklart, men det planet gick ok fort.
Väl på Newark så fastnade vi lite överallt, hundar gick runt och luktade och en satte sig fint bredvid vår väska. Jag vet vad det betyder, här fanns något. Polisen med sitt artiga tonläge bad madam att öppna väskan efter att ha frågat om där fanns frukt. Jag pustade ut, har en barnslig rädlsa för att någon lägger något i min väska. Bananerna från Schweiz är bannlysta, bra vetande, så vi gick igenom argiculture tullen med. Sprang lite, fick ta av oss typ allt i röntgen sen, barfota och dana sprang vi sen till gaten, oh efter att haft en live show i att se en stora amerikanska vråla åt alla som skickar sina saker genom röntgen. Barnen var helt faschinerade av att se henne ropa åt alla, vi kände oss mer som kossor maken och jag.
Väl i gaten stod "mormor" med armarna utfällda i en stor kram. Vi boardade direkt.
Sen försvann all välkänd amerikansk service, och jag skällde som en hynda på personalen som var långt ifrån trevliga på andra planet, jag förvandlades till en italienska helt klart, galet arg för dälig service och arrogant bemötande. Vi vart seatade helt galet, ingen bredvid den andre. De tänkte inte hjälpa till, en femåring och en sexåring kunde resa själva, men notera fick absolut inte gå i gängen själva. Jag försökte berätta för personalen att våra barn inte reste själva, utan var bokade med sina föräldrar samt mormor och de pratar inte engelska sa jag, hur kan de förstå vad ni säger vice/versa, det hade de inte tänkt på och brydde sig inte om. Tillslut gick jag runt och frågade om folk kunde tänka sig att flytta om, klart de flesta var villiga, främst affärsmän ler och är vana att styva om. Jag rannsakade mig själv när jag flyger i jobbet om jag är lika bitchig som dessa amerikanska donnor som vägrade flytta sig, hade minsann bokat aisle... Hur som gick det tillslut, satt bredvid en finne tillslut som pratade svenska. Världen är liten.
Som vi njöt när vi kom fram till hotellet, på flygplatsen i Orlando stod en liten minibuss och väntade och tog oss hela 1 km till hotellet. Klockan var nu 01.00 för oss och barnen vara fortfarande vakna och glada och helt självgående! Vi ställde väskorna i rummet och gick ner för att äta, flygplansmat är inte mat som bekant och vi fick en påse chips på sista planet...
Vi beställde, åt club sandwich, påmindes om dessa stora portioner, kontrasten från den italienska köket är stort så lilla H glodde storögt, vi kan ju dela alla sa hon : ) Lille O hann somna på sin stol före maten döck upp... En öl smakade ljuvligt.
Så sov vi till 04.25 amerikanskt tid, tog ett bad lille O och jag, försökte inte störa de som sov. Men vi satt alla och åt frukost 6.00 när köket öppnade. Det är kallt ute! Men med löfte om varmare väder redan imorgon, idag blir det runt 18 grader men 04.00 var det säkert 8 grader, det är soligt men imorgon eventuellt över 23 , nästa vecka runt 28, så vi kanske stuvar om i våra planer och kör Disney grejerna först, och beachen sist.
Killarna är och hämtar bilen, "mormor" somnade om här invid mig, lilla H tittar på TV. Vi åker till S:T Petersburg idag, för att stanna i åtminstonde två nätter.
Ciao e a presto!
Resan gick väldigt bra, men pust det är långt... Första planet 9 timmar, från morgon till kväll. Barnen hur nöjda som helst trots att vi missat att ladda lilla Dvd:n, ehm, så pennor, papper och tja, dataspel fanns på planet, det gick väldigt smidigt. Barnfilmena hade de misslyckats totalt med, jag vet inte vad vi gjorde, läste såklart, men det planet gick ok fort.
Väl på Newark så fastnade vi lite överallt, hundar gick runt och luktade och en satte sig fint bredvid vår väska. Jag vet vad det betyder, här fanns något. Polisen med sitt artiga tonläge bad madam att öppna väskan efter att ha frågat om där fanns frukt. Jag pustade ut, har en barnslig rädlsa för att någon lägger något i min väska. Bananerna från Schweiz är bannlysta, bra vetande, så vi gick igenom argiculture tullen med. Sprang lite, fick ta av oss typ allt i röntgen sen, barfota och dana sprang vi sen till gaten, oh efter att haft en live show i att se en stora amerikanska vråla åt alla som skickar sina saker genom röntgen. Barnen var helt faschinerade av att se henne ropa åt alla, vi kände oss mer som kossor maken och jag.
Väl i gaten stod "mormor" med armarna utfällda i en stor kram. Vi boardade direkt.
Sen försvann all välkänd amerikansk service, och jag skällde som en hynda på personalen som var långt ifrån trevliga på andra planet, jag förvandlades till en italienska helt klart, galet arg för dälig service och arrogant bemötande. Vi vart seatade helt galet, ingen bredvid den andre. De tänkte inte hjälpa till, en femåring och en sexåring kunde resa själva, men notera fick absolut inte gå i gängen själva. Jag försökte berätta för personalen att våra barn inte reste själva, utan var bokade med sina föräldrar samt mormor och de pratar inte engelska sa jag, hur kan de förstå vad ni säger vice/versa, det hade de inte tänkt på och brydde sig inte om. Tillslut gick jag runt och frågade om folk kunde tänka sig att flytta om, klart de flesta var villiga, främst affärsmän ler och är vana att styva om. Jag rannsakade mig själv när jag flyger i jobbet om jag är lika bitchig som dessa amerikanska donnor som vägrade flytta sig, hade minsann bokat aisle... Hur som gick det tillslut, satt bredvid en finne tillslut som pratade svenska. Världen är liten.
Som vi njöt när vi kom fram till hotellet, på flygplatsen i Orlando stod en liten minibuss och väntade och tog oss hela 1 km till hotellet. Klockan var nu 01.00 för oss och barnen vara fortfarande vakna och glada och helt självgående! Vi ställde väskorna i rummet och gick ner för att äta, flygplansmat är inte mat som bekant och vi fick en påse chips på sista planet...
Vi beställde, åt club sandwich, påmindes om dessa stora portioner, kontrasten från den italienska köket är stort så lilla H glodde storögt, vi kan ju dela alla sa hon : ) Lille O hann somna på sin stol före maten döck upp... En öl smakade ljuvligt.
Så sov vi till 04.25 amerikanskt tid, tog ett bad lille O och jag, försökte inte störa de som sov. Men vi satt alla och åt frukost 6.00 när köket öppnade. Det är kallt ute! Men med löfte om varmare väder redan imorgon, idag blir det runt 18 grader men 04.00 var det säkert 8 grader, det är soligt men imorgon eventuellt över 23 , nästa vecka runt 28, så vi kanske stuvar om i våra planer och kör Disney grejerna först, och beachen sist.
Killarna är och hämtar bilen, "mormor" somnade om här invid mig, lilla H tittar på TV. Vi åker till S:T Petersburg idag, för att stanna i åtminstonde två nätter.
Ciao e a presto!
torsdag, februari 15, 2007
En ny dag
Solen skiner, barnen är i skolan, jag fick sovmorgon och maken är nu ute och vandrar. För första gången i hans liv antagligen : ) Igår spelade han tennis och i förrgår sprang han 7 kilometer, jag anar ett trendbrott *S*
Klockan är prick tolv och jag har knappt börjat jobba, åtminstonde har jag inte fått tummen ur idag. För många lösa trådar och jag vet inte vilken ev dem somjag ska börja syfast sas. Boka hotell i Sarasota? Jag har ju redan bokat Orlando veckan och fösta natten, lämnar det åt ödet och resglädjen att inte riktigt veta, tror jag, om inte andra motsätter sig det... Boka bil måste jag göra, ikväll...
Jobba med projekt A eller B, båda blir det, huller om buller nu. Tur att jag har en telefonkonferens vid 14.00, något som är bestämt iaf. Jag börjar med att skriva rapporter om dagsläget inför semestern till de olika uppdragsgivarna, så banar det säkert naturliga vägar för andra musts...
Tillägg, måste sy indiandräkten så att den passar lilla H, de som känner mig skrattar kanske nu, då jag inte kan sy. Men idag måste jag kunna, för indian ska hon vara tydligen och den dräkt vi hittade var på tok för stor. Resår i midjan borde jag väl klara av? Samt sy på fjädrar på linne? Klart jag kan, frågan är hur det sen ser ut bara : O Imorgon är det karneval i skolan!
Ciao e a presto
Klockan är prick tolv och jag har knappt börjat jobba, åtminstonde har jag inte fått tummen ur idag. För många lösa trådar och jag vet inte vilken ev dem somjag ska börja syfast sas. Boka hotell i Sarasota? Jag har ju redan bokat Orlando veckan och fösta natten, lämnar det åt ödet och resglädjen att inte riktigt veta, tror jag, om inte andra motsätter sig det... Boka bil måste jag göra, ikväll...
Jobba med projekt A eller B, båda blir det, huller om buller nu. Tur att jag har en telefonkonferens vid 14.00, något som är bestämt iaf. Jag börjar med att skriva rapporter om dagsläget inför semestern till de olika uppdragsgivarna, så banar det säkert naturliga vägar för andra musts...
Tillägg, måste sy indiandräkten så att den passar lilla H, de som känner mig skrattar kanske nu, då jag inte kan sy. Men idag måste jag kunna, för indian ska hon vara tydligen och den dräkt vi hittade var på tok för stor. Resår i midjan borde jag väl klara av? Samt sy på fjädrar på linne? Klart jag kan, frågan är hur det sen ser ut bara : O Imorgon är det karneval i skolan!
Ciao e a presto
tisdag, februari 13, 2007
Överhettad
Ok det är mycket nu. Vi reser på semester på söndag. Maken har nyss bett på sina bara knän att vi ska resa light då vi säkert shoppar loss på outlets på plats. Inget problem för mig, men jag har helt glömt att tänka på alla förberedelser, som att tvätta, stryka. Har maken det? Hör maskinen gå, så antagligen...
Som nybliven egenföretagare är det mycket nu. Jag är inne i en intensiv fas och delar tiden mellan primärt 3 projekt men i verkligheten 6, där tre går på antingen halvfart eller räkmacka. Som insecure overachiver innebär kommande semester samt flertal projekt att jag nyss slutat dagen framför datorn. Med avbrott för middag och hämtning av barn, bokläsning och allmänt mys före nattning.
Så vad vill jag säga med det är att imorgon blir det nog ingen blogg. Först har jag italienska lektion 2 timmar på morgonen, sen hämtar jag barnen 11 och därefter har jag lovat att köra lilla H till Como och bästisen. Så då sitter jag hos min "bästis" här, mamman till dotterns dito och jobbar är det tänkt, dvs svarar i min mobil när den ringer. Jag är en obotlig livsnjutare i kombinationen insecure over achiver så datorn blir hemma, den kan behöva lite vila efter dagens arbetspass. Ha ha ser att det låter som en omöjlig kombination, men det går. Om man överdriver rejält i sin arbetsinsats en dag kan man surfa nästa, ibland i alla fall.
Skulle ha sänt in kaptiel 1 färdigredigerat igår, men det går inte, jag får inte till det, mitt i allt annat försvann min fantasi. Har inte skrivkramp, jag har tänk kramp, ännu värre, kan inte fokusera och höra de små rösterna som annars är kära hjärnspöken... Vänta det är skrivkramp kanske!?
Som nybliven egenföretagare är det mycket nu. Jag är inne i en intensiv fas och delar tiden mellan primärt 3 projekt men i verkligheten 6, där tre går på antingen halvfart eller räkmacka. Som insecure overachiver innebär kommande semester samt flertal projekt att jag nyss slutat dagen framför datorn. Med avbrott för middag och hämtning av barn, bokläsning och allmänt mys före nattning.
Så vad vill jag säga med det är att imorgon blir det nog ingen blogg. Först har jag italienska lektion 2 timmar på morgonen, sen hämtar jag barnen 11 och därefter har jag lovat att köra lilla H till Como och bästisen. Så då sitter jag hos min "bästis" här, mamman till dotterns dito och jobbar är det tänkt, dvs svarar i min mobil när den ringer. Jag är en obotlig livsnjutare i kombinationen insecure over achiver så datorn blir hemma, den kan behöva lite vila efter dagens arbetspass. Ha ha ser att det låter som en omöjlig kombination, men det går. Om man överdriver rejält i sin arbetsinsats en dag kan man surfa nästa, ibland i alla fall.
Skulle ha sänt in kaptiel 1 färdigredigerat igår, men det går inte, jag får inte till det, mitt i allt annat försvann min fantasi. Har inte skrivkramp, jag har tänk kramp, ännu värre, kan inte fokusera och höra de små rösterna som annars är kära hjärnspöken... Vänta det är skrivkramp kanske!?
måndag, februari 12, 2007
Små stora händelser
Lille O som är morgonpigg väckte oss andra 09.00 i lördags och log stolt och sa: FRUKOSTEN ÄR KLAR! Vi tågade förväntansfullt upp till frukostbordet. Jag log brett när jag såg vad vår femåring hade åstadkommit helt allena medan vi andra tydligen sov djupt. Där stod våra Kungliga Dansk tallrikar, till mig och maken: till kungen och drottningen deklarerade han : ) Barnen hade fått de vanliga frukosttallrikarna, alla hade vi jos glas, alla hade fått josen upphälld, rätt jos till rätt person, killen med detaljminne. Lilla H hade en gröttallrik och han hade ur frysen tagit en risgrynsgröts korv och lagt i *S*. Tre sorters bröd, frukt och massor med pålägg, upplagt. Minst sagt hade han jobbat.Och klättrat... Det var enkom espressomaskinen han låtit bli att röra. Den blir så varm när man skummar sa han klokt. Lovely Saturday morning!
Lördag eftermiddag var vi på partyparty hela familjen i Como. Där blev lilla H uppraggad av kändis som starat barnkollektion. En heldag frågade de om hon ville vara med på fotografering på Sansiro stadium och bolla lite med känd fotbollskille. Först sa hon nej, sen sa hon ja. Nu har hon fattat, och då kom frågan, får jag pengar? HA ha ha, hon målar dagligen teckningar med siffror upp till miljonen på, till salu hela bunten. Kanske ska jag tipsa henne om Ebay : ) Men ja, hon får betalt, i kläder och leksaker. Det häftigaste är att hon ska bolla med ett helt känt fotbollslag, tycker vi, att vi får se känt lag träna på sansiro (stavning?) och att vi får bildbevis på det *S* Kan man komma i en köpt folbollströja och spritpenna som trettiotaggare och be om autografer? Nej trodde inte det, jag får förtäcka min vilja och köpa två små tröjor istället, inte till mig, oh nej nej nej : )
Lördag eftermiddag var vi på partyparty hela familjen i Como. Där blev lilla H uppraggad av kändis som starat barnkollektion. En heldag frågade de om hon ville vara med på fotografering på Sansiro stadium och bolla lite med känd fotbollskille. Först sa hon nej, sen sa hon ja. Nu har hon fattat, och då kom frågan, får jag pengar? HA ha ha, hon målar dagligen teckningar med siffror upp till miljonen på, till salu hela bunten. Kanske ska jag tipsa henne om Ebay : ) Men ja, hon får betalt, i kläder och leksaker. Det häftigaste är att hon ska bolla med ett helt känt fotbollslag, tycker vi, att vi får se känt lag träna på sansiro (stavning?) och att vi får bildbevis på det *S* Kan man komma i en köpt folbollströja och spritpenna som trettiotaggare och be om autografer? Nej trodde inte det, jag får förtäcka min vilja och köpa två små tröjor istället, inte till mig, oh nej nej nej : )
fredag, februari 09, 2007
Sköna fredag!
Det har varit en dag full med händelser. Har aldrig haft så många telefonkonferenser på en och samma dag. Idag har jag suttit i "konferens" i 3 timmar sammanlagt. Varmt öra får man av det. Men som alltid alla eventuella frågetecken minimieras genom kommunikation.
Sen har jag varit på långlunch med 2 nyfunna väninnor, mycket trevligt och skratt.
Som grädde på moset damp ett litet paket från Mint & Vintage in idag innehållande den finaste coolaste sötaste kortärmade kavajen jag någonsin skådat. Sen njuter jag extra när jag ser detaljerna och hur välsydd och skräddad den är. Att den är köpt på 70% rea törnar inte känslan. En trikå klänning med liten puffärm i stålgrå och markerad midja men i övrigt rätt leisure satt den med som klippt och skuren! Klänningens namn är Fröken söt, kavajens Dahrling. Inga dumma namn på plagg att ha i sin garderob, bara en sån detalj ; )
Buona Domenica!
Sen har jag varit på långlunch med 2 nyfunna väninnor, mycket trevligt och skratt.
Som grädde på moset damp ett litet paket från Mint & Vintage in idag innehållande den finaste coolaste sötaste kortärmade kavajen jag någonsin skådat. Sen njuter jag extra när jag ser detaljerna och hur välsydd och skräddad den är. Att den är köpt på 70% rea törnar inte känslan. En trikå klänning med liten puffärm i stålgrå och markerad midja men i övrigt rätt leisure satt den med som klippt och skuren! Klänningens namn är Fröken söt, kavajens Dahrling. Inga dumma namn på plagg att ha i sin garderob, bara en sån detalj ; )
Buona Domenica!
onsdag, februari 07, 2007
Bra bra mamma
11.45 slutar barnen skolan på onsdagar. Bara lägga ner att man ska jobba på eftermiddagen då.
11.45 möter jag två små söta som ger mig varsinn kindpuss. Mmm. Så går vi hand i hand till bilen och lämnar lilla H:s spel som hon har tillverkat idag. Hon kommer så gott som alltid hem med små kreationer. Vi lägger pengar i automaten så att bilen kan få stå kvar utan att bli lappad och jag frågar: hamburgare? De svarar: JA! Vi strosar till den Gyllene Måsen (ok inte en bra mamma, men en schysst mamma). Efter lugn lunch och betraktande av de usla små leksakerna som följer med så går vi till leksaksaffären. Vi ska köpa present till Chiara. Jag hann höra en miljon saker lille O önskade sig där inne. Lilla H vill som vanligt bara ha en sak. Samma sak forever.
Sen gick vi in i en bok affär. Jag älskar bok affärer, de hade en stor barnavdelning. Jag mös. Barnen satte genast igång att bläddra som om de var på bibblan i Sverige. Lilla H har ju börjat läsa, vi har inga böcker på italienska för en liten som precis lärt sig att läsa. Hon valde 5 små böcker, med hjälp av expediten. Hon bad att få böcker skrivna i skrivstil *S*, expediten fick henne att vilja ha böcker med stora bokstäver. Hon insåg väl efter ett tag att böcker inte skrivs i skrivstil, som hon lär sig i skolan. Hon satte sig direkt och började läsa i en bok som hon noga valt ut. Helt underbart att se. Sen vi kommit hem har hon läst en hel bok med versaler och gemener blandat. Nu har vi ett litet italienskt bibliotek bestående av 6 böcker. Vi börjar där. På ett sätt är det underbart att se henne ha knäckt läskoden och att hon kan läsa böcker med. På ett annat sätt är det lite sorgligt att det inte är på vårt gemensamma språk, utan på italienska. Det är svårare att uppmuntra hennes läsning sa jag till expediten i affären. Hon stärkte mig genom att svara att det är precis vad jag gör genom att ta henne till bok affären.
När vi kom hem behövde jag gå och köpa soppåsar. Bara i Schweiz är det nog så att man bara får kasta sin skit i speciella påsar, som kostar multum. Barnen ville inte med till macellerian (affären), som ligger 50 meter ifrån huset. För första gången sa jag ok, ni har varandra. Visa att ni klarar att ta hand om er själva i 10 minuter (fast det nog tog 5). Det bara kändes dags att börja lämna dem ministunder själva, fast tillsammans. När jag kom hem sa jag, tack för att ni tagit hand om varandra. Lille O svarade: tack för att vi fick vara hemma mamma, det klarar vi bra *S*
Nu har de klätt ut sig, lilla H i militärkläder med självlysande svärd och en dockas orangea halsduk om pannan, lille O med egen ritad kungakrona och riddarmantel. Så har de teater och säger till mig, du är en bra bra mamma. En av 100 gånger man önskat att man hade haft videokameran på: )
11.45 möter jag två små söta som ger mig varsinn kindpuss. Mmm. Så går vi hand i hand till bilen och lämnar lilla H:s spel som hon har tillverkat idag. Hon kommer så gott som alltid hem med små kreationer. Vi lägger pengar i automaten så att bilen kan få stå kvar utan att bli lappad och jag frågar: hamburgare? De svarar: JA! Vi strosar till den Gyllene Måsen (ok inte en bra mamma, men en schysst mamma). Efter lugn lunch och betraktande av de usla små leksakerna som följer med så går vi till leksaksaffären. Vi ska köpa present till Chiara. Jag hann höra en miljon saker lille O önskade sig där inne. Lilla H vill som vanligt bara ha en sak. Samma sak forever.
Sen gick vi in i en bok affär. Jag älskar bok affärer, de hade en stor barnavdelning. Jag mös. Barnen satte genast igång att bläddra som om de var på bibblan i Sverige. Lilla H har ju börjat läsa, vi har inga böcker på italienska för en liten som precis lärt sig att läsa. Hon valde 5 små böcker, med hjälp av expediten. Hon bad att få böcker skrivna i skrivstil *S*, expediten fick henne att vilja ha böcker med stora bokstäver. Hon insåg väl efter ett tag att böcker inte skrivs i skrivstil, som hon lär sig i skolan. Hon satte sig direkt och började läsa i en bok som hon noga valt ut. Helt underbart att se. Sen vi kommit hem har hon läst en hel bok med versaler och gemener blandat. Nu har vi ett litet italienskt bibliotek bestående av 6 böcker. Vi börjar där. På ett sätt är det underbart att se henne ha knäckt läskoden och att hon kan läsa böcker med. På ett annat sätt är det lite sorgligt att det inte är på vårt gemensamma språk, utan på italienska. Det är svårare att uppmuntra hennes läsning sa jag till expediten i affären. Hon stärkte mig genom att svara att det är precis vad jag gör genom att ta henne till bok affären.
När vi kom hem behövde jag gå och köpa soppåsar. Bara i Schweiz är det nog så att man bara får kasta sin skit i speciella påsar, som kostar multum. Barnen ville inte med till macellerian (affären), som ligger 50 meter ifrån huset. För första gången sa jag ok, ni har varandra. Visa att ni klarar att ta hand om er själva i 10 minuter (fast det nog tog 5). Det bara kändes dags att börja lämna dem ministunder själva, fast tillsammans. När jag kom hem sa jag, tack för att ni tagit hand om varandra. Lille O svarade: tack för att vi fick vara hemma mamma, det klarar vi bra *S*
Nu har de klätt ut sig, lilla H i militärkläder med självlysande svärd och en dockas orangea halsduk om pannan, lille O med egen ritad kungakrona och riddarmantel. Så har de teater och säger till mig, du är en bra bra mamma. En av 100 gånger man önskat att man hade haft videokameran på: )
Höns
Hönsmamma, det var jag inte från början. Det är jag nog långt ifrån fullt ut idag. Men när det gäller skola och kompisar till barnen är det något man blir när man flyttar utomlands. Om barnen inte kan språket från början vill säga.
Efter 7 dagar hemma kom lille O till skolan idag. Han var mäkta poppis bland killarna. Han kysste sin Celine på kinden och sen fick han bamsekramen av lilla Alessia som är yngst men som bara vill gå på dagis om lille O är där. Det värmer mammahjärtat.
Lilla Hs ögon lyser när hon pratar med sina vänner. Men hon är en betraktare sen vi flyttade. Hon avvaktar andra att komma till henne. Hon inser inte sin sköna stil och hennes vänliga generösa sinne, hon tänker för mycket. Henne vill jag ibland linda in i varm bomull med styrkedroppar i. Fast hon är den mest självständigaste lilla 6 åringa jag mött är hon samtidigt en känslig tänkare. Modet hon fått gick till utmaningar som bergsklättring, skidåkning ja alla sorts sporter som är lite krävande. Hon längtar tills hon får flyga ballong och skärmflyg med sin morbror Bias. Lille O skidar, han klättrade höghöjdsbanan men han litar på att bli hjälpt. Lilla H litar där enkom på sig själv. Tänk om man fick en trea, blir den ett mellanting i personlighet eller något helt annat ; )
Efter 7 dagar hemma kom lille O till skolan idag. Han var mäkta poppis bland killarna. Han kysste sin Celine på kinden och sen fick han bamsekramen av lilla Alessia som är yngst men som bara vill gå på dagis om lille O är där. Det värmer mammahjärtat.
Lilla Hs ögon lyser när hon pratar med sina vänner. Men hon är en betraktare sen vi flyttade. Hon avvaktar andra att komma till henne. Hon inser inte sin sköna stil och hennes vänliga generösa sinne, hon tänker för mycket. Henne vill jag ibland linda in i varm bomull med styrkedroppar i. Fast hon är den mest självständigaste lilla 6 åringa jag mött är hon samtidigt en känslig tänkare. Modet hon fått gick till utmaningar som bergsklättring, skidåkning ja alla sorts sporter som är lite krävande. Hon längtar tills hon får flyga ballong och skärmflyg med sin morbror Bias. Lille O skidar, han klättrade höghöjdsbanan men han litar på att bli hjälpt. Lilla H litar där enkom på sig själv. Tänk om man fick en trea, blir den ett mellanting i personlighet eller något helt annat ; )
tisdag, februari 06, 2007
Nya vändor
Jag hade anmält mig till en riktig drömkurs, men så blir den inte av. För få anmälda. Jag skulle ha åkt detta tåg förra året. Lätt att vara efterklok. Jag skulle vilja ha patent på att vara förklok.
Som ett brev på posten kom Anita och sa att jag inte slipper undan. Så nu är jag istället anmäld till intensivkurs i italienska, 3 timmar i veckan. Lustigt nog fick jag precis nu ett samtal av den kvinna som håller i denna intensivkurs och som ber mig göra ett test online. Jag gjorde en paus i bloggandet, gjorde testet direkt och fick hela 18 poäng utav 35 ha ha ha. Eller Mamma Mia. Hur kan jag förbereda mig : )
De andra har gått nybörjar intensivkursen, jag har gått bakvägen. Jag förstår väldigt bra. Jag pratar väldigt fel.
Som ett brev på posten kom Anita och sa att jag inte slipper undan. Så nu är jag istället anmäld till intensivkurs i italienska, 3 timmar i veckan. Lustigt nog fick jag precis nu ett samtal av den kvinna som håller i denna intensivkurs och som ber mig göra ett test online. Jag gjorde en paus i bloggandet, gjorde testet direkt och fick hela 18 poäng utav 35 ha ha ha. Eller Mamma Mia. Hur kan jag förbereda mig : )
De andra har gått nybörjar intensivkursen, jag har gått bakvägen. Jag förstår väldigt bra. Jag pratar väldigt fel.
måndag, februari 05, 2007
Vännina på besök
I torsdags var världen horisontell för mig och konstigt nog har den blivit det igen. Igår kväll på pronto soccorso (akuten) med lille O:s öron. Hosta, snor, halsont och feber i en salig blandning. Pust.
Men trots eländet har vi däremellan stått vertikalt, hur det gick till vet vi inte, men vi mådde bra som tusan i lördags och då min väninna var här åkte vi till Splugen och skidade i perfekt snö och solig sol hela dagen. Lilla H hade sin första olycka i backen, den var inte rolig att bevittna och jag hoppar över scenariot men kontentan att hjälmen räddade henne.
Vi avslutade den dagen med att åka direkt till våra favorit restaurang i Ascona, tillsammans med holländarna. Nya vänner som är lite äldre än oss men riktigt härliga att umgås med.
I går åkte A hem, med kroppen full av hormoner kom tårarna jag log när jag vinkade hejdå. Så där har jag varit så länge, försvann med alla affärsresor och utlandsflytt tror jag.
Imorse åkte maken på affärsresa till på onsdag. Lille O sover i soffan efter att ha blivit inskopad i bilen för att köra syrran till skolan. Lilla H pussade jag hejdå i dörren till skolan. Lilla H den starka, hon log när vi sa hej fast hon fick gå in helt själv, det bekommer henne inte. Lille O väntade kvar i bilen. Lille O den mer ängslige log när han efter den långa minuten såg min nuna igen : ) Så olika som syskon ofta är.
Men trots eländet har vi däremellan stått vertikalt, hur det gick till vet vi inte, men vi mådde bra som tusan i lördags och då min väninna var här åkte vi till Splugen och skidade i perfekt snö och solig sol hela dagen. Lilla H hade sin första olycka i backen, den var inte rolig att bevittna och jag hoppar över scenariot men kontentan att hjälmen räddade henne.
Vi avslutade den dagen med att åka direkt till våra favorit restaurang i Ascona, tillsammans med holländarna. Nya vänner som är lite äldre än oss men riktigt härliga att umgås med.
I går åkte A hem, med kroppen full av hormoner kom tårarna jag log när jag vinkade hejdå. Så där har jag varit så länge, försvann med alla affärsresor och utlandsflytt tror jag.
Imorse åkte maken på affärsresa till på onsdag. Lille O sover i soffan efter att ha blivit inskopad i bilen för att köra syrran till skolan. Lilla H pussade jag hejdå i dörren till skolan. Lilla H den starka, hon log när vi sa hej fast hon fick gå in helt själv, det bekommer henne inte. Lille O väntade kvar i bilen. Lille O den mer ängslige log när han efter den långa minuten såg min nuna igen : ) Så olika som syskon ofta är.
tisdag, januari 30, 2007
Ett litet rött kuvert med ritade hjärtan på.
Fabian står det på kuvertet. Lilla H håller kuvertet ömt när hon kliver ut från skolan, men ändå gömt i handen. Mina hökögon får syn på det. Jag blinkar, hon ler.
Hon öppnar kuvertet i bilen. Ögonen lyser som om en ficklampa inopererats bakom de ljusa blå. - Lyssna mamma, säger hon:
"Ti amo H, la mia numero di telefono e xxxxxxxxxx" (Jag älskar dig H, mitt telefon nummer är...)
What a love letter utropade maken! Vilket enkelt bartrick utropade jag!
Lilla H lyser som solen själv. Den hon älskar älskar henne. Kärleken är stor redan vid 6 års ålder, den lyser. Alldeles oförstörd och ömtåligt underbar! Det första kärleksbrevet blev en hit. En bekräftan. Ett hopp. Ett ljus.
Just nu står hon och ringer, de skrivna siffrorna. Man kan ju undra vad hon tänker säga, den modigaste av de modiga.... Hon är självlysande, undrar om hon får ut några ord alls : )
Hon öppnar kuvertet i bilen. Ögonen lyser som om en ficklampa inopererats bakom de ljusa blå. - Lyssna mamma, säger hon:
"Ti amo H, la mia numero di telefono e xxxxxxxxxx" (Jag älskar dig H, mitt telefon nummer är...)
What a love letter utropade maken! Vilket enkelt bartrick utropade jag!
Lilla H lyser som solen själv. Den hon älskar älskar henne. Kärleken är stor redan vid 6 års ålder, den lyser. Alldeles oförstörd och ömtåligt underbar! Det första kärleksbrevet blev en hit. En bekräftan. Ett hopp. Ett ljus.
Just nu står hon och ringer, de skrivna siffrorna. Man kan ju undra vad hon tänker säga, den modigaste av de modiga.... Hon är självlysande, undrar om hon får ut några ord alls : )
Måndag eftermiddag
Solen lyser gnistrande på de vitaklädda karga alptopparna. Runt om blänker Lago Maggiore, och på sitt ödmjuka sätt speglar vattnet allt det vackra, så att man får dubbel insikt i vad naturen kan åstadkomma. Palmerna och lövträden konkurrerar om utrymme med Cameliornas vackra uppsyn.
Jag kör ner för berget, drar ner solskyddet, sätter solglasögonen på näsryggen och öppnar fönstret trots perfekt aircondition. Drar djupa andetag, luften är mild, ren och syret sprider sig i kroppen. Själen vill ha musik. Shakira, barnens nya favorit ekar ur högtalarna. Jag stänger rutan, sjunger högt med trots att det är långt ifrån min musiksmak.
Jag fickparkerar utanför skolan. Går in och får en bamsekram av lille O. Pratar med fröknar och föräldrar som väntar in klockans ringning som betyder att alla skolbarn är libra. Ding dong, jag lämnar innergården och går ut. Lilla H står redan utanför armkrok med sin kompis C. De vill leka, de vill sova över. De får det. Hos oss släcks lampan ändå vid 20.00. Det kan vara lika mysigt att sova kvar en måndag som en lördag. Jag har aldrig förstått why not om man ändå somnar samma tid som hemmavid.
Jag kör ner för berget, drar ner solskyddet, sätter solglasögonen på näsryggen och öppnar fönstret trots perfekt aircondition. Drar djupa andetag, luften är mild, ren och syret sprider sig i kroppen. Själen vill ha musik. Shakira, barnens nya favorit ekar ur högtalarna. Jag stänger rutan, sjunger högt med trots att det är långt ifrån min musiksmak.
Jag fickparkerar utanför skolan. Går in och får en bamsekram av lille O. Pratar med fröknar och föräldrar som väntar in klockans ringning som betyder att alla skolbarn är libra. Ding dong, jag lämnar innergården och går ut. Lilla H står redan utanför armkrok med sin kompis C. De vill leka, de vill sova över. De får det. Hos oss släcks lampan ändå vid 20.00. Det kan vara lika mysigt att sova kvar en måndag som en lördag. Jag har aldrig förstått why not om man ändå somnar samma tid som hemmavid.
fredag, januari 26, 2007
Back "home"
I söndags för en vecka sedan klev jag på ett flyg till Stockholm, sen sa det mest svisch. Möten hit och dit och fyra dagar dragandes på en kabinväska, en datorväska och en liten större handväska. Såg ni ett dito dragandes/kånkandes yrväder i Stockolm i veckan så var det nog jag. Hann knappt andas ut förrän det var dags att andas in igen. Hann med alla must do´s men inga desiers. Jo, jag träffade nästan hela min familj på söndagen, vi åt på Beirut Café. Jag gick med min pappa och tittade på Mads Mikkelsen på vita duken, ätandes en minst sagt sen lunch/middag som han hade med sig till sitt yrväder till dotter.
Väl hemma tyckte Murphy att det var dags för ett storbesök. Streptokocker i makens hals, svinkoppor på barnen och som grädde på moset så ordnade han så pannan la av sekunden jag klev över tröskeln. Så vi fick frysa häcken av oss ett dygn, först nu börjar huset bli lite varmare, brasan brinner och solen är på väg att bryta igenom. Här är vitt, snön lyser vit på palmen utanför. Palmen sloknar. Men ha förtröstan palm lilla, på måndag vankas 18 grader och sol!
Väl hemma tyckte Murphy att det var dags för ett storbesök. Streptokocker i makens hals, svinkoppor på barnen och som grädde på moset så ordnade han så pannan la av sekunden jag klev över tröskeln. Så vi fick frysa häcken av oss ett dygn, först nu börjar huset bli lite varmare, brasan brinner och solen är på väg att bryta igenom. Här är vitt, snön lyser vit på palmen utanför. Palmen sloknar. Men ha förtröstan palm lilla, på måndag vankas 18 grader och sol!
lördag, januari 20, 2007
Normalt i min värld
Är att träffa familjen Haugaard från Köpenhamn och familjen halvsvensk halvddansk med våra 7 gemensamma barn och att även de svensktalande barnen pratar italienska med varandra. Uteslutet.
Att jag sitter och pendlar mellan svenska och engelska och numer kastar in flera danska ord för att lättare göra mig förstodd för dansk skallarna. Och dansk skallarna försvenskar deras danska när de behagar för svensk jävlarna. Ibland hoppar vi över till engelska, som när vi verkligen inte vill att någon ska missa något i det man berättar. Som en försäkran. Fast det egentligen inte behövs, i alla fall inte längre.
En sak är dock stensäker. Jag fattar inte ett skit när barnen pratar italienska med mig. Där är jag benhård. Tack vara Ina har jag blivit obstinat på den punkten.
Tänk att danskarna ser oss svenskar som riktiga vildar när det handlar om att hantera alkohol. Och att vi ser dem likadant. Fast ingen av oss tycker det stämmer.... Hur blev vi jävlarna och de skallarna?
Att jag sitter och pendlar mellan svenska och engelska och numer kastar in flera danska ord för att lättare göra mig förstodd för dansk skallarna. Och dansk skallarna försvenskar deras danska när de behagar för svensk jävlarna. Ibland hoppar vi över till engelska, som när vi verkligen inte vill att någon ska missa något i det man berättar. Som en försäkran. Fast det egentligen inte behövs, i alla fall inte längre.
En sak är dock stensäker. Jag fattar inte ett skit när barnen pratar italienska med mig. Där är jag benhård. Tack vara Ina har jag blivit obstinat på den punkten.
Tänk att danskarna ser oss svenskar som riktiga vildar när det handlar om att hantera alkohol. Och att vi ser dem likadant. Fast ingen av oss tycker det stämmer.... Hur blev vi jävlarna och de skallarna?
fredag, januari 19, 2007
Monsters nic
Istället för Monsters Inc. För er som tittar på barnfilmer vet ni vad jag pratar om ; )Fast egentligen är det nic som jag vill berätta om. Jag har dödat hxn, släckt lågan, krossat, mosat, sparkat ut. Och det är nu 6 veckor senare en sån befrielse. Nikotinmonstret hade sitt grepp även i mig, fast jag precis som strutsen förnekat att så kunde vara fallet. Så nu 6 veckor efter att ha slutat umgås med ciggaretter så känner jag mig så stark och glad!
Får nikotinet en att bara vara halvglad, att behöva belöning genom en cigg för att känna sig "lycklig". Så barnsligt, hur har jag tänkt egentligen, att jag inte kunde hantera stress före dess att jag började röka? att en cigg är det enda som lugnar en då? Att en cigg för att fira är bättre än att pussa någon man gillar? Jag menar hjärntvättad. Och ju mer jag tänker på det desto mer arg blir jag. Vilken jäkla industri. Cigg industrin. Så sjuk och ack vad vi är lättlurade. Nikotinet är ute ur kroppen på ca 4 veckor sägs det. Sen tar det säkert bra mkt längre för annat skit att lämna kroppen. Men tankarna på att en cigg är god är så sjuk. Det kan inte finnas en enda människa som kan föreställa sig att dra ner varm rök i lungorna är gott. Ej heller kunde man ju föreställa sig att jag en dag kommer att tycka just det. Kanske därför man kämpade med de där första halsblossen, för att man inte i sin vildaste fantasi....
Får nikotinet en att bara vara halvglad, att behöva belöning genom en cigg för att känna sig "lycklig". Så barnsligt, hur har jag tänkt egentligen, att jag inte kunde hantera stress före dess att jag började röka? att en cigg är det enda som lugnar en då? Att en cigg för att fira är bättre än att pussa någon man gillar? Jag menar hjärntvättad. Och ju mer jag tänker på det desto mer arg blir jag. Vilken jäkla industri. Cigg industrin. Så sjuk och ack vad vi är lättlurade. Nikotinet är ute ur kroppen på ca 4 veckor sägs det. Sen tar det säkert bra mkt längre för annat skit att lämna kroppen. Men tankarna på att en cigg är god är så sjuk. Det kan inte finnas en enda människa som kan föreställa sig att dra ner varm rök i lungorna är gott. Ej heller kunde man ju föreställa sig att jag en dag kommer att tycka just det. Kanske därför man kämpade med de där första halsblossen, för att man inte i sin vildaste fantasi....
torsdag, januari 18, 2007
Det är ändå vinter...
Fast hör och häpna för exakt en vecka sedan hade vi 22 grader här, en enda dag, sen gick det ner till 15 och nu är det normal temperatur, en 8-9 grader. Vi har varit så skonade från sjukdomar sen vi flyttade från Sverige att jag igår när jag hämtade lille O blev ärligt förvånad över att han var sjuk. Han låg på en soffa med sin fröken läsandes för honom. Han sprang fram till mig, kändes inte varm men såg usel ut. Han sa det redan på morgonen, men vi tyckte han såg pigg ut och kändes helt kry. Det är inte lätt att vara barn ibland och samvetet som vuxen att skicka iväg en liten som faktiskt inte mår bra slår en rätt hårt det med. Han kröp upp i min famn och sen sa det pang. Febern kom som en storm och eftersom det var så länge sen någon hade feber hos oss blev han extra omhuldad. Antar jag. Filtar i soffan, mat och dricka i soffan där han efter en timme somnade, utpumpad.
Då det ändå är vinter och trots solsken varje dag och ingen nederbörd ligger snön som en gåta vit på alptopparna. Utan att någon nederbörd synts till har snön ändå letat sig dit. Maken åkte iväg på skidresa med 3 andra imorse. Lilla H fick frågan om hon tyckte det var ok att lämnas en halvtimme tidigare i skolan, ute på gården. Där andra barn med lämnas men vi har alltid stannat tills klockan ringt in. Kanske överbeskyddande? Men vi ska ju lämna lille O på förskolan och har hängt kvar tills den öppnar 08.30. Lilla H sa javisst och pussade sin pappa hejdå på skolgården och gick för att prata med en kille hon tydligen har fattat tycke för. Hon är inte direkt blyg lilla H när det handlar om söta killar. Blotta 6 år beundrar jag hennes mod. Killen är 8 år och de satt där och pratade när maken kikade över axeln på väg ut.
Jag frågade lilla H om det var ok med henne att hon gick ut ur skolan själv idag, vi brukar hämta henne innanför dörrarna. Därute står den gamla roliga nunnan och håller koll på att barnen som hämtas utanför hämtas av den som uppgett kommmer. Det går 350 barn på denna skola och hon kan namen på dem alla. Och hon lägger stolthet i det, hon ler och säger hej x och skämtar till det med blyga barn att de heter något annat. Ett charmtroll.
Ett javisst mötte mig även i den frågan. Det är svårt att veta hur mycket ansvar en liten 6 1/2 åring vill ha och behöver. Då lille O får sitta inlindad i en filt i bilen kan jag parkera precis utanför och vinka in H i bilen. Eftersom vi inte kommer att kunna låta våra barn gå till skolan själva så får vi hitta andra sätt att ge dem frihet på.
Då det ändå är vinter och trots solsken varje dag och ingen nederbörd ligger snön som en gåta vit på alptopparna. Utan att någon nederbörd synts till har snön ändå letat sig dit. Maken åkte iväg på skidresa med 3 andra imorse. Lilla H fick frågan om hon tyckte det var ok att lämnas en halvtimme tidigare i skolan, ute på gården. Där andra barn med lämnas men vi har alltid stannat tills klockan ringt in. Kanske överbeskyddande? Men vi ska ju lämna lille O på förskolan och har hängt kvar tills den öppnar 08.30. Lilla H sa javisst och pussade sin pappa hejdå på skolgården och gick för att prata med en kille hon tydligen har fattat tycke för. Hon är inte direkt blyg lilla H när det handlar om söta killar. Blotta 6 år beundrar jag hennes mod. Killen är 8 år och de satt där och pratade när maken kikade över axeln på väg ut.
Jag frågade lilla H om det var ok med henne att hon gick ut ur skolan själv idag, vi brukar hämta henne innanför dörrarna. Därute står den gamla roliga nunnan och håller koll på att barnen som hämtas utanför hämtas av den som uppgett kommmer. Det går 350 barn på denna skola och hon kan namen på dem alla. Och hon lägger stolthet i det, hon ler och säger hej x och skämtar till det med blyga barn att de heter något annat. Ett charmtroll.
Ett javisst mötte mig även i den frågan. Det är svårt att veta hur mycket ansvar en liten 6 1/2 åring vill ha och behöver. Då lille O får sitta inlindad i en filt i bilen kan jag parkera precis utanför och vinka in H i bilen. Eftersom vi inte kommer att kunna låta våra barn gå till skolan själva så får vi hitta andra sätt att ge dem frihet på.
onsdag, januari 17, 2007
Om jag hade vetat..
då när jag satt på univeristet och befann mig i en av många dagdrömmar om framtiden. Att jag den 17 januari 2007 skulle gå på kullerstensgator i en mjuk vit cashimir tröja, jeanskjol och gråa stövlar och dito färg på leggings men utan jacka. Promenerandes i solsken pratandes med väninna i en kornblå mobiltelefon på italienska, där nästa samtal var en kund och språket var engelska. Att jag skulle vara egen företagare och bo i sydeuropa. Vara inte bara glad men lycklig. Att stegen var stryda mot mina två barns skola i södra Schweiz för kramar och en gemensam eftermiddag. Att nunnor skulle möta mig i dörren med leenden och rufsandes i min sons blonda kalufs. Som ateist kom det definitivt inte in i mina drömmar. Att jag skulle kindpussas tre gånger hela tiden och ofta börja på fel sida och istället i skär pinsamhet snudda vid personens läppar, högröd. Då hade jag skrattat i mina dagdrömmar och lett och varit skeptisk.
Då under åren på uni och KTH och Sorbonne drömde jag nog mest om vem som skulle bli pappa till mina barn, för barn skulle jag definitivt ha. Vem som skulle bli min arbetsgivare och vilken roll jag skulle vilja ha handlade de också om. Det fanns två roller jag drömde om. Eller skulle ha. Den ena blev verklighet 2 månader före examen. Ibland när man har bråttom går det fort. Pappan till mina barn mötte jag då, men utanför unis "besserwissrar", han körde då taxi och han klev rakt in i mitt hjärta. Och jag in i hans liv. Blond och blåögd fast jag bara tidigare tittat åt mörka killar. Kabom!
Nu sitter jag och drömmer om hur våra barns ungdomstid och vuxentid kan bli. Men jag lämnar drömlandet. Inser att det är deras drömmar. Jag ska ha mina egna parallelt och finnas till för dem. Men som alltid blir jag snyftig och vill frysa tiden. Att ha två barn som är 5 och 6 år är en rikedom. Som tur är ingen dröm.
Då under åren på uni och KTH och Sorbonne drömde jag nog mest om vem som skulle bli pappa till mina barn, för barn skulle jag definitivt ha. Vem som skulle bli min arbetsgivare och vilken roll jag skulle vilja ha handlade de också om. Det fanns två roller jag drömde om. Eller skulle ha. Den ena blev verklighet 2 månader före examen. Ibland när man har bråttom går det fort. Pappan till mina barn mötte jag då, men utanför unis "besserwissrar", han körde då taxi och han klev rakt in i mitt hjärta. Och jag in i hans liv. Blond och blåögd fast jag bara tidigare tittat åt mörka killar. Kabom!
Nu sitter jag och drömmer om hur våra barns ungdomstid och vuxentid kan bli. Men jag lämnar drömlandet. Inser att det är deras drömmar. Jag ska ha mina egna parallelt och finnas till för dem. Men som alltid blir jag snyftig och vill frysa tiden. Att ha två barn som är 5 och 6 år är en rikedom. Som tur är ingen dröm.
tisdag, januari 16, 2007
Saker som får mig att le
Att höra lilla H prata 7 meningar på italienska för att sen översätta de 7 till perfekt svenska. Att tvåspråkigheten är så gott som fulländad. Att barnen växlar mellan svenska och italienska helt obehindrat
Att höra maken utropa - en till underbar dag, när han tittar ut över det magiska soldränkta landskapet varje morgon
Att höra GPS:en be mig svänga lätt åt vänster
Att enkom titta på Cath får mig att bubbla av skratt. Härligt med väninnor som man bara skrattar tillsammans med
Att alla som kliver in i vårt hus drars som en magnet till vårt fotbollspel och att turneringarna blir längre och längre
Att ha fått ett till jobberbjudande som jag kan anta
Att det i torsdags var 22 grader varmt här men att snön lyser vit på alptopparna och skidåkningen är bra
Att min planering känns helt ok
Att jag ska till Stockholm på Söndag och stanna till torsdag och att dessa dagar är fullproppade med spännande möten OCH familj och vänner!
Att vi ska till Florida på semseter i februari....
Att höra maken utropa - en till underbar dag, när han tittar ut över det magiska soldränkta landskapet varje morgon
Att höra GPS:en be mig svänga lätt åt vänster
Att enkom titta på Cath får mig att bubbla av skratt. Härligt med väninnor som man bara skrattar tillsammans med
Att alla som kliver in i vårt hus drars som en magnet till vårt fotbollspel och att turneringarna blir längre och längre
Att ha fått ett till jobberbjudande som jag kan anta
Att det i torsdags var 22 grader varmt här men att snön lyser vit på alptopparna och skidåkningen är bra
Att min planering känns helt ok
Att jag ska till Stockholm på Söndag och stanna till torsdag och att dessa dagar är fullproppade med spännande möten OCH familj och vänner!
Att vi ska till Florida på semseter i februari....
fredag, januari 12, 2007
Finn ett fel........
Hittade en rolig enkät/bloggutmaning hos Barnsidan som hittade den hos Linda Skugge.
Snor rakt av : )
Detta är utmaningen:
"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska inte vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."
Här är mina fem
-Jag har dansat tryckare med Bill Cosbys son (Ennis, dog som 27 åring)
-Jag har nästan druknat i vågorna i Australien
-Jag har kysst Martin Stenmarck flertal gånger
-Jag kan vrida tungan åt höger och vänster så den står "på kant"
-Jag har åkt Lambourghini med stor kändis i Como/Cernobbio
Om du vill får du gärna slänga ur dig 5 påståenden så kan vi andra få lista ut vilket du ljuger om.
Snor rakt av : )
Detta är utmaningen:
"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska inte vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."
Här är mina fem
-Jag har dansat tryckare med Bill Cosbys son (Ennis, dog som 27 åring)
-Jag har nästan druknat i vågorna i Australien
-Jag har kysst Martin Stenmarck flertal gånger
-Jag kan vrida tungan åt höger och vänster så den står "på kant"
-Jag har åkt Lambourghini med stor kändis i Como/Cernobbio
Om du vill får du gärna slänga ur dig 5 påståenden så kan vi andra få lista ut vilket du ljuger om.
torsdag, januari 11, 2007
Must do´s
Confirm tickets - check
Find hotels - orlando check, sarasota no
Plan trip - starting
Call gymnastic teacher say H dont´ want to go anymore - check
Take kids to dancing institute to pick a course they like (Street / hiphop they both have been talking about)- check
Travel to Stockholm to get a new passport asap (fabrication fault takes 3 days)- trip planned, need to book
Go to Bern for meeting - moved to Stockholm, book ticket
Call x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x - I AM calling all the time
Write reports (Target list, short report )
E-mail A and ask when I can have my answers - check
Sign up O and H for Judo course
Call dentist for my tooth
Call dentist for O check-up
Call doctor to sign in, that means find good doctor who speaks English too - check but speaks no english, -jesus I can explain coughing symptoms and O:s need for vaccin in ITALIAN ha ha ha som means check I have called, dealt with
Sign and return contract
At least once this month say I can come to tennis lessons
Call and say thanks and that O is coming to Party Saturday
Call insurance company and change options and get a new one too
Call and get a commercialista
Book interviews and kontorshotell
Go to bed before 24 and dont stay up watching Prison Break Dvd:s
Finish having holidays... -BIG check
(och så byter jag språk, must do´s är bättre på engelska, eller kommer på engelska, min hjärna är indelad i situation + språk mer än i språkfilter....)
Find hotels - orlando check, sarasota no
Plan trip - starting
Call gymnastic teacher say H dont´ want to go anymore - check
Take kids to dancing institute to pick a course they like (Street / hiphop they both have been talking about)- check
Travel to Stockholm to get a new passport asap (fabrication fault takes 3 days)- trip planned, need to book
Go to Bern for meeting - moved to Stockholm, book ticket
Call x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x - I AM calling all the time
Write reports (Target list, short report )
E-mail A and ask when I can have my answers - check
Sign up O and H for Judo course
Call dentist for my tooth
Call dentist for O check-up
Call doctor to sign in, that means find good doctor who speaks English too - check but speaks no english, -jesus I can explain coughing symptoms and O:s need for vaccin in ITALIAN ha ha ha som means check I have called, dealt with
Sign and return contract
At least once this month say I can come to tennis lessons
Call and say thanks and that O is coming to Party Saturday
Call insurance company and change options and get a new one too
Call and get a commercialista
Book interviews and kontorshotell
Go to bed before 24 and dont stay up watching Prison Break Dvd:s
Finish having holidays... -BIG check
(och så byter jag språk, must do´s är bättre på engelska, eller kommer på engelska, min hjärna är indelad i situation + språk mer än i språkfilter....)
onsdag, januari 10, 2007
I wish X come true....
Ser du stjärnan i det blå.....
För ett tag sedan svarade jag på en utmaning om 5 saker jag önskar mig detta år. Jag önskade mig egentligen 6, men det kändes greedy att skriva fler än fem *S*.
Efter en underbar dag i skidbacken med lilla H och lille O och maken så låg det ett litet mail i inkorgen och en önskan var uppfylld ; )!!! Och maken och jag som hela tiden log för att vi alla 4 nu kan åka tillsammans i backarna och att vi måste raca ikapp de små vilda barnen! Hjälp! Stanna! HALT! : ) Vem kunde ana att det utöver skidlyckan skulle ligga ett enormt trevligt (understatement) mail i min inkorg med!
Na na na na n ana na, la la LA LA!!!!!
super happy vardagsglimtare
För ett tag sedan svarade jag på en utmaning om 5 saker jag önskar mig detta år. Jag önskade mig egentligen 6, men det kändes greedy att skriva fler än fem *S*.
Efter en underbar dag i skidbacken med lilla H och lille O och maken så låg det ett litet mail i inkorgen och en önskan var uppfylld ; )!!! Och maken och jag som hela tiden log för att vi alla 4 nu kan åka tillsammans i backarna och att vi måste raca ikapp de små vilda barnen! Hjälp! Stanna! HALT! : ) Vem kunde ana att det utöver skidlyckan skulle ligga ett enormt trevligt (understatement) mail i min inkorg med!
Na na na na n ana na, la la LA LA!!!!!
super happy vardagsglimtare
tisdag, januari 09, 2007
Brända näsor
Jag öppnade stora fönstret i mitt "gökbo" och la näsan i solen. Det kändes, skönt, som om vitaminer sprang runt i kroppen. Sol sol underbara sol....
Klick klick. 5 reser till Florida i februari, Orlandos stora lekstuga samt Sarasotas vita stränder. Sol och rollercosters. Ljuva liv!
Mormor alias S följer med!! See ya in Newark 18 feb ; )
Klick klick. 5 reser till Florida i februari, Orlandos stora lekstuga samt Sarasotas vita stränder. Sol och rollercosters. Ljuva liv!
Mormor alias S följer med!! See ya in Newark 18 feb ; )
måndag, januari 08, 2007
Jobba? Ledig? Jobba? Ledig?
Jag menar är det någon som tänker svara om jag ringer idag? Första arbetsdagen efter förra årets slut? Nää. Eller? Nää. Eller?
Det bästa med att vara egen är att man bestämmer själv.
Det värsta med att vara egen är att ingen annan daskar en i rumpan. Fast jag hatar rumpdaskar ju. Det är nog bara bra saker med att vara egen. Förutom vid stora beslutsvåndor som om man ska jobba eller vara ledig. Eller när man skriver kontrakt och undrar om man är lurad eller skitsmart. Fast jag väljer att tro att jag är skitsmart och har lurat, tar bara bra beslut ; )
Jobba? Eller inte? Jobba? Eller kasta ut granen? Göra "en kemist" vid försöket att dansa ut till Pulps signatur låt. En dröm, ska göra. Galna drömmar ska förverkligas. Jag dansa ut med granen till Pulp fiction låten! Rätt svettigt jobb kan jag tänka mig, speciellt om man gör "en kemist" på vägen ; )
Det bästa med att vara egen är att man bestämmer själv.
Det värsta med att vara egen är att ingen annan daskar en i rumpan. Fast jag hatar rumpdaskar ju. Det är nog bara bra saker med att vara egen. Förutom vid stora beslutsvåndor som om man ska jobba eller vara ledig. Eller när man skriver kontrakt och undrar om man är lurad eller skitsmart. Fast jag väljer att tro att jag är skitsmart och har lurat, tar bara bra beslut ; )
Jobba? Eller inte? Jobba? Eller kasta ut granen? Göra "en kemist" vid försöket att dansa ut till Pulps signatur låt. En dröm, ska göra. Galna drömmar ska förverkligas. Jag dansa ut med granen till Pulp fiction låten! Rätt svettigt jobb kan jag tänka mig, speciellt om man gör "en kemist" på vägen ; )
söndag, januari 07, 2007
Att skida
Kan det inte få heta så. Att skida. Istället för att åka skidor. Hos oss "språksoppefamiljen" säger vi att skida.
Efter att ha skidat två dagar i orad (bra ord det med) så åker lilla H själv i alla sorts liftar! Minns som barn hur läskig jag tyckte ankarliften var i branta partier, men hon grejar det!
Efter att ha skidat två dagar i orad så åker lille O själv i backen, tjohoo! Min och exilpappans ryggar är äntligen skonade och vi kan smör åka bakom ; )
Livet i backen är livet på en pinne. Att ha backar 5 minuter från huset är livet på en guldpinne!
Efter att ha skidat två dagar i orad (bra ord det med) så åker lilla H själv i alla sorts liftar! Minns som barn hur läskig jag tyckte ankarliften var i branta partier, men hon grejar det!
Efter att ha skidat två dagar i orad så åker lille O själv i backen, tjohoo! Min och exilpappans ryggar är äntligen skonade och vi kan smör åka bakom ; )
Livet i backen är livet på en pinne. Att ha backar 5 minuter från huset är livet på en guldpinne!
lördag, januari 06, 2007
Florida v/s Thailand
Att se barnen som älskar alla havets djur på Seaworld, på Disneyland, i poolen på hotellet och mig själv på någon outlet. The American way, stort och service och bräckigt, men härligt i 10 dagar.
Thailand, folket, stränderna, lugnet, maten, lat semester.
Ok lägger till Kenya på drömlistan. Men de är för små för safari än, så stryker den snabbt.
Florida eller Thailand i februari!? Om något...
Thailand, folket, stränderna, lugnet, maten, lat semester.
Ok lägger till Kenya på drömlistan. Men de är för små för safari än, så stryker den snabbt.
Florida eller Thailand i februari!? Om något...
Ur barnamun
-Hurru hjärtat ät inte upp hela chokladkakan, vi ska snart äta carbonara, säger jag till lille O.
-Jag vet det mamma, därför skulle jag bara äta upp den här raden vet du väl. Han låter väldigt lillgammal.
-Hur visste du att vi skulle äta carbonara och snart sötnos? Jag ruskar honom i håret, det är svårt att låta bli.
-Mamma, du är så sägbar vet du väl. Du säger och säger och säger......
-Ehm, slutar ruska, går och lagar carbonarnan.
Sägbar, jag är alltså förutsägbar!!??
-Jag vet det mamma, därför skulle jag bara äta upp den här raden vet du väl. Han låter väldigt lillgammal.
-Hur visste du att vi skulle äta carbonara och snart sötnos? Jag ruskar honom i håret, det är svårt att låta bli.
-Mamma, du är så sägbar vet du väl. Du säger och säger och säger......
-Ehm, slutar ruska, går och lagar carbonarnan.
Sägbar, jag är alltså förutsägbar!!??
Walking on memory lane...
Tittar på barnen som leker leker leker. Fantasin flödar. Hela dagarna. Lille O har fyllt 5 år, en ljuv ålder, jag vill äta upp honom hela tiden. Lilla H är ju "stor" i våra ögon, blotta 6 år. De leker och har alltid lekt helt fantastiskt bra ihop. Förutom möjligtvis när lille O var helt nyfödd och lilla H slog honom på huvudet varje gång hon gick förbi... Men det gav sig efter några dagar. Jag lämnade lille O iskallt på golvet och gick ut ur rummet när lilla H var kvar. Gömde mig. Då pussade hon på honom. När jag klev in fick han sig en lätt känga. Hon var lätt att läsa : )
Nu är klockan snart 14.00 och de är sen 09.00 inne i samma fantasi. Lite rekvisita har de med sig. Byter rum ibland gör de men leken fortsätter. Även under lunchen behåller de sina egen skrivna roller.
Jag är som lite uttråkad. Maken kommer hem i kväll, jag har packat barnens väskor inför måndagen. Jag har lagt fram alla våra skidkläder till imorgon. Läser tidningen finner detta....
Lille O var nyfödd, 5 veckor. Lilla H fick insomningsproblem minst sagt när han kom. För att vi försvann till BB mitt i natten? Hennes pappa promenerade med henne på söders backar till 03.00 ibland. Hemma var jag med vår lille nyfödde 2:a som rosslade som om han vore 110 istället för 5 små veckor... Jag grät, han kämpade, maken var utpumpad, dottern sjöng där de gick på söders höjder. Vi visste inte bättre än att promenera denna period. När maken kom tillbaka var vi båda så trötta. Men någon skulle vaka. Över lille O. Efter några dagar väckte vi varandra med 30 minuters mellanrum, man bara orkade inte längre. Vi var så oroliga, så trötta och så apatiska tillslut. Då åkte vi på en magsjuka, en ordentig en. Jag bara grät vid toaletten med lille O i famnen, med en ettåring som tultade runt. Med make som just startat eget bolag.
Vi åkte tillslut in på allvar, lille O och jag. Isoleringen. Han var inte yngst, det var det enda jag mindes av denna hemska RSV tid. Jag svimmade ca 40 sekunder efter det att vi kom in. Längre än så orkade jag inte hålla mig vaken. Jo, jag minns en sjuksköterska med, hon som var inne i vårt rum efter hennes pass var slut. Så att jag fick sova. Jag vet inte hur många timmar hon var där på sin fritid. Hon väckte mig först när O var riktigt hungrig.
Varför fick vi ingen hjälp? Måste det gå så långt? Vi blev utskrivna redan kvällen efter, jag hade fått lära mig andningsmassage. Men fick inget andningslarm med mig hem. Jag var så trött att jag inte ifrågasatte något. Jag var som en robot. Inställd på att vara bara. Överleva. FIck instruktioner att komma in så fort han andades dåligt igen. Att komma orgon och eftermiddag minst för att andas i apparat. Där gick jag med tvillingvagnen genom söder till sjukhuset varje dag, var det bra? Att sitta i väntrummet med liten yvig ettåring som kladdade på allt och alla och lille O som kämpade med andan i ett rum fullt med vuxna och barn. Herregud, får det vara så? Jag som vanligtvis skriker vid orättvisor eller när något känns väldigt fel var för trött. Att lyfta ögonlocken var nästan övermäktigt. Att skrika var inte tu tal om.
Vi överlevde såklart. Men näsan var på väg under ytan. När jag ser på de få bilder som finns från den tiden så ser jag en make med påsar stora som tefat under ögonen, smal, alldeles för smal. Jag själv gick ner allt under denna tiden. Jag blev smalare än före graviditeten med. Sömnbrist. Knäcker den bästa. Ren tortyr att vaka i dagar, lägg till oro och dåligt samvete för ettan med. Hur fick vi ihop det!?
Storebror tog lilla H en natt, trots att han skulle till alperna dagen därpå och vi kräktes hos oss. Då behövde vi bara vaka över lille O, det tyckte vi var fantastiskt. Vi pratade om detta under julen, min bror sa att lilla H hade öroninflammation med samtidigt. Det hade jag helt glömt. Då var en öroninflammation som en fis i rymden, måste ha varit, annars hade jag inte glömt det. Memory lane. Sometimes sweet, other times not.
Nu är klockan snart 14.00 och de är sen 09.00 inne i samma fantasi. Lite rekvisita har de med sig. Byter rum ibland gör de men leken fortsätter. Även under lunchen behåller de sina egen skrivna roller.
Jag är som lite uttråkad. Maken kommer hem i kväll, jag har packat barnens väskor inför måndagen. Jag har lagt fram alla våra skidkläder till imorgon. Läser tidningen finner detta....
Lille O var nyfödd, 5 veckor. Lilla H fick insomningsproblem minst sagt när han kom. För att vi försvann till BB mitt i natten? Hennes pappa promenerade med henne på söders backar till 03.00 ibland. Hemma var jag med vår lille nyfödde 2:a som rosslade som om han vore 110 istället för 5 små veckor... Jag grät, han kämpade, maken var utpumpad, dottern sjöng där de gick på söders höjder. Vi visste inte bättre än att promenera denna period. När maken kom tillbaka var vi båda så trötta. Men någon skulle vaka. Över lille O. Efter några dagar väckte vi varandra med 30 minuters mellanrum, man bara orkade inte längre. Vi var så oroliga, så trötta och så apatiska tillslut. Då åkte vi på en magsjuka, en ordentig en. Jag bara grät vid toaletten med lille O i famnen, med en ettåring som tultade runt. Med make som just startat eget bolag.
Vi åkte tillslut in på allvar, lille O och jag. Isoleringen. Han var inte yngst, det var det enda jag mindes av denna hemska RSV tid. Jag svimmade ca 40 sekunder efter det att vi kom in. Längre än så orkade jag inte hålla mig vaken. Jo, jag minns en sjuksköterska med, hon som var inne i vårt rum efter hennes pass var slut. Så att jag fick sova. Jag vet inte hur många timmar hon var där på sin fritid. Hon väckte mig först när O var riktigt hungrig.
Varför fick vi ingen hjälp? Måste det gå så långt? Vi blev utskrivna redan kvällen efter, jag hade fått lära mig andningsmassage. Men fick inget andningslarm med mig hem. Jag var så trött att jag inte ifrågasatte något. Jag var som en robot. Inställd på att vara bara. Överleva. FIck instruktioner att komma in så fort han andades dåligt igen. Att komma orgon och eftermiddag minst för att andas i apparat. Där gick jag med tvillingvagnen genom söder till sjukhuset varje dag, var det bra? Att sitta i väntrummet med liten yvig ettåring som kladdade på allt och alla och lille O som kämpade med andan i ett rum fullt med vuxna och barn. Herregud, får det vara så? Jag som vanligtvis skriker vid orättvisor eller när något känns väldigt fel var för trött. Att lyfta ögonlocken var nästan övermäktigt. Att skrika var inte tu tal om.
Vi överlevde såklart. Men näsan var på väg under ytan. När jag ser på de få bilder som finns från den tiden så ser jag en make med påsar stora som tefat under ögonen, smal, alldeles för smal. Jag själv gick ner allt under denna tiden. Jag blev smalare än före graviditeten med. Sömnbrist. Knäcker den bästa. Ren tortyr att vaka i dagar, lägg till oro och dåligt samvete för ettan med. Hur fick vi ihop det!?
Storebror tog lilla H en natt, trots att han skulle till alperna dagen därpå och vi kräktes hos oss. Då behövde vi bara vaka över lille O, det tyckte vi var fantastiskt. Vi pratade om detta under julen, min bror sa att lilla H hade öroninflammation med samtidigt. Det hade jag helt glömt. Då var en öroninflammation som en fis i rymden, måste ha varit, annars hade jag inte glömt det. Memory lane. Sometimes sweet, other times not.
torsdag, januari 04, 2007
Lov
Har barnen och jag. Maken not. Vi "hänger ut" och tittar på Potter, allas stora favorit. Vi åker skridskor som syns på bild. Idag ska vi köpa fågelbad till Bianca Neve och Skuttiskutti. Dagens uppgift. Vi skulle åkt skidor, men det är inget fint väder. Skjuter det till morgondagen då det är 98% solchans!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)