onsdag, april 29, 2009

Blåljus

I lördags var det stora upp packar dagen. Maken körde lilla H och lille O till gamla vänner. Vi planerade att lille M skulle leka glatt på golvet medan låda efter låda skulle tömmas och gamla ting skulle finna nya platser att vara på.

Det började med att jag gav lille M gröt för första gången. Tänkte att nu minsann är det dags att börja äta lite. 7 skedar gick in mer eller mindre. Det gick 3 minuter. Sen svullnade halsen upp, han blev röd i ansiktet och slet och drog i skinnet runt halsen. Han blev full av utslag som liknade blåsor. Han grät inte utan ropade mer på hjälp. Han var vaken men blundade. Skorrade och ropade. Jag slet upp honom ur stolen.

Jag fick mild panik. Ringde maken. Som sa att jag skulle ringa 112. Ringde 112. De skickade en ambulans direkt för att p åplats bedöma om vi behövde akut läkarvård. Minutrarna som gick var enormt jobbiga. Jag lyssnade till andningen, talade med akutsköterskan i telefonen när jag kunde. Sa till alla mina sinnen att skärpa till sig. Att inte bryta ihop. Bara rapportera, lyssna försöka lindra.

Ambulansen sa att vi måste in direkt. Han andades inte bra. Nej, jag visste ju det. De sa nu blir det åka av, bara så du vet. Mina ben flög omkring i ambulansen. Jag grät då. Då fanns det ju andra som hade sina sinnen i fullt bruk. Lille M fick andas luftvidgande och blev alldeles lugn.

Vi fick ypperlig hjälp. Trots att vi inte fanns bokförda i systemen eller då M inte ens hade svenskt personnummer. Nu vet vi varför han haft eksem. Allt hänger ihop. Mest troligt är han mjölkprotein allergiker. Men vi väntar såklart på utredning.

8 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Tårarna rinner när jag läser o kalla kårar går efter ryggraden... Jag hade glömt hur det kändes, men nu minns jag allt.

Tack o lov för sjukvården o ambulanser o det snabba agerandet.

Den stora godheten vakar över er :)

Varmaste omtankeskramarna

Anna sa...

Jösses, vilken Sverige-start!

Skönt att alltsammans ordnade sig, men jag förstår absolut din panik och dina tårar! (Påminner mig om Lillebrors premiär-kruppanfall: askgrå, dreglande och apatisk ettåring.)

Kram till dig.

Anonym sa...

Vad hemskt!! Skönt att ni fick bra hjälp, i en jobbig situation. Förhoppningsvis kommer han att må bättre nu när ni vet vad det är han inte tål. Hoppas att ni slipper mer dramatik av det här slaget!
/Anna S.

Fröet sa...

Jag ryser och minns våra barns falska krupp som kunde vara extremt påfrestande när de hade panik och inte kunde andas och man själv skulle vara lugn ... Du verkar ha hanterat situationen jättebra. Kram!

Sunflower sa...

Lider med er. Det finns inget värre än att se barn gråta efter hjälp men inte kunna göra annat än att trösta och vänta att någon annan kunnig och med medel får hjälpa en. Eloge till dig! Hoppas han nu mår bra och ni får veta vad det var/är. Antagligen mjölkprotein. Det borde växa bort. Min bonusdotter hade det. Svårt är det också, inte kunna äta allt andra barn åt. Men men, det växte bort. Hoppas ni alla mår bra nu! Kramar i massor

Minna sa...

Men oh vad läskigt!!!! Tur att det är nåt som går att göra nåt åt!
Kram

Zäta sa...

Hjälp. Jag lipar direkt när jag läser detta. För det är precis vad vi var med om med Guldgossen när jag åt köpegröt för första gången.
Läs här om du vill: http://blogg.zettervall.se/#post490

Jag är så glad att det gick bra för Matteo.

Guldgossen var precis som Matteo jätteallergisk och vi fick vaka över honom som hökar för att han inte skulle råka få i sig en liten smula av kaka eller något annat som var bakat med smör eller mjölk. Det räckte med att jag sög av hans napp efter att jag ätit, och gav den till honom, så fick han utslag.
Men i femårsåldern växte allergin bort. Nu dricker han mjölk som vilken annan unge som helst.

Se till att ni får aktutmediciner att alltid ha med om det inträffar något. Tavegyl för milda utslag, betapred för mer ordentlig allergisk reaktion och en adrenalinspruta om det skulle bli riktigt allvarligt. Förhoppningsvis behöver ni aldrig använda medicinerna men de är en trygghet jag inte skulle velat vara utan.

Eva i Aquitaine sa...

Uj uj... men vad skönt att veta att du fixar det, håller dig iskall när det gäller... kram!