Spettaccolo

Ankie får mig att vilja fota. Ja inte för att bli utställd då, utan för att lagra fina minnen. Dessutom fick jag en insikt. Jag kanske måste ha mer ödmjuket inför min kamera. Som jag ännu inte förstått mig på. Ikväll är en stor kväll för vår lilla H. Hon ska sjunga för 700 människor. Hon längtar. Det lilla trollet.

Konserten börjar 20.00, så italienskt, efter en hel och tuff skolvecka ska de sjunga mellan 20-22. Men för henne är det normalt. Svarta kjolen och vita skjortan struken. Nytvättat hår och förväntansfulla glittrande ögon.

Jag ska fota min lilla piratessa ikväll. Den som aldrig självmant ställer sig i centrum annars, älskar däremot att stå på scen. Kanske har hon farmors skådespelar gener i sig. Och morfars filmgener. Vem vet. (fast morfar bara råkade hamna i en oscarsnominerad film, vissa människor är bara sådana)

Beach 2009

Potbelly är coolt. Bara så ni vet.

Sting me

Jag har tappat stinget. Har ingen gadd. Ränderna har tvättats ur.

Please, sting me, please! (jag tror jag pratar med mig själv....)

När återvänder hon?

Det är bara så att jag blir hemskt glömsk när jag är gravid. Varje gång har det varit likadant. Jag säger tyst för mig själv "jag måste sätta in maten i ugnen nu, jag måste sätta in maten i ugnen nu, nu är det verkligen dags, jag är jättehungrig"

Jag går till ugnen, ser maten vidbränd däri.

Om skolor, italiensk kultur och en nagel i ögat unge, jättelångt dessutom

Våra barn går i privatskola. Japp. Det finns flera anledningar till varför vi valde det. Men är de intressanta att känna till undrar jag. Nej. Skit i det. De går i privatskola iaf. Vi betalar en del för det. Då kan man ställa högre krav skriker de andra mammorna. Skolorna här är alla superbra, vilka fler krav kan man ha tänker jag. Hade vi kunnat sätta dem i den kommunala hade vi gjort det, som sagt, skolorna är ypperliga.

De äter 3 rätters ekologisk lunch, men plockar undan och fram själva. (toppen tycker en svensk morsa, de italienska tycker det kunde väl kocken göra). De har inte större klasser än max 15 i ettan och tvåan. För att alla ska få en chans att lära sig grunderna tryggt och lungt. De har stödlärare i allt och att tillgå varje dag. Det finns ingen prestige i om man går om en årskurs eller om man går till stödlärare ofta. Det är antimobbing skola, man får som elev inte gå förbi ett gråtande barn utan att fråga hur man kan hjälpa etc.

Sen att skolan är mer stängd, att man har stor respekt för lärarna som barn och förälder är på gott och ont. Det är en kulturgrej jag köper. Men jag är ju svensk, så jag kan få sticka ut. Jag går till lärarna och säger hej jag tror vi har ett problem. De andra mammorna drar till rektorn. Och ni har läst rätt, det är bara 8 pappor på denna skola som hämtar och lämnar sina barn. Alla åtta kommer ifrån ett annat land. Italienska pappor hämtar inte på skolan.

Imorse sa en mamma till mig som jag känner väl och lättade mitt hjärta för - gå till rektorn och be henne kasta ut honom! Hjälp, jag blev helt paff. Kan man inte jobba med barnen? Den killen har fått flera chanser svarade hon. Nu måste han ut!

SÅ hemsk är han inte. Men han slåss och säger taskiga saker. Till min son. Säkert till andra med. Han är äldst i klassen och den mest osäkra. Han ber min sons favorit kompis att slå O. Men mest frustrerande för O är att han säger att han ljuger. Det retar gallfeber på O. Det är inte så att O får slag i skolan dagligen. Långt ifrån. Men killen puttar honom på gympan, han sparkar hårt på fotbollen och siktar på O. Enligt O.

Jag sa allt till fröken idag, hon är bra. Hon lyssnar. Hon ber mig återkomma om O känt att det blivit förändring i nästa vecka. Tar tag i det direkt. O tycker att det är jobbigt, därför är det ett problem anser vi. Det är ett problem säger han själv. Den här killen är på honom ofta. Och jag är bara snäll men ber honom skärpa sig. Jo, O är verbal. Jag försökte länge förstå när vi pratade igår, vad som triggar den andra killen. Men O verkar faktiskt inte ha några svar. Just nu känns han väldigt oskyldig. Fröken intygade. O är positiv och glad så gott som jämt, långt ifrån en bråkstake. Snackis, men inte kaxig. Pust.

Få se vad som händer. Men inte tänker jag gå till rektorn och be henne kasta ut killen. Hjälp, vilken reaktion! Kulturkrock?

Uppmaningen rullar vidare....

För tio år sen :

1998 var ett riktigt kul år. Jag tog först min examen, fick två jobberbjudanden efter att ha jagat anställning, hade svårt att välja, två starka intressen men som skiljde sig markant. Jag fick alltså således mitt första som det kändes "riktiga" jobb. 1 augusti för 10 år sedan gifte jag mig med min make i lilla runda Ersta Kyrka på söders höjd. Vi firade tills planet tog oss på smekmånad dagen därpå. En hejdundrande kul fest som vi lite lever på än. Ha, i år får vi göra en ny skiva, hög gravid kvinna vill fira :D

5 platser jag bott på:

1. Viksjö
2. Hälsningegatan Stockholm
3. Addis Abeba
4. Richmond Surrey
4. Melbourne

5 jobb jag haft:

1. Brevbärare
2.Hemtjänst
3.Uthyrd kontorsråtta
4. Au pair
5. Researcher

5 saker jag ska göra idag:
1. Packa upp resväskan
2. Prata länge med lille O som inte har en bra kompis tid
3.Laga pannkisar
4. Läsa ut boken jag fick utav Allvarliga Anna
5. Eventuellt skicka in mina jobbkvitton.......

Update : jag fick ett mail, där stod att jag skulle lista 5 dåliga egenskaper med, ha ha, missade det, som en lite freudiansk "slip".

Ok här kommer de:

1. ivrig, vill vidare, helst direkt.
2. blir snabbt irriterad om jag redan förklarat en gång men det inte gick in....
3. lite pedant med att det inte ska ligga prylar på gemensamma ytor (typ pedant ha ha, lite?)
4. taskigt tålamod med personer jag inte gillar. De är oftast långrandiga, get to the point now will jag skrika.
5. Säger till kunder att de måste skärpa sig. Det är nog inte helt diplomatiskt alltid :D Vad man nu kallar den egenskapen...

...och hur lät detta, egna dåliga egenskaper och jag skyller ifrån mig på andra skrattar själv gott!

Provokativt

Vi hade så mysigt lilla H och jag på vår Stockholms resa. Hon är världens mest tålmodiga och omtänksamma lilla tjej. Vi fick springa till flyg, bära väskor på tåg på hemvägen, men inte ett klagomål trots att hennes smala små axlar tog på sig en tung väska. Att hennes små smala ben fick pinna på allt vad de förmådde.

Det var inte det detta skulle handla om. Nej, mina tankar snurrade hela tiden runt "snart bor vi kanske här" "vad tycker jag, vad tror jag, hur ÄR Stockholmarna egentligen, Stockholm etc etc".

Det som skrämmer mig är allt fokus på yta. Fina huset i fina förorten. Fina möblerna. Främst, skrämmer mig tävlan om den fina trädgården. Vad gör svensken mer än att inreda och spara till nya fina möbler?
Provinsiellt, kändes det. Jag vet, jag provocerar. Även mitt i stan kände jag det så. Vart är pulsen, glädjen, nyfikenheten på andra människor? Lever vi däremellan jakten på ytan?

Jag såg mig och maken sitta i soffan sent om kvällen och kika ut på vår framtida trädgård, glada över att barnen kan cykla till vänner och skolan. Att skolan handlar mer om teamwork än individuell tävlan. Att de inte har en hög med läxor om dagen. Frustrerade över att grannarna kikar in och knappt säger hej. Frustrerade över att det finns tider man klipper gräs på och att man ska klara allt själv. Man ska vara supermorsa/farsa.

Fast Anna sa klokt att man kan sticka ut. Det är inte det att inte någon av oss vågar det. Det är bara känslan. Jag tror vi lägger våra pengar på en trädgårdsmästare som får komma varje vecka(fast jag vet då sticker man ut och är snobbig och märkvärdigt oduktig), och på att resa mycket.

Jag vet, detta inlägg kommer att reta gallfeber på de flesta. Herregud, jag är ju själv svenska och har bara bott utomlands x antal år, skärp dig kvinna, typ. Men va fan, detta är mina rädslor inför en hemflytt. Helt ärliga.

Jag kommer att sakna att ringa vänner och säga HEJ, vi ska till pizzerian vid vattnet, ni och alla våra 17 ungar? Att umgås utanför hus och hem, att inte måste bjuda in. Att barnen är välkomna på restaurang före 12 års ålder. Att hemmet faktiskt både kan vara stökigt och ofixat. Att när man bjuder hem kan det fortfarande vara så, bara man har råvarorna, bara man har kul när man lagar maten tillsammans. Bara där finns ngn prosecco och några oliver att knapra på om maten tar lång tid.

Från den ena till den andra...

Tolka det inte som jobbigt. Vi njuter. Lilla H och jag. Vi träffar morfar som tar lilla H till McD,efter det att han frågat vad hon ville ha till middag, och fick hamburgare till svar. Vi träffar min guddotter, som lägligt fyllde 6 år. Vi träffar lillebror med familj och snusar på nyfödd baby och leker med lilla stora kusinen. Besöker Pampas Marina och äter våfflor och rider på hästar, tittar på barnteater och leker i parken. Allt i strålande solsken.

Idag lite möten. Lilla H med faster och mormor.

Advokado och en öl

Jag stekte vitlök, skivade cherrytomater och gul lök. Jag blev vansinnigt hungrig. Tog en avokado och åt den ståendes vid spisen, öppnade en alkoholfri öl. Och det kändes som fredag. Ölen var god. Clausthaler. Den ska jag köpa igen, smakar som vanlig öl. Sen drack jag en San bitter med is. Den tredje idag. Juno får inte mer vatten idag, jag är trött på vatten.

Vi gick på Indiana Jones. Jag somnade, om vartannat. Om vartannat vaknade jag av musiken. De tre barnen hade stora ögon. Lille O sa högt - men han är som en clown Indiana Jones mamma! De har hajjat att man inte kan göra så på riktigt, sånt som Indiana gör.

Jag har packat, lilla H har packat. Vart är nu passen?

Imorgon hoppar vi på planet till Stockholm. Sover hos pappa/morfar. Kalasfirande för guddotter på lördag dag, lördagkväll hos lillebror. Jag ska snusa på baby! Vi ska glo på melodifestivalen. Fast jag avskyr schlagers som gammal "rockböna", känns det härligt svenskt.

Maken ringde ifrån London. Vi kan väl flytta hit sa han, med mjukaste rösten. Det betyder oftast att han har ett konkret erbjudande. Och att basen skulle vara England. Jag känner efter en sekund, leker med tanken. Jag är ju halv britt. Men har ingen egentlig känsla att jag är det. Trots att jag stundom bott där som barn.

No business

Idag är vi lediga. Jag är gräsänka. Jag har 3 barn i huset. Det ösregnar. Vad ska vi hitta på?

En halvtimmes packning står på mitt och lilla H:s schema. Jag är blank. Och trött idag. Skyller på poolbygget Juno pysslar med.

Vem har lagt mitt pass någonstans??!!?

Update: Jag går ner och kikar vad barnen gör, de leker och stänger dörren. Jaha, that ends me thinking "what should a good mother do today"? Men kanske drar vi på bio i eftermiddag och fångar några regndroppar på våra nosar.

Passion for business

Inspirerar faktiskt!

Affärstidning för kvinnor. Egentligen gillar jag inte sånt, vaddå bara för kvinnor, whats the difference? Men den är inte bad. Finns i butik, fick den i lådan (ja hit! ) här kan man också look see....

http://www.passionforbusiness.se/

100 läskiga drömmar

Så kändes det i morse. Jag drömde om testet jag skulle få svar på idag. Hundra gånger, stress, fel, sorg. Varvat om mamma. När klockan ringde var jag helt svettig.

Jag ringde 09.00, men de ville återkomma. Bättre att läkaren själv ringer sa de.

Tror jag fick handsvett för första gången.

Väntade.

Hade en kort telefonkonferens.

Då ringde de.

Is i magen.

Ringde upp direkt efter jag lagt på den andra luren.

Low risk.

No tocsoplasma (eller hur det stavas)

Pffeeeww. Klappar Juno och säger att allt är nog bra.

Nu ska jag ringa och säga godmorgon till mor Brittania.

I natt tänkte jag sova gott.

Resor och feber

Att vara svensk och bo utomlands och resa "hem" är alltid extra kul. Man har några få dagar att insupa Stockholm och krama de sina hårt och länge. Dottern har lite resfeber, trots att hon är en van resenär numer. Men resfebern sitter inte i att flyga längre, utan i att träffa mormor, kusinerna etc. Varje dag frågar hon mig när vi ska träffa mormor. Resten har hon full koll på.

Igår åkte hennes mormor in på sjukhus. Jag ringde henne och sa iskallt att jag berättar inte för lilla H att hon ligger inne. Nej gör inte det, fick jag till svar. Vi är rätt lika slog det mig när jag la på. Ingen av oss tar illa upp eller förväntar oss floskler om oj och hujedamig. Vi tog tjuren vid hornen. Hur illa är det? Jaha, jag säger inget. Fy vad kallt det låter. Men huvudsaken är att jag och mamma hajjar och är samstämmiga. Och att mamma blir bra och slipper ha ont. Hon är inte skonad från smärta min mamma. Men jag har insett att jag inte kan linda in henne i bomull. Och så hoppas jag innerligt även att lilla H och mormor får sin måndag i Stockholm. Se på Indiana Jones och käka McDonalds, sånt som de gör och gillar....

Far och flyg

Maken reser som om det brann i baken på honom! England, Holland, Sverige tor tor tor.

Ja ja....., på fredag reser jag och min priatessa, sen tänkte jag inte resa mer i jobbet förrän september typ. Snart är det semester och denna månad har vi bokat resa med vänner, som går av stapeln i juli. Vi har hyrt stort hus tillsammans och resmålet är långt ifrån det vi först diskuterade. Ha ha, så kan det gå. Så har jag bokat midsommartrippen, stort släktkalas. Sen är det bara att boka hemresan i sommar, som ju ska vara i 3-4 veckor. Evigt flygande och farande.

Jag undrar, om jag har collegeklänning och (sommar) stövlar, tunn jacka och liten halsduk, är jag då klädd för Stockholmsväder? Jag orkar inte packa mer än 3 plagg och datorn. Sån är jag. Det räcker för 4 dagar, om man kan kombinera dem, that is.

Denna gång tänker jag ta på mig stövlarna hemma, så jag inte kommer med två olika, som sist....

Med säkerhet

Vet jag att jag är gravid när jag varje morgon dricker Caotina (oboy fast bättre version) med dottern. Med säkerhet vet jag att jag är gravid när jag enkelt äter upp 5 skivade morötter med citron på, på raken. -Oj var det någon som ville smaka? Häver jag ur mig när jag insett vad jag gjort. Med säkerhet vet jag att jag är gravid när jag bakar en kladdkaka en söndag kväll men sen ångrar mig och inte vill ha den. Tar ett päron istället, och slickar skålen såklart. Det är en kille tänker jag. För päron, mejerivaror och morötter åt jag till förbannelse när lille O låg i magen. Mitt sockerbehov var som bortblåst. Jag, godismonstret, återkom först när jag ammade.

Det är en tjej säger min fina väninna när hon ser min mage. För jag bär lågt. Men hallå! Jag är i mitten av fjärde månaden, vaddå bär lågt? Men så jämför vi, hon bär högt och är i samma vecka. Jag kan inget om detta. Kan man ana sånt på om magen är "hög" eller "låg". Det kanske enkom avslöjar magmusklernas existens eller noll existens?

Newsflash ;) Maken pratade med svärmor och berättade hur Juno verkar må därinne i poolbygget. Det är en tjej i magen förstod vi för kolla in infon som pålästa svärmor informerade oss om, ha ha, kolla sammanträffandet med "namnval", då vet vi, slipper vi undra om det är kille eller tjej ; D

Gudinnan Juno:

Juno var den högsta gudinnan i romersk mytologi, förknippad med gifta kvinnor och barnafödande, gift med Jupiter. Har gett namn till Juni månad.
Juno brukar jämställas med den grekiska gudinnan Hera sedan de båda var gifta med den högste guden. Till skillnad från Hera var Juno en mycket värdig, till och med drottninglik gudinna och associerades inte med svartsjuka.
Juno är också namnet på en av de fyra största asteroiderna i asteroidbältet.

Ring så svarar vi fel

Det ringer på vår hemtelefon: -Pronto.
Det ringer på min jobbmobil: -Hi, yes I can take the call now...
Det ringer på min fasta jobb v.o.i.p svenska telefon: Hej......

Det är måndag och ringer och ringer och ringer, tillslut svarar jag bara med mitt namn, lyssnar in vilket språk jag förväntas svara på och det slår slint. Jag pratar italienska med en svensk kund, jag pratar engelska när lilla H:S kompis mamma ringer och vill ta hem H, på hemtelefonen. Och jag kan inte sluta skratta åt kundens kommentar när jag babblade iväg på italienska in a pregnent confused moment: -Hola, qui parla bonjour!? Tja, så kan man ju också blanda språken...

Nu är det dags att sluta jobbdagen. Fast jag bara bockat av hälften på min lista idag. Så går det när man är ute och shoppar mat hysteriskt målmedvetet och envist, hela förmiddagen.

Sommar och mage och klänningar

Det är bra gravidmode nu, och det är ju toppen när man ska gå på galej! Ett annat stort midsommar galej väntar dessutom.......

I went crazy shopping, men det är ju inte så ofta....2 av 3 dessutom på 50% !

Ska jag ha på mig denna Odd Molly en blågul dag?

Eller ska jag ha denna Dagmar, en blågul dag?

(Denna bild fann jag hos Hotspot efter lite googling. Jag köpte den sista på Tintins rea och den togs snabbt bort! Det är den gula uppe i vänstra hörnet. )

Denna Dagmar har jag saknat, jag glömde ju min i garderoben på Gran Canaria! Inte exakt likadan men superfin tycker jag! (ok magen får puta utanför....) Halva priset på Sid&Sally!

Hjärt smärta

-Men lilla piratessan, hur gick det egentligen?

Jag hörde det själv, jag lät orolig. Lilla H biter alltid ihop, även när hon slår sig illa.

-Vaddå mamma, ser det illa ut?

-Jag får ont i hjärtat när du slår dig sådär....

-Åh nej mamma, få inte det!

Leka affär

Det är sol och snart måndags lunch,
Jag skulle kunna bjuda hela kvarteret på brunch!
Carrefour är uppköpt av Coop i detta land,
Jag har köat, knuffats, skrattat och handlat så mycket man orkar med en hand,
Den andra körde jag vagnen med,
och tålmodigt väntat i långt kassaled.
Men är det 50% på allt så är det värt varenda sekund,
förrådet är fyllt med tvättmedel, pasta, kaffebönor, presenter till vår kalas låda samt nåt wii spel,
men foten kom inte hem hel,
den är svullen och rund rund......

(måste folk köra på varann bara för att det är 50%? Kanske är det värt det när man lassar massvis med schweizisk choklad och finfina italienska kaffebönor och bjudviner?)

Vänskap och resor

Vi har snart bott utomlands i 3 år. Vi har i helgen skrattat länge och gott, njutit av den bästa maten, med riktigt goda vänner. Och det är skönt att konstatera att vi har två familjer som blivit riktigt goda vänner sent i livet. Som vi kan ringa och umgås med helt spontant och relaxed utan att samtalsämnen rinner ut. Fast vi bara känt varandra i knappt 3 respektive 2 år.

På fredag reser jag med lilla H till Stockholm. Förra våren följde lille O med mig på en helg med familjen kombination jobbresa. Detta vill han givetvis inte minnas nu när det är lilla H:s tur. Stora tårar föll och jag är värsta boven. Men jag står på mig. Att då och då dela på pseuvdotvillingarna, att få varsinn förälder för sig själv i några dagar, att få varsitt barn själv i några dagar, gör alla gott. Lilla H och jag glädjer oss att få en liten tjejresa. Att få pussa på lilla nya kusinen. Att njuta av att hon är med sin mormor mfl när jag är på jobbmöten.

Imorgon börjar en ny vecka. En händelserik jobbvecka. En res och tjejmys vecka.

Prada kopia som rockar!!!

Stumpan har virkat de finaste prada kopiorna. Jag är grymt imponerad och maken och 19 åringen som vi "lånar" utropade -fan vad snyggt! Jag instämmer till fullo.

Ikväll blir det svart enkel men snygg trikåklänning, lilla halsaccessoaren samt high heels, långt hängande halsband, favorit jeansjackan och gooood mat på restaurang Seven!

Zlatan triss

Det är fotbollsfeber här. Invid oss kommer tyska landslaget sätta bo snart. Hela Schweiz verkar rusta för EM.

Tjugo minuter ifrån oss, sätter det svenska landslaget ner sina resväskor den 4 juni. Vissa i familjen kan inte riktigt vänta tills de landar på Agno.

Alla svenskar boendes i Ticino är inbjudna till svenska träningsmatcher, samt, att mingla med svenska landslaget på en stor buffé på nationaldagen den 6 juni.

Där kommer man kunna se lille O alias Zlatan, lilla H alias Zlatan och Zlatan själv vad vi förstått. Gulblåa tröjor och målade i fejset vill de små alias vara.

De andra är nog väldigt välklädda. Men våra ungar tänker visa vem de gillar mest. Och ja, nationaldagen superfint hotell, stylish, embassy people, men de får som de vill....Tänker jag.

Själv tycker jag det är toppen att få svensk mat serverad på Villa Sassa, mingla med svenska fotbollsproffs (som alldeles säkert vill mingla med mig) i goda vänners lag.

Vi bjöd genast med svenskar ifrån Italien, sa att vi minsann är en stor svenskitaliensk familj. Här ska firas nationaldag!!!

Och.....är det landslagets eller skattepengar som går till detta arrangemang tänker jag torrt. Usch, sluta tänk och njut! Det är ju skitkul!

Osorterat

är det i våra sko förvarningar. En sko är min, maken ligger i nästa låda (maken till skon då), oj en vintersko som borde vara i vinterförvaring, shit vart är den andra av denna sandal, någon? Imorgon ska jag sortera. Imorgon....

Maken (inte skon utan min) kom hem med vita Acne skor till mig, höga tygskor = I love. Som grädde på moset en bomullsklänning ifrån Zadig Voltaire i finaste grå, som jag kan växa i men fortfarande vägra gravidkläder. Jag saknar ord. Nej. Jag är barnsligt glad.

Carla, är det fint namn på flicka?

Ja som sagt osorterat och läggdags.....

Yesterdays beachlife in photos...

I vattnet fanns en glad liten badare som aldrig kom upp...

Där var en svår fotad flicka, på stranden alltså....

Upp och ner i vattnet hundra gånger..... den andra låg bara i.

Juno fortsatte sitt eget pool bygge istället.... (och bilden är kass, jag vet...ej heller smickrande ifrån ngn vinkel, nåväl.)

Randig panna

Lägger pannan i veck så den bir randig. Gnuggar geniknölarna och magen. Hur gör jag nu.

Mitt lilla bolag har fått 2 enormt stora kundförfrågningar. Samtidigt. Extremt roliga uppdrag. Mitt gebit med, no doubt. Jublade så högt att jante slog sig hårt i pannan och inte ställde sig upp igen. Mest för att jag kom rekommenderad till dessa företag. Som bägge ringde inom samma 24 timmars period. Tack kära goda godheten och kära gode modet för att jag tog klivet och möjligheten till att bli egen.

Detta klarar jag. Klart jag klarar det. Juno häng med på en kul försommar. Nu är det slut på semester och massa tid över. Nu ska vi ut och jobbresa! Om det är så att jag tackar ja när min randiga panna vecklat ut sig. Smickerkänslan får lägga sig och fru verklighet måste ta lite plats igen. Jag tar inga stora beslut när jag har PMS, jag tar inga stora beslut när jag är full av smickerkänslor. Det blir mest pannkaka då.

Mina barn andras skitungar

Igår kom lille O hem helt olycklig. Sur. Omedgörlig.

Jag tog honom intill mig och sa -ok vad har hänt? De hade sparkat fotboll. Lille O är inte så ofta med. Han får då vara målis när han väl är med. För det mesta är jag bra sa han, men idag gjorde de typ 10 mål i rad och Davide skrek åt mig. Fula saker. Tillslut satte jag mig på bänken.

Lejonmorsan vill gå in på skolgården och känga en boll rätt på lårbenet på Davide. Men istället för att bejaka instinkter gav jag honom lite mer verbala och humana verktyg.

-Vad tror du om att glatt fråga honom om han tänkte sig byta eftersom han tydligen tror sig vara är bättre?
-Vad tror du om att le och säga "hej man kan inte ligga på topp jämt"?
-Vad tror du om att berätta för honom att fotboll är teamwork?

Lille O log. Ja det var tydligen bra grejer att säga. Han upprepade dem, fast på italienska.

Idag ska vi ner på stranden. Jag mäktar inte med att jobba i värmen, eller......helt ärligt, jag vill verkligen till stranden!

Pool bygge

Helt ärligt. Jag dricker och dricker och dricker. Vatten. Men ändå är jag törstig hela tiden. Börjar ana att Juno bygger en mindre swimmingpool!

Mörkerseende

Vore toppen just nu. Det blev svart. Och ficklampans where abouts vet jag inte. Hur ska man se proppskåpets virrvarr när man inte ser? Hur ska man gå på golvet utan att dra djupa andetag i mörkret när jag nyss såg en liten skorpion som snabbt sprang och gömde sig? (ok de är europeiska skorpisar, gör inte ondare eller är farligare än en geting, men ändå...)

Varför är maken aldrig hemma när proppar går? Ok, nu ger sig blindstyret ut i djungeln. Som det känns..... Datorn får lysa upp lite, men batterierna tänker säkert dö mitt i.

update: Datorns batterier höll, men ljuset var svagt. Jag steppade lika försiktigt och stilla som en panter på span. Väl vid proppskåpet använde jag känseln, aha, ngt sticker ut, tryckte in. Varde ljus! På vägen tillbaka, i ljuset, trampade jag på en legobit. Mörker kanske inte är så illa trots allt.

Livet är som en gunga

Tänkte jag på när jag satte mig i mitten av den stora runda gungan och lilla H lille O Juno och jag flög upp och ner i luften. Jag skrattade så jag kiknade. Barnen skrattade för att jag skrattade.

Att gunga är livet. Och livet är som en gunga. Det går upp och det går ner.

I've got you......under my skin

And deep in my heart. Som en sann katolik låg bebben och bad, händerna knäppta och seriös min. Vi kunde inte låta bli att skratta. Att knäppa händerna sådär vid 13 veckor måste vara en show off ; ) Väl vaken visade hn vad hn gick för. Spark och box och hopp och vink! Inte svårt att låta tårarna rinna i ett litet lyckorus då. I 30 minuter jagade BM nacken, vi skrattade gott och hon printade lite kul bilder.

Juno ser perfekt ut, liten söt näsa i profil fick jag bild på. Tycker, patetiskt nog antagligen, för sånt kanske man inte kan se, att hn är lik sin storasyster. Blodprovs svar om en vecka. Alla andra värden toppen och jag har lagt på mig hela 900 gram. Alldeles för lite enligt sjuksystern, alldeles perfekt enligt läkaren.

BF 21 november, 8 dagar före sin storebror, 3 dagar före sin morbor och 3 dagar efter sin morfar!

Och nej, jag är inte katolik. Men man tar ju seden dit man föds!?

Juno in profile

Morsa oro

Tittar på mina skatter. Så olika och så perfekta, så underbara, kärleksfulla, påhittiga och listan kan göras oändlig med superlativ. Men viktigast av allt, de är friska och välmående.

Och så oroar jag mig inför testet imorgon. Nackspalt ska mätas och blodprov tas. Håller tummar och tår så att de vitnar att lilla Juno ska få må lika bra som sina syskon...

Semester planering

Vart firar ni semester i sommar? (firar man semester, tja, jo det är väl korrekt. Man kan ju även bara ha semester. Utan att fira så mycket. Låter lugnare)

Vi är ju redan utomlands med sjöar, hav och flera länder in på knuten så stannar här och ser oss om ett tag. Sen drar vi till ett härligt sommar Stockholm!

Röda korset och Burma

Hjälp de överlevande i Burma!

Ville bara skrika ut det...

Och nu vill jag gärna hjälpa kina med....Mamma mia.

Mästare hitåt

Jag behöver en trädgårdsmästare. Fast vi bara har en pytteliten underbar trädgård.

Jag har gjort helt fel. Inbillat mig att man kan plantera som i Sverige, att hundra små frön blir 10 plantor. Här blir det just 100. Hjälp. Tomatplantorna tar över, cherry, päron you name it. Jag satte allt. Snart kan man inte längre gå utan att trampa på plantor.

Jag behöver lära mig hur jag planterar i en trädgård som ständigt står i sol, men som ändå har årstider sett till temperatur. Jag måste ringa en trädgårdsmästare. Som jag kan få strutta efter och lära mig säga pomodoro cherry utav.

utlandsvenska barn

Vi leker frisör, jag älskar den leken. Att bli pillad i håret är som att få massage för mig, total avslappning.

Lilla H : Jaha, vill du ha benet i mitten eller?
Jag: Eh.....du menar mittbena?
Lilla H: ojojoj du har massor med möss i håret! Nu måste vi tvätta.
Jag: Eller löss?

Vid läggdags: -Mamma jag hatar den svenska klockan! Allt är tvärtom, det är faktiskt apjobbigt att tänka tvärtom hela tiden! (och jag undrar, säger man apjobbigt?)

Imorse enades vi om att hon kan säga tio och femtiotre, precis som förken ur, det är faktiskt korrekt, även om man kanske säger 7 minuter i 11. Då slutade hon hata. Pffew. Sen frågade hon om senora ur finns i Italien/schweiz. Allt tänks dubbelt. Jag glömmer ofta det. I have no clue, någon?

Morsdag

Idag är det faktiskt morsdag. Här. Väcktes imorse till italiensk ja må hon leva (jo tack). Svensk flagga och frukost på bricka. Tre små mästerverk och blommor las med leenden ovanpå mitt täcke. Ti voglio tanto bene mamma, stod det på ett hjärta ifrån lille O. Jag elscar dig jette muche stod det på en vacker teckning ifrån Lilla H, som även gjort en fin fjäril av toarulle, pärlor och ståltråd.

Maken pussade oss hejdå vid 13 tiden. Resa igen. Sen dess har vi har kastat freesbe och åkt rollerblades. Åskan lurade så vi gick hem tidigare än vi ville.

Jag börjar få en ordentlig mage. Den putar ut och shortsen passar inte. Funderar över middagen. Det står still. Passar att skriva om middag och putmage i samma stycke...

Barnen leker hela tiden, dessa underbara fantasilekar.

Och nu skulle jag vilja hoppa in i bilen och äta middag hos goda vänner eller familj. Alldeles uttråkad. Och törstig på sällskap. Satte upp det på "varför vi ska flytta till Sverige" listan. Inte att förringa...

Tanken är fri

Att släppa tanken lös. Genom att ta sig en lång prommis. De springer och hoppar och pockar på, vissa samtidigt, vissa allena. Precis som små barn vandrar de runt och upptäcker. Ibland tar de ögonen till hjälp. Ibland stänger de av allt utan själva andningen.

Idag gick de lösa i en hel timme. I det vackraste solsken traskade, hoppade och flöt de lätta som korkar över det glittrande vattnet. Flög över de färgsprakande bergen över små och stora hus, rosenbuskar, palmer, citronträd...

En tanke sprang så fort att den aldrig kom hem igen, men jag tänkte fånga in den nästa prommis.

Dinner on me

Ikväll hämtar jag upp min väninna och kör ner till Ascona. Där ska vi sitta vid vattenkanten, kika på bergen och äta gott och prata prata prata! Jag ska förhöra henne lite om Kroatien som vi planerar att besöka i sommar. Mirjam är nämligen kroat, vem bättre att fråga!

Juno

Har ni sett Juno? Jag älskar henne. Denna 16 åring är snäppet coolare än någon annan filmatiserad person. Filmen är en underbar feelgood movie. Men jag grät med, fast jag är ju gravid. Kan gråta till Nassim Al Fakir på Anaconda med. För att han verkar vara så go.

Tror jag ska kalla bebben i magen Juno. Det är ett kvinnligt namn, men låter maskulint i Italien. Juno it is!

Lilla H var baby Ru, lille O var "happy hoppsan" och nu Juno. Eller lucky seven. Eftersom det blir barnbarn nummer 7 på min sida.

Ja inte mina barnbarn såklart.

Rumpa och rygg

Jag promenerade till och från i 7 timmar igår. Jag har träningsvärk. Iofs säger det väl mer om hur otränad jag är, än något annat. Eller så är det det extra kilot magen nu väger som gör det. Jag har redan putmage. Ska man ha det i vecka 14? Brorsan sa att det ser ut som en tantmage. Fan också.

Korsord och likör

När lille O gör sina korsords läxor som följt med hem ifrån skolan ler jag åt kontrasterna.

Det börjar med bladlus, det fortsätter till skorsten och slutar med likör och cigarr.

Tvivlar starkt på att likör och cigarr skulle finnas med på 6 års i Sveriges korsord. Här...en del av allmänbildningen.

En bara vara dag

Fast jag uträttat massa ärenden. Men det har känts som en nuet dag, en lyx dag. Fördelen med att vara egen, man planerar tiden själv. Först nu har jag gått igenom dagens mail.

Idag har jag och barnen varit i nuet och gått gått gått. Lämning på skolan. En lång te. En timme senare lämnar en av nunnorna lille O till mig på skolan. Vi knatade 20 minuters promenad till il dottore. Hälsokontroll och vaccination som inte blev av. Vi insåg att vi hade olika vaccinationsprogram. Vi knatade tillbaka, lämnade lille O på skolan. Jag köpte vatten, det är +26, jag handlade t shirts till lilla H som växer så det knakar. Lille O däremot håller sig på nedre delen av alla kurvor i längd.

Tillbaka till skolan upp för den långa backen. Halvdag för barnen. Vi gick alla tre ner till stan igen. Valde varsinn panini, varsinn dricka och satte oss på en parkbänk. Barnen bläddrade 190 gånger bland sina fotbollsbilder, bytte några.

Vi tog en glass på vägen då vi knatade till frisören i den smala gränden i citta vecchia, gamla stan. Lilla H och jag satte oss på frisörens trapp och gullade med hennes lilla hund, försökte lära henne konster. Det gick sådär trots mutor. Lille O kom ut som en liten stilig kille fast med en liten rakad spindel därbak. Frisören sa att hon inte kunde låta bli, han tjatade så. Jag kan bara le. Han vet vad han vill. Men vilken idé, och vilken talang att kunna raka till en liten spindel. Och jag gav honom fria händer. Det är hans hår. Jag satt ju på trappen och väntade med betalningen bara.

Vi gick och hälsade på deras goda vän Igor i gamla stan, som leker i sina föräldrars restaurang. Vi fick en cola var och gick alla tillsammans till kiosken för att köpa fler fotbollsbilder för deras veckopeng...

Vi flyttade bilen för att inte få parkeringsböter men det hade vi redan fått... Gick sedan till vattnet. Lekte i parken tills det var dags att lämna lille O på kalas. Lilla H cyklade under tiden. Jag fortsatte att promenera och blicka ut över det sagolika vattnet och de trolska bergen. Titt som tätt kikandes mot lägenheten vi nu fått lönelöfte om. Att man kan välja så mycket i livet. Och att det för barnen antagligen påverkar dem för resten av deras liv. En barndom här bland alper och stränder och italienska. En barndom i sydeuropa. Eller en barndom i Sverige bland svenskar och svenskhet.

Nu är vi hemma och fötterna är varma. Solen skiner och nu ska vi bada i poolen på tomten. Tända grillen, röra bland kolen och senare serverar flitiga kockan, korv med bröd. Tills solen går ner. Då kryper vi väl in och såsmåningom i säng. Vi tre tillsammans.

Lilla H

Hon har blivit så stor. Hon hinner inte lyssna. Hon hinner bara vara med kompisar och tänka på sitt. Skolan hinner hon med också. Men att lyssna på sina föräldrar lägger hon inte så stor vikt vid. Vi babblar så mycket, verkar det som.

Efter diverse aktiviteter med hennes pappa möttes vi alla nere i vackra Muralto och beställde middag på ett enkelt litet hak, som ändå har bra mat. Och det bästa, ligger mitt emot lekplatsen. Barnen tränar gå över vägen själva, lite bilar, och föräldrar vid vägkanten. Bra.

Vid middagen berättade jag att lilla bebisen bröt nyckelbenet när den kom ut.

Lilla H: - VA!!!!??? VART ÄR HON, VART ÄR HON!?

Jag: Eh, med sin mamma, pappa och syster såklart.

Lilla H:- Ah, det är inte din bebis, aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhh. Jag hörde inte.

Nyfött barn namnges direkt

här. Samt även i Italien, vad jag vet. Alltså, när barnet kikat ut frågar de om namn. Här finns inga 2 månader att bestämma sig på. Om ni undrar varför vi spånar namn : )

Kom med namnförslag närsomhelst, jag blir bara glad!

Själv har jag namnet Irma som favorit sedan länge. Samt gillar jag Dante. Två namn som fungerar på svenska, engelska samt i Italien. Men maken sväljer inte bettet helt och jag känner att vi måste "se oss om". Vi har en "Anna" Som egentligen heter Hannah och som fått italienarna att lära sig säga H, som nästan låter exakt likadant på engelska och svenska. Vi har en Oliver som fungerar perfekt på alla tre språk.

Var valet helt mitt skulle en liten kille få heta Ossian. Vore valet makens skulle tjejen få heta Julia eller Alessia. Rösta och kom med nya namn!

En liten snabbt hoppkastad namnlista:

Femina:

Irma
Julia
Alessia
Greta (inte så snyggt på engelska men var min kära farmors namn, i Italien funkar det bra)
Sophia
Bianca

Mascio:

Ossian
Dante
Benjamin
Viggo ,tack Rana!
Samuel, tack anonym!
Milton.....kom jag på senare. Funderar...
Elton! Tack Johanna, coolt namn

En liten brorsdotter!!!

04.55 kom ett sms, nu jävlar blir det bebis stod det. Och ja det var i sista sekund denna lilla tjej kikade ut, för idag var hon 14 dagar "sen" och skulle annars ha vräkts!

Lillebror är tvåbarnsfar till två små tjejer :) Denna lilla flicka blev det så att jag namngav. I januari hade de en liten namnlist på sitt kylskåp och jag skrev oblygt till Holly. Holly blev det!

Jag gråter en tår och kikar på flyg hem, att ta lilla H och lille O i varsinn hand och resa till Stockholm när maken ändå är bortrest och skolan stängd. Om det inte är för hiskeliga priser.

Så kikar jag emot min babyticker, 199 dagar mellan kusinerna, not bad.

Namngav min bästa väninnas lilla tös för nu två år sedan. Det är en Saga sa jag, en Saga blev det. Själv har jag inga namn till vårt numer lilla foster. Tipsa gärna, vi är helt blanka.

Keps

Idag + 26, cykling, volleyboll och picninc med vänner = fab!

Så läser jag detta i tidningen:

"Hudcancer extra farlig på huvudet,
Hudcancerformen malignt melanom är extra farlig när den sätter sig på nacke, hals eller hjässa. Det visar en ny medicinsk undersökning i USA. Håkan Olsson, som är professor i onkologi betonar vikten av att regelbundet själv syna kroppen efter fläckar, uppger SR Örebro. Det man ska titta efter är färgade fläckar i huden som har ojämn färg, som är beklädda med sår eller som växer i storlek säger Håkan Olsson. "

Eftersom vår lille O har opererat bort cellförändringar på huvudet just, får jag magknip varje gång jag påminns. Och känner att jag måste betona viktigheten av keps på barns huvud. Vuxna med för all del, men barnen måste vi som vuxna skydda. Även om jag helst vill glömma och inte alls helst prata om det så måste jag påminna alla. Keps, solen är grym för små barnahjässor.... Även för dem som är som våra barn, små pepparkakor. Även de måste skyddas noga.

Vilken surprise!

Härliga Minna har gjort min dag. Förstå, det kommer ett brev ifrån någon som egentligen inte alls visste om min adress, men som är himla bra på att googla : ) Och med brevet låg en "på tjocken present" och symbolen är perfekt. Jag bär mitt barn, fast på presenten på mitt skal istället för i maggen ; ) Tack snälla söta, jag är verkligen glad och den passar korta lilla jag!

Huset är tyst

Vi såg på äventyrsfilm allihopa igår, till 22.30. Huset är tyst men jag är minsann vaken. Sen jag blev gravid har jag blivit relativt morgonpigg. Konstigt nog kan jag inte ligga kvar i sängen.

Funderar över när det är dags att köpa mammakläder, klämmer in mig i jeans än men nu är det för varmt för jeans, går över till tshirt klänningar och korta leggings. Magen har växt hela 3 centimeter. I Stockholm var den gigantisk, men det var bara gaser, försvann på hemmaplan igen.

Tänkte baka så här om morgonen när barn och make sover. Men kommer för mitt liv inte på vad. Honungs och lingonbröd och ehm sockerkaka?

Update: Huset är snart fullt! Solen lyser, det är 25 grader och kväll, vi ska äta hemmagjord sushi, fisksoppa och jordgubbar med grädde med familjen dansk/spansk och familjen columbiansk/skottsk. I lilla trädgården, ungar och allt, som alltid, relaxed.....

Färglös färg och levande människor som motiv

När kikar på tavlan tänker jag ibland tillbaka på den tiden.

Tiden då jag upplevde att allt snurrade runt karriär, och jag runt den. Sov inte många timmar per natt innan jag i ottan drog på mig jobbkläderna igen. Då och nu, liksom ännu tidigare i mitt liv, såg jag det som en uniform jag drog på mig. Tvångskläder. Nästintill.

Jag drog alltid av mig skoluniformströjan i England, kastade den slarvigt runt axlarna, om midjan. Jag fick ofta bastning för det. Lite mognare alternativt mer formad av samhället försökte jag istället personifiera dresscoden så gott jag förmådde och vågade. En gång gick jag till jobbet i slips. Jag var provokativ i 20 års åldern. Slips på kvinnor var inte inne då. Men i gubbvärlden sa det sitt. Slipsar talar. Tyvärr. Fast min snackade tvärtom språket.

Det jag tänkte på just idag var hur jag totalt kan falla för motiv. Jag som inte kan måla för mitt liv, men som är del av konstnärsfamilj. Svarta fåret när det handlar om att hålla i och dra penseldrag. Mina motiv var föga intressanta, vackra eller inbjudandet till vidare konversation.

Tavlan köpte jag då, mitt i karriärsnurran som jag med lättnad lämnat bakom mig. Ändå har jag aldrig varit så framgångsrik på jobbet som nu. Är det inte ironiskt. När man släpper viktigheten i mentala ryggdunkar kan man glatt slå sig själv på axeln. Utan att någon känner till eller är närvarande.

Den hänger i vårt vardagsrum, den är inte stor. Den heter Flamenco och är målad i svartvitt. Jag fick syn på den kort efter jag fått smaka hur det känns att få en bonus. Min livs första. Sen dess har jag iofs bara fått ett fåtal dito när jag tänker efter.

Jag vandrade på Söders höjder, längs Hornsgatan. Ett litet galleri stannade jag invid, för den äldre mannen stod på trappan och sa glatt hej medan han rökte sin pipa. I ögonvrån hängde den. Och hela min bonus och flera timmar gick, då han charmerande gav mig en snabblektion i konst. Jag stövlade ut med ramen under armen. Flera timmar hade min make väntat på mig. Tiden stod still där i galleriet.

Jag vände på tavlan hemma i vårt vardagsrum, med hans ord ringande i mina öron.

-När som helst köper jag tillbaka den!

Där står: "Moderna Museet 1958". Konstnären kanske inte är känd, eller så är han det. Men hans svartvita flamenco är både en fantastisk kontrast och skildring av livet. Alla nyanser mellan svart och vitt, i svartvitt.

Så har det hänt igen. Kärlek och förundran till färg och form. Rund e-mailjtavla i annorlunda lila. Jag gillar vanligtvis inte lila. Men jag såg hela världens naivitet och fulländning. Jag var bara tvungen att knacka på och be att få....

Och jag har ingen aning om hur eller om jag får hit den. Eller om någon annan som beskådar dessa känner något överhuvudtaget.

Mer sol.....

Det låg en lapp på mitt skrivbord. Vikt, ut ramlade ett tuggummi. Lilla H älskar tuggummin, det kan bara vara hon tänker jag.

Där står "Forlat mamma, jag elscar dei saclart" (byt ut c mot k och a mot å i mot j)

Jag ropar på henne. Förlåt för vaddå vännen?

Jag skrek på dig igår mamma, när jag hade Maria här, att det var ditt fel att jag ramlade på cykeln i vattenpölen, att du var dum som sa att jag skulle cykla på basketplan.

Jag: Det är sant och tack för att du säger förlåt. Men du, säg det gärna till mig istället för att skriva det. Så behöver du inte ge bort tuggummin för att du har dåligt samvete. Ett förlåt räcker längre.

Lilla H: Det är så jobbigt att säga förlåt och titta i ögonen. Jag får ont i hela kroppen av det och jag får väl ge bort vad jag vill?

Jag ser ett evigt brev växlande framöver, speciellt i tonåren? Jag menar ifrån lilla H till mig.

Så kom solen

Efter två dagar med rejäl bondförkylning tittar solen fram. Regnet här förbryllar, det är normalt strandliv som gäller ifrån mitten av April. Idag är det toppenväder och snart stundas stranden, hårklippning för barnen, som båda vill kapa en hel del, blir fint tror jag.

Senaste dagarna pratar vi med nytt allvar på att flytta hem nästa sensommar. Att barnen får gå i sin egen årskurs sett till ålder, och på så sätt gå om trean respektive tvåan, som de ska börja här till hösten. Låt oss se om vi nu sätter de planerna i verket. Nya känslor har dykt upp om hur sent vi vill flytta våra barn, även om det är hem och till ett språk de behärskar. Vi gör plus och minus listor på vårt liv här och hur det skulle se ut "hemma". Vilka plus som är mer bonus och vilka som känns mer beständiga.

Vi letar en svensk lågstadielärare i Stockholm som vill knäcka lite extra en timme om dagen i en vecka till våra små som vill känna att de kan skriva även på svenska. De frågar själva efter det och jag tror det beror till viss del på att de vill känna total samhörighet med svenskan. Svårt att förklara men utlandsbarn tänker mycket på språk har jag insett, nog mer än jag kan ana. Varför man på svenska säger t ex coolt fast det är engelska, jämför det med det andra språket de behärskar lika väl och som säger figo. De kommenterar hur många italienska ord som finns i svenskan. Lille O som ganska ofta har italiensk meningsbyggnad på svenska har själv börjat ifrågasätta varför den inte är likadan. Dessutom undrar han varför kineserna har ett eget alfabet och om man kan få lära sig det snart.

Det går flera timmar till italienska läxor vardagsdags och för mig och maken att själva lära ut svenska under veckodagarna här känns för tufft för barnen. Tror en timme om dagen i en vecka räcker för dem att knäcka de flesta ljud koder då de redan läser så pass bra (fast på italienska) och behärskar svenskan så bra i tal. Och att då ha en utomstående lärare, de är så vana att visa stor respekt och fokusera med lärare, med föräldrar är det en helt annan sak tydligen : )

Många funderingar på sistonde. Stora beslut. Drömlägenheten lämnar vi tills vi känner oss absolut till 120% säkra. Om man nu någonsin ens kan vara det.